Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter om avtappning av sjö.

1935-02-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i vattenlagens föreskrifter om avtappning av sjö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i vattenlagens föreskrifter om avtappning av sjö.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 128,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Yännäsby hemställt,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

angående sådan ändring i vattenlagen, att tillstånd till avtappning av sjö i

syfte att därigenom utvinna odlingsbar mark må kunna erhållas utan hinder

av att i lagen föreskrivna villkor örn viss majoritet icke uppfyllts, ävensom

att begreppet sjö i detta sammanhang närmare klarlägges i huvudsaklig överensstämmelse

med ett i motionen angivet förslag.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

7 kapitlet i vattenlagen den 28 juni 1918, vilket kapitel erhållit sin nuvarande

lydelse enligt lag den 11 juni 1920, innehåller rättsregler örn torrläggning

av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. 1—36 §§

avse dikning. 37—48 §§ innehålla särskilda bestämmelser örn vattenavledning.

En beskrivning på de åtgärder, som skola vara att anse som vattenavledning,

lämnas i 37 §. Där talas bland annat örn att för torrläggning av mark sänka

eller uttappa sjö eller annan vattensamling. Å sådan vattenavledning skall med

iakttagande av vissa föreskrifter i 38—47 §§ tillämpas rörande dikning meddelade

bestämmelser. Förutsättningarna för att en förändring av vattenförhållandena

i sjö eller annan vattensamling för sådant ändamål, som sägs i

37 §, överhuvud skall vara tillåten angivas i 38 §, vartill komma vissa kompletterande

stadganden i därefter följande paragrafer. I 44 § finnas särskilda

regler angående tvångsdelaktighet beträffande sjösänkningsföretag. Ansökan

örn tillstånd att utföra vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande

(45 §). Frågan skall därefter prövas vid syneförrättning i den

ordning, som stadgas i vattenlagens 10 kapitel. Om företag avser sänkning

eller uttappning av sjö, skall synemännens utlåtande underställas vattendomstolens

prövning. Till att handlägga syneförrättning rörande företag, som

avses i 7 kapitlet, skall enligt 32 § 1 mom. i 10 kapitlet förordnas statens

lantbruksingenjör eller annan (enligt särskilda bestämmelser) behörig person.

Till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan

hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottet.

ständig slåtter- och betesvall, kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257)

angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag (andr. 27/,;

1927, nr 276; 27/c 1929, nr 215; 9/e 1933, nr 299) av Kungl. Maj :t anvisas

bidrag. Statsbidrag kan i regel beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen

finner värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för

torrläggningen. Bidrag kan beviljas till högst hälften av den utav Kungl.

Maj :t godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning

däri ej inberäknad, som ock för verkställd undersökning och förrättning jämte

erforderliga kartor och handlingar.

Utöver bidrag kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) angående

villkoren för lån från statens avdikningslånefond (ändr. u/e 1929, nr 166; 8/b

1933, nr 300) jämväl erhållas lån för utförande av sådana torrläggningsföretag,

som nyss nämnts. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Majit godkända

kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad,

som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga

kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag

eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag,

dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget får överstiga

sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av lantbruksstyrelsen

vitsordade båtnadsvärdet.

Vidare må omnämnas, att jämlikt Kungl. Majits beslut den 15 juni 1934

utredningsmän — avdikningssakkunniga — tillsatts för att verkställa utredning

rörande den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten

samt därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga

skola därvid, bland annat, i den mån så finnes erforderligt göra gällande

bestämmelser örn statsunderstöd åt torrläggningsföretag till föremål för överarbetning.

Av vad ovan i utlåtandet anförts framgår, att frågan örn ett sjösänkningsföretags

tillåtlighet skall bedömas med hänsyn till de huvudregler härom, som

återfinnas i 38 § i 7 kapitlet vattenlagen. I 44 § samma kapitel angivas

förutsättningarna för att annan än sökanden till ett sådant företag och de

sakägare, som förenat sig med sökanden, skall vara skyldig att taga del i

detsamma. För att sådan tvångsdelaktighet skall föreligga erfordras, att den

beräknade båtnaden av företaget med mer än hälften faller å egendom, tillhörig

den, som sökt företaget, eller honom och andra, vilka förenat sig med

honom därom. Sistnämnda bestämmelse utgör ett skydd mot att sakägare,

som icke önskar nedlägga kostnader i ett sjösänkningsföretag, skall kunna

tvingas därtill av andra sakägare, vilka, då icke ens hälften av båtnaden av

företaget belöper å dem tillhörig mark, själva icke skola betala ens hälften

av kostnaderna för detsamma. Enligt utskottets mening hava bärande skäl

icke förebragts för ett lagstadgande rörande tvångsdelaktighet av den innebörd,

att sådan skulle föreligga under förutsättning allenast att sakkunnig

person funne, att vinsten av företaget i och för sig vore avsevärt större än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

3

kostnaderna för detsamma, utan att samtidigt skulle erfordras, att den för

närvarande i lagen föreskrivna majoriteten förefunnes.

Det i motionen framförda förslaget att i ett tillägg till 44 § definiera, vad

som i sjösänknings fråga skall vara att anse som sjö, stöter enligt utskottets

mening på praktiska svårigheter av sådan art, att utskottet icke kan tillstyrka

detsamma. Någon avsevärd olägenhet har icke heller, såvitt utskottet har sig

bekant, försports i anledning därav, att definition å ordet sjö icke finnes i

gällande lag. Enligt utskottets mening bör det liksom hittills överlåtas åt

domstolarna att avgöra, örn den vattensamling, varom i det särskilda fallet

är fråga, skall anses vara en sjö eller ej.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 128, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

!

Stockholm den 22 februari 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Hagman, Gustaf

Tamm, P. Sandström, Knut Petersson, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Petersson i

Lerbäeksbyn, Pettersson i Hällbacken*, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå,

fru Nordgren samt herr Johanson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.