Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om lindring i skatten å motorfordon.

1935-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:23, Betänkande, i anledning av väckt motion om lindring i skatten å motorfordon.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1935 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

lindring i skatten å motorfordon.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Lundell m. fl. väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 428, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta en lindring i skatten å motorfordon i huvudsaklig överensstämmelse

med i motionen framställt förslag, innebärande dels nedsättning

av skattens minimibelopp för egentlig personautomobil från 60 till

50 kronor dels ock sänkning av den för varje påbörjat tal av 100 kilogram

av personautomobils tjänstevikt minskad med 600 kilogram utgående

skatten från 14 till 10 kronor.

Enligt 5 § förordningen den 2 juni 1922, sådant detta författningsrum

lyder enligt förordning den 29 april 1932, utgår den egentliga automobilskatten,

fordonsskatten, med följande belopp för nedannämnda motorfordon

för helt kalenderår räknat:

för egentlig automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med 14 kronor

för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad

med 600 kilogram, dock minst med 60 kronor;

för egentlig automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med 50 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt;

för släpvagn efter den beräknade vikten av den största last och det

största antalet passagerare, varför släpvagnen är inrättad, (maximilast)

med lägst 30 kronor och högst 100 kronor;

för motorcykel utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt

icke överstiger 75 kilogram, men eljest med 20 kronor; samt

för motorcykel med bivagn med 30 kronor.

Den år 1932 beslutade omläggningen av fordonsskatten innebar i fråga

om egentliga automobiler en höjning av skatten från 10 till 14 kronor för

varje påbörjat tal av automobilens tjänstevikt men en ökning av det skattefria

avdraget från 400 till 600 kilogram ävensom en sänkning av skat
Bihang

lill riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 23—25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

tens minimibelopp från 75 till 60 kronor. Samtidigt höjdes skatten å automobilgummiringar

från 2 kronor till 3 kronor 50 öre för kilogram samt

skatten å bensin från 8 till 10 öre för liter.

Automobilbeskattningens avkastning under tiden från och med budgetåret

1929/1930 till och med 1933/1934 framgår av följande uppställning.

Fordonsskatt

Budgetår

Fordons-

skatt

Gummiring-

skatt

Bensin-

skatt

Summa

i procent av

summa

skatter

1929/1930

16,230,455

7,098,760

20,934,067

44,263,282

36.7

1930/1931

17,548,289

7,377,036

26,505,394

51,430,719

34.i

1931/1932

18,255,237

6,568,887

33,947,984

58,772,108

31

1932/1933

20,752,385

8,231,487

43,796,927

72,780,799

28.5

1933/1934

21,876,111

11,455,526

45,175,161

78,506,798

27.9

För innevarande budgetår har skatten beräknats till 75 miljoner kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 februari 1935 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört, att de under tiden 1 juli—31 december 1934

influtna automobilskattemedlen uppgingo till 35,458,664 kronor och att,

därest detta belopp skulle belöpa sig till motsvarande andel eller 40.2 procent

av automobilskattemedlen, vartill under första halvåret av nästföregående

budgetår inflytande skattemedel uppgått av automobilskattemedlen

sistnämnda budgetår, dessa skulle komma att under innevarande

budgetår uppgå till i runt tal 88 miljoner kronor. I årets statsverksproposition

uppskattas automobilskattemedlen till 85 miljoner kronor, därav

i fordonsskatt 23.5 miljoner kronor eller 27.6 procent samt i gummiringsskatt

12.5 miljoner kronor och i bensinskatt 49 miljoner kronor.

I motionen har uttalats, att fordonsskatten, i motsats till skatten å gummiringar

och bensin, icke stöde i direkt förhållande till den av fordonet

tillryggalagda våglängden och därför verkade orättvis. Fordonsskatten

måste erläggas, vare sig automobilen vore i bruk eller ej, och många

automobilägare nödgades att på grund av klimatiska förhållanden, svårt

vinterväglag och dylikt under långa tider helt eller delvis inställa körningen.

Föreliggande möjlighet att få fordonet tillfälligt avfört ur automobilregistret

förorsakade kostnader och besvär. Vid ett övervägande

av fordonsskattens sänkning ansåge motionärerna lastbilar, omnibussar

och motorcyklar ävensom automobiler med ringar av annat ämne än

mjuk kautschuk böra bibehållas vid nuvarande skattesatser. Beträffande

personautomobiler kunde en lämplig lindring erhållas genom att sänka

dels den undre gränsen från 60 till 50 kronor per år, dels ock skattesatsen

för 100 kilogram av automobilens tjänstevikt från 14 kronor till 10 kronor,

med bibehållande av ett skattefritt avdrag å 600 kilogram. Det kunde

ifrågasättas, huruvida för den föreslagna lindringen borde stipuleras någon

gräns uppåt ifråga örn tjänstevikten, då de största personautomobi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 3

lema genom sin vikt oell genom den ofta högre fart, varmed de framfördes,

åverkade vägbanan i lika hög grad som lastautomobiler och ornnibussar.

Motionärerna ville dock ej framställa förslag örn införande av

sådan övre gräns, men framliöllo att, örn dylik gräns bestämdes, denna ej

borde sättas lägre än vid en tjänstevikt av 2,000 kilogram. Då man såsom

en verkan av den föreslagna skattesänkningen kunde räkna med en ökning

i automobilbeståndet, skulle denna skattelindring endast komma att

förorsaka en skäligen obetydlig minskning av de sammanlagda automobilskattemedlen.

Förslag örn fordonsskattens avskaffande belt eller delvis hava vid upprepade

tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Sålunda föreslogs

i motion vid 1929 års riksdag, att denna skatt måtte ersättas med

en engångsskatt med viss procent av automobils försäljningsvärde eller

ock avskaffas, därest en sådan omläggning icke befunnes möjlig eller

lämplig. 1929 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 6,

att sistnämnda motion icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna

hemställan bifölls av riksdagen.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland

annat följande:

»Med automobilbeskattningen avses att av ägarna till motorfordonen

uttaga den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsaka, och att i

anslutning därtill skatten skall beräknas i förhållande till den vägförstöring,

varje fordon kan antagas utöva. Såsom motionärerna framhållit

bryter fordonsskatten så till vida mot grundprincipen för skattesystemet,

att hänsyn väl tages till fordonens vägförstörande förmåga men däremot

icke till den ytterligare faktor, som är bestämmande för själva vägslitningen,

nämligen den tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna

godtogo sistnämnda beskattningsform, skedde detta under framhållande,

att det måste anses rimligt, att automobilägaren såsom sådan

finge sig ålagt att i skatteväg särskilt bidraga icke allenast till vägarnas

underhåll utan jämväl till erhållande av för automobiltrafik lämpade och

väl byggda vägar. Det sålunda anförda skälet för fordonsskattens införande

synes utskottet med full giltighet kunna åberopas jämväl för dess

bibehållande och detta i än högre grad sedan skatt införts å bensin samt

skatten å gummiringar höjts från 1 krona 50 öre till 2 kronor per kilogram.

Därest fordonsskatten hålles inom måttliga gränser, synas berättigade

anmärkningar knappast kunna göras mot densamma.»

I särskilda vid 1930 års riksdag väckta motioner yrkades, att fordonsskatten

måtte sänkas samt att en däremot svarande höjning av skatten å

förbrukningsartiklarna måtte vidtagas. I enlighet med bevillningsutskottets

hemställan (bet. nr 6) beslöt riksdagen avslå dessa motioner.

Såsom motiv för sin hemställan örn avslag å motionerna anförde bevillningsutskottet

bland annat följande:

»De skäl 1929 års bevillningsutskott anfört till förmån för bibehållande

av de huvudgrunder, efter vilka skatten å automobiltrafiken utgår, äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

enligt utskottets mening fortfarande full giltighet. Beträffande åter frågan

om skattebördans fördelning mellan de särskilda beskattningsföremålen

— fordonen, gummiringarna och bränslet — kunna givetvis olika

meningar göra sig gällande. Närmast med hänsyn till den omfattning,

i vilken automobiler utnyttjas i trafik, föreligga bland automobilägarna

olikartade intressen i fråga örn skattebördans fördelning å nämnda beskattningsföremål.

För personer, som i jämförelsevis ringa utsträckning

utnyttja sina automobiler i trafik, skulle ett överflyttande av skatt från

fordonen till förbrukningsartiklarna givetvis innebära en fördel. En

dylik överflyttning skulle däremot strida mot de intressen, som förefinnas

hos ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest i intensiv drift begagnade

automobiler. Enligt---meddelade statistiska uppgifter belöpte

sig skatten å gummiringar och bensin under budgetåret 1928/1929 till sammanlagt

25,118,966 kronor, motsvarande omkring 63 procent av den sammanlagda

automobilskatten. Med hänsyn tagen till de principer, som

varit ledande för ifrågavarande skattesystem, vill det synas, som örn

skattebördan vore i stort sett väl avvägd å de särskilda beskattningsföremålen.

»

I anledning av vid 1931 års riksdag väckta motioner hemställde riksdagen

på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 28 maj 1931, nr

292, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande automobilbeskattningens

anordnande samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för sitt förenämnda förslag anförde bevillningsutskottet i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 40 följande:

»På sätt framgår av 1929 och 1930 års bevillningsutskotts här återgivna

yttranden, har bevillningsutskottet tidigare avstyrkt bifall till gjorda

yrkanden om ändring i gällande grunder för beskattning av automobiltrafiken.

Det är emellertid uppenbart, att med den snabba utveckling,

som ägt och alltjämt äger rum på förevarande område, beskattningen

visar tendens att hastigt föråldras och att förty inom en näraliggande

framtid beskattningen är i behov av omläggning. Så har otvivelaktigt

lagen örn trafikförsäkring å motorfordon skärpt de olägenheter, som fordonsskatten

i många fall medfört. Vidare torde under senare år gjorda

förbättringar i fråga örn ringarnas konstruktion ökat dessas livslängd,

vilket i sin ordning medfört en sänkning av den anpart av skatten ringarna

hava att bära. Det synes sannolikt, att framdeles även andra ämnen

än bensin med fördel kunna komma att utnyttjas såsom motorbränsle.

Utskottet vill endast erinra örn den ökade betydelse, råoljan synes komma

att erhålla, särskilt för framdrivande av automobiler i yrkesmässig

trafik samt lastautomobiler. Då bensinskatten utgör den ojämförligt

största delen av automobilskatten, måste det anses angeläget, att statsmakterna

i så god tid som möjligt inrätta sig efter de ändrade förhållanden

i fråga om beskattningen, vilka kunna bliva en följd av en dylik

övergång från bensin till andra slag av motorbränslen. Slutligen torde

den ökade användningen av automobilomnibusar och lastautomobiler påkalla

en utredning beträffande beskattningen av dylika automobiler.

På grund härav har utskottet ansett frågan rörande beskattning av

automobiltrafilten böra göras till föremål för utredning. Redan av det

anförda är likväl uppenbart, att utskottet saknat möjlighet att närmare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 5

angiva riktlinjerna för den blivande utredningen i ämnet. Utskottet vill

emellertid framhålla önskvärdheten av att densamma göres allsidig. Då

det måste anses såsom en riktig utgångspunkt för beskattningen, att automobiltrafiken

får så vitt möjligt bära de merkostnader denna förorsakar

vägväsendet och denna trafik tor närvarande knappast synes bestrida erforderlig

del av dessa kostnader, torde utredningen även böra omfatta

frågan örn storleken av det bidrag automobiltrafiken bör lämna.

Frågan om fördelningen av skatten å de olika beskattningsföremålen

bör givetvis ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid synes man böra bibehålla

de grundläggande principerna för gällande beskattning, nämligen

att denna skall drabba såväl innehavet av automobil som även och främst

utgå i förhållande till den omfattning, i vilken automobilerna brukas.»

1932 års omläggning av automobilbeskattningen innebar en avsevärd

höjning av den motortrafiken pålagda beskattningen. Densamma innefattade

en höjning av fordonsskatten med i genomsnitt omkring 11 procent

samt en höjning av bensinskatten med 25 procent och av gummiringskatten

med 75 procent. I fråga örn fordonsskatten å egentliga automobiler,

med ringar av mjuk kautschuk, innebar denna omläggning en höjning

av skattesatsen per 100 kilogram av automobilens tjänstevikt fran

10 till 14 kronor, en ökning av det skattefria avdraget från 400 till 600

kilogram samt en sänkning av skattens minimibelopp från 75 till 60

kronor.

I sitt betänkande nr 32 anförde 1932 års bevillningsutskott i frågan

rörande skattens fördelning å de olika beskattningsföremålen, att det

med Kungl. Maj:ts proposition nr 174 framlagda förslaget anslöte sig

till de riktlinjer, som 1931 års riksdag och bevillningsutskott förordat.

Sålunda hade de grundläggande principerna för då gällande beskattning

bibehållits, nämligen att denna skulle drabba såväl innehavet av automobil

som även och främst utgå i förhållande till den omfattning, i vilken

automobilerna brukas. Såväl den föreslagna fördelningen av skatteökningen

mellan de olika beskattningsföremålen som även den i propositionen

förordade förskjutningen av skattebördan mellan fordon av olika

kategorier och tyngd hade utskottet funnit i stort sett väl avvägd och

ägnad att innebära ökad rättvisa i beskattningen av motortrafiken. Utskottet

ansåg sig därför böra avstyrka bifall till motioner, innebärande

förslag örn lägre skattesatser för fordon än de av Kungl. Majit föreslagna.

Såsom 1930 års bevillningsutskott framhöll göra sig olika uppfattningar

gällande beträffande frågan örn skattebördans fördelning mellan de särskilda

beskattningsföremålen, fordonen, gummiringarna och bränslet.

Närmast med hänsyn till den omfattning, i vilken automobiler utnyttjas

i trafik, föreligga bland automobilägarna olikartade intressen i fråga örn

skattebördans fördelning å nämnda beskattningsföreinål. För personer,

som i jämförelsevis ringa utsträckning utnyttja sina automobiler i tra
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

fik, skulle ett överflyttande av skatt från fordonen till förbrukningsartiklarna

givetvis innebära en fördel. En sådan överflyttning skulle däremot

strida mot de intressen, som förefinnas hos ägare av i yrkesmässig trafik

eller eljest i intensiv drift begagnade automobiler.

Enligt utskottets mening bör därför en rubbning av skattefördelningen

sådan som den av motionärerna föreslagna icke äga rum utan en allsidig på

hela frågan ingående undersökning. De nu gällande principerna för skattefördelningen

tillkommo emellertid så sent som år 1932, därvid fordonsskattens

procentuella andel i skattens sammanlagda belopp minskades. Av

den här ovan återgivna utredningen framgår, att denna fordonsskattens

andel år från år sjunkit samt minskats från 36.7 procent under budgetåret

1929/1930 till 27.6 procent enligt de beräkningar, som ligga till grund

för statsverkspropositionens uppskattning av automobilskattemedlen för

nästkommande budgetår. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett

sig böra föreslå någon sänkning av fordonsskatten, helst en sådan

som den i motionen förordade otvivelaktigt komme att medföra en icke

oväsentlig minskning av inflytande skattemedel. Då emellertid med den

snabba utveckling, som ägt rum och alltjämt äger rum på förevarande

område, beskattningen kan komma att visa sig i behov av omläggning,

förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på

frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 428 av herr Lundell

m. fl., örn lindring i skatten å motorfordon, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Ericson i Göberga,

Larson i Lerdala, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Månsson, Lövgren i Boden!

Olsson i Närlinge, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,

Anderson i Norrköping, Sjödahl, Berg i Karlskrona, Arvedson, Werner i Hultsfred,

Blomquist och Brännström i Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.