Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående skydd för den svenska linodlingen,.

1935-02-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:12, Betänkande, i anledning av väckt motion angående skydd för den svenska linodlingen,.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

3

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1935 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

skydd för den svenska linodlingen,.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 418, hava herrar Hammarlund och Johanson i Hallagården

hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

rörande lämpligt avvägt skydd för den svenska linodlingen samt

att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, som härav

kunna föranledas».

Till stöd för detta utredningskrav hava motionärerna bland annat framhållit,

att, då man söker efter nya arbets- och försörjningsmöjligheter inom

vårt land, linodlingen icke borde lämnas å sido. Beträffande motiveringen

i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1934 års riksdag föreslogs i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 246, att lin måtte åsättas en tull av 75 öre per kilogram. I sitt i anledning

av motionen avgivna betänkande nr 26 lämnade 1934 års bevillningsutskott

uppgifter rörande införseln och skörden av lin samt angående

linneindustriens omfattning m. m. I anslutning därtill erinrades jämväl

därom, att riksdagen under flera år — första gången år 1919 på förslag

av Kungl. Majit vid anmälan av ett utav särskilt tillkallade sakkunniga

den 14 januari 1919 avgivet betänkande rörande främjande av odling och

beredning av lin inom landet — anvisat anslag till åtgärder för främjande

av linodling ävensom att chefen för jordbruksdepartementet år

1933 vid framläggandet av förslag örn indragning av nämnda anslag uttalat,

att, därest behov av att utlämna mindre belopp för understöd i det

syfte, anslaget avsett att främja, hinder ej syntes möta för Kungl. Majit

att för ändamålet disponera medel ur till Kungl. Majits omedelbara förfogande

ställda anslag. För egen del anförde utskottet därefter följande!

»Lin är en råvara för den svenska linneindustrien, vilken tillverkar

garn och vävnader för olika ändamål. Genom den inhemska linodlingens

tillbakagång under de senaste årtiondena har emellertid denna industri

kommit att huvudsakligen använda sig av importerad råvara. I viss omfattning

kommer även utländskt garn till användning vid fabrikationen.

Därest såsom i motionen föreslagits lin åsättes en tull av 75 öre per

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

kilogram, komme härigenom industriens produktionskostnader att väsentligt

ökas. För att spinning av Ungarn, av svensk eller utländsk råvara,

må i fortsättningen kunna i någon mera betydande omfattning verkställas

inom landet, måste otvivelaktigt samtidigt med införandet av en

dylik tull höjningar vidtagas beträffande tullsatserna för Ungarn och såsom

en följd därav jämväl beträffande tullsatserna för linnevävnader.

Men även örn en dylik avvägning av linneindustriens tullskydd må kunna

verkställas på sådant sätt, att industriens nettotullskydd lämnas i stort

sett orubbat, måste dock den fördyring av linnevarorna, som skulle bliva

en följd av tullåtgärderna, väsentligt påverka konkurrensförbållandet

mellan å ena sidan linnevaror och å andra sidan varor av exempelvis

bomull och jute. Ett bifall till motionen skulle därför draga med sig

konsekvenser, vilka äro svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och då

det ej minst under nuvarande tidsförhållanden måste anses angeläget att

iakttaga försiktighet beträffande åtgärder, som kunna menligt inverka på

arbetstillgången inom landet, bar utskottet, med beaktande av linneindustriens

betydelse i sådant avseende, icke ansett sig kunna biträda motionärernas

förslag, mot vilket även ur andra synpunkter erinringar kunna

framställas, såsom att detsamma skulle komma att allt för hårt drabba

särskilt vissa billigare slag av lin.»

1 enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen icke någon

riksdagens åtgärd.

I den mån motionärerna med sitt förslag örn utredning åsyftat införande

av tull å lin gäller därom alltjämt vad 1934 års bevillningsutskott på

sätt nyss nämnts anfört rörande då föreliggande förslag i sådant syfte.

Med hänsyn härtill och då, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår,

anslag efter förutgången sakkunnigutredning under en följd av år varit

anvisade till åtgärder för främjande av linodling, bar utskottet — örn

än det ur många synpunkter kan anses beklagligt att den inhemska linodlingen

minskat i omfattning — ansett skäl icke föreligga för riksdagen

att med anledning av motionen hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

och förslag rörande skydd för denna odling. Utskottet hemställer därför.

att motionen II: 418 av herrar Hammarlund och Johanson

i Hallagården, angående skydd för den svenska

linodlingen, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.