Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva.

1935-03-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:34, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

7

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.

s „ /,Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i förordningen örn arvsskatt och skatt för

gåva.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av kerr Bengtsson i Norup vackt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 4o, har hemställts, att § 19 tariffen,

klass lil, förordningen den 30 juni 1933 örn arvsskatt och skatt för

gåva måtte erhålla följande lydelse eller annan, som utskottet finner

lämpligare:

»För andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund och missionssällskap,

landsting, kommun eller hushållningssällskap.»

Enligt förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften utgick

bouppteckningsstämpel för testamentslott, som tillkom annan än fysisk

person, enligt högsta i författningen föreskrivna skattetariff eller

klass III. Lindring i arvsbeskattningen åtnjöts sålunda icke av vare sig

fromma stiftelser eller andra inrättningar. Genom proposition nr 22 till

1910 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ändringar i stämpelförordningen,

innebärande bland annat väsentliga höjningar i progressionen

för sistnämnda skatteklass. Med anledning härav föreslogs i propositionen

reduktion av skatten för vissa institutioner och stiftelser. Såsom

skäl för att icke medgiva skattelindring för alla sådana donationer,

som gjordes för allmännyttigt eller välgörande ändamål, anförde föredragande

departementschefen, att det mindre väl överensstämde med här i

riket rådande praxis att överlämna åt myndigheter att pröva, huruvida

donation i ena eller andra fallet kunde anses uppfylla betingelser för medgivande

av undantag från skattskyldighet. Hellre syntes det departementschefen

lämpligt att i likhet med vad som föreskrivits i inkomstskatteförordningen

omedelbarligen angiva, vilka testamentstagare borde komma

i åtnjutande av skattelindringen. Av dem, som vore från inkomstskatt

frikallade, ansåg departementschefen till skattelindring böra ifrågakomma

kyrkor, landsting, kommuner, hushållningssällskap, akademier och

vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter,

sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser.

Donationer gjorda till någon av dessa kategorier avsåge enligt de
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

partementschefens mening i stort sett allenast allmännyttiga eller välgörande

ändamål.

Sedan riksdagen i huvudsak antagit förenämnda proposition, utfärdades

den 23 april 1910 förordning örn ändrad lydelse av 3, 8, 41 och 58 §§ av

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften.

Då genom 1914 års lagstiftning bestämmelserna rörande bouppteckningsstämpel

utbrötos ur den allmänna stämpelförordningen, bibehölls

den förenämnda institutioner genom 1910 års förordning tillerkända skattelindringen.

Enligt 19 § i förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt

och skatt för gåva skall sålunda andel, som på grund av testamente

eller gåva tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,

stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrättning

eller annan from stiftelse, stämpelbeläggas enligt klass II. Andel,

som tillkommer kyrka eller religiöst samfund, landsting, kommun eller

hushållningssällskap, skall stämpelbeläggas enligt klass III. I övrigt har

skattelindring icke medgivits några juridiska personer, utan utgår stämpelavgift

för andel, som tillkommer sådana personer, enligt den högsta

skattetariffen eller klass IV. Frihet från gåvoskatt åtnjutes dock jämlikt

32 § nämnda förordning av bland andra förening och annan sammanslutning,

som, utan att hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, fullfölja övervägande

religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller

eljest kulturella syften eller avse att främja handel, industri eller övriga

näringar inom landet. Frihet från skatt äger likväl icke rum, där gåva

är gjord under villkor, att givaren skall under sin livstid eller under viss

tid äga behålla egendomen i sin besittning eller uppbära avkastning därav,

eller om och i den mån avkastningen av den givna egendomen är

för all framtid eller viss tid förbehållen vissa familjer eller bestämda personer.

De kommittérade, som utarbetade förslag till nu gällande förordning

örn arvsskatt och skatt för gåva, anförde till stöd för sistnämnda bestämmelser

i huvudsak följande:

Ur rent praktisk synpunkt hade framhållits, att gåvor till allmännyttiga

och välgörande ändamål icke borde beskattas. Det läge, sade man, i

statens intresse, att företag, som arbetade för dylika ändamål, bleve tillgodosedda

med frivilligt understöd, men en beskattning härav kunde med

skäl befaras avhålla mången från att skänka till sådana ändamål.

De sålunda anförda invändningarna kunde icke frånkännas betydelse,

och det gällde sålunda att se till i vad mån dessa borde föranleda

inskränkning i gåvobeskattningen. Därvid måste man emellertid i främsta

rummet se till, att icke det syfte förfelades, vars förverkligande närmast

avsetts med den kommitterade anbefallda revisionen av gåvostämpeln,

nämligen syftet att förebygga arvsskattens kringgående. Dessa invändningar

kunde utan svårighet avvärjas genom att från skattskyldig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

9

liet undantaga vissa samfund, inrättningar, föreningar och andra juridiska

personer, vilka verkade i välgörande syfte eller ock för ändamål, som

för den kulturella utvecklingen inom landet, vare sig den ideella eller den

materiella, kunde anses vara av allmännare betydelse. De kommitterade

framhöllo vidare, hurusom det kunde bliva föremål för tvekan, huruvida

icke andra institutioner och sammanslutningar än de föreslagna kunde

vara berättigade att komma i åtnjutande av enahanda skattefrihet som

för dessa blivit föreslagen. De kommitterade hyste dock den uppfattningen,

att med den lydelse paragrafen erhållit ramen för skattefrihet gjorts

så vid, att alla gåvor, som avsåge främjande av ett för samhället såsom

helhet behjärtansvärt ändamål bleve undantagna från ifrågavarande

skattskyldighet, och holle före, att då i tvivelaktiga fall prövning av rätten

till skattefrihet skulle äga rum, den prövande myndigheten med ledning

av de angivna allmänna synpunkterna skulle komma till ett resultat,

som överensstämde med förslagets anda. Därest vid en gåva till institution

eller sammanslutning av ifrågavarande slag knutits sådana villkor,

att gåvan i själva verket komme att främja enskilda intressen, eller

gåvan givits under förbehåll örn rätt för givaren att under bestämd tid

eller under sin livstid draga nytta av den givna egendomen, kunde av lätt

förklarliga skäl skattefrihet icke medgivas.

I en vid 1929 års riksdag väckt motion hemställdes, att andel, som på

grund av testamente tillkommer stiftelse eller sammanslutning för religiöst-sedligt

ändamål, måtte stämpelbeläggas enligt klass II. 1929 års bevillningsutskott

hemställde i sitt betänkande nr 19, att sistnämnda motion

icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat

följande:

Den höga progression, efter vilken stiftelser med religiöst-sedligt ändamål

hava att erlägga skatt för testamentslott och gåva, kan obestridligen i

många fall medföra obilliga verkningar. Enahanda förhållande gäller dock

i fråga örn åtskilliga andra sammanslutningar och stiftelser, vilka i måhända

lika hög grad som stiftelser med uteslutande religiöst-sedligt ändamål

kunna anses förtjänta av det allmännas uppmuntran. Därest en utvidgning

av bestämmelserna rörande skattelindring anses böra komma till

stånd, synes densamma därför icke böra begränsas till sistnämnda stiftelser

utan omfatta även andra institutioner och sammanslutningar, som

uteslutande avse att främja rent ideella syften, såsom fosterländska, kulturella,

välgörande och andra allmännyttiga ändamål. Mot en dylik utvidgning

av ifrågavarande undantagsbestämmelser tala dock flera skäl.

Säkerligen skulle betydande svårigheter uppkomma att uppdraga en tillfredsställande

gräns mellan de sammanslutningar och inrättningar, som

borde äga åtnjuta skattelindring, och andra. Härtill kommer att en viss

varsamhet synes böra iakttagas beträffande medgivande av dylika skattelindringar.

Oaktat gällande skattebestämmelser torde nämligen under

de senare åren stiftelsernas förmögenheter hava avsevärt ökats till följd

av donationer. Sådan till stiftelsen överlämnad egendom förblir i regel

för all framtid i dennas ägo. I följd härav kommer egendomen icke att

framdeles underkastas den förmögenhetsbeskattning, som drabbar annan

Bihang till riksdagens protokoll 1035. 7 samt. Nr 33 —3b.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

förmögenhet vid övergång genom arv eller gåva från en enskild till en

annan.

I vart fall synes det icke befogat att, på sätt motionärerna föreslagit,

stiftelse med religiöst-sedligt ändamål försättes i ett ur skattesynpunkt

gynnsammare läge än kyrka.

Medan religiöst samfund tidigare hänförts till fjärde arvsklassen beslöt

1933 års riksdag med anledning av en utav herr Bengtsson i Norup

väckt motion, att sådana samfund skulle hänföras till tredje arvsklassen.

Till motivering härför anförde särskilda utskottet vid 1933 års riksdag att,

liksom religiöst samfund enligt 32 § arvsskatteförordningen jämställes

med kyrka såsom fritaget från gåvoskatt, sådant samfund borde i fråga

örn arvsskatt hänföras till klass III i den i 19 § förordningen intagna tariffen.

I motionen har erinrats örn berörda år 1933 verkställda författningsändring.

Emellertid hade vid tillämpning av förordningen en strängare

tolkning av ordet samfund givits än den vanliga och allmänna. Sålunda

hade Stockholms rådhusrätt ansett Svenska missionsförbundet och Svea

hovrätt Svenska missionen i Kina hänförliga till klass TV i skattetariffen,

medan åter Falköpings rådhusrätt betraktat nämnda förbund såsom

religiöst samfund. För att vinna en lika behandling av dylika ärenden

och uppnå syftet med den av motionären år 1933 väckta motionen hade

han föreslagit, att i tariffen under klass III infördes missionssällskap. I

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken 1929 års bevillningsutskott

gav uttryck, finner utskottet den höga progression, efter vilken

missionssällskap hava att erlägga skatt för testamentslott, kunna medföra

obilliga verkningar. Enahanda förhållande gäller även i fråga örn åtskilliga

andra sammanslutningar och stiftelser. Nu nämnda förhållande

har ytterligare skärpts genom de år 1933 vidtagna avsevärda förhöjningarna

av arvsskattetarifferna, ej minst för de i klass IV upptagna rättssubjekten.

Då utskottet sålunda ansett hillighetsskäl tala till förmån för motionärens

förslag, har utskottet haft att överväga, vilka andra juridiska

personer än missionssällskap, som böra komma i åtnjutande av motsvarande

skattelindring. De skäl nämnda kommitterade, som utarbetat

förslag till gällande författning örn arvsskatt och skatt på gåva,

anfört till förmån för att vissa sammanslutningar och stiftelser frikallades

från gåvoskatt, utom i särskilt angivna fall, synas utskottet kunna åberopas

jämväl för att dessa juridiska personer, i den mån de ej

redan nu upptagas i II eller III klassen, böra överföras från IV till III

klassen. Med hänsyn härtill och då de statsfinansiella verkningarna av

en sådan anordning synas bliva jämförelsevis obetydliga, har utskottet

föreslagit en lindring i beskattningen för dessa rättssubjekt, nämligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

registrerade sjukkassor, registrerade understödsföreningar samt föreningar

och andra sammanslutningar, som, utan att hava till ändamål att

genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

fullfölja övervägande religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga,

konstnärliga eller eljest kulturella syften eller avse att

främja handel, industri eller övriga näringar inom landet. Genom

att skattelindringen skulle avse allenast i 32 § upptagna rättssubjekt

komme den fördelen att vinnas, att särskilda svårigheter knappast torde

uppkomma att draga en gränslinje mellan till klass III och klass IV

hänförliga juridiska personer, då genom tillämpning av nämnda paragraf

en praxis i ämnet redan stadgats. Utskottet har emellertid velat

framhålla, att den nu föreslagna skattelindringen bör avse allenast

arvs- och gåvobeskattningen, medan vid prövning av frågan örn lindring

i eller frihet från den skatt för inkomst och förmögenhet, som skall utgöras

enligt kommunalskattelagen och förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, andra synpunkter måste göra sig gällande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion

11:45 av herr Bengtsson i Norup, örn viss ändring

i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, antaga

följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 19 § förordningen den 19 november

1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva1.

Härigenom förordnas, att 19 § förordningen den 19 november 1914 örn

arvsskatt och skatt för gåva skall i nedan angiven del erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

Klass lil. För andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund,

landsting, kommun, hushållningssällskap, registrerad sjukkassa, registrerad

understödsförening eller ock sådan förening eller annan sammanslutning,

som, utan att hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, fullföljer övervägande

religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller 1

1 Senaste lydelse se 1933:381.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

eljest kulturella syften eller avser att främja handel, industri eller övriga

näringar inom landet, utgör skatten, där ej fråga är örn sammanslutning,

som är att hänföra till klass II:

när värdet å andelen utgör 200 kronor: 4 kronor;

när värdet å andelen överstiger

---30 procent av återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935. Beträffande testamentslott

efter person, som avlidit före förordningens ikraftträdande, och,

såvitt angår gåvoskatt, sådan gåva, som dessförinnan skett, skola dock

äldre bestämmelser äga tillämpning.

Stockholm den 29 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 33.

851088. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:146 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. s. 11 i texten