Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention om arv, testamente och boutredning, m. m.
1935-02-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1935:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention om arv, testamente och boutredning, m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1935 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention
om arv, testamente och boutredning, m. m.
Genom en den 14 december 1934 dagtecknad till lagutskott hänvisad proposition,
nr 2, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under
åberopande av i ärendet i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med
överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den
19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning jämte
slutprotokoll, dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention, dels
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
hade hemvist här i riket, m. m.;
2) lag örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge; samt
3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Konventionen, som för Sveriges del antagits under förbehåll örn ratifikation
av Kungl. Majit med riksdagens samtycke, har jämte slutprotokollet upprättats
och i propositionen intagits i sex texter, en för vart och ett av länderna
Sverige, Danmark, Island och Norge samt två (å finska respektive svenska
språket) för Finland.
Den för vårt land upprättade texten är av följande lydelse.
I. Arv och testamente. Oskiftat bo.
Artikel 1.
Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan
stat, gälle i fråga örn rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat.
Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten,
skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av
någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt
hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas. Yrkande
örn tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader från dödsfallet
eller, örn arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet.
Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som deltagit i skiftet
väcka sådant yrkande.
Vad nu är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende
å efterlevande makes lagstadgade rätt att sitta i oskiftat bo, då bröstarvinge
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 1 avd. Nr 4. 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr -4.
ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt
hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.
Artikel 2.
Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande
make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tilllämpning,
ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat.
Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, åge
dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning,
såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan
rätt åge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare
i den stat, där den döde hade hemvist.
Skall, på grund av yrkande som i första stycket sägs, bodelning äga rum
efter svensk medborgare, äge efterlevande maken den rätt att ur boet uttaga
egendom intill visst penningvärde som är stadgad i svensk lag.
Artikel 3.
Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag ej tillägger efterlevande
make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, men förelåg sådan
rätt enligt lagen i den dödes hemland, skall den lagen vinna tillämpning, där
den döde ej sedan fem år hade hemvist i förstnämnda stat. Åliggande, som
enligt hemlandets lag ankommer på arvsdomstol (skifterett) eller annan myndighet,
skall härvid tillkomma allmän underrätt i den stat, där den döde hade
hemvist, eller, såvitt angår tillsyn å boets förvaltning, god man som, där jämväl
den efterlevande har hemvist i sagda stat, skall av rätten förordnas. Har
bouppteckning ägt rum efter den döde, skall vad lagen i hans hemland må innehålla
örn bouppteckning ej vinna tillämpning.
Artikel 4.
Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av tillsyningsman
för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvcerge), vare bestämmelsen
gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark.
Tager änkan sedermera hemvist i annan fördragsslutande stat, skall tillsyningsmannens
befattning med boet upphöra.
Artikel 5.
Vad i artiklarna 2, 3 och 4 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge
skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn rätt att sitta i oskiftat
bo med adoptivbarn eller dess avkomling.
Artikel 6.
Den som enligt artikel 1, 2 eller 3 påkallar tillämpning av hemlandets lag
skall, där det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro
för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.
Artikel 7.
Vid bodelning som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av
artikel 2 andra stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den
6 februari 1931 är stadgat i fråga örn makars förmögenhetsförhållanden.
Första lagutskottets Utlåtande Nr 4.
3
Artikel 8.
Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt, örn
vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet
upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var
medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid förfarits
enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller
var medborgare.
Artikel 9.
Fråga örn behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta skall
bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist vid
den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år hemvist i den
staten, vare testamentet eller återkallelsen gällande jämväl om han enligt
hemlandets lag ägde vidtaga åtgärden.
Artikel 10.
_ Fråga örn testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testators
sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig
påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist
vid den tid då åtgärden vidtogs.
Artikel 11.
Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland
eller Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning
och klander av testamente.
Artikel 12.
Fråga örn bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller gåva för dödsfalls
skull varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande
stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då
rättshandlingen företogs.
Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren
under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.
Artikel 13.
Dar i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges
rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom
testamente förordna örn sådan egendom till förmån för viss arvinge, skola
nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.
I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande
angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda förordna om sådan
egendom gälle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen.
Å rätt att sålunda förordna örn lös egendom har denna konvention ej avseende.
Artikel 14.
Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat adoptivbarn, skall, där beslutet
om adoptionen meddelats i sådan stat och innefattar förbehåll om rätt
för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll gälla i envar
av staterna.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 4.
Artikel 15.
Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse
varde, där den döde var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd
enligt lagen i den av staterna, där han vid sin död hade hemvist.
Artikel 16.
Om preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare i
fördragsslutande stat gälle lagen i den av staterna, där han vid sin död hade
hemvist.
II. Den dödes gäld.
Artikel 17.
Fråga örn arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare
i fördragsslutande stat eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse
enligt den dödes testamente varde bedömd efter lagen i fördragsslutande
stat, där han hade hemvist. Detsamma gäller ansvarighet för fullgörandet
av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap
eller dess moder.
Artikel 18.
Proklama, som utfärdats under boutredning efter medborgare i fördragsslutande
stat, vare, såframt fordringen var känd och borgenären hade hemvist
i annan fördragsslutande stat, utan verkan, med mindre borgenären i tid
erhållit särskilt meddelande örn proklaman och dess verkan eller eljest därom
ägt kännedom.
III. Boutredning, bodelning och arvskifte.
Artikel 19.
Boutredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande
stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skola äga rum i enlighet med
lagen i den stat, där den döde hade hemvist, och, såvitt enligt nämnda lag
domstol skall medverka, ankomma på domstol i den staten.
Där efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat, suttit i
oskiftat bo och boet skall delas, varde förfaret i enlighet med lagen i den stat,
där han har eller vid sin död hade hemvist; och skall, såvitt enligt sagda lag
åtgärd av domstol ifrågakommer, åtgärden ankomma på domstol i den staten.
Boutredning, bodelning och arvskifte skola omfatta till boet hörande egendom
jämväl i annan fördragsslutande stat.
Artikel 20.
Vid bodelning som avses i artikel 19 skall i fråga örn efterlevande makes
rätt att, mot eller utan vederlag, uttaga viss egendom tillämpas den lag som i
nämnda artikel stadgas. Detsamma gäller fråga huruvida maken äger kräva
att vad som vid bodelningen tillskiftas arvinge skall hos maken innestå och
arvingen för sin fordran njuta panträtt; dock att panträtt i egendom som finnes
i annan fördragsslutande stat ej må komma till stånd annorledes än enligt
där gällande lag.
Första lagutsTcottets utlåtande Nr i.
5
Artikel 21.
Tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat, som
hade hemvist i sådan stat, eller om efterlevande makes rätt eller om fordran
mot dödsboet skall upptagas av domstol i den stat, vars lag enligt artikel 19
skall gälla i fråga örn dödsbobehandlingen.
Aro parterna därom ense, må tvisten upptagas i annan fördragsslutande
stat, dock ej där boet är föremål för behandling av arvsdomstol eller av testamentsexekutör
eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman
eller tvisten avser klander av bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av
testamente efter någon som hade hemvist i Finland eller Sverige, eller av bodelning
eller arvskifte efter någon som hade hemvist i Finland.
Artikel 22.
Finnes i annan fördragsslutande stat än den, enligt vars lag boutredningen
äger rum, egendom som till boet hörer, skall domstol i den stat, där egendomen
finnes, på begäran ombesörja egendomens upptecknande eller vidtagande av
åtgärd för dess bevarande intill dess den kan omhändertagas av dödsboförvaltningen,
eller för försäljning av egendom, som ej lämpligen kan bevaras. I övrigt
vare myndighet i sistnämnda stat pliktig att på begäran lämna handräckning
vid boutredningen i de fall, då sådan handräckning skall lämnas inom den
staten.
Framställning som nu är sagd må göras omedelbart hos myndigheten.
Skulle i något fall så erfordras, åge myndigheten äska förskjutande av kostnad
för åtgärden. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket,
skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska
språket.
Har dödsfallet inträffat i annan stat än den där den döde hade hemvist,
skall, oberoende av särskild framställning, där befintlig egendom omhändértagas
och vårdas enligt ortens lag.
Artikel 23.
Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark,
Island eller Norge, skall vad där stadgas om inskränkning i borgenärs rätt att
utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning jämväl å egendom
i annan fördragsslutande stat. Vad nu är sagt gälle dock ej då fråga är örn
utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts i den staten, eller
om fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas
till säkerhet för fordringen.
Artikel 24.
Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark,
Island eller Norge, skola i fråga örn förmånsrätt för fordran bestämmelserna
i artikel 7 av konventionen den 7 november 1933 örn konkurs äga motsvarande
tillämpning.
Artikel 25.
Vad lagen i fördragsslutande stat stadgar därom att inskrivning i fastighetsbok
eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att rätt
som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning
(utlägg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning beträffande
egendom, som vid dödsfallet fanns i annan fördragsslutande stat.
6
Första lagutslcottets utlåtande Nr it.
Artikel 26.
Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention innehåller om egendoms
befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad
på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor
för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men
annan fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen
skall äga rum.
Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det bar
hemort.
IV. Allmänna bestämmelser.
Artikel 27.
Har domstol i fördragsslutande stat fattat beslut att dödsbo som avses i artikel
19 skall omhändertagas av arvsdomstol, boutredningsman eller testamentsexekutör,
eller att boet skall bliva föremål för utredning och skifte genom delägarnas
försorg eller skiftas under medverkan av skiftesman, vare beslutet
gällande i övriga fördragsslutande stater.
Vad nu är sagt gälle jämväl domstols beslut örn efterlevande makes rätt att
sitta i oskiftat bo.
Artikel 28.
Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning i
konventionen den 16 mars 1932 skola jämväl äga tillämpning å dom eller förlikning
örn rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande makes rätt
eller om ansvarighet för den dödes gäld, så framt den döde var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat.
De i artikel 3 samt artikel 6 under 3. i sagda konvention givna särskilda
bestämmelser örn dom mot utebliven svarande skola vinna tillämpning allenast
där domen rörer efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet
för den dödes gäld.
Artikel 29.
Konventionen skall ej äga tillämpning där arvlåtaren dött före konventionens
ikraftträdande, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och
den först avlidne maken dött före nämnda tidpunkt.
Artikel 30.
Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola, deponeras
i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.
Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari
eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingarna
för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat
som sedermera ratificerar träder konventionen i kraft den 1 januari eller den 1
juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikations•handlingen
för den staten deponerades.
Envar av staterna åge i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen
till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, soln infaller
näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.
Första lagutskottets utlåtande Nr 4.
7
Slutprotokoll.
De fördragsslutande staterna äro ense örn att framställning örn upplysning
angående innehållet av den i någon av staterna gällande lag skall översändas
från vederbörande justitie- eller utrikesdepartement och ställas, där fråga är
örn dansk, finsk, isländsk eller norsk lag, till justitiedepartementet, och i fråga
örn svensk lag till utrikesdepartementets rättsavdelning. Sådan upplysning
skall städse givas i den mån uttryckliga bestämmelser föreligga, och i övrigt
meddelas i den utsträckning omständigheterna medgiva.
De vid propositionen fogade lagförslagen äro av följande lydelse:
1)
Fö r s la g
till
Lag
om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
hade hemvist här i riket, m. m.
Sedan den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge ingåtts en konvention om arv, testamente och boutredning, varder i anledning
därav förordnat som följer:
Arv och testamente. Oskiftat bo.
1 §•
Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död hemvist
här i riket, skall i fråga örn rätt till arv efter honom svensk lag gälla. Där
den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här hade hemvist, skall dock
lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge
eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag
arvet tillfalla staten, må ej sådant yrkande väckas.
2 §.
Vad i 1 § är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende
å lagstadgad rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo då bröstarvinge
ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt
hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.
3 §.
Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader
från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist
vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som deltagit i
skiftet väcka sådant yrkande.
8
Första lagutslcottets utlåtande Nr 4.
4 §.
Var den döde medborgare i fördrags slutande stat, vars lag tillägger efterlevande
make rätt att, då bröstarvinge finnes, sitta i oskiftat bo, skall vad
sagda lag därom innehåller tillämpas, där den döde ej sedan fem år hade
hemvist här i riket. På rätten i den ort, där den döde hade hemvist, ankommer
att, efter ansökan av den efterlevande, fatta beslut örn hans övertagande
av boet, att pröva fråga som eljest enligt den främmande lagen tillkommer
särskild arvsdomstol (shifterett) eller annan myndighet, ävensom att, där jämväl
den efterlevande har hemvist här i riket, förordna god man för tillsyn å
boet efter vad därom är särskilt stadgat.
5 §.
Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande
make förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och yppas sedermera
här i riket fråga huruvida bodelning skall äga rum under makens livstid
eller eljest örn makens rätt i boet, varde, där maken är medborgare i fördragsslutande
stat, frågan bedömd enligt lagen i den stat, där beslutet meddelades.
6 §.
Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av
tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvcerge), vare bestämmelsen
gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark.
Tager änkan sedermera hemvist här i riket, upphöre tillsyningsmannens befattning,
men gälle, där omyndig arvinge efter den döde finnes, vad för ty fall
är särskilt stadgat örn förordnande av god man.
7 §.
Den som enligt 1—4 §§ påkallar tillämpning av hemlandets lag skall, där
det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro för handen,
så ock styrka innehållet av nämnda lag.
8 §.
Vid bodelning som i denna lag avses skall iakttagas vad i 3 och 6 §§ förordningen
den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är stadgat.
9 §•
Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt,
örn vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet
upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist
eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid
förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade
hemvist eller var medborgare.
Första lagutskottets utlåtande Nr h.
9
10 §.
Fråga om behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta
skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist
vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år
hemvist i den staten, vare testamentet gällande jämväl örn han enligt hemlandets
lag ägde vidtaga åtgärden.
11 §.
Fråga om testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testator
sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig
påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist
vid den tid då åtgärden vidtogs.
12 §.
Hade medborgare i främmande fördragsslutande stat vid sin död hemvist
här i riket, skall svensk lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning och
klander av testamente efter honom.
13 §.
Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtare, som vid sin död
hade hemvist här i riket, eller av gåva, som han för dödsfalls skull givit,
varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd
enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då rättshandlingen
företogs.
Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren
under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.
14 §.
Där i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges
rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom
testamente förordna om sådan egendom till förman för viss arvinge, skola
nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.
I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande
angående fast egendom eller eljest till förman för ofödda förordna örn sadan
egendom gälle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen.
Å rätt att sålunda förordna om lös egendom har denna lag ej avseende.
15 §.
Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i
riket, adoptivbarn, skall, där beslutet örn adoption meddelats i sadan stat och
innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlatenskap,
det förbehåll här i riket gälla.
10
Första lagutskottets utlåtande Nr k.
16 §.
Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse
varde, där arvlåtaren vid sin död hade hemvist här i riket, bedömd enligt
svensk lag, ändå att han var medborgare i annan fördragsslutande stat.
17 §.
Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare
i främmande fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist här i
riket, skall svensk lag lända till efterrättelse.
Den dödes gäld.
18 §.
Fråga om arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare
i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i riket, eller för fullgörande
av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde
bedömd efter svensk lag. Samma lag vare angående ansvarighet för fullgörandet
av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller
dess moder.
Boutredning, bodelning och arvskifte.
19 §.
Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk, isländsk eller
norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket, skall förfaras i
enlighet med svensk lag.
Har efterlevande make berättigats att sitta i oskiftat bo skall ock, såframt
han är medborgare i fördragsslutande stat och vid sin död ägde hemvist här
i riket, vid bodelning och arvskifte efter makarna förfaras enligt svensk lag.
Detsamma gäller i fråga örn bodelning, när denna skall äga rum under makens
livstid och maken då har hemvist här i riket.
20 §.
Boutredning, bodelning och arvskifte, som avses i 19 § eller ock gäller kvarlåtenskap
efter svensk medborgare som hade hemvist här i riket, skall omfatta
all till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat.
21 §.
I fråga örn efterlevande makes rätt att vid bodelning, varom i denna lag är
fråga, uttaga viss egendom varde svensk lag tillämpad. Vad lagen i främmande
fördragsslutande stat innehaller örn rätt för efterlevande make att i
visst fall innehålla vad som vid bodelning tillskiftas arvinge skall ej äga
tillämpning vid bodelning här i riket.
22 §.
Tvist om arv eller testamente efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,
som hade hemvist här i riket, eller örn hans efterlevande makes rätt
Första lagutskottets utlåtande Nr 4-
11
att övertaga boet såsom oskiftat eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas
av svensk domstol. Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande
stat efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat,
förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och hade maken vid sin död hemvist
här i riket, ankomme på svensk domstol att upptaga tvist örn bodelning
eller arvskifte efter makarna. Uppstår under makens livstid tvist örn bodelning
eller eljest om makens rätt i boet, och har maken då hemvist här i riket,
varde ock tvisten upptagen av svensk domstol. Äro parterna ense örn tvistens
upptagande i annan fördragsslutande stat, lände det till efterrättelse, dock ej
där boet är föremål för behandling av testamentsexekutör eller av domstol
förordnad boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten avser klander av
bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande
make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.
2) Förslag
till
Lag
örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts
en konvention om arv, testamente och boutredning, varder i fråga örn
kvarlåtenskap efter den, som vid sin död hade hemvist i någon av dessa stater
och var medborgare i någon av dem eller ock svensk medborgare, förordnat som
följer:
1 §•
Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning eller arvskifte, som
där äger rum, omfatta den till boet hörande egendom, som finnes här i riket.
Svensk domstol må ej med kvarlåtenskapen taga befattning i vidare mån än i
denna lag sägs.
2 §.
På framställning av dödsboförvaltningen, har rätten i ort, där egendom efter
den döde finnes, att förordna lämplig person att upprätta bouppteckning. I
bouppteckningen skola upptagas boets tillgångar här i riket med angivande av
värdet, så ock den gäld, för vilken sådan tillgång på grund av inteckning
eller eljest särskilt häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten
ock att förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket
varande egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och
12
Första lagutslcottets utlåtande Nr -4.
har den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar
alltför kostsam vård, föranstalta örn försäljning av egendomen.
Göres å landet framställning, som nu är sagd, å tid då rättegångsdag ej
inträffar, äge domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut
i ärendet.
Tinnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, åge rätten eller, på landet,
domaren att, innan beslut fattas, av den som åtgärden påkallat kräva förskott
med belopp, som prövas skäligt. Handling, som är avfattad på finska eller
isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska
eller svenska språket.
3 §.
Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött under
uppehåll här i riket, skall, såframt han var medborgare i en av dessa stater
eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom, intill dess den övertages
av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård som är stadgad örn egendom
efter död man, som hade hemvist här i riket; dock skall ej i något fall
på den som egendomen vårdar ankomma att föranstalta örn bouppteckning.
4 §.
Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon av de främmande
staterna och hörer till boet egendom här i riket, skall vad i den statens
lag är stadgat örn inskränkning i rätten att utmätningsvis njuta betalning ur
dödsbo äga tillämpning å sagda egendom, dock ej i fråga örn utmätning för
skatt eller annan allmän avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande
ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet
för fordringen.
5 §.
Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid försäljningen
och fördelning av köpeskillingen, tillämpat vad i 9 § lagen den 6 april 1934
örn verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,
är stadgat om fordran som njuter förmånsrätt.
6 §.
Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar örn att inskrivning i
fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att
rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning
(utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning
beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns här i riket.
7 §.
Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller örn egendoms befintlighet
i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på lö
-
Första lagutslcottets utlåtande Nr h.
13
pande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för
rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan
fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen
skall äga rum.
Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har
hemort.
8 §.
Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att dödsbo efter
medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i sådan stat
skall behandlas av särskild arvsdomstol eller örn boets överlämnande till boutredningsman
eller testamentsexekutör eller till utredande eller skiftande av
delägarna själva eller örn efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom
oskiftat, vare beslutet gälland.e här i riket.
9 §.
Yppas tvist örn arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande
stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,
eller örn hans efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, åge
parterna överenskomma, att tvisten må upptagas av allmän underrätt här i
riket; dock må det ej ske där boet är föremål för behandling av särskild arvsdomstol
eller testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman
eller skiftesman eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvskifte
efter någon som hade hemvist i Finland.
10 §.
Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning
i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sådan stat, jämväl äga tillämpning å dom
eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande
makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under
3. i sagda lag givna särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande
skola dock vinna tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes,
arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande
make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 4.
14
3) Förslag
till
Lag
om tillsyn i vissa fall sl oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts
en konvention örn arv, testamente och boutredning, förordnas härigenom
som följer:
1 §•
Där, jämlikt 4 § i lagen örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk
medborgare som hade hemvist här i riket, efterlevande make, som jämväl här
har hemvist, av svensk domstol förklaras berättigad att i enlighet med lagen i
den dödes hemland övertaga boet såsom oskiftat, och maken är förmyndare för
omyndig bröstarvinge efter den döde, förordne rätten god man att över boets
förvaltning hava sådan tillsyn som enligt den främmande lagen åligger förmyndare
eller förmynderskapsmyndighet.
2 §.
Det åligger överförmyndaren att utöva tillsyn över att gode mannen behörigen
fullgör sitt uppdrag. Finnes god man icke vara lämplig, varde han entledigad,
då det yrkas av överförmyndaren eller förhållandet eljest varder kunnigt.
Dör gode mannen, skall det av den, som har hans kvarlåtenskap i sin
vård, anmälas hos rätten. Tager efterlevande maken hemvist inom annan
rätts domvärjo, varde det av överförmyndaren anmält hos den rätt, som förordnat
gode mannen; och pröve rätten, huruvida gode mannen ändock må bibehållas
vid sin befattning. Varder han entledigad, gore rätten därom anmälan
hos den andra rätten, och förordne denna god man i den entledigades ställe.
Tager den efterlevande hemvist utom riket, vare gode mannens förordnande
förfallet.
3 §.
Har efterlevande make, som hade hemvist utom riket, av myndighet i fördragsslutande
stat förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och bosätter sig
maken sedermera här i riket, varde, där efter den döde finnes omyndig bröstarvinge
för vilken maken är förmyndare, god man för arvingen förordnad av
rätten i den ort, där maken tagit hemvist; och gälle örn sådan god man vad i
1 och 2 §§ sägs.
4 §.
Påkallar god man eller överförmyndare arvode för uppdrag, som i denna lag
avses, pröve rätten, huruvida och med vilket belopp arvode skall av den efterlevande
gäldas.
Första lagutskottets utlåtande Nr 4.
15
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning i fråga örn dödsbo efter den som dött före ikraftträdandet.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för konventionen och lagförslagen,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
de vid propositionen fogade protokollen ävensom till ett nedan närmare omförmält
av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet.
Den 11 april 1930 beslöt Kungl. Majit att hos den danska, finska, isländska
och norska regeringen göra framställning örn inledande av förhandlingar genom
delegerade för utrönande i vilken omfattning överenskommelse lämpligen
kunde träffas mellan de nordiska länderna angående de internationellt-privaträttsliga
reglerna örn behandling av dödsbon m. m., ävensom för upprättande
av förslag till dylika överenskommelser.
Med anledning av denna framställning ägde förhandlingar i omförmälda
ämnen rum i Oslo den 26 januari—7 februari 1931, i Stockholm den 31 augusti
—12 september 1931, i Köpenhamn den 8—27 februari 1932, i Oslo den 17
oktober—8 november 1932 och i Stockholm den 4—15 september 1933.
På grund av Kungl. Maj :ts förordnande deltogo från svensk sida i förhandlingarna
ordföranden i lagberedningen f. d. presidenten friherre Marks von
Wurtemberg, presidenten Ekeberg och revisionssekreteraren, numera justitierådet
Lind.
De svenska delegerade framlade, med skrivelse den 3 april 1933, pä grundvalen
av dittills förda förhandlingar provisoriska förslag till konvention angående
dödsbo samt till åtskilliga med konventionen sammanhängande lagar.
Genom beslut den 7 i nyssnämnda månad förordnade Kungl. Majit, att lagrådets
utlåtande över nämnda förslag skulle inhämtas; och avgavs sådant utlåtande
den 12 juni 1933.
Under ytterligare förhandlingar, som i september 1933 ägde rum mellan
samtliga delegerade, utarbetades reviderade förslag, vilka, åtföljda av motiv,
av de svenska delegerade framlades den 31 oktober 1933 (Lagberedningens förslag
angående vissa internationella rättsförhållanden V. S. O. U. 1933: 35). I
dessa förslag hade hänsyn tagits till lagrådets uttalanden, varjämte även i övrigt
vidtagits vissa ändringar i de provisoriska förslagen.
Den 17 november 1933 infordrades lagrådets utlåtande över de punkter i
de slutliga förslagen till konvention och lagar, som ej tidigare varit föremål
för lagrådets granskning; och har sådant yttrande avgivits den 4 december
1933, därvid förslagen lämnats utan anmärkning.
I prdpositionen lämnas följande redogörelse för det väsentliga innehållet i
konventionen:
»Huvudprinciperna i konventionsförslaget äro: att, när medborgare i någon
av de fördragsslutande staterna avlider och vid sin död har hemvist i en annan
av dessa stater, men fem år ännu ej förflutit från hans bosättning där
-
16
Första lagutskottets utlåtande Nr -4.
■Utskottet.
städes, lagen i den stat där lian var medborgare skall, om sådant påyrkas,
gälla i avseende å rätten till arv och efterlevande makes på lag grundade rätt
att behålla boet, medan däremot, örn han längre än fem år varit bosatt i den
främmande staten, det är dess lagstiftning som skall lända till efterrättelse i
nämnda hänseenden; att testamente efter medborgare i fördragsslutande stat
skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt
lagen i den av staterna där testamentet upprättats eller testator vid tiden för
upprättandet hade hemvist eller var medborgare; samt att boutredning, bodelning
och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död
hade hemvist i annan av staterna, skall förrättas i enlighet med den senare
statens lag och omfatta all till boet hörande egendom, som finnes i någon av
staterna. Vid sidan av dessa huvudfrågor berör konventionsförslaget åtskilliga
andra spörsmål inom arvs- och testamentsrättens område.»
Den föreliggande konventionen synes innefatta en synnerligen önskvärd
reglering av de många svårlösta spörsmål i successionsrättsligt hänseende som
uppkomma när en medborgare i en av konventionsstaterna tager hemvist i
någon annan av dessa eller efterlämnar egendom i annan konventionsstat än
sitt hemland. Av betydelse är därjämte bland annat, att konventionen stadgar
ett enhetligt förfarande för utredningen av dödsbo som omfattar egendom i
två eller flera av konventionsstaterna.
Utskottet finner konventionen i sin helhet utgöra ett viktigt framsteg i
strävandena att stärka den nordiska rättsgemenskapen och mot de i enlighet
med konventionen utformade lagförslagen har utskottet icke någon erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen måtte godkänna förestående konvention samt
antaga de framlagda lagförslagen.
Stockholm den 5 februari 1935.
På första lagutskottets vägnar:
A. AKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra*, Klefbeck,
Svenson i Eskhult*, Löfgren, Branting, Wijkström och von Muhlenfels;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs och Hedlund i
Östersund, fru Östlund, herrar Olsson i Rimforsa* och Olsson i Mellerud*, fröken
Wellin samt herr Johansson i Bro*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
350511
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:23 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av vinstmedel hos Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. a1 i texten