Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av möjlighet för visst manskap vid försvarsväsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontraktcradc anställningstiden.

1934-04-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av möjlighet för visst manskap vid försvarsväsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontraktcradc anställningstiden.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 65.

5

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli deli 6 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

beredande av möjlighet för visst manskap vid

försvarsväsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontraktcradc

anställningstiden.

(lia avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1934 dagteeknad proposition

(nr 204) har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid proposition fogat utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att under nästkommande budgetår i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som i statsrådsprotokollet angivits,

bereda underbefäl av manskapet vid försvarsväsendet med en tjänstetid av minst

fem år möjlighet av efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom

stat vid vederbörande truppförband eller kår.

Av Kungl. Maj:t den 12 januari 1934 tillkallade sakkunniga för utredning

av vissa civilanställningsfrågor (de s. k. civilanställningssakkunniga) hade i

skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 10 februari 1934 avgivit

förslag rörande beredande av möjlighet för visst fast anställt manskap vid försvarsväsendet

att för underlättande av övergången till civilt arbete fa kvarbliva

i kronans tjänst viss tid utöver den kontrakterade anställningstiden.

Såsom utgångspunkt för framställningen hade de sakkunniga åberopat den

omständigheten, att den stora årliga kontingenten uttjänt militärmanskap enligt

nu gällande ordning utfördes i den civila förvärvsverksamheten vid en ur

synpunkten av möjligheten till anskaffande av arbetstillfällen synnerligen

ogynnsam tidpunkt på året, nämligen den 31 oktober (för karlskrivet manskap

vid flottan den 30 september), en årstid, som utan tvekan kunde betecknas som

den, då svårigheten att erhålla arbete vore allra störst.

De sakkunniga framhöllo, att det uppenbarligen skulle vara en slör vinning,

om på ett eller annat sätt en förändring kunde ske därhän, att avgångstidpunkten

för det fast anställda manskapet kunde helt eller delvis omläggas

till att i stället inträffa på våren, då möjligheterna till erhållande av anställningar

och vikariat i civil tjänst vöre betydligt större. Till vinnandet av syftemålet

att undvika att hela den stora massan avskedat militärmanskap vid den

nämnda olägliga tidpunkten på en gång utfördes i den civila arbetskonkurrensen,

föreslogo do sakkunniga, att tillfälle lämnades deni, för vilka civilanställningsspörsmålet

vöre mest brännande, d. v. s. de äldre, att, därest de så önskade,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr HD.

6

kvarstanna i militär tjänst ännu någon tid, exempelvis 6 månader, etter kontraktstidens

slut. Därigenom skulle vinnas en dubbel fördel. Dels skulle avgångstiden

ur militärtjänst för en avsevärd del av de avgående framskjutas

till en för arbetes vinnande betydligt gynnsammare tidpunkt; oell dels skulle

denna övergångstid kunna, utan att den militära tjänsten bleve i någon mån

lidande, utnyttjas till utbildning i civilanställningssyfte, genomgående avkurser,

provtjänstgöring vid civila institutioner o. s. v. Meningen skulle således

vara, att dessa avgående skulle under det första vinterhalvåret efter avskedet

få åtnjuta stödet av att alltjämt vara i kronans tjänst med de förmåner,

som därmed följde. De borde emellertid under denna övergångstid alltjämt

vara i oförminskad grad underkastade den militära rutinen; eljest skulle de

komma att vid regementena bilda någon sorts särklass av underbefäl, vilket

säkerligen icke vore till fromma vare sig för dem själva eller för tjänsten vid

regementet. Därav följde, att de borde få under denna tid bibehålla såväl alla

naturaförmåner som den kontanta avlöning de åtnjutit under tiden närmast

före kontraktets utlöpande, försåvitt icke avlöning åtnjötes under provtjänstgöring

å annat håll, i vilket fall den militära avlöningen borde minskas i motsvarande

grad. Å andra sidan vore det givetvis meningen, att tjänstgöringen

under denna tid skulle vara såtillvida mindre bunden, att dels möjligheten till

avgång ur tjänsten skulle stå öppen, så fort vederbörande vunnit civilanställning,

och dels tillfälle skulle i största möjliga utsträckning beredas dem som

så önskade att få tjänstledighet för kursers genomgående, provtjänstgöring

m. lii. Den ifrågasatta förmånen borde enligt de sakkunnigas mening komma

allenast dem till godo, som varit i tjänst någon tid utöver de tre utbildningsåren.

Förmånen borde icke heller gälla andra än dem, som genomgått furirsutbibilling

(vid marinen korpralsutbildning) eller motsvarande utbildning för

beställningsman. Att icke andra än de, vilkas tjänstgöring vore väl vitsordad,

borde komma i fråga, syntes de sakkunniga ligga i sakens natur.

För förslagets genomförande hade de sakkunniga räknat med två alternativ.

Enligt första alternativet, vilket av de sakkunniga förordats, skulle

samtliga av förberörda kategorier, som varit i tjänst minst fem år, få kvarstå

i tjänst utom stat sex månader utöver kontraktstiden. Sammanlagda

kostnaderna enligt detta alternativ skulle uppgå till något över 200,000 kronor.

Det andra alternativet skulle omfatta allenast dem, som varit i tjänst sex

år eller därutöver. Sammanlagt skulle kostnaderna enligt detta alternativ

uppgå till något över 140,000 kronor.

Över de sakkunnigas förslag hava vissa militära myndigheter avgivit yttranden,

för vilka departementschefen lämnat en redogörelse.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Vad de sakkunniga anfört därom, att den nu gällande avgångstiden för

uttjänt manskap, i allmänhet den 1 november, är ur civilanställningssynpunkt

mycket oläglig, kan jag helt biträda. Förläggandet av avgången till en annan

tidpunkt under året vore därför ur denna synpunkt synnerligen önskvärt. Såsom

de sakkunniga framhållit, skulle den effektivaste åtgärden härvidlag vara

att omlägga hela anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna

inträffade på våren i stället för på hösten. I vad män en sådan örn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 65.

i

läggning ur andra synpunkter låter sig genomföra är en fråga, som uppenbarligen

icke kan besvaras utan föregående grundliga undersökningar. Frågan

synes mig emellertid vara av den betydelse, att jag har för avsikt att snarast

inför Kungl. Maj:t framlägga förslag om verkställande av en allsidig utredning

av densamma.

Då en sådan utredning icke torde kunna slutföras och än mindre en eventuell

omläggning av anställningsåret kunna vidtagas inom sådan tid, att det

manskap, som skall avgå nästkommande höst, skulle kunna draga fördel därav,

har jag i likhet med de sakkunniga funnit angeläget att särskilda åtgärder

vidtagas för att för de i tjänsten äldre av detta manskap i möjligaste man

undanröja verkningarna av den olämpliga avgångstidpunkten.

De sakkunniga hava härutinnan föreslagit, att fast anställda, vilka genomgått

furirs- (vid marinen korprals-) utbildning och fullgjort väl vitsordad

tjänst under sammanlagt minst fem år, skulle, oaktat de på grund av uppsägning

äro skyldiga att avgå den 31 oktober (för karlskrona skeppsgossar den

30 september), efter därom gjord framställning, få kvarstå i tjänst utom vederbörande

förbands stat ytterligare högst sex månader, vilken tid skulle lättare

än den vanliga anställningstiden kunna få disponeras för förberedelse av olika

slag för övergång till civilt arbete.

De i ärendet hörda myndigheterna hava så gott som enhälligt i princip tillstyrkt

genomförande av de sakkunnigas förslag; i den män erinringar framförts,

hänföra sig dessa i allmänhet allenast till detaljer i förslaget. Jag finner

mig ock kunna i huvudsak ansluta mig till detsamma. Anordningen bör

emellertid, som nyss framhållits, vara att betrakta såsom en tillfällig åtgärd,

vidtagen allenast i avvaktan på resultatet av den förenämnda utredningen angående

en lämpligare anordning av anställningsåret.

Arméförvaltningen har ifrågasatt den avvikelsen från de sakkunnigas förslag,

att i stället för att den ifrågavarande personalen skulle få kvarstå utom

stat densamma skulle få rekapitulera med kvarstående å stat ytterligare ett

halvt år, varvid motsvarande antal rekryter i stället skulle få antagas utöver

staten. Härtill kan jag för min del icke ansluta mig. En sådan anordning

skulle enligt min mening i viss mån förtaga den ifrågavarande åtgärden dess

karaktär av provisorium, något som med hänsyn till vad jag förut anfört icke

synes önskvärt. Dessutom skulle konsekvensen därav bliva, att befordringarna

inom manskapskårerna i stor omfattning framskötes ett halvt år, något

som måste betraktas såsom i detta sammanhang opåkallat. Vad arméförvaltningen

velat vinna med berörda förslag, nämligen klarhet i de kvarståendes

anställningsförhållanden, synes mig kunna utan större svårighet ernås genom

de särskilda föreskrifter i ämnet, som jag förutsätter skall ankomma på Kungl.

Majit att utfärda.

Vad angår de kategorier fast anställda, som böra komma i åtnjutande

av den ifrågasatta förmånen, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag; den

utvidgning härutinnan, som av inspektören för kavalleriet ifrågasatts, anser

jag sålunda icke böru vidtagas. Likaså anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas

förslag örn att de kvarstående skola få bibehålla de löneförmåner

kontant och in natura, som tillkommit dem omedelbart före kontraktstidens

utgång; någon löneförhöjning enligt i manskapsavlöningsreglementet givna

regler lärer sålunda icke böra ifrågakomma under den förlängda anställningen.

Den inskränkning i beklädnadsförmåner, som av marinförvaltningen ifrågasatts

för marinens del, lärer däremot böra iakttagas. Vad beträffar avskedspremierna

torde tiden för kvarstående!!, i tjänst icke böra få inräknas i den för

avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden. Eventuellt intjänt

premie bör icke utbetalas förrän vederbörande lämnar tjänsten.

Vad beträffar kostnaderna för del, framlagda förslagets genomförande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

skulle dessa enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till något över 200,000

kronor för hela försvarsväsendet. Någon anmärkning mot denna beräkning har

icke av de förvaltande myndigheterna framförts.

De sakkunniga hava som sin åsikt uttalat, att det syntes möjligt att inom

ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma jämväl nu

ifrågavarande utgifter. Utgifterna skulle sålunda gäldas från de olika försvarsgrenarnas

respektive anslag för nästkommande budgetår. I fråga örn de

anslag, som äro av reservationsanslags natur, ansluter jag mig till de sakkunnigas

uppfattning, att de hithörande utgifterna synas kunna rymmas

inom de för nästkommande budgetår beräknade beloppen. Arméförvaltningen

har visserligen ansett, att följande av åtgärden berörda tre reservationsanslag

under lantförsvaret, nämligen för munderingsutrustning, kasernutredning

m. m. samt sjuk- och veterinärvård m. m. borde för ändamålet förstärkas med

respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor och 600 kronor. Med hänsyn till dessa

belopps obetydlighet i förhållande till respektive anslag finner jag emellertid

icke påkallat, att någon åtgärd för dessas förstärkning i detta sammanhang

företages. Yad beträffar de anslag av förslagsanslags natur, som skulle

beröras av den ifrågavarande åtgärden, komma enligt de sakkunnigas beräkningar

lantförsvarets och sjöförsvarets avlöningsanslag att därigenom erhålla

en ökad belastning med respektive cirka 82,000 kronor och cirka 50,000 kronor.

Denna merbelastning synes mig — i betraktande av de betydande belopp,

till vilka de nämnda anslagen äro beräknade — icke vara av den storleksordning,

att det föreliggande förslagets genomförande behöver föranleda en

höjning av de i riksstatsförslaget upptagna anslagsbeloppen, respektive

25,500.000 kronor och 11,500,000 kronor. De övriga förslagsanslagen, främst

de olika förplägnadsanslagen, komma likaledes att i förhållandevis mycket

ringa mån beröras av åtgärden i fråga. Även beträffande kostnadernas gäldande

finner jag mig fördenskull, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

böra biträda vad de sakkunniga förordat.»

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under nästkommande

budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som i statsrådsprotokollet över försvarsärenden folden

28 februari 1934 angivits, bereda underbefäl av manskapet

vid försvarsväsendet med en tjänstetid av minst fem år möjlighet

att efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom

stat vid vederbörande truppförband eller kår.

Stockholm den 6 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 64.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av möjlighet för visst manskap vid för sv ar sväsendet att kvarstå i tjänst a1 i texten