Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av förmögenhetsskatt å konstoch boksamt därmed jämförliga samlingar.

1935-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:17, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av förmögenhetsskatt å konstoch boksamt därmed jämförliga samlingar.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

13

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

införande av förmögenhetsskatt å konst- och bok- samt

därmed jämförliga samlingar.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 422, hava herrar Wallén och Nyblom hemställt,

»att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt av den 28 september 1928 att § 9 erhåller

följande lydelse:

§ 9.

1 mom. Vid förmögenhetsheräkningen skola i den mån ej annat framgår

av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a) ---

b) ---

c) ---

d) ---

e) ---lös egendom, som är avsedd... och smycken; vidare konst
verk,

bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, därest värdet överstiger

6,000 kronor till det belopp, som överstiger 6,000 kronor; samt till

fulla värdet i de fall där ägaren med samlingarnas föremål driver handel

eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga.

f) ---

g) ---

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsheräkningen upptages icke:

a) ---

b) ---

c) ---

d) ---

e) ---

f) utgår

g) ---

h) ---

i) ---»

o

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Enligt 9 § 2 mom. förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skola icke vid förmögenhetsberäkningen

såsom tillgångar upptagas möbler, husgeråd och andra inre lösören,

som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga

bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,

såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem

för allmänheten tillgängliga. Däremot skola såsom tillgångar upptagas

dels lösegendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs

förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, dels ock lös

egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk och

bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,

såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter, motorbåtar

och dylikt, så ock smycken.

Enligt det förslag till förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt,

som framlades genom Kungl. Maj :ts den 11 mars 1910 dagtecknade proposition

nr 88, hade till icke skattepliktiga tillgångar hänförts möbler, husgeråd,

smycken och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs

och hans familjs personliga bruk.

I anledning av motionsvis framställda yrkanden, innebärande bland

annat att till skattepliktiga tillgångar skulle hänföras möbler, husgeråd,

smycken och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs och hans

familjs personliga bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga

samlingar, anförde 1910 års bevillningsutskott (bet. nr 29) i huvudsak

följande:

Att levande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts

till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skall upptagas

såsom tillgångar, berodde uppenbarligen därpå, att därunder ansetts

ingå lösegendom, som användes i jordbruk eller annan rörelse och

som följaktligen tjänade produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m.

samt konstverk och samlingar utgjorde åter dött kapital, som av denna

anledning ansetts icke böra bliva föremål för förmögenhetsbeskattning.

Den grund för uppdelningen av lös egendom i beskattningsbar och icke

beskattningsbar sådan, varpå Kungl. Maj:ts förslag sålunda vilade, syntes

utskottet vara principiellt riktig och utskottet hade därför funnit sig

icke kunna i vidare mån tillmötesgå de i motionerna framställda önskemålen,

än att utskottet ansett att till gruppen levande och döda inventarier

borde hänföras även sådana till yttre lösören hänförliga föremål, som

exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter och dylikt samt att smycken,

vilka i allmänhet hade ett jämförelsevis lätt bestämbart realisationsvärde

och som i vissa fall kunde representera betydande tillgångar, borde

överföras till gruppen för penningar och värdepapper.

Jämväl vid 1927 och 1928 års riksdagar behandlades i samband med propositioner

rörande förslag till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

motionsvis väckta yrkanden, att förmögenhetsskatt skulle utgå för möbler,

husgeråd och andra inre lösören, som vore avsedda för den skattskyl
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 15

diges och hans familjs personliga bruk, därest det samlade värdet av

dessa tillgångar överstege 6,000 kronor. Vederbörande utskott (första särskilda

utskottet vid 1927 års riksdag och särskilda utskottet vid 1928 års

riksdag) hemställde örn avslag å dessa motioner samt anförde till stöd

härför, att en sådan utökning säkerligen skulle av de skattskyldiga mötas

med ringa förståelse samt att en dylik bestämmelse icke skulle hava

någon egentlig statsfinansiell betydelse.

Utskottet har inhämtat uppgifter rörande de bestämmelser, som gälla

beträffande beskattningen av ifrågavarande tillgångar i flera av de utländska

stater, där förmögenhet är underkastad årlig beskattning.

I Danmark och Finland gälla i stort samma bestämmelser med avseende

å skatteplikt till förmögenhetsskatt rörande inre inventarier och

samlingar som i Sverige, med den olikheten, att i dessa båda stater smycken

icke hänföras till i förmögenheten ingående tillgång.

Enligt den tyska skattelagstiftningen äro inre inventarier principiellt

fritagna från förmögenhetsskatt, dock med flera viktiga undantag.

Sålunda beskattas föremål av ädla metaller, smycken ävensom

andra lyxföremål, som icke användas för möblering av den skattskyldiges

bostad, därest saluvärdet å det enskilda föremålet överstiger 1,000

riksmark eller å samtliga föremål av dylikt slag 10,000 riksmark. Konstföremål

och samlingar beskattas, därest de anskaffats efter den 31 juli

1914 och saluvärdet överstiger för det särskilda föremålet 10,000 riksmark

eller för flera likartade eller sammanhörande föremål 50,000 riksmark

samt de utförts av icke-tyska eller av sådana tyska konstnärer, som avlidit

för mer än 15 år tillbaka.

Enligt de norska skattelagarna hänföras principiellt lösören och samlingar

till skattepliktig förmögenhet. Vederbörande beskattningsmyndighet

äger dock rätt bestämma, att bohag och annat lösöre, som icke

lämnar avkastning, helt eller delvis undantages från beskattning. I fråga

örn den extraordinära förmögenhetsskatt, som uttages i Norge, är stadgat,

att till skattepliktig förmögenhet hänföras jämväl bohag och annat lösöre,

som icke lämna avkastning, dock att från beskattning undantagits

föremål till ett sammanlagt värde av högst 50,000 kronor.

I motionen har uppgivits att genom skattefriheten för konstsamlingar

betydande förmögenlietsobjekt utan tvivel undandrages från förmögenhetsskatt,

i det att förmögna privatpersoner, ofta i rent spekulationssyfte,

placerade mycket stora kapital i dyrbara konstverk och dylikt. Det

framstode därför såsom i hög grad befogat, att på dylikt sätt placerade

förmögenheter gjordes till föremål för beskattning, och detta desto hellre

som exempelvis jordbrukare måste vid förmögenhetsberäkningen upptaga

värdet av sina för driften nödvändiga maskiner och verktyg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Sannolikt är, att skattskyldiga understundom i förvärvssyfte eller i avsikt

att undgå förmögenhetsskatt placerat kapital i samlingar och andra

dyrbara inre lösören. Säkerligen hava sådana placeringar dock icke förekommit

i större utsträckning, i varje händelse ej i jämförelse med de talrika

fall, där kulturella eller därmed jämförliga syften föranlett placeringen

eller där samlingarna gått i arv. I sistnämnda fall höra samlingarna ofta

nära tillsammans med vissa hem eller byggnader, och en beskattning

komme med all säkerhet att medföra ur kulturell synpunkt icke önskvärda

konsekvenser. Såsom av den förut lämnade redogörelsen för lagstiftningen

framgår äro för övrigt samlingar föremål för förmögenhetsskatt,

för så vitt ägaren driver handel med dessa eller yrkesmässigt håller

dem tillgängliga för allmänheten. Utskottet har dessutom velat erinra örn

de betydande praktiska svårigheter en bestämmelse sådan som den föreslagna

skulle medföra. Sålunda bleve det ingalunda lätt att avgöra, huruvida

i de särskilda fallen föremålen hava karaktär av samling eller av bohag

eller dylikt, varjämte svårigheterna att tillfredsställande värdera samlingar

ligga i öppen dag. Med hänsyn till det nu anförda och då spörsmålet

ifråga lämpligen icke bör upptagas fristående utan, i den mån detsamma

förtjänar beaktande, i samband med en eventuell omläggning av

förmögenhetsbeskattningen, har utskottet icke ansett sig böra biträda motionärernas

förslag.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 422 av herrar Wallén och Nyblom,

örn införande av förmögenhetsskatt å konst- och boksamt

därmed jämförliga samlingar, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Åström,

Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden,

Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Anderson i

Norrköping, Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Heiding och

Brännström i Skellefteå.

av herr Heiding.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.