Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

1935-03-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:31, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1935 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående skatt å vissa

för drivande av automobil använda brännoljor.

I en den 15 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 143, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad

nedan stadgas, erläggas skatt av sju öre för liter.]

Med automobil förstås i denna förordning fordon, som enligt motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930^(nr 284) är att anse såsom automobil.

2 §.

Envar, som har för avsikt att använda brännolja för drivande av automobil,

vilken enligt vad stadgas i motorfordonsförordningen har sin hemort

här i riket, åligger att, innan så sker, örn förhållandet göra anmälan till

länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort vid den tidpunkt,

då förbrukningen är avsedd att äga rum. Är automobilen i automobilregister

inskriven, skall anmälan tillika innehålla uppgift örn automobilens

registreringsnummer.

3

Det åligger länsstyrelse att övervaka, att envar, som skall verkställa anmälan

enligt 2 §, fullgör denna skyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 193!>. 7 samt. Nr SI—32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Länsstyrelsen utfärdar bevis om verkställd anmälan. Sådant bevis bör

medföras under färdj med automobilen för att på tillsägelse av polisman

för denne uppvisas.

4 §.

Envar, som använder brännolja för drivande av automobil, åligger att

inom åtta dagar efter utgången av varje kalenderhalvår avgiva deklaration

angående den myckenhet sådan olja, som för nämnda ändamål under halvåret

förbrukats. Är automobil, för vars drivande förbrukats brännolja, inskriven

i automobilregister, skall tillika angivas automobilens registreringsnummer.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avlämnas i Stockholm

till Överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten, stadsstyrelsen

eller kommunalborgmästaren samt på landet till landsfiskalen.

Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där automobilen

har sin hemort.

Det åligger i andra stycket omförmälda myndigheter att övervaka, att

deklarationer inkomma från samtliga uppgiftsskyldiga samt att avlämnade

deklarationer äro fullständiga och riktiga. Den, som icke avgivit deklaration

men kan antagas vara uppgiftspliktig eller som avgivit ofullständig

deklaration, må föreläggas att inom viss tid inkomma med deklaration eller

erforderliga uppgifter.

5 %.

Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 4 § omförmälda

myndigheter, utom för Stockholm, senast den 15 i månaden näst efter utgången

av det kalenderhalvår deklarationen avser, översändas till länsstyrelsen.

6 §.

Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och i särskild

längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter eljest

inkommit, samt fastställa de myckenheter av brännolja, för vilka skatt skall

erläggas, ävensom därå belöpande skatt. I fall, där den under kalenderhalvåret

för drivande av automobil förbrukade brännoljan icke uppgår till

femtio liter, påföres dock ej skatt.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen infordra felande uppgifter.

Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt att granskning

av den uppgiftsskyldiges bokföring verkställes eller att undersökning av dennes

inneliggande lager av brännoljor äger rum, bör länsstyrelsen föranstalta örn

sådan granskning eller undersökning, och äger länsstyrelsen därvid i mån

av behov anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger uppgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till upplagslokal samt att för

granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan

kostnad för granskning eller undersökning, som i denna paragraf sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta.

7 %.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, så vitt honom angår, tilllika

med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad

den skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

8 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit

avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,

skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

undandragits.

9 §■

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Hen, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

skatt, åligger att inom tre månader efter det skatten blivit honom avfordrad,

ingiva eller på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända

besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om

den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må

icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits

eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade

besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart

överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

10 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej ske av annan än myndighet, som i 4 § sägs, av länsstyrelse eller av

länsstyrelse enligt 6 § förordnad person. Deklarationerna skola tillhandahållas

dem, som i och för sin befattning böra erhålla del därav. I övrigt

må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit

deklarationen, medgivit! dennas offentliggörande; dock må deklarationer på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet

eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet

av sådan bearbetning.

11 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration

enligt denna förordning, bote från och med tjugofem till och med, trehundra

kronor; och må länsstyrelsen förelägga uppgiftspliktig, som underlåtit

att inkomma med erforderlig uppgift, lämpligt vite.

12 $.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som

är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst fem

gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits eller

kunnat komma att undandragas, dock minst tjugofem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men halden,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom

den oriktiga uppgiften undandragits eller kunnat komma att undandragas,

dock minst tjugofem kronor.!

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest

den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända, av

egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 §.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna

förordning avses, erhållit del av deklaration eller uppgiftsskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet

av sådan deklaration eller uppgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han

därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse

som nu sagts, straffes med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt

11 >

Åtal för förseelse, som i 12 eller 13 § omförmäles, skall anhängiggöras

vid allmän domstol.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Förseelse, som omförmäles i 12 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,

varom i 13 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande

angives till sådant åtal.

15 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

16 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,

så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning

må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.

17 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående

fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit

influtna skattemedel.

18 *.

Örn och i vad mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för

drivande av automobil, som för tillfälligt brukande i riket införts från

utlandet, bestämmes av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, därvid iakttages, att

den, som har för avsikt att förbruka brännolja för drivande av automobil

efter det denna förordning trätt i kraft men innan anmälan, varom i förordningen

stadgas, under sagda år kan ske, skall före den 1 januari 1937

därom hava verkställt sådan anmälan.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande

departementschefen erinrat örn, att i proposition till 1933 års riksdag (nr

172) angående fortsatt skattefrihet för motorsprit samt vissa ändringar

i bensinskatteförordningen chefen för finansdepartementet rörande nu

föreliggande beskattningsfråga anfört följande:

Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen komme att

medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke

skattepliktiga motorbränslen. Enär skattefria motorbränslen, råolja, fotogen

och bensol, för närvarande funne användning huvudsakligen för andra ändamål

än för automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import

och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen

av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av

motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution

åt förbrukning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad

råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det

stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall skulle komma

i åtnjutande av restitution.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Ville man med särskild skatt träffa förbrukningen för automobildrift jämväl

av nu ifrågavarande bränslen, torde man i stället bliva hänvisad till att

genom särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som

förbrukades i motor fordonstrafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn

till den rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa bränslen för

nu angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgärder

icke vara av behovet påkallade.

Sedan till finansdepartementet under sistlidet år inkomna meddelanden

häntytt på att skattefria brännoljor såsom drivmedel för automobiler

under senare tid fått ökad användning, har frågan örn beskattning av

dylika brännoljor inom departementet upptagits till förnyad behandling,

varefter viss utredning verkställts i frågan. Resultatet av denna utredning

har sammanfattats i en promemoria angående ifrågasatt beskattning

av vissa för drivande av automobil använda brännoljor, vilken promemoria

innefattade förslag örn skatt å dylika oljor. Över denna promemoria,

för vilken redogörelse lämnas i propositionen och till vilken

redogörelse utskottet tillåter sig hänvisa, hava yttranden infordrats från

länsstyrelserna, generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket jämte vissa

av ärendet berörda sammanslutningar bland andra Svenska teknologföreningen.

Enligt det vid promemorian fogade utkastet till förordning angående

skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skulle för

sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil, och för vilken icke utginge skatt enligt 1 § förordningen

örn särskild skatt å bensin och motorsprit, erläggas skatt av

7 öre för liter. Det skulle åligga envar, som för drivande av automobil

förbrukade brännolja, att därom göra anmälan till länsstyrelsen i det

län, där automobilen vore registrerad. Envar som förbrukade brännolja

för drivande av automobil skulle vidare åligga att inom åtta dagar

efter utgången av varje kalenderkvartal på heder och samvete avgiva deklaration

angående av honom för dylikt ändamål förbrukad mängd olja.

Deklaration skulle avgivas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga

städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på

landet till landsfiskalen. Det skulle än vidare åligga nu nämnda myndigheter

att övervaka, att deklaration inkomme från samtliga uppgiftsskyldiga

samt att avlämnade deklarationer vore fullständiga och riktiga.

Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skulle senast den 15 i månaden

näst efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avsåge, översändas

till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle därefter granska inkomna deklarationer,

i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för

vilka uppgifter eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet brännolja

för vilken skatt skulle erläggas ävensom därå belöpande skatt. Till envar

skattskyldig skulle, så snart ske kunde, i rekommenderat brev med allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 7

posten översändas utdrag av längden, såvitt honom anginge, tillika med

underrättelse örn tid och sätt för skal tens erläggande. För underlåtenhet

att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration stadgades böter

fr. o. m. 25 t. o. m. 300 kronor. Vidare stadgades straff för oriktig uppgift

i deklaration jämte vissa andra förseelser.

Till stöd för förevarande förslag har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Såsom framgår av den verkställda utredningen, kan frågan örn användandet

av svårflyktiga bränslen såsom drivmedel för motorer anses ha lämnat

experimentstadiet. Brännolja användes för närvarande för drivande av

dieselmotorer, för drivande av Hesselman-motorer samt för drivande av

vanliga automobilmotorer, därvid dessa förses med särskild förgasaranordning,

s. k. fotogenförgasare. Slutligen användes blandning av bensin och

brännolja såsom drivmedel för motorer.

För vårt lands vidkommande har Hesselman-motorn fått förhållandevis

betydande användning för drivande av personomnibussar och lastautomobiler.

Beträffande nämnda två slag av fordon försiggår en utveckling mot

en allt mer ökad användning av Hesselman-motorn. Enär denna motor för

drift fordrar mindre mängd drivmedel än de vanliga automobilmotorema

och då den för sagda ändamål nyttjade brännoljan tillika är billigare än bensin

och motorsprit, kunna med nämnda motor försedda fordon bedriva trafik

med lägre omkostnader än de bensindrivna fordonen, detta trots att Hesselman-motorn

betingar högre anskaffningskostnad än de vanliga automobilinotorerna.

Det kan emellertid icke vara med billighet förenligt att, medan den

bensindrivna motorfordonstrafiken har att bära en förhållandevis tung beskattning

av drivmedlet, man genom vidmakthållandet av skattefrihet för

svårflyktiga motorbränslen i konkurrenshänseende bereder de för drift med

sådant bränsle inrättade fordonen en gynnad ställning.

Skattefrihet å brännolja använd för drivande av automobil kan vara försvarlig

under en kortare övergångstid till dess utvecklingen beträffande

användningen av brännolja för motordrift något så när stabiliserats. Uppenbart

torde emellertid vara, att ju längre tid den brännoljedrivna motortrafiken

får utvecklas under skattefrihetens hägn, desto svårare kommer det

att bliva att genomföra den beskattning av brännoljorna, om vars riktighet

i princip någon meningsskiljaktighet knappast råder.

Den verkställda utredningen har enligt min mening ådagalagt, att en

beskattning av brännolja använd för drivande av automobil icke behöver

bliva oskäligt betungande för den yrkesmässigt bedrivna omnibuss- och lastautomobiltrafiken.

Svenska teknologföreningen har framhållit bland annat, att utvecklingen

ginge mot att introducera brännoljedrift å mindre och mindre motorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Det kan ifrågasättas, om beträffande personautomobiler brännoljedrift kan

med framgång upptaga tävlan med bensindrift. I den mån naturliga förutsättningar

finnas för brännoljedrift vid personautomobil trafiken, bör emellertid

dylik drift kunna komma till stånd jämväl vid en måttlig beskattning

av brännoljan.

Jag finner mig alitsa böra tillstyrka, att brännolja använd för drivande

av motorfordon göres till föremål för beskattning.

För att emellertid underlätta den inhemska industriens för tillverkning av

brännoljedrivna motorer ytterligare utveckling och i syfte tillika att bereda

lättnad för sådana fordonsägare, som redan anskaffat motorfordon inrättade

för brännoljedrift och måhända kalkylerat räntabiliteten av driften på

grundval av skattefrihet för drivmedlet, förordar jag, att den ifrågavarande

beskattningen skall träda i kraft först den 1 januari 1937.

Att jag ändock anser mig böra redan för innevarande års riksdag framlägga

förslag i ämnet, beror därpå att jag, av hänsyn till såväl den inhemska

motor- och automobilindustrien som den yrkesmässigt bedrivna automobiltrafiken,

finner angeläget, att klarhet tidigast möjligt vinnes angående vilka

betingelser i beskattningshänseende den brännoljedrivna automobiltrafiken

har att räkna med.

Jag förordar att skatten tillsvidare bestämmes att utgå med 7 öre per

liter. Vid en dylik skattesats synes, efter avdrag av skälig kostnad för

amortering och underhåll, likväl, under förutsättning av skälig utnyttjning

av fordonen, uppkomma så stor besparing vid brännoljedrift jämfört med

bensindrift, att brännoljedrift fortfarande kommer att innefatta en verklig

ekonomisk fördel.

Beträffande den av mig förordade tidpunkten för beskattningens ikraftträdande

— den 1 januari 1937 — vill jag framhålla att en längre övergångstid

knappast skulle varit lämplig, örn den icke förenats med skyldighet

att erlägga en lägre skatt än 7 öre per liter under hela övergångstiden,

alltså från lämplig tidpunkt innevarande år. Den av mig föreslagna lösningen,

innefattande en fullständig skattefrihet under en mera begränsad

tid, har emellertid synts mig vara att föredraga.

Generaltullstyrelsen har ifrågasatt, att den tilltänkta beskattningen borde

omfatta över huvud de slag av flytande motorbränslen, som icke äro underkastade

beskattning enligt förordningen örn särskild skatt å bensin och

motorsprit. Enligt min uppfattning böra emellertid flytande bränslen,

använda för drivande av motorfordon, bliva föremål för särskild beskattning

allenast i den mån deras användning för sagda ändamål nått större

omfattning. Enär detta för närvarande icke kan anses vara fallet beträffande

andra flytande bränslen, som ej falla under förenämnda förordning,

än sådana som äro att hänföra till petroleumprodukter, förordar jag, att

den nu ifrågasätta beskattningen skall omfatta allenast bränslen av sist

angiven beskaffenhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 9

Då användandet av brännolja för drivande av motorfordon för närvarande

kan anses begränsat till automobiltrafiken, torde tillika skatten

tillsvidare böra omfatta allenast brännolja använd för drivande av automobil

och sålunda icke drabba sådan olja använd för drivande av annat motorfordon

än automobil.

I fråga örn sättet för anordnande av beskattningen finner jag, på sätt i

den remitterade promemorian föreslagits, skatten böra uttagas i form av

avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil, och böra

grundas å deklaration av förbrukaren örn myckenheten sådan förbrukning.

Jag har härvid icke förbisett, att anmärkningar kunna riktas mot att

grunda en dylik beskattning å deklaration av förbrukaren. Emellertid finnes

enligt min uppfattning icke någon annan form för anordnandet av

denna beskattning, som tillfredsställer de anspråk man i vårt land ställer i

det avseendet, att ett skattesystem skall verka rättvist.

Det av riksräkenskapsverket och ett antal länsstyrelser framförda förslaget

örn att deklarationer skola avgivas och uppbörd av skatt skall äga

rum för kalenderhalvår i stället för kvartalsvis, såsom i promemorian föreslagits,

anser jag mig böra förorda.

Vidare förordar jag, i anslutning till ett av en länsstyrelse framfört förslag,

att skattskyldighet skall inträda först, där förbrukning av brännolja

under den tid avgiven deklaration avser, uppgår till 50 liter.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att bestämma huruvida och i vad

mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för drivande av automobil,

som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts.

En länsstyrelse har ifrågasatt att, i syfte att åstadkomma en mera effektiv

kontroll beträffande förbrukningen för nu berört ändamål av brännolja,

ålägga den, som driver handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av

länsstyrelse lämna uppgift beträffande namngiven förbrukare örn den kvantitet

brännolja, som till honom försålts, samt örn tid, då leverans skett.

Med hänsyn till de förhållanden, under vilka handel med motorbränslen

bedrives, torde dylik uppgiftsskyldighet icke skäligen böra föreskrivas.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 143, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående

skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor.

Stockholm den 28 mars 1935.

Utskottet.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson*, Ericson"i Gilberga*,

Larson i Lerdala, Wahlmark*, friherre Lagerfelt, Månsson*, Lövgren i Boden,

Olsson i Närlinge, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta*, Ericson i Boxholm,

Anderson i Norrköping*, Sjödahl, Berg i Karlskrona, Arvedson*, Werner i Hultsfred,

Blomquist och Brännström i Skellefteå.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ined förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljo a1 i texten