Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande minderårigas användning i industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 177 av herr Nilsson. Theodor, m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 334 av herrrar Brädefors och Hagberg i Luleå samt nr 342 av herr Lind m. fl.

1935-03-08 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande minderårigas användning i industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 177 av herr Nilsson. Theodor, m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 334 av herrrar Brädefors och Hagberg i Luleå samt nr 342 av herr Lind m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande minderårigas användning

i industriellt arbete.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen

i första kammaren nr 177 av herr Nilsson. Theodor, m. fl. samt motionerna

i andra kammaren nr 334 av herrrar Brädefors och Hagberg i Luleå

samt nr 342 av herr Lind m. fl.

I motionerna 1:177 och 11:342, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

vidtaga en allsidig utredning av frågan örn de minderårigas användning i

industriellt arbete samt till riksdagen inkomma med det förslag i ärendet,

vartill utredningen kan giva anledning.

I motionen II: 334 har föreslagits, att riksdagen måtte antaga följande

förändrade lydelse av 14 § i lagen örn arbetarskydd:

»Minderårig arbetskraft får icke användas mer än 8 timmar pr dygn

och högst 48 timmar pr vecka. Minderåriga skall ha en rasttid av minst en

timma under en arbetsdag och denna rasttid skall räknas som arbetstid. Arbetsgivaren

förpliktas att anskaffa lämpliga och sunda rastlokaler där måltiderna

kunna intagas.

Minderårig får icke användas i skiftarbete; arbetstiden förlägges mellan

klockan 7.3 o f. m. och klockan 5.3 o e. m.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen. Utskottet har därjämte lämnat

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och Sveriges

industriförbund tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit

från socialstyrelsen samt arbetsgivareföreningen och landsorganisationen,

och finnas desamma fogade såsom bilagor vid detta utlåtande. Utskottet

tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.

14 § i gällande lag om arbetarskydd av den 29 juni 1912 har enligt lag

den 12 juni 1931 följande lydelse:

14 §. 1 mom. Angående minderårigs arbetstid i arbete, varå lagen den

16 maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens begränsning äger tillämpning,

gäller vad där är stadgat. Dock må minderårig med det undantag, som anBihang

lill riksdagens protokoll 1935. .9 sami. 2 avd. Nr Vi.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

gives i andra stycket, icke i något fall användas till dylikt arbete iner än

tio timmar av dygnet eller sextio timmar i veckan. Ej heller må, med

enahanda undantag, minderårigs arbetstid i annat arbete överstiga nämnda

antal timmar.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårig

användas till arbete i den mån så är nödigt, ändå att hans arbetstid

kommer att överstiga tio timmar av dygnet eller sextio timmar i

veckan. Örn arbete utöver nämnda antal timmar samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två

dygn från dess början göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att

därtill sökes tillstånd, som må beviljas av vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, där så finnes lämpligt efter samråd med arbetsrådet, för

längre tid. Över ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan

eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna

posten.

Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för sådan

undervisning, som i 13 § omförmäles, vare arbetsgivaren skyldig så begränsa

den minderåriges arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och

arbetstiden ej kommer att överskrida den här förut stadgade begränsningen.

2 mom. Den minderåriges raster i arbetet skola anordnas pa ett med

hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. Erbjuder arbetslokalen icke en

från hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, må den minderårige ej

tillåtas under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i sådant fall arbetsgivaren

att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige kan vistas

under rasterna och intaga sina måltider.

3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet

ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Från vad sålunda stadgas skola gälla följande undantag. Yngling, som

fyllt sexton år, må efter vederbörande yrkesinspektörs eller bergmästares

medgivande användas till arbete å tid, som nyss är nämnd, där hans arbetstid

är begränsad till högst åtta timmar av dygnet samt tillika arbetet

antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan klockan

10 e. m. och klockan 5 f. m. eller ock är i fråga om tider på dygnet,

då det skall utföras, fördelat på sätt, som kan anses likvärdigt med nyssnämnda

anordning. Härutöver må yrkesinspektionens chefsmyndighet medgiva,

att sådan yngling må i den mån så kan anses påkallat deltaga i

arbete, som på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet

måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras. Yngling,

som fyllt fjorton år, må efter chefsmyndighetens medgivande användas till

flottningsarbete, i den mån förhållandena därtill föranleda.

Den 6 december 1934 ingav Svenska textilarbetareförbundet en skrivelse

till chefen för socialdepartementet, vari anfördes, bland annat, att det vore

uppenbart, att minderåriga vid utförande av skiftarbete utsattes för svåra

påfrestningar och stor fara i såväl psykiskt som fysiskt hänseende. Pa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. 3

denna grund förelåge stor risk för en allmän försämring i hälsotillståndet

hos en omfattande grupp av samhällsmedborgare. I anledning av vad

sålunda och i övrigt anförts hemställde textilarbetareförbundet, att — så

snart det läte sig göra — åtgärder måtte vidtagas i och för åstadkommande

av en ändring av 14 § 3 momentet arbetarskyddslagen därhän, att den tid

av dygnet, under vilken minderåriga skola få användas till industriellt

arbete, måtte begränsas till mellan klockan 6 f. m. och 7 e. m., samt att

den i samma lagrum intagna bestämmelsen örn att ynglingar, som fyllt 16

år, efter yrkesinspektörens medgivande kunna få användas till arbete nattetid

var tredje vecka måtte helt bortfalla.

Den 14 januari 1935 remitterade Kungl. Maj:t textilarbetareförbundets

skrivelse för yttrande till socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige.

Socialstyrelsens och svenska arbetsgivareföreningens yttranden till Kungl.

Majit finnas såsom bilagor A 2 och B 2 fogade vid detta utlåtande. För

innehållet i sitt yttrande till Kungl. Majit har landsorganisationen lämnat

redogörelse i yttrandet till utskottet (bilaga C). Medicinalstyrelsen hemställde

i sitt yttrande örn utredning i vissa hänseenden.

Kungl. Majit har därefter den 22 februari 1935 anbefallt socialstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som

angivits i styrelsens yttrande till Kungl. Majit (se detta utlåtande sid. 8),

verkställa och före den 1 oktober 1935 inkomma med i yttrandet föreslagen

utredning ävensom med det författningsförslag, som må föranledas av utredningen.

Den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, att Kungl. Majit den

22 sistlidne februari uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa en ingående

utredning i fråga örn användandet av minderåriga i skiftarbete, därvid

även spörsmålet örn anordnande av raster i arbetet på ett med hänsyn till

de minderåriga lämpligt sätt kommer att undersökas. Vid sådant förhållande

anser utskottet, att skäl icke föreligga för riksdagen att i enlighet

med yrkandet i motionerna 1:177 och 11:342 göra framställning till Kungl.

Majit i förevarande ämne. Än mindre kan utskottet tillstyrka riksdagen

att omedelbart antaga det förslag till ändring av gällande lag, som framställes

i motionen lii 334.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1. att motionerna 1:177 och lii 342 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd, samt

2. att motionen 11:334 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

fran första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Sigfrid Hansson, Frändén,

Gustaf Tamm, Norman, Forslund och Elof Andersson;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Stockholm* Petersson i Lerbäcksbo,

Holmström*, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns och Hermansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

5

Bilaga A 1.

Soeialstyrelsen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 8 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att avgiva oell till andra lagutskottet överlämna yttrande över

tre inom riksdagen väckta motioner nämligen, dels de likalydande motionerna

nr 177 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren angående

minderårigas användande i industriellt arbete, dels ock nr 334 i andra

kammaren örn ändring i 14 § i lagen örn arbetarskydd.

Den 14 januari 1935 har statsrådet och chefen för Kungl, socialdepartementet

anmodat styrelsen att avgiva yttrande över en av Svenska textilarbetareförbundet

gjord framställning örn vidtagande av åtgärder för sådan

ändring av 14 § 3 mom. lagen örn arbetarskydd, att den tid av dygnet,

under vilken minderåriga få användas till industriellt arbete, begränsas

till tiden mellan kl. 6 f. m. och kl. 7 e. m. och att den i samma lagrum

intagna bestämmelsen, att »ynglingar, som fyllt sexton år, må efter yrkesinspektörens

medgivande användas till arbete nattetid var tredje

vecka» bortfaller. Med anledning härav har styrelsen den 6 februari 1935

avgivit sådant yttrande. Då detta yttrande väsentligen behandlar samma

ämne, som avses i ovannämnda motioner, får styrelsen såsom svar å

remissen överlämna en avskrift av ifrågavarande yttrande. Vad angår

det i motionen nr 334 i andra kammaren framförda förslaget, att i arbetarskyddslagen

skall stadgas skyldighet för arbetsgivaren att anskaffa

lämpliga och sunda rastlokaler för de minderåriga, där måltiderna kunna

intagas, vill styrelsen i detta sammanhang allenast erinra, att bestämmelse

i ämnet redan förefinnes i 14 § 2 mom. nämnda lag.

Stockholm ilen 18 februari 1935.

GUNNAR HUSS.

W. Stenholm.

Socialstyrelsens yttrande

den 6 februari 1935.

Bilaga A 2.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Genom remiss den 14 januari 1935 har socialstyrelsen anmodats att avgiva

yttrande över en av Svenska textilarbetareförbundet gjord framställning

om vidtagande av åtgärder för sådan ändring av 14 § 3 morn.

lagen örn arbetarskydd, att den tid av dygnet, under vilken minderåriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

ia lia välldas till industriellt arbete, begränsas till tiden mellan kl. (1 f. m.

och kl. t e. m. och att den i samma lagrum intagna bestämmelsen, att

ynglingar, som fyllt sexton år, må efter yrkesinspektörens medgivande

anvandas till arbete nattetid var tredje vecka - bortfaller. T anledning

harav far socialstyrelsen anföra följande.

.<^e!1 reSlering av arbetstidens förläggning för minderåriga anställda

i industriellt arbete, vilken gällde före den år 1931 verkställda revisionen

av lagen örn arbetarskydd, fick minderårig icke användas till arbete

a lid mellan klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m. Härifrån gällde dock

undantag för manlig minderårig, som fyllt 16 år. Sådan minderårig fick

anvandas till arbete jämväl å tid mellan klockan 7 e. m. oell klockan 6 f. inunder

förutsättning att hans arbetstid var begränsad till högst 8 timmar

av dygnet samt tillika antingen icke oftare än under var tredje vecka in

loll å tid mellan klockan 11 c. m. och klockan 5 f. m., eller ock var i fråga

örn fidei av dagnet, då det skulle utföras, fördelat på sätt som av vederbörande

yrkesinspektör oller bergmästare godkänts såsom likvärdigt med

nyssnämnda anordning. Genom sistnämnda alternativ möjliggjordes bland

anaat A1 o mpning av tvåskiftsarbete men endast beträffande ynglingar

w därutöver ägde Kungl. Maj: t. enligt särskild bestämmelse

beträffande industriellt arbete av något större omfattning, som av tekniska

skäl måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste

iorceras, befogenhet att i fråga örn manlig minderårig, vilken fyllt 16 år

meddela ytterligare eftergift från nattarbetsförbudet.

Genom 1931 års revision infördes i fråga örn arbetstidens förläggning för

minderåriga den huvudregel, som återfinnes i 14 § 3 mom. första stycket

i lagen. Enligt detta stadgande skall den minderårige för nattvila berodas

oavbruten ledighet fran arbetet under minst 11 timmar varje dygn,

och skall i denna ledighet ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan

.) f. m. Stadgandet överensstämmer helt med huvudbestämmelsen i den i

Washington år 1919 antagna konventionen angående barns nattarbete

mom industrien. Från vad sålunda stadgats gälla emellertid, förutom viss

eftergiftsmöjlighet för användande av manlig minderårig till flottningsarbete,

vissa undantag för yngling som fyllt 16 år, vilka undantag väsentligen

motsvara de tidigare härutinnan gällande undantagen.

Genom den nya huvudregeln möjliggöres användande av tvåskiftsarbete

för minderåriga, så snart skiften kunna förläggas mellan klockan

•> f. m. och klockan 10 e. m., och detta tydligen även för minderåriga under

16 år, d. v. s. 14- och 15-åringar (minimiåldern för minderårigs användande

i industriellt arbete är 14 år).

, Textilarbetareförbundets framställning avser i första hand förhållandena

inom textilindustrien. Inom denna industri torde skiftarbetet uneler

senaste åren lia vunnit en icke oväsentligt större utbredning än tidigare,

och lia härvid jämväl minderåriga i 14- och 15-års-åldrarna blivit

tagna i användning i icke ringa omfattning. De olägenheter, som alltid

mer eller mindre torde vara förenade med skiftarbete, ha härigenom kommit

att framträda i särskild grad. Framförallt synes anordnandet av

raster under arbetstiden varit en fråga, vars lämpliga lösning mött stora

svårigheter. Anmärkas ma å andra sidan, att antalet inom textilindustrien

sysselsatta minderåriga arbetare under de senaste 20 åren undergått en

betydande minskning relativt sett. Sålunda utgjorde antalet inom den

egentliga textilindustrien (bomulls-, linne-, hamp-, jute- och ylleindustrierna

samt trikåfabrikör) sysselsatta minderåriga cirka 6.800 “år 1912, 4,600

ar 1922, 4.400 år 1927 och 3,500 år 1932, det senaste år för vilket officiell

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 7

statistik härom föreligger. Uträknade i procent av totala antalet inom

nämnda industri sysselsatta arbetare utgöra angivna siffror respektive

-2 procent, 17 procent, 14 procent och 11 procent. Något säkert uttalande

örn tendensen rörande användandet av minderåriga under åren efter 1932

kan med stöd av för styrelsen tillgängligt material icke göras. Till jämförelse

må nämnas, att hela antalet inom industrien sysselsatta minderåriga

arbetare år 1912 uppgick till cirka 43,100 och 1932 till 28,900 utgörande

respektive 13.8 och 7.2 procent av totala antalet sysselsatta arbetare.

Emellertid har textilarbetareförbundet i sin framställning icke inskränkt

sig till textilindustrien utan avser förbundet, att de föreslagna skärpta

bestämmelserna rörande minderårigas användande till arbete skola bliva

gällande för hela det industriella arbetsområdet. Härigenom har frågan

uppenbarligen erhållit en mycket omfattande och svåröverskådlig innebörd,

så mycket mera som förbundet tydligen åsyftar en skärpning jämväl

i förhållande till tidigare gällande bestämmelser. Att utan föregående

grundlig utredning taga ställning till framställningen lärer under sådana

förhållanden icke gärna kunna ifrågakomma — detta särskilt i betraktande

av att minderåriga sedan gammalt i ganska betydande omfattning

använts i skiftarbete i sådana viktiga industrigrenar som järnbruks-,

sågverks- och cellulosaindustrierna.

Då det emellertid synts vara av intresse för frågans allmänna bedömande

att erhålla del av de erfarenheter, yrkesinspektörerna och yrkesinspektrisen

kunnat göra angående verkningarna av den år 1931 genomförda

lagändringen rörande förläggningen av de minderårigas arbetstid, ävensom

av deras uppfattning rörande de med skiftgående arbete eventuellt

förenade sociala eller hygieniska missförhållandena, bär styrelsen anmodat

dem att inkomma med upplysningar härutinnan. Av de inkomna svaren,

vilka på grund av den korta remisstiden endast kunnat hållas i mera

allmänna ordalag, framgår, att några påtagliga hygieniska missförhållanden

icke med säkerhet kunnat konstateras. Detta meddelas även från

tredje och sjätte yrkesinspektionsdistriktet, inom vilka textilindustrien

huvudsakligen förekommer. Yrkesinspektören i sjätte distriktet meddelar

särskilt, att läkarrapporterna över besiktningarna av minderåriga inom

distriktet icke giva vid handen, att de minderårigas hälsotillstånd försämrats

genom deltagande i skiftgående arbete.

Vad sålunda meddelats innebär emellertid icke, att ifrågavarande befattningshavare

skulle anse, att några missförhållanden icke vore förenade

med användningen av arbete på två eller tre skift. I allmänhet synas

de hysa den uppfattningen, att vissa olägenheter såväl hygieniskt som

socialt äro förknippade med en dylik anordning av arbetet även om sådana

icke kunnat av dem direkt konstateras. Två av yrkesinspektörerna

tillstyrka också en lagändring i överensstämmelse med textilarbetareförbundets

hemställan. Flertalet yrkesinspektör ställa sig däremot tveksamma

eller helt avböjande mot ett tillmötesgående av framställningen.

Aven yrkesinspektrisen, som särskilt känner förhållandena inom textilindustrien,

förklarar sig icke kunna tillstyrka förbundets framställning. Som

motiv för sin avvisande inställning lia ifrågavarande befattningshavare

allmänt framhållit, att ungdomsarbetslösheten skulle komma att ökas, särskilt

på landsbygden, där arbetsmöjligheterna äro färre än i städerna, att

viss svårighet skulle uppstå beträffande yrkesutbildningen samt att fördyring

av arbetsprodukterna skulle uppkomma, vilken kumle leda till

minskad drift på grund av minskad konkurrensförmåga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

För egen del får styrelsen, i enlighet med vad förut antytts, uttala, att

vissa olagenheter alltid torde vara förbundna med användandet av minderåriga

i skiftarbete. Dessa olägenheter synas emellertid inom vissa verksamhetsgrenar

särskilt på landsbygden vara ganska ringa, medan de åter

mera starkt framträda inom andra slag av verksamhet, särskilt där dessa

drivas å större orter. A andra sidan skulle utan tvivel betydande svårigheter

i olika avseenden uppstå, därest i vår lagstiftning infördes bestäm

meisel1, som omöjliggjorde minderårigas användande till skiftarbete. För

klarläggande av nu berörda olägenheter och svårigheter och möjliggörande

av ett ställningstagande med hänsyn tagen till alla olika på frågan

inverkande omständigheter lärer en ingående utredning böra komma till

stånd, varvid givetvis även spörsmålet örn rasternas anordnande på ett

med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt bör undersökas. Härvid

bora genom yrkesinspektörerna och bergmästarna så fullständiga upplysningar

som möjligt införskaffas rörande skiftarbetets omfattning och

art ävensom genom dem inhämtas de närmast berörda parternas på de

olika arbetsställena, uppfattning rörande ifrågavarande arbetes nackdelar

och fördelar. Möjligen skulle också organisationerna å ömse sidor böra

ånyo höras mea då närmast över vissa frågor, som kunde befinnas lämp

liga att uppställa. Vidare torde samtliga besiktningsläkare och en del

fabriksläkare böra beredas tillfälle att uttala sig i frågan. Slutligen synes

genom lämplig läkare en granskning böra komma till stånd av ett

tillräckligt stort antal av sådana intygsböcker, som insänts till styrelsen

från minderåriga, vilka i mera avsevärd omfattning deltagit i skiftarbete.

I detta ärendes handläggning lia, förutom undertecknade, deltagit

byråchefen Bergsten samt socialfullmäktige Söderlund och Johanson.

Stockholm den 6 februari 1935.

GUNNAR HUSS.

Erik V. Gabrielson.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Bilaga B 1.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan vi bereus tillfälle att inkomma med yttrande i anledning av

föreliggande motioner vid årets riksdag (11:342 och 1:177 samt 11: 334).

i vilka påyrkas dels utredning örn, dels begränsning av minderårigas

användning i industriellt arbete, få vi härmed anföra följande.

Frågan örn skyddslagstiftningen rörande minderåriga har i år gjorts

till föremål för behandling inom Kungl. Socialdepartementet i anledning

av en till departementet inkommen framställning genom skrivelse

den 6 december från Svenska Textilarbetareförbundet. I samband härmed

har yttrande i frågan infordrats från myndigheter och organisatio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

ner, som beröras av densamma. Då sålunda utredning i saken redan

upptagits, synes oss något ytterligare initiativ härutinnan från riksdagens

sida icke vara erforderligt.

Vad angår frågan örn skärpta bestämmelser rörande minderårigas

användande i industriellt arbete få vi, under hänvisning till vad som

från vår sida anförts i ett till Kungl. Socialdepartementet avgivet yttrande

av den 9 dennes, vilket här i kopia närslutes, bestämt yrka, att i ovannämnda

motion II: 334 framförda förslag icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1935.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Gustaf, Söderlund.

Svenska arbetsgivareföreningens

yttrande den 9 februari 1935.

Bilaga B 2.

Till Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Genom skrivelse den 14 sistlidne januari har tillfälle beretts oss att

avgiva yttrande över en från Svenska Textilarbetareförbundet inkommen

framställning av innehåll,

att åtgärder så snart sig göra låter måtte vidtagas i och för en »ändring

av arbetarskyddslagens § 14 mom. 3 därhän, att den tid av dygnet,

under vilken minderåriga få användas till industriellt arbete, begränsas

till mellan 6 f. m. och 7 e. m. samt

att den i samma lagrum intagna bestämmelsen örn att ynglingar, som

fyllt 16 år, må efter yrkesinspektörs medgivande användas till arbete

nattetid var tredje vecka, måtte helt bortfalla.

Sedan vi i frågan inhämtat uttalanden från våra yrkesförbund, få vi

härmed anföra följande.

Svenska Textilarbetareförbundet har i sin framställning utgått från

nu rådande förhållanden inom den svenska textilindustrin. Då sålunda

frågan i första hand berör denna industri, har vårt yrkesförbund Sveriges

Textilindustriförbund ägnat densamma särskild uppmärksamhet

och i ett till oss insänt yttrande av den 4 dennes utförligt belyst betydelsen

för denna industri av en omläggning på föreslaget sätt av arbetarskyddslagen.

Vad angår textilindustrin hänvisa vi sålunda till detta

yttrande, som här i sin helhet närslutes [här uteslutet].

Emellertid förekommer det även inom industrin i övrigt, att minderårig

arbetskraft användes till arbete, som utföres på annan tid än den

för s. k. dagarbete vanliga. Detta är sålunda fallet vid järnbruken och

inom den mekaniska verkstadsindustrin, vid metallverk, inom sågverksoch

pappersmasseindustrierna, i gummiindustrin samt inom vissa grenar

av den keramiska och den kemisk-tekniska industrin.

Det har icke varit oss möjligt att åstadkomma uttömmande uppgifter

örn antalet i sådant arbete sysselsatta minderåriga inom var och en av

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avil. Nr Vt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14: bilagor.

dessa industriel-. Inalles torde det röra sig om i runt tal 2,000 arbetare,

vartill får läggas den siffra, drygt 1,400, som anförts för textilindustrins

fiel. Hur dessa fördela sig inom den åldersgrupp, 14—17 år, varom här

är fråga, kunna vi heller icke angiva i annan mån, än att det övervägande

flertalet utgöres av ynglingar i åldern 16—17 år.

Till jämförelse må nämnas, att antalet inom. industrin sysselsatta minderåriga

arbetare i Kommerskollegii industristatistik för år 1932 redovisas

till i runt tal 29,000. Av skiftarbete beröres sålunda, såvitt framgår

av nu tillgängliga uppgifter, 12 procent av detta antal.

De minderåriga sysselsättas i regel som biträden och hjälpare åt vuxna

arbetare eller för utförande av för minderåriga särskilt lämpliga arbeten,

som organisatoriskt sammanhänga med do äldres arbetsuppgifter.

Till sin natur äro dessa arbeten lätta och ge icke anledning till farhågor

för fysiska olägenheter för de arbetande.

I regel är också, där så över huvud taget låter sig göra, lämplig rastindelning

anordnad. Den uppfattning, som kommer till uttryck i Textilarbetareförbundets

framställning och även eljest från arbetarhåll, att

rationaliseringen medfört en tidigare icke vanlig hets i arbetet, håller icke

streck. I stort sett medför viii den ökade användningen av maskiner en

rent fysisk lättnad i arbetets utförande, ehuru arbetets organisation numera

kanske ställer större krav på arbetarna i disciplinärt hänseende.

Sociallagstiftningens föreskrifter om läkarundersökning och yrkesinspektionens

övervakning torde för övrigt få anses vara fullt betryggande

mot missbruk, som går ut över vederbörandes hälsa.

Det har heller icke tidigare försports, att användningen av minderåriga

i 2- eller 3-skiftsarbete skulle vara förenat med hygieniska eller

sociala vådor. De anordningar i hygieniskt och sanitärt avseende, som

känneteckna nutidens fabrikslokaler, ge icke stöd för farhågor härutinnan.

Själva vistelsen på arbetsplatsen efter kl. 7 e. m. torde därför

icke utsätta de minderåriga för faror i fysiskt eller psykiskt hänseende.

Textilarbetareförbundet bär emellertid särskilt framhållit olägenheterna

för de i skiftgång arbetande därav, att en förskjutning måste ske i

måltiderna. Onekligen ligger häri en viss nackdel med skiftarbetet vid

jämförelse med enbart dagarbete. Emellertid är ju förekomsten av

skiftarbetet för såväl vuxna som minderåriga arbetare ingen nyhet i oell

för sig, även örn denna anordning tidigare icke förekommit i större utsträckning

inom textilindustrin. De erfarenheter, som föreligga av

skiftarbete på andra områden lia veterligen icke givit vid handen, att

det allmänna hälsotillståndet skulle vara sämre bland arbetaregrupper

med skiftarbete än bland arbetare med enbart dagarbete. Under sådana

förhållanden synas farhågorna för allvarliga hygieniska olägenheter i

detta hänseende vara alltför löst grundade för att tillmätas någon avgörande

betydelse, när det gäller skyddslagstiftningen.

För ett bibehållande av nuvarande bestämmelser på detta område föreligga

ett flertal skäl av långt större bärighet än de omständigheter, som

Textilarbetareförbundet kunnat åberopa för sitt ändringsyrkande.

Till en början må anföras, att arbetarskyddslagstiftningen fick sin nuvarande

utformning så sent som år 1931, då en viss anpassning till den

internationell lagstiftningen på här ifrågavarande område ansågs påkallad

och genomfördes. Textilarbetareförbundets yrkande på skärpta

bestämmelser innebär, att denna anpassningslinje skulle övergivas. Vi

hålla å vår sida före, att de skäl, som för fyra år sedan föranledde dy
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 11

lik anpassning, även i dag äga full giltighet. Några erfarenheter i motsatt

riktning ha i varje fall icke anförts.

Bortsett härifrån tala emellertid vägande praktiska skäl för bibehållande

av möjligheten till skiftarbete för minderåriga. Dessa praktiska

skäl äro i korthet uttryckt industrins behov av denna arbetskraft, de

minderårigas behov av arbetstillfällen samt det gemensamma intresset

av yrkesutbildning.

Vi ha i det föregående anfört, att de arbetsuppgifter, som anförtros

de minderåriga arbetarna i övervägande grad ingå som ett komplement

till arbeten, för vilkas utförande endast vuxna arbetare kunna anlitas.

Det skulle vara irrationellt och innebära ett onödigt fördyrande av produktionen

att begränsa den minderåriga arbetskraftens användning till

enbart dagarbete. En härav framtvingad omläggning av arbetet skulle

sannolikt i många fall gå ut på ökad rationalisering och sålunda heller

icke medföra ökad sysselsättning för vuxna arbetare. I andra fall, där

produktionens ekonomiska bärighet är ringa, kan man befara inskränkning

eller nedläggning av vissa arbeten, därest möjligheterna att använda

minderåriga beskäras.

Framställningen står också i bjärt kontrast till de strävanden att underlätta

ungdomens upptagande i förvärvslivet, som från enskilt och

allmänt håll framträtt under de senaste åren. Dessa strävanden ha hittills

framstått såsom nödvändiga åtgärder för att örn möjligt råda hot

på en arbetslöshet, som särskilt svårt drabbat den ungdom, vilken icke

satts i tillfälle att förvärva någon yrkesvana. Det torde vara en social

profylax så god som någon annan att befordra och icke resa hinder för

ungdomens möjligheter att vinna en plats i och bli förtrogen med förvärvsarbetet

inom industrin. Det innebär enligt allmän erfarenhet

större risker för ungdomen i psykiskt och fysiskt hänseende, örn dessa

redan nu beskurna möjligheter ytterligare begränsas, än de av Textilarbetareförbundet

anförda och enligt vår erfarenhet betydligt överdrivna

olägenheterna av ett under myndigheternas inspektion bedrivet arbete,

som ger den tillfälle att tidigt vinna insteg och skicklighet i ett yrke och

därigenom större förmåga att i fortsättningen vinna sin utkomst. Det

är nämligen, som i Textilindustriförbundets yttrande närmare, utvecklas,

ur ren yrlcesutbildningssynpunkt av betydelse, att inträdet i arbetet

sker vid unga år. Detta gäller icke blott textilindustrin utan har sin

fulla giltighet även inom andra industrigrenar, där full förtrogenhet

med arbetet förutsätter ett uppövat handlag och mångårig yrkesvana.

Med åberopande av vad vi sålunda anfört få vi bestämt yrka, att den

ifrågavarande framställningen icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 februari 1935.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Gustaf, Söderlund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

Landsorganisationen i Sverige.

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Andra lagutskottet har till Landsorganisationen i Sverige för yttran

de remitterat inom riksdagen väckta motioner av herr Theodor Nilsson

m. il., av herr Lind m. fl., samt av herrar Brädefors och Hagberg i Lulea,

rörande ändring av § 14 i lagen örn arbetareskydd.

I samma fråga har Landssekretariatet den 31 januari 1935 avgivit yttrande

till statsrådet och chefen för socialdepartementet. Landssekretariatet

anförde däri följande synpunkter:

Landssekretariatet vill först bringa i erinran sitt varande av den 9

november 1926 över det betänkande nied förslag till reviderad lag örn arbetareskydd,

som avgivits av Kungl. Socialstyrelsen den 2 november

rr .• och vilket förslag låg till grund för den ändring av lagen av den

Ä ;12 om arbetarskydd, som på förslag av Kungl. Majit beslöts

av 1931 ars riksdag och som är gällande från den 1 januari 1932. Landssekretariatet

hemställde därvid örn sådana ändringar av lagen, att den

bringades i överensstämmelse med den i Washington år 1919 beslutade

konventionen angående fastställande av minimiålder för användande av

minderåriga i industriellt arbete; konventionen av 1920 angående fastställande

av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss, samt

konventionen av 1921 angående barns användande till arbete inom jordbruket.

Landssekretariatet påpekade även angelägenheten av att i lagen

införes bestämmelse örn att arbetstiden för minderårig ej må överstiga

8 % timmar per dag eller 48 timmar per vecka. I det fall minderårig

deltager i kurs enligt 13 § bör den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden

ej överskrida 54 timmar per vecka. I verkligheten blir ju arbetstiden

ändock längre, då det med undervisningen följer läxläsning

och annat hemarbete.

Att skydda ungdomen under uppväxtåren torde vara en samhällsplikt

varom det icke råder delade meningar. Varje människas utveckling

bestämmes av två faktorer: av hennes arvsanlag och av den miljö, i vilken

hon växer upp. Medan man tidigare tagit kanske alltför ensidig

hänsyn till arvsfaktorerna, har i våra dagar betydelsen av en god miljö

skjutits mer i förgrunden. Man är numera ingenstädes betjänt med min

dervärdig arbetskraft. En fortskridande rationalisering kommer att

ställa ytterligare krav på människomaterialet, och detta betyder i sin

tur bland annat, att olämpliga miljöförhållanden mäste avlägsnas. Alla

möjligheter att förbättra en människas konstitution böra tillvaratagas.

Ätta timmars oavbrutet arbete för en minderårig synes oss vara ägnat

försvåra utvecklingen av en god konstitution genom den trötthet och

den risk för kronisk överansträngning, som härigenom uppkommer. Lagstiftaren

har också genom den år 1931 företagna skärpningen av arbetarskyddslagens

14 §, 2 morn., poängterat den minderåriges rättighet att erhålla

raster. Den äldre texten av år 1912 hade följande lydelse: »den

minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och. där arbetets natur

det medgiver, regelbundet återkommande raster». Motsvarande text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 13

mod 1931 års ändring lyder: den minderåriges raster i arbetet skola anordnas

på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt.

Man torde ej heller få bortse från den menliga inverkan åtta timmars

oavbrutet arbete har på måltidernas rätta placering. Beträffande denna

menliga inverkan kunna värdefulla jämförelsepunkter erhållas från

ett annat arbetsområde, nämligen skolan. Barnläkaren professor I. Jundell

skriver i en uppsats: »Skolgång som orsak till magsjukdomar hos

harn» bland annat: »Utgångspunkten för min framställning i frågan är

en lång erfarenhet från min läkarverksamhet. Jag har under denna sett

otaliga fall av magsjukdomar hos barn, framkallade därav, att skolgången

framtvingat oregelbundna och olämpligt placerade måltidstimmar.

Resultatet av de felaktigt förlagda måltidstimmarna har i alla de valda

exemplen (med barn i skolåldern avser prof. Jundell barn i åldern

7—15 år, dock upptager hans exempelsamling på hithörande fall patienter

på upp till 19 års ålder) liksom i en mängd andra fall, som jag

iakttagit, varit, att barnen visat flera eller färre av de tecken till sjukdom,

vilka nedan skola anföras Det är icke bara det, att barnen sjukna

med flera eller färre magsymtom, aptitlöshet, kväljningar, kräkningar,

förstoppning eller diarré och buksmärtor. Magsjukdomen inverkar

iiven på barnens allmäntillstånd och på deras nervsystem. Barnen bli

ofta bleka, magra och slappa, de få dåligt humör, bli retliga, kinkiga

och griniga, de bli trötta, klaga över huvudvärk och sova oroligt. Överhuvudtaget

minskas resultatet av och försvåras hela skolarbetet för barnen.

Därtill kommer att det nedsatta allmäntillståndet kanske också har

betydelse för barnens motståndskraft mot förkylningar och vissa srnittosjukdomar.

» Efter diskussion örn måltidernas fördelning och möjligheterna

att undvika sjukdomar genom måltidernas rätta placering föreslår

prof. Jundell för skolbarnen en riklig frukost mellan kl. 7—U 9, en

likaledes riklig måltid mellan 12—1 och en kraftig middag mellan K> 6

— ’A 7. De här av prof. Jundell framförda synpunkterna äga tvivelsutan

sin fulla tillämpning även på i industriellt arbete sysselsatta minderåriga.

Ett måltidsuppehåll på minst åtta timmar — i flertalet fall

kanske på nio timmar, örn vägen till och från arbetet inräknas —• som

många minderåriga enligt föreliggande utredning tvingas till, är alltså

enligt prof. Jundells erfarenhet direkt hälsovådligt.

Skiftarbetet med dess varierande arbetsförhållanden ställer i och för

sig ökade krav på människoorganismens anpassningsförmåga, och i vissa

fall, som t. ex. beträffande sömnen, får säkerligen den många gånger

förefintliga svårigheten för kroppen att nöjaktigt utveckla denna anpassningsförmåga

icke förbises. Vad först frågan örn sovtidens längd

angår skriver barnläkaren professor Wilh. Wernstedt: »Man bör åt en

tioåring beräkna tio till elva timmars sömn och åt skolbarnen i de hög

sta klasserna ungefär nio timmar.» Överflyttas detta till det i utred

ningen relaterade skiftarbetet och beräknas det första skiftet — i överensstämmelse

med arbetarskyddslagens bestämmelse att i den minderåriges

ledighet skall ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. — börja

kl. 5, skulle tiden för sänggåendet, om man beräknar en timme på klädsel,

mat och vägen till arbetet, för detta skift lämpligen sättas till kl.

7 e. m. Beräknas å andra sidan sista skiftet sluta kl. 10 e. m. skulle —

med motsvarande tillägg för vägen från arbetet, mat och avklädning —

sänggåendetiden för detta skift bli kl. 11 e. m. En variation på hela

fyra timmar för tiden för sänggåendet uppkommer salunda mellan de

linning lill riksdagens protokoll Urin.

.9 sami 2 avel. .Yr Ui.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.

båda skiften. Denna variation och i än högre grad svårigheten att i

ett trångbott hem — där den minderårige alltså ej kan få disponera eget

rum under natten — överhuvudtaget kunna bereda barnet vilomöjligheter

vid en så tidig timme som kl. 7 e. m. äro i avsevärd grad ägnade

att särskilt hos känsligare minderåriga rubba sömnen och därmed betinga

uppkomsten av en kronisk överansträngning, som kommer att

menligt inverka på deras utveckling och hälsa. Docenten med. doktor

Gunnar Dahlberg skriver i en uppsats »Örn sömn, sömnlöshet och överansträngning»:

»Om man har ömtålig sömn bör man naturligtvis vinnlägga

sig örn att utbilda goda vanor. Man bör så vitt möjligt alltid

lägga sig på en bestämd tid och i övrigt föra ett regelbundet liv. En

sömnlöshet kan ibland betingas av yrkesväxling eller dylikt, som medfört,

att man tvingas att lägga sig vid varierande tidpunkter.»

Vad beträffar de av herr Theodor Nilsson m. fl., av herr Lind m. fl.

samt av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå väckta motionerna så

vill Landssekretariatet för sin del på det varmaste tillstyrka åtgärder i

syfte att bereda de arbetande minderåriga allt det skydd som är möjligt

att åstadkomma.

Stockholm den 16 februari 1935.

Landsorganisationen i Sverige.

Landssekretariatet.

Edv. Johanson.

»bosso. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.