Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.
1935-02-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1935:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
5
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av lösdrivarlagen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 446,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hagberg i Luleå och
Brädefors hemställt, att riksdagen måtte besluta att upphäva lösdrivarlagen.
Uti motionen har hänvisats till den motivering, som anförts i en av
motionärerna väckt, till lagutskotts behandling hänvisad och första lagutskottet
tilldelad motion, 11:442, om upphävande av den s. k. Åkarpslagen.
Beträffande de skäl, som motionärerna därvid åberopat till stöd för sin
förevarande hemställan, får utskottet hänvisa till motionen 11:442.
Sedan år 1907 har frågan örn revision av nu gällande lag angående lösdrivares
behandling av den 12 juni 1885 varit föremål för utredning. I
ämnet hava sakkunnigbetänkanden avgivits av fattigvårdslagstiftningskommittén
den 21 december 1922 (statens offentliga utredningar 1923:2), av
häradshövdingen Ragnar von Koch den 30 juni 1926 (statens offentliga
utredningar 1926:9) samt av tre tillkallade sakkunniga den 30 maj 1929
(statens offentliga utredningar 1929:9).
Genom proposition nr 240 framlades därefter för 1930 års riksdag förslag
till lag om åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag) samt därmed
sammanhängande lagar örn ändring i vissa delar av lagarna örn fattigvården
och samhällets barnavård. Nämnda proposition blev emellertid
på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) utan att undergå
saklig behandling avslagen av riksdagen.
Med proposition nr 100 framlade Kungl. Maj:t för 1931 års riksdag nytt
förslag till vanartslag. I anledning av propositionen väcktes inom riksdagens
båda kamrar åtskilliga motioner. I sitt med anledning av propositionen avgivna
utlåtande nr 36 anförde andra lagutskottet, att det icke kunnat biträda
den lösning, som vissa centrala frågor erhållit i det framlagda förslaget.
Enär viss ytterligare undersökning vore erforderlig, och då de ändringar
i den föreslagna lagtexten, som betingades av utskottets mot förslaget
avvikande uppfattning i åtskilliga avseenden, vore av sådan omfattning, att
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
desamma icke lämpligen borde vidtagas av utskottet, avstyrkte utskottet
bifall till propositionen. I syfte att befordra en reform av lösdrivarlagstiftningen
angav emellertid utskottet i utlåtandet sin ställning till vissa frågor
av större principiell vikt. — Utskottet hemställde, att propositionen icke
måtte bifallas av riksdagen och att motionerna, i den mån de icke kunde
anses därigenom besvarade, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
— Vid ärendets behandling i riksdagen bifölls utskottets hemställan
med uteslutande av motiveringen.
I sammanhang med förslag till lag om ändringar i lagen den 6 juni 1924
om samhällets barnavård förelädes 1934 års riksdag i proposition nr 212
jämväl förslag till. lag om ändrad lydelse av 1 § lösdrivarlagen. Förslaget
innebar en höjning av den i paragrafen omnämnda åldersgränsen från 18
till 21 år.
Riksdagen antog på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 29)
sistnämnda i propositionen framlagda förslag.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 april 1934 har statsrådet och
chefen för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning
angående reformer på straffsystemets, straffverkställighetens och
fångvårdens områden.
Då frågan örn nämnda bemyndigande föredrogs i statsrådet, anförde departementschefen,
statsrådet Schlyter, bland annat, att tidigare påbörjad utredning
angående partiella strafflagsreformer fullföljdes inom justitiedepartementet.
Vidare hade frågan örn fortsatt arbete på en allmän strafflagsreform
upptagits till behandling. Vid sidan om dessa båda linjer för reformarbetet
inom straffrätten läge frågan om en reform av straffverkställigheten
och fångvården. En fångvårdsreform torde emellertid förutsätta en
lösning av vissa trängande reformfrågor beträffande straffsystemet, nämligen
frågorna om behandlingen av ungdomliga förbrytare samt om särskilda
åtgärder mot alkoholistbrottsligheten och mot brottslighet på grund av
lättjefullhet.
I fråga örn sistnämnda två spörsmål anförde departementschefen:
Beträffande alkoholistbrottsligheten har den uppfattningen sedan länge
varit rådande, att ett effektivt bekämpande av denna brottslighet icke kan
ske endast genom användande av straff. Särskilt de lindrigare straffen,
böter och kortvariga frihetsstraff, äro enligt sin natur föga verksamma för
att tillrättaföra en förbrytare, som är hemfallen åt missbruk av alkohol.
Förslag ha därför framställts att man skulle i stället för eller jämte straffet
använda tvångsinternering på alkoholistanstalt, i syfte att låta alkoholistbrottslingen
genomgå en behandling, speciellt inriktad på hans befriande
från alkoholvanor. Vid utredningen av detta spörsmål bör beaktas det betänkande,
som den 31 december 1929 avgivits av sakkunniga för revision
av lösdrivarlagstiftningen, innefattande förslag till lagstiftning om interne
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 7
ring å allmän alkoholislanstalt av förbrytare hemfallna åt dryckenskap,
ävensom de över betänkandet avgivna yttrandena.
Vid den kroniska brottslighetens bekämpande har det ofta visat sig, att
åtskilliga kroniska brottslingar finnas, vilka å ena sidan icke kunna antagas
komma att låta sig rättas av straff men vilka å andra sidan icke
förete någon större vådlighet för annans säkerhet. Ofta sammanhanger
brottsligheten här med oordentligt eller lastbart levnadssätt samt parasitism.
Utredas bör huruvida icke vid sådan brottslighet, av professar Thyren betecknad
såsom brottslighet på grund av lättjefullhet, i stället för straff bor
inträda intagande å tvångsarbetsanstalt. De brottslingar som här komma
i fråga tillhöra samma kategori av asociala individer, som för närvarande
på grund av sitt samhällsskadliga levnadssätt ådömes tvångsarbete enligt
lösdrivarlagen. I detta sammanhang bör undersökas, om och i vilken utsträckning
ådömandet av tvångsarbete även i övrigt må överflyttas frän
polismyndigheterna till domstolarna.
Departementschefen omnämnde i övrigt en mångfald olika spörsmål, som
skulle utredas av de sakkunniga.
Utredningsarbetet pågår.
Vad utskottet ovan anfört utvisar, att ett omfattande utredningsarbete
pågår rörande revision av gällande lösdrivarlag. Även om denna lags bestämmelser
icke kunna anses vara till alla delar tillfredsställande, är det
dock enligt utskottets mening uppenbart, att lösdrivarlagen icke kan upphävas
utan att samtidigt ersättas med annan lagstiftning till skydd mot och
till stöd åt de personer, som på grund av sitt levnadssätt mäste bliva föremal
för ingripanden från samhällets sida.
Utskottet får för den skull hemställa,
att förevarande motion, 11:446, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Gustaf Tamm, P. Sandström,
Norman, Karl Bodin, Knut Petersson, Olof Carlsson och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården,
Petersson i Lerbäcksbyn*, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i
Trollhättan, Sandström i Sollefteå och Sandberg*.
Utskottet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.