Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av förmögenhetsskatt å konstoch boksamt därmed jämförliga samlingar.
1935-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1935:17, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av förmögenhetsskatt å konstoch boksamt därmed jämförliga samlingar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
13
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
införande av förmögenhetsskatt å konst- och bok- samt
därmed jämförliga samlingar.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 422, hava herrar Wallén och Nyblom hemställt,
»att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av den 28 september 1928 att § 9 erhåller
följande lydelse:
§ 9.
1 mom. Vid förmögenhetsheräkningen skola i den mån ej annat framgår
av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:
a) ---
b) ---
c) ---
d) ---
e) ---lös egendom, som är avsedd... och smycken; vidare konst
verk,
bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, därest värdet överstiger
6,000 kronor till det belopp, som överstiger 6,000 kronor; samt till
fulla värdet i de fall där ägaren med samlingarnas föremål driver handel
eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga.
f) ---
g) ---
2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsheräkningen upptages icke:
a) ---
b) ---
c) ---
d) ---
e) ---
f) utgår
g) ---
h) ---
i) ---»
o
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
Enligt 9 § 2 mom. förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola icke vid förmögenhetsberäkningen
såsom tillgångar upptagas möbler, husgeråd och andra inre lösören,
som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga
bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,
såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem
för allmänheten tillgängliga. Däremot skola såsom tillgångar upptagas
dels lösegendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs
förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, dels ock lös
egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk och
bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,
såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter, motorbåtar
och dylikt, så ock smycken.
Enligt det förslag till förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt,
som framlades genom Kungl. Maj :ts den 11 mars 1910 dagtecknade proposition
nr 88, hade till icke skattepliktiga tillgångar hänförts möbler, husgeråd,
smycken och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs
och hans familjs personliga bruk.
I anledning av motionsvis framställda yrkanden, innebärande bland
annat att till skattepliktiga tillgångar skulle hänföras möbler, husgeråd,
smycken och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs och hans
familjs personliga bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga
samlingar, anförde 1910 års bevillningsutskott (bet. nr 29) i huvudsak
följande:
Att levande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts
till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skall upptagas
såsom tillgångar, berodde uppenbarligen därpå, att därunder ansetts
ingå lösegendom, som användes i jordbruk eller annan rörelse och
som följaktligen tjänade produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m.
samt konstverk och samlingar utgjorde åter dött kapital, som av denna
anledning ansetts icke böra bliva föremål för förmögenhetsbeskattning.
Den grund för uppdelningen av lös egendom i beskattningsbar och icke
beskattningsbar sådan, varpå Kungl. Maj:ts förslag sålunda vilade, syntes
utskottet vara principiellt riktig och utskottet hade därför funnit sig
icke kunna i vidare mån tillmötesgå de i motionerna framställda önskemålen,
än att utskottet ansett att till gruppen levande och döda inventarier
borde hänföras även sådana till yttre lösören hänförliga föremål, som
exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter och dylikt samt att smycken,
vilka i allmänhet hade ett jämförelsevis lätt bestämbart realisationsvärde
och som i vissa fall kunde representera betydande tillgångar, borde
överföras till gruppen för penningar och värdepapper.
Jämväl vid 1927 och 1928 års riksdagar behandlades i samband med propositioner
rörande förslag till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
motionsvis väckta yrkanden, att förmögenhetsskatt skulle utgå för möbler,
husgeråd och andra inre lösören, som vore avsedda för den skattskyl
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 15
diges och hans familjs personliga bruk, därest det samlade värdet av
dessa tillgångar överstege 6,000 kronor. Vederbörande utskott (första särskilda
utskottet vid 1927 års riksdag och särskilda utskottet vid 1928 års
riksdag) hemställde örn avslag å dessa motioner samt anförde till stöd
härför, att en sådan utökning säkerligen skulle av de skattskyldiga mötas
med ringa förståelse samt att en dylik bestämmelse icke skulle hava
någon egentlig statsfinansiell betydelse.
Utskottet har inhämtat uppgifter rörande de bestämmelser, som gälla
beträffande beskattningen av ifrågavarande tillgångar i flera av de utländska
stater, där förmögenhet är underkastad årlig beskattning.
I Danmark och Finland gälla i stort samma bestämmelser med avseende
å skatteplikt till förmögenhetsskatt rörande inre inventarier och
samlingar som i Sverige, med den olikheten, att i dessa båda stater smycken
icke hänföras till i förmögenheten ingående tillgång.
Enligt den tyska skattelagstiftningen äro inre inventarier principiellt
fritagna från förmögenhetsskatt, dock med flera viktiga undantag.
Sålunda beskattas föremål av ädla metaller, smycken ävensom
andra lyxföremål, som icke användas för möblering av den skattskyldiges
bostad, därest saluvärdet å det enskilda föremålet överstiger 1,000
riksmark eller å samtliga föremål av dylikt slag 10,000 riksmark. Konstföremål
och samlingar beskattas, därest de anskaffats efter den 31 juli
1914 och saluvärdet överstiger för det särskilda föremålet 10,000 riksmark
eller för flera likartade eller sammanhörande föremål 50,000 riksmark
samt de utförts av icke-tyska eller av sådana tyska konstnärer, som avlidit
för mer än 15 år tillbaka.
Enligt de norska skattelagarna hänföras principiellt lösören och samlingar
till skattepliktig förmögenhet. Vederbörande beskattningsmyndighet
äger dock rätt bestämma, att bohag och annat lösöre, som icke
lämnar avkastning, helt eller delvis undantages från beskattning. I fråga
örn den extraordinära förmögenhetsskatt, som uttages i Norge, är stadgat,
att till skattepliktig förmögenhet hänföras jämväl bohag och annat lösöre,
som icke lämna avkastning, dock att från beskattning undantagits
föremål till ett sammanlagt värde av högst 50,000 kronor.
I motionen har uppgivits att genom skattefriheten för konstsamlingar
betydande förmögenlietsobjekt utan tvivel undandrages från förmögenhetsskatt,
i det att förmögna privatpersoner, ofta i rent spekulationssyfte,
placerade mycket stora kapital i dyrbara konstverk och dylikt. Det
framstode därför såsom i hög grad befogat, att på dylikt sätt placerade
förmögenheter gjordes till föremål för beskattning, och detta desto hellre
som exempelvis jordbrukare måste vid förmögenhetsberäkningen upptaga
värdet av sina för driften nödvändiga maskiner och verktyg.
Utskottet.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
Sannolikt är, att skattskyldiga understundom i förvärvssyfte eller i avsikt
att undgå förmögenhetsskatt placerat kapital i samlingar och andra
dyrbara inre lösören. Säkerligen hava sådana placeringar dock icke förekommit
i större utsträckning, i varje händelse ej i jämförelse med de talrika
fall, där kulturella eller därmed jämförliga syften föranlett placeringen
eller där samlingarna gått i arv. I sistnämnda fall höra samlingarna ofta
nära tillsammans med vissa hem eller byggnader, och en beskattning
komme med all säkerhet att medföra ur kulturell synpunkt icke önskvärda
konsekvenser. Såsom av den förut lämnade redogörelsen för lagstiftningen
framgår äro för övrigt samlingar föremål för förmögenhetsskatt,
för så vitt ägaren driver handel med dessa eller yrkesmässigt håller
dem tillgängliga för allmänheten. Utskottet har dessutom velat erinra örn
de betydande praktiska svårigheter en bestämmelse sådan som den föreslagna
skulle medföra. Sålunda bleve det ingalunda lätt att avgöra, huruvida
i de särskilda fallen föremålen hava karaktär av samling eller av bohag
eller dylikt, varjämte svårigheterna att tillfredsställande värdera samlingar
ligga i öppen dag. Med hänsyn till det nu anförda och då spörsmålet
ifråga lämpligen icke bör upptagas fristående utan, i den mån detsamma
förtjänar beaktande, i samband med en eventuell omläggning av
förmögenhetsbeskattningen, har utskottet icke ansett sig böra biträda motionärernas
förslag.
Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 422 av herrar Wallén och Nyblom,
örn införande av förmögenhetsskatt å konst- och boksamt
därmed jämförliga samlingar, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Åström,
Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden,
Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Anderson i
Norrköping, Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Heiding och
Brännström i Skellefteå.
av herr Heiding.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.