Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändrade bestämmelser angående moder skag sunder stöd med mera. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i andra kammaren nr 131 av herr Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren m. fl.

1935-05-09 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändrade bestämmelser angående moder skag sunder stöd med mera. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i andra kammaren nr 131 av herr Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl 7 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändrade bestämmelser

angående moder skag sunder stöd med mera.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i

andra kammaren nr 131 av herr Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren

m. fl.

I motionen II: 131 har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen

anhålla örn skyndsam utredning och förslag till lag örn moderskapshjälp

enligt följande huvudlinjer:

1) dels ersättning enligt fastställd taxa för läkarvård, biträde av barnmorska

vid förlossningen (barnmorskevård) eller för vård å förlossningsanstalt;

2) dels ett grundbelopp av etthundra kronor örn för kvinnan eller, där hon är

gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart

belopp, uppgående till minst ettusensexhundrafemtio kronor;

3) dels ock ett understöd i penningar för varje dag (moderskapspenning)

under en tid av sex veckor efter nedkomsten eller, örn speciella komplikationer

inträffa, under den tid som erfordras lägst med följande belopp:

örn den beskattningsbara årsinkomsten ej uppgår till 150 kronor med sju

kronor,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 150 men ej till 300 kronor

med sex kronor 30 öre,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 300 men ej till 450 kronor

med fem kronor 60 öre,

om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 450 men ej till 600 kronor

med fyra kronor 90 öre,

om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 600 men ej till 750 kronor

med fyra kronor 20 öre,

om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 750 men ej till 900 kronor

med tre kronor 50 öre,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 900 men ej till 1,050 kronor

med två kronor 80 öre,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,050 men ej till 1,200

kronor med två kronor 10 öre,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,200 men ej till 1,350

kronor med en krona 40 öre,

örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,350 men ej till 1,500

kronor med 70 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 26. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Hava vid sökande av moderskapshjälp förändringar inträtt i kvinnans ekonomiska

läge efter taxeringsuppgifternas avlämnande, gäller hennes egen uppgift

örn sin ekonomiska ställning vid nedkomsten, vederbörligt styrkt av kommunal

förtroendeman, och skall understödet utgå i enlighet med dessa hennes

styrkta uppgifter.

4) Kvinna i förvärvsarbete, som viss tid per dag erhåller ledighet för

barnets ammande, erhåller ersättning motsvarande arbetslönen under minst en

timma per dag.»

I motionen II: 196 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning angående förbättring av det

statliga moderskapsunderstödet, varvid vissa synpunkter, som motionärerna

framfört i motionen, borde komma under övervägande, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet

lämnat svenska sjukkasseförbundet och svenska barnmorskeförbundet

tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit från ovannämnda

myndigheter och sammanslutningar samt finnas såsom bilagor A—D

fogade vid detta utlåtande. Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas

innehåll.

Enligt 32 § i Kungl, förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor

skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig medlem,

som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under

oavbrutet minst 270 dagar. Moderskapshjälpen skall omfatta dels ersättning

enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska vid förlossningen (barnmorskevård)

eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt, dels ock ett understöd

i penningar för varje dag (moderskapspenning) motsvarande den sjukpenning

barnaföderskan är tillförsäkrad. Är hon icke tillförsäkrad sjukpenning

eller tillförsäkrad sjukpenning till lägre belopp än 2 kronor, skall moderskapspenningen

utgå med 2 kronor, örn centralsjukkassan utgiver ersättning

för vård å förlossningsanstalt, äger kassan minska den kvinnan för vårdnadstiden

tillkommande moderskapspenningen med belopp, som motsvarar kassans

kostnader för vården, örn medlemmens familj eller annan för sitt uppehälle

är väsentligen beroende av henne, får dock högst halva moderskapspenningen

på detta sätt avdragas. Moderskapspenning skall utgivas för minst 30 och

högst 56 dagar. För kvinna, som på grund av bestämmelserna i arbetarskyddslagen

är förhindrad återtaga sitt arbete förrän viss tid efter barnsbörden, och

som under viss tid före barnsbörden varit sysselsatt med sådant arbete, skall

moderskapspenning utgå för minst 42 dagar. Villkor för moderskapshjälpens

utgående är, att kvinnan under den tid understödet utgår avhåller sig från

förvärvsarbete.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr $6.

3

På grund av stadgande i 6 § Kungl, kungörelsen den 26 juni 1931 angående

statsbidrag åt sjukkassor utgår statsbidrag nied 1 krona för varje dag, för

vilken centralsjukkassa utgivit moderskapspenning nied minst 2 kronor eller

lämnat ersättning för vård å förlossningsanstalt. Har moderskapspenning av

anledning, att sjukkassa varit pliktig att vid tillfället utgiva sjukpenning, utgått

med lägre belopp än 2 kronor, utgår statsbidraget med hälften av det utgivna

beloppet. För dag, då moderskapspenning utgått även från annan centralsjukkassa,

utgör statsbidraget endast 50 öre eller, där moderskapspenningen

av nyss berörd anledning varit mindre än 2 kronor, 1fi av det utgivna

beloppet. Moderskapsbidrag utgår icke för dag, då medlem, vilken har stadigvarande

anställning med full sysselsättning i statens tjänst, på grund härav

åtnjutit avlöning eller annan ersättning med minst 1 krona. Vidare utgår

statsbidrag (barnmorskebidrag) med hälften av centralsjukkassas utgifter för

året för understöd i form av ersättning för barnmorskevård enligt fastställd

taxa.

Det direkt av statsmedel utgående offentliga moderskapsunderstödet skall

enligt Kungl, förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd utgå

till envar kvinna, som är i behov därav och vilken icke såsom medlem av erkänd

sjukkassa är berättigad till moderskapshjälp från denna. Vidare har

kvinna, som är intagen på fattigvårdsanstalt samt tvångsarbets- med flera anstalter,

icke rätt till moderskapsunderstöd. Behovsprövningen skall vara av

summarisk natur; behov skall i regel anses föreligga, örn för kvinnan eller,

örn hon är gift, för båda makarna tillhopa icke upptagits beskattningsbart

belopp (d. v. s. sedan orts- och familjeavdrag verkställts), uppgående till minst

500 kronor. Förutsättning för understödets utgående är vidare, att kvinnan

under tiden avhåller sig från förvärvsarbete. Understödstiden skall utgöra

30 dagar och understödet utgå med belopp, motsvarande statens moderskapsbidrag

till sjukkassorna (alltså 1 krona per dag). För kvinna, som jämlikt

arbetarskyddslagen är förhindrad att arbeta viss tid i samband med barnsbörden,

skall dock understödstiden utgöra 56 dagar. Ärenden rörande moderskapsunderstöd

skola handläggas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan

är bosatt, med rätt för centralsjukkassan att överlämna dessa ärenden,

helt eller till en del, åt vederbörande lokalsjukkassa. I samband med ansökan

örn understöd skall erläggas en anmälningsavgift av 2 kronor, vilket belopp

tillfaller centralsjukkassan såsom ersättning för dess arbete. Det åligger centralsjukkassan

att i samband med ansökans ingivande meddela kvinnan anvisning

för erhållande av råd och upplysning rörande vård och skötsel under

havandeskapet och förlossningen. Understödet skall i första hand användas

till barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, varför häremot svarande

belopp skall av kassan innehållas och på begäran tillhandahållas barnmorska

resp. anstalt.

I 17 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd återfinnes denna lags

stadgande örn arbetsvila i samband med barnsbörd. Enligt nämnda stadgande

får kvinna, som fött barn, icke användas till arbete, som avses med förbud,

vilket meddelats i 10 § första stycket av samma lag, under de sex första vec
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.

korna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att lion utan men

för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet. Förbudet i 10 § första stycket

avser bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete

eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller

arbete med transport av personer eller gods, dock med undantag för distribution

av varor eller uträttande av bud eller ärenden.

I motionen II: 196 har anförts, bland annat:

Med den tolkning tillsyningsmyndigheten givit åt sjukkasseförordningens

bestämmelser örn barnmorskevård, nämligen att centralkassa allenast är skyldig

att lämna ersättning, enligt taxa, för själva förlossningshjälpen, men icke

för efterskötseln under de 9 å 10 dagar en normalt förlöpande barnsäng räcker,

få somliga barnaföderskor själva bära en del av barnmorskekostnaderna,

medan andra få dessa helt täckta av kassan. Barnmorsketaxorna, som fastställas

av barnmorskestyrelserna i de olika barnmorskedistrikten, variera nämligen

högst väsentligt, inte bara i fråga örn beloppen, utan äro därtill ordnade

på olika sätt. Medan ersättningen till barnmorskan, enligt den fastställda

taxan, i en del distrikt avser såväl biträde vid själva förlossningen som efterskötseln,

är den i andra distrikt uppdelad i dels ersättning för biträde vid själva

förlossningen och dels för efterskötseln under barnsängstiden. Sålunda är t. ex.

taxan för Malmöhus läns barnmorskedistrikt 15 kronor för förlossning jämte

efterskötseln, medan den i Kopparbergs län är uppdelad i 10 kronor för förlossningen

och 2 kronor per gång för efterskötseln. Detta innebär att medan

en sjukförsäkrad barnaföderska i Malmöhus län får hela sin barnmorskevård

ersatt från sjukkassan, får en försäkrad barnaföderska i Kopparbergs län själv

bära kostnaderna för efterskötseln under barnsängstiden. För en fattig barnaföderska

kan detta lätt leda till att hon av ekonomiska skäl avkortar denna

efterskötsel till den minsta möjliga, med ty åtföljande risker för henne själv

och det nyfödda barnet.

Men dessa olikheter i taxorna och i den lämnade ersättningen för barnmorskevården

ha ännu en sida, som enligt vårt förmenande är högst betänklig,

nämligen den olikformighet, för att inte säga orättvisa denna anordning

innebär i fråga örn statens bidrag till barnmorskevården.

Behovet^ av förbättrad moderskapshjälp åt icke försäkrade barnaföderskor

är högst påtagligt, och sådan bör snarast möjligt komma till stånd. Detta kan

ske på olika sätt, antingen genom en höjning av det statliga moderskapsunderstödet

till exempelvis lägst 50 kronor — ett belopp som föreslogs av moderskapsunderstödssakkunniga

_— eller genom en komplettering av understödet

med fri barnmorskevård. Sistnämnda anordning synes oss ur flera synpunkter

vara att förorda. Vi ifrågasätta nämligen huruvida det inte nu vore lämpligt

att en omorganisation av vårt barnmorskeväsende ägde rum i sådan riktning,

att distriktsbarnmorskorna helt avlönades och de nuvarande taxorna slopades,

samt att i distriktsbarnmorskornas tjänstgöringsskyldigheter inginge att kostnadsfritt

biträda vid förlossning och ägna nödig efterskötsel åt såväl barnaföderskor,

försäkrade i de erkända sjukkassorna, som icke försäkrade barnaföderskor.

vilka äga att uppbära statligt moderskapsunderstöd. Vidare borde

det ingå i dessa barnmorskors åligganden att biträda vid den för- och eftervårdande

verksamhet, varom förslag väl lär kunna förväntas komma att föreläggas

riksdagen för prövning inom den närmaste tiden. I detta sammanhang

vilja, vi också framhålla önskvärdheten av att för- och eftervård göres

kostnadsfri för moderskapsunderstödsberättigade barnaföderskor.

Frågan örn huruvida barnmorskornas avlöning vid en omorganisation efter

de riktlinjer, som här uppdragits, skulle liksom för närvarande utgå från landsting

och kommuner, med bidrag från staten, eller ordnas på annat sätt, bör gi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

5

vetvis, liksom de åtgärder i övrigt, som av oss ifrågasättas, bli föremål för

utredning och riksdagens prövning.

Beträffande anstaltsvården för barnsbörd har statens sjukvårdskommitté i

sitt 1934 utgivna betänkande uppdragit vissa riktlinjer för dennas utbyggande,

och vi vilja här endast understryka betydelsen av att goda vårdmöjligheter

på detta sätt beredas kvinnorna vid barnsbörd. I nämnda betänkande föreligga

emellertid vissa andra förslag, som avse att bringa hjälp åt mödrarna, vilka

äro värda beaktande. Särskilt ett utav dessa förslag bör snarast möjligt bli

föremål för statsmakternas prövning och, som vi hoppas, beslut i den riktning

kommittén föreslår. Detta gäller möjligheterna att tillförsäkra mindre bemedlade

barnaföderskor billigare vård på förlossningsanstalter.

Yi anse, att en utredning om på vad sätt moderskapshjälpens förbättrande

lämpligast bör ordnas snarast bör komma till stånd. Särskilt angeläget synes

oss vara att anstaltsvården vid barnsbörd genom statliga åtgärder göres billigare

för understödsberättigade barnaföderskor, varför vi förvänta att denna

del av frågan så skyndsamt behandlas, att förslag till åtgärder härom må

kunna föreläggas 1936 års riksdag.

I anledning av den i motionen II: 196 ifrågasatta omorganisationen av barnmorskeväsendet

må omnämnas, att enligt lagen den 28 mars 1919 (nr 138)

örn anställande av distrikt sb ammor skor m. i vissa delar ändrad genom lag

den 18 juni 1926 (nr 238), riket för tillgodoseende av barnaföderskors behov

av förlossningshjälp skall vara indelat i barnmorskedistrikt (f. n. omkring

2,000), vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska. Sådan distriktsbarnmorska

skall i årlig lön åtnjuta minst 950 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 100 kronor, ävensom därjämte antingen förses med tjänlig bostad

samt nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning för dessa naturaförmåner efter

ortens pris, dock med minst 250 kronor. Distriktsbarnmorska skall tillika

åtnjuta gottgörelse för erforderliga förbrukningsartiklar samt, där så lämpligen

kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas telefon. Utöver den fasta avlöningen

äger distriktsbarnmorska att för varje förrättning och rådfrågning

undfå ersättning enligt taxa, som fastställts av barnmorskestyrelsen. De till

distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna skola bestridas av den eller

de till distriktet hörande kommunerna. Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning

bidrager staten med 250 kronor. Där distriktets kommun eller kommuner

deltaga i landsting, bidrager detta med minst 250 kronor för år räknat.

Ålderstilläggen skola bestridas av statsmedel.

Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen

men ej deltager i landsting, skall, för fullgörande av distriktsbarnmorskornas

åligganden under det de åtnjuta semester eller eljest förfall för

dem föreligger, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.

Reservbarnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Till reservbarnmorskas

årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor och vederbörande

landsting eller stad med minst 400 kronor. Reservbarnmorska äger vidare

uppbära dagavlöning, då hon uppehåller distriktsbarnmorskas tjänst, med minst

3 kronor jämte reseersättning samt skall därvid åtnjuta fri bostad. Utöver

vad nu sagts äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning åtnjuta

den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet

gällande taxa tillförsäkrats distriktsbarnmorska.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.

Reglemente för barnmorskor har utfärdats den 21 november 1919 (nr 798),

ändrat genom kungörelser den 11 april 1924 (nr 153), den 18 juni 1926 (nr

385), den 12 maj 1927 (nr 145), den 14 december 1928 (nr 476) samt den 29

maj och den 9 oktober 1931 (nr 173 och 343).

I motionen II: 196 har vidare berörts frågan om s. k. för- och eftervård.

Medicinalstyrelsen har i anslutning därtill i sitt till utskottet avgivna yttrande

omnämnt, att styrelsen hade under utarbetande ett förslag örn anordnande av

förebyggande moderskaps- och barnavård. Nämnda förslag föreligger, enligt

vad utskottet inhämtat, numera i koncept, och detsamma torde komma att

avgivas i denna eller nästföljande månad.

Möjligheten att tillförsäkra mindre bemedlade barnaföderskor billigare vård

å förlossning sanstalter är ett ytterligare spörsmål, som behandlats i motionen

II: 196. I sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande angående den slutna

kroppssjukvården i riket (statens offentliga utredningar 1934: 22) har statens

sjukvårdskommitté framlagt förslag till vissa driftbidrag till förlossningsanstalter,

vilka skulle utgå under förutsättning att av barnaföderska, som

ägde uppbära moderskapsunderstöd, icke uttoges högre avgift än 1 krona

per dag. Utskottet får beträffande sjukvårdskommitténs förslag hänvisa till

sid. 416—417 i dess betänkande.

I detta sammanhang må omnämnas, att vid innevarande års riksdag i två

motioner (I: 231 av herr Andersson, Elof, m. fl. samt den därmed likalydande

II: 403 av herr Andersson i Rasjön m. fl.) hemställts, att riksdagen måtte

besluta att för budgetåret 1935/1936 anvisa dels 450,000 kronor till driftbidrag

vid förlossningsanstalter samt dels 200,000 kronor till byggnadsbidrag

för förlossningsanstalter. Dessa motioner hava hänvisats till statsutskottets

behandling.

Vid innevarande års riksdag hava i åtskilliga motioner (I: 1 av herr Johansson,

Johan Bernhard, m. fl. och den därmed likalydande II: 1 av herr

Lindman m. fl., II: 3 och II: 4, båda av herr Jacobsson m. fl. samt I: 230

av herr Andersson, Elof, m. fl. och den därmed likalydande II: 475 av herr

Andersson i Rasjön m. fl.) förslag framställts angående undersökning av vårt

lands befolkningsfråga med mera. Mest ingående hava hithörande spörsmål

behandlats i motionerna I: 1 och II: 1. Däri har, bland annat, under huvudrubriken

»Familjevårdande socialpolitik» i olika avdelningar behandlats frågor

örn »moderskapshjälp och moderskapsunderstöd», »moderskapshjälp genom

sjukförsäkringen», »det statliga moderskapsunderstödet», »vidgad social omvårdnad

örn mödrarna» samt »barnbördsvård samt för- och eftervård vid barnsbörd».

Utskottet tillåter sig att i övrigt hänvisa till nämnda motioner.

De nämnda sex motionerna hava behandlats av statsutskottet, som i utlåtande

nr 71 anfört, bland annat:

Ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att det problem eller kanske

rättare den samling av problem, som upptagits till behandling i här förevarande

motioner och som sammanfattningsvis benämnts befolkningsfrågan, är

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

7

av utomordentlig betydelse. Att situationen för närvarande för vårt lands

vidkommande ter sig synnerligen allvarlig torde icke heller kunna av någon

förnekas.

Vad i motionerna framhållits örn angelägenheten av en positiv befolkningspolitik

från statsmakternas sida finner sig utskottet böra på det kraftigaste

understryka. Likaså anser sig utskottet böra biträda kravet på att frågan

örn riktlinjerna för en dylik politik omedelbart upptagas till ingående undersökning.

I motionerna hava framförts talrika synpunkter och uppslag, av vilka många

enligt utskottets mening äro synnerligen beaktansvärda och förtjänta av en

ingående granskning. Utskottet har emellertid icke funnit sig på frågans

nuvarande ståndpunkt böra angiva några särskilda frågor, på vilka utredningsarbetet

närmast bör inriktas; detta torde enligt utskottets åsikt bäst och lättast

kunna bedömas under utredningens gång.

Beträffande utredningsarbetets bedrivande har utskottet emellertid ansett

sig böra framhålla vissa önskemål. Såväl problemets omfattning som dess

enligt utskottets uppfattning brådskande natur nödvändiggöra, att utredningen

bör försiggå under så obundna och effektiva former som möjligt. Utskottet

förordar tillsättandet av en kommission, bestående av ett fåtal ledamöter men

med vittgående befogenheter att med sig adjungera sakkunniga^ på olika områden.

Den ifrågasatta kommissionen synes lämpligast böra så bedriva sitt

arbete, att den till behandling upptager olika frågor och uppslag, i den mån

så visar sig möjligt och ändamålsenligt, och avlämnar resultaten av sitt arbete

i kortfattade promemorior, vilka därefter böra snarast möjligt upptagas till

fortsatt behandling av Kungl. Maj:t.

I utlåtandet har statsutskottet hemställt, att riksdagen, i anledning av motionerna,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t, i anslutning

till vad som anförts i utskottets utlåtande, måtte låta verkställa undersökning

av vårt lands befolkningsfråga och för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

Riksdagen har den 10 sistlidne april bifallit statsutskottets hemställan.

Vidare må omnämnas, att Kungl. Majit i en proposition, nr 213, bland annat

föreslagit riksdagen att godkänna vissa av föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, förordade ändrade grunder för statsbidrag till distrikts- och

dispensärvården. Enligt propositionen skulle i distriktssjuksköterskornas

åligganden ingå, bland annat, moderskapsvård i den mån denna ej utövades

av barnmorska. I anledning av propositionen hava väckts flera motioner

(I: 305, 310 och 311 samt II: 515, 531, 532 samt 536—539). Propositionen har

bland annat i den del, som nu omnämnts, hänvisats till statsutskottet, i viss

annan del däremot till andra lagutskottet. Propositionen och de i anledning

därav väckta motionerna komma att behandlas av sammansatt stats- och andra

lagutskott.

Slutligen må omförmälas, att svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund uti en den 11 sistlidne april till Kungl. Majit

ingiven skrivelse hemställt örn tillsättande av en mödrahjälpskommission med

uppdrag att under samarbete med sociala myndigheter och läkare giva blivande

mödrar erforderlig ekonomisk hjälp. För ändamålet beräknades ett årligt

anslag å omkring 8 miljoner kronor bliva erforderligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr £6.

Kungl. Majit har i ärendet infordrat yttrande från socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.

De spörsmål, som behandlats i den föreliggande motionen II: 196, avse förändringar

i gällande lagregler beträffande moderskapshjälp och moderskapsunderstöd,

i fråga örn vården av barnaföderskor samt rörande barnmorskeväsendet

i riket. De förslag i olika hänseenden, som framlagts i motionen,

syfta alla till att åstadkomma ett förbättrat moderskapsskydd. På sätt framgår

av utskottets utlåtande här ovan hava åtskilliga närliggande spörsmål

redan tidigare innevarande år av riksdagen dragits under Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet finner emellertid de i den föreliggande motionen II: 196 berörda

spörsmålen vara av den vikt och betydelse, att en tillfredsställande lösning

av desamma utan dröjsmål bör åstadkommas. För vinnande av detta

syfte kan det befinnas nödvändigt att göra sist omförmälda spörsmål till föremål

för särskild utredning utan sammankoppling med andra närliggande, nu

aktuella frågor. Beträffande utredningsarbetet på förevarande område anser

sig utskottet böra särskilt anföra, att vid detsamma hänsyn bör tagas därtill,

att understöd till icke sjukförsäkrad kvinna ej får bestämmas på sådant sätt,

att därigenom förorsakas minskat intresse för kvinnors inträde i sjukkassor.

Vad angår motionen II: 131 finner sig utskottet icke kunna tillstyrka riksdagen

att binda en utredning vid bestämda direktiv av så betydande statsekonomiska

konsekvenser, som i motionen föreslagits.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionen II: 196, måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit skyndsamt

ville låta verkställa en allsidig utredning rörande ett förbättrat

moderskapsskydd, vid vilken utredning de synpunkter,

som kommit till uttryck i motionen, böra tagas under omprövning,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda; samt

B. att motionen II: 131, i den mån densamma icke blivit

besvarad genom vad som under A. hemställts, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Frändén, Sam Larsson, P. Sandström, Norman,

Karl Bodin, John Gustavson och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Petersson i

Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken, Holmström, Gardell i Gahns och Molander

samt fru Nordgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

9

Reservation

av herrar P. Sandström, Petersson i Lerbäcksbyn och Holmström, vilka ansett,

att utskottets yttrande å sid. 8 bort hava denna lydelse:

»Utskottet förutsätter, att frågan örn förbättrat moderskapsskydd, vartill

föreliggande motioner syfta, kommer att utan dröjsmål upptagas till prövning

i samband med den undersökning av vårt lands befolkningsfråga, varom

innevarande års riksdag beslutit göra framställning hos Kungl. Maj:t. Vid

sådant förhållande finner utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att genom

förnyad hänvändelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av här ifrågavarande

spörsmål. Utskottet får förty hemställa,

att motionerna II: 131 och II: 196 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 86; bilagor.

Bilaga A

Medicinalstyrelsen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan ni anhållit om yttrande av medicinalstyrelsen över två inom andra

kammaren, väckta motioner dels nr 131 av herr Spångberg m. fl. angående

vissa ändringar i gällande bestämmelser örn moderskapsunderstöd dels ock nr

196 av fru Nordgren m. fl. angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet,

har Kungl. Majit enligt ämbetsskrivelse den 1 februari 1935 anbefallt

medicinalstyrelsen att avgiva och till eder överlämna det av eder sålunda

begärda yttrande! samt att till socialdepartementet insända avskrift av detsamma.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen äran anföra följande.

Vad först motionen nr 131 beträffar vill medicinalstyrelsen visserligen vitsorda

önskvärdheten av en skyndsam utredning rörande ändrade bestämmelser

örn moderskapshjälp, men anser sig däremot icke kunna ansluta sig till det

program för moderskapshjälpens utgående, som angivits av motionärerna.

Även den i motionen nr 196 föreslagna utredningen vill styrelsen tillstyrka.

De förhållanden, som i motionen åberopats till stöd för den gjorda framställningen,

hava även varit föremål för styrelsens uppmärksamhet. Medicinalstyrelsen

har sålunda under utarbetande ett förslag örn anordnande av förebyggande

moderskaps- och barnavård. Detta förslag bygger i viss mån även

på den försöksverksamhet rörande s. k. för- och eftervård, som av styrelsen

med hjälp av medel, anvisade av riksdagen, anordnades från och med den 1

oktober 1931 till och med den 30 juni 1933. I förslaget komma även att behandlas

i vissa avseenden något ändrade grunder för moderskapshjälpens utgående,

ävensom barnmorskornas och distriktssköterskornas medverkan vid den

förebyggande vården. Denna vård är avsedd att i större samhällen, eventuellt

med kringliggande bygd, utövas från centraler under läkarledning och -tillsyn.

A landsbygden skulle samma vård utövas av tjänsteläkare med biträde av förenämnda

funktionärer efter en länsvis ordnad distriktsindelning. De närmare

detaljerna i styrelsens förslag kan styrelsen ej meddela nu, men kommer styrelsens

förslag att avgivas inom den närmaste tiden. Det synes styrelsen lämpligt

att, därest en utredning örn förbättrad moderskapshjälp kommer till stånd,

styrelsens^ förslag delgives dem, som skola verkställa utredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen alltså avstyrka

bifall till motionen nr 131 och förklara, att styrelsen icke finner skäl

motsätta sig den i motionen nr 196 föreslagna utredningens anordnande.

Stockholm den 7 mars 1935.

Einar Edén.

John Byttner.

A. E. Bastman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

11

Socialstyrelsen.

Bilaga B 1.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 1 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att avgiva och till riksdagens andra lagutskott senast den 9 innevarande

mars överlämna yttrande över två inom andra kammaren väckta motioner,

dels nr 131, angående vissa ändringar i gällande bestämmelser örn moder

skapsunderstöd, dels ock nr 196, angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet,

ävensom att till socialdepartementet insända avskrift av

yttrandet.

Förevarande frågor hava förelagts sociala rådets sektion för det statsunderstödda

sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden); utdrag av det vid sektionens

sammanträde den 7 dennes i ärendet förda protokollet finnes bilagt detta yttrande.

För egen del får styrelsen anföra följande.

Motion nr 131.

Vad först beträffar motion nr 131 av herr Spångberg m. fl., förestavas denna

uppenbarligen i huvudsak av den uppfattningen, att de i samband med 1931

års sjukkassereform genomförda åtgärderna för beredande av moderskapshjälp

och moderskapsunderstöd visat sig vara i stort sett ineffektiva och att därför

en helt ny lagstiftning på området är erforderlig. Motionärernas kritik av

den bestående lagstiftningen lider emellertid av åtskilliga överdrifter.

Moderskapshjälpstidens längd.

Det är sålunda visserligen riktigt, att den tid, för vilken moderskapshjälp

enligt sjukkasseförordningen skall utgivas, i förordningen fastställes till 30

dagar för barnaföderska, å vilken 10 § i lagen örn arbetarskydd icke äger tilllämpning.

I realiteten är dock denna understödstid så gott som genomgående

för såväl industriarbeterskor som andra fastställd till 42 dagar. I icke mindre

än 24 centralsjukkassor utgår sålunda moderskapshjälpen genomgående för

42 dagar. Av de återstående fyra centralsjukkassorna meddelar en (Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags arbetares erkända centralsjukkassa), såsom

öppen endast för män, överhuvudtaget icke moderskapshjälp. I en centralsjukkassa

(Göteborgs stads) utgör moderskapshjälpstiden _42 dagar för industriarbeterskor

och 30 dagar för andra. I de två återstående centralsjukkassorna

— Svenska typografförbundets och Sveriges träarbetares — är understödstiden

för industriarbeterskor 56 dagar och för övriga 30 dagar.

Moderskapspenningens belopp.

Mot förevarande motionärers påstående att moderskapspenningens belopp i

allmänhet skulle anses såsom synnerligen otillräckligt kan ställas ett uttalande

i motsatt riktning i motion nr 196, däri det förklaras att mot moderskapspenningen

såsom sådan »intet är att erinra». Att kritiken på denna punkt måste

betraktas såsom i hög grad överdriven framgår också, om man tager i betraktande

den sjukpenning, kvinnliga sjukkassemedlemmar i regel äro tillförsäkrade.

Enligt verkställd utredning voro sålunda vid årsskiftet 1933/1934

28.4 % av samtliga kvinnliga sjukkassemedlemmar tillförsäkrade sjukpenning

örn allenast 1 krona samt 83.6 % sjukpenning örn högst 2 kronor. Sjukpenning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

över 2 men högst 3 kronor hade 13.2 % av kvinnorna och sjukpenning om 4 kronor

2.6 %. Sjukpenning över 4 kronor hade allt som allt allenast 0.6 % av

kvinnorna.

För jämförelses skull erinras, att moderskapspenningen principiellt utgår

med samma belopp som sjukpenningen, men att moderskapspenningen, därest

barnaföderskan icke är tillförsäkrad sjukpenning eller tillförsäkrad sådan till

lägre belopp än 2 kronor, ändock skall utgå med sistnämnda belopp.

Intet avdrag å moderskapspenningen för barnmorskevården.

Då motionärerna vidare göra gällande, att moderskapspenningen i sin helhet

icke kommer barnaföderskan till godo utan minskas med belopp, motsvarande

kassans kostnader för »lämnad vård (barnmorska eller anstalt)», måste detta

påstående, vad barnmorskevården beträffar, bero på ett missförstånd av sjukkasseförordningens

bestämmelser. Moderskapshjälpen innefattar nämligen

såväl ersättning för barnmorskevård som moderskapspenning. Endast för den

händelsen sjukkassan i stället för barnmorskevård bereder barnaföderskan

vård å förlossningsanstalt kan avkortning för sistnämnda vård ske å moderskapspenningen.

Härvid gäller emellertid en betydelsefull begränsning. Enligt

sjukkasseförordningen (32 § 4:e stycket) må sålunda dylikt avdrag ske

allenast å moderskapspenning, som belöper å vårdnadstiden. Överstiger vårdkostnaden

beloppet av den moderskapspenning, som belöper å vårdnadstiden,

drabbar denna merkostnad uteslutande kassan och får sålunda icke avdragas

å kvinnan för tiden efter vården tillkommande moderskapspenning. Har barnaföderskan

familj eller annan som för sitt uppehälle är av henne väsentligen

beroende, må vidare, såsom också motionärerna erinrat, högst halva moderskapspenningen

på angivet sätt avdragas. Med avseende på detta stadgande

örn rätt att göra avdrag för anstaltsvård må i övrigt erinras att bestämmelsen

härom icke är tvingande. Därest sjukkassa så finner lämpligt, kan den sålunda

underlåta att begagna sig av denna rätt och lämna moderskapspenning

med oavkortat belopp även för den tid barnaföderskan vårdas å förlossningsanstalt.

Moder skap sunder stödsverksamhetens omfattning.

Vad därefter angår den direkt av statsmedel bekostade offentliga moderskapsunderstödsverksamheten

förklara förevarande motionärer kategoriskt, att

förordningen härom »innebär ingen som helst hjälp åt barnaföderskorna». Även

detta påstående innebär enligt styrelsens mening en icke ringa överdrift.

Hjälpen kan visserligen anses knappt tillmätt särskilt för barnaföderskor, som

stå ensamma och utan stöd av make eller försörjare. Men att understödet i allt

fall är uppskattat och icke anses såsom helt och hållet betydelselöst, framgår

av den stora utsträckning, i vilken detsamma redan nu utnyttjas, fast förordningen

i fråga inom flertalet centralsjukkasseområden trätt i kraft först med

ingången av år 1934. Medan sålunda vid lagstiftningens genomförande antalet

moderskapsunderstödsfall för den närmaste tiden ansågs böra uppskattas

till 25,000 per år, uppgick enligt verkställd uppskattning antalet under år

1934 av centralsjukkassorna utgivna dylika understöd till ej mindre än 39,400.

Då antalet understödsberättigade överhuvud taget uppskattats till i runt tal

70.000 per år, framgår härav, att över 56 % av dem, för vilka understöd kunnat

utgå, under år 1934 sökt och erhållit sådant.

Moderskapsunderstödet och den offentliga fattigvården.

I detta sammanhang vill styrelsen vidare beröra en erinran mot moderskapsunderstödsverksamheten,

som kommit till uttryck i såväl förevarande motion

som i motion nr 196 och som går ut på, att för medellösa barnaföderskor mo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutslcottlts utlåtande Nr 26; bilagor

13

derskapsunderstödet skulle vara mer eller mindre värdelöst, eftersom understödet

tages i anspråk av vederbörande fattigvårdsstyrelser. Endast för fall,

som avses i fattigvårdslagen 62 § 2:a stycket, d. v. s. då barnaföderskan mottagits

till stadigvarande försörjning, föreligger rätt för fattigvårdsstyrelse till

omhändertagande av moderskapsunderstödet. Som regel är dock denna rätt

utan betydelse. Vid dylikt övertagande från fattigvårdens sida torde det

väsentligen gälla kvinnor, som äro intagna å fattigvårds- eller annan dylik

anstalt, och för vilka rätt till moderskapsunderstöd icke föreligger (jfr moderskapsunderstödsförordningen

1 § 2:a stycket). För kvinna, som icke mottagits

till stadigvarande försörjning, föreligger däremot icke någon rätt för

fattigvårdsstyrelsen att omhändertaga henne tillfallande understöd. Har detta

ändock skett, föreligger ett uppenbart felaktigt förfarande från vederbörande

centralsjukkassas sida.

Har fattigvårdsstyrelse till medellös barnaföderska förskottsvis utgivit barnmorskevård

eller annat understöd, kan den däremot, i den mån den icke finner

skäl till eftergift, uttaga ersättning härför av det kvinnan tillerkända moderskapsunderstödet,

sedan detta till henne utbetalats. Det torde också förekomma,

att fattigvårdsstyrelse icke finner sig behöva i dylika fall utgiva understöd

utan hänvisar barnaföderskan till det offentliga moderskapsunderstödet.

Att på denna grund påstå, att moderskapsunderstödet i dylika fall utgår till

fattigvårdsstyrelse och icke till barnaföderskan innebär emellertid ett fullständigt

förbiseende av innebörden i och syftemålet med hela den moderna sociala

försäkrings- och understödsverksamheten. Innebörden i och syftemålet

med denna verksamhet är nämligen just att bereda en bättre och socialt värdigare

form av hjälp och försörjning än den, som ytterst står till buds genom

den offentliga fattigvården. Varje utbyggnad av den sociala försäkrings- och

understödsverksamheten syftar konsekvent till en begränsning av fattigvårdens

uppgifter och verksamhet.

Vad i övrigt beträffar moderskapsunderstödet får styrelsen hänvisa till vad

nedan yttras i fråga om motion nr 196.

Motionen innebär ett upprivande av 1931 års beslut.

Frånsett de statsfinansiella konsekvenserna av den i motionen ifrågasatta

lagstiftningen örn moderskapshjälp, vilka sannolikt skulle bliva högst allvarliga,

skulle denna lagstiftning innebära ett upprivande av hela den grund för samhällets

understöd åt barnaföderskor, som genomfördes år 1931 och som innebär

en samverkan på detta område mellan den på inbördes understöd vilande

sjukhjälpsverksamheten och en direkt av det allmänna bekostad understödsverksamhet.

Med en offentlig moderskapshjälpsverksamhet av den storlek

och omfattning, som i motionen avses, skulle uppenbarligen icke föreligga vare

sig behov eller utrymme för en moderskapsförsäkring genom sjukkassorna.

Ett dylikt upprivande av ett tidigare beslut skulle förutsätta, att 1931 års

lagstiftning visat sig vara i väsentliga delar otillfredsställande eller ineffektiv.

Något sådant torde icke med fog kunna göras gällande. Styrelsen är

för sin del tvärtom av den uppfattningen, att den nu gällande lagstiftningen,

trots att den endast jämförelsevis så kort tid varit i verksamhet, i stort sett fungerat

ganska väl och bland allmänheten mottagits med erkännande och förståelse.

Motion nr 190; tolkningen av uttrycket barnmor skev år d.

I motion nr 196 framställes till en början vissa erinringar i fråga om det

sätt, varpå bestämmelsen i sjukkasseförordningen örn barnmorskevård tillämpats

av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen har enligt motionärernas åsikt

tolkats för snävt, varigenom uppstått vissa ojämnheter vid tillämpningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

I anledning härav får styrelsen anföra följande.

Enligt ovanberörda bestämmelse (32 § andra stycket i sjukkasseförordningen)

skall moderskapshjälpen omfatta bl. a. ersättning enligt fastställd taxa

för biträde av barnmorska vid förlossningen (kurs. av styrelsen). Någon

vägledning vid tolkningen av denna föreskrift kan icke hämtas vare sig av

Kungl. Maj:ts proposition (nr 75) till 1931 års riksdag eller de yttranden,

som under förberedelserna för propositionen avgåvos av myndigheter och andra.

Vid tillämpningen har därför styrelsen haft att följa de föreskrifter angående

ersättning åt barnmorskor, vilka fastställts i de av vederbörande barnmorskestyrelser

fastställda taxorna. Som regel äro dessa taxor uppställda

på sådant sätt, att först upptages under en rubrik ersättning för biträde vid

förlossning (eller missfall) samt därefter under en eller flera rubriker ersättning

för övriga på barnmorskan ankommande förrättningar (rådfrågningar,

urinundersökningar, efterskötsel m. m.) med visst belopp per förrättning. Med

den definition av barnmorskevården, som sjukkasseförordningen innehåller,

har styrelsen ansett, att i denna vård icke skall innefattas annan ersättning

än som upptages under förstnämnda rubrik (ersättning för biträde vid förlossning).

Undantagsvis upptages emellertid i en del barnmorsketaxor — för Stockholms,

Malmöhus och Gävleborgs län samt för vissa städer, som äro undantagna

från indelningen i barnmorskedistrikt (Stockholm, Göteborg, Malmö,

Hälsingborg, Gävle m. fl.) — arvode i en klump, innefattande ersättning för

såväl själva förlossningen som ett antal efterskötningar. Eör dessa fall har

styrelsen ansett kassan berättigad till statsbidrag, beräknat på grund av detta

klumparvode.

I likhet med motionärerna kan man ju anse en dylik tillämpning innebära

en viss obillighet och styrelsen har för sin del ingen invändning att göra emot

att en rättelse härutinnan sker. Men styrelsen vill på samma gång framhålla,

att med den formulering, som lämnats i sjukkasseförordningen, någon annan

tillämpning icke varit möjlig. Styrelsen vill också erinra, att besvär hittills

icke anförts över den tolkning, som styrelsen ansett sig tvungen giva åt hithörande

bestämmelser.

Ändring av hithörande stadgande i sjukkasseförordningen.

För att i barnmorskevård, som meddelas av erkänd centralsjukkassa, skall

inrymmas även efterskötsel, fordras en ändring i 32 § 2:a stycket sjukkasseförordningen,

innebärande att i barnmorskevården skall ingå ersättning för

biträde av barnmorska »vid och efter förlossningen». Ifrågasättas kan, örn

icke steget borde tagas fullt ut och i sjukkassornas barnmorskevård innefattas

all vård av barnmorska såväl vid som före och efter barnsbörden. Hela

frågan om ett rationellt ordnande av den s. k. för- och eftervården i .sammanhang

med havandeskap och barnsbörd är emellertid f. n. föremål för övervägande,

varför i avvaktan härpå sjukkassornas medverkan lämpligen torde

böra begränsas till den egentliga förlossningshjälpen och vad därmed äger

samband. En ytterligare anledning att nu icke gå längre finner styrelsen i

det av förevarande motionärer framställda yrkandet om utredning rörande en

fullständig omgestaltning och förstatligande av hela barnmorskevården.

Med avseende på den sannolika kostnaden för den av styrelsen ifrågasatta

utvidgningen av barnmorskevården må framhållas, att hela antalet barnsbördsfall,

för vilka moderskapshjälp utgives av sjukkassorna, f. n. torde kunna

uppskattas till i runt tal 12,000 per år. Av skäl, som ovan anförts, torde

emellertid av dessa barnaföderskor i runt tal 2,500 redan med nuvarande avfattning

av barnmorsketaxorna äga rätt till ersättning även för efterskötseln.

Ersättningen för efterskötseln torde kunna uppskattas till i genomsnitt 2 kro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26 J bilagor.

15

nor per gång. Med hänsyn bl. a. till de stora avstånden, som på många håll

lägga hinder i vägen för en mera ordnad efterskötsel, torde antalet efterskötningar

kunna antagas uppgå, högt räknat, till ett antal av 5 på varje barnsängsfall.

Enligt dessa antaganden och beräkningar skulle ett genomförande

av den av styrelsen ifrågasatta utvidgningen av barnmorskevården komma att

draga en årlig kostnad av 95,000 kronor (9,500 X 2 X5). Under förutsättning

att halva kostnaden för barnmorskevården fortfarande utgår i form av

statsbidrag skulle statsverkets utgifter härför stiga med 47,500 kronor per år.

Dessa beräkningar gälla emellertid endast i fråga örn det nuvarande sjukkassebeståndet.

I den mån sjukkassornas medlemsantal framdeles kan väntas

stiga, skulle givetvis både sjukkassornas och statsverkets kostnader komma att

ökas.

Det offentliga moderskapsunderstödet.

Vad därefter beträffar den av förevarande motionärer yrkade förbättringen

av den statliga moderskapsunderstödsverksamheten, får styrelsen till en början

anföra följande.

Vid föredragning inför K. Maj :t av hithörande ärenden anförde chefen för

socialdepartementet vad särskilt beträffar de ifrågasatta anordningarna för

införande av åtgärder till ekonomiskt stöd åt barnaföderskor (Kungl. Maj:ts

proposition (nr 75) till 1931 års riksdag, sid. 100) bl. a. följande: »En stödverksamhet

till lindrande av kostnaderna i samband med barnsbörd måste anses

utgöra ett led i en genomförd social försäkrings- och hjälpverksamhet.

— — — Det egentliga syftemålet med stödåtgärder av nyssnämnd beskaffenhet

är nämligen att sätta barnaföderskorna i stånd att bereda sig själva och

barnet en mera ändamålsenlig vård, än de med egna resurser eller genom eljest

enligt lag utgående försörjningsbidrag från ena eller andra hållet kunna

förskaffa sig. Såsom av det följande kommer att framgå, har jag också vid

utformandet av reglerna för den hjälpverksamhet, som jag anser mig böra förorda,

hållit detta syfte för ögonen och sökt genom särskilda anordningar vinna

garanti för att det skall bliva behörigen tillgodosett.»

I enlighet med den sålunda uttalade principiella ståndpunkten, att moderskapsunderstödet

i främsta rummet vore avsett att användas för täckande av

kostnaderna för barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, intogs som

bekant i förordningen (8 § andra stycket) ett stadgande som ålägger vederbörande

sjukkassor att av understödet innehålla belopp, motsvarande ersättning

enligt gällande taxa för dylik vård, ävensom att på begäran tillhandahålla

detta belopp åt barnmorskan eller förlossningsanstalten.

Dessa bestämmelser hava sålunda tillkommit uteslutande i ändamål att garantera

att barnaföderskan erhåller den vid förlossningen behövliga vården

och skötseln och avse icke att i dessa hänseenden försätta henne i något

slags omyndighetstillstånd. Styrkes, att ersättning för vården utgives av

kvinnan själv eller av annan för hennes räkning, utbetalas givetvis understödet

oavkortat direkt till henne. Det kan i övrigt framhållas, att sådant

innehållande av moderskapsersättningen enligt vad erfarenheten visat blott

tillämpas i ett jämförelsevis mindre antal fall. Beträffande 34,780 under år

1934 utgivna och till styrelsen redovisade moderskapsunderstöd hade sålunda

understödet eller oftast del därav innehållits endast i 4,413 fall i och för ersättning

för barnmorskevård och i 2,315 fall för anstaltsvård.

Av vad ovan anförts torde framgå, att syftemålet med det statliga moderskapsunderstödet

i främsta rummet varit att betrygga behovet av harnsängsvård.

Att emellertid statsmakterna icke hade endast detta behov i tankarna

nian ilven syftade till ett direkt stihl åt barnaföderskan som bidrag till övriga

av barnsbörden föranledda utgifter framhålles emellertid i motiveringen och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

framgår i övrigt av den formulering, som givits åt 1 § första stycket i moderskapsunderstödsförordningen,

nämligen att understödet skulle utgå till kvinna,

»som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader» är i behov av

sådant understöd.

De faktiska kostnaderna för barnmorskevård och anstaltsvård.

För att örn möjligt utröna, till vilket belopp kostnaderna för barnmorskevård

eller vård å förlossningsanstalt i allmänhet kunna antagas uppgå för barnaföderska,

som kommit i åtnjutande av moderskapsunderstöd, har styrelsen undersökt,

huru förhållandena i detta hänseende gestaltat sig år 1934 i de fall, då jämlikt

8 § andra stycket i förordningen kostnaderna för dylik vård innehållits av

vederbörande centralsjukkassor. Såsom redan anförts utgjorde antalet dylika

fall inalles 6,728, av vilka 4,413 gällde ersättning för barnmorskevård och

2,315 ersättning för vård å förlossningsanstalt. Utredningen visar, att ersättning

för barnmorskevård utgjort i genomsnitt kronor 12:50 per fall och

ersättningen för vård å anstalt i genomsnitt kronor 25:15. Beräkningens tillförlitlighet

bestyrkes, vad barnmorskevården beträffar, av en jämförelse med

motsvarande kostnad vid den genom centralsjukkassorna meddelade moderskapsförsäkringen.

För moderskapshjälpsförsäkrade kvinnor utgjorde år 1933

den genomsnittliga kostnaden för barnmorskevården kronor 11:28 per barnsängsfall.

Såvitt man av dessa beräkningar får döma, skulle sålunda, då barnmorska

anlitas, i genomsnitt något mer än halva moderskapsunderstödet kunna disponeras

för andra med barnsbörden sammanhängande utgifter, medan däremot

något dylikt överskott icke i allmänhet kan väntas uppstå, därest anstaltsvård

anlitas.

Komplettering av moderskapsunderstödet med barnmorskevård.

För förbättring av moderskapsunderstödet ifrågasättas i motionen tvenne

olika alternativ, nämligen antingen en förhöjning av understödet till exempelvis

50 kronor eller ock att det nuvarande understödet örn 30 kronor kompletteras

med fri barnmorskevård. Av dessa båda alternativ finner styrelsen det

sist anförda äga avgjorda företräden. Då barnmorsketaxorna växla ganska

mycket inom olika barnmorskedistrikt och även i övrigt äro uppbyggda efter

olika grunder bl. a. med hänsyn till vederbörande patienters inkomst- och förmögenhetsförhållanden,

skulle på detta sätt moderskapsunderstödsverksamheten

komma att bliva jämnare och mera ändamålsenligt avpassad.

Vid övervägande av en förbättring i ena eller andra riktningen av moderskapsunderstödet

är det enligt styrelsens mening framför allt tvenne omständigheter,

som äro förtjänta att tagas i betraktande. I första rummet torde

sålunda böra undersökas, huruvida den nu gällande regeln för behovsprövningen

bör bibehållas oförändrad eller örn icke behörighetskraven härvid böra

skärpas. Redan i sitt utlåtande till Kungl. Maj:t den 26 juni 1930 över moderskapsskyddssakkunnigas

betänkande gjorde styrelsen vissa erinringar mot den

föreslagna behörighetsgränsen. »Ett betydande antal av de kvinnor», framhöll

härvid styrelsen, »som på detta sätt skulle anvisas att vid barnsbörd anlita

det allmänna, befinner sig nämligen i den ekonomiska situation, att de

både vilja och kunna sörja för sig själva och eventuellt genom att ingå i en

statsunderstödd sjukkassa förskaffa sig det understöd, de själva anse sig behöva.

» Genomföres en så avsevärd förhöjning av moderskapsunderstödet, som

i motionen ifrågasättes, måste ökad vikt tillerkännas åt denna av styrelsen

anförda synpunkt och en begränsning i en eller annan riktning av de understödsberättigades

antal tagas under grundligt övervägande.

En omständighet, som icke heller kan förbigås, är den av motionärerna fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

17

förda tanken på en omorganisation av hela barnmorskeväsendet. Omorganiseras

barnmorskeväsendet i sådan riktning, att distriktsbarnmorskorna anställas^ och

avlönas av staten och blir som en följd härav barnmorskevården helt och hållet

kostnadsfri, kommer frågan örn moderskapsunderstöden i ett helt nytt läge.

Det i motionen anförda motivet för förbättring av understödet kommer ju i

så fall att i stort sett bortfalla. Genom barnmorskereformen skulle ju barnaföderskorna

erhålla den förbättring i sina villkor, som åsyftas genom förhöjningen

av understödet.

Barnmorskeväsendet ligger utanför de ämbetsuppgifter, styrelsen har att

handlägga, och även i övrigt finner styrelsen skäl icke föreligga att yttra sig

rörande den i motionen berörda omorganisationen av denna del av den offentliga

hälsovården. Ur sjukkasseverksamhetens synpunkt skulle det utan tvivel

få betraktas som en fördel, örn sjukkassorna sluppo ifrån denna detalj av sin

understödsverksamhet. Huruvida ett förstatligande på föreslaget sätt av barnmorskevården

skulle under alla förhållanden vara att betrakta som en förbättring

för sjukkassemedlemmar och andra, med vilka barnmorskorna hava att

träda i förbindelse, synes dock kunna ifrågasättas. Den intima kontakt, i

vilken barnmorskorna komma till befolkningen, och särskilt kvinnorna, gör

frågan örn deras anställning synnerligen ömtålig och förtjänt av noggrant övervägande.

Helt fritagna från att syssla med barnmorskevården skulle för

övrigt sjukkassorna ändock icke bliva. Vid sidan av de statsanställda barnmorskorna

skulle väl även framgent komma att finnas fritt praktiserande barnmorskor,

vilkas tjänster även sjukkassemedlemmar kunde tänkas komma att

anlita.

Stockholm den 9 mars 1935.

Gunnar Huss.

Theofil Andersson.

Bilaga B 2.

Sjnkkassenämndens yttrande till Socialstyrelsen.

Transumt av protokoll, hållet vid sammanträde med

sociala rådets sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet

(sjukkassenämnden) den 7 mars 1935.

§ 3.

Meddelade ordföranden, att till överläggning skulle upptagas tvenne i riksdagens

andra kammare väckta motioner, nämligen

1) av fru Nordgren m. fl., angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet

(motion nr 196),

2) av herr Spångberg m. fl., angående vissa ändringar i gällande bestämmelser

örn moderskapsunderstöd (motion nr 131).

§ 4.

Redogjorde byråchefen Andersson för dagens överläggningsämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 9 sami. £ avd. Nr 26.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr £6; bilagor.

§ 5.

_ I anslutning till fru Nordgrens motion erinrade lir Eriksson örn att erkänd

sjukkassa enligt föreskrift i sjukkasseförordningen skall lämna barnaföderska,

som är medlem i kassan, ersättning enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska

vid förlossningen (barnmorskevård) eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt.

Hr E. hade i motsats till socialstyrelsen tolkat denna bestämmelse

så, att alla kostnader för barnmorskevård enligt taxan skulle ersättas

av de erkända kassorna, således även vad barnaföderskan utgivit till barnmorskan

i arvode för exempelvis efterskötsel. Enligt talarens mening vore det

av synnerlig vikt, att bl. a. efterskötsel bestredes av kassorna. Vad beträffade

barnmorskevarden och i samband därmed den eventuella omläggningen av barnmorskeväsendet

hade talaren funnit frågan rätt svårlöst i vissa avseenden, vilket

även gällde frågan rörande ordnandet av förlossningsanstaltsvården på

lämpligaste sätt. ^ De ekonomiskt sämst ställda barnaföderskorna förlösas ofta

i hemmet, även då bostads- och familjeförhållandena motivera vård på förlossningsanstalt.

Hr Byttner framhöll, att den stora nedgången i antalet födelser i riket medfört,

att barnmorskorna på sina håll nu ha endast 2—3 förlossningsförrättningar

per år. Hr B. påpekade, att barnmorskeväsendet utmärkes av bl. a.

ganska egenartade anställningsförhållanden och erinrade örn att statens sjukvårdskommitté

avgivit betänkande och förslag, som berörde även spörsmålet om

vissa omläggningar av nuvarande system. Medicinalstyrelsen torde komma att

gå fram på delvis de linjer, fru Nordgren föreslagit i sin motion.

Eru Nordgren redogjorde för sin ställning i frågan.

Hr Holmgren ville beteckna såsom mindre lyckligt för de erkända sjukkassorna,

att handhavandet av moderskapsunderstöden uppdrogs åt dem. Man

hade väntat sig att kassorna därigenom skulle kunna öka sitt medlemsantal,

men den ökning, som ägt rum, finge nog härledas till andra orsaker. I Skåne

hade man irriterats av att förmånerna äro olika i skilda delar av centralsjukkasseområdet

allt efter resp. barnmorsketaxors bestämmelser. I Malmöhus

län inräknas efterskötsel i barnmorskevården, vilket däremot icke är fallet i

Kristianstads län. Taxorna borde i stället varit enhetliga och både för- och

eftervård inräknats i barnmorskevården. Den i 8 § 2 :a stycket i moderskapsförordningen

föreskrivna skyldigheten för sjukkassan att vid utbetalning av

moderskapsunderstöd innehålla så stort belopp, som motsvarar ersättning till

barnmorskan eller förlossningsanstalten för erhållen vård, hade även skapat

misstämning. Hr H. ansåg nödvändigt ändra bestämmelserna i berörda avseenden,

örn man ville undvika att handhavandet av moderskapsunderstöden i

fortsättningen menligt inverkar på sjukkassornas egentliga verksamhet.

Fru Nordgren framhöll, att de erkända sjukkassorna avsetts att vara organ

för socialförsäkringen och att de därför icke böra söka undandra sig att handha

moderskapsunderstöden. Genom ordnandet av barnmorskeväsendet på sätt

fru Nordgren föreslagit i sin motion, skulle de av herr Holmgren berörda olägenheterna

i stort sett bortfalla.

Hr Byttner framhöll att de erkända kassorna ej finge utgöra självändamål

utan borde, på sätt som föreskrivits i 1931 års lagstiftning, hjälpa till med samhällsarbetet.

Befunnes kassorna icke villiga härtill, bleve konsekvensen att

grunderna för statsbidragen till kassorna borde omläggas. Man finge ej överdriva

de olägenheter, sjukkassorna förorsakats genom moderskapsunderstöden

och borde icke heller bortse från, att det kräves tid för anpassning, då en ny

ordning genomförts.

Hr Martin Andersson anslöt sig till herr Byttners uppfattning i fråga örn

förläggningen av moderskapsunderstöden. Inga andra organ vore bättre lärn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

19

pade att handha nämnda understöd än de erkända kassorna. Hr A. sage

för sin del gärna att understöden kunde höjas t. o. m. i den utsträckning, som

föreslagits i hr Spångbergs m. fl. motion, örn det lage inom möjlighetens gränser

finansiellt sett; så torde emellertid icke vara fallet. Understöden finge

dessutom icke bli större än de statsbidrag, kassorna mottaga för moderskapshjälp

till sina medlemmar. De olägenheter, som visat sig vidlåda det nuvarande

systemet, skulle i stort sett bortfalla om det allmänna helt åtoge sig kostnaderna

för barnmorskorna på i huvudsak det sätt, som föreslagits av fru

Nordgren.

Hr A. ville i anslutning härtill uttala, att den anmälningsavgift av 2 kr.,

barnaföderska skall erlägga till kassan enligt 6 §, 2:a stycket i moderskapsförordningen,

borde slopas. I stället borde kassorna tillerkännas direkt statsbidrag

för sitt arbete.

Samtidigt med moderskapsunderstöden borde även moderskapshjälpen från

sjukkassorna till medlemmarna tagas under omprövning. Det hade visat sig,

att bestämmelserna i 32 § 5:e stycket i sjukkasseförordningen rörande utbetalning

av moderskapshjälp för tid, då barnaföderskan är berättigad uppbära

sjukhjälp, medfört slitningar mellan central- och lokalsjukkassorna. Naturligt

vore, örn moderskapshjälpen först och främst utginge, så att lokalsjukkassorna

icke belastades med sjukhjälp under barnbördstiden. På grund av

olikheten i legosängsavgifterna vid anstalterna kan kvinnan dessutom komma

att få vidkännas högre kostnader för sjukdom, som uppträder i samband med

barnsbörd.

Hr Toresson ansåg att moderskapsunderstödens handhavande icke bort uppdrag^

åt de erkända kassorna, innan omorganisationen fullt genomförts. Centralsjukkassorna

ha ofta stora svårigheter att kunna åstadkomma de utredningar,

som skola föregå beviljandet av understöden. Betydande kostnader åsamkas

härigenom kassorna, så att den ersättning dessa åtnjuta i form av anmälningsavgifter

icke är tillräcklig. Emot bestämmelserna i moderskapsförordningen

ville hr T. anmärka bl. a., att de barnaföderskor, som kunna få hjälp

av fattigvården, ofta ej ha någon nämnvärd fördel av moderskapsunderstödet,

enär därav skall innehållas barnmorskearvodet och, i förekommande fall, kostnaderna

för vård å förlossningsanstalt. Hr T. ansåg ofrånkomligt att vidtaga

ändringar i moderskapsförordningen och att en utredning i sådant syfte vore

önskvärd.

Hr Lindberg framhöll, att överföring av moderskapsunderstödens handhavande

från de erkända sjukkassorna till annat organ komme att medföra

skadliga verkningar för kassorna. I övrigt vore emellertid utredning rörande

ändringar i grunderna för moderskapsunderstöden önskvärd.

Byråchefen Andersson beklagade att meningsskiljaktigheter uppstått rörande

innebörden av bestämmelserna i barnmorsketaxorna rörande särskilt . efterskötsel

vid barnsbörd, men framhöll att kungl, styrelsen icke kunnat intaga

annan ståndpunkt än som skett. De slitningar mellan de erkända kassorna

inbördes eller i förhållande till understödstagarna, som föranletts av moderskapsförordningen,

hoppades talaren icke varit svårartade. I varje fall finge

man ej alltför mycket rätta sig efter erfarenheten under endast 1 ä l1/2 år. Redan

nu hade, såvitt kunnat bedömas, förhållandena ändrats till det bättre i

olika avseenden. Vad beträffade de erkända sjukkassornas ställning till handhavandet

av moderskapsunderstöden finge man ej bortse från, att en av avsikterna

med sjukkassereformen varit att göra sjukkassorna lämpade till lokala

organ för statlig social verksamhet överhuvud.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

§ 6.

Nämndens samtliga ledamöter enade sig örn att, under åberopande av sina

under diskussionen gjorda uttalanden, tillstyrka bifall till det i fru Nordgrens

m. fl. motion (nr 196) framställda yrkandet örn utredning i ämnet.

§ 7.

Under åberopande av sitt i föregående § gjorda uttalande beslöt nämnden

enhälligt avstyrka bifall till herr Spångbergs m. fl. motion (nr 131).

§ 8.

Upplöste ordföranden sammanträdet.

Vid protokollet:

Ragnar Engström.

Justeras:

G. Huss.

Martin Andersson.

Gust. Lindberg.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Ragnar Engström.

Bilaga C.

Svenska sjukkasseförbundet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss i januari månad innevarande år har andra lagsutskottet berett

Svenska Sjukkasseförbundet tillfälle att avgiva yttrande över tvenne i riksdagens

andra kammare väckta motioner, nr 131 av herr Spångberg m. fl. och

nr 196 av fru Olivia Nordgren m. fl., angående förbättring av det statliga

moderskapsunderstödet.

I anledning härav får Svenska Sjukkasseförbundet anföra följande.

Den av herr Spångberg m. fl. berörda frågan har av förbundet redan varit

under behandling och lett till beslut så tillvida, att de erkända sjukkassorna

i landet ombetts ta ställning till och meddela sin mening rörande bl. a. en

höjning av det offentliga moderskapsunderstödet. Då emellertid ytterst få

kassor hittills insänt svar å denna förbundets anmodan och något ställningstagande

på den grund från dess sida icke nu kan ske, måste förbundet för

närvarande avstå från att yttra sig örn de synpunkter, man lägger på det i

motionen upptagna spörsmålet.

Vad beträffar den av fru Olivia Nordgren m. fl. väckta motionen, behandlas

ju frågan ur andra synpunkter. Det finns enligt förbundets mening i motiveringen

mycket, som är av stort värde och intresse. Vad som säges örn centralsjukkassas

skyldighet att lämna ersättning för själva förlossningshjälpen men

icke för efterskötseln är en sak, som förbundet gärna skulle vilja ha ändrad

i överensstämmelse med motionärernas önskan. Likaså är vad som yttras örn

de mycket till beloppet varierande barnmorsketaxorna värt allt beaktande, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor. 21

förbundet anser sig i stort sett kunna biträda de i motionen framförda synpunkterna.

''

Beträffande åter frågan örn omorganisation av vårt barnmorskeväsende på

sätt i motionen skisserats, kan förbundet biträda den säkerligen allmänt utbredda

uppfattningen, att en utredning av hela detta spörsmål är nödvändig.

Förbundet är även ense med motionärerna däri, att de erkända kassorna i görligaste

mån böra befrias från handhavandet av moderskapsförsäkringen överhuvud

taget.

Denna fråga kan enligt förbundets bestämda mening endast lösas effektivt

på ett sätt, nämligen genom obligatorisk moderskapsförsäkring, och vill förbundet

därför uttala det önskemålet, att denna utväg även måtte bli föremål

för övervägande, därest riksdagen biträder motionärernas hemställan örn utredning.

Under hänvisning till vad ovan anförts får förbundet ansluta sig till den av

fru Olivia Nordgren m. fl. uttalade önskan örn utredning angående det statliga

moderskapsunderstödet på i motionen anförda grunder.

Stockhlm den 6 februari 1935.

Å Styrelsens för Svenska Sjukkasseförbundet vägnar:

Knut Andersson.

Erik Olof Wiklund.

Bilaga D.

Svenska barn morsk efil rön udel.

Till riksdagens andra lagutskott.

Svenska barnmorskeförbundet har med stor tacksamhet mottagit lagutskottets

erbjudande att få inkomma med yttrande över de i andra kammaren väckta

motionerna nr 131 av herrar Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren

m. fl. angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet. Förbundsstyrelsen

vill med anledning härav vördsamt göra följande uttalande.

Beträffande motionen nr 131 av herrar Spångberg m. fl. vilken avser att

lämna väsentligt kraftigare ekonomiskt stöd åt mindre bemedlade barnaföderskor

än det nu utgående, kan styrelsen ej uttala annat än att ett undanröjande

av ekonomiska svårigheter är en nödvändig förutsättning för en god barnbördsvård

i fattiga och mindre bemedlade hem. Därför behöves ingen motivering.

Styrelsen vill dock påpeka att en del av det statliga ekonomiska

understödet med fördel kan utgå i form av fria naturaprestationer såsom fri

barnbördsvård, fri hemhjälp, fri eller till avsevärt nedsatt pris lämnad spädbarnsutstyrsel

o. d.; understödet kommer då säkrare sitt egentliga ändamål

till godo. Huru stort det statliga understödet bör göras och huru långt det

bör sträcka sig, anser sig styrelsen sakna förutsättningen att bedöma; här äro

statsfinansiella faktorer de avgörande.

Motionen nr 196 av fru Nordgren m. fl. berör en samhällelig angelägenhet

av allra största betydelse. I densamma framhålles dels behovet av förbättrad

moderskapsvård åt icke försäkrade barnaföderskor, dels föreslås att moderskapsunderstödsberättigade

skola beredas kostnadsfri såväl förlossningshjälp

som för- och eftervård. Motionärerna yttra vidare: »Vi ifrågasätta nämligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 96; bilagor.

huruvida det inte nu vore lämpligt att en omorganisation av vårt barnmorskeväsende

ägde rum i sådan riktning, att distriktsbarnmorskorna helt avlönades

och de nuvarande taxorna slopades, samt att i distriktsbarnmorskornas tjänstgöringsskyldigheter

inginge att kostnadsfritt biträda vid förlossning och ägna

nödig efterskötsel åt såväl barnaföderskor, försäkrade i de erkända sjukkassorna,

som icke försäkrade barnaföderskor, vilka äga att uppbära statligt moderskapsunderstöd.

»

Förbundsstyrelsen ser i detta citat den del av motionen som främst bör bli

föremål för dess utlåtande.

Med glädje erfara barnmorskorna att deras alltför länge försummade löneförhållanden

nu framförts till behandling i riksdagen. Emellertid måste förbundsstyrelsen

framhålla, att denna fråga icke kan behandlas enbart såsom

en isolerad lönereglerings fråga. Till motivering av denna åsikt får styrelsen

anföra följande.

Barnmorskornas inkomster ha av ålder varit fördelade på fast lön och arvode

enligt taxa för varje enskild förrättning. På grund av ändrade förhållanden

inom barnbördsväsendet — en minskad nativitet och barnsbördernas

allt mer fortgående överflyttning från hemmen till anstalter — har emellertid

under de senare åren den forna relationen mellan lön och arvode förskjutits

högst avsevärt. Frånsett en del undantagsfall spelar numera arvodena

för de särskilda arbetsprestationerna en mycket oväsentlig roll för barnmorskornas

ekonomi, ja t. o. m. så ringa, att man i stort sett kan bortse därifrån,

när det gäller att bedöma barnmorskornas allmänna ekonomiska belägenhet,

som för den skull i stort sett blivit vida sämre än den från början avsedda.

Ur barnmorskornas synpunkt skulle sålunda en utökning av lönen såsom kompensation

för en borttagen taxa uteslutande kunna betraktas såsom en fördel

och såsom en av utvecklingen nödvändiggjord reglering. Detta leder emellertid

till den paradoxala situationen att — örn barnmorskorna ej skola sänkas

ned till de forna jordegummornas nivå — deras lön måste höjas därför att,

och i samma mån som, deras arbetskvantitet minskar. Det måste på något

sätt ordnas, sa att de kunna bibehålla den levnads- och yrkesstandard, som

är nödvändig för personer i deras mycket ansvarsfulla ställning och för tillgodoseende

av en god moderskapsvård. Barnmorskan får ej heller tvingas

att göra sin existens beroende av inkomster utom yrket, som då på grund av

minskade arbetstillfällen kail bli snart sagt blott en bisysselsättning. I sådana

fall har barnmorskan därtill ytterligt svårt att bibehålla vare sig intresset

för yrket eller sin yrkesskicklighet på en tillräckligt hög nivå. Å andra

sidan är det ur statsfinansiell synpunkt en uppenbar absurditet att uppehålla

en kår av väl och tillräckligt avlönade barnmorskor, som under stora

delar av året gå arbetslösa.

En reglering av barnmorskornas löner måste därför oskil jaktlig en sammankopplas

med en reglering av deras arbetsförhållanden. Detta blir enligt styrelsens

mening en ofrånkomlig konsekvens för utredningsarbetet, och den för

barnmorskorna viktigaste följden.

^ -Förbundsstyrelsen har mycket att anföra i detta sammanhang, men avstår

därifrån i förhoppning örn att framdeles fa tillfälle att uttala sig redan på

ett tidigt stadium av den i motionen begärda utredning, som styrelsen livligt

hoppas att riksdagen kommer att besluta. Den vill dock framhålla, att beträffande^

arbetsorganisationen den i stort sett ansluter sig till det av Statens

sjukvardskommitté framlagda förslaget till förlossningsvårdens organisation,

varvid den dock icke kan underlåta ett påpekande, att där framlagda siffror

angående barnmorskornas avlöningsförhållanden äro felaktiga och missvisande.

Dels uppgives nämligen att minimilönen nu utgår med 800 kronor i stal
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

23

let för lagstadgade 950 kronor, dels synas kommitterade alldeles hava förbisett

den utomordentligt viktiga omständigheten att flertalet distriktsbarnmorskor

av sina kommuner uppbära vida mer än den för kommunerna lagstadgade

mimmiandelen i lönen. En lönereglering enligt sjukvårdskommitténs

riktlinjer bleve för den skull i hög grad ödesdiger för barnmorskekåren.

Styrelsen vill på det livligaste instämma i motionärernas åsikt att all av

barnmorskorna utövad moderskapsvård, sålunda även för- och eftervård, bör

vara kostnadsfri för till moderskapsunderstöd berättigade barnaföderskor. Den

skulle t. o. m. vara benägen förorda, att möjligheter till både kostnadsfri förvård

och kostnadsfri eftervård även efter barnsängsvården bereddes samtliga

barnaföderskor, åtminstone under en viss övergångsperiod. Det gäller här att

utreda ett par synnerligen viktiga hälsovårdsformer eller rättare sagt hälsoövervakningsformer,

och tills övertygelsen örn nödvändigheten därav inträngt i

folkmedvetandet, måste propagandan göras synnerligen aktiv. Men en sådan

propaganda försvåras, örn man icke blott skall så att säga psykiskt tvinga

kvinnorna till undersökning, utan även förmå dem att betala därför. Det aktiva

arbetet kunde överlåtas på barnmorskorna att utföras i enlighet med av

vederbörande myndighet godkända planer och finansieras av staten. Ehuru

utformandet av detta förslags detaljer tillkommer den i motionen föreslagna

utredningen vill styrelsen dock redan nu framhålla att ett sådant såsom temporärt

avsett arrangemang tämligen snabbt torde kunna införas och bliva till

en reglering tills vidare av barnmorskornas såväl löne- som arbetsförhållanden

under den övergångsperiod, som är nödvändig tills den definitiva regleringen

hunnit bli utarbetad och genomförd.

Till vad motionärerna anföra beträffande sjukkassornas förhållanden i vad

angår moderskapsvården, vill förbundsstyrelsen lägga ytterligare en synpunkt.

Samarbetet mellan sjukkassorna och barnmorskorna bör göras betydligt

intimare och effektivare än vad som hittills skett. Inom centralsjukkassornas

styrelser är visserligen sjukvårdssakkunskapen tillgodosedd genom till

varje kassa adjungerad läkare. Det är emellertid uppenbart att läkarens uppgift

framför allt blir att medverka vid lösandet av de problem som angår

kroppssjukvården i allmänhet och som ingå i sjukkassornas huvudsakliga verksamhet.

Även om moderskapshjälpen och moderskapsunderstöden blott omfatta

en ringa del av sjukkassornas verksamhet, utgöra de för den skull dock

ingen oviktig detalj. De ge vidare upphov till specialproblem av helt annan

karaktär än sjukvårdsproblemen i övrigt. Det synes därför styrelsen ytterst

önskvärt, att jämväl moderskapsvårdens speciella utövare, barnmorskan, blir

representerad inom sjukkassornas styrelser. För dessa borde tillgången av hennes

stora erfarenhet från det löpande arbetet bland den fattiga befolkningen

säkerligen bli av mycket stort värde för bedömandet av hithörande problem.

I detta sammanhang vill styrelsen framhålla det lämpliga i att åt barnmorskorna

lämna uppdraget att mottaga i sjukkasselagen stadgad anmälan om

förestående förlossning. Den blivande modern, särskilt den ogifta, vänder sig

nog med större trygghet till sin barnmorska än till annan ofta kanske manlig

kassefunktionär. Barnmorskan finge också därmed ett osökt tillfälle till en

första kontakt med kvinnan samt möjlighet att inrikta hennes tankar på nödvändigheten

av förebyggande vård, att lämna nödiga råd m. m.

Vid Svenska Barnmorskeförbundets sista allmänna möte i Karlstad sommaren

1934 diskuterades här nämnda synpunkter på samarbetet mellan sjukkassan

och barnmorskan, och därvid uttalades samfällt denna frågas stora betydelse

för barnmorskorna och framför allt för deras klientel.

Styrelsen flir Svenska Barnmorskeförbundot får sålunda på det allra var
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

mäste tillstyrka den i fru Nordgrens m. fl. motion begärda utredningen angående

möjlighet att snarast utvidga det statliga moderskapsunderstödet och därmed

sammanhängande förhållanden. Styrelsen vågar därvid vördsamt hemställa

dels att dess här gjorda påpekanden angående utredningens uppgift

måtte beaktas, dels ock att den på ett eller annat sätt måtte beredas tillfälle att

redan på ett tidigt stadium av utredningen inkomma med kompletterande synpunkter.

Stockholm den 15 februari 1935.

Å styrelsens för Svenska Barnmorskeförbundet vägnar.

Frans Berglund. Elsa Leander.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

351762

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:223 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion rörande ändrade bestämmelser angående moderskapsunderstöd m. m. a1 i texten