Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § ni) i lagen om arbetarskydd.

1935-02-07 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § ni) i lagen om arbetarskydd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

*

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § ni)

i lagen om arbetarskydd.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 338,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen

örn arbetarskydd, att paragraf 5, punkt m), erhåller följande lydelse: Åt arbetare,

som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller

företag, skall å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september

beredas semesterledighet under minst 15 dagar.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

5 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller bestämmelser om

vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i

följd av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:

»Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i

allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst

fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd

i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.»

Frågan om arbetarsemester har sedan lång tid tillbaka varit föremål för

utredning. I andra lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1932 års riksdag lämnades

en redogörelse för vad därutinnan förekommit, och får utskottet beträffande

tiden till och med år 1930 hänvisa till nämnda utlåtande.

Genom proposition nr 40 till 1931 års riksdag framlades förslag till lag

angående ändring i vissa delar av 1912 års lag örn arbetarskydd. Därvid föreslogs,

att i lagen skulle införas ett stadgande i 5 § punkt m) av den lydelse

detta lagrum nu äger.

Inom riksdagen väcktes i anledning av propositionen motioner, nr 205 i

första kammaren av herr Sigfrid Hansson m. fl., nr 349 i andra kammaren

bihang lill riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 6—7. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

av herr Sävström m. fl. och nr 352 i samma kammare av herr Karlsson i

Grängesberg m. fl. I motionerna 1:205 och 11:349, vilka voro likalydande,

yrkades, att semesterledigheten måtte — i enlighet med vad socialstyrelsen

föreslagit i ett den 2 november 1925 till Kungl. Maj:t överlämnat inom styrelsen

utarbetat förslag till reviderad lag om arbetarskydd — bestämmas

till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning. I motionen II. 352

hemställdes, att stadgandet om semester måtte givas den avfattningen, att

åt arbetare, som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare

eller företag, skulle å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september

beredas semesterledighet under minst 15 dagar med skäligen bibehållen

avlöning.

Andra lagutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 24, att

utskottet icke kunde förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än

den i propositionen upptagna. Om den åsyftade ledigheten benämndes semester

framginge därav, att vederbörande under ledigheten åtminstone till

huvudsaklig del borde åtnjuta avlöning. Skulle bestämmelser meddelas örn

rätt till lön under semesterledighet, skulle detta innebära en inskränkning

i lagen av begreppet semester till att avse ledighet utan avlöning, något som

icke vore lämpligt.

Det lagförslag, som utskottet förordade, skilde sig i nu ifrågavarande del

icke från det genom propositionen framlagda.

Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig herr Sigfrid Hansson

m. fl. samt fröken Hesselgren, vilka tillstyrkte yrkandet, att den lagstadgade

ledigheten borde avse minst en vecka.

Utskottets utlåtande godkändes i förevarande del av riksdagen.

Vid såväl 1932 som 1933 års riksdagar framställde herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. (i motioner 11:61 år 1932 och 11:80 år 1933) samma förslag

till ändring av 5 § punkt m) i arbetarskyddslagen, som föreligger i den nu

ifrågavarande motionen II: 338.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 14/1932 och 15/1933)

beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Även vid 1934 års riksdag gjorde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i motion

II: 285 enahanda hemställan, som i förevarande motionen II: 338.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 4:

Utskottet anser det vara ett samhällsintresse att genom ledighet från arbetet

under någon tid — semester — tillfälle till rekreation beredes arbetare,

anställda i olika slags rörelse. Såsom utskottet framhållit i sitt vid 1931 års

riksdag avgivna utlåtande nr 24 inlägger utskottet i benämningen semester

å denna ledighet, att arbetaren åtminstone till huvudsaklig del åtnjuter avlöning

under densamma.

Att i lagen örn arbetarskydd fastställa en bestämd minimitid för semester

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

ledighet finner sig utskottet icke kunna förorda, detta särskilt med hänsyn

till semesterfrågans ekonomiska sida. .. ,

I gällande lag örn arbetarskydd har en så kort tid som fyra söckendag^

angivits såsom det minimum, vilket semestertiden icke bör underskrida. At

detta dagantal angavs motiverades vid dess bestämmande i propositionen

därmed, att av de arbetare, som enligt kollektivavtal ägde ratt till semestei

— utgörande sannolikt omkring 3/4 av de arbetare, som berördes av avtalen

— ungefär 2U hade en semester understigande en vecka. Den vanligaste

tidslängden syntes vara fyra dagar, ehuru den faktiska ledigheten ofta bleve

längre genom att driften inställdes på en helgdagsafton mellan tva helgdagar.

I många fall innehöllo emellertid gällande kollektivavtal pa skilda

arbetsområden bestämmelser örn längre semestertid. Med hänsyn till nu

rådande ekonomiska förhållanden anser sig utskottet ej bora upptaga till

prövning frågan, huruvida den minimitid för semester, som i lagen angives

såsom önskvärd, bör utsträckas. . . .

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka ändring i

gällande bestämmelser angående semester i lagen om arbetarskydd.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll denna hemställan.

Att semesterledighet under en icke alltför kort tid beredes arbetare inom

olika slag av rörelse finner utskottet vara ett samhällsintresse av vikt. Inom

många arbetsområden åtnjutes för närvarande semester under längre tid än

det antal dagar, som semesterledigheten enligt arbetarskyddslagen icke bör

underskrida. Dock finnes ännu ett stort antal industrier, hos vilka arbetarnas

semestertid icke överstiger fyra söckendagar. Utskottet finner det vara önskvärt,

att arbetare, tillhörande sist omförmälda grupp, i den mån det låter

sig göra erhålla en utsträckt semestertid. Utskottet anser emellertid med

hänsyn till den osäkerhet, som råder i fråga om läget på arbetsmarknaden

och de handelspolitiska förhållandena, att en lagändring, innefattande höjning

av det antal dagar, som semestertiden icke bör underskrida, icke för

närvarande bör komma till stånd. Ej heller finner utskottet under nuvarande

omständigheter skäl föreligga att tillstyrka riksdagen att i lag fastställa en

bestämd minimitid för semesterledigheten.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 338, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1935.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Hagman, P. Sandström, Karl

Bodin, Knut Petersson, Olof C.arlsson, Forslund och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Petersson i Lerbäcksbyn*, Pettersson i

Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå, fru Nordgren* samt

herrar Johanson i Huskvarna och Johansson i Tväråselet*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.