Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention om arv, testamente och boutredning, m. m.

1935-02-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1935:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention om arv, testamente och boutredning, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island

och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention

om arv, testamente och boutredning, m. m.

Genom en den 14 december 1934 dagtecknad till lagutskott hänvisad proposition,

nr 2, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under

åberopande av i ärendet i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med

överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den

19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning jämte

slutprotokoll, dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention, dels

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som

hade hemvist här i riket, m. m.;

2) lag örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,

Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Konventionen, som för Sveriges del antagits under förbehåll örn ratifikation

av Kungl. Majit med riksdagens samtycke, har jämte slutprotokollet upprättats

och i propositionen intagits i sex texter, en för vart och ett av länderna

Sverige, Danmark, Island och Norge samt två (å finska respektive svenska

språket) för Finland.

Den för vårt land upprättade texten är av följande lydelse.

I. Arv och testamente. Oskiftat bo.

Artikel 1.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan

stat, gälle i fråga örn rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat.

Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten,

skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av

någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt

hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas. Yrkande

örn tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader från dödsfallet

eller, örn arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet.

Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som deltagit i skiftet

väcka sådant yrkande.

Vad nu är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende

å efterlevande makes lagstadgade rätt att sitta i oskiftat bo, då bröstarvinge

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 1 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr -4.

ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt

hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.

Artikel 2.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande

make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tilllämpning,

ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat.

Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, åge

dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning,

såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan

rätt åge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare

i den stat, där den döde hade hemvist.

Skall, på grund av yrkande som i första stycket sägs, bodelning äga rum

efter svensk medborgare, äge efterlevande maken den rätt att ur boet uttaga

egendom intill visst penningvärde som är stadgad i svensk lag.

Artikel 3.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag ej tillägger efterlevande

make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, men förelåg sådan

rätt enligt lagen i den dödes hemland, skall den lagen vinna tillämpning, där

den döde ej sedan fem år hade hemvist i förstnämnda stat. Åliggande, som

enligt hemlandets lag ankommer på arvsdomstol (skifterett) eller annan myndighet,

skall härvid tillkomma allmän underrätt i den stat, där den döde hade

hemvist, eller, såvitt angår tillsyn å boets förvaltning, god man som, där jämväl

den efterlevande har hemvist i sagda stat, skall av rätten förordnas. Har

bouppteckning ägt rum efter den döde, skall vad lagen i hans hemland må innehålla

örn bouppteckning ej vinna tillämpning.

Artikel 4.

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av tillsyningsman

för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvcerge), vare bestämmelsen

gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark.

Tager änkan sedermera hemvist i annan fördragsslutande stat, skall tillsyningsmannens

befattning med boet upphöra.

Artikel 5.

Vad i artiklarna 2, 3 och 4 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn rätt att sitta i oskiftat

bo med adoptivbarn eller dess avkomling.

Artikel 6.

Den som enligt artikel 1, 2 eller 3 påkallar tillämpning av hemlandets lag

skall, där det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro

för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.

Artikel 7.

Vid bodelning som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av

artikel 2 andra stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den

6 februari 1931 är stadgat i fråga örn makars förmögenhetsförhållanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets Utlåtande Nr 4.

3

Artikel 8.

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande

stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt, örn

vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet

upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var

medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid förfarits

enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller

var medborgare.

Artikel 9.

Fråga örn behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta skall

bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist vid

den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år hemvist i den

staten, vare testamentet eller återkallelsen gällande jämväl om han enligt

hemlandets lag ägde vidtaga åtgärden.

Artikel 10.

_ Fråga örn testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testators

sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig

påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist

vid den tid då åtgärden vidtogs.

Artikel 11.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland

eller Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning

och klander av testamente.

Artikel 12.

Fråga örn bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller gåva för dödsfalls

skull varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande

stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då

rättshandlingen företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren

under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.

Artikel 13.

Dar i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges

rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom

testamente förordna örn sådan egendom till förmån för viss arvinge, skola

nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.

I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande

angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda förordna om sådan

egendom gälle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen.

Å rätt att sålunda förordna örn lös egendom har denna konvention ej avseende.

Artikel 14.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat adoptivbarn, skall, där beslutet

om adoptionen meddelats i sådan stat och innefattar förbehåll om rätt

för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll gälla i envar

av staterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

Artikel 15.

Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse

varde, där den döde var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd

enligt lagen i den av staterna, där han vid sin död hade hemvist.

Artikel 16.

Om preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare i

fördragsslutande stat gälle lagen i den av staterna, där han vid sin död hade

hemvist.

II. Den dödes gäld.

Artikel 17.

Fråga örn arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare

i fördragsslutande stat eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse

enligt den dödes testamente varde bedömd efter lagen i fördragsslutande

stat, där han hade hemvist. Detsamma gäller ansvarighet för fullgörandet

av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap

eller dess moder.

Artikel 18.

Proklama, som utfärdats under boutredning efter medborgare i fördragsslutande

stat, vare, såframt fordringen var känd och borgenären hade hemvist

i annan fördragsslutande stat, utan verkan, med mindre borgenären i tid

erhållit särskilt meddelande örn proklaman och dess verkan eller eljest därom

ägt kännedom.

III. Boutredning, bodelning och arvskifte.

Artikel 19.

Boutredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande

stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skola äga rum i enlighet med

lagen i den stat, där den döde hade hemvist, och, såvitt enligt nämnda lag

domstol skall medverka, ankomma på domstol i den staten.

Där efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat, suttit i

oskiftat bo och boet skall delas, varde förfaret i enlighet med lagen i den stat,

där han har eller vid sin död hade hemvist; och skall, såvitt enligt sagda lag

åtgärd av domstol ifrågakommer, åtgärden ankomma på domstol i den staten.

Boutredning, bodelning och arvskifte skola omfatta till boet hörande egendom

jämväl i annan fördragsslutande stat.

Artikel 20.

Vid bodelning som avses i artikel 19 skall i fråga örn efterlevande makes

rätt att, mot eller utan vederlag, uttaga viss egendom tillämpas den lag som i

nämnda artikel stadgas. Detsamma gäller fråga huruvida maken äger kräva

att vad som vid bodelningen tillskiftas arvinge skall hos maken innestå och

arvingen för sin fordran njuta panträtt; dock att panträtt i egendom som finnes

i annan fördragsslutande stat ej må komma till stånd annorledes än enligt

där gällande lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutsTcottets utlåtande Nr i.

5

Artikel 21.

Tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat, som

hade hemvist i sådan stat, eller om efterlevande makes rätt eller om fordran

mot dödsboet skall upptagas av domstol i den stat, vars lag enligt artikel 19

skall gälla i fråga örn dödsbobehandlingen.

Aro parterna därom ense, må tvisten upptagas i annan fördragsslutande

stat, dock ej där boet är föremål för behandling av arvsdomstol eller av testamentsexekutör

eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman

eller tvisten avser klander av bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av

testamente efter någon som hade hemvist i Finland eller Sverige, eller av bodelning

eller arvskifte efter någon som hade hemvist i Finland.

Artikel 22.

Finnes i annan fördragsslutande stat än den, enligt vars lag boutredningen

äger rum, egendom som till boet hörer, skall domstol i den stat, där egendomen

finnes, på begäran ombesörja egendomens upptecknande eller vidtagande av

åtgärd för dess bevarande intill dess den kan omhändertagas av dödsboförvaltningen,

eller för försäljning av egendom, som ej lämpligen kan bevaras. I övrigt

vare myndighet i sistnämnda stat pliktig att på begäran lämna handräckning

vid boutredningen i de fall, då sådan handräckning skall lämnas inom den

staten.

Framställning som nu är sagd må göras omedelbart hos myndigheten.

Skulle i något fall så erfordras, åge myndigheten äska förskjutande av kostnad

för åtgärden. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket,

skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska

språket.

Har dödsfallet inträffat i annan stat än den där den döde hade hemvist,

skall, oberoende av särskild framställning, där befintlig egendom omhändértagas

och vårdas enligt ortens lag.

Artikel 23.

Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark,

Island eller Norge, skall vad där stadgas om inskränkning i borgenärs rätt att

utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning jämväl å egendom

i annan fördragsslutande stat. Vad nu är sagt gälle dock ej då fråga är örn

utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts i den staten, eller

om fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas

till säkerhet för fordringen.

Artikel 24.

Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark,

Island eller Norge, skola i fråga örn förmånsrätt för fordran bestämmelserna

i artikel 7 av konventionen den 7 november 1933 örn konkurs äga motsvarande

tillämpning.

Artikel 25.

Vad lagen i fördragsslutande stat stadgar därom att inskrivning i fastighetsbok

eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att rätt

som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning

(utlägg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning beträffande

egendom, som vid dödsfallet fanns i annan fördragsslutande stat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutslcottets utlåtande Nr it.

Artikel 26.

Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention innehåller om egendoms

befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad

på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor

för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men

annan fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen

skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det bar

hemort.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 27.

Har domstol i fördragsslutande stat fattat beslut att dödsbo som avses i artikel

19 skall omhändertagas av arvsdomstol, boutredningsman eller testamentsexekutör,

eller att boet skall bliva föremål för utredning och skifte genom delägarnas

försorg eller skiftas under medverkan av skiftesman, vare beslutet

gällande i övriga fördragsslutande stater.

Vad nu är sagt gälle jämväl domstols beslut örn efterlevande makes rätt att

sitta i oskiftat bo.

Artikel 28.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning i

konventionen den 16 mars 1932 skola jämväl äga tillämpning å dom eller förlikning

örn rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande makes rätt

eller om ansvarighet för den dödes gäld, så framt den döde var medborgare i

fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat.

De i artikel 3 samt artikel 6 under 3. i sagda konvention givna särskilda

bestämmelser örn dom mot utebliven svarande skola vinna tillämpning allenast

där domen rörer efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet

för den dödes gäld.

Artikel 29.

Konventionen skall ej äga tillämpning där arvlåtaren dött före konventionens

ikraftträdande, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och

den först avlidne maken dött före nämnda tidpunkt.

Artikel 30.

Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola, deponeras

i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari

eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingarna

för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat

som sedermera ratificerar träder konventionen i kraft den 1 januari eller den 1

juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikations•handlingen

för den staten deponerades.

Envar av staterna åge i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen

till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, soln infaller

näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

7

Slutprotokoll.

De fördragsslutande staterna äro ense örn att framställning örn upplysning

angående innehållet av den i någon av staterna gällande lag skall översändas

från vederbörande justitie- eller utrikesdepartement och ställas, där fråga är

örn dansk, finsk, isländsk eller norsk lag, till justitiedepartementet, och i fråga

örn svensk lag till utrikesdepartementets rättsavdelning. Sådan upplysning

skall städse givas i den mån uttryckliga bestämmelser föreligga, och i övrigt

meddelas i den utsträckning omständigheterna medgiva.

De vid propositionen fogade lagförslagen äro av följande lydelse:

1)

Fö r s la g

till

Lag

om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som

hade hemvist här i riket, m. m.

Sedan den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge ingåtts en konvention om arv, testamente och boutredning, varder i anledning

därav förordnat som följer:

Arv och testamente. Oskiftat bo.

1 §•

Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död hemvist

här i riket, skall i fråga örn rätt till arv efter honom svensk lag gälla. Där

den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här hade hemvist, skall dock

lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge

eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag

arvet tillfalla staten, må ej sådant yrkande väckas.

2 §.

Vad i 1 § är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende

å lagstadgad rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo då bröstarvinge

ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt

hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.

3 §.

Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader

från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist

vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som deltagit i

skiftet väcka sådant yrkande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutslcottets utlåtande Nr 4.

4 §.

Var den döde medborgare i fördrags slutande stat, vars lag tillägger efterlevande

make rätt att, då bröstarvinge finnes, sitta i oskiftat bo, skall vad

sagda lag därom innehåller tillämpas, där den döde ej sedan fem år hade

hemvist här i riket. På rätten i den ort, där den döde hade hemvist, ankommer

att, efter ansökan av den efterlevande, fatta beslut örn hans övertagande

av boet, att pröva fråga som eljest enligt den främmande lagen tillkommer

särskild arvsdomstol (shifterett) eller annan myndighet, ävensom att, där jämväl

den efterlevande har hemvist här i riket, förordna god man för tillsyn å

boet efter vad därom är särskilt stadgat.

5 §.

Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande

make förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och yppas sedermera

här i riket fråga huruvida bodelning skall äga rum under makens livstid

eller eljest örn makens rätt i boet, varde, där maken är medborgare i fördragsslutande

stat, frågan bedömd enligt lagen i den stat, där beslutet meddelades.

6 §.

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av

tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvcerge), vare bestämmelsen

gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark.

Tager änkan sedermera hemvist här i riket, upphöre tillsyningsmannens befattning,

men gälle, där omyndig arvinge efter den döde finnes, vad för ty fall

är särskilt stadgat örn förordnande av god man.

7 §.

Den som enligt 1—4 §§ påkallar tillämpning av hemlandets lag skall, där

det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro för handen,

så ock styrka innehållet av nämnda lag.

8 §.

Vid bodelning som i denna lag avses skall iakttagas vad i 3 och 6 §§ förordningen

den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är stadgat.

9 §•

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande

stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt,

örn vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet

upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist

eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid

förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade

hemvist eller var medborgare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr h.

9

10 §.

Fråga om behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta

skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist

vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år

hemvist i den staten, vare testamentet gällande jämväl örn han enligt hemlandets

lag ägde vidtaga åtgärden.

11 §.

Fråga om testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testator

sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig

påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist

vid den tid då åtgärden vidtogs.

12 §.

Hade medborgare i främmande fördragsslutande stat vid sin död hemvist

här i riket, skall svensk lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning och

klander av testamente efter honom.

13 §.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtare, som vid sin död

hade hemvist här i riket, eller av gåva, som han för dödsfalls skull givit,

varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd

enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då rättshandlingen

företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren

under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.

14 §.

Där i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges

rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom

testamente förordna om sådan egendom till förman för viss arvinge, skola

nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.

I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande

angående fast egendom eller eljest till förman för ofödda förordna örn sadan

egendom gälle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen.

Å rätt att sålunda förordna om lös egendom har denna lag ej avseende.

15 §.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i

riket, adoptivbarn, skall, där beslutet örn adoption meddelats i sadan stat och

innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlatenskap,

det förbehåll här i riket gälla.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr k.

16 §.

Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse

varde, där arvlåtaren vid sin död hade hemvist här i riket, bedömd enligt

svensk lag, ändå att han var medborgare i annan fördragsslutande stat.

17 §.

Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare

i främmande fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist här i

riket, skall svensk lag lända till efterrättelse.

Den dödes gäld.

18 §.

Fråga om arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare

i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i riket, eller för fullgörande

av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde

bedömd efter svensk lag. Samma lag vare angående ansvarighet för fullgörandet

av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller

dess moder.

Boutredning, bodelning och arvskifte.

19 §.

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk, isländsk eller

norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket, skall förfaras i

enlighet med svensk lag.

Har efterlevande make berättigats att sitta i oskiftat bo skall ock, såframt

han är medborgare i fördragsslutande stat och vid sin död ägde hemvist här

i riket, vid bodelning och arvskifte efter makarna förfaras enligt svensk lag.

Detsamma gäller i fråga örn bodelning, när denna skall äga rum under makens

livstid och maken då har hemvist här i riket.

20 §.

Boutredning, bodelning och arvskifte, som avses i 19 § eller ock gäller kvarlåtenskap

efter svensk medborgare som hade hemvist här i riket, skall omfatta

all till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat.

21 §.

I fråga örn efterlevande makes rätt att vid bodelning, varom i denna lag är

fråga, uttaga viss egendom varde svensk lag tillämpad. Vad lagen i främmande

fördragsslutande stat innehaller örn rätt för efterlevande make att i

visst fall innehålla vad som vid bodelning tillskiftas arvinge skall ej äga

tillämpning vid bodelning här i riket.

22 §.

Tvist om arv eller testamente efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,

som hade hemvist här i riket, eller örn hans efterlevande makes rätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4-

11

att övertaga boet såsom oskiftat eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas

av svensk domstol. Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande

stat efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat,

förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och hade maken vid sin död hemvist

här i riket, ankomme på svensk domstol att upptaga tvist örn bodelning

eller arvskifte efter makarna. Uppstår under makens livstid tvist örn bodelning

eller eljest om makens rätt i boet, och har maken då hemvist här i riket,

varde ock tvisten upptagen av svensk domstol. Äro parterna ense örn tvistens

upptagande i annan fördragsslutande stat, lände det till efterrättelse, dock ej

där boet är föremål för behandling av testamentsexekutör eller av domstol

förordnad boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten avser klander av

bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande

make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

2) Förslag

till

Lag

örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,

Island eller Norge.

Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts

en konvention om arv, testamente och boutredning, varder i fråga örn

kvarlåtenskap efter den, som vid sin död hade hemvist i någon av dessa stater

och var medborgare i någon av dem eller ock svensk medborgare, förordnat som

följer:

1 §•

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Danmark,

Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning eller arvskifte, som

där äger rum, omfatta den till boet hörande egendom, som finnes här i riket.

Svensk domstol må ej med kvarlåtenskapen taga befattning i vidare mån än i

denna lag sägs.

2 §.

På framställning av dödsboförvaltningen, har rätten i ort, där egendom efter

den döde finnes, att förordna lämplig person att upprätta bouppteckning. I

bouppteckningen skola upptagas boets tillgångar här i riket med angivande av

värdet, så ock den gäld, för vilken sådan tillgång på grund av inteckning

eller eljest särskilt häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten

ock att förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket

varande egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutslcottets utlåtande Nr -4.

har den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för förskämning

eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar

alltför kostsam vård, föranstalta örn försäljning av egendomen.

Göres å landet framställning, som nu är sagd, å tid då rättegångsdag ej

inträffar, äge domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut

i ärendet.

Tinnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, åge rätten eller, på landet,

domaren att, innan beslut fattas, av den som åtgärden påkallat kräva förskott

med belopp, som prövas skäligt. Handling, som är avfattad på finska eller

isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska

eller svenska språket.

3 §.

Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött under

uppehåll här i riket, skall, såframt han var medborgare i en av dessa stater

eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom, intill dess den övertages

av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård som är stadgad örn egendom

efter död man, som hade hemvist här i riket; dock skall ej i något fall

på den som egendomen vårdar ankomma att föranstalta örn bouppteckning.

4 §.

Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon av de främmande

staterna och hörer till boet egendom här i riket, skall vad i den statens

lag är stadgat örn inskränkning i rätten att utmätningsvis njuta betalning ur

dödsbo äga tillämpning å sagda egendom, dock ej i fråga örn utmätning för

skatt eller annan allmän avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande

ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet

för fordringen.

5 §.

Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid försäljningen

och fördelning av köpeskillingen, tillämpat vad i 9 § lagen den 6 april 1934

örn verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,

är stadgat om fordran som njuter förmånsrätt.

6 §.

Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar örn att inskrivning i

fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att

rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning

(utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning

beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns här i riket.

7 §.

Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller örn egendoms befintlighet

i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på lö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr h.

13

pande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för

rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan

fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen

skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har

hemort.

8 §.

Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att dödsbo efter

medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i sådan stat

skall behandlas av särskild arvsdomstol eller örn boets överlämnande till boutredningsman

eller testamentsexekutör eller till utredande eller skiftande av

delägarna själva eller örn efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom

oskiftat, vare beslutet gälland.e här i riket.

9 §.

Yppas tvist örn arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande

stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

eller örn hans efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, åge

parterna överenskomma, att tvisten må upptagas av allmän underrätt här i

riket; dock må det ej ske där boet är föremål för behandling av särskild arvsdomstol

eller testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman

eller skiftesman eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvskifte

efter någon som hade hemvist i Finland.

10 §.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning

i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare i fördragsslutande

stat och hade hemvist i sådan stat, jämväl äga tillämpning å dom

eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande

makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under

3. i sagda lag givna särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande

skola dock vinna tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes,

arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande

make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

14

3) Förslag

till

Lag

om tillsyn i vissa fall sl oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts

en konvention örn arv, testamente och boutredning, förordnas härigenom

som följer:

1 §•

Där, jämlikt 4 § i lagen örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk

medborgare som hade hemvist här i riket, efterlevande make, som jämväl här

har hemvist, av svensk domstol förklaras berättigad att i enlighet med lagen i

den dödes hemland övertaga boet såsom oskiftat, och maken är förmyndare för

omyndig bröstarvinge efter den döde, förordne rätten god man att över boets

förvaltning hava sådan tillsyn som enligt den främmande lagen åligger förmyndare

eller förmynderskapsmyndighet.

2 §.

Det åligger överförmyndaren att utöva tillsyn över att gode mannen behörigen

fullgör sitt uppdrag. Finnes god man icke vara lämplig, varde han entledigad,

då det yrkas av överförmyndaren eller förhållandet eljest varder kunnigt.

Dör gode mannen, skall det av den, som har hans kvarlåtenskap i sin

vård, anmälas hos rätten. Tager efterlevande maken hemvist inom annan

rätts domvärjo, varde det av överförmyndaren anmält hos den rätt, som förordnat

gode mannen; och pröve rätten, huruvida gode mannen ändock må bibehållas

vid sin befattning. Varder han entledigad, gore rätten därom anmälan

hos den andra rätten, och förordne denna god man i den entledigades ställe.

Tager den efterlevande hemvist utom riket, vare gode mannens förordnande

förfallet.

3 §.

Har efterlevande make, som hade hemvist utom riket, av myndighet i fördragsslutande

stat förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och bosätter sig

maken sedermera här i riket, varde, där efter den döde finnes omyndig bröstarvinge

för vilken maken är förmyndare, god man för arvingen förordnad av

rätten i den ort, där maken tagit hemvist; och gälle örn sådan god man vad i

1 och 2 §§ sägs.

4 §.

Påkallar god man eller överförmyndare arvode för uppdrag, som i denna lag

avses, pröve rätten, huruvida och med vilket belopp arvode skall av den efterlevande

gäldas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

15

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning i fråga örn dödsbo efter den som dött före ikraftträdandet.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för konventionen och lagförslagen,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

de vid propositionen fogade protokollen ävensom till ett nedan närmare omförmält

av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet.

Den 11 april 1930 beslöt Kungl. Majit att hos den danska, finska, isländska

och norska regeringen göra framställning örn inledande av förhandlingar genom

delegerade för utrönande i vilken omfattning överenskommelse lämpligen

kunde träffas mellan de nordiska länderna angående de internationellt-privaträttsliga

reglerna örn behandling av dödsbon m. m., ävensom för upprättande

av förslag till dylika överenskommelser.

Med anledning av denna framställning ägde förhandlingar i omförmälda

ämnen rum i Oslo den 26 januari—7 februari 1931, i Stockholm den 31 augusti

—12 september 1931, i Köpenhamn den 8—27 februari 1932, i Oslo den 17

oktober—8 november 1932 och i Stockholm den 4—15 september 1933.

På grund av Kungl. Maj :ts förordnande deltogo från svensk sida i förhandlingarna

ordföranden i lagberedningen f. d. presidenten friherre Marks von

Wurtemberg, presidenten Ekeberg och revisionssekreteraren, numera justitierådet

Lind.

De svenska delegerade framlade, med skrivelse den 3 april 1933, pä grundvalen

av dittills förda förhandlingar provisoriska förslag till konvention angående

dödsbo samt till åtskilliga med konventionen sammanhängande lagar.

Genom beslut den 7 i nyssnämnda månad förordnade Kungl. Majit, att lagrådets

utlåtande över nämnda förslag skulle inhämtas; och avgavs sådant utlåtande

den 12 juni 1933.

Under ytterligare förhandlingar, som i september 1933 ägde rum mellan

samtliga delegerade, utarbetades reviderade förslag, vilka, åtföljda av motiv,

av de svenska delegerade framlades den 31 oktober 1933 (Lagberedningens förslag

angående vissa internationella rättsförhållanden V. S. O. U. 1933: 35). I

dessa förslag hade hänsyn tagits till lagrådets uttalanden, varjämte även i övrigt

vidtagits vissa ändringar i de provisoriska förslagen.

Den 17 november 1933 infordrades lagrådets utlåtande över de punkter i

de slutliga förslagen till konvention och lagar, som ej tidigare varit föremål

för lagrådets granskning; och har sådant yttrande avgivits den 4 december

1933, därvid förslagen lämnats utan anmärkning.

I prdpositionen lämnas följande redogörelse för det väsentliga innehållet i

konventionen:

»Huvudprinciperna i konventionsförslaget äro: att, när medborgare i någon

av de fördragsslutande staterna avlider och vid sin död har hemvist i en annan

av dessa stater, men fem år ännu ej förflutit från hans bosättning där
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr -4.

■Utskottet.

städes, lagen i den stat där lian var medborgare skall, om sådant påyrkas,

gälla i avseende å rätten till arv och efterlevande makes på lag grundade rätt

att behålla boet, medan däremot, örn han längre än fem år varit bosatt i den

främmande staten, det är dess lagstiftning som skall lända till efterrättelse i

nämnda hänseenden; att testamente efter medborgare i fördragsslutande stat

skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt

lagen i den av staterna där testamentet upprättats eller testator vid tiden för

upprättandet hade hemvist eller var medborgare; samt att boutredning, bodelning

och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död

hade hemvist i annan av staterna, skall förrättas i enlighet med den senare

statens lag och omfatta all till boet hörande egendom, som finnes i någon av

staterna. Vid sidan av dessa huvudfrågor berör konventionsförslaget åtskilliga

andra spörsmål inom arvs- och testamentsrättens område.»

Den föreliggande konventionen synes innefatta en synnerligen önskvärd

reglering av de många svårlösta spörsmål i successionsrättsligt hänseende som

uppkomma när en medborgare i en av konventionsstaterna tager hemvist i

någon annan av dessa eller efterlämnar egendom i annan konventionsstat än

sitt hemland. Av betydelse är därjämte bland annat, att konventionen stadgar

ett enhetligt förfarande för utredningen av dödsbo som omfattar egendom i

två eller flera av konventionsstaterna.

Utskottet finner konventionen i sin helhet utgöra ett viktigt framsteg i

strävandena att stärka den nordiska rättsgemenskapen och mot de i enlighet

med konventionen utformade lagförslagen har utskottet icke någon erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte godkänna förestående konvention samt

antaga de framlagda lagförslagen.

Stockholm den 5 februari 1935.

På första lagutskottets vägnar:

A. AKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra*, Klefbeck,

Svenson i Eskhult*, Löfgren, Branting, Wijkström och von Muhlenfels;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs och Hedlund i

Östersund, fru Östlund, herrar Olsson i Rimforsa* och Olsson i Mellerud*, fröken

Wellin samt herr Johansson i Bro*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350511

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:23 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av vinstmedel hos Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. a1 i texten