Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken.

1935-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1935:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§

rättegångsbalken.

Genom en den 14 december 1934 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 5, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

37 §.

Underrätt förordne vissa män att, då de därom anlitas, delgiva stämningar

och domstolars beslut, så ock eljest verkställa delgivning av handlingar. Förordnande

att vara stämningsman meddelas för visst kalenderår eller del därav

och må, örn skäl därtill äro, av rätten återkallas. Sådan stämningsman

gånge, då han första gången förordnas, inför rätten ed, att han redligen och

utan försumlighet skall uträtta de delgivningsärenden som åt honom uppdragas.

Fjärdingsman vare utan särskilt förordnande stämningsman.

Förteckning å dem som äro till stämningsman förordnade skall finnas anslagen

å rättens dörr samt å landet hållas tillgänglig å domsagans kansli.

38 §.

Intyg av stämningsman, emot vilken ej förekommer jäv som örn vittne är

stadgat, gälle såsom fullt bevis, att delgivning blivit så verkställd som intyget

innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg, som meddelats av nämndeman

eller av landsfogde, stadsfogde, landsfiskal, stadsfiskal eller notarius

publicus eller av svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman,

så ock intyg av polisman i stad, då han verkställt delgivningen efter förmans

uppdrag.

Intyg, att — — — intyget innehåller.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 1 avd. Nr 7—9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936; dock att förordnande av stämningsman

för år 1936 må dessförinnan meddelas, samt att frågan örn vitsord

av intyg rörande delgivning som före nämnda dag verkställts skall bedömas

enligt äldre lag.

Enligt äldre lag meddelade förordnanden för stämningsman skola upphöra

att gälla med utgången av år 1935.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas bär nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser om delgivning av stämning återfinnas ill kap. rättegångsbalken.

På grund av hänvisningar i ett flertal författningar till dessa

bestämmelser ha de erhållit vidsträckt tillämpning jämväl beträffande delgivning

i övrigt.

Angående formen för delgivning stadgas i 7 §, att stämning skall genom

kärandens försorg delgivas svaranden medelst handlingens överlämnande i

huvudskrift eller besannad avskrift. I 38 § lia upptagits vissa bestämmelser,

åsyftande att för käranden underlätta förandet av bevis örn delgivning. Salunda

skall intyg av två ojäviga stämningsmän gälla såsom fullt bevis att

delgivning blivit så verkställd som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkommer

intyg som meddelats av landsfogde, stadsfogde, landsfiskal, stadsfiskal

eller notarius publicus eller av svensk konsul eller vid svenskt konsulat

anställd tjänsteman, så ock intyg av fjärdingsman, då han verkställt

delgivningen efter förmans uppdrag. Slutligen skall skriftligt erkännande örn

delgivning anses såsom fullt bevis, örn det är bestyrkt av en ojävig stämningsman.

— Om stämningsmän stadgas i 37 §, att underrätt skall förordna vissa

män att, då de därom anlitas, delgiva stämningar och domstolars beslut samt

eljest verkställa delgivning av handlingar. Dessa stämningsmän skola inför

rätten gå ed, att de redligen och utan försumlighet skola uträtta de delgivningsärenden

som uppdragas åt dem. Fjärdingsman är utan särskilt förordnande

stämningsman; likaså nämndeman, om han åtager sig delgivningsuppdraget.

På grund av bestämmelse i lagen den 6 juni 1925 örn tillämplighet å

vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsman skall vad som i nu förevarande

avseende är stadgat om de senare jämväl gälla i fråga örn polisman

som jämlikt lagen om polisväsendet i riket finnes anställd i polisdistrikt å

landsbygden.

Bevisning om delgivning av stämning må ske med användande av vilka bevismedel

som helst. Av praktiska skäl tillämpas emellertid så gott som alltid

den form som angives i 11 kap. 38 § rättegångsbalken. Beträffande delgivning

av andra handlingar har i vissa fall företeende av sadant delgivningsbevis

som där sägs gjorts obligatoriskt. Detta gäller t. ex. i fråga örn delgivning

av besvär hos hovrätt och Kungl. Majit (27 kap. 6 § och 30 kap. 42 §

rättegångsbalken samt 219 och 230 §§ utsökningslagen), delgivning av borgenärs

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

3

konkursansökan och av föreläggande att avlägga borgenärsed i konkurs (12 och

117 §§ konkurslagen) samt delgivning av ansökan om åläggande för gäldenär att

avlägga utmätningsed (5 § lagen den 13 maj 1921 örn utmätningsed).

Stämningsmans rätt till ersättning är reglerad genom förordningen den 12

juli 1878 (nr 24 s. 21) angående ersättning till förrättningsmän för utmätning

i enskilda mål samt till stämningsmän m. m., enligt vars 4 § för delgivning

av stämning, domstols, myndighets eller tjänstemans beslut eller kallelse

eller annan handling jämte bevis om delgivningen skall till envar av de

stämningsmän eller betjänte, vilka verkställa delgivningen, erläggas 75 öre

för varje person som undfår del av handlingen. I 5 § samma förordning är

stadgat, att örn resa erfordras för verkställande av förrättning å landet eller

i stad utom stadens planlagda område, förrättningsmän och vittne äro berättigade

till ersättning, vardera för skjuts efter en häst; dock att, när flera

förrättningar verkställas under samma resa eller på samma dag, skjutsersättningen

skall fördelas mellan samtliga förrättningarna i förhållande till

förrättningsställenas avstånd från förrättningsmannens och vittnets hemvist.

Sedan 1911 års skjutsstadga upphört att gälla med utgången av år 1933,

skall enligt kungörelsen den 21 december 1933 (nr 669) skjutsersättning enligt

5 § nyssnämnda förordning tillsvidare beräknas efter visst angivet belopp

per kilometer.

Inom riksdagen har flera gånger väckts frågan örn en förenkling av sättet

för delgivning och i samband därmed minskning av de med delgivningen förenade

kostnaderna.

Sålunda yrkades i en motion till 1917 års riksdag (II: 244), att vitsord såsom

fullt bevis skulle tillerkännas intyg av en stämningsman eller eventuellt

en stämningsman och en annan person. Motionen resulterade i att riksdagen,

på hemställan av lagutskottet, i skrivelse till Kungl. Majit (nr 57) anhöll örn

lagändring i syfte att förenkla delgivningsförfarandet.

I anledning av nämnda riksdagsskrivelse infordrade Kungl. Majit yttranden

i ämnet från Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser. Ärendet

överlämnades därefter till processkommissionen, som även upptagit frågan till

behandling i sitt år 1926 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning.

I en motion vid 1931 års riksdag (11:6) återupptogs frågan om lagändring

i syfte att minska de med delgivning förenade kostnaderna. — Korsta

lagutskottet anförde i avgivet utlåtande (nr 14), att utskottet fortfarande

ansåge skäl föreligga att söka genom lämpliga lagstiftningsåtgärder nedbringa

kostnaderna för delgivningsförfarandet. Det förefölle utskottet som örn intyg

av en stämningsman borde kunna anses tillräckligt betryggande, därest största

noggrannhet iakttoges vid antagandet av stämningsmän och kontroll över

deras verksamhet utövades. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte hos

Kungl. Majit anhålla om utredning huruvida och på vad sätt 11 kap. 38 §

rättegångsbalken kunde ändras i syfte att förenkla det där angivna delgivningssättet,

samt om framläggande av de förslag vartill utredningen kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Utskottet.

giva anledning. — Utskottets hemställan bifölls av kamrarna, i anledning

varav riksdagen avlät skrivelse till Kungl. Majit (nr 75).

Sedan inom justitiedepartementet upprättats ett utkast till lag, i huvudsak

överensstämmande med nu föreliggande förslag, ha efter remiss utlåtanden

över detta lagutkast inkommit från samtliga domhavande, rådhusrätter och

polisdomstolar i riket, från hovrätterna och processlagberedningen samt från

Sveriges advokatsamfund.

Förslaget innebär, till en början, att förordnande att vara stämningsman

må meddelas allenast för visst kalenderår eller del därav. Sådan stämningsman

skall avlägga ed, då han första gången förordnas. Förordnandet må, örn

skäl därtill äro, av rätten återkallas. Liksom nu skall fjärdingsman utan särskilt

förordnande vara stämningsman.

Enligt förslaget skall vidare intyg av en stämningsman, mot vilken ej förekommer

jäv som om vittne är stadgat, gälla såsom fullt bevis att delgivning

blivit så verkställd som intyget innehåller. Enahanda vitsord skall på samma

sätt som för närvarande tillkomma intyg, som meddelats av landsfogde, stadsfogde,

landsfiskal, stadsfiskal, notarius publicus, svensk konsul eller vid

svenskt konsulat anställd tjänsteman men därutöver jämväl intyg utfärdat av

nämndeman eller av polisman i stad, i fråga örn den sistnämnde dock endast

då han verkställt delgivningen efter förmans uppdrag.

Förevarande förslag innebär en icke oväsentlig förenkling av förfarandet

vid stämnings delgivning och den sålunda föreslagna åtgärden bör i sin mån bidraga

till att nedbringa kostnaderna för den rättssökande allmänheten. Mot

avfattningen av förslaget har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1935.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,

Svenson i Eskhult*, Löfgren, Branting*, Wijkström* och von Miihlenfels;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs* och Hedlund i

Östersund, fru Östlund, herrar Olsson i Rimforsa och Olsson i Mellerud, fröken

Wellin samt herr Johansson i Bro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:26 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken. a1 i texten