Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883

1935-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1935:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 89.

7

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13

april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning.

Genom en den 8 mars 1935 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 157, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1)

angående förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Utfäster den---jämväl gruva.

Förlagsinteckning må ock beviljas, där den som driver hotell-, pensionat- eller

restaurangrörelse, i vilken under minst två månader årligen sysselsättas minst

tio anställda, utfäster att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier skola utgöra

säkerhet för fordran.

Ej må---ingående föremål.

Utfästelsen skall---rörelsen drives.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

För upplåtelse av panträtt i lös egendom fordras enligt svensk rätt i allmänhet

att godset överlämnas till borgenären eller till annan person för borgenärens

räkning. Annan säkerhetsrätt än panträtt kan i vissa fall upplåtas

i lös egendom utan att ägaren behöver avstå från förfoganderätten till

denna. Sålunda kan enligt 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1)

angående förlagsinteckning samt 17 kap. 7 § handelsbaden, sådana dessa lag
-

1 Senaste lydelse se SFS 1932:172.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

ruin lyda enligt lagar den 3 juni 1932 (nr 172 och 173), den som har fordran

hos utövare av industriell rörelse, för vilken i regel användes drivkraft örn

minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare, genom förlagsinteckning

erhålla rätt att vid konkurs med förmånsrätt utfå betalning för sin

fordran ur bland annat de för rörelsen avsedda lösa inventarierna. Enligt lag

den 3 juni 1932 (nr 171) kan vidare inteckning meddelas i jordbruksinventarier,

vilken inteckning jämväl medför förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbaden.

Beträffande hotell- och restaurangrörelse — därunder inbegripet jämväl

pensionatrörelse — finnas inga motsvarande bestämmelser. En utövare av

sådan rörelse saknar överhuvud taget möjlighet att i sina inventarier upplåta

panträtt med bibehållen besittning för ägaren eller förmånsrätt av det slag

som vinnes genom förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier.

Emellertid finnes ett rättsinstitut, som i ej ringa utsträckning kommit att

användas för vinnande av säkerhet i lös egendom, nämligen s. k. lösöreköp.

Medan köp av lös egendom i regel ej vinner giltighet mot säljarens borgenärer

så länge godset finnes kvar i säljarens besittning, kan en köpare enligt

förordningen den 20 november 1845 i avseende på bandel örn lösören, som köparen

låter i säljarens vård kvarbliva, genom iakttagande av vissa formalia få

sin rätt till egendomen skyddad. I rättspraxis har giltighet tillerkänts dylika

lösöreköp, även örn avsikten därmed endast varit att säkerställa köparen för

en fordran som han ägt bos säljaren. Mellan köparen och säljaren är då vanligen

överenskommet att köpet skall gå åter, så snart fordringen blivit gulden.

— I detta sammanhang torde ock böra erinras örn möjligheten att vid köp

av lös egendom stadga äganderättsförbehåll. Örn exempelvis i ett avbetalningskontrakt

föreskrives att de inköpta föremålen skola förbliva säljarens

egendom intill dess köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, undantagas

föremålen från utmätning för köparens gäld och ingå ej heller i dennes konkurs.

Skulle köparen i sin tur försälja godset, kan han dömas till ansvar för

förskingring.

I en vid 1934 års riksdag väckt motion (11:23) framhölls önskvärdheten

av att hotell- och restaurangägare kunde såsom säkerhet i laglig form använda

de betydande tillgångar som utgjordes av inventarierna. Behovet härav vore

så mycket mera framträdande som de flesta av dessa näringsidkare icke ägde

den fastighet där rörelsen bedreves utan hade huvuddelen av sina tillgångar

placerad i inventarierna.

I motionen anfördes — under erinran att statsmakterna i vissa fall vidtagit

åtgärder i syfte att stödja betryckta näringsgrenar — att även den svenska

hotell- och restaurangnäringen under de senaste åren haft att kämpa med betydande

ekonomiska svårigheter utan att dock ha erhållit dylikt stöd, vilket förhållande,

tillika med det osäkerhetstillstånd i övrigt varunder denna verksamhet

bedreves, hade bidragit till en påtaglig obenägenhet att investera kapital i

hotell- och restaurangföretag. Hotell- och restaurangnäringen spelade dock i

vårt land en högst betydande roll ej blott för de särskilda orternas invånare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

9

och den resande svenska allmänheten utan även för den utländska turistströmmen.

Enligt motionärens mening vore ett helt nytt rättsinstitut, som verkligen

beredde hotell- och restauranginnehavare möjlighet att med fördel belåna rörelsens

inventarier, i högsta grad önskvärt. Säkerhetsrätten borde upplåtas

genom inteckning i inventarierna, oberoende av inteckning i fastighet. Beträffande

frågan örn det slag av säkerhetsrätt en sådan inteckning borde medföra

uttalades, att en mellanform mellan verklig panträtt och förmånsrätt måhända

icke vore otänkbar men att, även örn man till äventyrs icke komme längre än

till inteckning av samma slag som inteckning i jordbruksinventarier, mycket

dock vore vunnet därmed. Den personliga kreditgivningen skulle erhålla ett

värdefullt stöd. Krediten skulle kunna ordnas på längre sikt och växelkrediten

minskas, varjämte anlitandet av flera kreditgivare med därav föranledd fördyring

av krediten kunde motverkas. Kreditfrågan överhuvud taget skulle

sålunda avsevärt underlättas och sundare kreditförhållanden kunna åstadkommas.

Första lagutskottet, dit motionen hänvisades, framhöll i sitt däröver avgivna

utlåtande (nr 6), hurusom saknaden i svensk rätt av en ändamålsenlig

form för belåning av inventarier vore ägnad att bereda hotell- och restaurangägarna

avsevärda svårigheter samt att, i betraktande av hotell- och restaurangnäringens

omfattning och stora betydelse, det därför syntes böra tagas under

övervägande i vad mån möjlighet kunde skapas att på lämpligt sätt belåna

hotell- och restauranginventarier. Utskottet betonade angelägenheten av att

härvid undvika rubbning av den i 17 kap. handelsbalken stadgade förmånsrättsordningen

samt anmärkte vidare, att vissa skäl, som tidigare anförts mot

förslaget att beträffande jordbruksinventarier införa en mellanform mellan

pant- och förmånsrätt, syntes i allt väsentligt äga giltighet även på förevarande

område. Med hänsyn härtill ställde sig utskottet avvisande till tanken

att införa en säkerhetsrätt i hotell- och restauranginventarier av nu antydd

beskaffenhet. Yad anginge övriga tänkbara alternativ uttalade utskottet -—

som ansåg det mindre sannolikt att en för hotell- och restaurangnäringen

lämplig form av pantsättning stöde att vinna genom omarbetning av reglerna

angående lösöreköp — att det däremot icke syntes uteslutet att en säkerhetsrätt

i hotell- och restauranginventarier skulle kunna tillskapas i anslutning

till det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. I detta hänseende åberopade

utskottet, att en hotell- eller restaurangrörelse i flera hänseenden syntes

jämförlig med en industri, samt att en säkerhetsrätt av nu angivet slag

icke skulle inkräkta på vare sig personalens förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

eller hyresvärdens förmånsrätt enligt 5 § samma kapitel och balk.

Utskottet ville emellertid betona, att frågan krävde en mera ingående undersökning,

och erinrade i detta sammanhang örn svårigheten att på lämpligt sätt

avgränsa de företag som skulle kunna bliva föremål för inteckning.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla örn utredning i vad mån säkerhetsrätt i inventarier

kunde införas inom hotell- och restaurangnäringen samt om framläggande för

riksdagen av det förslag vartill utredningen kunde föranleda. — Utskottets

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 1 avd. Nr 37•—39.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

hemställan bifölls av kamrarna, i anledning varav riksdagen avlät skrivelse

till Kungl. Maj:t i enlighet därmed.

Med föranledande av riksdagens skrivelse utarbetades inom justitiedepartementet

en promemoria jämte utkast till bestämmelser i ämnet. Enligt

detta utkast skulle i 1 § förlagsinteckningsförordningen införas ett stadgande

av innehåll, att förlagsinteckning skulle kunna beviljas jämväl i sådant fall,

där den som dreve hotell- eller restaurangrörelse, vilken under minst två månader

årligen sysselsatte minst tio anställda, utfäste att hans för rörelsen avsedda

lösa inventarier och förråd av varor skulle utgöra säkerhet för fordran.

över promemorian och lagutkastet ha efter remiss utlåtanden avgivits av

kommerskollegium, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, Sveriges advokatsamfund,

Svenska bankföreningen, Sveriges centrala hotell- och restaurantförening

samt Svenska turisthotellens riksförbund.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till propositionen.

Förevarande förslag innebär, att hotell-, pensionat- och restauranginventarier

skola kunna bli föremål för förlagsinteckning. Möjlighet härtill har dock icke

ansetts kunna medgivas beträffande de mindre företagen. Förslaget förutsätter,

att företaget under minst två månader årligen sysselsätter minst tio

anställda. Härav framgår å andra sidan, att alla s. k. säsongföretag, som under

angivna tid sysselsätta minst tio anställda, kunna bli föremål för förlagsinteckning.

Inteckningen skall omfatta låntagarens för rörelsen avsedda lösa

inventarier, vartill, enligt vad i propositionen uttalas, torde vara att hänföra

jämväl förråd av glas, porslin, linne och dylikt.

Utskottet har vid sin granskning av propositionen icke funnit anledning till

erinran mot densamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 april 1935.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,

Svenson i Eskhult, Löfgren*, Norling, Wijkström och von Muhlenfels;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs och Wallerius, fru

Östlund samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud*, Johansson i Bro och

Johnsson i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

S512S6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 a1 i texten