Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 4 i första kammmaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr 30 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.

1935-02-01 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 4 i första kammmaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr 30 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

.Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 1 lebruari 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i

lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 4

i första kammmaren av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt nr

30 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, »att i ’lag örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöring’, skola i 1 § utgå orden: ''eller av annan jämförlig

orsak’».

Beträffande] de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, innehåller i § 1 den bestämmelsen, att

värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i

den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall kunna få fullgöra viss annan

tjänstgöring. Örn hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

kan han få fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapnens

bruk eller bära vapen eller ammunition (§ 1 a)). Avse däremot hans

samvetsbetänkligheter varje tjänstgöring vid krigsmakten, kan han i stället

för sådan tjänstgöring få utföra civilt arbete för statens räkning (§ 1 b)).

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas av

vederbörande inskrivningsrevision (§ 2). Beträffande samvetsömma värnpliktiga

är tjänstgöringstiden längre än för andra värnpliktiga (§ 3). Den,

som fullgör tjänstgöring enligt § 1 a) skall tjänstgöra ett antal dagar, som

med 90 överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i

fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom.

TJtföres arbete enligt § 1 b) utgör motsvarande ökning i antalet tjänstgöringsdagar

120.

Genom kungörelse den 23 december 1925 (nr 516), vilken i vissa delar

erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 9 januari 1935 (nr 1), hava

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

i administrativ ordning (med stöd av § 9 i lagen) utfärdats vissa tillämpningsföreskrifter.

Vid ansökan av värnpliktig att få fullgöra tjänstgöring

enligt lagens bestämmelser skall (enligt § 1 i kungörelsen) fogas vissa intyg

rörande sökanden. Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter grunda sig på

religiös övertygelse, skall förete intyg, utfärdat av präst i den församling, där

sökanden är kyrkobokförd (respektive präst i främmande trossamfund), vilket

intyg skall uttryckligen angiva, antingen vilken uppfattning intygsgivaren

bildat sig i frågan, huruvida sökanden hyser allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter mot visst angivet slag av värnpliktstjänstgöring

i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, eller mot varje slag

av tjänstgöring vid krigsmakten, eller ock att samma fråga undandrager

sig intygsgivarens bedömande. Skälen för vad sålunda angives skola i varje

fall linnas införda i intyget. Religiöst samvetsöm värnpliktig skall vidare

förete intyg, utfärdat på heder och samvete av två andra, myndiga,

ojäviga och trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden

förvärvat ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, att

de anse honom hysa allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter

mot tjänstgöring i vanlig ordning eller vid krigsmakten överhuvud.

Intyget skall innehålla utförliga upplysningar såväl örn intygsgivarnas

bekantskap med sökanden som örn de omständigheter, på vilka intygsgivarnas

omdöme grundas. Slutligen skall religiöst samvetsöm förete

intyg av polismästare eller stadsfiskal i stad eller landsfogde eller landsfiskal

å landet örn de ovan senast omförmälda två intygsgivarnas trovärdighet.

— Värnpliktig, vars samvetsbetänkligheter hava annan grund än religiös

övertygelse (etiskt samvetsöm), skall förete skriftlig, på heder och samvete

avgiven försäkran av sökanden själv angående hans samvetsbetänkligheter

ävensom intyg, utfärdat pä heder och samvete av två myndiga, ojäviga och

trovärdiga personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat

ingående kännedom örn hans personliga förhållanden, av enahanda

beskaffenhet som motsvarande för religiöst samvetsöm föreskrivna intyg.

Etiskt samvetsöm skall vidare förete intyg av polismästare eller stadsfiskal

i stad eller landsfogde eller landsfiskal på landet dels i fråga örn sökandens

vandel och dels beträffande de två intygsgivarnas trovärdighet.

Enligt § 2 i 1925 års kungörelse skola genom inskrivningsnämnds — inskrivningsbefälhavares

— försorg de uppgifter, som meddelats i ansökningshandlingar

av värnpliktig, varom nu är fråga, fullständigas med de ytterligare

upplysningar angående sökandens personliga förhållanden, vilka äro

av beskaffenhet att kunna inverka på ärendets avgörande.

Örn inskri vningsrevisionens ordförande finner föreliggande utredning otillräcklig

för bedömande av frågan, huruvida sökanden hyser samvetsbetänkligheter

av den art, han uppgiver, åligger det enligt § 3 i kungörelsen ordföranden

att föranstalta örn. vidare utredning i ärendet. Sökanden kan, vid

äventyr att ärendet ändock avgöres, föreläggas att inställa sig personligen

vid inskrivningsrevisionens sammanträde, att vidtaga av honom beroende

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. ö

åtgärder i syfte att person, vilkens hörande ordföranden anser vara av vikt,

kommer tillstädes vid nämnda sammanträde ävensom att ingiva skriftlig

utredning i avseende, som av ordföranden uppgives.

Av de ovan omförmälda bestämmelserna i § 1 av 1925 års kungörelse

hava genom kungörelsen den 9 januari 1935 tillagts föreskrifterna örn att

de två myndiga, ojäviga och trovärdiga intygsgivarna skola vara sådana

personer, vilka under långvarig bekantskap med sökanden förvärvat ingående

kännedom örn hans personliga förhållanden, att nämnda intygsgivares

intyg skall innehålla utförliga upplysningar örn — förutom de omständigheter,

på vilka intygsgivarnas omdöme grundas — intygsgivarnas bekantskap

med sökanden samt att intyg av föreskriven beskaffenhet skall företes

i fråga örn intygsgivarnas trovärdighet.

Den första reglering genom lag av särskild tjänstgöring för värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, tillkom i vårt

land genom lag den 21 maj 1920.

Till grund för den proposition (165/1920), genom vilken förslag till nämnda

lag förelädes riksdagen, låg ett av år 1917 tillkallade särskilda sakkunniga

den 16 december 1918 avgivet betänkande i ämnet.

I fråga örn samvetsbetänkligheternas art föreslogo 1917 års sakkunniga

en huvudbestämmelse av följande lydelse:

»Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga, på kristligt

eller mosaiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag

stadgas, må erhålla tillstånd — — —.»

Två av de sakkunniga voro av skiljaktig mening och föreslogo en lydelse

av följande innehåll:

»Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning, äge, — — —•»

I propositionen (nr 165) till 1920 års riksdag yttrade föredragande departementschefen

statsrådet E. A. Nilson:

Att på sätt de sakkunnigas majoritet föreslagit begränsa den grupp av

värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i avseende

å värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana, vilkas samvetsbetänkligheter

hade sin grund i kristen eller mosaisk trosåskådning, funne departementschefen

varken vara följdriktigt från utgångspunkten för de sakkunnigas eget

resonemang eller ägnat att i tillämpningen leda till ett ur rättvisans och

billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat. Principiellt riktigare

syntes departementschefen i detta avseende reservanternas förslag, sett från

bakgrunden av den uppfattning, som läge till grund för deras motivering,

nämligen att allenast pä religiös övertygelse grundade betänkligheter borde

föranleda befrielse från värnpliktstjänstgöring. Departementschefen anslöte

sig därför till denna mening, men ansåge det, emellertid vara lämpligt, att,

till ledning för de myndigheter, som skulle tillämpa lagbestämmelsen, såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr å.

en närmare karaktäristik av vad som vore att anse såsom allvarliga samvetsbetänkligheter,

i lagtexten uttryckligen angåves, att ifrågavarande betänkligheter

skulle vara grundade på religiös övertygelse.

Vid behandlingen av propositionen samt i anledning därav väckta motioner

(1:241, I: 244 och II: 348) anförde andin lagutskottet (utlåtande nr 24),

bland annat:

Utskottet vilie icke förneka, att fall av samvetsbetänkligheter, vilka icke

grundade sig pä religiösa motiv utan på etiska, sociala eller andra skäl,

kunde inträffa, där statens efterlåtenhet med avseende på utkrävandet av

medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen kunde vara lika väl motiverat

som då samvetsbetänkligheterna grundade sig på religiös övertygelse.

Men utskottet fann sig av flera skäl ej kunna av denna anledning avstå

från kravet på religiös övertygelse som grund för berörda samvetsbetänkligheter.

— Utskottet ansåge, att genom utvidgning av lagens tillämplighetsområde

till betänkligheter av annan än religiös art fältet skulle lämnas

öppet för så mycken simulation och godtycke, att det ej kunde tillråda en

sådan utvidgning. Dock ville utskottet uttala, att det ansåge självklart,

att »religiös övertygelse» gåves en mycket vidsträckt betydelse, så att övertygelsen

ej förutsattes behöva bottna i viss kyrklig eller kristen åskådning.

Med en sadan tolkning torde, i betraktande av de obestämda gränserna för

vad som menades med religiös övertygelse, i regel de tänkta fall av etiska

samvetsbetänkligheter, för vilka man kunde finna särskild anledning att

ömma, kunna inrymmas under lagens bestämmelser.

Propositionens förslag örn att allenast på religiös övertygelse grundade

samvetsbetänkligheter skulle föranleda den ifrågavarande befrielsen bifölls

av riksdagen.

1920 års lag gällde till och med 1925 års utgång.

Vid 1924 års riksdag väcktes i motioner (1:177 och 11: 4) förslag till lagändring

i fråga örn samvetsbetänkligheternas art, men motionerna föranledde

icke. på grund av skiljaktiga beslut i kamrarna, någon riksdagens

åtgärd.

Genom proposition, nr 210, framlades för 1925 års riksdag förslag till ny

lag i ämnet. Med värnpliktiga, som hyste »allvarliga, på religiös övertygelse

grundade samvetsbetänkligheter» mot värnpliktstjänstgöring i vanlig

ordning, likställdes i förslaget även sådana, vilka av| »annan jämförlig

orsak» hyste dylika samvetsbetänkligheter.

Föredragande departementschefen statsrådet P. Albin Hansson framhöll

efter att hava erinrat örn andra lagutskottets vid 1920 års riksdag ovan

omförmälda uttalanden, att erfarenheterna torde hava givit vid handen, att

lagtillämpningen ingalunda gått i den riktning, utskottet avsett.

Departementschefen anförde vidare, bland annat:

Vad angår påstådd svårighet att pröva allvaret av etiska och liknande

samvetsbetänkligheter, låter densamma naturligtvis sig icke förneka. Under

det att de religiösa samvetsömma ju i allmänhet tillhöra vissa samfund eller

sekter och kunna med intyg från lärare och präster styrka sin allvarliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 7

religiositet, råder icke motsvarande förhållande beträffande de s. k. etiskt

samvetsömma. Även om jag sålunda medgiver svårigheten härutinnan, kan

jag dock icke anse den oöverkomlig. Det ankommer givetvis på den värnpliktige

att nöjaktigt styrka allvaret av sina betänkligheter. Endast i den

mån så sker, är inskrivningsrevisionen berättigad och pliktig att taga hänsyn

till desamma. Den erforderliga prövningen lärer väl för övrigt icke behöva

ställa sig svårare för myndigheterna i vårt land än i de främmande länder,

där en dylik lagstiftning är genomförd. — Icke heller synes mig den till

uttryck komna farhågan, att simulation lättare skulle kunna förekomma i

fråga örn etiska än beträffande religiösa samvetsbetänkligheter, hava samma

fog för sig nu som vid tiden för den provisoriska lagens antagande. Då

gällde 1914 års värnpliktslag med dess långa utbildningstider. Med den

avsevärda förkortning i tjänstgöringstiden, som nu är ifrågasatt att komma

till stånd från och med nästa år, lärer lockelsen att undkomma värnpliktstjänstgöring

i vanlig ordning i motsvarande mån förminskas.

Första särskilda utskottet anförde i utlåtande (nr 2) över propositionen

och i samband därmed stående motioner (II: 387 och II: 432), bland annat:

De skäl, som föranlett att de s. k. etiskt samvetsömma hittills ställts

utanför den särskilda lagstiftningen örn samvetsömma, torde huvudsakligen

vara att hänföra till en befarad svårighet att mäta och pröva allvaret av

de påstådda samvetsbetänkligheterna samt en farhåga för att på så sätt

bereda väg för simulation. För utskottet står det emellertid klart, att man

numera icke kan underlåta att taga behörig hänsyn även till den art av

samvetsbetänkligheter, som äger annan än rent religiös grund, och detta

synnerligast som i våra grannländer Norge och Danmark ävensom i Nederländerna

andra än religiösa samvetsbetänkligheter få göra sig gällande. Såsom

departementschefen även understrukit, ankommer det givetvis på den

värnpliktige att nöjaktigt styrka allvaret av sina betänkligheter, och bör

prövningen av dessa icke ställa sig svårare i vårt land än i de länder, där

en lagstiftning i förevarande avseende redan är genomförd. Efter företagen

prövning har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i

nu förevarande hänseende.

Mot utvidgningen av § 1 i lagen till att omfatta samvetsbetänkligheter

icke blott av religiös^ utan även av etiskt slag anmäldes reservation av

sju utskottsledamöter.

Riksdagen biföll särskilda utskottets förslag.

De därvid antagna bestämmelserna i § 1 havé därefter icke undergått

någon förändring.

Frågan örn ändringar i lagstiftningen angående samvetsömma värnpliktiga

har under de senaste åren från skilda militära myndigheters sida dragits

under Kungl. Maj:ts prövning.

1 skrivelse den 15 september 1932 anförde chefen för norm arméfördelningen,

bland annat:

Erfarenheterna från de senaste årens inskrivningsförrättningar synas giva

vid handen, att de bestämmelser, vilka gälla ifråga örn värnpliktiga, som

hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning, i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

vissa fall torde vara i behov av ändring. — Under de senaste tvä aren Ilar

antalet sainvetsömma värnpliktiga inom norra arméfördelningen och särskilt

inom Västernorrlands inskrivningsområde i hög grad stegrats. — Härvid

är dock att märka, att antalet värnpliktiga, som anfört religiösa skäl för

sina samvetsbetänkligheter, är relativt litet i förhållande till antalet värnpliktiga,

som åberopa andra eller s. k. »etiska» skäl.

Gällande bestämmelser synas icke giva nöjaktig säkerhet för att icke inskrivningsskyldiga,

vilka av olust för värnpliktstjänsten i vanlig ordning

vilja undandraga sig densamma, lyckas göra det, utan att de verkligen hysa

sådana allvarliga samvetsbetänkligheter, som givetvis varit lagens mening.

Men även örn den samvetsömme för tillfället har vissa betänkligheter av

berörda art, torde det ofta vara svart, till och med för den samvetsömme

själv, att kunna avgöra, huruvida betänkligheterna äro av allvarligt slag,

särskilt i sådana fall, då desamma föranletts av en ivrig agitation omedel

bart före inskrivningsförrättningen. Det visar sig också att betänkligheterna

ej alltid äro så fast grundade utan lätt övergivas. Det är även naturligt,

att en yngling i 2O-årsåldern, som kanske aldrig förut ägnat en tanke åt

dessa frågor, ej har så lätt att avgöra denna svåra angelägenhet. På grund

härav synes frågan om samvetsömhet ej böra avgöras vid den första inskrivningsförrättningen,

utan uppskov med inskrivningen till nästföljande

år bör i varje fall meddelas den samvetsömme, så att han får erforderlig

tid att betänka sig. Härmed erhålles större säkerhet för att allvaret i hans

samvetsbetänkligheter är verkligen grundat, än vad nu är fallet.

Bestämmelserna rörande intygsgivningen hava också visat sig vara, särskilt

i fråga örn betänkligheter mot värnplikten av annan art än religiösa

sådana, av något löslig art. I den mån kännedom örn denna svaghet i

gällande bestämmelser sprids, är det fara för att anmälningarna örn samvetsbetänkligheter

skola taga ännu mer ökad omfattning, helst som en hänsynslös

försvarsfientlig propaganda tydligen målmedvetet bearbetar ungdomen

i sådan riktning. Som författningen nu är, kan snart sagt vilken

försvarsolustig yngling som helst av tvenne likasinnade få intyg örn sina

betänkligheter, och sedan av någon känd person bestyrkt, att de tvenne intygsgivarna

äro trovärdiga och ojäviga personer. Bestämmelserna rörande

intygen torde böra skärpas därhän, att större säkerhet vinnes för att intygen

äro väl grundade; sålunda böra intygsgivarna styrka, att de känt den

sökande under viss ej alltför kort tid.

Såsom yttrande över chefens för norra arméfördelningen skrivelse av den

15 september 1932 anförde chefen för generalstaben i skrivelse den 4 mars

1933, bland annat;

Intygen rörande »de allvarliga samvetsbetänkligheterna mot värnpliktens

fullgörande i den ordning vänpliktslagen föreskriver» vila ofta på mycket

lösa grunder. Att ett dylikt förhållande vinner utbredning är knappast

ägnat att förvåna, så som bestämmelserna utan påföljd synas kunna tilllämpas.

En av anledningarna till att antalet sa kallade etiskt samvetsömma varit

påfallande stort inom Västernorrlands inskrivningsområde synes vara den

propaganda, som vissa inom landet verkande försvarsfientliga så kallade

fredsföreningar bedrivit.

För att effektivt råda bot för missbruk, som påvisats i chefens för norra

arméfördelningen skrivelse, torde endast finnas en möjlighet, nämligen att

minska lagens giltighetsområde, så att erforderlig kontroll kan utövas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 9

Erfarenheterna angående lagen av den 21 maj 1920 visa, att svårigheterna

att pröva samvetsbetänkligheter av religiös art understundom varit

stora. Missbruk av den art, som ägt rum inom Västernorrlands inskrivningsområde

de senaste åren, har dock under nämnda lags giltighetstid,

såvitt kunnat utredas, icke ägt rum, i varje fall icke i nämnvärd utsträckning.

Enär sålunda dessa lagbestämmelser varit väl avvägda, synes en

återgång till dem vara befogad. Erfarenheterna från motsvarande lagstiftning

utomlands tala även härför.

Skola nu gällande bestämmelser trots de påvisade olägenheterna allt fortfarande

i princip äga giltighet, är det nödvändigt att vidtaga åtgärder för

att förebygga missbruk. Den utväg, som i detta hänseende torde medföra

det bästa'' resultatet, är att genom en reglering av tjänstgöringstidens längd

göra undantagsbestämmelserna mindre lockande.

En annan restriktion, som lämpligen kan anbefallas jämsides ined den

ovan föreslagna och som, därest en förlängning av tjänstgöringstiden för

närvarande icke låter sig genomföras, kan tillämpas oberoende härav, är

viss ändring av bestämmelserna rörande intygs avgivande. Värnpliktiga,

som hysa religiösa samvetsbetänkligheter, kunna i de flesta fall avfordras

intyg av personel* i mer eller mindre officiell ställning. Så torde emellertid

icke vara fallet med de värnpliktiga, vilkas betänkligheter grundas på andra

skäl. Vägen att genom intyg eliminera möjligheterna till simulation av

så kallade etiska samvetsbetänkligheter synes visserligen mycket vansklig.

Erfarenheterna tala härvidlag ett tydligt språk. Men örn bestämmelserna

rörande avgivande av intyg skärpas därhän, att intygsgivarna på heder och

samvete måste förklara, att de väl känt den intygssökande och hans inställning

till värnpliktstjänstgöringen under en relativt lång tid, icke understigande

sex månader, synes det, icke vara omöjligt att något minska den

vårdslöshet i intygsgivningen, som i stor utsträckning förekommit.

I egenskap av befälhavare för Jämtlands inskrivningsområde anmälde

chefen för Jämtlands fältjägarregemente i skrivelse den 14 juni 1933 till

chefen för norra arméfördelningen, att antalet samvetsömma inom Jämtlands

inskrivningsområde syntes vara i tillväxt. Ökningen omfattade huvudsakligen

etiskt samvetsömma. — Regementschefen, som förmenade, att anledningen

till samvetsömhetens allt större spridning till stor del vore en

följd av den ytliga handläggning av ifrågavarande ärenden, som i allmänhet

syntes bestås av inskrivningsmyndigheterna, rekommenderade införandet av

ett frågesystem att föreläggas den samvetsömme och hans intygsgivare till

besvarande. Frågorna, upptagna å särskilda formulär, borde utarbetas a\

härför särskilt lämpliga, i psykologiska och etiska frågor kunniga personer.

— Chefen för norra arméfördelningen har sedermera överlämnat denna

skrivelse till Kungl. Majit.

Medicinalstyrelsen anförde i utlåtande över chefens för Jämtlands fältjägarregemente

skrivelse, bland annat, att det av honom framlagda förslaget

mera syntes syfta till en kontroll av de avgivna förklaringarnas

sanningsenlighet än till en psykologisk analys av samvetsbetänkligheternas

art. Del syntes därför medicinalstyrelsen lämpligt, att för den vägledning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andru lagutskottets utlåtande Nr 5.

som de föreslagna formulären avsäge att åvägabringa, i första hand praktisk

juridisk sakkunskap borde anlitas. Det torde emellertid kunna starkt

ifrågasättas, huruvida ett utfyllande av detaljerade på förhand kända frågeformulär

vore ägnat att i avsett syfte klargöra fallet. Styrelsen holle före,

att den utredning, som vid inskrivningsförrättningen stöde att vinna utöver

vad ansökningshandlingarna meddelade, under alla förhållanden måste bliva

skäligen ofullständig. Tyngdpunkten borde förläggas till utredning, som

inskrivningsrevisionens ordförande ägde verkställa.

Ytterligare ett hithörande spörsmål har anmälts för Kungl. Maj:t. I en

promemoria den 9 januari 1934 framhöll chefen för lantförsvarets kommandoexpedition

svårigheterna att bereda arbetstillfällen åt de alltmera

stigande kontingenterna samvetsömma värnpliktiga samt ifrågasatt dels en

återgång till den tidigare lagstiftningen med hänsynstagande allenast till

de religiöst samvetsömma, dels ock en utvidgning av bestämmelserna rörande

civilt arbete, så att sådant arbete skulle kunna få utföras icke blott för

statens räkning utan jämväl i vissa fall för kommunala ändamål.

Chefen för generalstaben har instämt i de sålunda anförda synpunkterna.

Vid 1934 års riksdag yrkades i två motioner, I: lil och II: 223, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn snara

åtgärder i syfte att undanröja de uppenbara brister, som vidlådde lagen

örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens fullgörande

i vanlig ordning, ävensom rörande bestämmelser örn straffpåföljd

för den, som obehörigt utnyttjade lagens föreskrifter eller lämnade medhjälp

därtill.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 30) i anledning av motionerna:

Av vad här ovan anförts framgår, att av olika militära myndigheter

framställda förslag till ändringar beträffande nu gällande bestämmelser

rörande samvetsömma värnpliktiga och deras tjänstgöring för närvarande

äro föremål för Kungl. Maj:ts bedömande. Utskottet finner sig hava anledning

förvänta, att Kungl. Majit i samband med behandlingen av nämnda

framställningar kommer att taga under övervägande de åtgärder, vilka

kunna vara erforderliga för att bereda ökad möjlighet att vid bedömandet

av värnpliktigas ansökningar av det slag, varom här är fråga, skilja de

fall, då samvetsbetänkligheterna grunda sig på en ärlig och varaktig övertygelse,

från fall av annan art. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner

utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att i anledning av nu ifrågavarande

motioner göra någon framställning i ämnet till Kungl. Majit.

Utskottet hemställde att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservation anmäldes av fem ledamöter, vilka hemställde örn bifall till

det i motionerna gjorda yrkandet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

11

Utskottet får vidare omnämna, att ordföranden för Svenska Freds- och

Skiljedomsföreningens arbetsutskott Per J. Gyberg i skrivelse till militieombudsmannen

den 28 september 1934 förklarat sig vilja för eventuella

åtgärder fästa M. 0:s uppmärksamhet vid det förfaringssätt, som, enligt

uppgift, chefen för Jämtlands fältjägarregemente tillämpat, när det gällt

att vid inskrivningsförrättning pröva samvetsömma värnpliktigas anhållan

att få utbyta den militära värnplikten mot annan tjänstgöring. Vissa olämpliga

frågeformulär skulle lia kommit till användning.

Regementschefen anförde i infordrat yttrande, bland annat, att frågeformulären

utarbetats av honom samt tillhandahållits ordförandena i inskrivningsnämnderna

för att tjäna såsom ledning vid fullständigande av s. k.

etiskt samvetsömmas uppgifter med de ytterligare upplysningar angående

sökandens personliga förhållanden, vilka vore av beskaffenhet att kunna

inverka på ärendets avgörande (jämför § 2 i 1925 års kungörelse). Till

M. O. överlämnades två frågeformulär, det ena med rubrik »Frågor att besvara

av etiskt samvetsöm» och det andra med rubrik »Frågeformulär att

ifyllas av intygsgivare för s. k. etiskt samvetsömma».

M. O. anförde därefter i skrivelse den 27 november 1934 till regementschefen,

bland annat, att med hänsyn till bestämmelserna i § 2 av 1925 års

kungörelse anmärkning icke kunde framställas vare sig däremot att regementschefen

i egenskap av inskrivningsbefälhavare ansett sig böra vidtaga

åtgärder för fullständigande av till honom inkomna ansökningshandlingar

uti ifrågavarande slag av ärenden eller emot att regementschefen för vinnande

av enhetlig tillämpning av nyssnämnda bestämmelser inom inskrivningsområdet

lämnat ordförandena i inskrivningsnämnderna anvisningar

angående sådant fullständigande av till nämnderna inkomna ansökningshandlingar.

Att regementschefen funnit nämnda fullständigande av ansökningshandlingarna

böra ske på det sätt, att ett antal frågor, upptagna i särskilt

upprättade frågeformulär förelagts sökande och dennes intygsgivare till

besvarande, funne M. O. ej kunna giva anledning till anmärkning. Vad

anginge spörsmålet huruvida de i formulären upptagna frågorna med hänsyn

till dessas innehåll författningsenligt kunnat framställas, anförde M. O., att

han fann, att en fråga i varje formulär (huruvida sökande ansåge sig ha

rätt och skyldighet att bruka våld till förhindrande av utförande av blockerat

arbete) icke lämpligen borde komma till användning, så vitt erforderlig

upplysning angående arten av sökandens samvetsbetänkligheter kunde

ernås utan framställande av denna fråga, i övrigt föranledde innehållet i

de i formulären upptagna frågorna icke någon M. 0:s erinran. Slutligen

förklarade M. O., att han icke ämnade företaga vidare åtgärd i ärendet.

Såsom ovan omnämnts har den 9 januari 1935 kungörelse (nr 1) utfärdats

angående vissa ändringar i 1925 års kungörelse (nr 516).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

I fråga om antalet värnpliktiga, vilka under åren 1921—1934 beviljats

tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna i § 1 av 1925 års

lag, får utskottet hänvisa till följande tabell (sammanställd på grundval av

för utskottet senast tillgängliga uppgifter):

Antalet samretsömma värnpliktiga åren 1921—1934.

År

Civilarbetare, £

1 b)

Övriga, § 1

a)

Summa

Summa

av reli- giösa skäl

av etiska

skäl

summa

av reli- giösa skäl

av etiska

skäl

summa

av reli- jäv etiska

giösa skaij skäl

1921

151

151

344

_

344

495 —

495

1922

152

152

j 259

—

259

411 j —

411

1923 210

■

—

210

189

189

399 j —

399

1924 1 245

—

245

149

—

149

394 | —

394

1925 i

178

—

178

46

—

46

224 —

224 |

1926

283

7

290

99

1

100

382 : 8

390

1927 !

264

4

268

61

2

63

325 6

331

1928

407

14

421

61

3 ,

64

468 | 17

485

1929 ;

378

7

385

56

2

58

434 | 9

443

1930 |

446

29

475

53

i

54

499 30

529

1931

429

102

531

53

i

54

482 I 103

585

1932 1

449

149

598

39

3

42 |

488 ; 152

640

1933 j

540

270

810

36

4

40 |

576 | 274 j

850

1934

489

242

731

44

8

52

533 ! 250 1

783

Beträffande antalet samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden

får utskottet i följande tabell lämna uppgifter för de senaste tre

arén.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 13

Samretsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsomr&den åren 1932-1984.

i

Inskri viii resora nide

I

Civilarbetare, §

1 b)

av

Övriga,

§ 1

a)

etiska

skäl

av religiösa j

skäl

av

etiska

skäl

religiösa

skäl

av

1932|l933|

1934

1932

1933

1934

1932|l933lt934|

1932

1933

1934

Malmöhus södra ....................

3

12

7

— ;

1

1

- ;

i

—

Malmöhus norra ....................

17!

15

ii

2

— ;

—

1

—

— i

-

_ i

- j

Hallands .............................

6

5

10

i

1

-

—

2

-

-

—

- |

Kronobergs ...........................

22

19

31

—

6

4

5

4

i

—

-

-

Norra Smålands .....................

46

53

58

i

3

3

4

2

41

1

Östergötlands ........................

36

33

33

—

10

1

—

3

4!

1

1 !

J

Örebro .................................

42

65

51

4

1

12

5

2

7

4

2!

1

Södermanlands........................

16

24

23

1

2

1

3

i

4

_

—

—

i Stockholms ...........................

15

21

20

1 1

—

1

2

4

-

-

! Uppsala.................................

24

28

35

j _

5

1

2

3

4

—

-

| Västgöta—Bohus ....................

4

12

7

1

2

16

—

—

-

i -

1

—

! Älvsborgs ..............................

17

37

24

5

6

2

i

8

—

-

__

1

Skaraborgs..............................

41

36

38

—

11

16

4

2

2

l -

—

— 1

Värmlands ...........................

38

23

21

3

1

—

2

i

2

—

i

-J- i

i

Kopparbergs...........................

19

17

22

2

6

10

i

2

5

i

3

Gävleborgs ..........................

| 25

24

20

5

28

29

4

i — •

1 —

—

Jämtlands..............................

1 18

26

19

! 1

4

4

—

; —

4

1 —

i —

i Västernorrlands ....................

21

28

17

105

144

112

—

i —

2

-

i

— ;

i Västerbottens ........................

| 23

40

28

14

35

21

1

i —

i

! -

i

: —!

Norrbottens ...........................

9

10

9

—

—

3

3

2

—

-

1 —

i —

| Gotlands .............................

7

12

5

3

5

5

j —

1 —

2

| —

i -

1 —

Summa

! 449

1 540

! 489

1 149

270

242

1 39

! 36!

44

! 3

4

8

Såsom framgår av chefens för lantförsvarets kommandoexpedition ovan

omförmälda promemoria av den 9 januari 1934 hava svårigheterna att bereda

arbetstillfällen åt samtliga s. k. civilarbetare tidigare varit stora.

Emellertid har enligt vad utskottet inhämtat under föregående år samtliga

civilarbetare kunnat beredas sysselsättning. Till och med år 1932 utfördes

arbete allenast för domänstyrelsens och vattenfallsstyrelsens räkning. Under

åren 1933 och 1934 hava även Uppsala universitets skogsförvaltning, skogsförvaltningen

vid östra arméfördelningen samt riksantikvarien kunnat erbjuda

lämpligt arbete.

Utskottet får slutligen lämna uppgifter angående fördelningen inom olika

yrkeskategorier av samvetsömma värnpliktiga, vilka varit skyldiga att fullgöra

tjänstgöring under åren 1933 och 1934 (i de angivna siffrorna ingå

sålunda även värnpliktiga, vilka inskrivits före år 1933 men som icke

tidigare fullgjort tjänstgöring):

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utikottet.

År

Kroppsar- betare utan

särskilt

angiven

yrkes- utbildning

Chauf-

förer

1

Kockar|.

tonster

Ma-

, . Mura- ski- !

re

nistor

Måla-

re

Skogs-

arbe-

tare

Skrif- art''e- tare

Sme-

der

Snicka-

re

Sten-

arbe-

tare

Sum-

ma

1933

570

11

- 5

1 j 2

15

147

52

12

44

4

803

1934

598

15

2 0

— ! 2

12

163

55

6

41

10

910

Utskottet anser det vara angeläget, att möjlighet föreligger att vid bedömandet

av värnpliktigas ansökningar av det slag, varom här är fråga,

skilja de fall, dä samvetsbetänkligheterna grunda sig på en ärlig och varaktig

övertygelse, från fall av annan art. Utskottet finner önskvärt, att

undersökning verkställes, i vad mån de genom kungörelsen den 9 januari

1935 utfärdade nya bestämmelserna i ämnet åstadkomma ökad trovärdighet

hos åberopade intyg och möjliggöra en tillförlitlig och rättvis prövning av

de uppgivna samvetsbetänkligheternas verkliga innebörd. En sådan undersökning

synes böra verkställas på det sätt, att redan under våren 1935 från

samtliga inskrivningsrevisioner i riket infordras meddelanden örn deras

erfarenheter av den nya kungörelsens bestämmelser i dessa avseenden. Samtidigt

synas inskrivningsrevisionerna böra anmodas att insända uppgifter,

huru antalet inkomna och beviljade ansökningar från samvetsömma värnpliktiga

efter de grunder, som däri åberopats, äro att fördela i grupper

enligt lagens bestämmelser.

Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka det i motionerna framförda

yrkandet om lagändring, får hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 4 och II: 30, måtte hos Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville från samtliga inskrivningsrevisioner

i riket redan under våren 1935 infordra dels uppgifter

angivande huru antalet inkomna och bifallna ansökningar

från samvetsömma värnpliktiga efter de grunder,

som däri åberopats, äro att fördela i grupper enligt

lagens bestämmelser, dels ock meddelanden, i vad mån

erfarenheterna givit vid handen, att de genom kungörelsen

den 9 januari 1935 (nr 1) utfärdade nya bestämmelserna

i ämnet åstadkomma ökad trovärdighet

hos åberopade intyg och möjliggöra en tillförlitlig och

rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas

verkliga innebörd.

Stockholm den 1 februari 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Aiidra lagutskottets utlåtande Nr 5.

15

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge*, Hagman*, Gustaf'' Tamm,

P. Sandström, Norman, Knut Petersson* och Forslund;

från andra kammaren: herrar Österström*, Magnusson i Kalmar, Linnér, Petersson i

Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås och Hansson i Trollhättan, fru Nordgren samt herr Johansson

i Tväråselet.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:16 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgörin a1 i texten