Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1935-03-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 9 februari 1935 till riksdagen avlämnad proposition, nr 83,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande över ett

vid propositionen fogat förslag till förordning med vissa bestämmelser örn

arbetsförmedling ävensom beträffande ett å den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1933 antaget förslag till konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer.

I samband med nämnda proposition har utskottet till behandling förehaft

fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första

kammaren nr 290 av herr Reuterskiöld och nr 292 av herr P. Sandström

samt motionerna i andra kammaren nr 503 av herrar Wallén och Andersson

i Dunker samt nr 504 av herr Hagberg i Malmö m. f.

I motionen II: 504 har yrkats, att riksdagen måtte dels avstyrka utfärdandet

av en förordning, som upphäver eller inskränker enskild persons nuvarande

rätt att yrkesmässigt bedriva arbetsförmedling, dels avstyrka, att

Sverige biträder förevarande konventionsförslag, dels ock hemställa, att

Kungl. Majit ville låta verkställa och förelägga nästa års riksdag utredning

rörande påvisade eventuella missförhållanden inom den privata arbetsförmedlingsverksamheten

jämte förslag till dessa missförhållandens undanröjande

på annat sätt än genom förbud för arbetsförmedlingsverksamhet i

förvärvssyfte.

I motionerna I: 290 och II: 503, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte i sitt yttrande över ifrågavarande författningsförslag uttala,

att 2 § i förslaget torde böra på det sätt ändras, att arbetsförmedling i förvärvssyfte

fortfarande tillätes enligt i huvudsak nu gällande villkor.

I motionen I: 292 har yrkats, att riksdagen måtte besluta de ändringar i

författningsförslagets övergångsbestämmelser, som föranledas av vissa, av

motionären framställda anmärkningar. I motionen framliålles, bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 20. 657 ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Om man bestämmer, att sådana nu verksamma platskommissionärer, vilka i

behörig ordning driva sin rörelse och mot vilkas sätt att arbeta icke befogade

anmärkningar kunna riktas, måtte, utan inskränkning till viss tidrymd,

tillerkännas rätt till fortsatt verksamhet, varvid de dock äro skyldiga ställa

sig till efterrättelse de taxor och ordningsföreskrifter, som socialstyrelsen

kan finna skäligt föreskriva, skulle man därigenom såväl hava visat tillbörlig

moderation vid avvecklingen av den privata platskommissionärsverksamheten

som även tillgodosett de olika parternas på arbetsmarknaden intressen.

Självfallet skulle ej dylik rätt tillkomma platskommissionärer, som syssla

med förmedling av anställning utom riket eller anställning här i riket av

utlänning, som vistas utomlands. Det må tillika blott bliva fråga om en

personlig rätt för innehavaren av en platsbyrå vid förordningens ikraftträdande

och ej någon rättighet för byråns firmanamn i och för sig, innehavaren

dock obetaget att nyttja firmanamnet, så länge han använder sig

av licensen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande författningsbestämmelser örn arbetsförmedling återfinnas i kungörelsen

den o maj 1916 (nr 163) angående kommissionärer för anskaffande av

arbetsanställning, kungörelsen den 30 april 1920 (nr 233) med bestämmelser angående

statens godkännande av sjuksköterskeskolor och sjuksköterskeby råer, ändrad

genom kungörelsen den 23 januari 1922 (nr 49), samt lagen den 15 juni 1934

(nr 267) örn offentlig arbetsförmedling.

Enligt förstnämnda kungörelse erfordras tillstånd, örn någon yrkesmässigt

vill utöva verksamhet såsom kommissionär för att åt tjänare eller andra

anskaffa anställning. Tillståndet sökes hos länsstyrelsen i det län, varest

verksamheten skall utövas. I ansökningen skall lämnas uppgift bland annat

örn de avgifter, som skola erläggas av den, vilken anlitar kommissionären.

Örn behov av verksamheten föreligger samt sökanden finnes lämplig för dess

bedrivande, må det sökta tillståndet beviljas. Tillståndet lämnas allenast

tills vidare och kan av länsstyrelsen återkallas, när omständigheterna därtill

föranleda. Vill kommissionär göra ändring beträffande de avgifter, som skola

erläggas av den, vilken anlitar kommissionären, skall han göra anmälan

därom till länsstyrelsen. Kommissionär är skyldig att i viss ordning till

polismyndighet lämna uppgifter angående sin verksamhet. Uppgifterna insändas

därefter av polismyndigheten till socialstyrelsen. Kungörelsen upptager

därjämte åtskilliga bestämmelser rörande förmedling av anställning å

utrikes ort. — Sedan genom beslut den 12 september 1921 för Sveriges del

ratificerats det av internationella arbetskonferensen år 1920 antagna förslaget

till konvention angående arbetsförmedling för sjömän, enligt vilket

varje medlem, som ratificerar konventionen, förbinder sig att vidtaga alla

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i förvärvssyfte bedrivna

arbetsförmedlingen för sjömän, har Kungl. Majit i cirkulärbrev den

31 mars 1922 anbefallt samtliga länsstyrelser att återkalla meddelade tillstånd

att yrkesmässigt utöva kommissionärsverksamhet för anskaffande av

arbetsanställning åt sjömän.

Antalet kommissionärer samt av dem tillsatta platser under åren 1930—

1934 framgår av följande uppställning:

År.

Antalet till social- styrelsen rapporte- rande kommissionärer.

Tillsätta

platser.

Därav för

kvinnor.

1934.........................

.......................... 148

39,016

35,508

1933..........................

.......................... 146

34,705

31,997

1932..........................

.......................... 151

37,147

34,067

1931..........................

........................ 153

40,461

36,753

1930..........................

.......................... 151

44,783

40,140

En redogörelse för innehållet i kungörelsen med bestämmelser angående statens

godkännande av sjuksköterskeskolor och sjuksköterskeby råer återfinnes å

s. 6 i propositionen, till vilken redogörelse utskottet tillåter sig hänvisa.

I lagen örn offentlig arbetsförmedling stadgas, bland annat, att dylik förmedling

skall vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,

som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting

och stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser

förlagda avdelningskontor eller ombud. Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet

avser förmedling av alla slag av arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt;

dock att, örn anstalt efter anmodan genom annonsering eller annorledes

vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför må uttagas av den, som begärt

åtgärdens vidtagande. Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren

erhåller bästa möjliga arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket

han bäst lämpar sig. Tillsyn över förmedlingen utövas av socialstyrelsen,

till vilken myndighet anstalterna skola insända äskade handlingar och uppgifter

rörande verksamheten.

Den 1 januari 1935 beräknades 29 arbetsförmedlingsanstalter vara i verksamhet

med vardera ett huvudkontor och sammanlagt cirka 150 avdelningskontor.

Därtill komma fasta ombud i omkring 100 orter samt tillfälliga

ombud i kommuner, där den statliga hjälpverksamheten påkallat arbetsanvisnings-

och kontrollorgan. Man har att räkna med en fortgående specialisering

av verksamheten, i första hand genom dennas uppdelning på manliga

och kvinnliga expeditioner samt därutöver i form av specialförmedling för

olika yrkesgrenar och för ungdom. Mellan anstalterna upprätthålles sedan

länge organiserad samverkan, som numera är reglerad genom en särskild

kungörelse (S. F. S. 552/1934). Genom anmälan hos ett kontor kan sålunda

kontakt nås med hela rikets arbetsmarknad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Antalet genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsatta platser under

åren 1930—1934 framgår av följande uppställning:

Tillsatta Därav för

platser. kvinnor.

326,164 100,831

296,856 94,434

265,086 101,956

263,585 111,735

236,657 110,029

Såsom framgår av den i propositionen (å s. 49—54) lämnade redogörelsen

bedrives organiserad arbetsförmedling i huvudsak jämväl i följande former:

förmedling genom civilanställningskommissionerna, engagemangsförmedling

och impressarieverksamhet, förmedling genom utlandsbyråer, arbetsgivaroch

arbetarorganisationer, kårsammanslutningar samt skolor och utbildningsanstalter,

filantropisk förmedling och förmedling genom tidningsannonsering.

Frågor berörande arbetsförmedling ha vid olika tillfällen varit föremål för

internationellt övervägande. Vid internationella arbetsorganisationens konferens

i Washington år 1919 antogs ett förslag till konvention angående

arbetslösheten, vari föreskrevs (2 §), att varje medlem, som ratificerade konventionen,

borde upprätta ett system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter,

ställda under kontroll av en central myndighet, samt, där

både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter funnes,

vidtaga åtgärder för att samordna deras verksamhet enligt en hela landet

omfattande plan. Vid internationella arbetsorganisationens konferens i Genua

år 1920 antogs det förut omnämnda förslaget till konvention angående arbetsförmedling

för sjömän, vari stadgades förbud mot sådan arbetsförmedling i

förvärvssyfte, varjämte föreskrevs, att i intet fall finge anskaffande av anställning

åt sjömän föranleda utbetalande från dessas sida av något slag av

gottgörelse.

Båda dessa konventioner lia ratificerats av Sverige.

Det förslag till konvention angående avgiftslcravande arbetsförmedlingsbyråer,

varöver Kungl. Maj:t i förevarande proposition anhållit örn riksdagens yttrande,

antogs vid den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve

år 1933.

I konventionsförslaget, som icke äger tillämpning å arbetsförmedling för

sjömän, skiljes mellan avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte,

sådana förmedlingsbyråer utan vinstsyfte samt utövare av arbetsförmedling

utan ersättning därför. Den förstnämnda kategorien omfattar enskilda

personer, sammanslutningar, institutioner, byråer eller andra organisationer,

vilka tjäna såsom mellanhand för anskaffande av anställning åt

arbetare eller av arbetare åt arbetsgivare i syfte att direkt eller indirekt

från någondera erhålla ekonomisk eller annan materiell fördel; dock avses

Ar.

1934

1933

1932

1931

1930

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

ej här tidningar eller andra publikationer, såvitt de ej uteslutande eller

huvudsakligen ha till syfte att vara förmedlare mellan arbetsgivare och arbetare.

Såsom avgiftskrävande arbetsförmedling utan vinstsyfte definieras

arbetsförmedlingstjänst, som upprättats av sammanslutningar, institutioner,

byråer eller andra organisationer, vilka, utan att eftersträva materiell

fördel, för förmedlingen av arbetsgivaren eller arbetaren uppbära inträdesavgift,

periodiskt bidrag eller annan ersättning (art. 1). Inom tre år från

konventionens ikraftträdande för vederbörande medlemsstat skola avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte vara avskaffade. Under

denna tid må nya sådana byråer icke upprättas, och skola redan befintliga

byråer stå under uppsikt av vederbörande myndighet samt endast

äga uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en av myndigheten

godkänd taxa (art. 2). Vissa avvikelser härifrån må undantagsvis

medgivas av vederbörande myndighet, men endast efter hörande av de arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, som frågan kan angå. Avvikelserna må

endast avse redan befintliga byråer, vilka förmedla arbete åt sådana kategorier

av arbetare, som äro noggrant angivna i den nationella lagstiftningen

och tillhöra yrken, där arbetsförmedlingen äger rum under särskilda förhållanden

av natur att göra avvikelsen berättigad. Byrå, för vilken avvikelser

medgivits, skall stå under uppsikt av vederbörande myndighet och innehava

ett för år meddelat tillstånd, som dock ej får utsträckas över tio år,

må uppbära avgifter och ersättning för kostnader allenast enligt en av myndigheten

godkänd taxa samt får icke skaffa anställning åt arbetare utomlands

eller därifrån rekrytera arbetare, med mindre tillståndet berättigar

därtill och verksamheten bedrives enligt en mellan länderna träffad överenskommelse

(art. 3). Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte

skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet och stå under uppsikt

av denna. De må icke uppbära ersättning överstigande taxa, vilken skall

fastställas av myndigheten med noggrann hänsyn till havda kostnader. De

må ej heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera

arbetare, med mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten

bedrives enligt en mellan länderna träffad överenskommelse (art. 4). Envar,

som regelmässigt utövar arbetsförmedlingsverksamhet, även om det sker utan

ersättning, är skyldig göra anmälan därom till vederbörande myndighet

(art. 5). Överträdelser av de i enlighet med konventionsförslaget meddelade bestämmelserna

skola straffas, i fall av behov med indragning av meddelat tillstånd

till arbetsförmedling (art. 6).

I ''proposition nr 138 till 1934 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn riksdagens

yttrande över dels förevarande konventionsförslag, dels ock en vid

ovannämnda sammanträde i Genéve år 1933 antagen rekommendation angående

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, innefattande, såvitt den är

av egentlig betydelse för svenska förhållanden, väsentligen en anmaning till

regeringarna att vidtaga åtgärder för att anpassa den offentliga arbetsförmedlingen

efter behovet inom yrken, som ofta anlita avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Föredragande departementschefen framhöll beträffande konventionsförslaget,

att dess principer syntes vara ägnade att i huvudsak läggas till

grund för en lagstiftning i ämnet i Sverige men att spörsmålet örn genomförandet

av en dylik lag befunne sig i ett förberedande skick, varför med

prövningen av ratificeringsfrågan tills vidare borde anstå. I fråga örn rekommendationen

erinrade departementschefen örn Kungl. Maj:ts proposition

nr 40 till 1934 års riksdag med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,

varigenom syftet med rekommendationen i viss mån skulle tillgodoses,

varjämte departementschefen uttalade, att ytterligare åtgärder med anledning

av rekommendationen icke då syntes erforderliga.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 44) uttalade riksdagen, att

den delade departementschefens uppfattning, att prövningen av ratificeringsfrågan

tills vidare borde anstå och att ytterligare åtgärder i anledning av

rekommendationen icke syntes vid dåvarande tidpunkt erforderliga.

Det i nu förevarande proposition framlagda förslaget till förordning med

vissa bestämmelser om arbetsförmedling avser en reglering av alla slag av arbetsförmedling,

som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av

skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt förslaget förbjudes

arbetsförmedling i förvärvssyfte. Enligt övergångsbestämmelserna kan emellertid

den, som vid förordningens ikraftträdande, vilket föreslås äga rum

den 1 januari 1936, bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen

erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med år 1939. För tiden

därefter, dock högst intill år 1950, äger socialstyrelsen bevilja förlängning

av sådant tillstånd men för högst ett år i sänder och endast beträffande

yrkesgrupper, som Konungen bestämt. Socialstyrelsen skall bestämma skälig

ersättning för dylik förmedling. I övrigt skola förordningens bestämmelser

i tillämpliga delar gälla å densamma. Till någon utan förvärvssyfte bedriva

arbetsförmedling, för vilken uppbäres ersättning, skall tillstånd därtill sökas

hos socialstyrelsen. Tillstånd får emellertid icke beviljas enskild person

eller avse arbetsförmedling för sjömän eller eljest meddelas, därest verksamheten

icke befinnes önskvärd eller ej kan förväntas komma att bedrivas

på lämpligt sätt. Då tillstånd beviljas, skall därvid angivas den ersättning

för förmedlingen, som högst får uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser,

som prövas erforderliga. Ersättningen får i intet fall bestämmas

så, att den kan förväntas överstiga de nödiga utgifterna för förmedlingen.

Enligt förslaget skall Andare envar, som bedriver arbetsförmedling utan att

därför uppbära ersättning, Amra pliktig att inom tre månader från det verksamheten

tagit sin början göra anmälan därom till socialstyrelsen. Socialstyrelsen

skall utöva tillsynen å efterlevnaden av förordningen och de i anledning

av densamma meddelade föreskrifterna. För överträdelser av vissa

stadganden i förordningen föreslås böter.

Ifrågavarande författningsförslag är i huvudsak grundat på ett av socialstyrelsen

den 5 februari 1934 avlämnat förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Över socialstyrelsens förslag lia yttranden avgivits av Överståthållarämbetet

oell samtliga länsstyrelser jämte några dem underordnade myndigheter,

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna,

71 kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning

samt ett flertal enskilda sammanslutningar. En redogörelse för innehållet

av dessa yttranden återfinnes i propositionen å s. 17 och följande.

Inom socialstyrelsen har utarbetats en den 14 januari 1935 dagtecknad

promemoria angående vissa erinringar mot de nuvarande bestämmelserna

rörande avgiftskrävande platsbyråer och mot sättet för verksamhetens bedrivande

vid dessa. I denna promemoria har i huvudsak framhållits följande:

En olägenhet med det nuvarande systemet vore, att beslut angående tillstånd

att utöva kommissionärsverksamhet vore anförtrodd länsstyrelserna

medan socialstyrelsen mottoge och kontrollerade kommissionärernas rapporter.

Länsstyrelserna kunde sålunda icke följa, huruvida och i vilken omfattning

tillstånden utnyttjades, och socialstyrelsen kunde icke utan särskilda förfrågningar

hos länsstyrelserna förvissa sig örn att samtliga kommissionärer fullgjorde

föreskriven rapportering. Det vore svårt att kontrollera kommissionärstaxornas

tillämpning, enär kommissionärerna kunde betinga sig särskild

gottgörelse för annonsering, porton, telefonsamtal m. m., vilka utgiftsposter

det ofta vore omöjligt för kunden att närmare granska. Vidare hade själva

taxorna i viss utsträckning givits en alltför obestämd formulering. Möjligheterna

att beivra krav på oskälig förmedlingsprovision vore mestadels mycket

små. I övrigt hade erinringar av olika slag framförts mot den förvärvsmässiga

arbetsförmedlingen. Sålunda hade anmärkts, att kommissionär sökt locka

till sig arbetssökande och arbetsgivare bland annat genom annonser, som

givits en lockande formulering. Exempel saknades ej på att förmedlare

annonserat örn anmäld ledig plats, ehuru till platsen kompetenta sökande

redan funnits anmälda på byrån, vilket kunde stå i samband med att inskrivningsavgift

uppbures av de nyanmälda. Det hade likaledes inträffat,

att kommissionär, som för tillfället saknat kunder, växelvis annonserat efter

platser och sökande för att draga till sig dylika. En av de principiella erinringar,

som kunde göras mot den privata platsförmedlingen, vore, att denna

förmedlingsverksamhet i sin nuvarande form och omfattning verkade starkt

splittrande på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna sökte ofta genom hänvändelse

till skilda platsbyråer uppbringa lämpliga arbetstagare, under det att de

sökande för att finna önskad anställning i många fall tvingades till rundgång

å ett flertal privata kontor. Dessa dubbelanmälningar vore för de arbetslösa

förenade med dryga kostnader men tillförde kommissionärerna ökade förtjänstmöjligheter.

Yad som ur allmän arbetsmarknads- och arbetslöslietssynpunkt gåve anledning

till kritik av den nuvarande privata platsförmedlingen vore, att densamma

försvårade överblicken över arbetsmarknaden och förhindrade en

effektivare utjämning av utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har örn den föreslagna

lagstiftningen anfört, bland annat:

De krav på reformer ifråga örn regleringen av den yrkesmässigt bedrivna

arbetsförmedlingen, vilka i olika hänseenden blivit framförda under de senaste

åren, hava förvisso varit berättigade. I synnerhet i de större städerna torde

på detta område råda missförhållanden, med vilka de övervakande myndigheterna

hava svårt att komma tillrätta. Där välordnad avgiftsfri förmedling

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

finnes, torde, något som ock bestyrkes av såväl socialstyrelsens utredning i

ämnet som flertalet av de i ärendet avgivna yttrandena, en jämsides härmed

bedriven^ förmedling i förvärvssyfte knappast fia någon uppgift att fylla.

I den mån staten kommit att utöva en alltmer omfattande reglerande och

understödjande social verksamhet har behov uppstått av en vidgad och mer

ingående kännedom örn det vid varje tillfälle aktuella läget på arbetsmarknaden.

För att tillgodose detta behov vore det önskvärt, örn förmedlingsverksamheten

kunde samlas på så få händer som möjligt.

Emot en lagstiftning i överensstämmelse med konventionen har framför

allt invänts, att den offentliga arbetsförmedlingen icke vore skickad att tillfredsställande

besörja förmedlingen inom alla yrkesgrenar. Det må emellertid

anmärkas, att konventionen icke avser förhindra den privata arbetsförmedlingen

överhuvud. Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen

bedriva redan nu inom vissa yrkesområden institutioner, sammanslutningar,

föreningar, utbildningsanstalter med Hera förmedling utan förvärvssyfte,

vilken alltjämt skulle bli tillåten enligt konventionens bestämmelser. Det

är enligt min mening önskvärt att, oberoende av örn konventionen ratificeras,

denna förmedlingsform till båtnad för arbetsgivare och arbetare ytterligare

utvecklas. Vidare kommer enligt de beräkningar, som gjordes i samband

med antagandet av den nu gällande lagen örn offentlig arbetsförmedling,

sistnämnda förmedlingsform att inom de närmaste åren undergå en betydande

utveckling. Givetvis komma därvid att beaktas de önskemål, som

framkommit rörande vidtagande av förbättrade anordningar inom viss eller

vissa särskilda förmedlingsgrenar, t. ex. förmedling av arbetsanställning i

hemmen. Den yrkesmässiga förmedling, som för närvarande bedrives för

speciella, högre kvalificerade yrkesutövare, såsom sceniska artister och musiker,

kan den offentliga arbetsförmedlingen måhända icke ersätta. Detta

torde icke heller vara erforderligt. En förmedling för dylika yrkesutövare

synes, på sätt jag nyss anfört, i huvudsak kunna ombesörjas genom en i

överensstämmelse med konventionens regler utan förvärvssyfte bedriven

enskild förmedling.

På de skäl jag sålunda anfört förordar jag, i överensstämmelse med konventionsförslaget,

en lagstiftning av innebörd, att den i förvärvssyfte bedrivna

arbetsförmedlingen förbjudes. Då som jag förut berört den offentliga eller

utan förvärvssyfte bedrivna förmedlingen icke ännu torde vara rustad att

övertaga förmedlingen inom alla arbetsområden samt av hänsyn till dem

som hittills bedrivit förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte, föreslår jag ett

vidsträckt begagnande av de möjligheter till undantagsbestämmelser, som

konventionsförslaget innehåller.

Då någon tryckfrihetsförordningen berörande lagstiftning icke synes behöva

i detta sammanhang komma i fråga, torde anledning saknas att förläna de

föreslagna bestämmelserna karaktären av en av Konungen och riksdagen

stiftad lag. I detta hänseende erinrar jag örn att ratificering av den i

Genua år 1920 antagna konventionen angående arbetsförmedling för sjömän

möjhggjordes på det sättet, att Kungl. Majit i cirkulärbrev den 31 mars

1922 anbefallde samtliga länsstyrelser att återkalla meddelade tillstånd att

yrkesmässigt utöva kommissionärsverksamhet för anskaffande av arbetsanställning

åt sjömän. I likhet med vad som skett vid ändringar i näringsfrihetsförordningen

synas bestämmelserna lämpligen kunna sammanföras i

ett förslag till förordning, över vilket förslag riksdagens yttrande inhämtas.

Den slutliga utformningen av bestämmelserna såväl i formellt hänseende

som beträffande detaljer av saklig innebörd torde böra ankomma på

Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 9

Av elen föreliggande utredningen synes framgå, att den enskilda arbetsförmedlingen

i förvärvssyfte visat sig förenad med vissa sociala avigsidor.

För att råda bot mot dessa olägenheter har departementschefen i förevarande

proposition förordat en lagstiftning av innebörd, att arbetsförmedling

av sådan art förbjudes. Emot den föreslagna lagstiftningen har huvudsakligen

invänts, att de offentliga arbetsförmedlingsorganen ännu icke äro skickade

att tillfredsställande ombesörja arbetsförmedlingen inom alla yrkesgrenar.

Författningsförslaget avser emellertid ej att förhindra den privata förmedlingsverksamheten

över huvud taget. Enskild arbetsförmedling utan förvärvssyfte

skulle alltjämt bliva tillåten, och departementschefen har i sitt yttrande

till statsrådsprotokollet understrukit önskvärdheten, att denna förmedlingsform

ytterligare utvecklas till båtnad för arbetsgivare och arbetare. Departementschefen

har vidare framhållit, att den offentliga eller utan förvärvssyfte

bedrivna arbetsförmedlingen icke ännu torde vara rustad att övertaga förmedlingen

inom alla arbetsområden. Med anledning härav samt av hänsyn

till nuvarande kommissionärer har departementschefen föreslagit ett vidsträckt

begagnande av de möjligheter till undantagsbestämmelser, som konventionsförslaget

medgiver. Genom övergångsbestämmelserna till författningsförslaget

har sålunda möjlighet beretts dem, som vid författningens ikraftträdande

i förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling, att fortsätta sin verksamhet

intill år 1950. Såsom departementschefen framhållit finnes det anledning

antaga, att den offentliga arbetsförmedlingen under de närmaste åren kommer

att utvecklas och göras mera skickad att handhava sin uppgift som förmedlingsorgan.

Det synes därför icke vara förenat med några större olägenheter

att med anledning av den föreliggande propositionen avveckla den i

förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen. Där en välordnad offentlig arbetsförmedling

samt inom vissa yrkesgrenar jämväl en privat arbetsförmedling

utan förvärvssyfte finnas, torde en i förvärvssyfte bedriven förmedlingsverksamhet

knappast ha någon uppgift att fylla. Utskottet anser sig därför böra

tillstyrka en lagstiftning, som förbjuder arbetsförmedling i förvärvssyfte.

Enligt utskottets förmenande synes billigheten kräva, att vid den ifrågasatta

lagstiftningens tillämpning de kommissionärer, vilka sköta sin verksamhet

på ett sätt, som icke ger anledning till anmärkning, tillåtas fortsätta sin

förmedling under den i övergångsbestämmelserna angivna maximitiden med

bibehållen möjlighet till skälig företagarvinst. Utskottet vill tillika framhålla

önskvärdheten, att de kommissionärer, som äro därtill villiga och lämpliga,

i görligaste mån beredas sysselsättning inom den offentliga arbetsförmedlingen.

Härigenom vinnas de uppenbara fördelarna, att den privata förmedlingsverksamheten

i förvärvssyfte avvecklas på ett för vederbörande kommissionärer

så litet betungande sätt som möjligt samt att de offentliga förmed,

lingsorganen få draga nytta av den erfarenhet, som åtskilliga kommissionärer

torde besitta.

Utskottet anser sig följaktligen icke kunna tillstyrka de motionsvis fram.

ställda yrkandena om avstyrkande av författningsförslaget, örn ändringar däri

eller örn ytterligare utredning i ärendet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20,

Departementschefen har funnit anledning saknas att förläna de föreslagna

bestämmelserna karaktären av en av Konungen och riksdagen stiftad

lag. Departementschefen har härvid anfört, bland annat, att i likhet med

vad som skett vid ändringar i näringsfrihetsförordningen bestämmelserna

lämpligen borde sammanföras i ett förslag till förordning, över vilket förslag

riksdagens yttrande borde inhämtas. Utskottet vill härutinnan erinra, att

Kungl. Maj:t i proposition (nr 41) till 1932 års riksdag föreslog riksdagen

att antaga förslag till dels lag örn kringföringshandel och tillfälliglietsförsäljning

dels ock lag örn ändring i näringsfrihetsförordningen, vilken proposition

emellertid blev av riksdagen avslagen, samt att år 1924 verkställdes

viss ändring i näringsfrihetsförordningen genom en av Kungl. Majit och

riksdagen gemensamt stiftad, den 27 juni nämnda år utfärdad lag. Enligt

utskottets förmenande innehåller det av Kungl. Majit framlagda författningsförslaget

bestämmelser av sådan innebörd, att riksdagen icke bör inskränka

sig till att avgiva yttrande utan bör för sin del i ämnet fatta beslut.

I fråga örn de särskilda bestämmelserna i författningsförslaget har utskottet

icke funnit anledning till saklig erinran mot desamma annat än i

nedan angivet hänseende, varjämte vissa formella jämkningar föranledas av

utskottets förslag, att riksdagen bör för sin del antaga lag i ämnet.

2 §. ''

I sista punkten av förevarande paragraf har upptagits ett stadgande av

innehåll, att tillstånd till arbetsförmedling utan förvärvssyfte, för vilken

från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres ersättning, ej må beviljas,

därest verksamheten icke befinnes önskvärd eller ej kan förväntas komma

att bedrivas på lämpligt sätt.

Enligt fjärde stycket av övergångsbestämmelserna skall författningsförslagets

stadganden i tillämpliga delar gälla den i nämnda stycke behandlade

arbetsförmedlingen i förvärvssyfte, till följd varav det i sista punkten av

förevarande paragraf givna stadgandet blir tillämpligt jämväl vid prövning

av ansökningar örn fortsatt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte.

Departementschefen har framhållit, att socialstyrelsen i anledning av

ifrågavarande stadgande givetvis icke får lägga hinder i vägen för förmedlingsverksamhet,

örn vars lojalitet och allmännyttighet tvekan skäligen icke

kan råda.

Det torde kunna befaras, att det i 2 § sista punkten givna stadgandet,

att tillstånd att bedriva arbetsförmedling ej får beviljas, därest verksamheten

icke befinnes önskvärd eller ej kan förväntas komma att bedrivas på

lämpligt sätt, är ägnat att föranleda alltför stor stränghet vid prövning av

ansökningar örn sådant tillstånd. Detta är i synnerhet betänkligt beträffande

ansökningar jämlikt övergångsbestämmelserna örn fortsatt tillstånd

att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte. Såsom utskottet förut i detta

utlåtande framhållit böra nuvarande kommissionärer, för såvitt de sköta sin

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 11

verksamhet på ett sätt, som icke ger anledning till anmärkning, tillåtas

fortsätta verksamheten under den i övergångsbestämmelserna angivna maximitiden.

Till följd av förevarande stadgande skulle emellertid socialstyrelsen

måhända anse sig skyldig att jämväl i varje särskilt fall tillse, örn det kan

anses förefinnas något behov av den verksamhet, ansökningen avser. För

att betrygga en tillämpning av författningsbestämmelserna i enlighet med

utskottets nyss gjorda uttalanden torde ifrågavarande stadgande böra utgå.

I fråga örn konventions fö)''slaget har departementschefen anfört bland

annat:

Det föreliggande förslaget till förordning med vissa bestämmelser örn

arbetsförmedling torde, örn det genomföres, reglera den svenska arbetsförmedlingen

på ett sätt, som är förenligt med konventionens bestämmelser.

Då det synes önskvärt, att vårt land biträder konventionen, förordar jag, att

— därest en förordning i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget kommer

till stånd — konventionen ratificeras av Sverige. Med hänsyn till innehållet

av de föreslagna övergångsbestämmelserna torde ratifikation icke böra

ske tidigare än då förordningen är avsedd att träda i kraft, d. v. s. den 1

januari 1936.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att konventionsförslaget

bör av Sverige ratificeras och att ratifikation icke bör ske tidigare än den

1 januari 1936. Utskottet har följaktligen ansett sig icke kunna förorda den

i motionen II: 504 gjorda hemställan, att riksdagen måtte avstyrka ratifikation.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte för sin del antaga det av Kungl. Maj: t

framlagda, här nedan intagna förslaget med de ändringar, utskottet

däri föreslår.

(Kungl. Majis förslag.)

Förordning

med vissa bestämmelser örn

arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Denna förordning äger tillämpning

å all slags arbetsföx-medling som bedrives

av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom

utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig.

(Utskottets förslag.)

Lag

med vissa bestämmelser örn

arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å all

slags arbetsförmedling som bedrives

av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom utgivande

av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj.ls förslag.) (Utskottets förslag.)

2§-

Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte.

Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare

eller arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt

bidrag eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen.

Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning

här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med

främmande stat bestämmer.

Tillstånd må icke beviljas enskild Tillstånd må icke beviljas enskild

person eller avse arbetsförmedling för person eller avse arbetsförmedling för

sjömän. Ej heller må tillstånd beviljas, sjömän.

därest verksamheten icke hejinnes önskvärd

eller ej kan förväntas komma att

bedrivas på lämpligt sätt.

3§-

Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för förmedlingen,

som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser för verksamheten,

som prövas erforderliga.

Ersättningen må i intet fall så bestämmas, att densamma kan förväntas

överstiga de nödiga utgifterna för förmedlingen.

*§■

När anledning därtill förekommer må socialstyrelsen återkalla tillstånd

ävensom meddela ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten.

5 §•

Envar som bedriver arbetsförmedling utan att från arbetsgivare eller arbetssökande

uppbära ersättning är skyldig att, i enlighet med de föreskrifter

socialstyrelsen utfärdar, inom tre månader från det verksamheten tagit sin

början göra anmälan därom till socialstyrelsen.

6 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna

förordning och i anledning av densamma

meddelade föreskrifter utövas

av socialstyrelsen.

6§-

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag och i anledning av densamma meddelade

föreskrifter utövas av socialstyrelsen.

7 §•

Envar som bedriver arbetsförmedling åligger

att över verksamheten föra de anteckningar som socialstyrelsen må föreskriva;
att

hålla dessa anteckningar och andra handlingar angående verksamheten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

tillgängliga för socialstyrelsen eller för den som av styrelsen bemyndigats

granska desamma; samt

att enligt av socialstyrelsen utfärdade föreskrifter meddela styrelsen de

uppgifter rörande verksamheten som styrelsen kan finna erforderliga för tillsynens

utövande och för samordnande av arbetsförmedlingsverksamheten

inom riket.

8§-

Bedriver någon utan tillstånd arbetsförmedling mot ersättning, eller bryter

någon mot villkor eller bestämmelse som meddelats enligt 3 eller 4 §, eller

underlåter någon att fullgöra honom enligt 7 § åliggande skyldighet, straffes

med dagsböter.

Den som under tid då han är ställd under tilltal för förseelse som i första

stycket sägs fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder förvunnen,

för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till det ansvar

som är bestämt för sådan förseelse.

Försummar någon att göra anmälan enligt 5 §, dömes till böter från och

med fem till och med trehundra kronor.

9§-

Förseelse som avses i denna förordning

åtalas av allmän åklagare vid

polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter som ådömas enligt denna

förordning tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras gäldande förvandlas

de enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den

1 januari 1936.

Genom denna förordning upphäves

kungörelsen den 5 maj 1916 (nr 163)

angående kommissionärer för anskaffande

av arbetsanställning, därvid

skall iakttagas

att säkerhet som i § 4 kungörelsen

sägs ej må återlämnas förrän länsstyrelsen,

efter samråd med socialstyrelsen,

finner säkerheten ej vara behövlig;

att vad i §§ 6, 7 och 8 samt § 9

första, andra och tredje styckena kun
-

9 §•

Förseelse som avses i denna lag

åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare

eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter som ådömas enligt denna

lag tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras gäldande förvandlas de enligt

allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1936.

Genom denna lag upphäves kungörelsen

den 5 maj 1916 (nr 163) angående

kommissionärer för anskaffande

av arbetsanställning, därvid skall iakttagas
att

säkerhet som i § 4 kungörelsen

sägs ej må återlämnas förrän länsstyrelsen,

efter samråd med socialstyrelsen,

finner säkerheten ej vara behövlig;

att vad i §§ 6, 7 och 8 samt § 9

första, andra och tredje styckena kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

görelsen stadgas fortfarande skall gälla

beträffande förhållande som uppkommit

under kungörelsens giltighetstid;

samt

att kungörelsens bestämmelser fortfarande

skola tillämpas å förseelse som

begåtts under kungörelsens giltighetstid

ävensom å därefter begången förseelse

mot stadgande i §§ 6, 8 och 9

kungörelsen i den mån desamma förlänats

fortsatt giltighet.

Den som vid denna förordnings

ikraftträdande i behörig ordning bedriver

arbetsförmedling, för vilken från

arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres

ersättning, och som före den 1

februari 1936 söker tillstånd till dylik

verksamhet, må, i den mån förmedlingen

icke avser anställning utom

riket eller anställning här i riket åt

utlänning som vistas utom riket, utan

hinder av stadgandena i 2 §, fortfarande

bedriva verksamheten till dess

ansökan blivit prövad.

Enskild person eller annan, som

vid förordningens ikraftträdande i behörig

ordning bedriver arbetsförmedling

i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen

erhålla tillstånd att fortsätta

verksamheten till och med den 31 december

1939. För tiden därefter äger

styrelsen bevilja förlängning av tillstånd

som nu sagts, dock för högst

ett år i sänder och icke längre än

till den 1 januari 1950 samt allenast

beträffande yrkesgrupper som Konungen

bestämt. Innan sådan förlängning

av socialstyrelsen beviljas, skall

åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper

förmedlingen avser beredas tillfälle att

yttra sig. Det ankommer på styrelsen

att bestämma skälig ersättning för förmedling,

varom i detta stycke är fråga.

(Utskottets förslag.)

görelsen stadgas fortfarande skall gälla

beträffande förhållande som uppkommit

under kungörelsens giltighetstid;

samt

att kungörelsens bestämmelser fortfarande

skola tillämpas å förseelse som

begåtts under kungörelsens giltighetstid

ävensom å därefter begången förseelse

mot stadgande i §§ 6, 8 och 9

kungörelsen i den mån desamma förlänats

fortsatt giltighet.

Den som vid denna lags ikraftträdande

i behörig ordning bedriver arbetsförmedling,

för vilken från arbetsgivare

eller arbetssökande uppbäres

ersättning, och som före den 1 februari

1936 söker tillstånd till dylik verksamhet,

må, i den mån förmedlingen

icke avser anställning utom riket eller

anställning här i riket åt utlänning

som vistas utom riket, utan hinder

av stadgandena i 2 §, fortfarande bedriva

verksamheten till dess ansökan

blivit prövad.

Enskild person eller annan, som

vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte,

må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten

till och med den 31 december 1939.

För tiden därefter äger styrelsen bevilja

förlängning av tillstånd som nu sagts,

dock för högst ett år i sänder och

icke längre än till den 1 januari 1950

samt allenast beträffande yrkesgrupper

som Konungen bestämt. Innan sådan

förlängning av socialstyrelsen beviljas,

skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper

förmedlingen avser beredas

tillfälle att yttra sig. Det ankommer

på styrelsen att bestämma skälig ersättning

för förmedling, varom i detta

stycke är fråga. I övrigt skola lagens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

I övrigt skola förordningens bestämmelser

i tillämpliga delar gälla å densamma.

Den i 5 § stadgade anmälningsskyldigheten

skall av den som vid

förordningens ikraftträdande bedriver

arbetsförmedling fullgöras inom tre

månader från nämnda tid.

(Utskottets förslag.)

bestämmelser i tillämpliga delar gälla

å densamma.

vV.}*"vV''. . j,4'' lii

Den i 5 § stadgade anmälningsskyldigheten

skall av den som vid

lagens ikraftträdande bedriver arbetsförmedling

fullgöras inom tre månader

från nämnda tid.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit meddela,

att riksdagen för sin del biträder vederbörande departementschefs

i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade

uppfattning, att förslaget till konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer bör av Sverige ratificeras

samt att ratifikation icke bör ske tidigare än den 1 januari

1936;

C) att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta

motionerna I: 290, I: 292, II: 503 och II: 504, i den mån de icke

blivit beaktade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Hagman, Gustaf

Tamm, P. Sandström, Norman, Knut Petersson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Linnér, Hage, Johanson

i Hallagården, Johanson i Stockholm*, Petersson i Lerbäcksbyn, fru Nordgren samt

herr Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Reservation

av herrar Frändén, Gustaf Tamm, P. Sandström, Linnér, Petersson i Lerbäcksbyn

och Sandberg, vilka anfört:

De av utskottet föreslagna övergångsbestämmelserna för den nya lagen

kunna ej anses till alla delar tillfredsställande. Det förefaller icke rimligt

och för de nuvarande platskommissionärerna betryggande, att efter den

första fyraårsperiodens slut tillstånd till fortsatt verksamhet ej skall kunna

meddelas för mer än ett år i sänder och under alla förhållanden icke längre

än till den 1 januari 1950. Platskommissionärer, som lojalt ställa sig givna

föreskrifter till efterrättelse, böra efter lagens ikraftträdande kunna erhålla

generellt tillstånd att utan inskränkning till viss tidrymd fortsätta sin rörelse.

I anslutning till motionen I: 292 av herr P. Sandström få vi därför

hemställa,

l:o) att utskottets hemställan under A) måtte bifallas med den ändringen

att näst sista stycket i övergångsbestämmelserna måtte erhålla följande

lydelse:

»Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig

ordning bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten. Det ankommer på styrelsen att

bestämma skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.»

Då ett godkännande av denna ståndpunkt innebär ett hinder mot ratificeringen

för Sveriges del av det förslag till konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer, vilket antogs vid den internationella arbetsorganisationens

konferens i Geneve år 1933 och varöver Kungl. Maj:t

i förevarande proposition anhållit örn riksdagens yttrande, yrka vi,

2:o) att utskottets utlåtande å sidan 11 i betänkandet angående ovanberörda

förslag till konvention måtte få följande lydelse:

»Utskottet anser ej skäl för närvarande föreligga för ett ratificerande för

Sveriges del av ifrågavarande konventionsförslag», samt

3:o) att utskottets hemställan under B) måtte erhålla denna lydelse:

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen

för sin del avstyrker ratificering av förslaget till konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer», ävensom

4:o) att utskottets hemställan under C) erhåller följande lydelse:

»att motionerna I: 290 samt II: 503 och II: 504, i den mån de icke blivit

beaktade genom vad utskottet ovan under A) och B) hemställt, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda».

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

17

Särskilt yttrande

av herr Feter sson i Lerbäcksbyn, som anfört:

Den omständigheten att platsförmedlingsverksamhet bedrives »i förvärvssyfte»

kan rimligen icke i och för sig utgöra anledning att förbjuda densamma.

Godtagandet av en sådan princip kunde utan tvivel leda till betänkliga

konsekvenser även för andra slag av enskild förvärvsverksamhet.

Lika litet lärer det förhållandet, att verksamheten, särskilt tidigare, socialt

sett varit behäftad med vissa brister, kunna tillfyllestgörande motivera ett

så radikalt ingripande, i alla händelser icke så länge andra vägar att komma

till rätta med missförhållandena icke på allvar försökts och eventuellt befunnits

icke framkomliga.

Från dessa allmänna utgångspunkter läge det närmast till hands att, såsom

av vissa motionärer föreslagits, avstyrka det föreliggande förslaget. Å

andra sidan lärer man icke kunna bortse ifrån att förutsättningarna över

huvud taget för den affärsmässigt bedrivna platsförmedlingsverksamheten

undan för undan och synnerligast i senare tid i grunden förändrats. Det

torde i det avseendet vara tillräckligt att erinra örn riksdagens beslut

förra året i samband med arbetslöshetsförsäkringens införande att utbygga

den offentliga arbetsförmedlingen och om dennas inkopplande i

själva försäkringssystemet på ett sätt, som innebär ett faktiskt monopol för

vissa slag av platsförmedling. Av en verksamhet, för vilken stat, landsting

och kommuner ikläda sig mycket betydande kostnader, kan tillika fordras,

att den göres väl skickad att i allmänhetens och det allmännas intresse tillgodose

behovet av platsförmedling.

Då den hittillsvarande, affärsmässigt bedrivna kommissionärsverksamheten

vilken otvivelaktigt fyllt och i viss utsträckning alltjämt fyller en viktig

uppgift i samhället, väsentligen genom statsmakternas egna åtgöranden

måste anses vara ställd på avskrivning och då det i varje fall icke lärer

komma i fråga att bevilja nya kommissionärsrättigheter, något som under

senare år icke heller skett i nämnvärd utsträckning, synas tillräckliga skäl

icke föreligga att motsätta sig en anpassning av lagstiftningen efter det faktiska

utgångsläget, förutsatt att tillbörlig hänsyn tages till bestående enskild

kommissionärsverksamhet. I det avseendet inger Kungl. Maj:ts förslag

även med de i och för sig värdefulla garantier, utskottet sökt skapa, allvarliga

betänkligheter, och jag hänvisar därutinnan till den mening, som i förestående

reservation närmare utvecklas.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 20.

etil 85 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:142 Skrivelse till Konungen i anledning arv Kungl. Maj:ts proposition nr 83 med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till förordning med vissa bestämmelser a1 i texten