Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
1935-03-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1935:4, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
25
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den i april 1935 kl. 2 e. m.
Riksdagens andra kammares andr a tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 4, i anledning av väckt motion angående införande
av gemensamma måltidstimmar.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 248, har herr Nilsson i Karlstad hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn införande av gemensamma
måltidstimmar ävensom om framläggande för riksdagen av de
förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden
från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges
husmodersföreningars riksförbund, Sveriges industriförbund och
Landsorganisationen i Sverige tillfälle att inkomma med yttrande. Utskottet
skall här nedan lämna en kortfattad redogörelse för innehållet av de
därvid framförda synpunkterna.
Skolöverstyrelsen erinrar örn att denna fråga, vilken sedan lång tid tillbaka,
vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet, erhöll ökad aktualitet
under krigs- och krisåren, då knappheten på livsmedel och bränsle
gjorde det till en nödvändighet att söka utnyttja alla möjligheter till hushållning
och sparsamhet med dessa medel. Efter åtskilliga utredningar, närmast
i fråga om skolväsendets ställning till förevarande spörsmål, uppdrog
Kungl. Majit år 1921 åt skolöverstyrelsen att verkställa undersökning, huru
ifrågavarande angelägenhet dittills utvecklat sig samt på grundval av sagda
undersökning och efter samråd med socialstyrelsen till Kungl. Majit inkomma
med det yttrande och förslag till frågans främjande, vartill
undersökningen kunde föranleda. I samband med uppdraget erinrades örn
frågans stora vikt såväl ur rent nationalekonomisk som ur samhällelig och
uppfostrande betydelse. Den mest svårlösta delen av problemet läge i vinnandet
av överensstämmelse i nämnda hänseende mellan skolornas lärjungar
och den med förvärvsarbete av olika slag sysselsatta vuxna befolkningen.
Uppdraget resulterade i en skrivelse den 5 mars 1923. Överstyrelsen ansåg
sig härvid icke böra ifrågasätta några lagstiftningsåtgärder i den berörda
frågan. Ej heller syntes det lämpligt att några generella föreskrifter
med detaljerade bestämmelser angående skolornas måltidsraster utfärdades.
Frågan ansågs emellertid väl värd att allt fortfarande bliva föremål
för myndigheters samt represenlanters för handel och industri m. in. upp
-
Motionen.
Inhämtade
utlåtanden.
Skolöver
styrelsen.
26
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -i.
Social
styrelsen.
märksamhet och omvårdnad. Genom cirkulär den 21 december 1923 till
skolöverstyrelsen och länsstyrelserna angående ordnande av gemensamma
måltidstimmar, anbefallde Kungl. Maj:t länsstyrelserna och skolöverstyrelsen
att vidtaga åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens
förslag (se bil. A till detta utlåtande). I fråga örn utvecklingen efter
sistnämnda tidpunkt framhåller skolöverstyrelsen sin benägenhet att
tro, att det omdöme angående det nuvarande tillståndet, som i motionen
fälldes på grundval av den nämnda undersökningens resultat, är i det stora
hela riktigt, och att frågan sålunda under de sista tio åren icke förts nämnvärt
närmare en tillfredsställande lösning. Det torde enligt skolöverstyrelsen
vara uppenbart, att industri, affärsliv och ämbetsverk icke hittills rättat sina
tider efter skolans tider och icke heller kunde förväntas att göra detta i
framtiden. Under framhållande av att, särskilt beträffande större städer.
betydande svårigheter skulle yppa sig vid ett försök att sammanjämka olika
meningar och intressen med avseende å måltidsrastens lämpliga förläggning,
har skolöverstyrelsen emellertid funnit saken vara av sådan vikt, att
ett dylikt försök icke borde underlåtas. I varje fall ansåg sig överstyrelsen
icke höra avstyrka, att en undersökning i sådan riktning nu företages.
Socialstyrelsen erinrar om sitt i samband med 1923 års utredning gjorda
konstaterande av förefintlig stor splittring, även örn i städer, som behärskades
av en större industri, en tendens framträdde att förlägga måltidsrasten
lill en gemensam tid. I detta samband hade påpekats, att industriens rörelsefrihet
genom arbetstidslagen och genom de kollektiva avtalen vore begränsad
samt att dessutom måltidsrasternas förläggning i flertalet fall vöre beroende
på respektive industriers egenartade arbetsförhållanden och därför
icke utan avsevärda olägenheter kunde enhetligt regleras. En bristande överensstämmelse
förefunnes dessutom i fråga örn måltidsrasternas förläggning
inom olika samhällsgrupper.
I anledning av 1923 års cirkulär upptogs frågan lokalt till behandling å
olika orter inom landet. Enligt de upplysningar, som varit för socialstyrelsen
tillgängliga, ledde dessa överläggningar endast i mindre utsträckning
till några direkta praktiska resultat. Emellertid torde desamma få anses
hava varit av stor betydelse för att inom olika arbetsområden fästa uppmärksamheten
å angelägenheten av att vid bestämmandet av arbetstidens
förläggning hänsyn tages till hemmens och husmödrarnas synpunkter i den
utsträckning, som arbetsförhållandena medgiva.
Såsom allmänt omdöme uttalar socialstyrelsen, att något nämnvärt utrymme
för ytterligare åtgärder från det allmännas sida till åvägabringande
av en mera enhetlig reglering av måltidsrasterna på särskilda orter och inom
olika arbetsområden knappast torde få anses föreligga. Man hade i stort
sett att lita till ett lokalt bedrivet arbete för beredande av marken fö: frivilliga
överenskommelser om införande av samtidighet i fråga om måltidsraster
å särskilda orter, där förutsättningar härför kunde vara för han
-
Andia kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr f.
27
den. För ett sådant arbete funnes redan i Sveriges husmodersföreningars
riksförbund en lämplig organisation, som jämväl torde kunna prestera för
frågans främjande eventuellt erforderliga ytterligare utredningsarbeten. Vid
sådant förhållande ansåg sig styrelsen böra draga i tvivelsmål om den i remitterade
motionen ifrågasatta utredningen kunde anses behövlig.
Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund framhåller nu förevarande
spörsmåls sammanhang med hembiträdesfrågans rationella lösning ävensom
vikten av en lösning, som tillfredsställer folkhälsans och nationalekonomiska
krav på reformer i av motionären antydd riktning.
Sveriges Industriförbund framhåller, att 1923 års utredning i ämnet i
allt väsentligt torde giva en tillförlitlig bild även av de nuvarande förhållandena
beträffande måltidstimmarna inom handel, industri, administration
och undervisningsväsen. Utredningens redogörelse såväl för vinsterna av liktidiga
måltider som för de mycket stora svårigheter, anordnandet av sådana
möter, torde fortfarande äga full giltighet. Förbundet uttalar som sin
åsikt, att frågan om gemensamma måltidstimmar syntes vara redan så allsidigt
och fullständigt utredd, att något nämnvärt knappast torde stå att
vinna genom en förnyad utredning. På detta område vore det av allt att
döma olämpligt att ingripa reglerande genom lagstiftningsåtgärder. Dock
syntes det förbundet påkallat, att ett förnyat initiativ toges från Kungl.
Maj:ts sida av samma art som tidigare förekommit. Därigenom skulle förnyad
anledning givas åt de intresserade å varje särskild ort att söka komma
till samförstånd örn liur en större enhetlighet uti måltidsledigheter
skulle kunna åvägabringas. Då de största svårigheterna för åstadkommande
av en tillfredsställande lösning av denna betydelsefulla fråga torde sammanhänga
med förläggningen av skolornas måltidsraster, ansåg förbundet
slutligen, alt Kungl. Maj:t borde vidtaga de nödvändiga åtgärderna för
att föreskrifterna i 1928 års läroverksstadga skulle erhålla full effektivitet
i vad de avsåge åläggande för skolorna att, så långt det vore möjligt, förlägga
arbetet med avseende fäst vid de tider, då flertalet samhällsmedlemmar
å vederbörande ort hade ledighet för måltid i hemmet.
Med erkännande av synpunkterna i motionen samt under framhållande
av svårigheten att inom de olikartade områden, vårt näringsliv omgriper,
praktiskt genomföra gemensamma måltidstimmar tillstyrker Landsorganisationen
i Sverige en utredning i ämnet.
För egen del får utskottet, som instämmer i motionärens syfte, med beaktande
i huvudsak av vad i de sålunda gjorda yttrandena framhållits anföra
följande:
Frågan örn anordnande av gemensamma måltidstimmar har tidigare i
olika sammanhang varit föremål för övervägande. Först upptogs den till behandling
ur den mera begränsade synpunkten att söka förebygga det besvär
och den omgång, som förorsakades av att ämbetsmän samt industri
-
Sveriges
Husmoders
föreningars
Riksför
bund.
Sveriges
industri
förbund.
Landsorganisationen
i Sverige.
Utskottet.
28 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
och affärsmän m. fl. intogo sina luncher viel varierande tidpunkter. Denna
synpunkt torde numera sakna större reell betydelse. Därefter aktualiserades
frågan ånyo under kristiden på grund av såväl då rådande knapphet
på livsmedel och bränsle som önskvärdheten att genom rationaliseringsåtgärder
inom hushållets område motverka denna knapphet. Även sedan
kristiden vikit, bibehöll frågan sin aktualitet, ehuru den därefter bedömdes
närmast med hänsyn till hemmens synpunkter och åsyftade att få
till stånd lättnader i hushållsbestyret.
Om frågans vikt och betydelse ur sistnämnda synpunkter lära delade meningar
icke råda. Det ligger i sakens natur att tvånget för olika medlemmar
av en familj att nödgas förlägga sina måltider till olika tidpunkter vållar
husmödrar och hembiträden avsevärda olägenheter och att denna splittring
av måltidstimmarna är beklaglig ur familjelivets synpunkt. Även av
motionären framförda näringsfvsiologiska och nationalekonomiska synpunkter
förtjäna beaktande.
Också har spörsmålet om gemensamma måltidstimmar ägnats livlig uppmärksamhet,
och åtskilliga åtgärder hava från det allmännas sida vidtagits
för frågans främjande. Verkställda undersökningar hava givit vid handen,
att det alltjämt föreligger stor splittring på området och att, även örn
den allmänna opinionen i stort sett är gynnsamt inställd till frågan om gemensamma
måltidstimmar, stor olikhet i uppfattningen råder rörande lämpliga
sättet för frågans ordnande och medlen härför.
Spörsmålet rör väsentligen ernåendet av samtidighet å en och samma
ort beträffande en måltidsrast mitt på dagen, medan frågan örn samtidighet
beträffande arbetets avslutande för dagen och därmed möjliggörande
av gemensam middagsmåltid eller aftonmåltid, hur man nu vill kalla densamma,
ansetts kunna få en acceptabel lösning redan under nu rådande förhållanden
och intagit en mindre framträdande plats i den allmänna diskussionen.
De vägar, som för ernående av ett bättre sakernas tillstånd kunna tagas
i betraktande, synas vara antingen lagstiftning eller åtgärder, varigenom
på övertygelsens väg och genom propagandaåtgärder marken kan beredas
för ett frivilligt införande ort för ort av samtidig måltidsrast.
Enligt uskottets mening lämpar sig den föreliggande frågan på grund av
de vitt skilda hänsyn, som måste tagas till helt olikartade förhållanden, knappast
för enhetlig reglering utan den torde till sin innebörd vara av natur
att bäst kunna lokalt ordnas. Man torde även i fortsättningen få lita till
strävandena att på frivillighetens väg söka få till stånd en önskvärd större
grad av samtidighet i fråga örn måltidsraster å varje särskild ort. En allmän
utredning av den art, som av motionären påyrkats, synes därför ej
vara av förhållandena påkallad. För att jämna vägen för ett samarbete på de
olika platserna i vårt land synes det dock angeläget, att ett förnyat initiativ
tages från Kungl. Majds sida av liknande art som år 1923. Då sedan
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.
29
dess tiden själv otvivelaktigt arbetat för saken och synpunkterna inom skilda
befolkningsgrupper numera torde var vida mer förstående för en dylik aktion,
vågar utskottet hysa den övertygelsen, att praktiska resultat numera
skulle betydligt lättare stå att vinna än tidigare för realiserandet av motionärens
behjärtansvärda syfte, på den väg, här närmast angivits.
Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte för sin del besluta, att från
riksdagen framställning göres till Kungl. Maj:t om förnyade
åtgärder från Kungl. Maj :ts sida för åvägabringande så långt
omständigheterna medgiva av större enhetlighet å skilda
orter i fråga örn raster för intagande mitt på dagen av gemensam
måltid i hemmet.
Stockholm den 28 mars 1935.
På utskottets vägnar:
ERNST ÅQVIST.
Närvarande: herrar Åqvist, Cruse, Hansson i Vännäsby, Johansson i Hälleforsnäs,
Hansson i Hönö, Hansson i örebro*, Niklasson*, Karlsson i Munkedal, Persson
i Undersvik och Sefve.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
GUSTAF,
Bil. A.
med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung.
Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig!
Genom beslut den 26 september 1921 uppdrog Kungl. Majit åt skolöverstyrelsen
att verkställa undersökning, hur frågan örn anordnande av gemensamma
måltidstimmar dittills utvecklat sig, samt att på grundval av sagda
undersökning och efter samråd med socialstyrelsen till Kungl. Majit inkomma
med det yttrande och förslag till frågans främjande, vartill undersökningen
kunde föranleda.
Skolöverstyrelsen har, efter verkställande av nämnda undersökning, i
underdånig skrivelse den 5 mars 1923 avgivit yttrande och förslag i ämnet.
30
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Kungl. Majit, som finner önskvärt, att för måltider erforderlig ledighet
från såväl skolarbete som annat arbete anordnas samtidigt i största möjliga
utsträckning, finner gott anbefalla länsstyrelserna att — i syfte att åstadkomma
dylik anordning — för varje stad eller större stadsliknande samhälle,
där så med hänsyn till rådande arbetsförhållanden finnes erforderligt
och lämpligt, föranstalta örn överläggning i frågan inför lämplig ordförande
mellan representanter för ämbetsverk, undervisningsanstalter och institutioner
å orten ävensom för personer, där sysselsatta i handel, industri och
andra näringar.
Tillika anbefaller Kungl. Majit skolöverstyrelsen att anmoda överstyrelsen
underställda rektorsämbeten och skolstyrelser i städer och större stadsliknande
samhällen att taga i noggrant övervägande åtgärder för vinnande av
angivna syfte samt att, även örn vid sammanträde, varom ovan förordnats,
icke kan åstadskommas allmän överenskommelse örn gemensamma måltidsraster,
vidtaga åtgärder för att de olika skolornas måltidsraster må i möjligaste
mån sammanfalla.
Av skolöverstyrelsen uppgjorda fyra alternativa förslag till indelning av
arbetstiden bifogas att tjäna till ledning vid överläggning i ämnet.
Detta meddelas Eder till efterrättelse.
Stockholms slott den 21 december 1923.
GUSTAF.
(Ecklesiastikdepartementet.) Sam. Clason.
Cirkulär till skolöverstyrelsen och länsstyrelserna
angående anordnande av gemensamma måltidstimmar.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 31
Förslag till indelning av arbetstiden.
Grupp A omfattar industriarbetare m. fl. med 8V2 timmars arbetsdag 5 dagar
i veckan och öVa timmar på lördagen.
Grupp B omfattar arbetare och viss kontorspersonal m. fl. med 8 timmars
arbetsdag.
Grupp C omfattar ämbets- och tjänstemän, kontorspersonal m. fl. med 7
timmars arbetsdag.
Grupp D omfattar skolor av olika slag.
Befattnings-
havare
Arbetstidens indelning
Summa
arbetstid
Måltidsrast
Alt. I.
Grupp A
7—10.30; 12—5
8Va t-
10.30-12
» B
8—10.30; 12—5.30
8
10.30-12
• C
8.30-10.30; 12-5
7 »
10.30—12
» D
7.45-10.35; 12-2.35 .3.30
6 å 7 lekt.
10.35—12
Alt. II.
Grupp A
7—11; 12.30—5
»7. t.
11-12.30
» B
8—11; 12.30—5.30
8
11—12.30
» C
8.30—11; 12.30—5
7 »
11—12.30
» 1)
8—10.50; 12.15—2.50 (3.45)
6 å 7 lekt.
10.50-12.15
Alt. III.
Grupp A
7—12.15; 1.45—5
87, t.
12.15-1.45
» B
8.30—12.15; 1.45-6
8
12.15-1.45
» C
8.30-12.15; 1.45—5
7 »
12.15—1.45
» I)
8.15—12.10; 1.30-3.10 (4.05)
6 ä 7 lekt.
12.10—1.30
Ali. IV.
Grupp A
7.30—12.45 ; 2.15—5.30
87, t.
12.45-2.15
» B
8.30-12.45; 2.15-6
8 »
12.45—2.15
» G
9-12.45; 2.15-5.30
7 »
12.45—2.15
» I)
8-9.55; 10.25-1
5 lekt.
1.00
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:267 Skrivelse till Konungen angående införande av gemensamma måltidstimmar. a1 i texten