Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

1935-03-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:33, Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 39, har herr Per Andersson hemställt, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn förslag till sådana ändringar av

nu gällande bestämmelser, att uppgifter örn arbetsgivare och deras arbetare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola infordras i

samband med självdeklaration rörande inkomst eller förmögenhet i stället

för vid mantalsskrivningen».

Enligt § 8 mom. 1 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

skall i mantalslängden för varje arbetsgivare, hos vilken i regel under

året äro anställda högst sju tjänare eller andra arbetare, utsättas i därför

avsedda kolumner antalet helårsarbetare ävensom den sammanlagda arbetstiden

för övriga arbetare. På grundval av dessa och andra tillgängliga uppgifter

upprättar riksförsäkringsanstaltens mantalsombud (mantalsskrivningsförrättarna),

särskilt för varje kommun, förteckning över samtliga arbetsgivare

inom kommunen. I dessa förteckningar angives för varje arbetsgivare,

hos vilken i regel under året äro anställda högst fyra tjänare eller

andra arbetare, antalet helårsarbetare ävensom den sammanlagda beräknade

arbetstiden för övriga arbetare, varvid särskilda uppgifter lämnas för

varje slag av rörelse eller verksamhet, som av samma arbetsgivare utövas.

Dessa uppgifter läggas därefter av anstalten till grund för debitering av

försäkringsavgifter för s. k. mindre arbetsgivare (d. v. s. sådana, vilka

sysselsätta mindre arbetarantal under hela året än fem), som hava sina

arbetare försäkrade i anstalten. Försäkringsavgifterna påföras av anstalten

i förteckningarna, vilka därefter före viss bestämd tid översändas

till vederbörande debiteringsmyndigheter för avgifternas införande i uppbördsboken.

Avgifterna uttagas sedan i samband med kronouppbörden.

I motionen har anförts, att nämnda uppgifter i mantalslängden i regel

byggde på upplysningar av vederbörande kommunalombud vid mantals
Hiliana

till riksdagens protokoll 19:15. 7 sami. Nr .73 — 34.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

skrivningen. På grund av sättet för deras insamlande bleve uppgifterna

ganska otillförlitliga. Beräkningen av den sammanlagda arbetstiden

skedde ofta på en höft och resultatet bleve ofullständigt och missvisande.

Säkrare och fullständigare upplysningar örn nu ifrågavarande förhållanden

borde kunna erhållas, örn bestämmelserna ändrades därhän, att uppgifterna

infordrades i samband med självdeklarationerna i stället för vid

mantalsskrivningen. En särskild bilaga till deklarationsblanketten bleve

erforderlig, vars ifyllande dock icke borde vålla större svårigheter.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

mottagit yttrande över motionen av riksförsäkringsanstalten, som efter

att huva redogjort för gällande bestämmelser på området — i samband

varmed upplysts, att efter senaste mantalsskrivning kända mindre arbetsgivare

uppgått till omkring 560,000, varav omkring 535,000 med försäkring

i riksförsäkringsanstalten — vidare anfört följande:

Med det tillämpade systemet för erforderliga uppgifters införskaffande

och försäkringsavgifternas beräknande synes det erbjuda stora svårigheter

att helt undvika en viss ojämnhet i debiteringsresultatet. Emellertid

måste naturligtvis med ett dylikt system mycket ankomma på^ den

närmare utformningen av detsamma och vad som härutinnan kan åtgöras

för ernående av önskvärd precision och effektivitet. Biksförsäkringsanstalten

har också oavlåtligen ägnat och ägnar alltjämt mycken omsorg

åt denna angelägenhet, och har på olika sätt sökt vidtaga åtgärder

för att kunna erhålla så fullständiga och tillförlitliga uppgifter som möjligt.

Såsom ett viktigt led i denna riktning får riksförsäkringsanstalten

erinra örn den betydelsefulla omläggning av systemet för arbetsgivareförteckningarnas

uppgörande, som nyligen vidtagits i syfte att ernå ett

mera tillfredsställande resultat än som dessförinnan kunnat åstadkommas.

Medan tidigare en sådan ordning tillämpades, att arbetsgivarförteckningarna

för ett visst år upprättades i anslutning till den mantalsskrivning,

som ägde rum under det närmast föregående året, genomfördes —- sedan viss författningsändring verkställts — år 1934 sådan omläggning,

att arbetsgivarförteckningarna för ett visst år upprättas i anslutning till

den under samma år förrättade mantalsskrivningen, varigenom också

debiteringen av avgifterna kommer att grundas på kända förhållanden

under det år, avgifterna avse. I samband med omläggningen blev också

en till mantalsombudens tjänst av anstalten utarbetad »Handledning för

upprättande av arbetsgivarförteckningar» kompletterad och omarbetad.

Det sålunda reformerade systemet måste, ehuru helt säkert ej heller

det kan beräknas fungera felfritt, anses utgöra ett betydelsefullt steg i

förbättrande riktning, och dess verkningar synas därför böra avvaktas

och någon ytterligare omläggning icke ifrågakomma förrän tillräcklig

erfarenhet vunnits angående dess nuvarande bärighet.

Härefter har anstalten i fråga örn motionärens förslag, att uppgifter

om arbetsgivare och deras arbetare enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete skola infordras i samband med självdeklaration rörande in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 3

kom st och förmögenhet i stället för vid mantalsskrivningen, anfört följande.

Självdeklaration skall som regel vara avlämnad senast den 15 februari

under taxeringsåret. Den som under närmast föregående år enligt lag

varit skyldig föra handelsböcker må emellertid åtnjuta anstånd med avlämnandet

till den 31 mars. Särskild tid för avlämnande av självdeklaration

kan också i vissa fall efter ansökan utsättas av vederbörande landskamrerare.

En betydande del av de skattskyldiga, som i egenskap av

arbetsgivare skola upptagas i riksförsäkringsanstaltens arbetsgivare1

teckningar, tillhöra den kategori, som enligt ovannämnda bestämmelser

äger åtnjuta anstånd med avlämnandet. Örn de uppgifter, vilka enligt

motionärens förslag skola ligga till grund för arbetsgivarförteckningarnas

upprättande, skola avlämnas i samband med självdeklarationerna,

kunna dessa uppgifter alltså icke beräknas vara något sa när fullständigt

inkomna till taxeringsnämnderna förrän under april månad.

För taxeringsnämndernas vidare befattning med dessa uppgifter kunna

följande olika möjligheter komma i betraktande:

1) uppgifterna insändas av taxeringsnämndens ordförande — eventuellt

efter föregången granskning — direkt till riksförsäkringsanstalten;

2) uppgifterna överlämnas av ordföranden till anstaltens nuvarande

mantalsombud;

3) uppgifterna läggas av nämnden till grund för utarbetande genom

nämndens försorg av arbetsgivarförteckningar för anstaltens behov.

Vad det första av dessa alternativ beträffar vill anstalten framhålla,

att det nuvarande systemet för dessa uppgifters införskaffande utarbetats

med hänsyn till önskvärdheten av att anstalten erhåller uppgifterna sammanställda

i en för den vidare behandlingen inom anstalten lätthanterlig

form. Detta är av särskild betydelse för att kostnaderna för anstaltens

ifrågavarande arbete skola kunna hållas låga. Systemet tillgodoser

även kravet på att de personer, som upprätta arbetsgivarförteckningarna,

besitta nödig kännedom var och en örn sitt distrikt och hava möjlighet

att på ett enkelt sätt införskaffa erforderliga upplysningar. Redan ur

nu anförda synpunkter kan anstalten icke tillstyrka en anordning, som

skulle innebära, att arbetsgivarförteckningarnas upprättande komme att

äga rum inom anstalten.

Därest motionären avsett, att de till taxeringsnämnderna inkomna uppgifterna

skulle av dessa nämnder utan närmare granskning överlämnas

till riksförsäkringsanstalten eller till anstaltens nuvarande mantalsombud

för att användas vid upprättande av arbetsgivarförteckningarna,

skulle uppgifterna såsom framgår av det föregående tidigast kunna avlämnas

under loppet av april månad. Örn uppgifterna före överlämnandet

skulle underkastas granskning av taxeringsnämnden eller dess ordförande,

måste en sådan granskning ytterligare fördröja tidpunkten för

deras överlämnande.

Enligt nu gällande bestämmelser skola mantaisombuden som regel insända

de upprättade arbetsgivarförteckningarna till riksförsäkringsanstalten

före den 15 januari, alltså avsevärt tidigare än självdeklarationerna

över huvud taget avlämnas till taxeringsnämndens ordförande. I mitten

av januari måste anstalten nämligen påbörja arbetet med förteckningarnas

granskning, identifiering av arbetsgivarna för utrönande, vilka

av dem som av anstalten skola påföras försäkringsavgift, samt avgif
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Utskottet.

lernas påförande i förteckningarna, för att dessa skola kunna på föreskriven

tid — före augusti månads utgång och till viss del redan före

den 15 augusti — utsändas till häradsskrivare och magistrater för anteckning

i uppbördsboken. Någon nämnvärd förkortning av den tid, som

står anstalten till buds för utförande av detta omfattande arbete, är icke

möjlig utan anställande i avsevärd utsträckning av tillfällig extra personal,

för vilken anstalten icke kan bereda sysselsättning under återstoden

av året och beträffande vilken anstalten icke heller kan hava garantier

för erforderlig vana vid och träning i just detta arbete. Därmed

skulle också med visshet följa en eljest obehövlig ökning av anstaltens

förvaltningskostnader.

Därest motionären åter avsett, att de ifrågavarande uppgifterna skulle

av taxeringsnämnden eller dess ordförande utnyttjas för iordningställande

för anstaltens räkning av arbetsgivarförteckningarna, så är det väl

med hänsyn till taxeringsnämndernas nuvarande arbetsbelastning under

april och maj månader icke tänkbart, att förteckningarna i någon större

utsträckning skulle kunna färdigställas förrän efter det egentliga taxeringsarbetets

avslutande, d. v. s. i slutet av maj eller i flertalet fall sannolikt

ej förrän under juni månad. Därefter återstår icke före augusti månads

utgång erforderlig tid för anstaltens omfattande arbete med identifieringen

av arbetsgivarna och avgiftspåföringen.

Men även frånsett dessa svårigheter för förslagets genomförande beträffande

tiden, skulle den ifrågasatta anordningen icke erbjuda de garantier

för ett någorlunda sakkunnigt upprättande av arbetsgivarförteckningarna,

som det nuvarande systemet enligt anstaltens uppfattning likväl

innebär. Ett sådant upprättande förutsätter nämligen, att förrättningsmannen

besitter en nog så ingående kännedom örn olycksfallsförsäkringslagen

och dess tillämpning särskilt med avseende på de ofta svårbedömda

spörsmål som gälla, vilka personer som enligt lagen äro att betrakta

som arbetsgivare och arbetare. För ifrågavarande arbete bär anstalten

till förfogande sina mantalsombud, uppgående till ett antal av

omkring 240. Ett upprättande av förteckningarna efter enhetliga grunder

— vilket måste i möjligaste mån eftersträvas — skulle i hög grad försvåras,

örn dessa ombud, av vilka de flesta var för sig hava tämligen stora

områden, inom vilka de i regel år efter år tjänstgöra, skulle ersättas av

ett mångdubbelt antal ombud, vart och ett med ett mycket mindre distrikt,

och vilka, som taxeringsnämnderna och deras ordförande, utses

endast för ett år i sänder.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten

avstyrka bifall till motionen.

Såväl av innehållet i motionen som även av riksförsäkringsanstaltens

yttrande synes framgå, att de uppgifter, som anstalten tidigare erhållit

för bestämmande av försäkringsavgifter, i fråga om mindre arbetsgivare

— vartill hänföras sådana, hos vilka i regel under året äro anställda högst

fyra tjänare eller andra arbetare — ofta varit mindre tillförlitliga. Motionären

synes närmast hava åsyftat sådana uppgifter, som utan att skriftlig

redogörelse lämnats av arbetsgivaren inhämtats av kommunalombud

vid mantalsskrivning, och det vill synas som om en sådan erinran åtminstone

icke med samma styrka kan göras mot de uppgifter, vilka —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5

såsom fallet är i städer oell vissa andia kommuner — grunda sig på av

arbetsgivaren å mantalsuppgiften meddelade upplysningar.

Säkerligen skulle en anordning sådan som den i motionen förordade

så till vida vara till fördel, att uppgifterna rörande antalet anställda helårsarbetare

och den sammanlagda arbetstiden för övriga arbetare bleve

tillförlitligare, helst taxeringsnämnden i många fall kunde med ledning

av andra i deklaration meddelade upplysningar utöva en viss kontroll över

dessa uppgifter. De invändningar riksförsäkringsan stätten framställt mot

nämnda förslag äro emellertid av sådan art, att detsamma icke torde

kunna förordas. Ur olika synpunkter måste det vidare anses mindre

lämpligt att pålägga taxeringsnämnderna ett dylikt tidskrävande arbete,

som icke direkt sammanhänger med deras egentliga arbetsuppgifter. Härtill

kommer att verkningarna av den förra året vidtagna omläggningen

av systemet för arbetsgivarförteckningarnas uppgörande böra avvaktas,

innan nya åtgärder föreslås för erhållande av mera tillfredsställande uppgifter.

Utskottet har i detta sammanhang velat fästa uppmärksamheten

på att ett användande av det frågeformulär till arbetsgivare för lämnande

av skriftliga upplysningar örn anlitad arbetskraft, vilket formulär utarbetats

av riksförsäkringsanstalten, bör vara ägnat att bereda anstalten

tillgång till ett mera tillförlitligt material för bestämmande av försäkringsavgifterna.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke

ansett sig böra föreslå någon åtgärd i anledning av motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen I: 39 av herr Per Åndersson, angående

ändrad ordning för inhämtande av vissa uppgifter enligt

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Larson i Lerdala,

Nilsson, i Landeryd, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge,

* Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i

Boxholm, Bengtsson i Örby Bosgård, Sjödahl, Löfvander, Berg i Karlskrona,

Blomquist. Brännström i Skellefteå och Niisson i Karlstad.

'' - ■ , t-i •

Reservation

av herr lefvander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.