Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn förhöjt beklädnadsbidrag till vissa underofficerare i flottan och marinen.

1934-04-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:76, Utlåtande i anledning av väckt motion örn förhöjt beklädnadsbidrag till vissa underofficerare i flottan och marinen.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

13

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn förhöjt beklädnadsbidrag

till vissa underofficerare i flottan

och marinen.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (nr 92)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att underofficer av 3. graden i

flottan och i marinen vid Karlskrona örlogsstation må utöver nu utgående

beklädnadsårsunderhåll tillerkännas ett ytterligare bidrag till sin beklädnad

av 120 kronor per år.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»När år 1919 en ytterligare underofficersgrad inrättades vid marinen, benämnd

underofficer av 3. graden, stadgades bland annat såsom villkor för

befordran till nämnda grad, att sådan korpral, som under 5 år varit kompetent

för utnämning till underofficer, och som i övrigt därtill gjort sig förtjänt,

kunde, därest beställning på stat ej inom rimlig tid stod att vinna, konstitueras

till underofficer av 3. graden i flottan (i kustartilleriet) eller i marinen. På

grund av nämnda medgivande befordrades under åren 1919—1925, det vill

säga så länge ifrågavarande underofficersgrad fanns inom marinen, ett antal

sådana korpraler till underofficerare av 3. graden i flottan (i kustartilleriet)

och i marinen.

När nämnda underofficersgrad i och med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation

indrogs och ersattes av flaggkorpraler, kommo de kvarvarande

underofficerarne av 3. graden i flottan och i marinen i ett synnerligen

bekymmersamt befordringsläge, enär befordran i beställningen till underofficer

av 3. graden ej längre kunde äga rum. Genom den kraftiga beskärningen i

övrigt av underofficerskåren inom marinen, minskades dessutom utsikterna för

befordran från underofficer av 3. graden till underofficer av 2. graden.

Till följd av dessa försämrade befordringsförhållanden kvarstå fortfarande

ett antal underofficerare av 3. graden i flottan och i marinen med underofficerskompetens,

samtliga vid Karlskrona örlogsstation. Antalet uppgår för närvarande

till 20, alla utom 2 tillhörande ekonomiavdelningen, vilken yrkesgren

vid övergången till 1925 års organisation utsattes för en avsevärt ^mycket

kraftigare beskärning än övriga yrkesgrenar. Erfarenheten från de många år,

dessa underofficerare stått i sin grad utan åtnjutande av underofficers lön, Ilar

visat, att svårigheterna för dem att draga sig fram såsom underofficerare på

flaggkorprals (korprals) löneinkomster varit dem övermäktiga. Inom ramen

av gällande föreskrifter hava heller inga möjligheter funnits att bereda dem

några lättnader i deras ekonomiska betryck. Särskilt hava svårigheter förelegat

för dem att kunna bestrida utgifterna för den för en underofficer relativt

dyrbara utrustningen och beklädnaden med det förhållandevis ringa bekläd
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Utskottet.

nadsunderhållet för en flaggkorpral, vilket för närvarande utgår med ett belopp

om kronor 177.09 per år.

Med anledning av ingiven framställning örn ökat beklädnadsunderhåll, medgav

Kungl. Majit genom brev den 22 juni 1933 befrielse för underofficerare

av 3. graden i flottan från skyldigheten att anskaffa uniformskappa och uniformsrock.

Någon reell betydelse i ekonomiskt hänseende innebar emellertid

ej den sålunda medgivna befrielsen från anskaffandet och bärandet av dessa

för en underofficer eljest föreskrivna persedlar, enär personalen då redan fått

ikläda sig kostnaderna för deras tidigare anskaffande.

Enär enligt gällande bestämmelser ekiperingshjälp ej utgår till underofficer,

som befordras över stat, utan först vid tillträdandet av lön på stat, hava dessa

underofficerare, i saknad av erforderliga medel, varit nödsakade att skuldsätta

sig och anlita avbetalningsköp vid sin första underofficersekipering.

Det torde vara uppenbart, att personal, som måste leva under så tryckta

ekonomiska omständigheter, icke undgår att röna inflytande härav under

tjänstens utövning. Beredandet för dem av någon ekonomisk lättnad är därför

synnerligen behjärtansvärt, synnerligast som deras iråkade belägenhet beror

av förhållanden, uppkomna i samband med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation.

Då på grund av lönetekniska skäl någon ekonomisk lättnad för dessa underofficerare

ej torde stå att vinna på löneförbättringens väg, synes en sådan dock

i stället kunna beredas dem i form av ett något ökat bidrag till deras beklädnadsunderhall.

Det synes rimligt att beräkna underhållet för här ifrågavarande

underofficerares uniformsbeklädnad och övriga utrustning till 300 kronor per

år. Då nu utgående underhåll belöper, sig till 177 kronor, skulle alltså ett ytterligare

tillägg örn 123 kronor — lämpligen avrundat till 120 kronor — erfordras.

Hela kostnaden för en sådan medgiven förbättring skulle belöpa sig på 2,400

kronor per år.»

Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen över motionen inhämtat

yttranden från marinförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd, vilka

yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (bilagorna A och B).

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet billighetsskäl

tala för att underofficerare av 3:e graden i flottan eller i marinen, vilka

på grund av 1925 års försvarsbeslut kommit i ett avsevärt försämrat befordnngsläge,

tillerkännas utöver nu utgående beklädnadsårsunderhåll ett årligt

beklädnadsbidrag till i motionen angivet belopp av 120 kronor. Såsom försvarsväsendets

lönenämnd anfört torde ett bifall till motionärens förslag icke

medföra krav pa motsvarande förman från andra beställningshavare, liksom

anordningen i fråga ur kostnadssynpunkt icke synes möta några större betänkligheter.

I likhet med lönenämnden anser utskottet emellertid, att nu angivna förmån

bör tillkomma ifrågavarande beställningshavare, även örn de vinna befordran

till underofficerare av 2. graden över stat, men fortfarande kvarstå med underbefäls

avlöning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av herr Holmgrens förevarande

motion (II: 92), medgiva, att till korpral (flaggkorpral), som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

15

vunnit befordran till underofficer av 3. graden i flottan eller i

marinen, må från och med den 1 juli 1934, så länge han innehar

beställning såsom underofficer i flottan eller i marinen, utbetalas,

utöver enligt gällande bestämmelser utgående beklädnadsersättning

(beklädnadsunderhåll), särskilt årligt beklädnadsbidrag med

120 kronor.

Stockholm den 13 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.

Bilaga A.

Frågan i vad mån en höjning av beklädnadsersättningen till nu ifrågavarande

personal kunde vara berättigad har av marinförvaltningen ingående

behandlats i ämbetsverkets underdåniga yttrande av den 15 februari 1933

över en framställning i ämnet från stationsbefälhavaren vid Karlskrona

örlogsstation, vilket yttrande i avskrift närslutes.1) I anledning av marinförvaltningens

i nämnda yttrande gjorda hemställan beslöt Kungl. Majit den 22

juni 1933, att beklädnadsersättning till underofficer med manskaps lön skulle

utgå såsom till flaggkorpral. Dessutom skulle dylik underofficer vara befriad

från skyldigheten att anskaffa uniformskappa och uniformsrock.

Såsom av marinförvaltningens åberopade yttrande framgår har den årliga

underhållskostnaden för en fullständig underofficersuniform beräknats överstiga

beklädnadsersättningen för en flaggkorpral med omkring 60 kronor och

alltså uppgå, vid Karlskrona station till kronor (60 + 177: 60=) 237: 60 och

vid Stockholms station till kronor (60 + 170:04=) 230:04, utgörande merkostnaden

omkring 34 % av den för flaggkorpral bestämda beklädnadsersättningen.

Sedan dess har marknadspriset på ull undergått en väsentlig och troligen

varaktig höjning, varför man för de närmaste åren torde böra beräkna en

förhöjning i beklädnadskostnaderna med omkring 15 %. Då höjningen av ullpriset

förhållandevis mera påverkar priserna på de persedlar, som äro speciella

för underofficersuniformen, än för andra persedlar (underkläder, skodon m. m.)

torde det vara motiverat att räkna med en något högre procentuell merkostnad

än 34 %, förslagsvis med 40 %.

Utgår man från att underofficer med manskaps lön bör som andra beställningshavare

bland manskapet bestås fullständig, fri uniform av den beskaffenhet,

som är för graden ifråga föreskriven — en ståndpunkt som marinförvaltningen

åtminstone beträffande i motionen avsedda beställningshavare kan

godtaga — bör sålunda beklädnadsersättningen utgå med den för flaggkorpral

fastställda ersättningen med tillägg av 40 %.

Vad angår frågan, vilka personalkategorier som ett eventuellt beslut om

beklädnadsersättningens höjande bör avse — myndigheterna hava härvidlag

1 Ilar ej medtaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

yrkat på att även vissa andra än i motionen avsedda underofficerare skulle

komma i fråga — tillåter sig marinförvaltningen, med hänvisning till vad anförts

i det åberopade yttrandet, föreslå, att höjningen i första hand kommer

de underofficerare till godo, som varit eller fortfarande äro underofficerare av

3. graden i flottan (kustartilleriet) eller marinen och som fortfarande åtnjuta

endast manskaps lön. Detta innebär alltså att sådan underofficer av 3. graden,

som med bibehållande av manskaps lön numera befordrats till underofficer av

2. graden, också skall tillerkännas förhöjningen ifråga.

Däremot kan det vara tveksamt örn underofficer av 2. graden i flottan (kustartilleriet)

eller i marinen, som efter ikraftträdandet av den nya organisationen

eller i varje fall hädanefter befordrats eller kommer att befordras härtill med

bibehållande av manskaps lön, bör komma i åtnjutande av förhöjningen. En

befordran över stat bör ju som regel icke medföra ökade utgifter för statsverket

såsom innebärande en fördel utöver beställningshavaren författningsenligt

tillkommande förmåner. Å andra sidan äro förhållandena kanske i de

flesta fall sådana, att en befordran över stat är önskvärd med hänsyn till

kronans intresse. I sådant fall är det utan tvivel riktigt, att kronan påtager sig

den rätt obetydliga merkostnad, som följer av befordringen. På grund härav

vill marinförvaltningen icke motsätta sig att jämväl nu nämnd underofficer

tillerkännes förhöjning i beklädnadsersättning.

Därest riksdagen skulle finna skäligt bifalla motionen, får marinförvaltningen

fördenskull föreslå

att underofficer i flottan, i kustartilleriet eller i marinen som åtnjuter manskaps

lön skall utöver den rätt till fri beklädnad, som tillkommer honom enligt

nu gällande bestämmelser (RM och nådigt brev den 22 juni 1933) åtnjuta en

kontant tilläggsersättning, beräknad till 40 % av den enligt nämnda bestämmelser

honom tillkommande beklädnadsersättning.

Marinförvaltningen förutsätter att vid utfärdandet av ett eventuellt nådigt

beslut i frågan föreskrift meddelas att i fråga örn tilläggsersättningens utbetalande

m. m. skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande

den vanliga beklädnadsersättningen.

Vidare förutsätter marinförvaltningen att vid beräkningen av beklädnadsanslaget

hänsyn tages till den ökning av utgifterna under anslaget, som betingas

av ett bifall till motionen. För nästa budgetår har ökningen beräknats

till omkring 2,100 kronor.

I ärendets handläggning hava deltagit, förutom undertecknad chef, Boalt

samt Ekman, föredragande, varjämte stabschefen hos chefen för kustartilleriet,

Engblom, deltagit i ärendets beredning och närvarit vid föredragningen.

Stockholm den 28 mars 1934.

På Kungl. Marinförvaltningens vägnar:

HARALD ÅKERMARK.

Carl-Otto Krook.

Bilaga B.

Genom beslut den 9 mars 1934 har Kungl. Majit anbefallt försvarsväsendets

lönenämnd att snarast möjligt till statsutskottet avgiva yttrande över en inom

andra kammaren av B. Holmgren väckt motion, nr 92, örn förhöjt beklädnadsbidrag

till vissa underofficerare i flottan och marinen.

Med anledning härav får lönenämnden anföra följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 76''.

17

I den föreliggande motionen Ilar framhållits, att 1925 års försvarsorganisation,

varigenom den fr. o. m. år 1919 inrättade nnderoffieersgraden vid marinen,

benämnd underofficer av 3. graden, indrogs och ersattes av en underbefälsgrad,

flaggkorpral, kommit att synnerligen ogynnsamt påverka befordringsmöjligheterna

för i flottan och i marinen till underofficerare av 3. graden befordrade

korpraler, enär befordran till beställning på stat för underofficer av

3. graden ej längre kunde äga rum samt utsikterna för befordran till underofficersbeställning

av 2. graden samtidigt minskats genom den kraftiga beskärningen

av underofficerskåren i övrigt.

Den kategori underofficerare, som åsyftas i motionen, innehava beställning

såsom flaggkorpraler eller korpraler, men hava på grund av befordran till

underofficerare över stat varit nödsakade att anskaffa för underofficer föreskrivna

uniformspersedlar. De hava icke kommit i åtnjutande av ekiperingshjälp.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1933 hava visserligen underofficerare

av 3. graden i flottan bland annat befriats från skyldighet att anskaffa

uniformskappa och uniformsrock, men denna befrielse saknar dock enligt

motionärens mening reell betydelse i ekonomiskt hänseende, enär ifrågavarande

personal redan tidigare måst ikläda sig kostnad för nämnda uniformspersedlars

anskaffande.

Med hänsyn till vad motionären anfört har lönenämnden funnit billighetsskäl

tala för att här avsedda beställningshavare beredas någon lättnad i ekonomiskt

avseende. Såvitt lönenämnden kan finna, torde ett bifall till den i

motionen föreslagna anordningen icke kunna medföra krav på motsvarande förmån

för andra beställningshavare. Den utgift för statsverket, som ett bifall

till motionen skulle föranleda, synes vidare vara så pass obetydlig, att ur kostnadssynpunkt

några större betänkligheter mot förslaget icke torde kunna anföras,

i synnerhet som man har att räkna med en successiv minskning av ifrågavarande

utgifter genom beställningshavarnas befordran eller avgång ur tjänst.

På grund av vad sålunda anförts och då den ifrågasatta förmånen synes

lämpligt avvägd, har lönenämnden för sin del icke funnit anledning till erinran

mot att här avsedda beställningshavare tillgodoses i enlighet med motionärens

förslag.

Den förmån, som må bliva beslutad, bör emellertid tillkomma ifrågavarande

beställningshavare även örn de vinna befordran till underofficerare av 2. graden

över stat, men fortfarande kvarstå med underbefäls avlöning.

Därest utskottet beslutar att tillmötesgå det i motionen angivna syftet, torde

detta beslut lämpligen böra gå ut på en hemställan, att riksdagen må, i anledning

av motionen II: 92, medgiva, att till korpral (flaggkorpral), som vunnit

befordran till underofficer av 3. graden i flottan eller i marinen, må från och

med den 1 juli 1934, sa länge han innehar beställning såsom underofficer i

flottan eller i marinen, utbetalas, utöver enligt gällande bestämmelser utgående

beklädnadsersättning (beklädnadsunderhåll), särskilt årligt beklädnadsbidrag

med 120 kronor.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,

ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman, Tottie och

Magnusson.

Stockholm den 16 mars 1934.

G. AFZELIUS.

Georg Z. Topelius.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 73—77.

80J 34 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:182 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om förhöjt beklädnadsbidrag till vissa underofficerare i flottan och marinen. s. 3 i texten