Betänkande, i anledning av väckt motion angående skydd för den svenska linodlingen,.
1935-02-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1935:12, Betänkande, i anledning av väckt motion angående skydd för den svenska linodlingen,.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
3
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1935 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
skydd för den svenska linodlingen,.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 418, hava herrar Hammarlund och Johanson i Hallagården
hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
rörande lämpligt avvägt skydd för den svenska linodlingen samt
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, som härav
kunna föranledas».
Till stöd för detta utredningskrav hava motionärerna bland annat framhållit,
att, då man söker efter nya arbets- och försörjningsmöjligheter inom
vårt land, linodlingen icke borde lämnas å sido. Beträffande motiveringen
i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Vid 1934 års riksdag föreslogs i en inom andra kammaren väckt motion,
nr 246, att lin måtte åsättas en tull av 75 öre per kilogram. I sitt i anledning
av motionen avgivna betänkande nr 26 lämnade 1934 års bevillningsutskott
uppgifter rörande införseln och skörden av lin samt angående
linneindustriens omfattning m. m. I anslutning därtill erinrades jämväl
därom, att riksdagen under flera år — första gången år 1919 på förslag
av Kungl. Majit vid anmälan av ett utav särskilt tillkallade sakkunniga
den 14 januari 1919 avgivet betänkande rörande främjande av odling och
beredning av lin inom landet — anvisat anslag till åtgärder för främjande
av linodling ävensom att chefen för jordbruksdepartementet år
1933 vid framläggandet av förslag örn indragning av nämnda anslag uttalat,
att, därest behov av att utlämna mindre belopp för understöd i det
syfte, anslaget avsett att främja, hinder ej syntes möta för Kungl. Majit
att för ändamålet disponera medel ur till Kungl. Majits omedelbara förfogande
ställda anslag. För egen del anförde utskottet därefter följande!
»Lin är en råvara för den svenska linneindustrien, vilken tillverkar
garn och vävnader för olika ändamål. Genom den inhemska linodlingens
tillbakagång under de senaste årtiondena har emellertid denna industri
kommit att huvudsakligen använda sig av importerad råvara. I viss omfattning
kommer även utländskt garn till användning vid fabrikationen.
Därest såsom i motionen föreslagits lin åsättes en tull av 75 öre per
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
kilogram, komme härigenom industriens produktionskostnader att väsentligt
ökas. För att spinning av Ungarn, av svensk eller utländsk råvara,
må i fortsättningen kunna i någon mera betydande omfattning verkställas
inom landet, måste otvivelaktigt samtidigt med införandet av en
dylik tull höjningar vidtagas beträffande tullsatserna för Ungarn och såsom
en följd därav jämväl beträffande tullsatserna för linnevävnader.
Men även örn en dylik avvägning av linneindustriens tullskydd må kunna
verkställas på sådant sätt, att industriens nettotullskydd lämnas i stort
sett orubbat, måste dock den fördyring av linnevarorna, som skulle bliva
en följd av tullåtgärderna, väsentligt påverka konkurrensförbållandet
mellan å ena sidan linnevaror och å andra sidan varor av exempelvis
bomull och jute. Ett bifall till motionen skulle därför draga med sig
konsekvenser, vilka äro svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och då
det ej minst under nuvarande tidsförhållanden måste anses angeläget att
iakttaga försiktighet beträffande åtgärder, som kunna menligt inverka på
arbetstillgången inom landet, bar utskottet, med beaktande av linneindustriens
betydelse i sådant avseende, icke ansett sig kunna biträda motionärernas
förslag, mot vilket även ur andra synpunkter erinringar kunna
framställas, såsom att detsamma skulle komma att allt för hårt drabba
särskilt vissa billigare slag av lin.»
1 enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen icke någon
riksdagens åtgärd.
I den mån motionärerna med sitt förslag örn utredning åsyftat införande
av tull å lin gäller därom alltjämt vad 1934 års bevillningsutskott på
sätt nyss nämnts anfört rörande då föreliggande förslag i sådant syfte.
Med hänsyn härtill och då, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår,
anslag efter förutgången sakkunnigutredning under en följd av år varit
anvisade till åtgärder för främjande av linodling, bar utskottet — örn
än det ur många synpunkter kan anses beklagligt att den inhemska linodlingen
minskat i omfattning — ansett skäl icke föreligga för riksdagen
att med anledning av motionen hos Kungl. Majit anhålla örn utredning
och förslag rörande skydd för denna odling. Utskottet hemställer därför.
att motionen II: 418 av herrar Hammarlund och Johanson
i Hallagården, angående skydd för den svenska
linodlingen, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 11.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.