Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om yrkesföreningar. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 254 av herr Nylander m. fl., samt motionen i andra kammaren nr 438 av herr Sandström i Sollefteå m. fl.

1935-05-29 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om yrkesföreningar. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 254 av herr Nylander m. fl., samt motionen i andra kammaren nr 438 av herr Sandström i Sollefteå m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra laautskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om

yrkesföreningar.

Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första

kammaren nr 254 av herr Nylander m. fl., samt motionen i andra kammaren

nr 438 av herr Sandström i Sollefteå m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har föreslagits, att riksdagen i huvudsaklig

överensstämmelse med av motionärerna utvecklade synpunkter måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning och framläggande av förslag

angående lagstiftning örn yrkesföreningar.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

hegart yttrande av socialstyrelsen och kommerskollegium. Utskottet har

därjämte lämnat svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

Sveriges industriförbund, järnhandlareorganisationens garantiförening,

riksförbundet landsbygdens folk, de anställdas centralorganisation, svenska

brukstjänstemannaföreningen och svenska kontoristföreningarnas riksförbund

tillfälle att avgiva yttrande över motionerna. Yttranden hava inkommit från

samtliga nämnda myndigheter och organisationer med undantag av Sveriges

industriförbund och finnas såsom bilagor A—I fogade vid detta utlåtande.

Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.

I vårt land är föreningsväsendet endast i vissa avseenden underkastat rättslig

reglering. Av den lagstiftning på detta område, som förefinnes, må nämnas

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar, lagen den 29 juni 1912

örn understödsföreningar, lagen den 18 juni 1915 innefattande vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit, förordningen den 3 juli 1930 om

jordbrukets kreditkassor, lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar,

förordningen den 3 augusti 1929 örn Svenska bostadskreditkassan och örn bostadskreditföreningar,

förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna

grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola

till efterrättelse lända, förordningen den 5 juni 1909 angående grunderna för

stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet, lagen den 18 juni 1925

angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom, lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 37.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt förordningen den 18

juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

De mångfaldiga grupper av föreningar, som verka för andra syften än medlemmarnas

ekonomiska intresse (såsom för uppbyggelse, välgörenhet, forskning,

sällskaplig underhållning m. m.) eller vilkas verksamhet, örn ock ytterst

riktad på ekonomiska intressen, dock icke omedelbart är av ekonomisk natur

(fackföreningar m. fl.) — samtliga benämnda »ideella föreningar» — sakna

reglering i lag. Emellertid hava de i rättspraxis tillerkänts rättssubjektivitet,

d. v. s. förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig förpliktelser ävensom

kära och svara inför domstol, under förutsättning att de ha stadgar, som innefatta

bestämmelser örn, bland annat, huru beslut skall åstadkommas, samt att

styrelse finnes utsedd.

Erågan om reglering av de ideella föreningarnas rättsliga ställning har vid

olika tillfällen varit föremål för överväganden.

I skrivelse till Kungl. Maj :t anhöll 1899 års riksdag, att Kungl. Maj :t måtte

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, varigenom

den rättsliga ställning, som kunde prövas böra tillerkännas annan förening

än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin uppgift, måtte lämpligen

regleras.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 november 1901 uppdragit åt särskilda kommitterade

—- 1901 års förening skommitté ■— att utarbeta förslag till, bland annat,

lagbestämmelser i det av riksdagen i nyssnämnda skrivelse angivna hänseendet,

avgav föreningskommittén den 21 december 1903 betänkande med förslag

till lag örn registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet. Förslaget

var i huvudsak byggt på då gällande lag den 28 juni 1895 örn registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet.

över 1903 års förslag inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet och

samtliga Konungens befallningshavande, varefter detsamma överarbetades inom

justitiedepartementet.

Sedan högsta domstolen den 28 november 1907 avgivit utlåtande över 1903

års förslag samt kort därefter — den 5 februari 1908 — 1905 års aktiebolagskommitté

avgivit betänkande med däri jämväl upptaget förslag till lag örn

föreningar för ekonomisk verksamhet, utarbetades inom justitiedepartementet

ett förslag till lag örn föreningar, omfattande båda de olika slagen av föreningar,

vilka särskildes med de benämningar, som syntes ha vunnit burskap i

allmänna språkbruket, nämligen »ekonomiska föreningar» och »ideella föreningar».

Över sistnämnda förslag avgav lagrådet utlåtande den 31 december 1909,

varefter förslaget i delvis omarbetat skick förelädes 1910 års riksdag (propositionen

nr 83). Förslaget, som tillstyrktes av lagutskottets majoritet (utlåtande

nr 50), antogs med några mindre ändringar av första kammaren men avslogs

av andra kammaren, som emellertid för sin del beslöt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle anhålla örn utarbetande och framläggande för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37. 3

riksdagen av förslag till lagstiftning särskilt för ekonomiska och särskilt för

ideella föreningar.

Inom justitiedepartementet utarbetades därefter förslag till lag örn ideella

föreningar, vilket, sedan lagrådet yttrat sig över detsamma, framlades (i propositionen

nr 35) för 1911 års riksdag. Förslaget tillstyrktes med vissa ändringar

av lagutskottet (utlåtande nr 46) och antogs därefter av första kammaren

men avslogs av andra kammaren samt hade sålunda förfallit. Andra

kammaren beslöt emellertid för sin del, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skulle anhålla örn utarbetande av nytt förslag till lag örn ideella föreningar.

Den 15 december 1916 tillkallades särskild sakkunnig för att inom justitiedepartementet

biträda vid utarbetandet av förslag i ämnet. Den sakkunnige

överlämnade den 30 november 1919 betänkande, innefattande utkast till

lag örn ideella föreningar med tillhörande motivering.

Frågan örn legislativ reglering av de ideella föreningarna har jämväl efter

1919 varit föremål för intresse i olika sammanhang. Till nämnda fråga hörande

spörsmål hava sålunda berörts, bland annat, i ett av kommittén för behandling

av den industriella demokratiens problem år 1923 avgivet betänkande

med förslag till lag örn driftsnämnder (statens offentliga utredningar

1923:29) och vid de utredningar, som verkställts av år 1926 tillsatta särskilda

sakkunniga — den s. k. arbetsfredsdelegationen ■— för frågan örn ytterligare

åtgärder till tryggande av fred på arbetsmarknaden. Vidare berördes

hithörande spörsmål i ett av professorn Ragnar Bergendal den 30 november

1933 avlämnat betänkande med utredning angående tredje mans rätt till

neutralitet i arbetskonflikter och därmed sammanhängande spörsmål (statens

offentliga utredningar 1933:36) samt i ett av en inom socialdepartementet

tillsatt kommission — den s. k. trettonmannakommissionen — den 4

maj 1934 avgivet betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska

stridsåtgärder m. m. (statens offentliga utredningar 1934:16). Beträffande

sist omförmälda spörsmål har Kungl. Maj :t i proposition nr 31 framlagt förslag

till årets riksdag, vilka förslag behandlats av utskottet i utlåtande nr 29.

I detta sammanhang må omnämnas, att 1934 års riksdag på förslag av

andra lagutskottet (utlåtande nr 51; reservation av herr Norman jämte fyra

andra ledamöter) i skrivelse (nr 373) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl.

Maj:! ville föranstalta om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande

de åtgärder på föreningsrättens och arbetsrättens områden, som kunde vidtagas

i syfte att rättsligen utbilda arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga

föreningsväsen och att främja arbetsfreden, samt utan tidsutdräkt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I anledning

av denna riksdagens skrivelse har regeringen, efter att hava framlagt

ett program för en mycket omfattande utredning rörande lagstiftning till arbetsfredens

tryggande och därmed sammanhängande spörsmål, den 31 de
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.

cember 1934 förordnat tre sakkunniga för att verkställa utredning angående

ingripanden från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet.

I direktiven för de sakkunniga har framhållits, bland annat, att arten och

omfånget av de åtgärder från samhället sida, som borde övervägas i samband

med spörsmålet örn begränsningar i vissa samhällsgruppers organisatoriska

rörelsefrihet, borde klargöras genom en objektiv undersökning.

De ovannämnda tre sakkunniga borde, enligt direktiven, utföra ett förberedande

arbete, därvid de borde framlägga ett betänkande med de allmänna

slutsatser, till vilka de vid sina överläggningar kommit, samt därjämte förslag

rörande undersökningarnas fortsatta rationella bedrivande. — De sakkunnigas

utredningsarbete pågår.

Vissa spörsmål på föreningsrättens område torde komma att göras till föremål

för behandling av kommittén angående privatanställda, som har i uppdrag,

bland annat, att verkställa utredning och utarbeta förslag rörande frågan

örn rättslig reglering av de i enskild tjänst anställdas arbetsavtal och vad

därmed äger samband. I direktiven för kommitténs arbete har framhållits,

bland annat, att frågorna örn förenings- och förhandlingsrätt vid kommitténs

utredningar borde bliva föremål för närmare övervägande. ■—- Kommitténs

utredningsarbete pågår.

I anledning av fyra motioner (1:148, 1:243, 11:287 och 11:299) beslöt

1934 års riksdag på förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 52; reservation

av herr Sigfrid Hansson jämte sex andra ledamöter) att i skrivelse (nr

410) till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig

och förutsättningslös utredning angående fackliga eller andra yrkesorganisationers

kollektiva anslutning till politiska partier samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt vad utskottet inhämtat hava vissa förberedande undersökningar i

ämnet verkställts. Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande antalet ideella föreningar av olika slag i landet och deras medlemsantal

får utskottet lämna uppgifter angående undersökningar, som verkställts

med avseende å förhållandena åren 1910 och 1917. Några uppgifter för

senare år hava, enligt till utskottet meddelade upplysningar, icke blivit sammanställda.

År 1910 föranstaltade Kungl. Majit genom länsstyrelserna örn undersökning

i ämnet, varav framgick, att antalet ideella föreningar utgjorde 9,702

och antalet av deras medlemmar 1,130,645.

År 1919 publicerades en av socialstyrelsen verkställd undersökning rörande

de ideella föreningarna i Sverige år 1917 och deras ekonomiska förhållanden.

Med ledning av lämnade uppgifter beräknades antalet föreningar

till omkring 30,000 och antalet medlemmar i desamma till minst 2,500,000.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

5

I gällande svensk rätt förefinnes icke någon positiv reglering av de s. k. ideella

föreningarnas ställning. (Med hänsyn särskilt till den stora betydelse i

det nuvarande samhällslivet, som ideella föreningar av olika slag äga, synes

det utskottet vara av vikt, att grundläggande regler på förevarande område

icke saknas i lagstiftningen. Det måste nämligen, såsom socialstyrelsen i sitt

över nu förevarande motioner till utskottet avgivna yttrande anfört, anses vara

föga tillfredsställande, att så rent primära förhållanden med avseende å föreningarna

som, bland annat, rätten till inträde och utträde, formerna för besluts

fattande och disposition över en förenings tillgångar sakna stödet av

en lagstadgad rättsordning. Såsom framgår av den utredning, som utskottet

här ovan lämnat, och de yttranden, som avgivits till utskottet, hava också

tidigare vid skilda tillfällen uttryck givits åt den uppfattningen, att ett behov

av lagstiftning örn ideella föreningar föreligger.

Uti de nu förevarande motionerna har emellertid hemställts örn utredning

allenast rörande spörsmålet angående lagstiftning örn yrkesföreningar. Det

gäller sålunda endast en del av det lagstiftningskomplex, varom ovan i utskottets

yttrande varit fråga. Vissa sidor av frågan angående en lagstiftning

om yrkesföreningar torde visserligen ur olika synpunkter komma att beröras

på grund av redan meddelade utredningsuppdrag, men frågan härom torde

icke i nämnda ordning bliva föremål för enhetlig behandling. Innan åtgärder

kunna vidtagas för att tillgodose behovet av lagstiftning för ett visst

slag av ideella föreningar, torde för övrigt de allmänna grunderna för lagstiftning

på förevarande område böra vara utredda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes den särskilda frågan angående

lagstiftning om yrkesföreningar lämpligen böra ingå som ett led i en allmän

lagstiftning örn ideella föreningar. Utskottet föreslår därför, att sistnämnda

omfattande problem göres till föremål för utredning. Vid denna utredning

torde böra upptagas till prövning, huruvida speciella regler i vissa avseenden

kunna visa sig vara erforderliga för vissa ideella föreningar med särskilda

syften, t. ex. yrkesföreningar.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, 1:254

och II: 438, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Majit ville verkställa utredning och för riksdagen

framlägga förslag angående lagstiftning örn ideella föreningar,

vid vilken utredning bör beaktas frågan, huruvida särskilda

regler i vissa avseenden böra meddelas för några slag

av dylika föreningar, sådana som yrkesföreningar och andra

föreningar med särskilda syften.

Stockholm den 29 maj 1935.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Sigfrid Hansson, P.

Sandström*, Norman, Karl Bodin*, Knut Petersson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson

i Hallagården, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Holmström och

Sandström i Sollefteå*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hage,

Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken,

vilka yrkat avslag å de föreliggande motionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

7

Socialstyrelsen.

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 15 februari 1935 bar Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att avgiva och till riksdagens andra lagutskott senast den 18 mars 1935

överlämna yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nr

254 i första kammaren och nr 438 i andra kammaren, angående lagstiftning

örn yrkesföreningar. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Ett omfattande och rikt förgrenat föreningsväsende är ett utmärkande drag

för det moderna samhällslivet, i vilket viktiga ekonomiska, politiska och kulturella

med flera funktioner pläga uppbäras av föreningarna, och har man till

tryggande av dessa funktioners samhällsnyttiga utövning i andra kulturländer

i stor utsträckning funnit sig föranlåten att genom lagstiftning reglera

föreningarnas organisation och verksamhet. I vårt land är föreningsväsendet

endast i ganska ringa mån underkastat lagstadgad reglering. Bland lagar,

som innebära sådan reglering, må nämnas lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska

föreningar, som avser sådana sammanslutningar, vilka åsyfta att medelst

en för gemensam räkning bedriven verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska

intressen. Speciallagstiftning för vissa slag av ekonomiska föreningar

har sedermera tillkommit, exempelvis lagen den 18 juni 1915 örn centralkassor

för jordbrukskredit samt lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar.

Vidare må erinras örn lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar, vilken

avser föreningar, som, utan att driva affärsmässig försäkringsrörelse,

åsyfta att bereda medlem eller avliden medlems änka eller barn pension eller

ock begravningshjälp, sjukhjälp eller moderskapshjälp eller att idka annan

till personförsäkring hänförlig verksamhet.

Nämnas må också, att i näringsfrihetsförordningen §§ 13 och 14 beröras

föreningar av näringsidkare. De legala bestämmelserna örn dylika föreningar,

vilka närmast torde vara att anse såsom ideella, inskränka sig emellertid

till att lämna möjlighet för sådan förening att få antaget reglemente fastställt

av statlig myndighet.

Vad härefter beträffar föreningar, som fullfölja religiösa, filantropiska, politiska,

sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller sällskapliga syften eller ^avse

vårdande av yrkesangelägenheter med mera ■— samtliga betecknade såsom

ideella föreningar — är deras ställning icke positivt reglerad i lag. Frågan

örn sådan reglering har emellertid vid olika tillfällen varit föremål för överväganden.

Erinras må sålunda, att särskilda kommitterade, den så kallade

föreningskommittén, i betänkande den 21 december 1903 framlade förslag till,

bland annat, lag örn registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.

Detta förslag omarbetades därefter inom justitiedepartementet, varefter

detsamma blev föremål för utlåtande av högsta domstolen den 28 november

1907. I proposition nr 83 till 1910 års riksdag framlades sedermera förslag

till lag om föreningar, vilket förslag avsåg såväl ekonomiska som ideella föreningar.

Detta förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I proposition

nr 35 till 1911 års riksdag framlades ånyo lagförslag angående föreningar,

bland annat avseende en lag om ideella föreningar. Ej heller detta förslag

vann riksdagens godkännande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

Beträffande de synpunkter, som vid denna tidpunkt gjorde sig gällande rörande

behovet av laglig reglering av de ideella föreningarna, må hänvisas till

sistnämnda proposition, i vilken å sid. 128—130 anföres bland annat följande:

. »Såsom ^ utgångspunkt för deras uppfattning, som hålla före, att lagstiftning

å ifrågavarande område är obehövlig, kan angivas ett uttalande till högsta

domstolens protokoll för den 28 november 1907 vid granskning av ett till

högsta domstolen remitterat förslag till lag örn registrerade föreningar för

annan än ekonomisk verksamhet. En av högsta domstolens ledamöter anförde

da (k. prop. nr 83, 1910, sid. 69), att likasom man under tiden närmast före

tillkomsten av 1895 års lag örn registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

utan tvivel, med fullt fog —- ansett sig berättigad att, såframt en

ideell förening antagit stadgar av en viss fullständighet, tillerkänna föreningen

rättspersonlighet, det vill säga förmåga att förvärva rättigheter

och ikläda sig förpliktelser ävensom kära och svara inför domstol,

så måste en sådan förening även sedermera under nyss angivna förutsättning

betraktas såsom ett rättssubjekt. Ben tvekan härom, som stundom yppats,

syntes nämnda ledamot alldeles ogrundad och, såvitt han hade sig bekant, förese

ej heller, något domslut, där möjligheten av en ideell förenings rättspersonlighet

blivit förnekad av den högsta lagskipande myndigheten. Detta uttalande

biträddes av högsta domstolens övriga i lagförslagets granskning deltagande

ledamöter.

Då nu — menar man — de ideella föreningarnas rättskapacitet måste anses

fastslagen genom berörda auktoritativa uttalanden, och praxis även visat sig

villig att följa den sålunda givna anvisningen, samt vad av normer, som de

ideella föreningarna, behöva för sin verksamhet, kunna givas i deras stadgar,

så föreligger för de ideella föreningarna ej vidare något behov av lagstiftning.

o Häremot är emellertid till en början att erinra, att det — såsom inom lagrådet

uttalats (k. prop. nr 83, 1910, sid. 157) — otvivelaktigt är ett samhällsintresse,

att sådana föreningar, som skola i större omfattning träda i rättsförhållanden

till utomstående, inrättas och verka i enlighet med vissa av lagstiftningen

uppställda huvudprinciper. Sådant tryggas genom registreringen,

som ju avser icke blott att åstadkomma en tillförlitlig översikt över de fullmyndiga

föreningarna utan även en garanti för att deras stadgar innehålla

vissa såsom väsentliga ansedda bestämmelser. Principen är genomförd i fråga

örn andra sammanslutningar — bolag, ekonomiska föreningar, sjukkassor

m. fl. — och det lärer ej kunna angivas något skäl, varför de ideella föreningarna,

inlåta sig i rättshandel med utomstående, skulle i dessa hänseenden givas en

särställning.

Ur synpunkten av dessa, föreningars eget intresse synes det jämväl vara

önskvärt, att en utväg anvisas, varigenom de kunna vinna en obestridlig och

lätt kontrollerbar rättskapacitet. Ty det är att märka, att högsta domstolens

ovan berörda uttalande icke innefattar, att en ideell förening ovillkorligt och

under alla förhållanden är att anse som rättssubjekt. Därför erfordras ju,

att föreningen antagit stadgar av en viss fullständighet. Vill den träda i förbindelse

med utomstående, måste den även hava en behörig styrelse. Huruvida

dessa förutsättningar föreligga, måste nu bliva föremål för prövning i

varje, särskilt fall, och det synes mig otvivelaktigt, att tredje man, med vilken

föreningen kan vilja inlåta sig i rättshandel, ofta måste ställa sig tveksam inför

kravet på att han själv skall verkställa sådan prövning med risk att stå

rättslös mot föreningen, om han därvid begår ett misstag. Särskilt beträffande

fastighetsväsendet kan stadga och säkerhet icke vinnas, med mindre

som oeftergivligt krav uppställes, att den, som förvärvar, avyttrar eller med

inteckning belastar fastighet, äger oomtvistlig rättskapacitet. Att dock även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

9

vid annan rättshandel en osäkerhet i nämnda hänseende kan innebära kännbar

olägenhet, torde framgå av ett uttalande av en Konungens befallningshavande,

däri bland annat meddelas, att bankerna i orten i allmänhet icke såsom

låntagare godtaga föreningar, vilka ej blivit registrerade, utan att medlemmarna

i vederbörande föreningsstyrelse få ikläda sig personlig ansvarighet

för lånen. Det är helt visst så, som vid sistlidne riksdag under debatten i

andra kammaren uttalades av en talare, vilken motsatte sig det då framlagda

förslaget men likvisst fann lagstiftning på ifrågavarande område behövlig,

att det ingalunda är detsamma, att föreningarna, såsom nu är förhållandet,

få leva på en rättspraxis, örn vilken man icke vet, huruvida den kan stå sig,

som att hava en i lag tillförsäkrad rättskapacitet.

Behov av lagstiftning örn ideella föreningar föreligger emellertid även ur

annan synpunkt. Vid den lagstiftning, som under senare år genomförts beträffande

olika slag av associationer, har ett klart uttalat syfte varit att skydda

den enskilde delägaren mot obehöriga övergrepp, att säkerställa minoriteten mot

majoritetsförtryck. I fråga örn de ideella föreningarna finnes för närvarande

härutinnan intet lagfäst; deras stadgar skola alltså vara bestämmande. Även

örn i åtskilliga av dessa intagits en del bestämmelser, som åsyfta att trygga

minoritetens rätt, finnas dock andra, vilka icke lägga hinder i vägen för en

tillfällig majoritet att utan vidare omlägga föreningens syfte och verksamhet

eller att använda föreningens tillgångar till ändamål, som äro för dess syfte

helt främmande, eller att ändra den enskilde föreningsmedlemmens rättigheter

och skyldigheter gentemot föreningen eller att på annat lika ingripande sätt

omkasta stadgarna. Det skulle till och med kunna inträffa, att den med dylika

omstörtningar missnöjde föreningsmedlemmen funne sig vara genom en

stadgebestämmelse betagen rätten att utträda ur föreningen. Med allt erkännande

av det önskvärda i att största möjliga rörelsefrihet lämnas de ideella

föreningarna i fråga örn deras inre förhållanden, måste dock sägas, att det gives

vissa gränser, utöver vilka majoritetens bestämmanderätt även inom dessa föreningar

icke kan sträckas, utan att andra berättigade intressen trädas för nära,

och dessa gränser kunna endast genom lag uppdragas.»

Den 15 december 1916 tillkallades särskild sakkunnig att inom justitiedepartementet

biträda vid utarbetandet av förslag till lag örn ideella föreningar.

Den sakkunnige fullgjorde sitt uppdrag genom framläggande den 30

november 1919 av betänkande angående ideella föreningar, innefattande utkast

till lag angående ideella föreningar.

Nämnas må i förevarande sammanhang, att vissa statistiska utredningar

verkställts angående föreningsväsendets omfattning och verksamhetsformer.

Sålunda utförde på chefens för justitiedepartementet uppdrag förste aktuarien

i kommerskollegium Erik Sjöstrand en år 1911 publicerad utredning rörande

ideella föreningar i Sverige. Är 1919 publicerades en av socialstyrelsen verkställd

undersökning rörande de ideella föreningarna i Sverige och deras ekonomiska

förhållanden år 1917.

Frågan om legislativ reglering av de ideella föreningarna har jämväl efter

år 1919 varit föremål för intresse i olika sammanhang. Särsk!1! gäller detta

i fråga örn de ideella föreningar, som utgöras av arbetsgivar- och arbetarorganisationerna.

I sådant avseende må erinras, att i ett av kommittén för behandling

av den industriella demokratiens problem år 1923 avgivet betänkande med

förslag till lag örn driftsnämnder (statens off. utredningar 1923: 29), enligt

vilket förslag driftsnämnderna skulle stödja sig på de befintliga fackliga

arbetarorganisationerna, framhållits, att dessa organisationer visserligen måste

betraktas såsom sociala verkligheter av första rang men att de ännu saknade

sin föreningslag och icke ägde den konsolidering i formerna, som äldre samhällsinstitutioner

besutto. Kommittén hade väl beaktat, vilka betänkligheter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

det möjligen kunde väcka att i en lag införa sådana begrepp som verkstadsklubb,

fackförening, fackförbud, arbetsgivarförening o. s. v. utan att dessa

begrepp blivit fixerade, eller utan att samtidigt stadgats något slags prövning

av vederbörande organisationers formella fullmålighet. Kommittén hade likväl

utgått ifrån, att nämnda arbetar- och arbetsgivarsammanslutningar, som ju

voro av doktrinen och praktiken erkända som juridiska personer, i verkligheten

väl skulle vara i stånd att fylla den roll, de i det framlagda lagförslaget

till driftsnämnder tilldelats; å andra sidan hade det icke ansetts såsom kommitténs

uppgift att utarbeta förslag till bestämmelser angående registrering

eller dylikt av dessa vår tids sociala nyskapelser, utan måste detta enligt kommitténs

mening förbehållas den kommande lagstiftningen om ideella föreningar.

I samband^med motioner vid 1921, 1929 och 1931 års riksdagar rörande olika

lagstiftningsåtgärder emot användandet av avtalsstridiga eller samhällsvådliga

stridsåtgärder i arbetstvister har socialstyrelsen haft tillfälle uttala den uppfattningen,

att sådan lagstiftning knappast kunde genomföras fristående utan

samband med en förenings- och avtalslagstiftning. I ett yttrande över motion

till 1924 års riksdag angående vissa ändringar i och tillägg till lagen om

medling i arbetstvister påpekade sålunda styrelsen, att vårt land saknade en

grundläggande förenings- och avtalslagstiftning, utan vilken de nödiga förutsättningarna

för en sådan utveckling, som motionärerna tänkt sig, icke syntes

föreligga. Skulle lagstiftningsåtgärder anses böra tillgripas, måste nämligen

tillses, att garantier skapades för effektuerandet av givna föreskrifter, vilket

åter förutsatte en fastare reglering av parternas rättsställning.

Erinras må vidare, att det vid tillsättandet år 1926 av särskilda sakkunniga

för frågan örn ytterligare åtgärder till tryggande av fred på arbetsmarknaden,

den s. k. arbetsfredsdelegationen, enligt i statsrådsprotokollet den 29 januari

1926 givna direktiv förutsattes, att undersökningen bland annat borde avse

frågan, huruvida lagens stadga borde givas åt den faktiska rättsordning, som

under tidernas lopp vuxit upp genom arbetarnas och arbetsgivarnas förenings-,

förhandlings- och avtalsväsende. Nära sammanhängande därmed vore frågan

om förenings- och förhandlingsrättens lagfästande, vilken syntes böra upptagas

till behandling vid undersökningen, därvid hänsyn borde tagas även till sådana

löntagargrupper, vilkas kollektiva förhandlingsrätt ännu icke vunnit hävd.

Denna undersökning, som ej avsåg utarbetandet av förslag till bestämda

åtgärder utan endast åsyftade att låta olika grupper klart fixera sina ståndpunkter,

kom av särskilda anledningar icke att slutföras. Emellertid fortsattes

av särskilda sakkunniga arbetet i vad avsåg frågan örn domstolsförfarande

i rättstvister, vilket arbete resulterade i nu gällande lagar örn kollektivavtal

och arbetsdomstol. I motiveringen till utkastet till nu berörda lagstiftning

framhöllo de sakkunniga, bland annat, att lagutkastet icke inlät sig

på spörsmålet, under vilka förutsättningar en sammanslutning — vare sig den

uppträdde å arbetsgivar- eller arbetarsidan — ägde rättspersonlighet, d. v. s.

i detta sammanhang förmåga att genom kollektivavtal förvärva rättigheter och

ikläda sig skyldigheter. I sådant avseende finge gälla de regler, som i allmänhet

tillämpades rörande icke ekonomiska föreningar. Beträffande dylika

associationer rådde inom rättstillämpningen ingen tvekan därom, att en förening

ägde rättspersonlighet, så framt den antagit stadgar av en viss fullständighet.

En sammanslutning, som icke hade detta minimum av stadga och

organisation, kunde icke vara part i ett på tillämnat sätt reglerat kollektivavtalsförhållande,

och en överenskommelse, som träffades med en dylik mera

tillfällig eller löslig sammanslutning, folie utom området för den föreslagna

lagen. Frågan huruvida en överenskommelse, som slutits med en mindre fast

sammanslutning av arbetare eller med en grupp arbetare utan varje samman
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37j bilagor.

11

hållande band, borde anses falla under begreppet kollektivavtal, hade i utkastet

lämnats olöst, liksom detta icke heller i övrigt besvarade frågan örn en

dylik överenskommelses rättsliga betydelse. På grund av obestämdheten av

de personer, som å arbetarsidan berördes av avtalet, uppkommo vid en

dylik överenskommelse åtskilliga invecklade spörsmål, vilka, med hänsyn därtill,

att överenskommelser av detta slag icke voro av större betydelse, ansågos

kunna lämnas öppna att lösas av rättstillämpningen. En fråga, som ej heller

berördes i lagutkastet, vore spörsmålet, vilka organ ägde behörighet att för

förenings räkning träffa kollektivavtal. Även denna fråga vore att bedöma

enligt allmänna rättsregler. Särskilt komme därvid i betraktande de grundsatser,

som gällde inom föreningsrätten. I vissa fall syntes även reglerna örn

så kallad ställningsfullmakt böra komma i tillämping.

I utlåtande över de sakkunnigas förslag framhöll socialstyrelsen, att lagens

tillämpning sannolikt i många fall skulle komma att lida av osäkerhet till följd

av bristen på legislativ reglering av arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga

sammanslutningar. I proposition nr 39 till 1928 års riksdag med förslag

till lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol uttalade departementschefen, att

visserligen i en del fall sådan osäkerhet torde kunna uppstå. Någon större

olägenhet ansågs emellertid icke kunna uppkomma härigenom, eftersom de

flesta av de sammanslutningar, som inginge kollektivavtal, måste med tilllämpning

av allmänna rättsregler anses äga rättspersonlighet. Naturligen vöre

det ur andra synpunkter önskvärt, att i vårt land en föreningslagstiftning

komme till stånd, men att i avbidan på lösningen av detta vittutseende problem

uppskjuta lagstiftningen rörande kollektivavtal syntes icke tillrådligt.

Motsvarande erinringar, som socialstyrelsen sålunda riktade mot utkastet

till lagstiftning örn kollektivavtal och arbetsdomstol, syntes styrelsen med ännu

större fog kunna framföras mot de år 1933 av professorn Bergendal och år

1934 av en särskild kommission framlagda förslagen till lag örn vissa ekonomiska

stridsåtgärder. I utlåtande över förstnämnda förslag framhöll styrelsen,

att det kunde med fog ifrågasättas, huruvida det kunde anses lämpligt

och ur rättslig synpunkt tillfredsställande att ur sitt allmänna sammanhang

utbryta de frågor, som förslaget omfattade. Såsom naturligare och riktigare

framstode att behandla dem inom ramen av en lagstiftning, som åsyftade att

reglera hela avtals- och föreningsrätten och i samband därmed de fackliga

organisationernas stridsåtgärder. I sitt utlåtande över kommissionsförslaget

vidhöll styrelsen uppfattningen, att lagstiftning i åsyftade avseende endast

med svårighet läte sig genomföra fristående utan samband med en föreningslagstiftning.

Kommissionsförslaget utvisade också, att det befunnits påkallat

att i förslaget intaga vissa till sådan lagstiftning hänförliga bestämmelser.

Det kunde likväl ifrågasättas, örn dessa bestämmelser vore tillfyllest och erbjöde

cn tillräcklig grund för den ifrågavarande lagstiftningens egentliga

syfte. Styrelsen ansåg därför, att en särskild legislativ reglering av de icke

ekonomiska föreningarnas, närmast av hithörande yrkesföreningars, verksamhetsformer

alltjämt kvarstode såsom en angelägen uppgift för lagstiftningsarbetet

och att en sådan reglering otvivelaktigt vore ägnad att jämväl skänka

den föreslagna lagstiftningen angående vissa ekonomiska stridsåtgärder större

fasthet och stadga.

Erinras må slutligen, att den dol av föreningsspörsmålet, som avser föreningsrätten

och därmed förknippade frågor, varit upptagen till behandling av

internationella arbetskonferensen, som dock icke lyckats få till stånd någon

konvention eller rekommendation i ämnet. Frågan, som av internationella arbetsbyrån

underkastats en omfattande undersökning, står för övrigt kvar på

konferensens arbetsprogram.

Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om legislativ reglering av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87; bilagor.

ideella föreningar, däribland arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt andra

yrkesföreningar, tidigare vid olika tillfällen varit föremål för överväganden,

och har denna fråga därefter ånyo inställt sig i samband med olika vidtagna

eller ifrågasatta lagstiftningsåtgärder, avseende reglering av vissa av föreningsväsendets

yttringar. Ehuru lagstiftning på området förekommer endast

i obetydlig omfattning, torde dock i denna lagstiftnings tillämpning redan ha

yppat sig vissa olägenheter till följd av avsaknaden av en föreningslagstiftning.

Överhuvud taget måste det ur allmän synpunkt anses föga tillfredsställande,

att vissa rent primära förhållanden med avseende å föreningarna äro i stort

sett undandragna stödet av en lagstadgad rättsordning. Här åsyftas sådana

betydelsefulla förhållanden som exempelvis rätt till inträde och utträde, formerna

för besluts fattande och disposition över en förenings tillgångar. Att

nuvarande ordning i dessa avseenden lämnar utrymme för missförhållanden

torde erfarenheten få anses klart ha givit vid handen. Man tanke sig endast

en sådan situation, att en förenings ledning ej i vanlig ordning erhåller förnyat

mandat men i stället för att ställa platserna till förfogande skaffar sig ett

slags förnyat mandat genom anordnande av en i stadgarna ej förutsedd allmän

omröstning bland föreningsmedlemmarna. Man tänker vidare på sådana situationer,

som inträda då viss fraktion inom en förening genom överrumpling

skaffar sig tillgång till föreningens lokaler, dess ekonomiska tillgångar samt

dess expeditionssystem och söker på så sätt tillskansa sig ledningen av föreningens

verksamhet.

Det nu anförda torde giva vid handen, att behov måste anses föreligga av

att staten genom i lag meddelade grundläggande regler angående föreningsväsendet

tryggar upprätthållandet av rättsordning och demokratiska principer

på detta område. Vikten av en sådan reglerande lagstiftning understrykes

i samma män som föreningarnas betydelse såsom faktorer i samhällslivet öka.

Visserligen syftar motionen närmast på en lagstiftning, avseende reglering

av yrkesföreningarna, men av det ovan anförda framgår, att hela frågan om

gnmdläggande bestämmelser för ideella föreningar måste anses vara av aktuell

vikt och betydelse. Ehuru en utredning, begränsad till att avse frågan om

reglering av^yrkesföreningar, i och för sig utan tvivel kan anses önsklig och

påkallad, mäste det vid. nyssnämnda förhållande ifrågasättas, om ej denna

fråga lämpligen borde inordnas i sitt allmänna sammanhang med en lagstiftning

örn ideella föreningar överhuvud.

Stockholm den 16 mars 1935.

Carl Chr. Schmidt.

Gunnar Huss.

Bilaga B.

Kommerskollegium.

Till riksdagens andra lagutskott.

Den 15 februari 1935 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium att till

riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta

likalydande motioner, nr 254 i första kammaren och nr 438 i andra kammaren,

angående lagstiftning om yrkesföreningar.

Kollegium har infordrat yttranden i ärendet från Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg samt Skånes handelskammare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87; bilagor.

13

Överlämnande till kollegium från nämnda organisationer inkomna skrivelser

i ämnet får kollegium anföra följande.

Motionärerna hava föreslagit, att riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse

med av dem utvecklade synpunkter måtte hos Kungl. Maj :t anhålla örn skyndsam

utredning och framläggande av förslag angående lagstiftning örn yrkesföreningar.

Härvid åsyftas en lagstiftning, som i främsta rummet skulle

beröra de s. k. »privatanställda», med vilka motionärerna avse de talrika

mellanskikten av tjänstemän, kontorister, butiksbiträden och förmän i enskild

tjänst. Enligt motionärernas uppfattning skulle en sådan lagstiftning bland

annat bidraga till att utveckla organisationsväsendet bland nämnda grupper av

anställda.

Kollegium hyser starka tvivel örn behövligheten och lämpligheten av den

av motionärerna åsyftade lagstiftningen. Statliga ingripanden på nu ifrågavarande

område böra nämligen enligt kollega mening icke vidtagas utan tvingande

skäl. I allt fall synes, innan några åtgärder vidtagas, böra avvaktas

resultatet av den utredning, som verkställes av 1931 års kommitté angående

privatanställda, enär vissa av de spörsmål, som beröras av motionärerna, lära

vara föremål för överväganden inom kommittén.

Kollegium finner sig på anförda skäl icke för närvarande kunna tillstyrka

den av motionärerna föreslagna utredningen.

I avgörandet av detta ärende har -— jämte generaldirektören Fryxell och

kommerserådet Matz, föredragande — deltagit kommerserådet Sohlman.

Stockholm den 16 mars 1935.

Siegfried Matz.

K. A. Fryxell.

I Carl Lamberth.

Bilaga C.

Svenska arbetsgivareföreningen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Svenska Arbetsgivareföreningen beretts tillfälle att avgiva yttrande

över inom riksdagen väckta likalydande motioner av herr Nylander m. fl. och

av herr Sandström i Sollefteå m. fl. angående lagstiftning om yrkesföreningar,

får föreningen härmed anföra följande.

Det är vid en granskning av motionerna förenat med svårigheter att kunna

få en klar uppfattning örn vad motionärerna i sak åsyfta med sitt utredningsförslag.

Vissa syften av ordningsnatur äro direkt angivna, nämligen åstadkommande

av bestämmelser örn styrelse, revision, likvidation och upplösning m. m. dylikt.

Ävenså förklara sig motionärerna direkt åsyfta bestämmelser, som reglera

villkoren för in- och utträde ur yrkesförening, föreningsmedlems rösträtt

och formerna för besluts fattande samt medlems förpliktelser och rättigheter

i allmänhet gentemot föreningen. Närmast skulle väl bestämmelser i nu berörda

avseenden vara påkallade med hänsyn till föreningsmedlemmarnas individuella

intressen och för att ur allmän ordningssynpunkt giva organisatorisk

stadga och enhetlighet åt föreningar av här ifrågavarande slag. Svenska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37, bilagor.

Arbetsgivareföreningen, som själv är en organisation av här ifrågavarande art,

anser sig icke böra ingå på spörsmålet, huruvida ur allmän synpunkt något

behov av dylika bestämmelser må vara för handen. För föreningens egen del

föreligger intet sådant behov. Om avsikten blott icke är att insnöra yrkessammanslutningarna

i hinderliga former, vill föreningen det oaktat ej motsätta

sig en utredning av nu berörda spörsmål.

Bland de mera sakliga problem, som skulle kunna tänkas reglerade genom

en lagstiftning om yrkesföreningar, nämna motionärerna i första hand, såvitt

angår förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, frågan om förhandlingsrätt

och förhandlingsordning. Motionärerna medgiva, att svårigheter

möta, när det gäller att i lag fixera förhandlingsrättens innebörd. Men med

hänsyn till de s. k. anställdas intressen, som motionärerna förklara sig speciellt

vilja beakta, anses problemet böra ingående skärskådas. Såsom naturligt

är, när man överväger en reglering av förhandlingsrätten, komma motionärerna

härvid in på frågan örn intressetvisters slitande. Gentemot en av staten

i lag påbjuden, obligatorisk skiljedom i intressekonflikter kunna enligt motionärerna

allvarliga betänkligheter resas. Och dessa betänkligheter äro enligt

Svenska Arbetsgivareföreningens mening så bestämda, att en lagstiftning

av dylik innebörd icke behöver övervägas. Därom torde organisationer med

erfarenhet på hithörande område vara ense. Annorlunda ligger emellertid enligt

motionärerna saken till, för den händelse parterna själva komma överens

örn att vid intressetvister underkasta sig skiljedom. Denna möjlighet står

parterna till buds utan särskild lagstiftning, men motionärerna synas betrakta

det som ett beklagligt förhållande, att utvägen i fråga icke kommit till användning

i större utsträckning än som skett. Och därför tänka sig motionärerna

en dispositiv lagstiftning, som skulle kunna främja en utveckling av den

frivilliga skiljedomen på ifrågavarande område. Svenska Arbetsgivareföreningen

sätter bestämt i fråga möjligheten härav. En dylik lagstiftning skulle

väl endast kunna giva vissa regler för hur en skiljedom skulle åstadkommas,

när parterna enat sig örn att låta tvisten avgöras på dylik väg, möjligen också

ställa skiljeorgan till förfogande. Men det är icke på grund av någon förlägenhet

i dylikt hänseende, som parterna i förekommande fall draga sig för

att låta en tvist avgöras genom skiljedom, utan detta är beroende på att tvistens

beskaffenhet och sakens natur i övrigt gör det alltför vanskligt att

överhuvud taget lägga avgörandet i händerna på utomstående. Där sådana

betänkligheter saknas eller kunna övervinnas, finna parterna säkerligen utvägar

att åstadkomma ett skiljeorgan. En lagstiftning, som blott reglerar

skiljedomens åstadkommande men bibehåller parterna vid deras hittillsvarande

frihet i fråga örn tvistens hänskjutande till skiljedom, lärer därför icke kunna

åstadkomma den av motionärerna avsedda utvecklingen. Den kan tvärtom i

vissa fall, därest full frihet icke skulle lämnas parterna att själva bestämma

örn skiljeorganet och formerna för skiljedoms åstadkommande, rent av bliva

ett hinder för skiljedomsvägens anlitande. Med lagstiftning kan man icke

påskynda utvecklingen mot frivillig skiljedom men väl mot skiljedom, som

icke längre är frivillig, och det synas motionärerna själva icke önska. — Bortsett

emellertid från dessa sakliga invändningar, så torde hithörande spörsmål,

enligt givna direktiv, komma under bedömande inom ett redan tillsatt utredningsorgan,

nämligen 1931 års kommitté angående privatanställda.

De i motionen framförda allmänna synpunkterna på de ekonomiska intressesammanslutningarna

och deras betydelse, vilka synpunkter torde vara avsedda

att framhäva motiven för den påyrkade utredningen, synas giva vid handen,

att motionärerna å ena sidan betrakta vissa redan existerande sammanslutningar

såsom alltför mäktiga såväl gentemot medlemmarna som i förhållande

till utomstående, å andra sidan finna det önskvärt att driva fram nya sam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87; bilagor.

15

manslutningar i syfte att därmed skapa ökad jämvikt i samhället. Syftet för

en statlig reglering på detta område skulle alltså bliva att dels begränsa de

förras makt, framför allt i fråga om rätten att vidtaga stridsåtgärder, dels på

något sätt inom andra områden uppmuntra till ökad organisation. Nu är det

visserligen sant, att de ekonomiska intressesammanslutningarnas kampmetoder

i många fall äro sådana, att en statlig reglering och begränsning är behövlig,

men därför ligger också för närvarande ett förslag till lag örn ekonomiska

stridsåtgärder på riksdagens bord. Att tillgripa lagstiftning även för att reglera

dessa sammanslutningars inre förhållanden är ingalunda på samma sätt

motiverat utan kan tvärtom skapa ett obehörigt tvång på den fria utvecklingen.

Detsamma är förhållandet med försöket att på konstlad väg driva fram

sammanslutningar inom områden, där fria och naturliga krafter intet åstadkommit.

Det är Svenska Arbetsgivareföreningens åsikt, att även på dessa avsnitt

av det ekonomiska livet friheten är den bästa fostraren och att statliga

ingripanden icke böra vidtagas utan tvingande skäl. För arbetsmarknadens

förhållanden är det bestämt lyckligare, om parterna, alltefter organisationernas

naturliga utveckling, få lära sig umgås med varandra på egna, fria förutsättningar,

än örn de skola tvingas samman under former, som icke äro deras.

Stockholm den 1 mars 1935.

Svenska Arbetsgivareföreningen.

Gustaf Söderlund.

Bilaga D.

Landsorganisationen i Sverige.

Till riksdagens andra lagutskott.

Andra lagutskottet bar till Landsorganisationen i Sverige för yttrande remitterat

av herr Nylander m. fl. i första kammaren och herr Sandström i Sollefteå

m. fl. i andra kammaren väckta likalydande motioner angående lagstiftning

örn yrkesföreningar. I anledning därav får Landssekretariatet anföra följande:
Det

synes oss fullständigt opåkallat att genom lagstiftning reglera yrkesföreningarnas

verksamhet beträffande regler om styrelse, örn revision, örn likvidation,

om upplösning, örn inträde och utträde ur yrkesförening, örn medlems

rösträtt och formerna för besluts fattande, örn medlems förpliktelser och rättigheter

i allmänhet gentemot föreningen.

Vad beträffar frågan om yrkesföreningars kollektivanslutning till politiskt

parti, bedja vi få erinra om att riksdagen redan tillskrivit regeringen med begäran

örn utredning.

Stockholm den 16 februari 1935.

Landsorganisationen i Sverige. Landssekretariatet.

Edv. Johanson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr S7; bilagor.

Bilaga E.

Järnkandlareorganisationens garantiförening''.

Till riksdagens andra lagutskott.

Över den till oss remitterade, vid innevarande riksdag av lir Nylander m. fl.

i första kammaren och av hr Sandström i Sollefteå m. fl. i andra kammaren

väckta motionen angående lagstiftning örn yrkesföreningar få vi härmed avgiva

följande yttrande.

Frågan örn lagstiftning rörande yrkessammanslutningarna har tidigare vid

olika tillfällen diskuterats i vårt land men skjutits åt sidan bl. a. under hänvisning

till önskemålet, att dessa sammanslutningar borde ha största möjliga

rörelsefrihet under sin uppväxtperiod. Med den utveckling, som det moderna

organisationsväsendet tagit, synes oss detta skäl icke längre kunna åberopas

för en avvisande hållning i frågan. Inom betydande delar av landets näringsliv

hava yrkesföreningarna nått en nära nog hundraprocentig anslutning. Detta

är ju exempelvis fallet inom hela storindustrien, där såväl arbetsgivare som

arbetare nästan undantagslöst äro organiserade. Samtidigt försiggår på andra

yrkesområden en intensiv föreningsbildning, i vissa fall, såsom bland jordbrukarna,

kraftigt främjad av staten.

Det förefaller oss därför som örn vi nu kommit in i ett läge, då det från

samhällets synpunkt måste framstå såsom önskvärt, att yrkesorganisationerna

erhålla en starkare rättslig förankring. Detta har ju även tydligt framgått

under behandlingen av frågan om lagstiftning angående vissa ekonomiska

stridsåtgärder (tredjemanslagen). En allmän lagstiftning örn yrkesföreningar

skulle säkerligen bidraga till att skapa ökad klarhet och fasthet åt rättsförhållandena

på förevarande område. Från vår förenings sida finnes alltså

intet att erinra mot det med motionen avsedda syftet.

Däremot skulle vi anse det synnerligen olyckligt, om denna fråga sammankopplades

med olika, mer eller mindre brännbara politiska ämnen, som icke

stå i något nödvändigt sakligt samband med densamma. En tillfredsställande

lösning av spörsmålet örn en rättslig normering av de ekonomiska intresseorganisationerna

kan utan tvivel bäst ernås, örn det i görligaste mån hålles utanför

de politiska motsättningarna. Vi dela sålunda motionärernas åsikt örn

önskvärdheten av, att detta spörsmål upptages och löses för sig.

I motionen understrykes, att även örn organisationstanken gått segrande

fram inom det ena området efter det andra, så finnes det emellertid alltjämt

yrkesgrupper, bland vilka den endast vunnit mindre eller ringa anslutning.

Särskilt är detta fallet i fråga örn de privatanställda. Enligt motionärernas

mening borde en föreningslagstiftning vara ägnad att stödja organisationsarbetet

inom denna kår ävensom att främja samförståndet mellan företagen och

de anställda.

Vår förening har — som också motionärerna mycket riktigt framhålla —

redan från sin tillblivelse inriktat sig på att lösa anställnings- och andra frågor

av intresse för både principaler och anställda i förtroendefullt samarbete

med de anställda och deras egna organisationer. Vår strävan har också mötts

med mycken förståelse från de anställdas sida och systemet har visat sig fungera

till belåtenhet för båda parterna. Utan att i detta sammanhang gå in på några

närmare detaljer, vilja vi dock framhålla, att vi genom detta system, som för

närvarande är fullt utbildat inom järnhandelsbranschen, också lyckats med

framgång motverka arbetslösheten inom branschen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87 ; bilagor.

17

Vad beträffar det i motionen åberopade skiljedomsförfarandet, som tillämpas

mellan våra medlemmar inom järnhandelsbranschen och deras anställda,

har det i praktiken icke så ofta behövt anlitas, men det är otvivelaktigt att

det verksamt befordrat samförståndssträvandena mellan vår förening och de

anställdas egna organisationer. Vetskapen örn skiljedomsinstitutets existens

har nämligen bidragit till att vid direkta förhandlingar på ett tidigt stadium

ena parterna.

Det vill synas som om det system för organisationsarbetets bedrivande, vilket

av vår förening tillämpas, nära sammanfaller med grundtankarna i motionen.

För vår del hava vi uteslutande gynnsamma erfarenheter av detta

system. Det torde därför med fördel kunna prövas även inom andra yrkesområden.

Det är självfallet, att arbetet i hög grad underlättas därigenom, att de

anställda äro organiserade i föreningar, vilka »på samförståndets väg vilja

tillgodose sina intressen». Enligt vår uppfattning skulle en rättslig utbildning

av yrkesgruppernas föreningsväsen sannolikt komma att underlätta organisationssträvandena

bland de privatanställda.

Även från här sist berörda synpunkter kunna vi alltså giva vår anslutning

till motionens syftemål.

Motionärerna ingå icke närmare på detaljerna i en blivande lagstiftning örn

yrkesföreningar. Vi vilja emellertid framhålla, att det förefaller tveksamt,

huruvida bestämmelser örn frivillig skiljedom rätteligen höra hemma i en dylik

lagstiftning. Att det däremot i samband med en rättslig reglering av yrkesorganisationerna

bör övervägas, vilka åtgärder, som kunna vidtagas till förhindrande

av öppna konflikter mellan företagen och de anställda, vilja vi

kraftigt betona. Med hänsyn till den förtroendeställning, som dessa senare i

regel intaga, skulle det vara synnerligen ödesdigert icke blott för själva företagen

utan även för samhället i dess helhet, örn de fackliga kampmetoderna

vunne insteg jämväl bland de privatanställdas sammanslutningar. Det skulle

allvarligt rubba grundvalarna för den samhörighetskänsla, som för närvarande

till allas båtnad inom flertalet företag utmärker förhållandet mellan principalerna

och de anställda.

Gentemot den gränsdragning mellan yrkesföreningarna och de politiska partierna,

som motionärerna vilja genomföra, ha vi intet att erinra. Det är även

vår uppfattning, att det måste vara ett allmänt önskemål, att de enskilda yrkesidkarna

skola kunna utnyttja sina ekonomiska intresseorganisationer utan att

nödgas taga ställning till en mängd partipolitiska frågor, som ligga utanför

organisationernas naturliga arbetsram.

_ Under åberopande av vad vi ovan anfört, få vi vördsamt förorda, att utredning

verkställes angående en lagstiftning örn yrkesföreningar och äro vi beredda

att, i den mån så önskas, lämna vår medverkan därtill.

Stockholm den 2 mars 1935.

Järnhandlareorganisationens Garantiförening.

Gunnar Nordholm.

Verkställande Direktör.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 9 sami. 2 avd. Nr 37.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

Bilaga F.

Riksförbundet landsbygdens folk.

Till riksdagens andra lagutskott.

Med anledning av utskottets anmodan till undertecknad organisation, Riksförbundet

Landsbygdens Folk, om yttrande över motionerna nr 254 F. K.

och nr 438 A. K. rörande lagstiftning örn yrkesföreningar få vi härmed anföra

följande:

Under senare år har i allt högre grad behovet och intresset växt fram för

att genom lagstiftning åstadkomma reglering av samhällslivet. I förgrunden

har då framför allt ställts den grupp problem, som omfatta arbetsfreden, föreningslagstiftningen

och skydd för utom konflikt stående part. Alla erkänna,

att vissa restriktioner och klarläggande bestämmelser äro behövliga, men samtidigt

också, att ämnet på grund av sin omfattning är synnerligen komplicerat.

En klarläggande utredning med ty åtföljande förslag måste alltså beräknas

bliva mycket vidlyftig samt kräva lång tid. För att på vissa avsnitt

snabbare få fram resultat hava enstaka frågor lösbrutits med krav på att de

skola behandlas fristående. Så har skett beträffande frågan örn »Lag angående

vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m.», och samma linje vilja motionärerna

tillämpa på frågan örn lagstiftning rörande yrkesföreningar. Erfarenheten

från behandlingen av förslagen rörande »Lag angående vissa ekonomiska

stridsåtgärder m. m.» visar emellertid, hur ofullständigt ett sådant

förslag blir, örn man ej i viss grad samtidigt går in för bestämmelser både

rörande arbetsfred och yrkesföreningar. Sak samma torde bliva fallet örn

Kungl. Maj :t i enlighet med motionärernas önskan skall framlägga ett förslag

angående lagstiftning örn yrkesföreningar. På detta sätt skapas ett flertal

fristående lagar, gällande var sitt syftemål men ingripande i varandra. Genom

att de icke tillkommit i ett organiskt sammanhang äro förutsättningarna

för ett i stort tillfredsställande resultat mycket små.

Vid behandling av hithörande frågor är vanligt, att förslagen utsträckas

att omfatta mycket vidsträckta områden, men i detaljmotiveringen håller man

sig helt till den rena arbetsmarknaden. Därigenom få frågorna till synes en

relativ enkelhet, som kan vara missledande. I utpräglad grad är detta fallet

med föreliggande motioner, däri bl. a. anföres: »A andra sidan har det från

statsintressets synpunkt befunnits önskvärt att direkt uppmuntra organisationstanken

inom vissa yrkesgrupper till förhindrande av, att dessa pressas

ned i ett missgynnat läge. Sålunda har i vårt land statsmakternas politik till

jordbrukets stödjande i icke ringa grad tagit sikte på att befordra organisationsväsendets

utbredning bland lantbefolkningen. Utan tvivel har denna politik

bidragit till att stärka de jordbruksidkande klassernas motståndskraft

under krisens påfrestningar.» Motionärernas fortsatta utveckling av ärendet

berör emellertid endast det rena lönearbetet. Som exempel kan anföras följande

uttalande ur motionerna. »Ett problem av stor vikt avser villkoren för

in- och utträde ur yrkesförening, örn medlems rösträtt och örn formerna för

besluts fattande — allt frågor, som även stå i förbindelse med aktuella arbetsfredsspörsmål,

och som riksdagen i fjol uppmärksammade i en skrivelse till

Kungl. Maj :t. Ytterligare ett spörsmål gäller medlemmarnas förpliktelser och

rättigheter i allmänhet gentemot föreningen. I detta sammanhang aktualiseras

bland annat det betydelsefulla problemet örn skydd för enskild medlem eller

för en minoritet av medlemmar mot övergrepp från majoritetens sida.» Vi på
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87 ; bilagor.

19

peka, hur vitt skilda synpunkter, som måst anläggas på dessa frågor, då det

dels gäller yrkesföreningar för lönearbete och dels jordbrukets föreningar. Enligt

vår uppfattning torde svårigheterna att tillfredsställande hopkoppla alla

dessa intressen i gemensamma bestämmelser bliva hart när oöverstigliga, speciellt

när man därvid också skall taga hänsyn till dels skydd för tredje man

och dels lämpliga fredsbestämmelser. Frågan kompliceras, ytterligare, genom

motionärernas reserverade hållning till bestämmelser örn obligatorisk skiljedom

på hithörande område.

Med här anförda motiv få vi förklara som vår uppfattning, att frågan örn

lagstiftning rörande yrkesföreningar så intimt sammanhänger med andra frågor

av synnerligen stor social räckvidd, att den icke bör göras till föremål för

fristående behandling samt att inga som helst skäl presterats för nödvändigheten

av ärendets forcering.

önskvärt är, att en lagstiftning kommer till stånd rörande både föreningsrättsliga

och arbetsfredsspörsmål, men den får icke drivas fram som ett hastverk.

De av Kungl. Maj :t den 31 december 1934 tillkallade sakkunniga hava

fått i uppdrag att verkställa en utredning på detta område, och vi anse, att

denna utrednings resultat i första hand bör avvaktas.

Stockholm den 1 mars 1935.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (R. L. F.).

C. G. Johansson.

G. Lundgren.

Bilaga G.

De anställdas centralorganisation.

Till andra lagutskottet.

De anställdas centralorganisation i Sverige (Daco), som erhållit på remiss

av herr Nylander m. fl. och av herr Sandström i Sollefteå m. fl. väckta likalydande

motioner angående lagstiftning örn yrkesföreningar, får anföra följande.

Enligt vad vi erfarit ha de frågor som beröras i ovannämnda motioner redan

varit under förberedande behandling i kommittén angående privatanställda, och

den fortsatta behandlingen härav måste nödvändigtvis komma att syssla med

hela det frågekomplex som berörts i ifrågavarande motioner. Då nämnda

kommitté för närvarande står i beredskap att omedelbart återupptaga behandlingen

av dessa frågor, kunna vi icke tillstyrka motionärernas yrkande örn särskild

utredning.

Stockholm den 5 mars 1935.

De anställdas centralorganisation.

V. v. Zeipel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87; bilagor.

Bilaga II.

Svenska brukstjänstemannaföreningen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Svenska Brukstjänstemannaföreningen beretts tillfälle att yttra sig

med anledning av vid innevarande års riksdag av herr Nylander m. fl. väckt

motion angående lagstiftning örn yrkesföreningar, får dess styrelse härmed i

vördsamhet framföra följande synpunkter.

Styrelsen anser, att en lagstiftning i detta ämne bör innefatta, dels klarläggande

av begreppet yrkesförening såsom sammanslutning av anställda, dels

formella föreskrifter örn styrelse, revision och dyl., dels bestämmelser garanterande

de enskilda medlemmarna åsiktsfrihet i religiösa och politiska frågor

och dels regler för frivillig skiljedom mellan yrkesförening och/eller dess medlemmar

å ena sidan och enskild arbetsgivare och/eller sammanslutning av arbetsgivare

eller arbetare å andra sidan i konflikter, som röra frågor av anställningsnatur.

Vad gäller fastställandet av begreppet yrkesförening vill styrelsen som sin

åsikt^vördsamt framhålla, att gränserna för vad med yrke i detta sammanhang

förstås ej. må dragas så snäva, att därigenom hinder uppstår för anställda

inom närliggande yrken att sammansluta sig i en och samma yrkesförening.

Exempelvis bör möjlighet finnas för de nu i vår förening anslutna anställda

från gruvindustrien,, järnbruksindustrien, skogs- och sågverksindustrien, massaoch

pappersindustrien, glasindustrien, kalkbruks- och cementindustrien och

andra med ovannämnda industrier likartade, att fortfarande tillhöra föreningen,

även sedan den efter genomförd lagstiftning fått karaktär av yrkesförening

i lagens mening, och även att möjlighet bör finnas för anställda inom ovannämnda

industrier att efter lagstiftningens genomförande vinna medlemskap

i en och samma förening. I lagtexten bör inflyta bestämmelse örn, att medlemskap

i yrkesförening, som gäller vid lagens ikraftträdande, må förbli gällande

så länge det av den enskilde medlemmen bibehålies genom fullgörande

av för medlemskapet stadgad prestation. I lagen bör även angivas, vad i denna

lags mening avses med »anställd» till skillnad från arbetare och arbetsgivare.

De föreskrifter^av ordningsnatur, som en blivande lag skulle innehålla, bör

enligt styrelsens åsikt givas en sådan formulering, att därigenom de säkerligen

mycket skiftande krav från olika yrkesföreningars sida beträffande organisationen

av föreningarna ej hämmas eller hindras.

Vad gäller frågan oin. regler för skiljedomsförfarande får styrelsen som sin

mening ^vördsamt framhålla, att sådana regler böra göras så vida, att de olika

önskemål, som yrkesföreningarna i denna sak var för sig kunna hysa, må

kunna rymmas därinom. Detta har styrelsen velat särskilt framhålla, då

det med visshet kan antagas, att yrkesföreningarna till syftemål, struktur,

storlek och arbetssätt bliva sinsemellan mycket olika, och att de önskemål, som

av dem kunna framställas i denna fråga, på grund därav bliva synnerligen

skiftande. Som i viss mån efterföljansvärda exempel vill styrelsen härvid

framhålla, den i motionen åberopade överenskommelsen mellan Järnhandlareorganisationens

Garantiförening och Järnhandelsbiträdesförbundet, och även

den likartade bestämmelse örn skiljedom, som finnes i den nyligen mellan Sveriges

Verkstadsförening och Sveriges Arbetsledareförbund träffade överenskommelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

21

Styrelsen vill slutligen i vördsamhet framhålla, att den instämmer i motionens

syfte, och tillstyrker, att en utredning i enlighet med motionärernas förslag

göres.

Ställdalen den 4 mars 1935.

för Svenska Brukstjänstemannaföreningen.

Ernst Larson.

Bilaga 1.

Svenska kontoristföreningarnas förbund.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av motionen nr 254 i första kammaren, vilken blivit överlämnad

till utskottets behandling, få vi andraga följande.

Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

anhålla örn skyndsam utredning och framläggande av förslag angående lagstiftning

örn yrkesföreningar. I motionens utförliga motivering urskilja vi

framför allt tre olika synpunkter, som legat till grund för denna hemställan.

Dessa synpunkter äro följande.

1. Inom vissa områden säges en maktkoncentration ha ägt rum hos privata

fackorganisationer, förorsakande allvarliga sociala skadeverkningar. En effektiv

lagstiftning örn yrkesorganisationernas stridsåtgärder anses därför

önskvärd.

2. Enligt motionärerna måste det ligga i rättsordningens intresse, att sådana

sammanslutningar, som fått en allmännare utbredning och som väsentligt

kunna påverka den ekonomiska samfärdseln, alltid uppfylla vissa bestämda,

av samhällsnyttan betingade grundfordringar. I detta hänseende understrykes

särskilt det vitala intresset av att yrkessammanslutningarna icke

utnyttja sin makt över den enskilde på ett sätt, som går långt utanför deras

verkliga uppgift.

3. Särskild uppmärksamhet ägnas de privatanställdas organisationer, vilkas

utveckling det betecknas såsom ett samhälleligt intresse att befrämja. En

generell lagstiftning örn yrkesföreningar skulle enligt motionärernas mening

bidraga härtill.

Vad beträffar de under 1. och 2. här ovan angivna synpunkterna anse vi

oss sakna anledning att här upptaga dessa sidor av problemet till mera ingående

prövning. Vad särskilt de privatanställdas organisationer angår föreligger

nämligen för närvarande utan tvivel icke något behov av rättslig reglering

ur dessa synpunkter. Den uppräkning å sid. 9 i motionen av spörsmål,

som lagstiftningen synes böra inriktas på, ger också vid handen, att en dylik

generell lagstiftning för yrkesföreningar för tjänstemannaorganisationernas

vidkommande varken är påkallad eller önskvärd ur nu ifrågavarande synpunkter.

De i detta sammanhang ifrågasatta reglerna synas snarast vara ägnade

att i viss mån binda organisationernas rörelsefrihet.

Helt annorlunda ställer sig frågan för vårt vidkommande sedd från de synpunkter,

som angivas under 3. här ovan. Visserligen kan, såsom av det föregående

framgår, en generell lagstiftning för yrkesföreningar enligt vår uppfattning

icke i och för sig bidraga till att utveckla organisationsväsendet bland

de olika grupperna av privatanställda. Lagstiftningens verkan i detta hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

seende är nämligen helt beroende av de givna reglernas innehåll. Bleve en

föreningslag utformad på sådant sätt, att densamma beredde de anställdas

organisationer ökad möjlighet till medinflytande över anställningsvillkoren

utan tillgripande av stridsåtgärder är det emellertid uppenbart, att organisationerna

skulle med glädje hälsa en sådan lagstiftning även örn densamma

skulle i viss mån innebära en inskränkning i självbestämmanderätten.

De spörsmål, vilkas reglering i lag särskilt borde på ett gynnsamt sätt påverka

en sund utveckling av de privatanställdas organisationer, sammanhänga

med de från tjänstemannahåll ofta framförda kraven på en lagligen erkänd

förenings- och förhandlingsrätt. Vad rätten att tillhöra en förening angår

synes densamma nu bliva fastställd i den föreslagna lagstiftningen örn ekonomiska

stridsåtgärder. Även örn man icke däri velat sträcka sig så långt som

till en kriminalisering av avtal, vilka begränsa föreningsrätten, torde sålunda

det förstnämnda önskemålet nu i huvudsak bliva realiserat. Den fråga, som

i förevarande sammanhang för vårt vidkommande är av största betydelse, är

sålunda frågan örn en lagligt reglerad förhandlingsordning och om rätt för de

anställdas organisationer att påkalla skiljedom.

Just när det gäller detta för tjänstemannaorganisationerna centrala önskemål,

uttala också motionärerna att det bör övervägas, vilka åtgärder som

kunna vara ägnade att i förhållandet mellan arbetsgivarna och de privatanställda

trygga arbetsfreden. För de egentliga kroppsarbetarna torde en lagstiftning.

som reglerar förhandlingsrätten, sakna praktisk betydelse, då denna rätt

för deras vidkommande är allmänt erkänd, sedan flera tiotal år tillbaka. Detta

erkännande har emellertid som bekant vunnits först efter hårda strider. Dr

samhällelig synpunkt skulle det säkerligen vara lyckligt om en sådan utveckling

kunde undvikas för tjänstemännens vidkommande. Med den snabba tillväxt

tjänstemannaorganisationerna för närvarande undergå är det emellertid

uppenbart, att de icke länge kunna finna sig i att förvägras en rätt, som

övriga arbetstagargrupper sedan länge kommit i åtnjutande av.

I förhandlingsrätten se vi ett viktigt instrument för genomförandet av en

sanering i fråga örn löne- och övriga anställningsförhållanden. När man kan

konstatera att förhandlingsrätten för kroppsarbetarnas del blivit till ett sådant

instrument, måste man emellertid hålla i minnet, att detta kunnat ske

endast tack vare de strejk- och blockadhot, som fortlöpande kompletterat förhandlingsrätten.

Vi dela motionärernas uppfattning, att övervägande delen

av de privatanställda önska undvika öppna strider, ett önskemål, som uppenbarligen

står i överensstämmelse med samhällets intresse. Skall detta önskemål

kunna förverkligas och förhandlingsrätten likväl icke förlora sin ovan

angivna karaktär, är det emellertid tydligt, att förhandlingsrätten för dessa

grupper måste erhålla ett nytt komplement i stället för strejkhotet. Det är

ur denna synpunkt skiljedomsinstitutet för de privatanställda skulle kunna

bliva av så stor betydelse.

Även motionärerna uttrycka sympatier för skiljedomstanken, när det gäller

intressekonflikter mellan arbetsgivare och anställda. De förklara härvidlag,

att det kan tagas under övervägande i vad mån statsmakterna genom en

dispositiv lagstiftning böra främja träffandet av frivilliga överenskommelser

mellan parterna att vid intressetvister underkasta sig skiljedom. Beträffande

lagstadgad obligatorisk skiljedom åter uttalas att utländska erfarenheter icke

förefalla att uppmuntra till efterföljd från någondera partens synpunkt. Vi

känna icke till åsyftade fall i utländsk lagstiftning, då särbestämmelser genomförts

om obligatorisk skiljedom för tjänstemannagrupperna. Emellertid

hålla vi före att en rent dispositiv lagstiftning om frivillig skiljedom icke kan

betecknas såsom ett betryggande komplement till förhandlingsrätten.

önska statsmakterna på ett effektivt sätt trygga arbetsfreden i fråga örn

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87j bilagor.

23

de privatanställda, torde det vara erforderligt att giva dessas organisationer

möjlighet påkalla skiljedom även i fall då frivillig överenskommelse härom

icke kunnat träffas. De samhälleliga intressen, det här gäller att tillvarataga,

äro också så framträdande, att en allsidig utredning av denna fråga synes oss

i hög grad påkallad.

Den 31 december 1934 uppdrog Kungl. Maj :t åt tre sakkunniga att utforma

riktlinjerna för en omfattande utredning rörande ett flertal med problemet om

arbetsfredens tryggande sammanhängande frågor. Det kunde tänkas, att förevarande

spörsmål örn förhandlingsordning och skiljedomsinstitut för de privatanställda

ansetts utgöra ett led i detta omfattande utredningsarbete. A

andra sidan har frågan örn förenings- och förhandlingsrätten redan tidigare

uttryckligen hänskjutits till den s. k. kommittén angående privatanställda. Då

denna fråga, enligt vad som förut framhållits, endast synes äga betydelse för

dessa anställda, torde nämnda kommitté också vara särskilt, lämpad att upptaga

densamma till prövning. Skulle saken hänskjutas till någon av de underkommittéer,

för vilkas arbete ovannämnda den 31 december 1934 tillsatta sakkunniga

skola uppdraga riktlinjerna är det uppenbart att ett slutgiltigt resultat

i frågan skulle fördröjas och sannolikt försvåras.

Enligt motionärerna skall inom kort från kommittén angående de privatanställda

ett förslag vara att förvänta rörande avtalsförhållandet mellan företagare

och anställda. I kommitténs utredningsuppdrag synas därefter återstå

två huvudfrågor, nämligen pensionsfrågan samt det „ovan berörda spörsmålet

om förenings- och förhandlingsrätt. Fran de utgångspunkter vi ovan

andragit är det uppenbart, att sistnämnda spörsmål måste framsta såsom särskilt

betydelsefullt.

På grund av vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa att utskottet ville

föreslå riksdagen fatta ett beslut av sådan innebörd, att kungl, kommittén ang.

privatanställda anmodas utan tidsuträkt upptaga frågan örn förenings- och

förhandlingsrätt samt skiljedomsinstitut till utredning.

Stockholm den 5 mars 1935.

Svenska kontoristföreningarnas förbund.

Wilhelm Klingberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.