Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
1935-03-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1935:33, Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 39, har herr Per Andersson hemställt, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn förslag till sådana ändringar av
nu gällande bestämmelser, att uppgifter örn arbetsgivare och deras arbetare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola infordras i
samband med självdeklaration rörande inkomst eller förmögenhet i stället
för vid mantalsskrivningen».
Enligt § 8 mom. 1 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning
skall i mantalslängden för varje arbetsgivare, hos vilken i regel under
året äro anställda högst sju tjänare eller andra arbetare, utsättas i därför
avsedda kolumner antalet helårsarbetare ävensom den sammanlagda arbetstiden
för övriga arbetare. På grundval av dessa och andra tillgängliga uppgifter
upprättar riksförsäkringsanstaltens mantalsombud (mantalsskrivningsförrättarna),
särskilt för varje kommun, förteckning över samtliga arbetsgivare
inom kommunen. I dessa förteckningar angives för varje arbetsgivare,
hos vilken i regel under året äro anställda högst fyra tjänare eller
andra arbetare, antalet helårsarbetare ävensom den sammanlagda beräknade
arbetstiden för övriga arbetare, varvid särskilda uppgifter lämnas för
varje slag av rörelse eller verksamhet, som av samma arbetsgivare utövas.
Dessa uppgifter läggas därefter av anstalten till grund för debitering av
försäkringsavgifter för s. k. mindre arbetsgivare (d. v. s. sådana, vilka
sysselsätta mindre arbetarantal under hela året än fem), som hava sina
arbetare försäkrade i anstalten. Försäkringsavgifterna påföras av anstalten
i förteckningarna, vilka därefter före viss bestämd tid översändas
till vederbörande debiteringsmyndigheter för avgifternas införande i uppbördsboken.
Avgifterna uttagas sedan i samband med kronouppbörden.
I motionen har anförts, att nämnda uppgifter i mantalslängden i regel
byggde på upplysningar av vederbörande kommunalombud vid mantals
Hiliana
till riksdagens protokoll 19:15. 7 sami. Nr .73 — 34.
I
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
skrivningen. På grund av sättet för deras insamlande bleve uppgifterna
ganska otillförlitliga. Beräkningen av den sammanlagda arbetstiden
skedde ofta på en höft och resultatet bleve ofullständigt och missvisande.
Säkrare och fullständigare upplysningar örn nu ifrågavarande förhållanden
borde kunna erhållas, örn bestämmelserna ändrades därhän, att uppgifterna
infordrades i samband med självdeklarationerna i stället för vid
mantalsskrivningen. En särskild bilaga till deklarationsblanketten bleve
erforderlig, vars ifyllande dock icke borde vålla större svårigheter.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
mottagit yttrande över motionen av riksförsäkringsanstalten, som efter
att huva redogjort för gällande bestämmelser på området — i samband
varmed upplysts, att efter senaste mantalsskrivning kända mindre arbetsgivare
uppgått till omkring 560,000, varav omkring 535,000 med försäkring
i riksförsäkringsanstalten — vidare anfört följande:
Med det tillämpade systemet för erforderliga uppgifters införskaffande
och försäkringsavgifternas beräknande synes det erbjuda stora svårigheter
att helt undvika en viss ojämnhet i debiteringsresultatet. Emellertid
måste naturligtvis med ett dylikt system mycket ankomma på^ den
närmare utformningen av detsamma och vad som härutinnan kan åtgöras
för ernående av önskvärd precision och effektivitet. Biksförsäkringsanstalten
har också oavlåtligen ägnat och ägnar alltjämt mycken omsorg
åt denna angelägenhet, och har på olika sätt sökt vidtaga åtgärder
för att kunna erhålla så fullständiga och tillförlitliga uppgifter som möjligt.
Såsom ett viktigt led i denna riktning får riksförsäkringsanstalten
erinra örn den betydelsefulla omläggning av systemet för arbetsgivareförteckningarnas
uppgörande, som nyligen vidtagits i syfte att ernå ett
mera tillfredsställande resultat än som dessförinnan kunnat åstadkommas.
Medan tidigare en sådan ordning tillämpades, att arbetsgivarförteckningarna
för ett visst år upprättades i anslutning till den mantalsskrivning,
som ägde rum under det närmast föregående året, genomfördes —- sedan viss författningsändring verkställts — år 1934 sådan omläggning,
att arbetsgivarförteckningarna för ett visst år upprättas i anslutning till
den under samma år förrättade mantalsskrivningen, varigenom också
debiteringen av avgifterna kommer att grundas på kända förhållanden
under det år, avgifterna avse. I samband med omläggningen blev också
en till mantalsombudens tjänst av anstalten utarbetad »Handledning för
upprättande av arbetsgivarförteckningar» kompletterad och omarbetad.
Det sålunda reformerade systemet måste, ehuru helt säkert ej heller
det kan beräknas fungera felfritt, anses utgöra ett betydelsefullt steg i
förbättrande riktning, och dess verkningar synas därför böra avvaktas
och någon ytterligare omläggning icke ifrågakomma förrän tillräcklig
erfarenhet vunnits angående dess nuvarande bärighet.
Härefter har anstalten i fråga örn motionärens förslag, att uppgifter
om arbetsgivare och deras arbetare enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete skola infordras i samband med självdeklaration rörande in
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 3
kom st och förmögenhet i stället för vid mantalsskrivningen, anfört följande.
Självdeklaration skall som regel vara avlämnad senast den 15 februari
under taxeringsåret. Den som under närmast föregående år enligt lag
varit skyldig föra handelsböcker må emellertid åtnjuta anstånd med avlämnandet
till den 31 mars. Särskild tid för avlämnande av självdeklaration
kan också i vissa fall efter ansökan utsättas av vederbörande landskamrerare.
En betydande del av de skattskyldiga, som i egenskap av
arbetsgivare skola upptagas i riksförsäkringsanstaltens arbetsgivare1
teckningar, tillhöra den kategori, som enligt ovannämnda bestämmelser
äger åtnjuta anstånd med avlämnandet. Örn de uppgifter, vilka enligt
motionärens förslag skola ligga till grund för arbetsgivarförteckningarnas
upprättande, skola avlämnas i samband med självdeklarationerna,
kunna dessa uppgifter alltså icke beräknas vara något sa när fullständigt
inkomna till taxeringsnämnderna förrän under april månad.
För taxeringsnämndernas vidare befattning med dessa uppgifter kunna
följande olika möjligheter komma i betraktande:
1) uppgifterna insändas av taxeringsnämndens ordförande — eventuellt
efter föregången granskning — direkt till riksförsäkringsanstalten;
2) uppgifterna överlämnas av ordföranden till anstaltens nuvarande
mantalsombud;
3) uppgifterna läggas av nämnden till grund för utarbetande genom
nämndens försorg av arbetsgivarförteckningar för anstaltens behov.
Vad det första av dessa alternativ beträffar vill anstalten framhålla,
att det nuvarande systemet för dessa uppgifters införskaffande utarbetats
med hänsyn till önskvärdheten av att anstalten erhåller uppgifterna sammanställda
i en för den vidare behandlingen inom anstalten lätthanterlig
form. Detta är av särskild betydelse för att kostnaderna för anstaltens
ifrågavarande arbete skola kunna hållas låga. Systemet tillgodoser
även kravet på att de personer, som upprätta arbetsgivarförteckningarna,
besitta nödig kännedom var och en örn sitt distrikt och hava möjlighet
att på ett enkelt sätt införskaffa erforderliga upplysningar. Redan ur
nu anförda synpunkter kan anstalten icke tillstyrka en anordning, som
skulle innebära, att arbetsgivarförteckningarnas upprättande komme att
äga rum inom anstalten.
Därest motionären avsett, att de till taxeringsnämnderna inkomna uppgifterna
skulle av dessa nämnder utan närmare granskning överlämnas
till riksförsäkringsanstalten eller till anstaltens nuvarande mantalsombud
för att användas vid upprättande av arbetsgivarförteckningarna,
skulle uppgifterna såsom framgår av det föregående tidigast kunna avlämnas
under loppet av april månad. Örn uppgifterna före överlämnandet
skulle underkastas granskning av taxeringsnämnden eller dess ordförande,
måste en sådan granskning ytterligare fördröja tidpunkten för
deras överlämnande.
Enligt nu gällande bestämmelser skola mantaisombuden som regel insända
de upprättade arbetsgivarförteckningarna till riksförsäkringsanstalten
före den 15 januari, alltså avsevärt tidigare än självdeklarationerna
över huvud taget avlämnas till taxeringsnämndens ordförande. I mitten
av januari måste anstalten nämligen påbörja arbetet med förteckningarnas
granskning, identifiering av arbetsgivarna för utrönande, vilka
av dem som av anstalten skola påföras försäkringsavgift, samt avgif
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Utskottet.
lernas påförande i förteckningarna, för att dessa skola kunna på föreskriven
tid — före augusti månads utgång och till viss del redan före
den 15 augusti — utsändas till häradsskrivare och magistrater för anteckning
i uppbördsboken. Någon nämnvärd förkortning av den tid, som
står anstalten till buds för utförande av detta omfattande arbete, är icke
möjlig utan anställande i avsevärd utsträckning av tillfällig extra personal,
för vilken anstalten icke kan bereda sysselsättning under återstoden
av året och beträffande vilken anstalten icke heller kan hava garantier
för erforderlig vana vid och träning i just detta arbete. Därmed
skulle också med visshet följa en eljest obehövlig ökning av anstaltens
förvaltningskostnader.
Därest motionären åter avsett, att de ifrågavarande uppgifterna skulle
av taxeringsnämnden eller dess ordförande utnyttjas för iordningställande
för anstaltens räkning av arbetsgivarförteckningarna, så är det väl
med hänsyn till taxeringsnämndernas nuvarande arbetsbelastning under
april och maj månader icke tänkbart, att förteckningarna i någon större
utsträckning skulle kunna färdigställas förrän efter det egentliga taxeringsarbetets
avslutande, d. v. s. i slutet av maj eller i flertalet fall sannolikt
ej förrän under juni månad. Därefter återstår icke före augusti månads
utgång erforderlig tid för anstaltens omfattande arbete med identifieringen
av arbetsgivarna och avgiftspåföringen.
Men även frånsett dessa svårigheter för förslagets genomförande beträffande
tiden, skulle den ifrågasatta anordningen icke erbjuda de garantier
för ett någorlunda sakkunnigt upprättande av arbetsgivarförteckningarna,
som det nuvarande systemet enligt anstaltens uppfattning likväl
innebär. Ett sådant upprättande förutsätter nämligen, att förrättningsmannen
besitter en nog så ingående kännedom örn olycksfallsförsäkringslagen
och dess tillämpning särskilt med avseende på de ofta svårbedömda
spörsmål som gälla, vilka personer som enligt lagen äro att betrakta
som arbetsgivare och arbetare. För ifrågavarande arbete bär anstalten
till förfogande sina mantalsombud, uppgående till ett antal av
omkring 240. Ett upprättande av förteckningarna efter enhetliga grunder
— vilket måste i möjligaste mån eftersträvas — skulle i hög grad försvåras,
örn dessa ombud, av vilka de flesta var för sig hava tämligen stora
områden, inom vilka de i regel år efter år tjänstgöra, skulle ersättas av
ett mångdubbelt antal ombud, vart och ett med ett mycket mindre distrikt,
och vilka, som taxeringsnämnderna och deras ordförande, utses
endast för ett år i sänder.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten
avstyrka bifall till motionen.
Såväl av innehållet i motionen som även av riksförsäkringsanstaltens
yttrande synes framgå, att de uppgifter, som anstalten tidigare erhållit
för bestämmande av försäkringsavgifter, i fråga om mindre arbetsgivare
— vartill hänföras sådana, hos vilka i regel under året äro anställda högst
fyra tjänare eller andra arbetare — ofta varit mindre tillförlitliga. Motionären
synes närmast hava åsyftat sådana uppgifter, som utan att skriftlig
redogörelse lämnats av arbetsgivaren inhämtats av kommunalombud
vid mantalsskrivning, och det vill synas som om en sådan erinran åtminstone
icke med samma styrka kan göras mot de uppgifter, vilka —
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5
såsom fallet är i städer oell vissa andia kommuner — grunda sig på av
arbetsgivaren å mantalsuppgiften meddelade upplysningar.
Säkerligen skulle en anordning sådan som den i motionen förordade
så till vida vara till fördel, att uppgifterna rörande antalet anställda helårsarbetare
och den sammanlagda arbetstiden för övriga arbetare bleve
tillförlitligare, helst taxeringsnämnden i många fall kunde med ledning
av andra i deklaration meddelade upplysningar utöva en viss kontroll över
dessa uppgifter. De invändningar riksförsäkringsan stätten framställt mot
nämnda förslag äro emellertid av sådan art, att detsamma icke torde
kunna förordas. Ur olika synpunkter måste det vidare anses mindre
lämpligt att pålägga taxeringsnämnderna ett dylikt tidskrävande arbete,
som icke direkt sammanhänger med deras egentliga arbetsuppgifter. Härtill
kommer att verkningarna av den förra året vidtagna omläggningen
av systemet för arbetsgivarförteckningarnas uppgörande böra avvaktas,
innan nya åtgärder föreslås för erhållande av mera tillfredsställande uppgifter.
Utskottet har i detta sammanhang velat fästa uppmärksamheten
på att ett användande av det frågeformulär till arbetsgivare för lämnande
av skriftliga upplysningar örn anlitad arbetskraft, vilket formulär utarbetats
av riksförsäkringsanstalten, bör vara ägnat att bereda anstalten
tillgång till ett mera tillförlitligt material för bestämmande av försäkringsavgifterna.
På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke
ansett sig böra föreslå någon åtgärd i anledning av motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen I: 39 av herr Per Åndersson, angående
ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt
lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Larson i Lerdala,
Nilsson, i Landeryd, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge,
* Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i
Boxholm, Bengtsson i Örby Bosgård, Sjödahl, Löfvander, Berg i Karlskrona,
Blomquist. Brännström i Skellefteå och Niisson i Karlstad.
'' - ■ , t-i •
Reservation
av herr lefvander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.