Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion örn reglering av införseln i riket av mindervärdig konst.

1935-02-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:11, Betänkande, i anledning av väckt motion örn reglering av införseln i riket av mindervärdig konst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 26 iebruari 1935 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion örn

reglering av införseln i riket av mindervärdig konst.

(lia avd.)

I en inom första kammaren av herr Johan Nilsson i Malmö väckt, till

bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 89, har hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning för åstadkommande

av sådana bestämmelser, som kunna reglera och försvåra införseln i

riket av mindervärdig konst, och framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda».

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts i huvudsak följande.

Medan man på olika områden sökt sig fram till åtgärder, som främjat

omsättningen av svenska varor och fått sådana priser på dem, att producenter

och avnämare kunnat leva på sitt arbete, ha landets konstnärer helt

lämnats åt sitt öde. Den starka konkurrensen har drivits till en sådan

höjd, att konstens utövare i de flesta fall icke förmått försörja sig själva

och de sina. Att konstnärens uppgift som yrke härigenom lätt kunnat

äventyras, synes ligga i öppen dag. Med ett dylikt tillstånd kan heller icke

vinnas den konstens höga nivå, som alla måste anse vara önskvärd.

Härefter anför motionären:

»Det är emellertid icke allenast dessa svårigheter av olika slag, som gör

existensen så osäker för den svenske konstnären. Hans största fiende ligger

i den för honom ruinerande import av i många fall mindervärdig konst,

som allt sedan krigsåren fått en sådan omfattning i Sverige. Tavlor ha

kommit utifrån till olika delar av vårt land. Man har så ordnat utställningar,

där de utländska tavlorna funnit köpare. Och de, som ej där funnit

köpare, ha kommersats bort på auktioner, som på vissa platser ständigt

återkomma.

Vilka åtgärder kunna vidtagas till förebyggande av ett sådant tillstånd?

Som en allmän princip förefaller det vara lämpligt att utgå ifrån att inga

gränser böra uppdragas för spridningen av verklig konst. Det är heller

icke den, som utgör faran, utan konst av mindervärdigt slag. I Frankrike

lär man, enligt vad konstnärer uppgiva, ha löst frågan på det sättet,

att man vid gränsen till landet får deponera visst belopp för utländsk tavla.

Köpes tavlan i landet, avdrages det deponerade beloppet viss procent å

den köpesumma, för vilken den där funnit köpare. Den utvägen förefaller

mig dock icke vara den mest lämpliga, då därigenom den verkliga konsten

beskattas lika med den mindervärdiga.

Då förefaller mig den utvägen vara mera framkomlig, att det i tull togs

t. ex. 25 kronor för varje utländsk tavla. Därmed kom visserligen en tavla

av verklig konst att beskattas liksom en tavla av mindervärdig sådan.

Men detta belopp, 25 kronor, betydde litet för en tavla på t. ex. 1,000 kronor,

men ganska mycket på en tavla på t. ex. 100 kronor eller därunder. Där
Bihang

lill riksdagens protokoll 19.15. 7 sami. Nr 11—lii. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

med nåddes också syftet att utestänga tavlor och annan konst, som sakna

konstvärde.

Några restriktioner av detta slag finnas, såvitt jag har mig bekant, icke

i de nordiska länderna. I Danmark och Sverige införas tavlor tullfritt.

Endast ramarna tullbeläggas enligt vikt. Skulptur får bland annat dock

ej införas i Danmark utan en viss kontroll. En auktoritet skall giva ett

intyg, att en skulptur är verklig konst, innan den får införas. Sverige

tycks däremot vara ett land, som utifrån får mottaga en verklig flod av

mindervärdig konst.

Det vore därför på tiden, att statsmakterna ägnade även dessa förhållanden

en väl befogad uppmärksamhet. Att försvåra införseln till riket av

mindervärdiga alster på detta område skulle tvivelsutan här höja konstens

allmänna nivå och föra med sig det alltigenom goda syftet att förbättra

den ekonomiska ställningen för dem av landets konstnärer, för vilka existensen

nu är så bekymmersam och osäker. Lämpligaste sättet vore att

genom en utredning nå fram till sådana åtgärder, som med beaktande av

allas intressen kunde anses önskvärda.»

Enligt utskottets uppfattning är det föga sannolikt, att åtgärder för begränsning

av införseln till riket av konstalster skulle vara ägnade att i

någon mera avsevärd mån underlätta försörjningsmöjligheterna för de

svenska konstnärer, vilka må hava en i ekonomiskt avseende svag ställning.

Ehuru syftet med den i motionen föreslagna utredningen måste anses

behjärtansvärt, har utskottet vid angivna förhållande funnit det av

motionären framförda uppslaget icke höra från riksdagens sida läggas

till grund för begäran örn utredning i ämnet. Utskottet hemställer därför,

att motionen I: 89 av herr Johan Nilsson i Malmö,

örn reglering av införseln i riket av mindervärdig

konst, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Larson i Lerdala,

Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Månsson, Lithander, Lövgren

i Boden, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Löfvander, Arvedson,

Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp, Heiding, Ljunggren och Hagberg i

Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.