Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om befrielse från erläggande av lag fartsstämpel för vissa fastigheter, som överförts från församling till kommun.

1935-03-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om befrielse från erläggande av lag fartsstämpel för vissa fastigheter, som överförts från församling till kommun.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

7

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1935 k). 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

befrielse från erläggande av lag fartsstämpel för vissa fastigheter,

som överförts från församling till kommun.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av kerr Norman väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 44, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t må till nästa års riksdag

inkomma med förslag till sådant tillägg till kungl, förordningen angående

stämpelavgiften att kommuner, som enligt lag örn skolstyrelse i vissa

kommuner övertagit vissa församlingarnas fastigheter, befrias från erläggande

av stämpelavgift för lagfarts överförande från församlingens

till kommunens ägo beträffande dessa fastigheter».

Enligt 22 § lagen den 6 juni 1930 örn skolstyrelse i vissa kommuner skall

i regel från och med den 1 januari det år, Kungl. Maj:t bestämmer, kommunen

övertaga de rättigheter församlingen eller församlingarna hava till

egendom och medel, som anslagits till eller användas för folk- och fortsättningsskoleväsendet,

ävensom ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser

i fråga härom, för vilka församlingen eller församlingarna

häfta. Genom kungl, kungörelsen den 21 november 1930 angående tilllämpning

av nämnda lag har förordnats, att lagen skall beträffande kommun,

som avses i 22 § av samma lag, träda i tillämpning den 1 januari

1932, därest ej Kungl. Majit i särskilt fall bestämmer annorlunda.

Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

är ägare av fast egendom, vilken förvärvats genom köp, byte eller gåva,

skyldig att erlägga stämpelavgift å fångeshandling, på grund varav lagfart

sökes.

I motionen har framhållits bland annat att, då riksdagen antog förenämnda

lag, frågan örn lagfart å skolfastigheter ej torde hava beaktats. I

regel torde i vederbörande fastighetsbok församlingarna fortfarande stå

antecknade såsom lagfartsinnehavare å dylika fastigheter. Under vissa

förhållanden kunde detta medföra svårigheter. Örn exempelvis en kommun

efter övertagandet av viss skolfastighet inköpte ett jordområde för

att utöka skoltomten, kunde området ej sammanläggas med den förut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

varande fastigheten, då de båda tomterna vore registerförda såsom tillhörande

olika lagf artsinneha vare. Likaledes kunde svårigheter inträffa

beträffande lagfarten vid försäljning av en kommun tillhörig skolfastighet.

Kommunen kunde visserligen med stöd av ovannämnda lag söka

lagfart å ifrågavarande fastigheter. Skulle detta ske i vanlig ordning,

komme emellertid kostnaderna härför att bliva ganska betydande för

kommunen. En sådan konsekvens av ifrågavarande lag torde lagstiftaren

ej hava avsett. Den måste även anses vara oriktig, enär kommun

och församling i stort sett bestode av samma menighet och lagfartskostnader

en gång vore gäldade av denna menighet.

I det av motionären berörda fallet torde kommunens förvärv av ifrågavarande

fastigheter icke kunna anses hava skett genom sådant fång, som

omförmäles i stämpelförordningen och som medför skyldighet för ägaren

att erlägga lagfartsstämpel. Såvitt utskottet har sig bekant, har i praktiken

icke heller förekommit något fall, då stämpelavgift uttagits i anledning

av sådan ändring i äganderätten till ifrågavarande fastigheter, som

av motionären berörts. Vid sådant förhållande och då för tillgodoseende

av motionärens syfte ändring i stämpelförordningen i nu ifrågavarande

avseende icke synes vara av behovet påkallad, får utskottet hemställa,

att motionen 1:44 av herr Norman, örn befrielse

från erläggande av lagfartsstämpel för vissa fastigheter,

som överförts från församling till kommun,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 23.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.