Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning angående rätt att draga vissa ledningar över annans mark.

1935-03-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning angående rätt att draga vissa ledningar över annans mark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning angående

rätt att draga vissa ledningar över annans mark.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 256,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dalberg hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till

lag angående rätt att draga vatten-, elektriska lågspännings- och telefonledningar

över annans mark efter syn och värdering av två gode män, förordnade

av domstol eller länsstyrelse eller i annan ordning, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 12 maj 1917 örn expropriation får fastighet, som tillhör annan

än kronan, efter tillstånd av Kungl. Maj it tagas i anspråk genom expropriation

för vissa angivna ändamål, bland annat, för allmän väg, för telegrafier

telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns

främjande, för att förse en ort med vatten ävensom för annat ändamål, som är

jämförligt med något av, bland andra, de nu nämnda och äger väsentlig betydelse

för det allmänna (1 §). Ägare av fastighet, i avseende varå rätt till

expropriation meddelats, är pliktig att avsta fastigheten eller upplåta nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma (2 §).

Ett regelmässigt handlagt expropriationsärende har att genomgå prövning

på tre olika håll, i det att detsamma i regel kommer att bliva föremål för handläggning

av dels Kungl. Maj :t i administrativ väg, dels domstol och dels expropriationsnämnd.

Tillstånd till expropriationen meddelas av Kungl. Majit,

varefter expropriationsmålet anhängiggöres genom stämning till domstol i den

ort, där fastigheten är belägen. Domstolen verkställer en undersökning för

att utröna, vilka rättsanspråk som beröras av expropriationen. Sedermera bestämmes

ersättningen genom en särskild nämnd, som tillsättes under samverkan

mellan domstolen och parterna och vars beslut i regel icke får överklagas.

Därefter går målet åter till domstolen för slutlig handläggning.

Vad först beträffar ärendets handläggning hos Kungl. Majit skall den, som

vill förvärva expropriationsrätt, i sin ansökan meddela uppgift å fastighets

ägare och innehavare, och dessa personer jämte en var annan, som kan av expropriationen

lida men, skola beredas tillfälle att yttra sig över expropriationsansökningen

(4 §). Örn ansökningen bifalles, skall Kungl. Majit bestämma,

vilket område expropriationen må omfatta (5 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Det andra stadiet av expropriationsärendet, dess instämmande till domstol

(13 §), skall ske inom viss tid, som av Kungl. Majit bestämmes i sammanhang

med expropriationsrättens meddelande, och ett försittande av den bestämda tiden

medför expropriationsrättens förlust (5 §). Stämning skall utfärdas å

fastighetsägare samt övriga uppgivna ersättningsberättigade (14 §), varmed

avses de, som utom ägaren hava sakrätter till fastigheten, varemot innehavare

av penninginteckningar eller därmed jämförlig rätt icke behöva instämmas

(15§).

Det tredje stadiet i ett regelrätt expropriationsärende bildar expropriationsnämndens

tillsättande och nämndens fixerande av ersättningsbeloppet. Detta

stadium är dock i motsats till de båda föregående icke något för expropriationen

såsom sådan väsentligt, vars bortfallande medför, att förfarandet upphör

att vara expropriation. Tvärtom kan den exproprierande på frivillighetens väg

träffa avtal med de ersättningsberättigade, så att tillsättande av expropriationsnämnd

blir obehövligt (59 §). Dock måste i detta fall vissa förutsättningar

vara uppfyllda. Först och främst fordras, att överenskommelse träffats

ej blott med fastighetsägaren utan med alla dem, som hava självständiga

ersättningsanspråk. Men vidare måste i detta fall hänsyn tagas även till innehavare

av penninginteckningar och därmed jämförlig rätt. Dessa personer

kunna icke, örn de ej erhålla full betalning för sina fordringar, anses skyldiga

att finna sig i att ersättningen bestämmes genom avtal mellan fastighetsägaren

och den exproprierande, utan böra äga rätt att påfordra ersättningsbeloppets

uppskattande genom nämnd. Härav följer, att en hos domstolen gjord anmälan,

att överenskommelse angående expropriationsersättningen träffats med

samtliga sakägare, i regel kan av domstolen godtagas endast om inga inteckningshavare

eller med dem jämställda fordringsägare finnas eller örn ersättningen

förslår till deras fulla förnöjande eller de godkänt överenskommelsen.

I fråga örn expropriationsnämndens sammansättning gäller, att örn parterna

uro ense örn valet av nämnd, få de utse de personer, de själva önska och till det

antal de finna lämpligt, med blott den begränsningen, att antalet alltid måste

vara udda (22 §). Örn däremot parterna icke äro ense, är deras valrätt väsentligt

begränsad. De äga nämligen icke utse vilka personer som helst utan måste

välja bland vissa särskilda personer, som blivit i vederbörlig ordning härtill

utsedda och därefter uppförts på en för ändamålet upprättad förteckning.

Bland de sålunda utsedda personerna äga parterna, där de ej överenskomma om

annat antal, utvälja vardera en och vederbörande domstol utser två ledamöter

(27 §). Ordförande i nämnden liksom ersättare för honom utses av länsstyrelsen

(23 §). Inför expropriationsnämnden äga parterna att närmare utföra

sin talan (36 §) och kunna även låta höra sakkunniga. Ersättning för exproprierad

mark eller rätt skall som regel utgå med fulla värdet (38 §). Rätten

får göra jämkning i nämndens uppskattning (45 §) endast i vissa uppgivna

fall, då det, utan något ingående på principerna för värderingen, på yttre grunder

kan tydligt konstateras, att nämnden avvikit från vissa i lagen fastslagna

grundsatser. Den exproprierande är skyldig (67 §) att betala alla kostnader

i följd av expropriationen, däribland ersättning åt expropriationsnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

Sedan det domstolsutslag, genom vilket nämndens värdering fastställes, vunnit

laga kraft, skall expropriationsersättningen inom viss tid nedsättas hos

länsstyrelsen (48 §). Expropriationen är därmed fullbordad och den exproprierande

berättigad att genast taga fastigheten i besittning (49 §). Den

exproprierandes rätt består oberoende av vilken rätt fastighetsägaren haft till

fastigheten. Marken övergår till den nye ägaren fri från alla penninginteckningar

och andra särskilda rättigheter, som besvära marken (49 §). Den genom

expropriationen förvärvade särskilda rätten till en fastighet äger företräde

framför ali annan rätt till samma fastighet.

I fråga örn telegraf-, telefon- och andra elektriska svagströmsledningar finnas

i expropriationslagen i vissa hänseenden mildare bestämmelser än de ovan

återgivna. Sålunda stadgas (93 §) för det fall, att endast nyttjanderätt till

fastighet upplåtes, att nämnden, örn ej annat avtalas, skall bestå av allenast

tre ledamöter. Under samma förutsättning äger rätten meddela fastställelse å

en mellan parterna träffad överenskommelse, som icke godkänts av alla ersättningsberättigade,

därest upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen icke

rubbar säkerheten för dem, som ej godkänt överenskommelsen (95 §).

Enligt lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser örn elektriska

anläggningar, fordras, med vissa angivna undantag, Kungl. Maj:ts tillstånd

för utförande av elektrisk starkströmsanläggning, där största effektiva

spänningen överstiger 250 volt. Med starkströmsanläggning förstås anläggning

för alstrande och tillgodogörande av elektrisk kraft för belysning, drivkraft

eller annat dylikt ändamål. Enligt denna lag kan Kungl. Maj :t lämna tillstånd

att expropriera fastighet, som tillhör annan än kronan, bland annat, för framdragande

av starkströmsledning för orts förseende med belysning eller drivkraft

eller för liknande ändamål eller för beredande av drivkraft åt industriell anläggning

av större betydelse för det allmänna. För ledning med spänning ej

överstigande 250 volt, s. k. lågspänningsledning, fordras alltså ej koncession

men expropriationsmöjlighet finnes. Lågspänningsledningar förekomma huvudsakligen

i distributionsnätet från transformatorstationer. Expropriationsrättens

utövande sker enligt expropriationslagen med iakttagande av de särskilda

bestämmelser, som avse elektriska svagströmsledningar. Expropriationsersättning

utgår dock med hälften mer än värdet.

Vid 1928 års riksdag yrkade uti likalydande motioner (I: 163 och 11:295)

dels herr Möller m. fl. och dels herr Hansson i Stockholm m. fl., att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, bland annat, att Kungl. Maj :t

ville låta verkställa utredning, huruvida genom främjande av avtal under hand

edler på annat sätt kostnaderna för ett expropriationsförfarande kunde nedbringas,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen gåve

anledning.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet hemställde i sitt över motionerna

avgivna utlåtande, nr 2, —— under framhållande att det icke kunde förnekas,

att ett expropriationsförfarande i verkligheten understundom medförde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

avsevärt större kostnad för den exproprierande än kostnaden vid motsvarande

förvärv från en jordägare, som godvilligt avstode mark, samt att en utredning

av detta spörsmål borde komma till stånd -—• att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa den av motionärerna

begärda utredningen och för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen gåve anledning.

Utskottets hemställan blev emellertid av riksdagen avslagen.

Vid 1931 års riksdag hemställde herr Kropp i en motion (1:9), att riksdagen

matte hos Kungl. Maj :t anhålla örn utredning och förslag till sådan ändring

av gällande expropriationslag, vartill en utredning i av motionären anmärkta

avseenden kunde giva anledning. Av motionens innehåll framgår, att motionären

asyftade, att till förebyggande av att gällande bestämmelser örn

skyldighet för expropriationssökanden att gälda alla av expropriationen härflytande,

nödiga kostnader utnyttjades av den för expropriation utsatte till

att utan skäl framtvinga ett expropriationsförfarande —- sådan ändring måtte

vidtagas i samma bestämmelser, att den för expropriation utsatte skulle kunna

åläggas att, när så funnes skäligt, helt eller delvis gälda berörda kostnader.

I en vid samma riksdag väckt motion (I: 24) hemställde herr Frändén, att

i 1902 års lag örn elektriska anläggningar skulle införas ett stadgande av innehåll,

att i sådana fall, då expropriationsersättningen ej sattes högre än den

ersättningsskyldige före förrättningen bjudit, envar skulle stå sina kostnader

och vardera sidan gälda halva förrättningskostnaden.

Andra lagutskottet, som till behandling förehade sistnämnda båda motioner,

hemställde på anförda skäl i utlåtanden, nr 4 och 5, att motionerna icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Motionärens framställning avser, förutom telefonledningar och lågspänningsledningar,

jämväl vattenledningar. Enligt 1917 års lag örn expropriation

kan, såsom ovan framhållits, expropriation medgivas för orts förseende

med vatten. I en särskild lag av den 28 juni 1918 ha meddelats bestämmelser

om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning.

Nämnda lag, som anvisar ett väsentligt enklare tillvägagångssätt

än expropriationsförfarandet enligt 1917 års lag, innehåller i huvudsak följande:

Örn det för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsför
brukning

är nödvändigt, att ledning dragés över annan fastighets område, är

den senare fastighetens ägare pliktig att mot ersättning tåla intrånget härav.

Kan överenskommelse icke träffas, skall frågan instämmas till allmän underrätt

i orten. Rätten äger uppdraga åt två ojäviga män, beträffande fastighet

å landet företrädesvis åt ledamöter i nämnden, att förrätta syn å stället, därest

sådan finnes erforderlig, och att på grund av vad vid synen iakttagits avgiva

utlåtande, huruvida ledningens framdragande över svarandens mark kan anses

behövligt samt i sadant fall var och hur ledningen bör göras samt med vilket

belopp ersättning för intrång genom ledningen bör utgå. Är part miss
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lä.

5

nöjd med synemännens utlåtande, äger han inom viss tid ingiva sina påminnelser

till rätten. Inkomma ej påminnelser inom föreskriven tid, skall utlåtandet

fastställas genom rättens dom. Käranden är pliktig att lämna synemännen

ersättning för syneförrättningen samt att gottgöra svaranden dennes

kostnader vid den första domstolen. Rättigheten äger utan inteckning eller

särskilt förbehåll bestånd mot ny ägare till den besvärade fastigheten.

Beträffande den sist nämnda lagstiftningens förhistoria kan erinras, att

jordbruksutskottet vid 1913 års riksdag i anledning av väckt motion (II: 151)

i utlåtande (nr 31) över motionen hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utarbetande och framläggande för riksdagen av

förslag till sådana lagbestämmelser, att rättighet måtte medgivas enskilda

fastighetsinnehavare att för tillgodogörande av vatten till husbehov över annans

fastighet framdraga ledning. Som ett önskemål framhöll utskottet, att

proceduren för vinnande av rätt till sådana mindre ledningsföretag måtte göras

så enkel och föga kostsam som möjligt. Utskottets hemställan bifölls av

riksdagen.

Riksdagens framställning behandlades av sakkunniga för överarbetning av

vissa delar i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna

förslaget till vattenlag, vilka i sitt år 1917 avgivna betänkande framlade

förslag till, bland annat, ifrågavarande lagstiftning. De sakkunniga anförde,

bland annat:

Rätten till framdragande av vattenledning synes på det närmaste överensstämma

med den befogenhet, som enligt 2 kap. 14 § i det överarbetade förslaget

till vattenlag tillagts ägare av vattenområde att för vattnets tillgodogörande

å annans fastighet anlägga ledning, och det torde också på goda skäl

kunna ifrågasättas, huruvida densamma ej innefattas i nämnda stadgande.

Då emellertid enligt bestämmelserna i 11 kap. av vattenlagsförslaget frågan

örn tillämpning av berörda stadgande är att anse såsom vattenmål och följaktligen

tillhör vattendomstolens prövning samt det förfarande, som sålunda

skulle komma till användning, uppenbarligen är alltför omständligt och kostsamt

för de mindre företag, varom här är fråga, har det varit de sakkunniga

angeläget att, i överensstämmelse med vad av riksdagen också framhållits, för

dessa företag anordna ett förfarande av enklare och mindre kostsam beskaffenhet,

och det har ansetts lämpligt att sammanfatta de sålunda erforderliga

bestämmelserna uti en särskild lag.

I proposition nr 128 till 1918 års riksdag framlade därefter Kungl. Majit,

bland annat, förslag till förevarande lag i huvudsaklig överensstämmelse med

vad de sakkunniga föreslagit. Propositionen bifölls uti ifrågavarande del.

Utskottet övergår nu till att lämna en kortfattad redogörelse för de av motionären

omnämnda lagarna om vägrätt och om enskilda vägar.

Lagen den 16 maj 1930 om vägrätt har i huvudsak följande innehåll: Har

mark enligt medgivande av fastighetens ägare tagits i anspråk för allmän väg,

må marken sedan nyttjas för vägen utan hinder av den rätt, som annan kan

äga i avseende å fastigheten. Denna nyttjanderätt kallas vägrätt. För visst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr lil

fall föreligger vågrätt, trots att ägaren av fastigheten icke uttryckligen medgivit,

att marken får tagas i anspråk, nämligen då allmän väg färdigställts

över fastighet utan att ägaren hos vägstyrelsen gjort erinran mot vägens framdragande

å hans mark. Fastighetens ägare är som regel berättigad till ersättning

av väghållningsdistriktet för markens upplåtande samt för annat intrång.

Ersättningsrätt tillkommer under vissa förutsättningar även innehavare

av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten ävensom innehavare

av fordran, för vilken fastigheten svarar vid tiden för markens tagande

i anspråk. Örn överenskommelse örn ersättning ej träffats, skall den, som vill

framställa ersättningsanspråk, anhängiggöra sin talan, om han är innehavare

av fordran inom tio år och eljest inom två år från det vägen blivit färdigställd

över fastigheten. Örn tiden försittes, går rätten till talan förlorad. Talan

skall instämmas till rätten i den ort, där fastigheten är belägen. Rätten äger

utse två gode män att efter syn på marken avgiva yttrande med förslag till

ersättning åt varje sakägare. Väghållningsdistriktet skall vidkännas kostnaderna

å ömse sidor, såvitt ej rätten förordnar annorlunda med hänsyn till omständigheterna.

Vågrätten upphör, då allmän väg indrages. Fastighetens

ägare återvinner då utan erläggande av lösen full förfoganderätt över marken.

Lagen örn vågrätt Ilar tillkommit i syfte att trygga väghållningsdistriktens

rätt till de allmänna vägarna. I förarbetena till lagen framhålles, att en

fullt betryggande rätt till vägmärken visserligen kan vinnas med användning

av expropriationsförfarandet, men att detta vore så omständligt och kostsamt,

att behov förelegat av en lagstiftning, som på ett enkelt och praktiskt

sätt säkrade det allmännas rätt till vägarna.

Då lagen örn vågrätt endast avser frivillig upplåtelse av mark, måste sålunda

ett väghallningsdistrikt i alla de fall, då någon överenskommelse örn

upplåtelse ej kan ernås, anlita utvägen att söka expropriation, även örn väghållningsdistriktet

allenast har för avsikt att förvärva nyttjanderätt till vägmärken.

I en den 13 februari 1935 till riksdagen avlämnad proposition, nr 75, vilken

hänvisas till lagutskott, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av

vissa stadganden i expropriationslagen. Propositionen, som i huvudsak är

grundad på ett förslag av vägsakkunniga, innebär, att bestämmelserna i vägrättslagen

i viss omfattning skola bliva tillämpliga vid expropriation av nyttjanderätt

för allmän väg. Ansökning om expropriationsrätt skall visserligen

liksom nu prövas av Kungl. Majit. På framställning av sökanden äger emellertid

Kungl. Maj :t beträffande fastighet, för vilken expropriation av nyttjanderätt

finnes icke medföra avsevärt intrång, förordna, att i fråga örn rätt till ersättning

samt ordningen för ersättningens bestämmande stadgandena i lagen örn

vågrätt skola äga motsvarande tillämpning. Kungl. Majit skall sålunda från

fall till fall pröva, huruvida vägrättsförfarandet skall tillämpas eller örn expropriationsförfarandet

skall fortgå i vanlig ordning. Har sådant förordnande

meddelats, är den exproprierande berättigad att genast taga marken i besittning.

Behovet av den nya lagstiftningen har i propositionen motiverats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lie.

7

dels med att expropriationsförfarandet är omständligt och förenat med dryga

kostnader, dels ock med önskvärdheten av att den exproprierande skall bliva i

tillfälle att taga marken i besittning omedelbart efter det tillstånd till expropriationcn

meddelats.

I lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar finnas bestämmelser örn rätt

att i vissa fall taga annans fastighet i anspråk. Sålunda stadgas, att om det

för en fastighets ändamålsenliga brukande är av synnerlig vikt, att väg för

den fastigheten bygges över annan fastighets område, skall därifrån upplåtas

den mark, som åtgår till vägen. Under samma förutsättning kan fastighet berättigas

att begagna väg, som är anlagd över annan fastighets ägor. Ersättning

skall utgå för upplåtelse av mark till väg samt för annat intrång, som orsakas

av vägs byggande eller begagnande. Örn överenskommelse icke kan

träffas, skall saken företagas till prövning vid särskild förrättning. Rätt att

påkalla sådan förrättning samt att därvid föra talan tillkommer ägare av fastighet,

som saken förmenas angå. Länsstyrelsen förordnar efter ansökning

lantmätare eller annan lämplig person att verkställa förrättningen. Örn förrättningsmannen

finner nödigt eller någon av sakägarna yrkar, skall förrättningsmannen

biträdas av två gode män. Förrättningsmannen och gode männen

äro berättigade till ersättning för förrättningen, vilken ersättning skall erläggas

av sökanden eller under viss förutsättning fördelas mellan flera sakägare.

Är sakägare missnöjd med förrättningen, skall han inom viss tid vid talans

förlust instämma samtliga övriga sakägare till domstol. Örn förrättningen

ej klandras, går det därvid meddelade utlåtandet i verkställighet såsom laga

kraft ägande dom. Örn tvist uppstår mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt

eller andra örn bättre rätt till ersättningsbelopp, skall tvisten hänskjutas

till särskilt utförande. Den genom förrättning eller dom bestämda rätten att

bygga eller begagna väg å annans fastighet gäller även mot ny ägare av

fastigheten.

Utom i nu nämnda författningar ges möjlighet till erhållande av expropriation

i vissa andra författningar, exempelvis vattenlagen, stadsplanelagen samt

lagen om allmänna vägar.

I en den 1 november 1930 till Kungl. Maj :t inkommen skrift hava Svenska

vattenkraftföreningen och Svenska elektricitetsverksföreningen framhållit önskvärdheten

av att efter erhållen koncession träffade godvilliga uppgörelser med

vederbörande fastighetsägare örn rätt att framdraga elektriska kraftledningar

utan inteckning göras betryggande mot nya ägare och innehavare av respektive

fastigheter, så länge kraftledningarna på grund av den första koncessionen

eller efterföljande koncessioner äga bestånd. I skriften framhålles, att viss

trygghet visserligen kan vinnas genom expropriation men att expropriationsförfarandet

i allmänhet är oskäligt dyrbart i förhållande till expropriationsobjektet.

Skriften utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte låta undersöka

möjligheten att genomföra en lagstiftning örn rätt att hava kraftled
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

ningar å annans mark, grundad på samma principer som den ovan omförmälda

lagen örn vågrätt.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet har från telegrafstyrelsen inhämtat: Antalet fullbordade expropriationer

av nyttjanderätt till mark för framdragande av telegrafverkets telegraf-

och telefonledningar utgjorde år 1930 1 st., 1931 4 st., 1932 2 st., 1933

4 st. och 1934 10 st. eller sålunda under nämnda fem år sammanlagt 21 st.,

berörande 118 jordägare. Dessa expropriationer ha huvudsakligen avsett mark

för nedläggande av jordkablar. I endast ett av dessa fall har expropriationsnämnd

måst anlitas. Nämnden tillerkände markägaren en ersättning av 1 krona

50 öre för nyttjanderätt och 2 kronor 50 öre för skada. Telegrafverkets

kostnader för expropriationsnämnd, rättens protokoll m. m. uppgingo till 204

kronor, vartill kom ersättning för resor m. m. till verkets egna tjänstemän.

Den vanliga formen för uppgörelse vore emellertid kontrakt med vederbörande

fastighetsägare, vilka kontrakt intecknades i de fastigheter, varå ledningarna

skulle framdragas. Antalet sådana kontraktsuppgörelser hade under de senare

åren utgjort 600—1,000 per år.

Under de sista tre åren har till Kungl. Maj :t icke inkommit ansökning från

annan än telegrafstyrelsen örn rätt att expropriera för framdragande av telefonledningar.

Utskottet har tillika inhämtat, att antalet meddelade koncessioner för elektriska

starkströmsanläggningar under de senaste åren utgjort 300 ä 400 per år.

I omkring hälften av dessa fall har på ansökan expropriationstillstånd meddelats.

Expropriationsrätten torde emellertid ha kommit till användning i mycket

ringa utsträckning. Sålunda lär vattenfallsstyrelsen ha nödgats tillgripa

expropriation i endast omkring 1 % av alla de fall, då ledningar skolat dragas

över annans mark. Under de sista femton åren ha sammanlagt ej ens tio ansökningar

inkommit örn rätt att expropriera för framdragande av enbart lågspänningsledningar.

Utskottet finner det önskvärt, att förfarandet vid tvångsförvärv av äganderätt

eller annan rätt till mark för framdragande av vattenledningar och elektriska

ledningar anordnas så enkelt och billigt som möjligt. I fråga om vattenledningar

torde det tillvägagångssätt, som anvisas i den i utskottets redogörelse

omförmälda lagen den 28 juni 1918 örn rätt att över annans mark framdraga

ledning för vatten till husbehovsförbrukning, fylla rimliga anspråk på

snabbhet och billighet. Beträffande elektriska ledningar ställer sig däremot

det nuvarande expropriationsförfarandet ofta synnerligen tidsödande och kostsamt

i förhållande till den skada och det intrång, som föranledas av ledningarnas

framdragande. Enligt vad utskottet från skilda håll inhämtat förekommer

det ej sällan, att markägare med vetskap örn den tidsutdräkt och de dryga

kostnader, expropriationsförfarandet för med sig, vägrat att mottaga skälig ersättning

för marks avstående eller upplåtande samt att vederbörande, för att

slippa expropriera, nödgats utgiva väsentligt högre ersättning än som överens
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

9

stämt med en riktig värdesättning. Enligt utskottets förmenande bör en utredning

verkställas för att undersöka möjligheterna att råda bot mot berörda

missförhållanden utan att markägares och andra sakägares berättigade intressen

trädas för nära.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, 1:256,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning angående möjligheterna att förenkla

och förbilliga förfarandet vid tvångsförvärv av rätt att

å annans mark framdraga elektriska ledningar samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 1 mars 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Sigfrid Hansson*,

Frändén, P. Sandström, Norman, Karl Bodin, Knut Petersson*;

från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar*, Hage, Olovson

i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Gardell i Hahns, Sandström i Sollefteå och

Olsson i Staxäng*.

*) Ej närvarande vid ntlåtandeta justering.

Bihang till riksdagens protokoll 198 ö

sami.

2 avd. Nr lä.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:71 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i motorfordonsförordningen. a1 i texten