Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.

1935-02-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1935:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

5

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 446,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hagberg i Luleå och

Brädefors hemställt, att riksdagen måtte besluta att upphäva lösdrivarlagen.

Uti motionen har hänvisats till den motivering, som anförts i en av

motionärerna väckt, till lagutskotts behandling hänvisad och första lagutskottet

tilldelad motion, 11:442, om upphävande av den s. k. Åkarpslagen.

Beträffande de skäl, som motionärerna därvid åberopat till stöd för sin

förevarande hemställan, får utskottet hänvisa till motionen 11:442.

Sedan år 1907 har frågan örn revision av nu gällande lag angående lösdrivares

behandling av den 12 juni 1885 varit föremål för utredning. I

ämnet hava sakkunnigbetänkanden avgivits av fattigvårdslagstiftningskommittén

den 21 december 1922 (statens offentliga utredningar 1923:2), av

häradshövdingen Ragnar von Koch den 30 juni 1926 (statens offentliga

utredningar 1926:9) samt av tre tillkallade sakkunniga den 30 maj 1929

(statens offentliga utredningar 1929:9).

Genom proposition nr 240 framlades därefter för 1930 års riksdag förslag

till lag om åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag) samt därmed

sammanhängande lagar örn ändring i vissa delar av lagarna örn fattigvården

och samhällets barnavård. Nämnda proposition blev emellertid

på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) utan att undergå

saklig behandling avslagen av riksdagen.

Med proposition nr 100 framlade Kungl. Maj:t för 1931 års riksdag nytt

förslag till vanartslag. I anledning av propositionen väcktes inom riksdagens

båda kamrar åtskilliga motioner. I sitt med anledning av propositionen avgivna

utlåtande nr 36 anförde andra lagutskottet, att det icke kunnat biträda

den lösning, som vissa centrala frågor erhållit i det framlagda förslaget.

Enär viss ytterligare undersökning vore erforderlig, och då de ändringar

i den föreslagna lagtexten, som betingades av utskottets mot förslaget

avvikande uppfattning i åtskilliga avseenden, vore av sådan omfattning, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

desamma icke lämpligen borde vidtagas av utskottet, avstyrkte utskottet

bifall till propositionen. I syfte att befordra en reform av lösdrivarlagstiftningen

angav emellertid utskottet i utlåtandet sin ställning till vissa frågor

av större principiell vikt. — Utskottet hemställde, att propositionen icke

måtte bifallas av riksdagen och att motionerna, i den mån de icke kunde

anses därigenom besvarade, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

— Vid ärendets behandling i riksdagen bifölls utskottets hemställan

med uteslutande av motiveringen.

I sammanhang med förslag till lag om ändringar i lagen den 6 juni 1924

om samhällets barnavård förelädes 1934 års riksdag i proposition nr 212

jämväl förslag till. lag om ändrad lydelse av 1 § lösdrivarlagen. Förslaget

innebar en höjning av den i paragrafen omnämnda åldersgränsen från 18

till 21 år.

Riksdagen antog på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 29)

sistnämnda i propositionen framlagda förslag.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 april 1934 har statsrådet och

chefen för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning

angående reformer på straffsystemets, straffverkställighetens och

fångvårdens områden.

Då frågan örn nämnda bemyndigande föredrogs i statsrådet, anförde departementschefen,

statsrådet Schlyter, bland annat, att tidigare påbörjad utredning

angående partiella strafflagsreformer fullföljdes inom justitiedepartementet.

Vidare hade frågan örn fortsatt arbete på en allmän strafflagsreform

upptagits till behandling. Vid sidan om dessa båda linjer för reformarbetet

inom straffrätten läge frågan om en reform av straffverkställigheten

och fångvården. En fångvårdsreform torde emellertid förutsätta en

lösning av vissa trängande reformfrågor beträffande straffsystemet, nämligen

frågorna om behandlingen av ungdomliga förbrytare samt om särskilda

åtgärder mot alkoholistbrottsligheten och mot brottslighet på grund av

lättjefullhet.

I fråga örn sistnämnda två spörsmål anförde departementschefen:

Beträffande alkoholistbrottsligheten har den uppfattningen sedan länge

varit rådande, att ett effektivt bekämpande av denna brottslighet icke kan

ske endast genom användande av straff. Särskilt de lindrigare straffen,

böter och kortvariga frihetsstraff, äro enligt sin natur föga verksamma för

att tillrättaföra en förbrytare, som är hemfallen åt missbruk av alkohol.

Förslag ha därför framställts att man skulle i stället för eller jämte straffet

använda tvångsinternering på alkoholistanstalt, i syfte att låta alkoholistbrottslingen

genomgå en behandling, speciellt inriktad på hans befriande

från alkoholvanor. Vid utredningen av detta spörsmål bör beaktas det betänkande,

som den 31 december 1929 avgivits av sakkunniga för revision

av lösdrivarlagstiftningen, innefattande förslag till lagstiftning om interne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 7

ring å allmän alkoholislanstalt av förbrytare hemfallna åt dryckenskap,

ävensom de över betänkandet avgivna yttrandena.

Vid den kroniska brottslighetens bekämpande har det ofta visat sig, att

åtskilliga kroniska brottslingar finnas, vilka å ena sidan icke kunna antagas

komma att låta sig rättas av straff men vilka å andra sidan icke

förete någon större vådlighet för annans säkerhet. Ofta sammanhanger

brottsligheten här med oordentligt eller lastbart levnadssätt samt parasitism.

Utredas bör huruvida icke vid sådan brottslighet, av professar Thyren betecknad

såsom brottslighet på grund av lättjefullhet, i stället för straff bor

inträda intagande å tvångsarbetsanstalt. De brottslingar som här komma

i fråga tillhöra samma kategori av asociala individer, som för närvarande

på grund av sitt samhällsskadliga levnadssätt ådömes tvångsarbete enligt

lösdrivarlagen. I detta sammanhang bör undersökas, om och i vilken utsträckning

ådömandet av tvångsarbete även i övrigt må överflyttas frän

polismyndigheterna till domstolarna.

Departementschefen omnämnde i övrigt en mångfald olika spörsmål, som

skulle utredas av de sakkunniga.

Utredningsarbetet pågår.

Vad utskottet ovan anfört utvisar, att ett omfattande utredningsarbete

pågår rörande revision av gällande lösdrivarlag. Även om denna lags bestämmelser

icke kunna anses vara till alla delar tillfredsställande, är det

dock enligt utskottets mening uppenbart, att lösdrivarlagen icke kan upphävas

utan att samtidigt ersättas med annan lagstiftning till skydd mot och

till stöd åt de personer, som på grund av sitt levnadssätt mäste bliva föremal

för ingripanden från samhällets sida.

Utskottet får för den skull hemställa,

att förevarande motion, 11:446, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Gustaf Tamm, P. Sandström,

Norman, Karl Bodin, Knut Petersson, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården,

Petersson i Lerbäcksbyn*, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i

Trollhättan, Sandström i Sollefteå och Sandberg*.

Utskottet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.