Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk pensionering av äldre anställda inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 97 av herr Björck, John, m. fl. samt motionen i andra kammaren nr 163 av herr Åqvist.

1935-05-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk pensionering av äldre anställda inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 97 av herr Björck, John, m. fl. samt motionen i andra kammaren nr 163 av herr Åqvist.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk

pensionering av äldre anställda inom näringslivet.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första

kammaren nr 97 av herr Björck, John, m. fl. samt motionen i andra kammaren

nr 163 av herr Åqvist.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla örn utredning och förslag till föreskrifter örn obligatorisk

pensionering av äldre anställda inom näringslivet (tjänstemän, arbetare o. s.v.)

med hänsyn särskilt tagen till vikten av att bereda ungdomen ökade förvärvsmöjligheter.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

För bedömande av de i motionerna behandlade spörsmålen tillåter sig utskottet

förutskicka följande redogörelse.

Spörsmålet örn pensionering av äldre arbetare behandlades av 1933 års riksdag

i samband med Kungl. Maj:ts propositioner nr 211, 212 och 216 angående

anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten samt till bekämpande

av arbetslösheten.

I de likalydande motionerna I: 332 av herr Bagge och II: 518 av herr Linner

yrkades, att riksdagen skulle för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag

av 10 miljoner kronor för att på sätt, som angivits i motionerna,

underlätta arbetsgivarnas frivilliga pensionering av äldre arbetare i syfte

att därigenom åstadkomma lättnad i ungdomsarbetslösheten.

Särskilda utskottet, som till behandling förehade nyssnämnda propositioner

och motioner, inhämtade yttranden över motionerna från pensionsstyrelsen, kommerskollegium

och statens arbetslöshetskommission. De båda sistnämnda myndigheternas

utlåtanden finnas delvis återgivna i nu ifrågavarande motioner

I: 97 och II: 163.

I sitt utlåtande nr 17 anförde särskilda utskottet beträffande motionerna

1:332 och 11:518:

Visserligen behjärtar utskottet livligt det av motionärerna avsedda syftet.

Vad statens arbetslöshetskommission och kommerskollegium anfört i de avgivna

yttrandena synes utskottet emellertid vara av beskaffenhet, att ett bifall

till det i motionerna framställda yrkandet nu icke torde kunna ifrågakomma.

Som villkor för statsbidrag skulle enligt motionärerna uppställas, att veder
Bihang

till riksdagens protokoll 1985. 9 sami. 2 avd. Nr 88. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

börande arbetsgivare i stället för den pensionerade arbetaren skulle anställa en

ung arbetslös arbetare. Såsom arbetslöshetskommissionen påpekat, torde förhållandena

emellertid ofta vara sådana, att de gamla arbetarna utföra ett

kanske ej strängt nödvändigt arbete och sålunda i själva verket ej kräva någon

ersättare. Även örn en ung arbetslös arbetare anställes i stället för den pensionerade,

kan för övrigt någon garanti för att den anställde skulle bibehållas

vid sin anställning icke erhållas. I de talrikt förekommande fall, då yrkeskunniga

arbetare i sina bästa år entledigas på grund av depressionen, måste

det för arbetsgivaren vara mindre tilltalande att med förbigående av den tillgängliga

yrkesutbildade arbetskraften anställa unga arbetare, vilka först

måste skolas, innan de kunna vara till effektiv nytta. Bland de permitterade

arbetarna, vilka avvakta möjligheten till förnyad anställning, måste det väcka

missnöje att på dylikt sätt bliva förbigångna vid anställning av ny arbetskraft.

Även örn man torde kunna utgå ifrån att såväl arbetsgivare som arbetare

lojalt komme att medverka till vinnande av det avsedda syftet, kan man således

varken undvika svårigheter eller missnöje bland de intresserade parterna.

Härtill komma de olägenheter, som uppstå genom att den föreslagna anordningen

allenast skulle vara en engångsåtgärd. De arbetare, som under något

av de närmaste åren skulle uppnå 65 års ålder, skulle säkerligen — i synnerhet

örn depressionen fortsätter — anse sig kunna ställa berättigade krav på att

också få bliva delaktiga av samma pensionering. En upprepning av åtgärden

måste givetvis, på sätt kommerskollegium påpekat, komma att försvåra lösningen

av problemet örn folkpensioneringen.

Då utskottet alltså anser sig böra avstyrka bifall till motionerna, vill utskottet

emellertid tillstyrka, att frågan göres till föremål för närmare utredning

i samband med den allmänna utredning av medlen emot ungdomsarbetslösheten,

som departementschefen förebådat i propositionen nr 216.

Reservationer avgåvos dels av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl.,

vilka ansett, att utskottet i anledning av motionerna 1:332 och 11:518 bort

föreslå riksdagen att för budgetåret 1933/1934 bevilja ett reservationsanslag

å 5 miljoner kronor att ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för att i enlighet

med de i motionerna uppdragna riktlinjerna användas till statsbidrag för pensionering

av arbetare inom industrien, vilka uppnått 65 års ålder, dels ock av

herr Sigfrid Hansson (blank reservation).

Riksdagen biföll utskottets hemställan örn avslag å motionerna.

Särskild utredning angående åtgärder till bekämpande av ungdomsarbetslösheten

verkställdes av sakkunniga, vilka i mars 1934 avlämnade betänkande

i ämnet (S. O. U. 1934:11). I detta betänkande har emellertid frågan om pensionering

av äldre arbetare icke upptagits till behandling.

I proposition nr 265 till 1934 års riksdag angående anslag till särskilda åtgärder

i anledning av ungdomsarbetslösheten anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller:

Jag har låtit verkställa en särskild undersökning rörande möjligheterna att

på annan väg åstadkomma en lättnad i ungdomsarbetslösheten. Jag åsyftar

härvid åtgärder för underlättande av arbetsgivarnas frivilliga pensionering av

äldre arbetare. På min anmodan har pensionsstyrelsen avgivit yttrande, huruvida

och i vilka avseenden sådana ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring,

som kunna vara ägnade att befordra förenämnda syfte, skulle kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

3

— utan avvaktande av ståndpunktstagandet till 1928 års pensionsförsäkringskommittés

blivande förslag — vidtagas. Den utredning, som från styrelsens

sida åvägabragts, har emellertid övertygat mig örn att för närvarande den

ifrågavarande utvägen tyvärr icke är framkomlig. Vidare har jag genom kommerskollegium

sökt erhålla närmare uppfattning rörande den utsträckning, i

vilken pensionering av arbetare över 67 års ålder inom industrien kan antagas

föranleda nyanställning av unga arbetslösa. Även den sålunda företagna

undersökningen har givit ett i stort sett negativt resultat, såtillvida att en förändring

av gällande bestämmelser rörande pensionsförsäkringen måste anses

utgöra en förutsättning för nyanställning på angivna väg av yngre arbetskraft.

I motioner vid 1934 års riksdag, I: 10 av herrar Sandén och Sjödahl samt

11:4 av herr Nilsson i Göteborg m. fl., vilka väckts före avlåtandet till riksdagen

av propositionen nr 265, hemställdes örn utredning rörande förutsättningarna

för en statsunderstödd förtidspensionering av äldre arbetare såsom ett

led i den allmänna arbetslöshetspolitiken.

Statsutskottet, som till behandling förehade propositionen nr 265 och motionerna

1:10 och 11:4, yttrade i sitt utlåtande nr 160, att då de utredningar i

av motionärerna angivet syfte, som av departementschefen så nyligen vidtagits,

givit ett i stort sett negativt resultat, funne sig utskottet icke kunna tillstyrka,

att en ny utredning redan då igångsattes, varför utskottet hemställde,

att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I anledning av åtskilliga motioner, som i syfte att motverka arbetslösheten

väckts angående åtgärder för begränsning inom statlig eller kommunal förvaltning

av bisyssleväsendet, det s. k. dubbeltjänstsystemet m. m., hemställde 1934

års riksdag (skrivelse nr 358), på förslag av första kammarens första tillfälliga

utskott (utlåtande nr 9) och andra kammarens fjärde tillfälliga utskott (utlåtande

nr 5), att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning rörande möjligheterna

att genom en ändamålsenligare fördelning av arbetstillfällen av sådan

art, som angivits i motionerna, eller genom andra åtgärder av i utlåtandena antydd

natur motverka den rådande arbetslösheten. I andra kammarens fjärde

tillfälliga utskotts utlåtande hade uttalats, att den beredning, åt vilken kunde

komma att anförtros den av utskottet förordade utredningen, borde, därest och

i den mån förhållandena så påkallade, vara oförhindrad att till behandling upptaga

jämväl frågan örn förtidspensionering av befattningshavare i allmän tjänst

i syfte att lindra den stora arbetslösheten bland landets ungdom.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I en vid 1934 års riksdag väckt motion, II: 147, hemställdes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla örn utredning angående rätt

för vissa i statens eller eljest allmän tjänst anställda befattningshavare att

avgå t. ex. fem år före uppnådd pensionsålder utan minskning av dem eljest tillkommande

pensionsförmåner, allt i syfte att därigenom bereda möjlighet till

arbete åt unga arbetslösa, samt att Kungl. Maj :t därefter för riksdagen måtte

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

Bankoutskottet, som behandlade denna motion, yttrade i sitt över densamma

avgivna utlåtande, nr 74:

Det i motionen avsedda syftet har, såvitt angår befattningshavare i statens

tjänst med nyreglerad avlöning, blivit i väsentlig mån tillgodosett genom det

förslag till civilt tjänstepensionsreglemente, örn vars godkännande bankoutskottet

hemställt i sitt utlåtande nr 60, vilket i huvudsak bifallits av riksdagen.

I övrigt lärer den i motionen berörda frågan, vad statstjänstemän angår, komma

under bedömande i samband med pågående eller blivande utredningar rörande

revision av gällande bestämmelser angående tjänstepension för tjänstemannagrupper,

vilka icke beröras av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente.

Utskottet har icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att riksdagen skulle

hos Kungl. Majit göra framställning i syfte att den föreliggande frågan, i vad

den icke kan komma att beröras i nyss omförmälda sammanhang, skulle göras

till föremål för särskild utredning. Utskottet vill emellertid erinra, att innevarande

års riksdag i anledning av vissa .motioner beslutit hos Kungl./Maj:t

anhålla örn utredning rörande möjligheterna att genom ändamålsenligare fördelning

av en del arbetstillfällen eller genom vissa andra åtgärder motverka

den rådande arbetslösheten. Bland sålunda åsyftade åtgärder har även nämnts

förtidspensionering för tjänstemän, som frivilligt avgå före uppnådd pensionsålder.

I samband med beslut örn skrivelse rörande utredning i ämnet

har uttalats, att den beredning, åt vilken ifrågavarande utredning kunde komma

att anförtros, borde vara oförhindrad att till behandling upptaga även spörsmålet

om förtidspensionering, därest och i den mån förhållandena så påkallade.

På grund av vad här anförts har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall

till den föreliggande motionen.

Eiksdagen biföll utskottets hemställan örn avslag å motionen.

1928 års pensionsförsäkring skommitté har i sitt den 26 april 1934 avgivna

betänkande rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen framlagt

två av kommittén utarbetade alternativ för frågans lösning, vilka skilja sig

från varandra huvudsakligen däruti, att det ena innebär ett överförande från

den obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga sjukförsäkringen av

uppgiften att meddela försäkring för invaliditet före den för rätt till ålderspension

stadgade åldern, under det att enligt det andra bibehålies en kombinerad

obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Enligt båda alternativen

skulle den nu gällande pensionsåldern, 67 år, bibehållas.

I ett vid lagförslagen fogat särskilt yttrande hava två av de sakkunniga,

landshövdingen Bernhard Eriksson och fru Olivia Nordgren, anfört, bland

annat:

Alltsedan pensionsförsäkringens tillkomst ha starka röster höjts för en

sänkning av pensionsåldern, och det torde icke kunna förnekas, att arbetsförmågan,

särskilt hos lönarbetarna och i synnerhet hos de inom industrier anställda,

ofta är i hög grad försvagad redan vid en tidigare ålder än 67 år. En

sänkning av pensionsåldern torde även vara påkallad av den nu rådande, och

sannolikt för en avsevärd framtid bestående, ungdomsarbetslösheten, vilken

kräver samhällets synnerliga uppmärksamhet och åtgärders vidtagande för

beredande av arbetsmöjligheter åt de unga. Endast under förutsättning att

vid en sänkning av pensionsåldern sådana pensionsförmåner beredas de avgående

arbetarna, att de kunna försörja sig och sin familj på pensionerna, tor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

5

de emellertid en lägre pensionsålder och en tidigare avgång från innehavd anställning

komma att medföra ökade arbetstillfällen åt ungdomen. En sänkning

av pensionsåldern kommer eljest att i det stora flertalet fall endast innebära

ett ombyte av arbete eller arbetsplats för de förtidspensionerade. En

framkomlig väg för lösning av frågan vore måhända, att de arbetsgivare, som

äro försäkringspliktiga enligt olycksfallsförsäkringslagen, ålades att till en

förtidspensioneringsfond inbetala visst årligt belopp för varje anställd arbetare.

Genom pensioner från denna fond, utfyllda med ett statligt pensionstilllägg,

skulle pensionsåldern kunna avsevärt sänkas för löneanställda. Örn förtidspensioneringen

begränsades att omfatta endast industriarbetarna, torde

bidrag böra stadgas endast från de arbetsgivare, som falla under arbetarskyddslagens

bestämmelser för industriell verksamhet. En annan lösning av

frågan vore, att staten lämnade ett tillskott till alla av arbetsgivare frivilligt

lämnade förtidspensioner av viss storlek. För åstadkommande av en förtidspensionering

kunde det även tänkas att de vid ett företag anställda lämnade

ett årligt bidrag till en för dem avsedd förtidspensioneringsfond. Dessa antydningar

örn vissa möjligheter till åstadkommande av förtidspensionering

kunna helt säkert kompletteras med andra uppslag. Enligt vår mening är det

av synnerlig vikt att denna fråga snarast kommer under omprövning och bringas

till sin lösning.

I proposition nr 217 till årets riksdag med förslag till lag örn folkpensionering

m. m. har (sid. 116) under rubriken »Ändra frågor av större vikt. Pensionsåldern»

i sammandrag återgivits det av herr Bernhard Eriksson och fru

Nordgren avgivna särskilda yttrandet. Vidare omnämnes, att i flera yttranden,

särskilt från kommunalt håll, ifrågasatts mer eller mindre bestämt, att

pensionsåldern borde sänkas, därvid 65, 63 och även 60 år nämnts såsom lämplig

pensionsålder. Slutligen framhålles, att landsorganisationen understrukit

önskvärdheten, att de ovannämnda reservanternas uppslag örn förtidspensionering

av löneanställda göres till föremål för snar utredning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i nämnda proposition

anfört:

En sänkning av pensionsåldern skulle uppenbarligen från flera synpunkter

vara en mycket önskvärd reform. T den offentliga diskussionen har, innan

pensionsförsäkringskommitténs nyss åsj^ftade beräkningar framlagts, en sådan

åtgärd ofta utpekats såsom en av de angelägnaste förändringarna på pensionsförsäkringens

område. Det vill emellertid synas, som örn anhängarna av

en sänkning av pensionsåldern stundom tillmätt åtgärden en betydelse för arbetslöshetens

bekämpande, som densamma icke i full utsträckning äger. Det

bör nämligen ihågkommas, att tilldelande av pension åt en person vid en ålder

då han ännu äger arbetsförmåga, även örn denna är något nedsatt, icke i och

för sig är tillräckligt för att han skall upphöra att arbeta och sålunda bereda

plats åt annan arbetskraft. Ehuru jag väl behjärtar de starka skäl, som ändock

tala för en sänkning av pensionsåldern, ser jag mig i betraktande av de

därmed förbundna mycket stora kostnaderna icke i stånd att föreslå en generell

sådan åtgärd. Huruvida — såsom i det nämnda särskilda yttrandet till

kommittéförslaget ifrågasattes eller på annat sätt — pension kan beredas vid

en tidigare ålder åt vissa grupper av de till folkpensioneringen anslutna, förtjänar

enligt min mening att särskilt utredas. Frågan kan icke lösas i nu förevarande

sammanhang.

I Kungl. Maj:ts propositioner till innevarande riksdag nr 231 angående anslag

till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. samt nr 232 angå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

TJtshottet.

ende anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet,

statliga och statskommunala reservarbeten m. m. har det nu förevarande spörsmålet

icke berörts.

Rörande omfattningen av ungdomsarbetslösheten får utskottet lämna följande

uppgifter:

Antalet arbetslösa november 1933 ......

Hela antalet

hjälpsökande

....... 170,702

Därav i åldern

16—21 år

29,300

juni 1934 ......

...... 99,628

13,038

>

juli 1934 ......

...... 86,253

10,452

augusti 1934 ......

...... 83,042

9,880

»

september 1934 ......

...... 78,918

9,016

»

oktober 1934 ......

...... 84,811

11,650

5>

november 1934 ......

...... 92,016

11,088

december 1934......

....... 92,881

10,413

mars 1935 ......

••..... 83,588

10,093

april 1935 ......

....... 75,122

8,727

Frågan örn ungdomsarbetslösheten kommer inom kort att bliva föremål för

internationellt övervägande. Internationella arbetsbyråns styrelse beslöt vid

sammanträde i oktober 1933, att på programmet för den internationella arbetskonferensens

nittonde sammanträde, vilket äger rum i juni månad innevarande

år, frågan örn ungdomsarbetslösheten skall upptagas. Det första initiativet

till denna frågas internationella handläggning togs år 1932 av den socialistiska

ungdomsinternationalen. Med hänsyn till problemets aktualitet och önskvärdheten

av en snar prövning och slutbehandling av detsamma från arbetskonferensens

sida har nu internationella arbetsbyrån, på uppdrag av sin styrelse, i

en avgiven rapport framlagt sådant informationsmaterial, som skall möjliggöra

för konferensen att vid sitt nästkommande sammanträde antingen preliminärt

utstaka riktlinjerna för en s. k. rekommendation i ämnet, vars innehåll

vid ett följande sammanträde slutgiltigt bestämmes efter rådfrågning av respektive

länders regeringar, eller, om detta skulle befinnas lämpligast, omedelbart

fatta beslut örn en dylik rekommendation med tillhörande direktiv och

bestämmelser.

Utskottet får slutligen erinra örn att innevarande riksdag i anledning av

väckta motioner (1:12, I: 98, II: 29 och II: 78) på förslag av andra lagutskottet

(utlåtande nr 19) i skrivelse (nr 141) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl.

Maj:t ville till allsidig och skyndsam utredning upptaga frågan örn lagstiftning

i syfte att få till stånd betryggande former för pensionering av anställda

hos enskilda företag och sammanslutningar.

I förevarande motioner har till behandling upptagits, bland annat, spörsmålet

om obligatorisk pensionering av äldre anställda inom näringslivet. Utskottet

vill framhålla det nära sambandet mellan nämnda spörsmål och den

allmänna frågan örn folkpensionering, som genom propositionen nr 217 fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

7

lagts för årets riksdag, vilken proposition, med vissa ändringar, tillstyrkts

av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 1.

Vad åter angår den mera speciella frågan örn förtidspensionering av äldre

arbetare såsom medel mot ungdomsarbetslösheten, vilken fråga jämväl berörts

i de förevarande motionerna, får utskottet erinra därom, att detta spörsmål

upptagits till behandling i ett av landshövdingen Bernhard Eriksson och

fru Olivia Nordgren avgivet särskilt yttrande, som återfinnes i 1928 års pensionsförsäkringskommittés

år 1934 avlämnade betänkande med förslag rörande

revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Under hänvisning till detta

särskilda yttrande har föredragande departementschefen, statsrådet Möller, i

den ovan omnämnda propositionen nr 217 till årets riksdag med förslag till

lag örn folkpensionering m. m. framhållit, att spörsmålet, huruvida pension i

vissa fall kunde beredas vid en tidigare ålder än den allmänna pensionsåldern,

förtjänade att särskilt utredas. Med hänsyn till vad departementschefen sålunda

anfört torde det kunna förväntas, att utredning i ämnet kommer att

igångsättas av Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

. att förevarande motioner, I: 97 och II: 163, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, Gustaf

Tamm*, P. Sandström, Norman, Karl Bodin, Knut Petersson och Forslund*;

från andra kammaren: herrar Österström*, Magnusson i Kalmar, Hage*, Johanson

i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken och Holmström

samt fru Nordgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.