Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss minimiersättning vid invaliditet i följd av yrkessjukdom, framkallad genom inverkan av stendamm.

1935-05-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:27, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss minimiersättning vid invaliditet i följd av yrkessjukdom, framkallad genom inverkan av stendamm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss minimiersättning

vid invaliditet i följd av yrkessjukdom, framkallad genom

inverkan av stendamm.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 331,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olsson i Mellerud m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte besluta, »att lägsta ersättning, där arbetare på

grund av säkert konstaterad silikos» (s. k. stendammslunga) »skiljes från sitt

arbete, skall utgå med belopp motsvarande lägst ersättningen vid 70 % invaliditet».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen och medicinalstyrelsen,

varjämte utskottet lämnat de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening tillfälle att yttra sig över motionen. Yttranden hava inkommit från

ovannämnda myndigheter och finnas såsom bilagor A-—C fogade vid detta utlåtande.

Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.

Enligt 1 § lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar

skall den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i

arbete är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, anses vara försäkrad

jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats

genom inverkan av vissa i lagen angivna ämnen m. m., däribland stendamm.

Beträffande försäkringen i vad den avser dylika yrkessjukdomar skola, med

iakttagande av övriga i 1929 års lag givna stadganden, bestämmelserna i 1916

års lag äga motsvarande tillämpning, örn yrkessjukdomen medfört under

längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,

skall på grund härav utgivas livränta enligt vissa grunder med belopp, som!

svarar mot nedsättningen i arbetsförmågan (6 § i 1916 års lag). Vid bedömandet,

i vad mån viss kroppsskada (eller yrkessjukdom) åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom

arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda färdigheter, som

kunna vara erforderliga för drivande av den skadades yrke, samt till den skadades

ålder och kön (8 § i 1916 års lag). Försäkringsinrättning kan anmoda

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 8 avd. Nr 87.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

där försäkrad arbetare att, till förebyggande av att yrkessjukdom uppstår,

återuppstår eller förvärras, under någon tid avhålla sig från arbete i verksamhet,

där arbetaren är utsatt för sådan inverkan, som avses i lagen (4 § i 1929

års lag). För den tid arbetare i följd härav avhåller sig från arbete skall han,

därest icke särskilda omständigheter föranleda till annat, äga uppbära skälig

ersättning icke överstigande hälften av hel sjukpenning.

Om yrkessjukdomen medfört eller skäligen kan antagas medföra —- bland

annat — rätt till livränta, skall arbetsgivare eller arbetsföreståndare i viss ordning

göra anmälan därom till vederbörande försäkringsinrättning. Då anmälan

göres, skall som regel samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart som möjligt

därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens försorg,

men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat läkarbetyg angående

den sjuke.

Yad angår i riksförsäkringsanstalten försäkrade söker anstalten — enligt

vad utskottet erfarit -— i fall, då yrkessjukdomen synes vara mera svårartad,

få den sjuke till Stockholm, där han på anstaltens bekostnad ingående undersökes

av särskilt sakkunnig, av anstalten anlitad läkare.

Jämlikt 9 § i 1929 års lag skall Kungl. Majit till ledning vid bedömandet

huruvida yrkessjukdom, som avses i lagen, är för handen, utfärda en förteckning,

upptagande dels de sjukdomsformer, vilka bruka framkallas genom sådan

inverkan, som sägs i lagen, dels ock de slag av verksamhet, vari dessa

sjukdomsformer bruka framträda. Sådan förteckning utfärdades den 22 november

1929 (nr 369). sedermera ändrad genom kungörelser den 7 november

1930 (nr 398) och den 13 mars 1931 (nr 31).

I fråga örn stendamm hava däri såsom sjukdomsformer upptagits sjukdom,

förorsakad av lungförändringar, som genom röntgenundersökning kunna påvisas

hava uppkommit genom inverkan av stendamm (stendammslunga), tilltagande

andnöd eller envis katarr i luftvägarna vid lungförändringar med för

stendammslunga karakteristisk röntgenbild samt lungtuberkulos vid lungförändringar

med för stendammslunga karakteristisk röntgenbild. Såsom de slag

av verksamhet, vari dessa sjukdomsformer bruka framträda, hava angivits

torrborrning i gruvor och stenbrott, krossning och bearbetning i torrt tillstånd

av mineral och bergarter, slipning med naturlig eller konstgjord sten, krossning

och blandning i torrt tillstånd av material för glastillverkning, porslinstillverkning

samt sandblästring.

En av internationella arbetsbyrån i augusti 1930 anordnad internationell

expertkonferens rörande silikos antog vissa rekommendationer i syfte att åvägabringa

internationellt samarbete för vetenskaplig forskning rörande denna

sjukdom.

Genom beslut den 26 januari 1934 har Kungl. Majit uppdragit åt socialstyrelsen

och medicinalstyrelsen att gemensamt undersöka, huruvida och på vad

sätt sådana vetenskapliga forskningar rörande silikos, som avsåges i nyssnämn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

da rekommendationer, läte sig här i landet åvägabringas utan kostnad för statsverket

samt till Kungl. Majit inkomma med utredning härutinnan.

För forskningarnas bedrivande har — under medverkan av Svenska Nationalföreningen

mot tuberkulos — en kommitté med sex ledamöter varit tillsatt.

Vid överläggningar, som hållits inom denna kommitté, hava deltagit representanter

för socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten samt arbetsgivarnas ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolag.

Undersökningsarbetet har hittills bedrivits efter tvenne linjer, en kemisk,

som handhafts av docenten G. Ljunggren i Lund, och en medicinsk, som letts

av professorn H. C. Jacobdus i Stockholm.

Undersökningsarbetet är ännu icke avslutat.

Å den internationella arbetsorganisationens adertonde sammanträde i Genéve

under tiden 4—23 juni 1934 antogs ett förslag till (reviderad) konvention

angående ersättning för yrkessjukdomar. Den 8 februari 1935 har Kungl.

Majit uppdragit åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

att, i huvudsaklig överensstämmelse med grunder och riktlinjer, som angivits

i en av ämbetsverken uppgjord plan, gemensamt verkställa och senast

den 15 oktober 1935 avgiva utredning örn revision av gällande lag örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar, vid vilken utredning bland annat nyssnämnda

konvention bör beaktas.

Vid arbetsorganisationens sammanträde år 1934 antogs vidare en resolution,

enligt vilken diagnostisering och bedömande av fall av silikos rekommenderades

att utföras av därför speciellt kvalificerade läkare, som ägde tillgång till

erforderliga installationer, särskilt för omfattande radiologisk undersökning.

— Några särskilda åtgärder från statsmakternas sida i anledning av nämnda

resolution hava hitintills icke vidtagits.

Till de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen ha —- enligt vad utskottet inhämtat

-—- under år 1933 inkommit fem och under år 1934 två anmälningar, avseende

frågor örn ersättning i anledning av stendammslunga.

I förevarande sammanhang får utskottet erinra därom, att enligt gällande

kungörelse av den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet arbetslöshetshjälp endast må tillkomma den,

som uppfyller, bland annat, den förutsättningen, att han är arbetsför och i övrigt

oförhindrad att åtaga sig arbete.

Enligt yrkandet i förevarande motion skulle vid fastställandet av ersättning

till en olycksfallsförsäkrad arbetare, vilken angripits av sjukdomen stendammslunga

och i anledning därav icke kunde fullgöra det arbete, som enligt hans

arbetsanställning ålåge honom, så anses, som örn hans arbetsförmåga blivit

nedsatt med minst sjuttio procent, även örn nedsättningen i verkligheten icke

vore så stor. Ett bifall till detta yrkande skulle innebära, att stendammslunga

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.

ställdes i en särklass i jämförelse med andra yrkessjukdomar och jämväl i förhållande

till sådan sjukdom eller skada överhuvud, i anledning av vilken ersättning

skall utgå efter graden av den nedsättning i arbetsförmågan, som

sjukdomen eller skadan förorsakat. Enligt utskottets mening hava sådana skäl

icke förebragts, att de i motionen föreslagna särbestämmelserna kunna anses

sakligt motiverade.

Beträffande alla fall av sjukdom eller skada, då en mera avsevärd nedsättning

av arbetsförmågan föreligger, synes enligt utskottets mening med visst

fog kunna påstås, att möjligheten att utnyttja den del av arbetsförmågan, som

teoretiskt sett icke gått förlorad, under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden

är tämligen ringa. Med hänsyn härtill kunde måhända ifrågasättas, huruvida

icke genom ändringar i grunderna för beräkningen av ersättning i hithörande

fall möjlighet kunde beredas för ersättningar till högre belopp än gällande

lagstiftning medgiver. Utskottet anser emellertid detta vittomfattandeoch

svårlösta spörsmål vara av den beskaffenhet, att utskottet icke i förevarande

sammanhang finner sig böra taga ställning till detsamma.

Av utskottets utlåtande här ovan framgår, att ett omfattande utredningsarbete

beträffande yrkessjukdomen stendammslunga för närvarande pågår.

Enligt utskottets mening bör resultatet av nämnda arbete avvaktas, innan

spörsmålet, huruvida ändringar böra vidtagas i gällande lagstiftnig med avseende

å ifrågavarande sjukdom, upptages till prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 331, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Frändén, Sam Larsson, Gustaf Tamm, Norman,

Karl Bodin, John Gustavson och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Johanson

i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,

Holmström och Molander.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra laguisicotteis utlåtande Nr 27 J bilagor.

5

Bilaga A.

Riksförsäkringsanstalten.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan utskottet anhållit om riksförsäkringsanstaltens yttrande över en inom

andra kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av sådan ersättning enligt

lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, som betingas av silikos, har

Kungl. Majit den 8 februari 1935 anbefallt riksförsäkringsanstalten att avgiva

och till utskottet senast den 9 mars 1935 överlämna det av utskottet begärda

yttrandet.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Enligt gällande lagstiftning skall vid yrkessjukdom, som föranletts av stendamm

(silikos), ersättning i form av sjukpenning eller livränta till den sjuke

eller vid dödsfall till hans efterlevande utgå efter samma grunder, som i allmänhet

gälla i fråga örn annan yrkessjukdom samt i fråga örn olycksfall i

arbete, d. v. s. efter graden av den nedsättning av arbetsförmågan, som sjukdomen

eller skadan medför. Vid bedömande, i vad mån viss kroppsskada

åstadkommit nedsättning av arbetsförmågan, skall hänsyn tågås ej blott till

skadans beskaffenhet och inverkan på den skadades förmåga i^ allmänhet att

försörja sig genom arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda

färdigheter, som för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga, samt

till den skadades ålder och kön. Enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

(4 §) kan försäkringsinrättningen anmoda arbetare att till före
byggande

av att yrkessjukdom uppstår, återuppstår eller förvärras under någon

tid avhålla sig från det farliga arbetet; i så fall skall arbetaren äga altför

den tid, han avhåller sig från detta arbete, uppbära skälig ersättning icke

överstigande hälften av hel sjukpenning.

Ifrågavarande sjukdom, som i de flesta fall uppkommer genom långvarigt

arbete i stendammbemängd luft, består i av sådant damm förorsakade förändringar

i lungvävnaden. Man skiljer enligt nuvarande medicinsk uppfattning

mellan tre olika stadier av sjukdomen, varvid avseende huvudsakligen fästes

vid det röntgenologiska fyndet. Diagnostiserandet ej endast av de tidigare,

utan även av de mer framskridna formerna av sjukdomen erbjuder ofta stora

svårigheter. Röntgenbilder, som likna de för första stadiet vanliga, påträffas

sålunda vid en del andra luftvägsåkommor och mången gång även hos. fullt

friska personer. Röntgenbilder, liknande de för andra och tredje stadierna,

förekomma ej sällan vid tuberkulösa lungåkommor och i vissa fall även vid

hjärtåkommor.

Enahanda svårigheter, som röntgenologiskt göra sig gällande vid sjukdomens

diagnostiserande, möta vid bestämmande av graden av arbetsförmågans

nedsättning i det särskilda sjukdomsfallet. Därför erfordras, ofta för detta

ändamål även andra undersökningsmetoder, såsom ingående klinisk undersökning,

innefattande bland annat noggranna funktionsprov.

Beträffande de olika stadierna av ren silikos gäller, att det första stadiet i

allmänhet icke medför sådana förändringar eller symptom för den sjuke, att

någon inskränkning i arbetsförmågan inträder, under det att i vissa fall —

till följd av t. ex. viss andnöd vid hastiga rörelser eller tyngre arbete — arbetsförmågan

kan vara nedsatt med 10—20 %. I detta stadiet träda skyddsåtgärderna

helt i förgrunden, och ofta häves sjukdomens utveckling genom att vederbörande

i tid upphör med det slag av arbete, som framkallat den vanligen i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

detta stadiet röntgenologiskt diagnostiserade damminlagringen. För underlättande

för arbetaren att förskaffa sig annat lämpligt arbete, örn lian därtill

har förmåga, kan utgivas särskild ersättning enligt 4 § i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

I den man sjukdomen vidare utvecklat sig till andra och tredje stadierna

blir dess inverkan på arbetsförmågan ofta större genom framträdande av gravare

sekundära, symptom (bronchit, andnöd, allmän kraftnedsättning, sekundära

hjärtförändringar m. m.), så att i en del fall arbetsförmågan kan i sjukdomens

andra, stadium anses nedsatt med inemot hälften och i andra fall, i tredje stadiet,

i ännu högre grad nedsatt eller helt förlorad.

Örn sålunda sjukdomen i fråga redan sedd ensamt för sig uppträder högst

växlande till svårighetsgraden, bli dessa växlingar än större på grund av dess

sammanhang i olika fall med andra sjukdomar, företrädesvis lungtuberkulosen.

I kungörelsen den 31 mars 1931 angående ändring i kungörelsen den 22 november

1929 med särskilda föreskrifter i anledning av lagen örn försäkring

för-vissa yrkessjukdomar har också bland sjukdomar, som bruka förorsakas av

stendamm, upptagits även »lungtuberkulos vid lungförändringar med för stendammslunga

karakteristisk röntgenbild».

Under år 1933 anmäldes till riksförsäkringsanstalten bland här försäkrade

arbetare 19 fall av yrkessjukdom, som skulle hava förorsakats av stendamm.

15 av dessa fall befanns sådan sjukdom ej vara för handen. I 8 fall befanns,

efter den akuta sjukdomstidens utgång, sjukdomen hava medfört mindre än

10 % nedsättning av arbetsförmågan. I övriga 7 fall, av vilka ett dödsfall, tillerkändes

livränteersättning. Under år 1934 anmäldes till riksförsäkringsanstalten

bland här försäkrade 26 fall av yrkessjukdom, som skulle ha förorsakats

a/v stendamm. I 1 av dessa fall befanns sådan sjukdom ej vara för

handen. 12 fall har tillerkänts sjukpenning, men har invaliditetsersättning

inmata eJ kunna utgivas. I 11 fall har invaliditetsersättning tillerkänts. I

12 fall har ersättningsfrågan ännu ej slutligen prövats.

Invaliditetsgraden i de prövade invaliditetsfallen framgår av följande sammanställning:
3

fall 100 %. 1933:

1 » 66V3 %, efter 9 månader nedsatt till 25 %.

2 » 50

„ 1934:

1 fall 100 % (numera avliden).

2 » 75 %.

1 » 667a %.

1 » 60 %.

3 » 50 %.

1 » 337a #.

1 » 20 %.

1 » 10 % (hittills ej undergått föreskriven undersökning).

För underlättande för den, som konstaterats på visst sätt lida av ifrågaiflrahde

sjukdom, att bereda sig ofarligt arbete har anstalten i de under åren

1933 och 1934 inträffade fallen tillerkänt sjukpenning enligt 4 § i lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar i 6 fall.

• ''^>a grund av de diagnostiska svårigheter, vilka såsom förut nämnts ännu göra

sig gällande med ^avseende på sjukdomen i fråga och det objektiva bestämmandet

av dess. svårighetsgrad, mäste såsom i allmänhet i utlandet även i vårt

land undersökningar rörande densamma verkställas av läkare med speciella förutsättningar

härför.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27: bilagor.

7

Av 1934 års internationella arbetskonferens i Genéve antogs också en resolution,

enligt vilken diagnostisering och bedömande av fall av silikos rekommenderades

att utföras av därför speciellt kvalificerade läkare. I samma resolution

uttalades också önskvärdheten av att i varje land inrättades en central

organisation för genomförande av undersökningar rörande silikos och tillgodogörande

av därvid uppnådda resultat samt deras sammanställande med andra

vetenskapliga rön.

Redan i augusti 1930 hade av internationella arbetsbyrån anordnats en internationell

expertkonferens rörande silikos, vilken konferens antog vissa rekommendationer

i syfte att åvägabringa internationellt samarbete för vetenskaplig

forskning rörande ifrågavarande sjukdom. Kungl. Majit har den 26 januari

1934 uppdragit åt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt undersöka,

huruvida och på vad sätt sådana vetenskapliga forskningar rörande silikos,

som avses i sistberörda rekommendationer, låta sig här i landet åvägabringas

utan kostnad för statsverket samt till Kungl. Majit inkomma med utredning

härutinnan.

Kännedomen örn silikosen och metoderna för dess påvisande ha redan lett

till mycket betydelsefulla åtgärder från anstaltens sida för förekommandet

av denna sjukdom. Det lär också få antagas, att den fortsatta erfarenheten

och utvecklingen på hithörande medicinska områden skola komma att, vederbörligen

beaktade, medföra minskade svårigheter för bedömandet av sjukdomens

verkningar i de hänseenden, som av motionärerna åsyftas.

På grund av vad riksförsäkringsanstalten nu anfört kan anstalten icke tillstyrka

motionärernas förslag, att lägsta ersättning vid konstaterad silikos,

därvid arbetare skiljes från sitt arbete, skall utgå med belopp, motsvarande

lägst ersättningen vid 70 % invaliditet. Anstalten hemställer därför, att ifrågavarande

motion icke måtte av utskottet tillstyrkas.

I handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade deltagit byråcheferna

Östrand och Eisen samt byrådirektör Sidvall, varjämte anstalten rådfört

sig med sin biträdande läkare, specialisten på lungsjukdomarnas område

överläkaren med. doktor A. Gullbring.

Stockholm den 6 mars 1935.

SAM LARSSON.

H. v. Schulzenheim.

Socialstyrelseii.

inlaga li.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 8 februari 1935 har Kungl. Majit, anbefallt socialstyrelsen

att avgiva och till Andra lagutskottet senast den 9 mars 1935 överlämna yttrande

över en inom andra kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av

sådan ersättning enligt lagen örn yrkessjukdomar, som betingas av silikos.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Trots att särskilt under senare år ett omfattande och livligt arbete nedlagts

på utforskandet av yrkessjukdomen silikos återstå ännu många spörsmål att

besvara, innan ifrågavarande sjukdoms uppkomst, utveckling eller verkningar

kunna anses någorlunda tillförlitligt klarlagda. Av litteraturen i ämnet synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

emellertid framgå, att personer som drabbats av silikos i mindre grad i allmänhet

ha föga personliga besvär därav. Först då sjukdomen når ett mera

framskridet stadium synas subjektiva symtom i starkare grad framträda.

Redan nu anförda förhållanden lära tala emot ett tillmötesgående av motionärernas

önskemål. Men däremot torde jämväl tala de konsekvenser, som

ett bifall till deras framställning sannolikt skulle medföra. Därest förböjd

ersättning beviljades i fall av silikos, kunde man näppeligen neka dylik ersättning

i andra fall av yrkessjukdomar och väl ej heller i fall av invaliditet

vid olycksfall i arbete — konsekvenser som tydligen skulle rubba grunderna

för nu gällande ersättningsbestämmelser.

Stockholm den 28 februari 1935.

GUNNAR HUSS.

W. Stenholm.

Bilaga C.

Medicinalstyrelsen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Ni anhållit örn yttrande av medicinalstyrelsen över en inom andra

kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av sådan ersättning enligt lagen

örn yrkessjukdomar, som betingas av silikos, har styrelsen genom Kungl. Socialdepartementets

ämbetsskrivelse den 8 februari 1935 anbefallts att avgiva

och till Eder senast den 9 mars 1935 överlämna det av Eder begärda yttrandet.

Med anledning av denna remiss får medicinalstyrelsen härmed äran avgiva

det yttrandet i ärendet att styrelsen med hänvisning dels till att viss undersökning

angående silikos pågår dels ock till den mera omfattande utredning,

som anbefallts beträffande ändringar i gällande lag örn försäkring för yrkessjukdomar,

anser sig för närvarande böra avstyrka bifall till ovanomförmälda

motion.

Avskrift av detta yttrande har tillställts Kungl. Socialdepartementet.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören N. Hellström,

medicinalrådet E. Edén och medicinalrådet J. Byttner, föredragande.

Stockholm den 23 februari 1935.

NILS HELLSTRÖM.

John Byttner. /

/ A. E. Bastman.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

351763

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.