Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1935-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:22, Betänkande, i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1935 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Mårds proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse av

3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

I en den 1 mars 1935 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad

propostion, nr 133, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit ''riksdagen att antaga följande, vid propositionen

fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober

1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter.1

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 i

Utlänning eller---handel stadga.

Den utlänning---blivit begången.

Där i fråga örn nu nämnd avgift andra grunder än de här ovan stadgade

finnas böra gälla i förhållande till viss främmande stat, ankommer

på Kungl. Majit att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelse av 3 §, -se 1917: 296, 1926: 133 och 1928: 402.

Bihang till riksdagens protokoll 19115. 7 sami. Nr 22.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Enligt 3 § förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter skall bevillningsavgift för rätt att idka handel erläggas

av utlänning, som reser omkring i landet oell för egen eller, såsom

utskickad, för annans räkning till inledande av handel, med eller

utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel örn utländska varor att framdeles

från utlandet levereras. Motsvarande skyldighet åvilar jämväl i utlandet

bosatt svensk undersåte, som bedriver sådan verksamhet som nyss

angivits och som icke för det år, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt

senast ägt rum, erlagt dylik skatt. Avgift skall utgå med 100 kronor

för den första tidrymden av 30 på varandra följande dagar —• oavsett

örn verksamheten skall utövas under hela denna tidrymd eller blott en

del därav — och, örn verksamheten fortsättes utöver de första 30 dagarna,

med 50 kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd

av 15 dagar. Emellertid gäller enligt paragrafens sista stycke, att

där till följd av överenskommelse med främmande stat i fråga örn nu

nämnd avgift andra grunder än de i paragrafen stadgade skola gälla beträffande

den främmande statens undersåtar, Kungl. Maj:t äger utfärda

de för överenskommelsens tillämpning erforderliga föreskrifter, varvid

Kungl. Majit tillika må förordna, att motsvarande föreskrifter skola äga

tillämpning jämväl å sådan svensk undersåte, som avses i paragrafen.

Enligt det med propositionen framlagda förslaget till ändrad lydelse

av 3 § sista stycket ifrågavarande förordning skulle detta författnings:''um

endast innehålla, att där i fråga örn i paragrafen nämnd avgift

andra grunder än de förut stadgade finnas böra gälla i förhållande till

viss främmande stat, ankommer det på Kungl. Majit att utfärda i anledning

härav erforderliga föreskrifter.

Till stöd för förslaget har i en inom finansdepartementet upprättad

promemoria anförts bland annat följande.

Det lärer kunna ifrågasättas, huruvida bestämmelserna i 3 § sista stycket

av 1908 ^års förordning på ett i allo tillfredsställande sätt öppna möjlighet

för Kungl. Majit att fastställa särskilda grunder i avseende å de

avgifter, varom nu är fråga. Härutinnan må erinras örn den motsättning,

som — intill dess en författningsändring må komma till stånd —

alltid måste förefinnas mellan, å ena sidan, av Kungl. Majit med stöd av

nämnda författningsrum meddelade föreskrifter samt, å andra sidan,

vissa på tullagstiftningens område genomförda bestämmelser, vilka tillkommit

i syfte att underlätta den internationella handeln.

I sistnämnda hänseende föreskriver den i Genéve den 3 november 1923

undertecknade, av Sverige den 22 januari 1926 ratificerade internationella

konventionen rörande förenkling av tullformaliteterna i artikel 10 första

stycket, att varuprov och mönster, som äro underkastade tull och vilkas

införsel icke är förbjuden, skola, då de införas av fabriksidkare eller

köpmän, etablerade i någon av de iordragsslutande staterna, antingen

personligen eller genom förmedling av handelsresande, åtnjuta temporär

tullfrihet inom varje fördragsslutande stats område mot det att tullen

deponeras eller säkerhet ställes för dess eventuella gäldande. Häremot

svarande närmare föreskrifter återfinnas, såvitt angår den svenska tull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

lagstiftningen, i 66—69 §§ kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med

tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.

Under det att alltså lättnader i fråga örn förberörda bevillningsavgifter

kunna medgivas allenast till förmån för medborgare i viss främmande

stat, förutsatt jämväl att sådant medgivande är betingat av överenskommelse

med denna stat, samt därutöver för svenska medborgare, uppställes

såsom villkor för tillämpning i visst fall av de i tullförenklingskonventionen

avsedda förmånerna, att det företag, handelsresanden företräder,

är etablerat i något av konventionsländerna. Frågan örn handelsresandens

nationalitet är sålunda i sistnämnda fall helt utan betydelse.

För att nu berörda motsättning i den mån så finnes önskvärt må kunna

utjämnas, synes 3 § sista stycket av 1908 års förordning böra underkastas

jämkning av innebörd, att där andra grunder i fråga örn bevillningsavgifter

än de i paragrafen stadgade finnas böra gälla i förhållande till

viss främmande stat, Kungl. Majit tillerkännes befogenhet att utfärda i

anledning härav erforderliga föreskrifter. Dylika föreskrifter, gällande

i förhållande till viss främmande stat, skulle tydligen, därest någon begränsning

ej stadgas, komma att avse jämväl i denna stat etablerade

svenska undersåtar, som i egenskap av handelsresande företräda i samma

stat befintliga företag.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 133, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning örn ändrad

lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober 1908

(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

Stockholm den 14 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, .iönsson, Larson i Lerdala,

Wahlmark, Månsson, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge, Björklund,

Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Kamsta, Ericson i

Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Löfvander, Arvedson och Brännström i

Skellefteå.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.