Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom i ämnet väckta motioner.

1935-05-02 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:37, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1935 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning örn ändring i vissa

delar av taxeringsförordningen ävensom i ämnet väckta

motioner.

I en den 22 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 148, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga ett nedan infört, såsom Kungl. Maj:ts

förslag betecknat förslag till förordning örn ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen:

de likalydande motionerna nr 324 i första kammaren av herr Reuterskiöld

m. fl. och nr 572 i andra kammaren av herr Lundell m. fl., i vilka

hemställts, att riksdagen måtte, med förklaring att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition icke kunnat av riksdagen bifallas, anhålla att Kungl.

Majit täcktes låta verkställa förnyad utredning av de i propositionen

berörda frågorna och därvid beakta vad i motionerna anförts; samt

motionen nr 325 i första kammaren av herr Fredrik Ström, däri hemställts,

att riksdagen måtte i föreliggande förslag till ändring av taxeringsförordningen

vidtaga de ändringar, som i motionen föreslagits, eller,

örn detta icke låter sig göra, med avslag å propositionen hos Kungl.

Majit anhålla örn nytt förslag i ämnet med beaktande av vad i motionen

anförts;

dels ock de under motionstiden vid riksdagens början väckta likalydande

motionerna nr 155 i första kammaren av herr Fredrik Ström m. fl.

och nr 420 i andra kammaren av herr Wallén m. fl., i vilka hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit täcktes

vilja låta verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag

till en ändrad organisation av taxeringsväsendet i de hänseenden i motionerna

angivits.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 37.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1 skrivelse den 1 juni 1928, nr 344, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes, med beaktande av vad särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 1

därom anfört, föranstalta örn utredning rörande frågan, huruvida och i

vilken form effektiv kontroll därå, att ränteinkomster och förmögenhet

bestående av utlånat kapital bleve behörigen beskattade, kunde åväga

bringas, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Sedermera anhöll riksdagen i skrivelse den 24 april 1929, nr 119, under

åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande

nr 17, att Kungl. Majit ville — i sammanhang med förutnämnda av 1928

års riksdag begärda utredning — föranstalta örn utredning dels rörande

frågan, huru förbättrad kontroll kunde åstadkommas över att även annan

skattepliktig inkomst och förmögenhet än ränteinkomst och utlånat kapital

bleve beskattade, dels ock beträffande frågan örn skärpt påföljd för

avgivande mot bättre vetande av felaktig självdeklaration eller därmed

jämförlig uppgift samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde

av utredningen föranledas.

I anledning av dessa riksdagsskrivelser bemyndigade Kungl. Majit den

14 juni 1929 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga

med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

frågan, huru förbättrad kontroll kunde åstadkommas över att skattepliktig

inkomst och förmögenhet bleve behörigen beskattade, ävensom

beträffande frågan örn skärpt påföljd för avgivande av felaktig självdeklaration

eller därmed jämförlig uppgift.

Jämlikt berörda bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet

den 18 juni 1929 såsom sakkunniga inom finansdepartementet assessorn

hos Överståthållarämbetet för uppbördsärenden J. G. Leijonmarck och

professorn vid handelshögskolan i Stockholm O. Sillén.

De sakkunniga ha den 12 augusti 1933 avlämnat betänkande med förslag

till ändrade bestämmelser angående förbättrad deklarationskontroll

och till förstärkt taxeringsorganisation m. m. Betänkandet, som tryckts

i serien »statens offentliga utredningar» (1933:27), innefattar jämväl förslag

till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret,

riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet (med överlämnande

jämväl av yttrande från Stockholms stadsfullmäktige), länsstyrelserna i

samtliga län, ordföranden och allmänna ombudet i mellankommunala

prövningsnämnden, kommerskollegium (med överlämnande jämväl av

ett gemensamt yttrande av Sveriges industriförbund, svenska bankföreningen

och Stockholms handelskammare samt särskilda yttranden av övriga

handelskammare i riket), bank- och fondinspektionen (med överlämnande

jämväl av särskilt yttrande av svenska bankföreningens styrelse),

sparbanksinspektionen (med överlämnande jämväl av yttrande från svenska

sparbanksföreningens styrelse), fullmäktige i riksgäldskontoret, sven
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

3

ska stadsförbundets styrelse, svenska landskommunernas förbunds styrelse,

svenska landstingsförbundets styrelse, svenska arbetsgivarföreningen

samt landsorganisationen i Sverige.

Med beaktande jämväl av vad i de avgivna yttrandena framkommit har

de sakkunnigas förslag därefter undergått en överarbetning inom finansdepartementet,

vilken utmynnat i det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning erm ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

I propositionen har under särskilda punkter lämnats redogörelse för de

sakkunnigas förslag, de avgivna yttrandena och departementsförslagets

innebörd. I den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, får utskottet

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Behovet av förbättrad skattekontroll.

I fråga örn behovet av förbättrad skattekontroll hava såväl de sakkunniga

som även de ämbetsverk och enskilda institutioner, vilka yttrat sig

över de sakkunnigas förslag, framhållit, att den nuvarande kontrollen

vore behäftad med brister, samt att behov av åtgärder till förbättring av

denna kontroll förelåge.

Föredragande departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

i nu förevarande hänseende anfört följande:

»Att vår nuvarande deklarationskontroll är behäftad med sådana

brister, att felaktiga deklarationer i avsevärd utsträckning kunna passera

oanmärkta, synes vara en allmän erfarenhet och behöver knappast

ytterligare bestyrkas. Bristfällig kontroll leder lätt till ökad slapphet i

deklarationsmoralen. På så sätt ökas också anledningarna till missnöje

hos dem, som — vare sig på grund av en bättre medborgaranda eller i följd

av en effektivare kontroll å dem själva — riktigt uppgiva sina inkomster

eller sin förmögenhet och som sålunda få bära en del av den skattebörda,

som rätteligen bort åvila andra. Ur många synpunkter är därför frågan

örn en förbättrad deklarationskontroll förtjänt av allvarlig uppmärksamhet.

Självfallet måste vårt beskattningssystem i mycket stor utsträckning

bygga på deklarationernas riktighet. Men härav följer icke, att kontrollen

bör begränsas till fall, då anledning till misstanke föreligger.

Tvärtom synes det för upprätthållande och stärkande av systemets

effektivitet nödvändigt, att kontrollen i ej ringa utsträckning inriktas

på en stickprovsgranskning, så att varje deklarant örn möjligt alltid löper

risken att en viss uppgift kan komma att bliva föremål för närmare

granskning. Det kan icke undgås, att därigenom även laglydiga skattskyldiga

åsamkas besvär utan att alltid direkta resultat kunna påvisas

och att såväl affärsföretags som enskilda medborgares medverkan måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

anlitas även för kontroll av annans taxering. Naturligtvis bör man därvid

icke bortse ifrån, att kontrollåtgärder kunna kännas så besvärande för

de enskilda eller så ingripande i privata förhållanden, att även lojala

medborgare hellre än att underkasta sig desamma vilja finna sig i att

bära högre skattebördor, men med denna reservation synas åtgärder från

det allmännas sida i syfte att ernå en likformig och rättvis taxering

böra hälsas med tillfredsställelse av alla dem, som icke vilja på andras

bekostnad undandraga sig sin skattskyldighet. En annan sak är,

att kostnaderna för denna kontroll liksom andra statsutgifter böra

noga begränsas till vad som är nödigt och nyttigt samt att man således

endast med försiktighet och med stöd i vunna erfarenheter bör företaga

utbyggnader i bestående organisation.

Jag vill även framhålla, att i samma mån som en verklig kontroll möjliggöres

behöva taxeringsmyndigheterna också i mindre utsträckning tillgripa

förfarandet att taxera de skattskyldiga efter fri uppskattning, ett

förfarande som helt naturligt alltid är ägnat att väcka irritation och som

innebär avsevärda risker för misstag.»

De särskilda förslag, som blivit framställda i syfte att ernå en bättre

deklarationskontroll, gå ^^t på dels åtgärder för förstärkning av den nuvarande

taxeringsorganisationen, dels utvidgning av nuvarande uppgiftsplikt

till ledning för såväl egen som annans taxering och dels skärpning

av ansvarsbestämmelserna vid oriktig deklaration.

Taxeringsorganisationen.

Hörande taxeringsorganisationen jämlikt nu gällande taxeringsförordning

må, med bortseende från vad som gäller rörande allmän fastighetstaxering

och virkestaxering, erinras örn följande.

Taxering i första instans handhaves av taxeringsnämnder, oftast en för

varje kommun. Länsstyrelsen förordnar ordförande i nämnden samt en

person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden. Övriga

ledamöter utses av de kommunala representationerna. Ordföranden har

bland annat att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer,

uppgifter och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers

och andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta

upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering.

Kronoombudet har att, oavsett den ordföranden tillkommande

granskningsskyldigheten, granska alla inkomna självdeklarationer, andra

uppgifter och upplysningar, att därvid tillse att kronans intresse vid

taxeringen till statsskatt varder behörigen iakttaget samt att biträda ordföranden

under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer

under sammanträdena.

Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd beslu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 5

ta över anförda besvär samt granska och pröva taxeringarna i övrigt.

Deras ledamöter utses av länsstyrelserna. Arbetet i prövningsnämnderna

skall förberedas av landskamrerare^ som har att noggrant undersöka

alla taxeringar och hos nämnden framställa de yrkanden, som därav

föranledas. För ernående av enhetlig behandling av taxeringsfall, som

angå mer än ett prövningsdistrikt, har inrättats den s. k. mellankommunala

prövningsnämnden. Dennas ordförande och ledamöter utses av

Kungl. Majit, som också förordnar ett allmänt ombud med de åligganden

som hos annan prövningsnämnd ankomma å landskamreraren.

Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten

och besvär över kammarrättens beslut hos Kungl. Majit i regeringsrätten.

Beskattningsnämnd och ordförande i taxeringsnämnd ävensom landskamrerare

må vid behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som bekostas av

statsmedel. Varje länsstyrelse är skyldig träffa avtal med erforderligt

antal i bokföring sakkunniga personer att, då de därtill kallas, lämna

sådant biträde. Uppstår fråga örn granskning av skattskyldigs bokföring,

ankommer det å landskamreraren att besluta därom.

Till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans må de kommunala

myndigheterna ställa en eller flera av kommunens tjänstemän,

som därtill godkännas av länsstyrelsen. Sådan tjänsteman har att efter ordförandens

anvisningar granska deklarationer och uppgifter samt i övrigt

biträda i taxeringsarbetet. Av statsmedel utgår bidrag till kostnader,

som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet genom

tillhandahållande av sådana tjänstemän eller annorledes, därest

Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna.

Vid fullgörande av vad som åligger landskamrerare må denne åtnjuta

nödigt biträde av, förutom till hans förfogande stående tjänstemän, jämväl

andra personer, som av honom tillkallas. Med Kungl. Majits medgivande

må länsstyrelsen även förordna person med länshokhållares kompetens

att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana

ärenden fullgöra landskamrerares åligganden (biträdande landskamrerare).

Varje länsstyrelse har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och

bedrives ändamålsenligt.

De sakkunniga hade i sitt förslag rörande taxeringsorganisationen föreslagit

vissa påbyggnader av redan bestående organ i och för förstärkning

av de yrkesmässiga arbetskrafterna. Någon ändring i de beslutande

myndigheternas ställning oell befogenheter föreslogs däremot icke. De

nya befattningshavare, som enligt förslaget skulle tillkomma, hade tilldelats

allenast vissa utredningsuppdrag för beskattningsnämndernas och

i fall av behov öven för beskattningsdomstolarnas räkning. Ifrågavarande

utredningsarbete skulle pågå under hela kalenderåret. De nya

taxeringstjänstemännen, som skulle benämnas taxeringsinspektörer, skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

underordnas och tillhöra en central myndighet, taxeringsinspektionen,

vilken skulle utgöra en påbyggnad av kansliet hos mellankommunala

prövningsnämnden. Allmänna ombudet hos denna nämnd skulle tillika

fungera som skattedirektör och chef för taxeringsinspektionen. Inom den

centrala taxeringsinspektionen skulle finnas en bokgranskningsavdelning

och en inspektionsavdelning. I varje länsstyrelse skulle under landskamrerarens

ledning upprättas en taxeringsavdelning, i vilken skulle ingå

en eller flera taxeringsinspektörer.

Departementschefen har till stöd för det med propositionen framlagda

förslaget till förstärkning av den nuvarande taxeringsorganisationen

(14 § 2 mom.) anfört följande:

»Inför ett förslag som det nu föreliggande örn förstärkning av taxeringsorganisationen

synes det angeläget beakta, att denna organisation

så sent som 1928 prövats av statsmakterna och då jämväl i åtskilliga avseenden

förstärkts samt att, såsom ock då uttalades, nya anordningar

av detta slag först småningom kunna förväntas erhålla åsyftad effektivitet.

Erfarenheterna från olika håll synas också giva vid handen, att

gällande taxeringsförordning öppnar ganska goda möjligheter till en organisation,

varpå en jämförelsevis tillfredsställande taxeringskontroll

kan byggas, men att dessa möjligheter först efter hand — och på många

håll ännu mycket ofullständigt — utnyttjats. Uttalandena från länsstyrelsen

i Malmöhus län, stödda jämväl av Skånes handelskammare, synas

härvidlag förtjäna allt beaktande. Vad angår Stockholms stad föreligga

visserligen i viss mån särskilda förhållanden, men det bör dock

även framhållas, att gällande bestämmelser möjliggjort att där sedan

flera år med goda resultat bedrivits ett omfattande kontrollarbete, för

övrigt i mycket efter de linjer, som nu av de sakkunniga utvecklats och

förordats. Säkerligen ha även på många andra håll de möjligheter till

effektivt taxeringsarbete, som 1928 års taxeringsförordning avsett att bereda,

blivit begagnade och lett till resultat. Därvidlag bör särskilt uppmärksammas,

att en systematisk bokföringsgranskning blivit allt vanligare

och att, sedan de sakkunnigas betänkande under 1933 framlagts, allt

flera städer slagit in på vägen att för fortlöpande deklarationskontroll anställa

särskilda sådana taxeringsassistenter, för vilka statsbidrag enligt

taxeringsförordningen kan erhållas. För närvarande torde finnas ett

10-tal sådana i verksamhet.

Ur dessa synpunkter är det förklarligt, att starka betänkligheter framförts

mot att nu, låt vara för successivt genomförande, besluta en så

omfattande organisatorisk reform som den av de sakkunniga skisserade.

Även i fråga örn den ställning och de uppgifter, som skulle tillkomma de

nya tjänstemännen, synes förslaget giva rum för vissa befogade anmärkningar.

Å andra sidan vill jag med vad nu anförts ingalunda ha sagt, att icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 7

organisatoriska ändringar i av de sakkunniga angiven riktning kunna

vara behövliga och lämpliga. Vad först angår den lokala organisationen

ute i länen torde det allmänt lia framstått såsom en olägenhet, att man

saknat möjlighet att året örn hos länsstyrelserna bedriva ifrågavarande arbete.

I städerna har såsom nämnts med statshjälp kunnat anställas sakkunnig

arbetskraft, och länsstyrelserna ha, såsom framgår av den tidigare

redogörelsen, enligt taxeringsförordningen skyldighet att träffa avtal med

i bokföring sakkunniga personer, vilka skola utföra granskningsarbeten

även för taxeringsnämnderna. Men i övrigt sker den av landskamreraren

ledda taxeringsgranskningen väsentligen under tiden för prövningsnämndsarbetet,

d. v. s. omkring 1 juli—1 oktober, med tillhjälp av de av

landskontorens vanliga arbetskrafter, som för detta ändamål kunna lösgöras

för denna tid, jämte berörda bokföringssakkunniga. Beträffande dessa

sistnämnda bör anmärkas, att det på många håll visat sig svårt att finna

för detta arbete lämpliga och villiga personer. De som inneha tillräcklig

grad av bokföringskunskap äro nämligen ofta mer eller mindre fast engagerade

i privata företag, vilket kan göra dem mindre lämpade att samtidigt

på ett effektivt sätt biträda i skattemyndigheternas granskningsarbete,

och härtill kommer att kravet på nöjaktiga kunskaper i skatteförfattningarna

och fallenhet för granskningsarbetets teknik icke alltid är

lätt att jämväl tillgodose.

Man torde lia grundad anledning antaga, att örn länsstyrelserna hade

möjlighet att på ett stadigvarande sätt anställa personer för förevarande

ändamål, man åtminstone småningom skulle erhålla bättre tillgång till

folk med specialutbildning och erfarenhet för alla de olika slag av uppgifter,

sorn här kunna komma i fråga, Erhölle länsstyrelserna tillgång

till sådana arbetskrafter, som året örn kunde odelat ägna sig åt arbete

i och för deklarationskontroll, synes härmed mycket kunna vinnas. Erfarenheten

från de städer, där ett motsvarande system prövats, liksom länsstyrelsernas

egna vittnesbörd, talar för, att arbetsuppgifter icke skulle

saknas för ett rimligt antal sådana tjänstemän samt att dessas arbete

skulle vara ägnat att bidraga till en rättvis och likformig taxering och

väl motsvara de därå nedlagda kostnaderna.

Enligt min mening böra bestämmelser, som möjliggöra den nu antydda

anordningen, fogas till stadgandena i 14 § 2 mom. taxeringsförordningen

rörande bokföringssakkunniga. Bestämmelserna synas böra innehålla,

att det skall ankomma å Kungl. Maj:ts avgörande, i vad mån länsstyrelserna

skola få anställa sakkunniga av detta slag. Att avgörandet skulle ankomma

å Kungl. Majit påkallas redan av statsfinansiella hänsyn men

även därav, att Kungl. Majit bör äga möjlighet att för varje fall bestämma

de närmare villkoren och bereda sig erforderligt inflytande i fråga örn

anordningens tillämpning.

Jag förutsätter vidare, att enligt bestämmelse i själva förordningen

befattningshavare av detta slag skall anställas med uteslutande uppgift

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 97.

att året om biträda med arbete av detta slag. Det synes mig nämligen

nödvändigt tillse, att denna särskilda anordning, bekostad av taxeringsanslaget,

verkligen helt kommer taxeringsarbetet till godo och icke endast

kommer att innebära en förstärkning av landskontorens arbetskrafter

i allmänhet. Arbetets art synes mig dock icke böra i förordningen

bindas genom närmare föreskrifter än att fråga skall vara örn utredningsarbete

under landskamrerarens ledning för taxeringarna. Såsom

framgår av de sakkunnigas betänkande och i viss mån även av min

följande redogörelse äro nämligen kontrollmöjligheterna och metoderna

på detta område så mångskiftande, att det torde vara avgjort lämpligast

att icke nu söka mera detaljerat angiva, vari arbetet skall bestå. Jag

skall heller icke för egen del nu göra några närmare uttalanden rörande

lämpligheten av de olika metoder, som blivit av de sakkunniga eller i

yttrandena beskrivna, utan förutsätter att det som hittills kan överlåtas

åt taxeringsmyndigheterna, närmast landskamrerarna, att välja de förfaringssätt,

som i varje län kunna befinnas lämpligast. Detta utesluter

dock icke, att det sedan närmare erfarenhet vunnits möjligen kan befinnas

önskvärt att vid meddelande av tillstånd av förevarande slag även

giva vissa föreskrifter rörande arbetsuppgifterna.

Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att betydelsefulla arbetsuppgifter

för tjänstemän av detta slag otvivelaktigt finnas icke blott under

tiden för taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas arbete utan jämväl

under den övriga delen av året. Alltjämt utan att vilja särskilt rekommendera

vissa metoder kan jag såsom exempel på arbete, som då kan

utföras, nämna: bearbetning av och jämförelse mellan tidigare deklarationer

såsom förberedelse till nästföljande taxering, fullföljande av tidigare

påbörjade bokföringsgranskningar eller påbörjande av nya sådana,

granskning av inregistrerade bouppteckningar för utrönande örn

däri upptagna tillgångar blivit vederbörligen deklarerade, bearbetning

av sådana uppgifter å insättare eller å obligationsräntor, som i det följande

omförmälas, ävensom granskning av det material, som står till

buds för kontroll av att realisationsvinster deklarerats. I den mån

vid sådant arbete oegentligheter framkomma kan därav föranledas antingen

besvär över skedda taxeringar eller eftertaxeringar i samband

med nästföljande taxering.

De närmare anställningsvillkoren för personal av förevarande slag torde

böra bestämmas av Kungl. Majit i samband med tillstånds meddelande.

Enligt min mening böra icke heller härom allmänna föreskrifter

nu meddelas, så länge närmare erfarenhet saknas såväl rörande tillgången

på aspiranter för dessa befattningar som rörande de anspråk som

lämpligen böra ställas. Beprövad sakkunskap i bokföring måste givetvis

alltid vara en förutsättning men i övrigt föreställer jag mig, att

mera hänsyn bör tagas till vederbörandes ådagalagda fallenhet för uppgifter

av detta slag än till avlagda examina eller annan utbildning; juri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 9

disk kompetens eller handelshögskoleutbildning synes dock ofta vara en

fördel. Några särskilda anstalter för utbildning till dessa befattningar

torde icke ännu lämpligen kunna vidtagas. Utbildningsmöjligheter stå

utan tvivel till buds redan med nuvarande organisation.

Då den närmare utformningen av denna anordning, såsom jag ofta

framhållit, bör få bero på de erfarenheter som under de första årens försök

göras, torde det även vara klart att ifrågavarande befattningshavare

endast skola anställas tillsvidare, liksom också att deras avlöningsvillkor

icke kunna nu närmare fixeras. Anordningen bör enligt min mening

betraktas såsom en utbyggnad av den nuvarande sakkunniginstitutionen

och det synes mig med hänsyn härtill naturligt, att det — liksom

enligt taxeringsförordningen nu gäller — överlåtes åt Kungl. Maj:t att

handhava ersättningsfrågorna, dock så att för detta fall bestämmelser

örn avlöningsvillkoren givetvis icke kunna meddelas i efterhand.

Särskilt under den första tiden anser jag en viss återhållsamhet böra

iakttagas vid meddelande av tillstånd till anordningar av detta slag,

framförallt så att tillstånd icke meddelas utan att lämplig person verkligen

står till buds. Jag föreslår emellertid att ifrågavarande ändring

i taxeringsförordningen träder i kraft från den 1 juli 1935 och förutsätter»

att tillstånd därefter successivt kommer att meddelas flera länsstyrelser.

För budgetåret 1935/1936 torde dock icke större belopp än 100,000 kronor

böra beräknas för ändamålet.

Av det föregående framgår, att jag även tänker mig bibehållande av

nuvarande möjlighet för städerna att erhålla statsbidrag för anordningar

i och för taxeringskontroll av motsvarande slag. Intresset för sådana

anordningar torde knappast komma att nämnvärt minskas genom

förevarande förslag till förstärkning av den rent statliga organisationen,

enär ifrågavarande befattningshavare hos länsstyrelserna givetvis

måste ägna sig åt länen i deras helhet. Särskilt örn de kommunala anordningarna

fortsätta att utvecklas, kan det möjligen framdeles visa sig erforderligt

att även härom meddela reglerande föreskrifter. Detta torde i

så fall få ankomma å Kungl. Maj:t.

Då jag härefter övergår till frågan örn den centrala organisationen,

vill jag först framhålla, att det utan tvivel framstår såsom en betydande

brist, att vårt land i motsats till de flesta andra länder saknar varje

centralt organ med speciell uppgift att leda och övervaka taxeringsarbetet

och skattekontrollen. Detta ganska egendomliga förhållande torde

sammanhänga därmed, att ledningen av taxeringsarbetet ute i länen ankommer

å länsstyrelserna, vilka lyda direkt under Kungl. Maj:t. De

sakkunnigas förslag synes utvisa, att det är förenat med stora svårigheter

att med bibehållande av länsstyrelsernas ställning i taxeringsorganisationen

inrätta en central myndighet med verklig ledning av skattekontrollen.

I själva verket synes en sådan ledning för närvarande

knappast fullt ändamålsenligt kunna anordnas på annat sätt än genom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

ett i finansdepartementet inordnat organ, varigenom ledningen skulle tillkomma

Kungl. Majit. Såsom statskontoret i sitt yttrande framhållit skulle

inrättande av en särskild skattebyrå i finansdepartementet även vara till

gagn såtillvida, att till densamma kunde samlas åtskilliga andra uppgifter

på skatteväsendets område, enkannerligen beredningen av ärenden

inom skattelagstiftningen. Dess mångahanda uppgifter på skattekontrollens

område ligga i öppen dag och torde efter den föregående redogörelsen

icke behöva närmare utvecklas.

Förslag till organiserande av en sådan skattebyrå är jag icke beredd att

nu framlägga. Då jag icke kan förorda inrättande av en fristående taxeringsinspektion

i enlighet med de sakkunnigas förslag, har jag emellertid i

det följande måst föreslå att Kungl. Majit skulle handhava vissa uppgifter

i det nya kontrollsystemet, som nödvändigtvis måste handhavas centralt.

Även oavsett detta är det möjligt, att ökat arbete för skattekontrolluppgifter

kan komma att åvila finansdepartementet. För den händelse

att därav skulle föranledas behov av särskilda arbetskrafter, synes

taxeringsanslaget böra få tagas i anspråk för detta ändamål.

På antytt sätt synes en mera direkt central ledning av taxeringsarbetet

möjligen kunna småningom framväxa. Ett hänsynstagande till en

sådan enligt min mening önskvärd utveckling torde även böra ske på

det sättet, att de ifrågasatta nya befattningshavarna vid länsstyrelserna

enligt uttrycklig bestämmelse i taxeringsförordningen redan nu tillförbindas

att, där Kungl. Majit så förordnar eller landskamreraren finner

det kunna ske, biträda även annan landskamrerare än den, under

vilkens ledning de närmast arbeta. En sådan bestämmelse

skulle jämväl öppna möjlighet till att vid Överståthållarämbetet

anställda befattningshavare av detta slag komme att bilda en första

början till en central bokgranskningsavdelning, som kunde biträda

med större granskningsarbeten även i andra fall än de, som lyda

under Stockholms stads prövningsnämnd. Jag tänker då också därpå, att

biträde av denna avdelning skulle kunna lämnas på begäran av allmänna

ombudet vid mellankommunala prövningsnämnden.

Såsom särskilt i länsstyrelsernas yttranden genomgående framhållits,

kan det säkerligen, i synnerhet vid saknad av direkt central ledning av

taxeringsväsendet, vara av värde för dettas enhetlighet och effektivitet,

örn landskamrerarna ibland beredas tillfälle att sammanträda för gemensamma

överläggningar i taxeringsfrågor. Det synes böra ankomma å

Kungl. Majit att besluta angående sådana möten; kostnaderna för desamma

torde kunna bestridas av taxeringsanslaget.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

11

Skattskyldigs plikt att lämna medverkan till ledning för egen

taxering.

I nu förevarande hänseende har i propositionen i första hand föreslagits

den ändringen, att beträffande alla skattskyldiga skall deklarationsplikten

kunna framtvingas genom föreläggande av vite (39 § 1 mom.

49 § 1 morn.). Därjämte har föreslagits, att deklarationsskyldig, som

underlåtit att inom föreskriven tid avlämna deklaration, må, därest han

tillika lämnat oriktig upplysning rörande namn eller andra förhållanden

till den, som är skyldig att meddela upplysning till taxeringsmyndighet

till ledning för den skattskyldiges taxering, ådömas böter (141 § 1 och

2 morn.).

Enligt nu gällande bestämmelser är envar skyldig att efter anmaning,

i den omfattning som i anmaningen angivits, meddela för egen taxering

erforderliga uppgifter utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret.

Denna upplysningsskyldighet har föreslagits skola gälla även förhållanden,

som avse tid före beskattningsåret och vilka kunna hava betydelse

för åsättande av taxering eller eftertaxering (54 §).

Enligt 93 § taxeringsförordningen skall landskamrerare, örn han finner

anledning till erinran mot viss taxering, där så kan ske och fråga icke

är allenast örn uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende, lämna den skattskyldige tillfälle att yttra sig. Någon direkt

motsvarighet till denna bestämmelse finnes icke stadgad i fråga örn taxeringsnämnd.

Däremot föreskrives i 90 § 2 morn., att örn deklaration

icke blivit följd vid taxeringen, skall taxeringsnämndens ordförande tillsända

den skattskyldige underrättelse örn avvikelsen och örn skälen därför.

I anslutning härtill hade de sakkunniga framhållit, bland annat, att

det syntes vara obestridligt, att underlåtenheten att lämna skattskyldig

tillfälle att yttra sig, innan avvikelse från av honom avgiven deklaration

gjordes, uppväckt en rätt så naturlig ovilja bland de skattskyldiga. Det

vore emellertid uppenbart, att skattskyldigs hörande icke kunde påfordras

i varje fall, då taxeringsnämnden ansåge skäl föreligga för avvikelse

från av honom avgiven deklaration. Gällde det exempelvis tolkningseller

värderingsspörsmål, vid vilkas bedömande taxeringsnämnden måhända

endast följde inom länet allmänt tillämpade normer, syntes ett sådant

förfaringssätt knappast vara erforderligt. De sakkunniga hade därför

föreslagit införande av ett nytt 2 mom. till 79 § med stadgande, att örn

taxeringsnämndens ordförande ansåge skattskyldig böra utan avseende å

i deklaration lämnad uppgift åsättas taxering efter taxeringsnämndens

uppskattning, skulle han, där så ske kunde, lämna den skattskyldige tillfälle

att yttra sig.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende har icke upptagits i den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

föreliggande propositionen. Till stöd härför har departementschefen anfört

i huvudsak följande:

Med allt beaktande av de av de sakkunniga anförda sypunkterna

anser departementschefen dock icke tillrådligt att för närvarande införa

en ovillkorlig skyldighet för taxeringsnämndsordförande att bereda skattskyldig

tillfälle till yttrande, innan med avvikelse från självdeklaration

taxering sker efter nämndens fria skön. Det ligger i sakens natur att sådan

taxering i regel icke bör äga rum utan någon förbindelse med den skattskyldige.

Ett obligatoriskt formellt remissförfarande skulle kunna innebära

ej ringa besvär och måhända även andra olägenheter till jämförelsevis

ringa nytta. Givetvis bör man icke utan starka skäl utöka taxeringsnämndsordförandenas

rent expeditionella arbete.

Departementschefen erinrar vidare, att den skattskyldige i nu avsedda

fall icke gärna kan tillskyndas någon större olägenhet, enär han enligt

90 § 2 mom. skall erhålla underrättelse örn avvikelse från deklaration och

enär han sedan har möjlighet att — utan särskild kostnad — underställa

prövningsnämnden frågan.

Beträffande äkta makars deklarationsskyldighet och skatteplikt gäller

för närvarande i huvudsak följande bestämmelser.

Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, skola enligt

skatteförfattningarna taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet

samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst och förmögenhet.

Vid tillämpning av de bestämmelser, enligt vilka skatteplikt som regel

icke föreligger för fysisk person, vars beräknade taxerade inkomst enligt

kommunalskattelagen, respektive beräknade taxerade belopp enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, icke uppgått till

600 kronor, skall skatteplikten bedömas med hänsyn till båda makarnas

gemensamma inkomst, respektive deras sammanlagda beräknade taxerade

belopp. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola

anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Frågan huruvida makarna

levt tillsammans eller åtskilda skall bedömas efter de förhållanden,

som rått under större delen av beskattningsåret.

För skatteplikten är det således utan betydelse, vilken av makarna som

rättsligen har förvaltningen över inkomsten eller förmögenheten. De allmänna

bestämmelserna i taxeringsförordningen (26 § 1 mom.) örn deklarationsskyldighet

för fysiska personer ansluta sig till vad som stadgats

angående skatteplikten. Emellertid gäller såtillvida en avvikelse, att vid

bedömande av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, örn han under

beskattningsåret varit gift, hänsyn tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, endast till sådan boets eller andra makens inkomst och

förmögenhet, däröver förvaltningen rättsligen tillkommit honom.

Erinras må vidare örn bestämmelsen i 29 § taxeringsförordningen, att

örn skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han i allmän

självdeklaration jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 13

och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom;

åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild

blankett.

De sakkunniga hade rörande bestämmelserna örn deklarationsskyldighet

i detta fall framhållit, att, därest beträffande äkta makar, som under

beskattningsåret varit gifta och levt tillsammans, den ena makens inkomst-

och förmögenhet uppgått till deklarationspliktigt belopp men den

andras understigit detta belopp, förelåge med nu gällande bestämmelse

icke deklarationsplikt men väl skattskyldighet för sistnämnda makes inkomst

och förmögenhet, därest han själv ägt utöva förvaltningen däröver,

Detta förhållande innebure en bestämd olägenhet. Med hänsyn härtill och

då makarna säkerligen icke saknade sådan kännedom örn varandras ekonomiska

förhållanden, att svårighet skulle kunna uppstå att bedöma, huruvida

deklarationsskyldighet förelåge, hade de sakkunniga föreslagit den

ändringen i 26 § 1 mom. taxeringsförordningen, att vid bedömande av

fysisk persons deklarationsskyldighet skall, örn han under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, hänsyn tagas,

förutom till hans egen inkomst och förmögenhet, även till boets eller till

den andra makens inkomst och förmögenhet.

Departementschefen Ilar till stöd för det i 26 § 1 mom. i förevarande

hänseende framlagda förslaget anfört i huvudsak följande:

Uppenbarligen är det icke tillfredsställande, att ehuru skatteplikten

för äkta makar skall bedömas efter deras sammanlagda inkomst och förmögenhet,

hänsyn i stor utsträckning icke behöver tagas till hela denna

inkomst och förmögenhet vid bedömande av frågan, huruvida deklarationsskyldighet

föreligger. Så innebära exempelvis gällande bestämmelser,

att en hustru, vilken haft en inkomst av egen förmögenhet som tillsammans

med Vao av förmögenheten något understiger 600 kronor, i regel

icke är deklarationsskyldig härför, även örn lion måste veta, att mannen

har en kanske avsevärd inkomst, som rätteligen skall beskattas gemensamt

med hennes inkomst och förmögenhet. Ej heller är mannen skyldig

att utan anmaning deklarera hustruns ifrågavarande inkomst och förmögenhet,

därest hon rättsligen själv har förvaltningen däröver, vilket i

äktenskap ingångna efter 1921 års ingång i regel är fallet.

Tydligen kan skattepliktig inkomst eller förmögenhet på detta sätt lätteligen

undgå beskattning. Med allt beaktande av de skäl, som ansetts

påkalla gällande begränsning i deklarationsskyldigheten, anser sig departementschefen

därför böra förorda en ändring med det syfte, som de

sakkunniga föreslagit. Det kan måhända böra framhållas, att det härvid

givetvis alls icke är fråga örn att ålägga ena maken att deklarera

vad som rättsligen förvaltas av den andre utan endast att förutsättningarna

för inträdandet av den omedelbara deklarationsplikten för vardera

makens egen inkomst och förmögenhet skola, oavsett förvaltningsrätten,

bedömas även med hänsyn till örn andre maken eller det gemen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

samma boet har sådan inkomst eller förmögenhet att sammanlagt det för

skatteplikt bestämda minimibeloppet uppnås.

Vid sitt ståndpunkttagande i denna fråga har departementschefen särskilt

beaktat, att en äkta make i det alldeles övervägande antalet fall torde

äga den kännedom örn andre makens inkomst och förmögenhet, som för

ifrågavarande ändamål erfordras, även örn förvaltningen däröver

rättsligen tillkommer den senare maken. Med hänsyn till de undantagsfall,

då verkligen sådan kännedom icke finnes, synes emellertid påkallat

att förse stadgandena i 39 § om förlust av besvärsrätt vid underlåten deklarationsskyldighet

med ett tilläggsstadgande av innehåll, att i nu förevarande

fall nämnda påföljd icke skall inträda med mindre det kan antagas

såsom visst, att vederbörande ägt vetskap örn att andre makens eller

boets inkomst och förmögenhet uppgått till så högt belopp, att på grund

därav deklarationsskyldighet förelegat.

I överensstämmelse med bestämmelserna örn skatteplikt har departementschefen

ansett bestämmelsen i 26 § 1 mom. böra förtydligas så, att

deklarationsskyldighetens bedömande efter sammanlagda inkomsten och

förmögenheten — oavsett förvaltningsrätten — göres beroende av att

makarna under större delen av beskattningsåret levt tillsammans.

Ifråga örn skyldighet att vid självdeklaration foga vissa räkenskapsutdrag

stadgas i 31 § taxeringsförordningen bland annat, att vid självdeklaration

för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Majlis oktroj

eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll,

vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock vid självdeklaration

för annan deklarationsskyldig, som under beskattningsåret enligt

lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som deklarationen omfattar,

fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av

vinst- och förlusträkning, där sådan förts.

I propositionen har i huvudsaklig överensstämmelse med förslag av 1928

års bolagsskatteberedning samt av de sakkunniga i 31 § föreslagits utsträckning

av nämnda skyldighet att gälla även för sådana skattskyldiga,

som, utan att vara skyldiga föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under

beskattningsåret fört dylika böcker i av dem bedriven rörelse. I samband

härmed hava i nämnda författningsrum vidtagits tvenne redaktionella

ändringar i syfte att utmärka, att stadgandet liksom nu endast avser

två balansräkningar, nämligen den som angiver ställningen vid beskattningsårets

utgång och den som angiver ställningen vid det närmast

föregående årets utgång. Vidare föreslås, att avskrift av vinst och förlusträkning

skall avse sådan räkning, som ingått i bokföringen.

I samband härmed har i propositionen vidrörts frågan örn deklarationsfornndären.

Beträffande dessa anförde 1929 års bevillningsutskott i sitt

betänkande nr 17, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 15

icke deklarationsformulären kunde förenklas saint anvisningarna till

dessa givas en för den stora allmänheten mera lättfattlig avfattning och

till ledning för de skattskyldiga lämnas en kortfattad redogörelse rörande

ortsavdragen och sättet för det beskattningsbara beloppets beräknande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41 anförde vidare 1933 års

bevillningsutskott bland annat, att det måste anses önskvärt, att kännedomen

örn bestämmelserna rörande rätt till lindring i vissa fall i beskattning

av avliden persons inkomst eller förmögenhet på ett ändamålsenligt

sätt bleve spridd bland de skattskyldiga, exempelvis genom komplettering

av de å deklarationsblanketten eller debetsedeln införda anvisningarna.

Då utskottet vore förvissat örn, att Kungl. Maj:t komme att ägna

detta förhållande uppmärksamhet, hade utskottet dock icke ansett sig

böra föreslå någon särskild åtgärd i nämnda syfte.

I anledning av vad 1929 och 1933 års bevillningsutskott i förevarande

avseende uttalat, bade de sakkunniga förklarat, att de utarbetat ett utkast

till förenklade formulär med anvisningar, kompletterade i nu angivna

hänseenden. Då dessa formulär icke syntes kunna komma till användning

förrän tidigast vid 1935 års taxering, hade de sakkunniga icke

infört dessa formulär i sitt betänkande.

Beträffande detta spörsmål har departementschefen framhållit bland

annat, att han komme att förorda, att genom ändringar i deklarationsblanketten

specifikationsskyldigheten vid angivande av inkomst av kapital

ganska väsentligt skulle utsträckas och att motsvarande ändringar

skulle genomföras beträffande förmögenhetsredovisningen. Vissa ändringar

i deklarationsblanketten med tillhörande anvisningar skulle således

under alla omständigheter vidtagas före 1936 års taxering. I samband

härmed torde böra övervägas, huruvida icke förenklingar och förtydliganden

särskilt i fråga örn anvisningarna kunde genomföras. Departementschefen

hade därför för avsikt att inom den närmaste tiden få till

stånd en närmare undersökning i ämnet inom finansdepartementet.

Bokföringsgranskning.

Såsom redan nämnts ha bokföringspliktiga personer skyldighet att vid

självdeklaration foga vissa räkenskapsutdrag. Sådan skyldighet har förelegat

även före 1928 års lagstiftning. Först genom denna infördes emellertid

skyldighet för bokföringspliktiga att på anfordran tillhandahålla

räkenskaper för granskning.

I sistnämnda avseende stadgas i 32 § 3 mom. taxeringsförordningen, att

skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra

handelsböcker, är skyldig att efter anmaning av landskamrerare, i den

utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring och därtill

hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Har skattskyldig varit delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi, skall vad sålunda stadgats tillämpas jämväl å bolagets eller

rederiets bokföring eller handlingar.

Medan försummelse att efterkomma anmaning att avlämna räkenskapsutdrag

medför förlust av rätt att överklaga taxering bos beskattningsdomstolarna,

inträder icke annan uttrycklig påföljd för underlåtenhet

att efterkomma anmaning att tillhandahålla bokföring för granskning än

att anteckning örn underlåtenheten göres i inkomstlängden (39 §).

Enligt 79 § har taxeringsnämndsordförande, örn han för en behörig

taxering av skattskyldig finner bokföringsgranskning böra verkställas,

att bos landskamreraren framställa begäran därom. Skälen för framställningen

skola därvid angivas och deklarationen bifogas. På landskamreraren

ankommer att bestämma, huruvida granskning skall äga rum,

samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid biträde av sakkunnig

må anlitas, eller låta granskningen verkställas av taxeringsnämndens

ordförande eller av annan person, som därtill av landskamreraren

för varje särskilt fall utses.

Enligt 93 § gäller, att örn landskamreraren under förarbetena till prövningsnämndernas

verksamhet finner bokföringsgranskning vara nödig,

bör han föranstalta därom, därvid biträde av sakkunnig må anlitas.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag

utvidgningar i följande avseenden av nu förefintliga möjligheter

till bokföringsgranskning, nämligen:

l:o) att granskningen må utsträckas även till räkenskaper för tidigare

år än beskattningsåret, i den mån sådan granskning äger betydelse för

taxering för beskattningsåret eller för påförande av eftertaxering (54 §);

2: o) att bestämmelsen, att skälen skola angivas, då taxeringsnämndsordförande

hos landskamrerare gör framställning örn bokföringsgranskning,

borttages (79 §);

3:o) att bokföringsgranskning må äga rum jämväl till ledning för annans

taxering i och för kontroll å löneuppgifter oell å räntor (35 § 3

mom.);

4:o) att länsstyrelse äger möjlighet att genom vitesföreläggande framtvinga

tillhandahållande av bokföring i de fall, då skyldighet att tillhandahålla

bokföring stadgats (39 § 6 mom. och 40 § 2 morn.); samt

5:o) att granskningen må utsträckas jämväl till icke-bokföringspliktig

rörelseidkare, som likväl fört handelsböcker, ävensom till rörelseidkare,

som ej fört handelsböcker, med avseende å av honom förda anteckningar

rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar

(32 § 3 morn.).

Departementschefen bär till stöd för ifrågavarande förslag anfört i huvudsak,

att han för sin del kunde i fråga örn bokföringsgranskning förorda

de förslag till ändrade bestämmelser, som de sakkunniga framställt.

Då granskningsrättens utsträckning till tidigare år än beskattnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

året endast har avseende å förhållanden, som kunna ha betydelse för

taxering eller eftertaxering, synes departementschefen icke erforderligt

att stadga någon viss tidsbegränsning för denna granskningsrätt. — Vad

angår bokföringsgranskningar till ledning för annans taxering kan det

ifrågasättas såsom måhända mera rationellt att stadga en allmän rätt

härtill oberoende av det närmare syftet med granskningen. Departementschefen

har dock icke velat gå längre i detta avseende än de sakkunniga

föreslagit, vilket också står i överensstämmelse med att enligt

departementsförslaget liksom gällande taxeringsförordning ovillkorlig

uppgiftsplikt för annans taxering skulle föreligga endast i de i förordningen

angivna fallen. — Beträffande utsträckningen av ifrågavarande

skyldighet att avse jämväl liandelsböcker eller andra anteckningar, som

förts av icke-hokföringspliktiga, torde kunna vitsordas den från flera

håll framförda erinran, att värdet av denna ändring ofta torde komma

att visa sig vara icke så stort. Departementschefen delar emellertid de

sakkunnigas uppfattning, att principens fastslående kan få en viss betydelse

i en del fall.

I samband härmed har i syfte att skapa garantier för att bokföringsgranskningar

utföras på sådant sätt att näringsidkarna icke därav betungas

eller utsättas för andra ogynnsammare verkningar i taxeringsförordningen

upptagits vissa huvudregler. Till stöd för förslaget i denna

del har departementschefen anfört, att såsom en huvudprincip bör fastslås,

att granskning såvitt möjligt skall ske på sådant sätt, att den icke

förorsakar hinder i vederbörandes verksamhet. I enlighet härmed föreslår

departementschefen ett uttryckligt stadgande därom, att där rörelseidkaren

det begär och det lämpligen kan ske skall granskningen verkställas

hos honom. I sistnämnda avseende bär viss tvekan yppats rörande

de nuvarande bestämmelsernas rätta innebörd. Slutligen har föreslagits,

att den vars bokföring varit föremål för granskning skall

erhålla kännedom örn granskningens resultat. Bestämmelser av angivet

innehåll återfinnas i departementsförslagets 79 § 3 inom., som enligt 93 §

skulle äga motsvarande tillämpning i där avsedda fall.

Fråga om allmän skyldighet att lämna uppgifter till ledning för

annans taxering.

Uppgiftsplikt till ledning för annans taxering föreligger enligt gällande

taxeringsförordning endast i vissa särskilt angivna fall. I vad

uppgiftsplikten avser inkomst av tjänst eller av kapital får utskottet hänvisa

till den särskilda redogörelsen därför i det följande. Dessutom

stadgas i 33 § uppgiftsplikt titan anmaning för dels försäkringsanstalt beträffande

livränta eller eljest på grund av pensionsförsäkring utbetalade

bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 37.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

belopp, dels den, som driver trävarurörelse eller eljest yrkesmässigt avverkar

skog å annans mark, beträffande belopp, vilka han utgivit i vederlag

för upplåten avverkningsrätt till skog, dels ock den, som utbetalt

royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster

eller dylikt, rörande den utbetalade royaltyn eller avgiften.

Enligt 34 § är vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi skyldigt

att utan anmaning lämna vissa uppgifter till ledning för delägares

taxering.

Vidare är enligt 35 § 1 mom. d) försäkringsanstalt skyldig att i särskilda

fall efter anmaning lämna uppgift beträffande namngiven skattskyldig

rörande arten av uppgiven pensionsförsäkring hos anstalten samt

beloppet för premien av försäkringen. Slutligen föreligger enligt 35 §

2 mom. skyldighet för idkare av jordbruk eller skogsbruk, så ock idkare

av rörelse att efter anmaning av landskamrerare avlämna uppgift om

belopp, som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare, därest beloppet

är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet

eller av rörelse.

I fråga örn offentliga myndigheter är däremot uppgiftsplikten i princip

obegränsad. Sålunda skall enligt 52 § för taxering erforderlig, i taxeringsförordningen

icke särskilt omförmäld uppgift på begäran lämnas

av statens förvaltande verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Rätt att utfärda anmaning tillkommer, frånsett det i 35 § 2 mom. avsedda

fall, både taxeringsnämndsordförande och landskamrerare.

Uppgiftsplikten kan framtvingas genom vitesföreläggande och för underlåtenhet

att behörigen fullgöra densamma stadgas dessutom särskilt

straff.

I nu förevarande hänseende hade de sakkunniga föreslagit utvidgningar

av nu gällande uppgiftsplikt till ledning för annans taxering för

dels inkomst av tjänst och dels inkomst av kapital. Dessutom föreslogs

bibehållande i huvudsak av de nyssnämnda särskilda bestämmelserna i

övrigt angående uppgiftsplikt till ledning för annans taxering, dock med

undantag av stadgandena i 35 § 1 mom. d) och 35 § 2 mom. I stället föreslogs

införande av ett nytt stadgande — i de sakkunnigas författningstext

upptaget i 33 § 7 mom. — av innehåll att »envar är skyldig att efter bästa

förmåga vara beskattningsnämnd för årlig taxering behjälplig i dess

strävan att söka ernå en rättvis och jämlik taxering, genom att efter anmaning

av landskamrerare lämna upplysningar, i den mån så är möjligt,

till ledning för annans taxering för inkomst eller förmögenhet». Till

stadgandet fogades den förklaringen, att den som fört handelsböcker eller

anteckningar, ur vilka de begärda upplysningarna kunde inhämtas,

finge fullgöra uppgiftsplikten genom att tillhandahålla landskamreraren

sådan bokföring eller sådana anteckningar.

Något tvångsmedel eller annan påföljd vid underlåtenhet att fullgöra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 19

denna allmänna skyldighet föreslogs emellertid ej. I fråga örn anmaningsrätten

skulle skattedirektören, biträdande landskamrerare och taxeringsinspektörerna

vara att jämställa nied landskamrerare.

I fråga örn alla former av uppgiftsskyldighet till ledning för annans

taxering skulle enligt de sakkunnigas förslag gälla, att skyldigheten

skulle föreligga även beträffande tidigare års förhållanden, i den mån

de hade betydelse för taxering eller eftertaxering (54 §).

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget till utvidgning av

gällande uppgiftsplikt till ledning vid annans taxering Ilar departementschefen

anfört följande:

»Såsom jag inledningsvis framhållit kan en effektiv deklarationskontroll

knappast genomföras utan att taxeringsmyndigheterna erhålla möjlighet

att i ganska vidsträckt omfattning infordra uppgifter av de enskilda till

ledning för annans taxering. I allmänhet synes det naturligt att betrakta

lämnandet av sådana uppgifter som en medborgerlig skyldighet. Men

det kan icke bestridas, att den enskilde i en del fall med hänsyn till personliga

förhållanden eller andra omständigheter kan ha ett berättigat intresse

att icke till taxeringsmyndigheterna lämna uppgifter av förevarande

slag.

De sakkunniga ha erinrat, att man ibland i utlandet löst dessa svårigheter

så, att man i princip stadgat obegränsad uppgiftsplikt men sedan

gjort undantag för en mångfald angivna fall, medan man på andra håll

förfarit så, att i författningen angivits de mer eller mindre omfattande

områden, för vilka uppgiftsplikt föreligger. Vår taxeringsförordning är

byggd på sistnämnda princip, en naturlig följd därav att uppgiftsplikten

till ledning för annans taxering efter hand utvidgats till nya områden.

De sakkunniga förorda nu, under hänvisning bland annat till att de

mångskiftande ekonomiska förhållandena göra alla uppräkningar bristfälliga,

att envar förklaras skyldig att lämna begärda uppgifter till ledning

för annans taxering. Därvid göras inga undantag, men garantier

mot missbruk anses lämnade dels genom att anmaningsrätten förbeliålles

skattedirektören, landskamrerarna och taxeringsinspektörerna och dels

genom att inga tvångsmedel eller andra påföljder stadgas för underlåtenhet

att fullgöra skyldigheten. Dessutom bibehållas, utom stadganden örn

uppgiftsplikt utan anmaning, vissa särskilda stadganden örn skyldighet

att på anmaning lämna uppgifter jämte bestämmelser örn tvångsmedel

för dessa fall.

Vissa erinringar synas mig kunna göras mot detta förslag. Särskilt

vill jag i anslutning till vad kammarrätten anfört framhålla, att det

knappast torde vara förenligt med sunda lagstiftningsprinciper, särskilt

på ett så omfattande och viktigt område som det förevarande, att meddela

en föreskrift, som till formen innebär en ovillkorlig skyldighet men

vilkens eftersättande icke är förenad med någon påföljd. Infordrar en

myndighet en uppgift under åberopande av en sådan föreskrift, bär tyd
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

ligen en person utan närmare författningskännedom anledning tro att

lian icke kan vägra, medan en annan person med bättre författningskunskaper

vet, att han genom en vägran icke utsätter sig för några risker;

i det särskilda fallet kan måhända den förre men icke den senare

verkligen ha skäl för en vägran.

Å andra sidan torde tvångsmedel icke kunna stadgas utan ett angivande

av olika undantag från uppgiftsplikten, vilket säkerligen skulle

vara förenat med avsevärda svårigheter. Det lämpligaste synes mig därför

vara att tillsvidare icke frångå det nuvarande systemet att specificera

icke blott de fall, då upp giftsplikt utan anmaning föreligger, utan

även de fall, då ovillkorlig uppgiftsplikt efter anmaning skall äga rum,

samt att för alla dessa fall stadga vissa påföljder för underlåtenhet. Med

vissa utvidgningar av gällande uppgiftsplikt torde man på denna väg

väsentligen kunna nå vad man vill vinna.

I departementsförslaget ha sålunda dels införts ganska väsentliga utvidgningar

av uppgiftsplikten i fråga örn förvärvskällorna inkomst av

tjänst och inkomst av kapital, på sätt jag senare skall utveckla, och dels

bibehållits övriga förut omnämnda stadganden örn uppgiftsplikt till ledning

för tredje mans taxering, varjämte är att märka de redan omnämnda

nya bestämmelserna örn rätt till bokföringsgranskning i vissa angivna

fall till ledning för annans taxering.

Den nu angivna lösningen synes icke böra utesluta, att man även i

själva författningen ger uttryck för den nyss antydda åsikten, att envar

bör i det helas intresse såvitt möjligt söka tillhandagå taxeringsmyndigheterna

med de upplysningar, som av dem begäras för annans taxering.

Då jag håller för troligt, att detta icke skulle vara utan sitt värde, har

jag i departementsförslaget såsom ett sista moment i 35 § upptagit en

bestämmelse av innehåll, att där det av landskamrerare begäres bör envar

även i andra fall än i förordningen särskilt angivits såvitt möjligt

biträda med upplysningar till ledning för annans taxering för inkomst

eller förmögenhet.

Jag får slutligen omnämna, att de sakkunniga föreslagit utsträckning

av det i 52 § taxeringsförordningen upptagna stadgandet örn uppgiftsplikt

för statliga myndigheter och överförmyndare till att avse även

kommunala myndigheter. Mot detta förslag, som icke mött någon erinran

i de avgivna yttrandena, har jag icke något att erinra. Till ett av

de sakkunniga föreslaget tillägg till samma paragraf i fråga om sättet

för uppgiftspliktens fullgörande skall jag senare återkomma.»

Kontroll å inkomster av tjänst.

Uppgiftsskyldighet av arbetsgivare angående anställdas förmåner för

kontroll å dessas taxering bär sedan länge varit föreskriven. Enligt

33 § i 1928 års taxeringsförordning gäller härom, att uppgift angående

förmåner i avlöning eller pension utan anmaning skall avlämnas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

a) av statlig eller kommunal myndighet samt allmän inrättning eller

stiftelse beträffande tjänsteman eller annan, som där ägt utbekomma avlöning

eller pension;

b) av bolag eller rederi ävensom verk, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller står under offentlig kontroll, beträffande alla dem,

som varit anställda bos bolaget, rederiet eller verket eller därifrån åtnjutit

pension; samt

c) av annan arbetsgivare — annan juridisk person än de under a) och

b) nämnda samt fysisk person — beträffande dem, som varit anställda

i av honom bedriven rörelse eller därifrån uppburit pension.

I fråga örn sistnämnda punkt är att märka, att till rörelse icke räknas

jordbruk eller skogsbruk eller förvärvskällan »inkomst av annan fastighet».

Vid uppgivande av förmånerna skall i förekommande fall särskild upplysning

lämnas, att med befattning följt rätt till fri kost, boställe, bostad

eller löningsjord eller inkomst av sportler, expeditionslösen, botes- eller

beslagarandelar eller andra liknande ej till beloppet bestämda inkomster.

Avser uppgiven avlöningsförmån kortare tid än belt år, skall upplysning

meddelas örn den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I fråga örn sättet för uppgiftspliktens fullgörande märkes, att särskild

uppgiftshandling skall upprättas för varje löntagare samt att, där så kan

ske, uppgiften bör fullständigt angiva löntagarens namn, hemvist, bostadsadress

och födelseår samt för den, som ej är svensk undersåte, hans

nationalitet. Uppgifterna skola senast den 15 februari avlämnas till myndighet

i den ort, där taxeringen skall äga rum. De skola därvid vara

ordnade kommun- eller församlingsvis, och medelst särskilda omslag eller

annorledes skall vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling

varje grupp av uppgifter avser.

Vidare åligger det enligt 35 § 1 mom. taxeringsförordningen arbetsgivare

att i särskilda fall efter anmaning lämna uppgift angående avlöningsförmåner,

som hos honom åtnjutits av andra personer än de i 33 §

nämnda. Den som för arbetslag eller liknande grupp av arbetare i en

summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt

för att fördelas inom laget eller gruppen är enligt samma författningsrum

skyldig att i särskilda fall efter anmaning lämna uppgift angående

beloppets fördelning. Anmaningsrätt tillkommer ordförande i

taxeringsnämnd och landskamrerare.

Skulle anmaning att avlämna löneuppgift icke efterkommas, äger länsstyrelse

vid vite förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig

tjänsteman, att inkomma med uppgift. Underlåter den, som är skyldig

att lämna löneuppgift utan anmaning, att behörigen fullgöra sagda skyldighet,

eller efterkommes icke anmaning att lämna löneuppgift, skall den

försumlige, där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

tjänstefel, böta tjugufem kronor. Lämnar uppgiftspliktig oriktigt meddelande

i löneuppgift mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet, är

lian underkastad samma straffpåföljd som den, vilken avgivit oriktig

självdeklaration.

I propositionen har föreslagits ändringar, tillägg eller förtydliganden

beträffande den sålunda stadgade uppgiftsplikten i följande hänseenden:

l:o) alla juridiska personer hänföras till den grupp, för vilken uppgiftsplikt

föreligger oavsett örn fråga är örn rörelse;

; 2:o) med rörelse jämställes i förevarande avseende jordbruk eller skogsbruk;
3:o)

meddelas anvisningar, vad löneuppgifter skola innehålla vid avdrag

för pensionsavgifter samt beträffande ersättning för rese- och traktamentskostnader,

representationskostnader m. m.;

4:o) löneuppgifter förklaras uttryckligen skola upptaga icke blott avlöningar

utan även arvoden och dylikt; samt

5:o) uppgift skall lämnas utan anmaning även å ersättningar för tillfälliga

uppdrag, i den mån de utgått till icke-bokföringspliktiga personer

och med minst 100 kronor till samma person.

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för ifrågavarande

förslag hänvisas till propositionen (sid. 113—114).

Kontroll å aktieutdelningar och obligationsräntor.

I fråga örn aktieutdelningar och dylikt gäller för närvarande, att uppgiftsplikt

utan särskild anmaning åligger svenska aktiebolag, solidariska

bankbolag och ekonomiska föreningar rörande utdelning, uppgående

till sammanlagt minst 10 kronor. I och för uppgiftsplikten ha

företagen uppdelats i två grupper. Till den ena gruppen hänföras ekonomiska

föreningar, solidariska bankbolag och sådana aktiebolag, därifrån

utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke får uppbäras

av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till

aktien. Till denna grupp hörande företag skola lämna uppgift beträffande

envar delägare eller medlem, som uppburit eller ägt uppbära utdelning,

uppgående till sammanlagt minst 10 kronor, angående utdelningens

belopp. Till den andra gruppen hänföras andra aktiebolag än de nyss

nämnda. Uppgiftsplikt för till denna grupp hörande bolag föreligger endast

i den mån den, som uppburit eller ägt uppbära utdelning, är för bolaget

känd.

Uppgiftsplikten skall fullgöras i samma ordning, som gäller för löneuppgifterna,

och för underlåtenhet att behörigen fullgöra skyldigheten

stadgas enahanda påföljder.

Beträffande räntor å obligationer och liknande värdepapper skola dessa

upptagas under inkomst av kapital tillsammans med räntor av annat

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

slag vitan specifikationsskyldighet. Vid förmögenhetsredovisningen skola

sådana värdepapper specificeras. Taxeringsmyndigheterna sakna emellertid

för närvarande praktiskt taget varje möjlighet att kontrollera att

i förevarande avseenden intet undandolts.

I propositionen föreslås i nu förevarande hänseenden i 42 § 3—6 mom.

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunniga, att envar, som här

i riket utbekommit utdelning å svenska aktier eller å andelar i svensk

ekonomisk förening eller från utländsk juridisk person eller ränta, vilken

erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obligation, förlagsbevis

eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning, är skyldig

att till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet vid

mottagandet av utdelningen eller räntan avlämna särskild uppgift härom.

"Uppgiften skall avlämnas till den, som utbetalar utdelningen eller lantan.

Innehållet av uppgifterna överensstämmer i stort sett med vad som

för närvarande gäller i fråga örn uppgifter angående utdelning å aktier

och dylikt. Emellertid uppställes nu den fordran att, därest beloppet

lyftes för annans räkning och därvid ej överlämnas en av denne avgiven

vederbörlig uppgift, uppgift i stället skall avgivas av den, som lyfter

beloppet, varvid denne skall uppgiva namn och hemvist a den, för vars

räkning beloppet lyftes.

Därest utdelning eller ränta utbekommes mot kupong, som förvärvats

utan det värdepapper, kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och

hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift, varom nu är fråga, skall avfattas enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Majit. Preliminära utkast härtill hava utarbetats inom

finansdepartementet och finnas fogade vid pi’opositionen såsom bilagor

(Bilaga A och B).

Den, som mottagit uppgifter, som avse utdelning, skall för varje år senast

den 15 februari nästföljande år avlämna uppgifterna i samma ordning,

som gäller örn löneuppgifter. Därest i något fall utbetalning av utdelning

skett utan att uppgiftsskyldighet, varom nu är fråga, fullgjorts,

skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den mån Kungl. Majit

så förordnar och i den ordning, som Kungl. Majit därvid bestämmer.

Hava dylika uppgifter ej infordrats inom fem år, skola desamma förstöras.

Vidare föreslås, att Kungl. Majit skall äga förordna, att även för andra

fall än de förut omförmälda uppgift till ledning vid annans taxering för

inkomst eller förmögenhet skall avlämnas av svenskt bolag eller svensk

ekonomisk förening rörande utbetald utdelning samt av den, som här i

riket utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar, rörande utbetald ränta. Jämväl i sistnämnda

fall skall Kungl. Majit äga bestämma, i vilken omfattning och

i vilken ordning uppgift skall lämnas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Slutligen föreslås en bestämmelse, enligt vilken Kungl. Majit, där så

kan ske utan att åsyftad kontroll eftersattes, skall äga förordna örn jämkning

av den stadgade uppgiftsskyldigheten i förevarande fall beträffandeutdelning

och ränta. Härmed åsyftas närmast, att jämkningar skola

kunna bliva erforderliga med hänsyn till att enligt gällande dubbelbeskattningsavtal

utdelning eller ränta från svenska företag i vissa fall

skola vara fria från skatt eller med avseende å utdelningar från vissa

ekonomiska föreningar.

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för ifrågavarande

förslag får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 125—129).

Kontroll å bankräntor och banktillgodohavanden.

Enligt 35 § 1 mom. e) taxeringsförordningen föreligger skyldighet för

styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning

att i särskilda fall efter anmaning av landskamrerare eller taxeringsnämndens

ordförande lämna uppgift örn namngiven skattskyldig»

ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen ävensom örn beloppet

av den skattskyldiges innestående medel vid viss angiven tidpunkt.

Enligt det nu föreliggande förslaget, vari förenämnda bestämmelse

bibehållits, åligger det styrelse för nyssnämnda penninginrättningar, att

efter förordnande av Kungl. Majit, i den omfattning och ordning som angives

vid förordnandets meddelande, lämna uppgift örn storleken av insättares

ränteinkomst under viss angiven tid och beloppet av insättares

innestående medel vid viss angiven tidpunkt samt örn insättares fullständiga

namn och senast för inrättningen kända bostadsadress ävensom,

därest annan än räkningsinnehavare äger förfoga över räkningen, uppgift

örn den sålunda berättigades fullständiga namn och senast för inrättningen

kända bostadsadress (35 § 4 morn.).

Denna bestämmelse kompletteras av stadgandet i 35 § 3 morn., enligt

vilket rörelseidkare, som från rörelsen till annan utbetalt ränta å annan

gäld än obligationslån, är skyldig att efter anmaning av landskamrerare

tillhandahålla sin bokföring för granskning i syfte att bereda upplysning

om av andra skattskyldiga mottagna räntebelopp. På grund av detta

stadgande skall alltid föreligga möjlighet för landskamreraren att taga

del av bankernas insättarförteckningar.

Departementschefen har till stöd för detta förslag anfört bland annat

följande!

»Även frågan örn en bättre kontroll å bankräntor och banktillgodohavanden

är en av de viktigaste på skattekontrollens område Mycket troligt

är att för närvarande avsevärda sådana belopp undgå beskattning.

Å andra sidan är det på grund av den stora mängden olika konton ganska

uteslutet att på detta område — utan stora organisatoriska utvidgningar

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 25

— genomföra en sluten årlig kontroll. Den enda praktiska möjligheten

är här en stickprovskontroll. Kan man genomföra en sådan, som innebär

en någorlunda stor risk för envar deklarant att hans verkliga bankräntor

eller banktillgodohavanden senare komma att jämföras med deklarationen,

synes härmed mycket vara vunnet. Att gällande bestämmelser

icke giva tillräckliga möjligheter härtill framgår av utredningen. I da

avgivna yttrandena har man också i allmänhet uttalat önskvärdheten

av att möjligheter öppnas till en effektivare stickprovskontroll. Det bör

i detta sammanhang framhållas, att ökade möjligheter till kontroll å

banktillgodohavanden — liksom å värdepapper o. d. — indirekt innebära

ökade möjligheter till kontroll å lämnade inkomstuppgifter, vilket särskilt

är av stort värde i fråga örn utövare av fria yrken och andra skattskyldiga,

vilkas inkomster äro svåra att på annat sätt kontrollera.

En stickprovskontroll kan uppenbarligen icke genomföras utan att

taxeringsmyndigheterna beredas rätt att i en eller annan form tillgodogöra

sig innehållet i bankernas insättarförteckningar. Frånsett de

invändningar, som hänföra sig till svårigheten att med ledning av dessa

förteckningar identifiera insättarna — en fråga vartill jag återkommer

— har införande av en sådan rätt för taxeringsmyndigheterna icke mött

andra erinringar än att densamma skulle innebära ett obehörigt intrång

i banksekretessen och vålla bankerna alltför stort besvär. Jag kan icke

dela den uppfattningen, att banksekretessen kan åberopas gentemot det

allmännas intresse av att de genom skattelagstiftningen bestämda skatterna

uttagas av dessa inkomster och tillgodohavanden i samma mån som

av de inkomster och tillgodohavanden, vilka icke skyddas av någon sekretess.

En annan sak är, att de skattskyldiga kunna ha berättigade anspråk

på att såvitt möjligt garantier skapas för att ifrågavarande uppgifter

endast komma taxeringsmyndigheterna till del. Vad angår det

arbete och besvär, som den ifrågasatta rätten skulle förorsaka bankerna,

torde sådana verkningar helt naturligt icke kunna helt undgås, lika litet

som då det eljest gäller att begagna de enskildas medverkan för kontroll

av att skatterna bliva rättvist utkrävda. Omfattningen av detta besvär

beror givetvis på, vilken form ifrågavarande åtgärder få, men jag håller

före att med det förslag jag ämnar framlägga garantier skapas för att

besväret icke gärna kan bliva nämnvärt betungande.

Redan på tal örn bokföringsgranskningen har jag omnämnt upptagandet

i departementsförslaget, i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunniga,

av en bestämmelse, enligt vilken rörelseidkare, som från rörelsen

till annan utbetalt ränta å gäld, där fråga ej är örn lån mot obligationer

e. d., är skyldig att på anmaning av landskamrerare tillhandahålla

sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll av lämnad

uppgift örn borgenären eller för att bereda beskattningsmyndighet

upplysning i sådant avseende. Med stöd av denna bestämmelse skulle

landskamrerarna alltid lia tillfälle att själva eller genom ombud taga del

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

av penninginrättningarnas insättarförteckningar och att därifrån göra

anteckningar i och för deklarationskontroll. Denna möjlighet torde vara

den, som i första hand kan komma att begagnas i förevarande syfte.

De sakkunniga lia föreslagit att landskamrerarna — varmed i detta

avseende skulle likställas skattedirektören, biträdande landskamrerare

och taxeringsinspektör — dessutom skulle få rätt avfordra penninginrättningarna

utdrag ur insättarförteckningarna i begärd omfattning med

angivande även av fullständigt namn och senast kända bostadsadress å

insättaren och den, som äger förfoga över räkningen; i regel skulle dock

penninginrättningen därvid kunna hänvisa den anmanande att i stället

taga del av förteckningen. Jag anser för min del att i viss omfattning

även möjlighet till sådana utdrags erhållande bör stadgas, ehuru man

härvidlag bör genomföra en rätt stark begränsning. Särskilt tänker jag

på behovet att öka anordningens mångsidighet och effektivitet genom att

centralt för hela landet kunna någon gång infordra utdrag av detta slag;

jag vill erinra att detta kan vara önskvärt även med hänsyn till tendensen

att undgå kontroll genom att placera medel å annan ort än där vederbörande

är bosatt. Med hänsyn härtill anser jag rätt böra beredas Kungl.

Majit att infordra utdrag av det av de sakkunniga angivna innehåll.

En garanti mot obehörigt betungande av penninginrättningarna genom

denna uppgiftsplikt synes mig ligga redan däri, att uppgifter givetvis

förutsättas icke skola infordras i större omfattning än att de hinna bearbetas

och tillgodogöras vid taxeringen. Som av den föregående redogörelsen

framgår kan man tänka sig olika slag av begränsningar, såsom till

insättare, vilkas namn börja med viss bokstav eller till insättare med visst

minimitillgodohavande.

Självfallet är värdet av den ifrågasatta anordningen ägnat att förringas

därav, att bankerna ofta icke kunna lämna sådana uppgifter örn

en insättare, att han med ledning av dessa kan utan svårighet identifieras.

Jag förutsätter emellertid att bankerna liksom övriga penninginrättningar,

örn den nu föreslagna uppgiftsplikten stadgas, komma att

söka genomföra sådana åtgärder, att insättarna åtminstone alltid få uppgiva

fullständiga namn och att adressuppgifterna såvitt möjligt hållas

aktuella. I avvaktan på utvecklingen härutinnan synes med särskilda lagstiftningsåtgärder

i syfte att ernå säkrare uppgifter böra få anstå; möjligt

är att det framdeles också kan visa sig nödvändigt med särskilda

straffbestämmelser för det fall att insättare lämnar oriktiga personuppgifter

till banken.»

Departementschefen Ilar härefter framhållit, att för ett effektivt utnyttjande

av ifrågavarande uppgifter förutsättes en ändring av den nuvarande

ordningen att i deklarationsblanketten alla räntor få upptagas i

en klumpsumma. Efter att hava erinrat örn, att enligt de sakkunnigas

åsikt det skulle vara tillräckligt att fördela dessa ränteinkomster å olika

slag av räkningar utan angivande av penninginrättningens namn, anför

departementschefen härom följande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 27

»I Hera yttranden har emellertid, såsom det vill synas med log, invänts,

att uppgifternas utnyttjande skulle avsevärt försvåras och i

mångå fall omöjliggöras örn icke dessa räntor specificerades med angivande

av penninginrättningens namn. Visserligen kan alltid ytterligare

specifikation infordras, men en sådan ordning synes mig onekligen kunna

innebära vissa möjligheter att undgå kontrollen, ty vid den tidpunkten

kan den skattskyldige ha erhållit vetskap örn, från vilken hank uppgift

inhämtats. Med hänsyn jämväl till vad kammarrätten härom anfört och

till den begränsade organisation, som jag föreslagit, har jag den uppfattningen,

att deklarationsblanketten — eller vid behov bilaga till denna

— bör innehålla uppgift örn ränteinkomsten från varje särskild penninginrättning

med angivande av dennas namn, åtminstone såvida det icke

endast är fråga örn mycket små belopp. Detsamma bör i så fall gälla

förmögenhetsredovisningen. Enligt min mening är en sådan specifikation

även oavsett de nu föreslagna åtgärderna ägnad att leda till noggrannare

och riktigare uppgifter.»

Kontroll å andra räntor än obligations- och bankräntor samt å

ränteutgifter och skulder.

Bestämmelser örn kontroll över taxering av andra ränteinkomster än

obligations- och bankräntor finnas för närvarande icke i vidare mån än

att det enligt 52 § taxeringsförordningen åligger överförmyndare att på

begäran av taxeringsnämndsordförande eller landskamrerare lämna för

taxering erforderliga uppgifter. I självdeklaration upptagas sådana ränteinkomster

under samma rubrik som obligations- och bankräntor, och

specifikation av räntorna sker icke med mindre sådan särskilt infordras

på grund av stadgandet örn skyldighet för deklarant att på anmaning

lämna närmare upplysningar. Beträffande förmögenhetsredovisningen

föreligger den skillnaden, att andra fordringar än sådana hos penninginrättningar

eller på grund av obligationer o. d. skola upptagas för sig.

Vid avdrag i självdeklaration för ränteutgifter eller för skulder sker

heller icke någon specifikation. Även härvidlag gäller skyldigheten att

på anmaning lämna närmare upplysningar, och med stöd av stadgandet

härom har det på sina håll i ej ringa utsträckning tillämpats att vederbörande

anmanats specificera sådana belopp. Dylik specifikation kan användas

dels för kontroll av att de uppgivna beloppen motsvara verkliga förhållandena,

så att exempelvis icke såsom gäldräntor upptagits även amorteringsbelopp,

och dels för kontroll av att borgenären i sin självdeklaration

vederbörligen upptagit motsvarande belopp vid redovisningen av

sina ränteinkomster och sin förmögenhet. I sistnämnda avseende är emellertid

att märka, att enligt 32 § 2 mom. taxeringsförordningen skyldighet

endast föreligger att lämna för egen taxering erforderliga upplysningar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

och att möjlighet saknas att framtvinga sådan specifikation, att vederbörande

borgenär angiven För belysning härav kan hänvisas till ett fall,

som refererats i regeringsrättens årsbok för år 1933, sid. 2. Det förekommer

också, ehuru givetvis det vanliga är att fullständig specifikation på

begäran lämnas, att skattskyldig i stället lämnar intyg örn att han erlagt

de uppgivna räntebeloppen, respektive haft skuld till angivet belopp.

Vad nu sagts har närmast avseende å andra än bokföringspliktiga personer.

I fråga örn bokföringsskyldiga kan såsom förut berörts en kontroll

i förevarande avseenden äga rum genom granskning av bokföringen.

Det under förevarande avdelning behandlade spörsmålet innefattar huvudsakligen,

örn och i vad mån ränteinkomster och ränteutgifter samt

fordringar och skulder av andra slag än de förut särskilt behandlade

böra i icke-rörelseidkares deklarationer specificeras mera än nu sker.

Efter att hava erinrat örn, att de sakkunniga tänkt sig en särskild

obligatorisk bilaga till deklarationsblanketten, som skulle innehålla förutom

specifikationer för aktier, obligationer och dylikt samt för bankräntor

och banktillgodohavanden jämväl specificerade uppgifter å nu

ifrågavarande räntor, fordringar och skulder, dock så att låntagares namn

icke behövde angivas, anför departementschefen i fråga örn detta spörsmål

följande:

»Av min föregående redogörelse framgår, att jag tänkt mig införande av

specifikationsskyldighet för obligationer o. dyl. samt för bankräntor och

banktillgodohavanden men att dessa specifikationer, lika litet som nu föreskriven

specifikation av aktier, icke skulle nödvändiggöra någon särskild

obligatorisk bilaga utan endast innebära vissa ändringar av själva deklarationsblanketten.

Vad angår övriga räntor, fordringar och skulder

synes mig vara tillfyllest, örn deklarationsblanketten ändras så, att räntor

å intecknad fordran upptagas för sig och övriga räntor för sig, utan

specifikationsskyldighet annat än efter anmaning, med motsvarande

jämkningar vid förmögenhetsredovisningen.

Vad som härutöver möjligen kunde ifrågasättas vore införande av skyldighet

att i deklarationen specificera gäldräntor och skulder. Detta sker

nu i ej ringa utsträckning efter anmaning och sådana specifikationer

kunna även tjäna till ledning för annans, nämligen enskilda långivares,

taxering. Med hänsyn dels därtill, att här i motsats till vad som gäller

ifråga örn bankräntor någon särskild olägenhet ur kontrollsynpunkt icke

är förenad med att specifikationen lämnas senare, och dels jämväl därtill,

att med den föreslagna organisationen begränsade möjligheter att utnyttja

obligatoriska uppgifter skulle föreligga, har jag dock trott tillräcklig

anledning icke föreligga att nu göra specifikationen obligatorisk.

Däremot böra givetvis, för de fall att uppgifterna kunna anses önskvärda,

lagliga möjligheter för deras infordrande beredas. För att detta skall

gälla även i fråga örn långivares namn föreslår jag införande i 35 § 1

mom. — efter bestämmelsen örn skyldighet för penninginrättning att på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 29

anmaning lämna uppgift beträffande namngiven person — av ett stadgande

av innehåll, att annan än penningförvaltande inrättning, därest

han i avgiven självdeklaration gjort avdrag för gäldränta eller skuld

och fråga ej är örn lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den

allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, är skyldig att på anmaning

lämna uppgift, i den mån den kan lämnas, angående namn och hemvist å

borgenären.»

Kontroll å inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföras enligt skatteförfattningarna

realisationsvinst — d. v. s. vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fast elier lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo, örn det är fastighet

under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år — ävensom

sådan lotterivinst, som icke enligt den härom gällande särskilda förordningen

beskattas genom avdrag vid vinstens utbetalande, intäkt genom

tillfälligt bedriven verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag

att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering

eller skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig natur.

I taxeringsförordningen ha icke särskilda bestämmelser meddelats i och

för kontroll över beskattning av sådan vinst. Enligt deklarationsformuläret

skall emellertid, då realisationsvinst eller lotterivinst uppgives, utredning

angående vinstens beräkning lämnas.

I och för kontroll över realisationsvinster genom försäljning av fast

egendom föreslås i 56 § taxeringsförordningen den ändringen, att deklarationerna

skola förstöras, sedan tio år — i stället för nu fem år — förflutit,

där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

Till den nuvarande bestämmelsen i 52 § örn skyldighet för statens förvaltande

verk, allmän inrättning och överförmyndare att på begäran av

ordförande i beskattningsnämnd i första instans eller landskamrerare

lämna för taxering erforderlig uppgift har — jämte det att bestämmelsen

utvidgats att avse även kommunala verk — fogats ett tillägg av innehåll,

att Kungl. Majit äger utfärda närmare föreskrifter i vilken omfattning

och ordning denna uppgiftsplikt skall fullgöras.

I syfte att möjliggöra kontroll å realisationsvinst genom försäljning

av värdepapper skall bank- och fondinspektionen med stöd av nämnda

tilläggsbestämmelse kunna åläggas skyldighet att på begäran av ordförande

i beskattningsnämnd i första instans eller landskamrerare tillhandahålla

dem de avräkningsnotor, som jämlikt 10 § i 1908 års fondstämpelförordning

skola av fondhandlare kvartalsvis insändas till bankoch

fondinspektionen för kontroll av stämpelbeläggningen.

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för dessa förslag

får utskottet hänvisa till pi’opositionen (sid. 158—159).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Sekretessbestämmelser.

Enligt § 2 4:o tryckfrihetsförordningen må uppgifter, som skattskyldiga

till ledning för egen taxering avlämna till beskattningsmyndighe^

tor eller som från bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning till samma myndigheter avlämnas angående skattskyldigs ränteinkomst

från inrättningen eller örn beloppet av skattskyldigs innestående

medel, ej utlämnas till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna

äga taga del av samma uppgifter. Den som bryter häremot eller

som i tryck offentliggör dylik uppgift, vilken obehörigen utlämnats, skall

böta femtio kronor.

Till detta stadgande ansluta sig bestämmelserna i 56 § taxeringsförordningen.

Enligt denna paragraf må granskning av självdeklarationer

verkställas endast av ordförande och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd,

av den kommunvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden

därtill utser, och av sådan av kommunal myndighet till förfogande

ställd tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 morn., vidare av ordförande

och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd samt av landskamrerare

och vid hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning

inom taxeringsnämnd må i särskilda fall biträda ytterligare en ledamot,

som taxeringsnämnden därtill utser. Därjämte äger sakkunnig, som biträder

vid taxeringsarbetet, verkställa granskning av självdeklaration,

för vars behandling hans biträde påkallas. Skrivbiträde, som av ordförande

i taxeringsnämnd tillkallats, äger att i den omfattning, ordföranden

bestämmer, taga del av hos ordföranden befintliga självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras.

Vidare upptagas i 56 § särskilda stadganden för de fall att självdeklarationer

behöva begagnas av ämbets- eller tjänstemän, vissa kommunala

organ, beskattnings- och andra domstolar samt polis- eller åklagarmyndigheter,

varefter stadgas, att självdeklaration i övrigt icke, frånsett viss

statistisk bearbetning, må vara för någon tillgänglig, utan att den som

avgivit deklarationen skriftligen medgivit dess offentliggörande.

Efter taxeringsårets utgång skola självdeklarationerna förvaras hos

länsstyrelsen, respektive mellankommunala prövningsnämnden. Sedan

fem år förflutit, skola de enligt gällande stadgande förstöras, där ej

Kungl. Majit annorlunda föreskriver; visst förslag till ändring härutinnan

har nyss behandlats.

Enligt bestämmelse i samma paragraf skall vad sålunda stadgats om

självdeklaration i tillämpliga delar gälla även beträffande uppgift angående

renskötsel enligt 41 §, uppgift angående viss lotterivinst enligt 42 §,

annan i taxeringsförordningen omförmäld, av skattskyldig till ledning för

egen taxering för inkomst eller förmögenhet lämnad uppgift eller upplysning

ävensom sådan uppgift angående bankräntor eller banktillgodo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 31

havanden, varom i 35 § 1 mom. c) förmäles; dock må uppgift enligt 42 §

vara tillgänglig även för vederbörande premieobligationsutfärdare samt

av denne anlitade medhjälpare.

I 57 § meddelas förbud för den, som deltagit i taxeringsarbete, att för

obehörig yppa innehållet av deklarationer samt att utsprida under överläggningar

inom beskattningsnämnd lämnade upplysningar och yttradeåsikter

rörande enskildas ekonomiska ställning. Örn ansvar och ersättningsskyldighet

för den som bryter häremot stadgas i 140 §.

Beträffande vad departementschefen anfört rörande detta spörsmål får

utskottet hänvisa till propositionen (sid. 162—163).

Ansvarsbestämmelser.

Ansvarsbestämmelserna i taxeringsförordningen återfinnas i 138—144 §§-

I propositionen föreslås i huvudsak följande ändringar i de nu gällandebestämmelserna.

För underlåtenhet i vissa fall att avgiva självdeklaration eller virkesdeklaration

föreslås såsom straff dagsböter (141 § 1 och 2 morn.). För den

som försummar att behörigen fullgöra uppgiftsplikt vid lyftande av aktieutdelningar,

obligationsräntor och dylikt föreslås böter med högst 300

kronor (141 § 3 morn.).

I fråga örn straff för falskdeklaration bibehålies visserligen bestämmelsen

örn bötesstraff, men därjämte föreslås införande av fängelse i högst;

sex månader i straffskalan för dylikt brott, som begåtts mot bättre vetande

(143 § 1 mom. första stycket). I nämnda straffskala föreslås även

den ändringen, att bötesminimum höjes från nuvarande 25 till 100 kronor

(143 § 1 mom. andra och sista stycket).

Vidare föreslås i 143 § 3 mom. för delaktighet i brott av nämnda natur

samma straffpåföljd som för gärningsmannaskap.

Slutligen föreslås sådan ändring av 143 § 4 mom. att straff för förseelseenligt

143 § icke inträder, därest den skyldige av egen drift beriktiga!

det oriktiga meddelandet, även örn detsamma lämnats efter det vederbörande

taxeringsnämnd avslutat sitt arbete.

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för dessa förslag

får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 168—169).

I anledning av vad som anförts i de likalydande motionerna 1:155 och

11:420 rörande taxeringsväsendets organisation får utskottet erinra örn,

att i vid 1934 års riksdag väckta motioner framställts i huvudsak samma

erinringar som i de förstnämnda motionerna mot att ledamöter av kammarrätten

samt att föredragande i beskattningsärenden i regeringsrätten

meddelats förordnande såsom ordförande i taxeringsnämnder ävensom

att förslag väckts rörande vidtagande av sådana ändringar i taxerings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

förordningen, att beskattningsnämndernas fulla oberoende av de fiskaliska

organen garanterades. I sitt av nämnda års riksdag godkända betänkande

nr 22 anförde utskottet beträffande dessa frågor i huvudsak

följande:

»Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på denna fråga, åt vilka

1927 års statsutskott givit uttryck. Även om på sätt statsutskottet anfört

principiella erinringar kunna riktas mot att sådana förordnanden meddelas,

synas desamma icke hava lämnats i så stor omfattning, att

förfarandet påkallar införande av ett uttryckligt förbud häremot i taxeringsförordningen.

De fördelar för taxeringsarbetet den tillämpade ordningen

otvivelaktigt medför ävensom den omständigheten, att ledamöter

av kammarrätten därigenom erhålla en mera direkt inblick i det

praktiska taxeringsarbetets liandhavande, vilket helt säkert måste leda

till gagn för kammarrättens arbete, tala mot införande av ett sådant

förbud. Utskottet har emellertid ansett angeläget, att förordnanden

av detta slag i möjligaste mån inskränkas. Utskottet har tillika velat

framhålla att, därest jämväl framdeles sådana förordnanden undantagsvis

meddelas, dessa lämpligen böra lämnas samma ledamot endast under

jämförelsevis begränsad tid, för att nämnda praktiska fördel för kammarrätten

må kunna behörigen utnyttjas.------Ur principiell

synpunkt torde enahanda betänkligheter föreligga mot att föredragande

i beskattningsmål i regeringsrätten meddelas dylikt förordnande som

gälla i fråga örn ledamöter i kammarrätten, men såvitt nämnda i motionen

gjorda uttalande angår den ordinarie befattningshavare inom finansdepartementet,

som tillika är föredragande i regeringsrätten, har enligt

vad utskottet inhämtat han under de senare åren endast föredragit andra

till finansdepartementet hörande ärenden än beskattningsmål.

I motionen---har föreslagits skrivelse i syfte att åtgärder vidta
gas

till förekommande av att personer, vilka i tjänsten handlägga taxeringsmål,

utses till ordförande i taxeringsnämnder. Enligt länsstyrelsernas

kungörelser rörande 1933 års taxeringsnämnder hava — bortsett från

Stockholms stad —■ i omkring 12 procent av samtliga taxeringsnämnder

såsom ordförande förordnats befattningshavare, vilka kunde på grund av

sin tjänst å landskontor komma att taga befattning med taxeringsärenden.

Såvitt utskottet kunnat bedöma torde dessa förordnanden, som möjligen

med undantag för ett eller annat län icke förekommit i anmärkningsvärd

omfattning, knappast kunna såsom i motionen antytts leda till

att prövningsnämndernas objektivitet äventyras, och detta desto mindre

som ifrågavarande tjänstemäns befattning med taxeringsärendena i prövningsnämnden

i regel torde vara av förberedande och underordnad natur.

Utskottet, som i detta sammanhang velat framhålla vikten av att taxeringsarbetets

effektivitet icke försvagas, har icke heller funnit skäl föreligga

att biträda vad i motionen hemställts i övrigt.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 37. 33

I sitt omförmälda betänkande nr 17 uttalade 1929 års bevillningsutskott,

att gällande bestämmelser rörande kontroll över att inkomst och förmögenhet

bleve beskattade vore ofullständiga och även i andra hänseenden

bristfälliga samt att detta föranlett, att avsevärda belopp undandraga

beskattning. Den numera verkställda utredningen har bekräftat

riktigheten av detta uttalande. Utskottet finner det därför angeläget, att

åtgärder vidtagas till förbättring av deklarationskontrollen.

I princip ansluter sig propositionen till de riktlinjer, som förordades

av 1929 års bevillningsutskott och riksdag. Medan hitintills de egentliga

kontrollmöjligheterna, sådana bestämmelserna utformats i taxeringsförordningen,

varit inskränkta till vissa inkomst- och förmögenhetsområden,

företrädesvis och starkast till inkomst av tjänst och aktieutdelningar, avses

med de nu föreslagna anordningarna att bereda de taxerande myndigheterna

möjlighet att förskaffa sig uppgifter i och för kontroll över så

vitt möjligt alla slag av skattepliktiga inkomster och tillgångar samt påyrkade

avdrag. Genom att de skärpta kontrollbestämmelserna väsentligen

vila på stickprovssystemet kan man förvänta, att bestämmelserna

kunna utnyttjas utan att de uppgiftspliktiga i mera avsevärd mån åsamkas

ökat arbete eller besvär.

I de likalydande motionerna I: 324 och II: 572 har uttalats, att man

med de föreslagna nya principerna riskerade att äventyra den känsla av

det korrekta och den önskan att åstadkomma en riktig deklaration, som

torde besjäla det övervägande flertalet av svenska folket och att resultatet

med sannolikhet skulle bliva en försämrad deklarationsmoral. Såvitt

utskottet kunnat bedöma visa emellertid erfarenheterna från de håll, där

kontrollen bedrivits efter metoder likartade med de nu föreslagna, att en

förbättring av deklarationernas tillförlitlighet uppnåtts, och det ligger

för övrigt i sakens natur, att redan medvetandet örn att de lämnade deklarationsuppgifternas

riktighet kan komma att kontrolleras bör i hög grad

medverka till att åstadkomma tillförlitligare och noggrannare deklarationer.

Då utskottet sålunda funnit sig böra i princip tillstyrka bifall till propositionen,

har utskottet emellertid velat framhålla den stora vikten av

att för handhavandet av de grannlaga uppgifterna vid granskningen tillgång

finnes till omdömesgilla och i olika hänseenden sakkunniga personer.

Den föreslagna förstärkningen av taxeringsårganisationen innebär i

fråga örn möjligheten att på ett stadigvarande sätt anställa personer för

att året örn biträda inom länsstyrelserna med taxeringsarbetet allenast en

naturlig utveckling av den nu stadgade ordning, som innebär skyldighet för

länsstyrelse att träffa avtal med i bokföring sakkunniga personer, samt av

redan genom nuvarande lagstiftning möjliggjorda och i flera städer prövade

anordningar. En nyhet åter innebär förslaget, att Kungl. Maj:t skulle

handhava vissa uppgifter inom taxeringen. Då emellertid ett ändamålsen
-

Vtikottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 37.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

ligt handhavande av stickprovskontrollen förutsätter, att vissa uppgifter

handhavas gemensamt, och det uppenbarligen, därest icke ett särskilt

centralt organ skall behöva tillskapas, ligger närmast till hands att

Kungl. Majit utför desamma, har utskottet anslutit sig till förslaget i

denna del.

Såsom utskottet redan antytt är det av stor betydelse, att de inom den

särskilda skattekontrollen verksamma personerna äro väl skickade för

sina krävande och grannlaga uppgifter. Frågan örn denna personals

teoretiska och praktiska utbildning är därför av betydande vikt. I anslutning

till vad departementschefen uttalat anser sig emellertid utskottet

kunna förutsätta, att Kungl. Majit kommer att ägna denna fråga särskild

uppmärksamhet. I sammanhang härmed har utskottet velat framhålla

vikten av, att dessa befattningshavare i viss mån göras rörliga och

icke i allmänhet bindas för all framtid vid en viss länsstyrelse ävensom

att de uteslutande användas för ifrågavarande särskilda utrednings- och

granskningsuppgifter och icke för andra uppdrag såsom ordförandeskap

i taxeringsnämnd.

I flera av de avgivna yttrandena har framhållits angelägenheten av,

att arvodena åt taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden tillmätas

så, att kvalificerade krafter kunna erhållas för dessa uppdrag och att

intresset för arbetet kan vidmakthållas. Även utskottet har ansett denna

fråga vara förtjänt av det största beaktande, varjämte utskottet velat betona

vikten av att de nya befattningshavarna tillförsäkras sådana ersättningar

att för uppdragen fullt kvalificerade arbetskrafter kunna påräknas.

I 55 § 1 mom. har införts ett stadgande av innebörd, att anmaningsrättens

utövande må av landskamreraren och av taxeringsnämndsordföranden

överlåtas å i 14 § 2 mom. omförmäld sakkunnig och å sådan kommu

nal tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnats att biträda taxeringsnämnd.

Då emellertid med den utvidgade uppgiftsplikt förslaget innebär

i särskilda fall tvekan kan uppstå, huruvida uppgift lämpligen bör avfordras

den uppgiftspliktige, och i sådant fall det torde böra ankomma

på landskamreraren eller ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd

att själv träffa avgörandet, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka

bifall till detta ändringsförslag. Utskottet förutsätter därvid, att upplysningar

och uppgifter framdeles komma att under hand inhämtas av

nämnda sakkunniga och kommunala tjänstemän i samma ordning som

hittills förekommit.

Medan enligt propositionen — frånsett den föreslagna ändringen av

12 § 1 mom. — bestämmelserna rörande beskattningsnämndernas sammansättning

lämnats orubbade, hava i de likalydande motionerna Iil55

och lii 420 erinringar framställts mot beskattningsnämndernas nuvarande

sammansättning och arbetsformer samt förslag väckts örn åtgärder

till åstadkommande av en ändrad organisation av taxeringsväsen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 37. 35

det. Anmärkningar av i stort sett enahanda slag framställdes i flera vid

1934 års riksdag väckta motioner, och utskottet har ansett sig kunna hänvisa

till vad 1934 års bevillningsutskott i sitt ovannämnda betänkande

nr 22 anförde i denna fråga. Det vill för övrigt synas som örn de nu

förevarande motionerna avfattats utan att motionärerna för sig klarlagt

de taxerande nämndernas inbördes ställning och funktioner. En jämförelse

med domstolsväsendet synes desto mindre påkallad som de båda

nämnderna, taxerings- och prövningsnämnd, strängt taget böra betraktas

såsom skilda led inom samma organ och icke såsom från varandra

fristående instanser. Genom taxeringsförordningens bestämmelser hava

länens ställning såsom enhetliga taxeringsområden starkt markerats liksom

även landskamrerarens uppgift att verka för en jämlik och rättvis

taxering inom hela länet samt att för detta ändamål utöva en ledande

verksamhet även beträffande taxeringsnämndernas arbete. Det framstår

därför såsom naturligt och nödvändigt att för bevarande av kontinuiteten

inom nämnderna med taxeringsnämndernas arbete förtrogna personer,

vare sig dessa fungerat som ordförande eller icke, förordnas till ledamöter

i prövningsnämnd, dock med beaktande av, på sätt den i propositionen

föreslagna ändringen av 12 § 1 mom. åsyftar, att prövningsnämnden

erhåller en såvitt möjligt representativ sammansättning för de skattskyldiga.

Däremot har utskottet velat understryka de principiella erinringar, som

1934 års bevillningsutskott framställde mot att inom beskattningsdomstolarna

fungerande personer deltaga i beskattningsnämndernas arbete.

Av skäl, som anfördes i nämnda betänkande nr 22, har utskottet likväl

icke velat föreslå införande av ett uttryckligt förbud mot dylika förordnanden.

De förslag, som i propositionen behandlats under rubriken skattskyldigs

plikt att lämna medverkan till ledning för egen taxering, hava endast

i följande två punkter givit utskottet anledning till uttalande eller

ändringsförslag. Så har i propositionen föreslagits, att skyldigheten att

lämna uppgifter eller upplysningar till ledning för egen eller annans

taxering skall i angiven omfattning gälla även förhållanden under tidigare

år än beskattningsåret, i den mån de kunna vara av betydelse för

taxering eller eftertaxering. Utskottet, som funnit denna bestämmelse

i princip riktig, har emellertid velat framhålla, att understundom i brist

på tillgång till anteckningar eller av annan anledning svårigheter kunna

uppstå att korrekt fullgöra uppgiftsplikten. Då det dock måste anses

uppenbart, att den i 142 § stadgade påföljden icke kan utdömas i dylika

fall, har utskottet icke funnit sig böra föreslå någon ändring i den

avfattning 54 § enligt propositionen erhållit.

I motionerna 1:155 och 11:420 har uttalats, att första villkoret för att

självdeklarationssystemet skulle kunna hållas i helgd av medborgarna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

vore, att det hölles i helgd av myndigheterna själva, samt att detta innebure

ej allenast, att där självdeklaration behörigen avgivits, någon fri

uppskattning ej finge förekomma, utan även att medborgarens på heder

och samvete lämnade uppgifter skulle respekteras, till dess de visats vara

oriktiga eller eljest uppenbarligen framginge, att så vore förhållandet.

Utan att verkliga skäl föreligga hör givetvis ett frångående av skattskyldigs

i självdeklaration lämnade uppgift icke ske. Det i sistnämnda

motioner framställda förslaget sträcker sig dock vida längre, och ett bifall

till detsamma skulle innebära, att självdeklarationen, från att såsom

hittills hava karaktär av uppgift eller upplysning till ledning för taxeringsmyndigheterna,

bomme att bliva ett i själva verket bindande bevismedel.

Härigenom bomme den fria bevisprövning, som utövats å förevarande

område och vilken, såvitt utskottet kunnat finna, icke lämnat

anledning till befogad erinran, att starkt beskäras. Utskottet har därför

icke kunnat biträda nu förevarande motionsvis framställda förslag.

Emellertid anser utskottet det vara av utomordentlig vikt att såvitt möjligt

tillses att ett på förtroende byggt samarbete upprätthålles mellan de

myndigheter och tjänstemän, som hava att medverka för taxerings åsättande,

samt de skattskyldiga. Såsom de sakkunniga erinrat har obestridligen

underlåtenheten att lämna skattskyldig tillfälle att yttra sig, innan

avvikelse från av honom avgiven deklaration sker, uppväckt en rätt så naturlig

ovilja bland de skattskyldiga. Att personlig förbindelse med de

skattskyldiga upprätthålles i dylika fall, bör vara ägnat att åstadkomma

ett förbättrat och på exakta förhållanden grundat taxeringsresultat. På

sätt jämväl departementschefen framhållit behöva taxeringsmyndigheterna

i samma mån som en verklig kontroll möjliggöres i mindre utsträckning

tillgripa förfarandet att taxera de skattskyldiga efter fri uppskattning,

ett förfarande som helt naturligt är ägnat att väcka irritation och

som innebär avsevärda risker för misstag. Det måste därför anses som en

följdriktig utveckling av de principer, på vilka propositionen grundar sig,

att taxeringsnämndsordförandena, på sätt praktiserats av de i departementsehefsyttrandet

omförmälda taxeringsassistenterna, i regel sätta sig

i förbindelse med skattskyldig, innan avvikelse sker från i självdeklaration

lämnad uppgift. Emellertid är det uppenbart, att skattskyldigs hörande

icke kan påfordras i varje fall, då skäl anses föreligga för sådan avvikelse.

Gäller det exempelvis felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende eller ock tolkningsspörsmål eller annan fråga, där yttrande

av den skattskyldige uppenbarligen icke är för utrednings vinnande behövligt,

bör en sådan skyldighet icke inträda. I enlighet med det nu anförda

har utskottet föreslagit ett stadgande i 7S § av sålunda angiven

innebörd.

Mot de förslag till ändrade bestämmelser rörande bokgramkning, som

propositionen innefattar, har utskottet icke något att erinra. I likhet med

departementschefen har utskottet funnit garantier böra lämnas för att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 37

bokgranskningar utföras på sådant sätt, att näringsidkarna icke onödigt

betungas. I regel bör en näringsidkare, där han det begär, äga få bokgranskningen

verkställd hos sig. Endast för de fall, där särskilda skäl

föreligga för att granskningen bör äga runi å annan plats samt detta

icke kan komma att medföra hinder i rörelseidkarens verksamhet, torde

skyldigheten att lämna ifrån sig bokföring eller anteckningar böra inträda.

I fråga örn allmän skyldighet att lämna uppgifter till ledning för annans

taxering har i propositionen föreslagits införande av ett nytt

mom. 5 till 35 § av innehåll, att där det av landskamrerare begäres bör envar

även i andra fall än i förordningen särskilt angivits såvitt möjligt

biträda med upplysningar till ledning för annans taxering för inkomst

eller förmögenhet. Innan större erfarenhet vunnits har utskottet

icke ansett sig böra förorda införandet av en dylik allmän uppgiftsplikt,

som måhända kunde leda till mindre önskvärda konsekvenser. De sakkunniga

hava framhållit att i allmänhet redan hittills, med hänsyn till föreliggande

allmänna intresse, begärda upplysningar lämnats taxeringsmyndigheterna.

Den ändrade principiella inställning till taxeringskontrollen,

som ’det med propositionen framlagda förslaget innebär, kommer

säkerligen att göra det lättare för myndigheterna att framdeles erhålla

sådana upplysningar, som givetvis endast böra avse faktiska förhållanden.

Utskottet har i princip funnit sig böra tillstyrka förslaget örn kontroll

å inkomster av tjänst. På sätt även med nu gällande bestämmelser varit

fallet kunna visserligen understundom svårigheter uppstå att avgöra, huruvida

ersättning utgått på grund av anställning av mera tillfällig natur

eller på grund av tillfälligt arbete utan att mottagaren innehaft anställning.

Då emellertid av praktiska skäl uppgiftsplikten i sistnämnda fall

torde på sätt föreslagits böra begränsas till ersättningar överstigande 100

kronor och i tveksamma fall arbetsgivaren torde kunna förväntas komma

att lämna uppgift även rörande lägre utbetalningar, har utskottet icke

velat föreslå någon ändring av denna bestämmelse. Däremot har irtskottet

i fråga örn bestämmelserna rörande resekostnads- och traktamentsersättningar

föreslagit ett förtydligande, så att klart framgår att upplysning

skall lämnas allenast, huruvida ersättning utgått och icke örn

dennas belopp. Därjämte har utskottet ansett sig beträffande representationsersättningar

böra understryka ett av de sakkunniga gjort uttalande,

att uppgiftsplikten självfallet icke skall omfatta sådana utbetalningar

för representation, vilka exakt motsvara av den anställde gjorda

utlägg och enligt vedertaget affärsbruk bokföras å arbetsgivarens omkostnadskonto.

De föreslagna bestämmelserna rörande kontroll å aktieutdelningar,

räntor, ränteutgifter, tillgångar och skulder har utskottet ansett sig böra

tillstyrka. Utskottet har emellertid velat framhålla angelägenheten av

opaginerad Kontrollera mot PDF

3° Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

att den i 35 § 4 mom. stadgade befogenheten utövas på sådant sätt, att

banker och andra penningförvaltande inrättningar icke åsamkas oskäligt

betungande arbete.

I propositionen har föreslagits, att med hänsyn bland annat till kontrollen

å realisationsvinst, uppkommen genom försäljning av fast egendom,

tiden för deklarationers förvarande skall utsträckas från fem till tio år.

Då i allmänhet i och för eftertaxering behov av tillgång torde föreligga

allenast till de deklarationer, som avlämnats de sex senaste åren, har utskottet

föreslagit att denna tid bestämmes till sex år. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Majit med begagnande av i 56 § 1 mom. lämnat

bemyndigande må kunna föreskriva, att deklarationer, avseende fast

egendom, skola bevaras under längre tid.

I fråga örn oe i propsitionen upptagna ansvarsbestämmelserna lia enligt

utskottets förmenande tillräckliga skäl icke förebragts för beläggande

av förseelser, som i 143 § 1 mom. omförmälas, med frihetsstraff. Härmed

torde i varje fall böra ansta, tills närmare erfarenhet vunnits örn de

verkningar i olika avseenden, som vid tillämpningen av de .av utskottet

förordade ändringarna i taxeringsförordningen må komma att inträda.

Den föreslagna förhöjningen av bötesminimum i nämnda straffskala

från 25 till 100 kronor bör enligt utskottets mening begränsas till 50 kronor.

Slutligen har utskottet föreslagit sådan ändring i 141 § 5 morn., att

straff icke skall inträda för underlåtenhet att behörigen fullgöra uppgiftsplikt

vid utbekommande av aktieutdelning eller ränta å obligation,

där den försumlige visar giltig ursäkt.

Pa grund av vad salunda anförts och då propositionen icke i övrigt givit

utskottet anledning till erinran får utskottet hemställa, 1

1) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Majlis

förevarande proposition nr 148 samt med avslag å de

likalydande motionerna 1:324 av herr Reuterskiöld

m. fl. och II: 512 av herr Lundell m. fl. ävensom motionen

1: 325 av herr Fredrik Ström, antaga nedan införda,

såsom utskottets förslag betecknade

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

39

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).1

Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas, att 12 § 1 morn., 14 § 2 morn., 21 §, 26 § 1 morn., 31 §,

32 § 3 morn., 33—35 §§, 36 § 4 morn., 37 § 1 morn., 38 § 3 morn., 39 och

40 §§, 42 §, 49 §, 52—55 §§, 56 § 1 morn., 78—80 §§, 90 § 2 morn., 93 §, 140—143

§§ samt 144 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928s ävensom

rubriken till 42 § i förordningen skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun — — — erlagt desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamöter i fastighetsprövningsnämnd,

länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd-

skall tillses, att örn möjligt såväl ägare eller brukare av

fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva inom distriktet allmänt förekommande

verksamhet, samt arbetare och andra inkomsttagare komma att

äga säte och stämma i nämnden ävensom att, såvitt möjligt är, kännedom

örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

14 $.

2 mom. Länsstyrelsen skall---1 mom. sägs.

Där Kungl. Maj:t det medgiver, må i bokföring sakkunnig person anställas

vid länsstyrelsen med uteslutande uppgift att under landskamrerarens

ledning året örn verkställa utredningsarbete för taxeringarna.

Sådan sakkunnig vare, där Kungl. Majit så förordnar eller landskamreraren

finner det kunna ske, skyldig att biträda jämväl annan landskamrerare.

Anställningsvillkoren för sakkunnig, som i detta stycke avses,

bestämmas för varje fall av Kungl. Majit.

Landskamreraren meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för fullgörande

av deras uppdrag.

1 Vid återgivande av Kungl. Majda förslag liava de delar av förslaget, som icke återfinnas

i utskottets förslag, kursiverats. Kursiveringar i sistnämnda förslag utmärka avvikelser fran

Kungl. Maj:ts förslag eller, i de fall detta icke innebär ändring i gällande taxeringsförordning,

från denna förordning.

2 Senaste lydelsen av 31, 78, 141 och 142 §§ se 1930: 192, av 33 och 35 §§ se 1932.292,

av 37 § 1 morn., 53 § och 55 § se 1932: 279 samt av 56 § 1 mom. se 1934: 295.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Marits förslag: Utskottets förslag:

21 $.

Underlåter någon —--lämpligt vite. Länsstyrelsen äger---så
dan

uppgift.

Yad nu--— icke efterkommits.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga---minst 100 kronor.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, örn han

under beskattningsåret varit gift och under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken, hänsyn tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till boets och den andra makens inkomst och

förmögenhet. Har skattskyldig — ---- taxeras därför.

Vid tillämpning---den avlidne.

31 §.

Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under

offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock

vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskattningsåret

enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller som, utan att

sådan skyldighet förelegat, likväl under beskattningsåret fört dylika

böcker i av honom bedriven rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning

för beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående

räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,

örn sådan räkning ingått i bokföringen. Vid självdeklaration för

annan bostadsförening än bostadsrättsförening skola fogas dels av styrelsen

undertecknad uppgift örn föreningens ställning vid beskattningsårets

början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning

för samma år, örn sådan ingått i föreningens bokföring.

För verk---för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande

förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, ömsesidigt

försäkringsbolag eller ekonomisk förening att utgiva.

För inländsk---år disponerats.

32 §.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat,

likväl fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter

anmaning av landskamrerare, i den utsträckning denne prövar nödigt,

tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för granskning,

varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare,

som ej fört handelsböcker, med avseende å av honom förda

anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill

hörande handlingar.

Vad nu---och handlingar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag:

33 $.

Utskottets förslag:

Till ledning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet skola varje

år utan anmaning följande uppgifter meddelas, nämligen

a) av arbetsgivare beträffande person, som bos honom innehaft anställning

eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit

pension:

uppgift för envar, på sätt nedan i denna paragraf närmare angives, angående

bans förmåner under nästföregående år i avlöning, arvode eller

annan ersättning för utfört arbete eller i pension,

dock att annan arbetsgivare än statlig eller kommunal myndighet eller

juridisk person är skyldig avlämna uppgift endast i fråga örn sådana

förmåner, som utgått från av honom utövad rörelse eller från av honom

bedrivet jordbruk eller skogsbruk, samt att uppgiftsskyldighet för ersättning

för tillfälligt arbete icke föreligger, örn sådan ersättning under året

utgått med mindre än etthundra kronor till samma mottagare eller örn

beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra han
-

delsböcker;

b) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta eller

eljest erhållit belopp på grund av pensionsförsäkring bos anstalten,

angående sådant belopp,

dock att därest beloppet ej uppgått till tvåhundra kronor uppgiftsskyldigbet

icke äger rum med mindre för den, som åtnjutit intäkten, tillika

skall uppgivas annan intäkt;

c) av den, som driver trävarurörelse eller eljest yrkesmässigt avverkar

skog å annans mark, beträffande dem, till vilka han under nästföregående

år utgivit vederlag för upplåten avverkningsrätt till skog:

uppgift för envar angående det utbetalda beloppet,

dock att uppgiftsskyldighet ej äger rum beträffande vederlag för avverkningsrätt,

som upplåtits från allmän skog;

d) av den, som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för

utnyttjande av patent, mönster eller dylikt:

uppgift för den, till vilken under nästföregående år royaltyn eller avgiften

utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift, som avses under a), I uppgift, som avses under a),

skola vid angivandet av de åtnjut- skola vid angivandet av de åtnjut
-

na förmånernas belopp däri inräknas

skatter, försäkringsavgifter

och dylikt, som arbetsgivaren erlagt

för vederbörandes räkning,

särskilda felräkningspenningar, ersättning

för representationskostnad

vid kommunal eller enskild

na förmånernas belopp däri inräknas

skatter, försäkringsavgifter

och dylikt, som arbetsgivaren erlagt

för vederbörandes räkning,

särskilda felräkningspenningar, ersättning

för representationskostnad

vid kommunal eller enskild

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag:

tjänst ävensom gratifikationer i

penningar eller annat, varjämte

anteckning skall göras angående

de förmåner i övrigt, som följt

med anställning eller uppdrag, såsom

fri kost, boställe, bostad eller

löningsjord eller inkomst av sportler,

expeditionslösen, botes- eller

beslagsandelar eller andra liknande,

ej till beloppet bestämda inkomster.

Avser uppgiven förmån

endast en del av året, skall upplysning

meddelas örn den tidrymd,

för vilken förmånen utgått. Har

från annan arbetsgivare än statlig

myndighet utgått särskild resekostnads-

eller traktamentsersättning,

skall upplysning härom lämnas

i uppgiften. Därest vid avlönings

utbetalande avdrag skett för

löntagarens eller hans efterlevandes

pensionering, skall i uppgiften

upptagas endast den återstående

avlöningen men upplysning

lämnas örn att sådant avdrag

skett.

Utskottets förslag:

tjänst ävensom gratifikationer i

penningar eller annat, varjämte

anteckning skall göras angående

de förmåner i övrigt, som följt

med anställning eller uppdrag, såsom

fri kost, boställe, bostad eller

löningsjord eller inkomst av sportler,

expeditionslösen, botes- eller

beslagsandelar eller andra liknande,

ej till beloppet bestämda inkomster.

Avser uppgiven förmån

endast en del av året, skall upplysning

meddelas örn den tidrymd,

för vilken förmånen utgått. Har

från annan arbetsgivare än statlig

myndighet utgått särskild resekostnads-

eller traktamentsersättning,

skall upplysning örn detta

förhållande lämnas i uppgiften.

Därest vid avlönings utbetalande

avdrag skett för löntagarens ellef

hans efterlevandes pensionering,

skall i uppgiften upptagas endast

den återstående avlöningen men

upplysning lämnas örn att sådant

avdrag skett.

Beträffande annan i denna paragraf omförmäld intäkt än sådan, som avses

under a) här ovan, skall angivas den tidpunkt, då intäkten blivit tillgänglig

för lyftning.

Vid fullgörande av vad i denna paragraf är stadgat skall uppgiftsskyldig

upprätta särskild uppgiftshandling för varje person, varom fråga är.

Där så kan ske, bör uppgift fullständigt angiva personens namn, hemvist,

bostadsadress och födelseår.

34 §.

Vanligt handelsbolag---det distriktet.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift

av balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast

föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,

örn sådan räkning ingått i bokföringen.

35 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning följande uppgifter avlämnas,

nämligen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:

a) av arbetsgivare:

uppgift å förmåner, som i 33 § första stycket a) avses, därest icke upp
giftsskyldigket

utan anmaning föreligger, med upplysning, då förmånerna

avse kortare tid än keit år, örn den tidrymd, för vilken de åtnjutits;

b) av den---beloppets fördelning;

c) av styrelse---angiven tidpunkt;

d) av annan än penningförvaltande inrättning, därest han i avgiven

självdeklaration gjort avdrag för gäldränta eller skuld och fråga ej är

örn lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar:

uppgift, i den mån den kan lämnas, å borgenärens namn och hemvist;

samt

e) av styrelse för försäkringsanstalt:

uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring

hos anstalten samt beloppet av premien för försäkringen.

2 mom. Efter anmaning av landskamrerare är idkare av jordbruk eller

skogsbruk, så ock idkare av rörelse, även örn sådant fall icke föreligger,

som i 33 § första stycket c) sägs, skyldig avlämna uppgift örn belopp,

som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare, därest beloppet

är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet

eller av rörelse.

3 mom. Utövare av rörelse, som har att avlämna uppgift enligt 33 §,

är skyldig att, efter anmaning av landskamrerare, för kontroll av uppgifternas

riktighet och fullständighet tillhandahålla sina handelsböcker

med därtill hörande handlingar eller, därest handelsböcker icke förts,

förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen.

Har rörelseidkare från rörelsen till annan utbetalt ränta å gäld och

är ej fråga örn lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar, åligger honom sådan skyldighet,

som i första stycket sägs, jämväl för kontroll av lämnad uppgift

örn borgenären eller för att bereda beskattningsmyndighet upplysning

i sådant avseende.

Angående den granskning av handelsböcker och andra handlingar, som

i detta mom. avses, gäller vad i 79 och 93 §§ sägs.

4 mom. Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning åligger, utöver vad i 35 § 1 mom. c) sägs, att efter förordnande

av Kungl. Majit, i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets

meddelande, lämna uppgift örn storleken av insättares ränteinkomst

under viss angiven tid och beloppet av insättares innestående medel

vid viss angiven tidpunkt samt örn insättares fullständiga namn och senast

för inrättningen kända bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare

äger förfoga över räkningen, uppgift örn den sålunda berättigades

fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

5 mom. Där det av landskamrerare

begäres, bör envar även i

andra fall än i denna förordning

särskilt angivits såvitt möjligt biträda

med upplysningar till ledning

för annans taxering för inkomst

eller förmögenhet.

36 $.

4 mom. Självdeklaration efter---för avlämnandet.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga örn tillhandahållande

av bokföring och andra handlingar enligt 32 § 3 mom. och 35 §

3 mom.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som---äga rum.

Motsvarande gäller---tredje styckena. Kunna handlingarna icke

avlämnas, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, skola

de avlämnas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen skall äga rum.

Uppgifter enligt 33 eller 34 § skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis

eller, örn i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis; och

skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken

kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

38 §.

3 mom. Vid anmanings--— anmaningen angivas. Härutöver skall

anmaningen innehålla underrättelse örn postadressen för den, som utfärdat

anmaningen, ävensom örn den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma

anmaningen medför enligt 39 eller 40 §.

39 §.

1 mom. Varder självdeklaration---till grund.

1 de i första stycket omförmälda fall må, oavsett den påföljd som där

sägs, för deklarationens eller handlingens eller uppgiftens införskaffande

biträde anlitas av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest

han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt örn förlust av rätt att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering har icke avseende å staten,

landsting, kommun eller annan dylik menighet.

3 mom. Kan det antagas, att den som underlåtit avgiva självdeklaration

därtill haft skälig anledning, eller förmår skattskyldig för annan

underlåtenhet visa giltig ursäkt, skall här ovan stadgad påföljd icke äga

rum. För den, som är gift och som haft skyldighet att avgiva själv
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Mårds förslag: Utskottets förslag:

deklaration på den grund att även boet eller andra maken åtnjutit

inkomst eller förmögenhet, inträder nämnda påföljd icke, med mindre

det kan antagas såsom visst, att han ägt vetskap örn att sådan inkomst

och förmögenhet uppgått till så högt belopp, att på grund därav skyldighet

för honom att avgiva självdeklaration förelegat.

4 mom. Angående ansvar för underlåtenhet att göra anmälan örn begagnande

av anstånd med självdeklarations avlämnande jämlikt 36 §

1 mom. tredje stycket meddelas föreskrift i 141 § 3 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit anmaning att

avlämna upplysningar enligt 32 § 2 morn., att efterkomma dylik anmaning,

skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden.

6 mom. Underlåter någon, som mottagit anmaning enligt 32 § 3 mom.

att tillhandahålla handelsböcker eller andra handlingar, att efterkomma

dylik anmaning, må för handlingarnas tillhandahållande anlitas biträde av

länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig

tjänsteman, lämpligt vite.

40 $.

1 mom. Örn ansvar för försummelse att behörigen fullgöra föreskrifterna

i 33 §, 34 § eller 35 § 1 eller 2 mom. eller efterkomma förordnande, som

meddelats jämlikt 35 § 4 morn., stadgas i 142 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §,

34 § eller 35 § 1 eller 2 mom. eller anmaning enligt 35 § 3 mom. att tillhandahålla

handelsböcker eller andra handlingar, må för uppgiftens införskaffande

eller handlingarnas tillhandahållande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig

tjänsteman, lämpligt vite.

Särskilda uppgifter angående vissa lotterivinster samt aktieutdelningar och

obligationsräntor m. m.

42 §.

1 mom. Envar, som---i vinsten.

2 mom. Enligt 1 mom.----äga runi.

3 mom. Envar, som här i riket utbekommit

a) utdelning å svenska aktier eller å andelar i svensk ekonomisk förening

eller från utländsk juridisk person eller

b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obligation,

förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet

vid mottagandet av utdelningen eller räntan avgiva särskild upp
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj-.ts förslag: Utskottets förslag:

gift härom. Lyftes beloppet för annans räkning, och överlämnas ej därvid

en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället avgivas

av den, som lyfter beloppet, och därvid uppgivas namn och hemvist

å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer någon utdelning

eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan det värdepapper kupongen

tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist å den, från vilken

kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit, och

avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne bör tillse

att uppgift avlämnas, innan betalning sker.

Örn ansvar för försummelse att behörigen fullgöra uppgiftsplikt enligt

detta mom. stadgas i 141 § 4 mom.

i morn. Enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola

för varje år senast den 15 februari nästföljande år av den som mottagit

uppgifterna avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven

för där omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning

av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts,

skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den

mån Kungl. Majit så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl.

Majit bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats,

må de förstöras.

Örn ansvar för försummelse att behörigen fullgöra vad i första stycket

föreskrivits eller efterkomma vad jämlikt andra stycket förordnats stadgas

i 142 §. Hörsammas ej anmaning att avlämna uppgifter enligt första

stycket, skall vad i 40 § 2 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.

5 mom. Kungl. Majit äger förordna, att även för andra fall än de, då

uppgiftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 3 mom.

föreligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller förmögenhet

skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening

rörande utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat

obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda

förskrivningar, rörande utbetald ränta. Kungl. Majit bestämmer i sådant

fall jämväl, i vilken omfattning och i vilken ordning uppgift skall

lämnas. Örn ansvar för försummelse att behörigen fullgöra vad genom förordnandet

föreskrivits stadgas i 142 §.

6 mom. Kungl. Majit må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes,

förordna örn jämkning av den i 3 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

49 $.

1 mom. Varder virkesdeklaration---befunnits ofullständig.

I fall, som i första stycket omförmälas, skall vad i 39 § 1 mom. andra

stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

2 mom. Vad i 1 morn. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting, kommun eller

annan dylik menighet.

3 mom. Kan det---äga rum.

4 mom. Angående ansvar för underlåtenhet att göra anmälan örn begagnande

av den jämlikt 48 § medgivna rätt att med virkesdeklarations

avlämnande njuta anstånd i enlighet med bestämmelserna i 36 § 1 mom.

tredje stycket meddelas föreskrift i 141 § 3 mom.

5 mom. Gör någon---i skogsaccislängden.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld

uppgift skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första instans eller

landskamrerare framställer begäran därom, lämnas av statligt eller kommunalt

verk, allmän inrättning eller överförmyndare, därvid skola iakttagas

de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande,

som kunna av Kungl. Majit meddelas.

53 $.

1 mom. Deklarationsblanketter skola---i taxeringsnämnd. Vad

nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även

i fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2 mom. samt 41 och

42 §§; och skola blanketter till uppgifter enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas

jämväl hos den, som utbetalar vinst, utdelning eller ränta, som

där avses.

2 mom. Samtliga i denna förordning omförmälda deklarationer samt

andra uppgifter och upplysningar, som avgivas skriftligen, må jämväl

kunna på den uppgiftspliktiges eget äventyr i betalt brev med allmänna

posten insändas.

54 $.

För de fall, då i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning

lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering för inkomst

eller förmögenhet, föreligger sådan skyldighet jämväl i fråga örn förhållanden,

som avse tid före beskattningsåret och som hava betydelse för

åsättande av taxering eller eftertaxering.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga örn skyldighet

enligt 32 § 3 mom. eller 35 § 3 mom. att tillhandahålla bokföring eller

andra handlingar.

55 $.

1 mom. Kätt att utfärda anmaning

i andra fall än som i 32 § 3

mom. samt 35 § 2, 3 och 5 mom.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning

i andra fall än som i 32 § 3

mom. samt 35 § 2 och 3 mom. av
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag:

avses tillkommer landskamrerare!!

samt ordföranden i vederbörande

beskattningsnämnd i första instans.

Biträdes landskamrer aren

eller ordföranden av sakkunnig,

varom i ld § 2 mom. andra stycket

sägs, eller av tjänsteman, som i 15

§ 1 mom. omförmäles, må han å

denne överlåta utövandet av sådan

anmaning srätt.

Avser anmaning fullgörande av

i 32 § 3 mom. eller 35 § 2, 3 eller

5 mom. föreskriven skyldighet, tillkommer

rätt att utfärda anmaning

landskamreraren i det län,

där den uppgiftsskyldiges hemortskommun

är belägen, eller, örn

han saknar hemortskommun, kamreraren

vid överståtkållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden.

I fråga örn skattskyldig, vilkens

taxering bragts under mellankommunala

prövningsnämndens

prövning, skall rätt till anmaning,

som i 32 § 3 mom. avses, jämväl

tillkomma allmänna ombudet hos

denna nämnd.

Utskottets förslag:

ses tillkommer landskamreraren

samt ordföranden i vederbörande

beskattningsnämnd i första instans.

Avser anmaning fullgörande av

i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 eller 3

mom. föreskriven skyldighet, tillkommer

rätt att utfärda anmaning

landskamreraren i det län,

där den uppgiftsskyldiges hemortskommun

är belägen, eller, örn

han saknar hemortskommun, kamreraren

vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden. I

fråga örn skattskyldig, vilkens

taxering bragts under mellankommunala

prövningsnämndens prövning,

skall rätt till anmaning, som

i 32 § 3 mom. avses, jämväl tillkomma

allmänna ombudet hos

denna nämnd.

2 mom. Anmaning att---vederbörande anmaningen.

3 mom. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av vitesföreläggande,

som meddelats jämlikt denna förordning, äger att därför

av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning.

56 §.

1 mom. Granskning av---

sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---el
ler

i 76 §. Sedan tio år förflutit,

skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Maj:t annorlunda

föreskriver. Då särskilda skäl därtill

föranleda, må Kungl. Maj:t

ock förordna, att deklarationerna

eller vissa av dem skola dessför
-

56 §.

1 mom. Granskning av---

sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---el
ler

i 76 §. Sedan sex år förflutit,

skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

innan förstöras, dock tidigast efter

fem år.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även beträffande

uppgift enligt 41 § eller 42 § 1 eller 3 morn., annan i denna förordning

omförmäld, av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet lämnad uppgift eller upplysning ävensom uppgift,

varom i 35 § 1 mom. c) och 35 § 4 mom. förmäles; dock må uppgifter

enligt 42 § 1 eller 3 mom. vara tillgängliga även för dem, från vilka vinst,

utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade medhjälpare.

78 i

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla---örn avlämnandet;

d) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter

och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers

och andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, dock att

länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd

visst år medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse

huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande

granskas allenast av kronoombudet;

e) att, då---örn förhållandet;

f) att, därest i avgiven självdeklaration avdrag skett för periodiskt understöd

eller för ränta å gäld samt av deklarationen eller annan erhållen

uppgift framgår, att beloppet åtnjutits av någon, som icke skall taxeras

inom distriktet och som icke kan antagas vara bokföringspliktig rörelseidkare,

lämna underrättelse därom till vederbörande taxeringsnämndsordförande;
g)

att även i andra fall än under e) och f) här ovan sägs, därest under

taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava

betydelse för taxering å annan ort, lämna vederbörande taxeringsnämndsordfdrande

underrättelse därom;

h) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och örn utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

i) att leda taxeringsnämndens

arbete och vid sammanträdena

föra ordet; samt

j) att ombesörja förandet av

niimndens protokoll och längder.

i) att leda taxeringsnämndens

arbete och vid sammanträdena

föra ordet;

j) att ombesörja förandet av

nämndens protokoll och längder;

samt

k) att, därest under taxeringsarbetet

fråga uppkommer att åsät
-

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami.

Nr 37.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ta skattskyldig taxering med avvikelse

från avlämnad självdeklaration,

där så kan ske, bereda honom

tillfälle att yttra sig i frågan,

dock vare detta ej nödigt i

fråga örn felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende

eller då eljest yttrande av den

skattskyldige uppenbarligen icke

är för utrednings vinnande behövligt.

79 §.

1 moln. Finner taxeringsnämndens---dylik granskning. Därvid

skall den skattskyldiges deklaration med tillhörande handlingar överlämnas.

På landskamreraren---fall utses. Så snart---deklaratio
nen

återställes.

Vad i---rederiets bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att

för ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares

bokföring äger rum, framställes begäran härom bos vederbörande

landskamrerare, vilken bar att vidare förfara på sätt i 1 mom.

sägs. Framkommer vid granskningen upplysningar av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

landskamreraren föranstalta örn underrättelse härom till ordföranden i

denna nämnd.

3 mom. Granskning, som i denna paragraf avses, skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar binder i verksamheten

för den, vars bokföring är föremål för granskningen. Där han

det begär och det lämpligen kan ske, skall granskningen verkställas bos

honom. Hava bandelsböcker eller andra handlingar överlämnats för

granskningen, skola de så fort ske kan återställas. Meddelande örn resultatet

av granskningen skall snarast lämnas den, vars bokföring varit

föremål för granskningen.

80 $.

Kronoombudet bar med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet

till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigbeten,

granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar,

dock att länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må

för viss taxeringsnämnd visst år medgiva, att deklarationer av enkel

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

51

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

beskaffenhet, som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens

bestämmande granskas allenast av denne;

b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse---taxerings
nämndens

sammanträden.

Med avseende---taxeringsnämndens sammanträden.

90 $.

2 mom. Har självdeklaration eller virkesdeklaration icke blivit följd

vid taxeringen, åligger det taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen

verkställa anteckning örn avvikelsen och skälen därför samt att

ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända den

skattskyldige underrättelse örn, vilka uppgifter i deklarationen som

frångåtts, samt örn skälen därför. Detsamma gäller — — — eller

upplysning.

I enahanda---därtill anmanats.

93 $.

Landskamreraren har---57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner landskamreraren för en behörig taxering av skattskyldig, som i

32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den

skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets

bokföring, eller anser landskamreraren anledning föreligga att för ändamål,

som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares

bokföring äger rum, bör landskamreraren föranstalta örn sådan granskning,

därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 §

1 mom. anmaningsrätten annan landskamrerare, bör framställning örn

granskning göras hos denne. Angående granskningens utförande skall i

varje fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i---likformig taxering.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej för sin förseelse

är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med dagsböter och

vare därjämte skyldig gottgöra skada, som genom sådan förseelse uppkommit.

141 §.

1 mom. Har den, som enligt 26 § 1 mom. är pliktig avgiva självdeklaration,

underlåtit att inom föreskriven tid avlämna sådan deklaration, och

har han tillika till någon, som är skyldig att utan anmaning enligt 33 §

eller efter anmaning enligt 35 § 1 mom. meddela uppgift rörande till honom

utbetalt belopp eller för hans räkning innestående medel, lämnat

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Mårds förslag: Utskottets förslag:

oriktig upplysning rörande namn eller andra förhållanden under sådana

omständigheter, att det kan antagas hava skett i syfte att försvåra uppgiftsskyldighetens

behöriga fullgörande, straffes med dagsböter.

2 moni. Har den, som enligt 43 § 1 mom. är pliktig avgiva virkesdeklaration,

underlåtit att inom föreskriven tid avlämna sådan deklaration, och

har han tillika till någon, som är skyldig att efter anmaning meddela uppgift

rörande honom enligt 47 §, lämnat oriktig upplysning rörande namn

eller andra förhållanden under sådana omständigheter, att det kan antagas

hava skett i syfte att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande,

straffes med dagsböter.

3 mom. Har skattskyldig---anståndets begagnande.

i mom. Försummar någon att behörigen fullgöra uppgiftsplikt enligt

42 § 3 morn., bote högst trehundra kronor.

5 moni. Vad i denna paragraf 5 moni. Vad i denna paragraf

stadgas äger icke tillämpning, stadgas äger icke tillämpning,

därest den försumlige för sin underlåtenhet

är underkastad ansvar

för tjänstefel. Straff för förseelse,

som i 3 moni. omförmäles, inträder

icke, där den försumlige visar

giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

därest den försumlige för sin underlåtenhet

är underkastad ansvar

för tjänstefel. Straff för förseelse,

som i 3 eller 4 mom. omförmäles,

inträder icke, där den försumlige

visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 morn., 42 § 4 mom. första

stycket eller 47 § åligger, skall, där han ej för försummelsen är underkastad

ansvar enligt 143 § 3 mom. eller för tjänstefel, böta tjugufem kronor.

Vad nu sagts gäde ock örn den, som ej behörigen fullgör vad honom åligger

jämlikt förordnande, som meddelats enligt 35 § 4 mom. eller 42 § 4

inom. andra stycket eller 42 § 5 mom.

143 §.

1 moni. Har någon i självdeklaration

eller därtill hörande handling

eller i särskild uppgift angåenda

renskötsel eller i upplysning,

som i 32 § avses, mot bättre

vetande lämnat oriktigt meddelande,

som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för

låg taxering, straffes nied böter

till belopp, som nedan sägs, eller

fängelse i högst sex månader.

143 §.

2 moni, Har någon i självdeklaration

eller därtill hörande handling

eller i särskild uppgift angående

renskötsel eller i upplysning,

som i 32 § avses, mot bättre

vetande lämnat oriktigt meddelande,

som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för

låg taxering, bote örn det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen

följt, högst fem gånger

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. May.ts förslag:

Böter bestämmas, om det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen

följt, till högst fem gånger

den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som därigenom undandragits,

och i annat fall till högst fem

gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som skulle hava undandragits,

i händelse det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen,

i vartdera fallet dock till

minst etthundra kronor. Därest det

oriktiga meddelandet avsett förhållande,

som utövat eller kunnat

utöva inverkan allenast å taxering

till kommunal inkomstskatt,

bestämmas böter, örn det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen

följt, till högst tjugufem öre för

varje skatteöre, som därigenom

kommit att icke påföras den skattskyldige,

och i annat fall till högst

tjugufem öre för varje skatteöre,

som icke skulle påförts den skattskyldige,

därest det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen,

i vartdera fallet dock till minst

etthundra kronor.

Har någon i virkesdeklaration

eller därtill hörande handling eller

i upplysning, som i 46 § avses,

lämnat sådant oriktigt meddelande,

som i första stycket sägs, bote,

örn det oriktiga meddelandet blivit

vid taxeringen följt, högst en krona

för varje tiotal kronor rotvärde,

som därigenom icke blivit taxerat,

och i annat fall högst en krona

för varje tiotal kronor rotvärde,

som icke skulle hava taxerats,

i händelse det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen, i

vartdera fallet dock minst etthundra

kronor.

Utskottets förslag:

den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som därigenom undandragits,

och i annat fall högst fem

gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som skulle hava undandraga,

i händelse det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen,

i vartdera fallet dock

minst femtio kronor. Därest det

oriktiga meddelandet avsett förhållande,

som utövat eller kunnat

utöva inverkan allenast å taxering

till kommunal inkomstskatt,

vare straffet böter, örn det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen

följt, högst tjugufem öre för

varje skatteöre, som därigenom

kommit att icke påföras den skattskyldige,

och i annat fall högst

tjugufem öre för varje skatteöre,

som icke skulle påförts den skattskyldige,

därest det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen,

i vartdera fallet dock minst femtio

kronor.

Har någon i virkesdeklaration

eller därtill hörande handling eller

i upplysning, som i 46 § avses,

lämnat sådant oriktigt meddelande,

som i första stycket sägs, bote,

örn det oriktiga meddelandet blivit

vid taxeringen följt, högst en krona

för varje tiotal kronor rotvär

de, som därigenom icke blivit taxe

rat, och i annat fall högst en krona

för varje tiotal kronor rotvärde,

som icke skulle hava taxerats,

i händelse det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen, i

vartdera fallet dock minst femtio

kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Kungl. Maj:ts förslag:

2 mom. Har oriktigt meddelande,

varom i 1 mom. förmäles, icke

lämnats mot bättre vetande, men

har den som lämnat meddelandet

vid dess avgivande gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet, straffes

denne med böter, högst hälften av

det belopp, vartill enligt 1 mom. i

motsvarande fall högst må dömas,

men lägst tjugufem kronor.

Utskottets förslag:

2 mom. Har oriktigt meddelande,

varom i 1 mom. förmäles, icke

lämnats mot bättre vetande, men

har den som lämnat meddelandet

vid dess avgivande gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet, skall vad

i 1 mom. stadgas hava motsvarande

tillämpning; dock må botenia

bestämmas till högst hälften av

vad i nämnda mom. sägs, men lik
-

väl ej lägre än tjugufem kronor.

3 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förseelse, som i 1 mom.

sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjäl
-

per, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.

Detsamma gälle ock, örn någon vid sådan förseelse i avsikt att

bereda den skattskyldige vinning ej behörigen fullgjort skyldighet att meddela

uppgift till ledning vid dennes taxering för inkomst eller förmögenhet

eller virkestaxering.

4 mom. Straff enligt denna paragraf inträder icke för den, som av

egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

5 mom. Vad i 1, 2 och 3 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den

skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel.

144 §.

1 mom. Förseelse, som---allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 3 mom. eller 143 § skall, då den deklarationseller

uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid

den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belägen,

och eljest vid allmänna underrätten i den ort, där den taxering skall

äga rum, för vilken deklarationen, uppgiften eller upplysningen skolat ligga

till grund.

Förseelse, som---till åtal.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935, dock att 141—143 §§ samt

144 § 1 mom. i deras förutvarande lydelse även därefter skola äga tillämpning

i fråga örn förseelser, som begåtts före nämnda dag.

2) att de likalydande motionerna 1:155 av herr

Fredrik Ström m. fl. och II: 420 av herr Wallén

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande Nr il.

m. fl., i den mån de icke besvarats genom vad utskottet

under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm*, Björnsson, Jönsson*,1

Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lithander, Olsson i Ramsta,

Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping, Hjalmarsson, Löfvander, Larsson i

Örbyhus, Werner i Hultsfred, Heiding, Blomquist, Brännström i Skellefteå,

Bergström i Hälsingborg* och Mårtensson.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

1 Vid behandling av 54 § och följande paragrafer deltog herr Velander i stället

för herr Jönsson.

Reservationer:

beträffande förslaget i sin helhet:

av herr Lithander, som anfört:

»Det föreliggande förslaget till ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

innebär vittgående förändringar i det hittillsvarande taxeringssystemet.

Dessa förändringar äro av såväl principiell som praktisk art.

I förstnämnda hänseende är främst att framhålla självdeklarationens

förändrade betydelse. Hittills har den skattskyldiges deklaration lagts

till grund för taxeringsarbetet. Därest det visat sig, att anledning förelegat

till antagande, att deklarationen varit i något hänseende oriktig, har

taxeringsmyndigheten företagit en närmare undersökning, vilken kunnat

leda till höjd taxering, eftertaxering och eventuellt dessutom åtal. Enligt

propositionen skall en i princip motsatt metod införas. Genom en omfattande

uppgiftsskyldighet angående andras förhållanden skall hos faxe
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

ringsmyndigheterna samlas material angående de skattskyldigas inkomst

och förmögenhet. Med resultatet av bearbetningen av detta material skall

därefter självdeklarationen jämföras; stämma handlingarna inbördes,

saknar självdeklarationen betydelse, men avviker deklarationen från de

pa annat sätt inhämtade uppgifterna, är självdeklarationen ett bevismedel

örn falskdeklaration. Förhållandet kan även så uttryckas, att deklarationen

presumeras vara falsk till dess motsatsen visats. Icke förty skall

deklarationen fortfarande avgivas på heder och samvete.

Vidare är att framhålla den i propositionen föreslagna nya princip, som

kan anges sålunda, att medan hittills taxeringsarbetet och därmed sammanhängande

uppgiftsskyldighet normalt avsett beskattningsåret men

icke tiden därförinnan, så skall hädanefter även äldre års förhållanden

bliva föremål för taxeringsmyndigheternas granskniugsarbete. Såsom

utskottet självt framhållit synes det ofta vara för den skattskyldige svårt

eller omöjligt att fullgöra en dylik uppgiftsskyldighet. Redan av denna

grund bör ett sådant stadgande icke givas.

Av propositionen och det till grund för denna liggande sakkunnigförslaget

framgår, huru man tänkt sig taxeringsarbetets praktiska utformning.

De skattskyldigas deklarationer skola ordnas efter aktsystem. I

varje akt skola därvid de deklarationer samlas, som år efter år avgivas av

samma person. ^ I akten skola anteckningar göras örn den skattskyldiges

personliga förhållanden samt örn andra omständigheter, som kunna tjäna

till ledning vid taxeringen. Där inläggas vidare de från olika håll insamlade

uppgifterna rörande hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I

akten införas slutligen sammanställningar, bearbetningar och promemorioi,

uppgjorda med ledning av det från olika håll inkommande materialet

Ytterligare upplysningar erhållas genom de oavbrutet pågående bokföringsgranskningarna.

Årligen utväljas vissa inkomstgrupper, som göras

till föremål för s. k. kategorigranskning. Därvid infordras från företagarna

specificerade, fullständiga resultatredogörelser samt balansräkningar.

Uppgifterna skola därvid vara så uppställda, att de även möjliggöra

en ingående jämförelse mellan de skattskyldiga inbördes, över resultatet

uppgöras granskningspromemorior.

Såsom härav framgår skall en minutiös och fortlöpande kontroll anordnas

över samtliga skattskyldiga och detaljerade uppgifter angående

näringslivets olika förhallanden skola samlas i taxeringsmyndigheterns

arkiv.

För att denna kontroll skall kunna genomföras fordras i första hand

taxeringsorganisationens byråkratisering. Medan taxeringsväsendet hittills

varit en medborgerlig uppgift, skall det i framtiden anförtros tjänstemän.

Huru den nya organisationen i färdigt skick skall gestalta sig, uppgiver

icke propositionen. De närmast förestående åtgärderna äro inrättandet

av en särskild skattebyrå i finansdepartementet, anordnandet av

ett centralt bokgranskningsorgan och anställandet av sakkunniga biträ
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 57

den åt landskamrerarna. Att låta en ny byråkrati växa ripp på ett dylikt

konturlöst sätt synes ytterst betänkligt.

I syfte att erhålla ett fullständigt material angående de skattskyldigas

förhållanden skall en utvidgning av uppgiftsskyldigheten genomföras. I

första hand skola de skattskyldiga åläggas ökad specifikationsplikt i deklarationsformuläret.

Företagens uppgiftsskyldighet skall ävenledes undergå

en väsentlig och utomordentligt betungande utökning. Ett allmänt

åläggande skall införas för bokföringspliktiga att tillhandahålla sin bokföring,

och detta ej blott för egen utan för annans taxering och till och

med utan att något som helst skäl till åtgärden behöver angivas; företagaren

skall ej ens hava rätt att fordra, att granskningen skall äga rum

hos honom, även örn han svårligen kan undvara sina böcker.

Vidare må nämnas att arbetsgivare skola ingiva — förutom vanliga löneuppgifter

beträffande alla dem, till vilka avlöningar eller andra ersättningar

i en eller annan form utbetalats — även, tillsvidare efter anmaning,

liuvudlöneuppgifter, innehållande utdrag ur bokföringen med avseende

å vad som under varje särskilt konto må hava utgivits. Ytterligare

skall rörelseidkare, som utbetalt ränta å gäld, därom lämna specificerade

uppgifter; skyldigheten avser jämväl vanlig moraränta. Banker och liknande

penninginstitut skola kunna förpliktigas att lämna uppgift rörande

de personer, som hava medel innestående hos inrättningen, varvid uvvgifterna

förutsättas komma att avse samtliga personer, som åtnjutit ränteinkomst,

överstigande visst angivet räntebelopp, eller vilkas tillnamn

börjar på viss bokstav, eller vilka äro bosatta å viss ort, eller liknande.

Dylik och motsvarande uppgiftsskyldighet måste uppenbarligen bliva en

utomordentlig tunga för företagen.

Av principiell betydelse är den uppgiftsplikt, som ålagts icke bokföringsskyldiga

rörelseidkare. Sådan person skall sålunda tillhandahålla

taxeringsmyndigheten sina privata anteckningar rörande intäkter och

xrtgifter inom rörelsen. Ehuru statsmakterna ansett sig icke kunna ålägga

honom bokföringsskyldighet i bokföringslagen, skall en sådan skyldighet

på en omväg här införas. Olika principer komma sålunda att gälla

i samma hänseende på olika rättsområden. Någon hänsyn till anteckningarnas

rent privata karaktär eller till exempel läkares diskretionsplikt

har icke tagits.

Såsom förut nämnts skall den utvidgade uppgiftsskyldigheten avse

jämväl äldre års förhållanden, ehuru det särskilt i fråga örn icke bokföringspliktiga

måste vara svårt örn icke omöjligt att fullgöra ett sådant,

åliggande.

Att ålägga näringslivet en dylik allomfattande uppgiftsskyldighet är

icke rimligt. Endast i den mån fråga är örn egen taxering eller annans

medverkan är erforderlig för utredning av ett visst misstänkt fall bör

sådant biträde kunna begäras. Anses en mera ingående kontroll över

icke bokföringspliktiga näringsidkare nödvändig, bör en sådan endast

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

anordnas på det sätt, att bokföringsskyldigheten utsträckes, enär eljest

an skiljaktighet mellan olika lagar åstadkommes.

Jag vill ingalunda, att någon skall kunna undandraga sig sina skyldigheter

gentemot stat eller kommun i föreliggande avseenden, men syftet

med det föreliggande förslaget är skattemoralens förbättrande genom avskräekningsmetoden.

En ständig fruktan för efterräkningar skall tvinga

den skattskyldige att fullgöra deklarationsplikten.

Till sist må framhållas, att förslaget lägger extraordinära maktbefogenheter

i administrativ myndighets hand. Redan för närvarande har

samhället samma möjligheter att uppspåra och beivra falskdeklarationsbrott

som andra brott. Därutöver äger den fiskaliska myndigheten befogenhet

till omfattande kontrollåtgärder med avseende å misstänkta deklarationer

utan motsvarighet inom andra samhällsområden. Det är ur

rättssäkerhetssynpunkt äventyrligt att utvidga de administrativa organens

maktmöjligheter över de enskilda medborgarna utan att samtidigt

skapa effektiva garantier mot missbruk av deras myndighetsutövning.

Den revision av taxeringsväsendet, som bör vidtagas, måste gå i den

riktning, som angives i de likalydande motionerna I: 324 av herr Reuterskiöld

m. fl. och II: 572 av herr Lundell m. fl. vilka väckts i ämnet, och

icke byggas på straffhot, kontrollåtgärder, inblandning i enskildas förhållanden

och ett förkastligt och förlegat avskräckningssystem. Sådana

metoder komme blott att skapa irritation och förbittring hos de skattskyldiga

och undandraga staten det omistliga stödet av den allmänna

opinionen i sin kamp mot falskdeklaranter. En reform skall avse att höja

självdeklarationssystemets betydelse och anseende bland medborgarna och

detta kan allenast vinnas genom att bibehålla dess karaktär av en till

den enskildes hederskänsla vädjande uppgiftsplikt. Till vinnande härav

måste en ökad rättssäkerhet åstadkommas. Det fordrar emellertid en omorganisation

av taxeringsväsendet i enlighet med de linjer, som uppdragits

i de likalydande motionerna 1:155 av herr Fredrik Ström m. fl. och

II: 420 av herr Wallén m. fl.

Med hänvisning till vad nu sagts hemställer jag,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kunnat av riksdagen

bifallas, anhålla örn förnyad utredning av de

i propositionen berörda frågorna med beaktande av

vad som anförts i de likalydande motionerna I: 324

av herr Reuterskiöld m. fl. och II: 572 av herr Lundell

m. fl. samt i de ävenledes likalydande motionerna

1:155 av herr Fredrik Ström m. fl. och 11:420 av

herr Wallén m. fl.»

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 59

beträffande 32 § 3 moni.:

av herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson, Nilsson i Landeryd, friherre

Lagerfelt, Anderson i Norrköping, Larsson i Örbyhus och Brännström i

Skellefteå, vilka anfört:

»Den i 32 § 3 mom. första stycket föreslagna skyldigheten för rörelseidkare,

som ej fört handelsböcker, att efter anmaning av landskamrerare

tillhandahålla av rörelseidkaren förda anteckningar rörande intäkter och

utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar, innebär, att

nämnda rörelseidkare i nu berörda hänseende likställas med rörelseidkare,

vilka äro bokföringspliktiga eller vilka, utan att sådan skyldighet förelegat,

likväl fört handelsböcker. Då de i bokföringslagen stadgade föreskrifterna

ansetts böra gälla allenast i fråga örn vissa slag av rörelseidkare,

synes i konsekvens härmed samma princip böra tillämpas i taxeringsförordningen,

vilket även hittills varit förhållandet. Ett avsteg

från denna princip skulle givetvis eljest kunna leda till, att en bestämmelse

sådan som den nu föreslagna komme att framtvinga en bokföringsskyldighet,

som går längre än nämnda lag föreskriver och som icke ansetts

vara erforderlig vid samma lags tillkomst. Härtill kommer, att en

rörelseidkare, som ej fört handelsböcker och ej heller är lagligen pliktig

därtill, icke har skyldighet att under viss tid förvara sina anteckningar

och handlingar angående rörelsen. Starka betänkligheter måste därför

även resas mot den föreslagna bestämmelsen, att en rörelseidkare, som

ej fört handelsböcker och ej varit lagligen skyldig därtill, vid försummelse

att efterkomma landskamrerarens anmaning i förevarande fall,

likväl skall, liksom i fråga örn bokföringspliktig rörelseidkare, kunna

föreläggas genom vite att tillhandahålla sina anteckningar och handlingar.

Vid nu angivna förhållande och då departementschefen i sitt

yttrande till statsrådsprotokollet beträffande denna fråga vitsordat, att

värdet av den föreslagna ändringen ofta torde komma att visa sig icke

vara så stort, samt sålunda taxeringstekniska skäl knappast kunna anföras

till stöd för en bestämmelse av ifrågavarande innebörd, ha vi ansett,

att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 32 § 3 mom. i förslaget

till förordning örn ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

skall hava följande lydelse:

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl

fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter anmaning

av landskamrerare, i den utsträckning denne prövar nödigt, till
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

handahålla sin bokföring nied därtill hörande handlingar för granskning,

Ararom förmäles i 79 och 93 §§.

Vad nu---och handlingar.»

beträffande 35 § 4 mont.:

av herrar Jönsson, Nilsson i Landeryd, friherre Lagerfelt, Anderson i

Norrköping och Larsson i Örbyhus, vilka anfört:

»Beträffande den föreslagna bestämmelsen rörande utvidgning av kontrollen

över bankräntor och banktillgodohavande hava vissa länsstyrelser

i sina yttranden över detta förslag antingen avstyrkt en utvidgning av

den nu gällande uppgiftsplikten på förevarande område eller ock ställt

sig tveksamma mot densamma under framhållande av, att den föreslagna

reformen måhända ej skulle medföra de resultat, som motsvarade det

därmed förenade arbetet. Med hänsyn till banklagens bestämmelser om

banksekretessen och de svårigheter, som skulle möta för bankerna att

fullgöra de föreslagna åtgärderna, hava även svenska bankföreningens

styrelse, bank- och fondinspektionen, svenska sparbanksföreningens styrelse

och sparbanksinspektionen hyst betänkligheter mot förslaget. Även

örn en förbättrad kontroll på detta område kan vara av behovet påkallad,

anse vi det vara nödvändigt, att begränsa uppgiftsskyldigheten på sådant

sätt, att icke arbetet för penninginrättningarna med uppgifternas

tillhandagående blir alltför betungande liksom även att det blir möjligt

för taxeringsmyndigheterna att effektivt utnyttja det erhållna materialet.

Då de betänkligheter mot det föreliggande förslaget, som framställts

i vissa av de avgivna yttrandena, synas vara förtjänta av beaktande,

och då det torde kunna förväntas att genom den förstärkning i taxeringsorganisationen,

som i propositionen föreslagits och vilket förslag

även av utskottet biträtts, det skall bliva möjligt att redan med tillämpning

av nu gällande bestämmelser på förevarande område utöva en bättre

kontroll över de skattskyldigas banktillgodohavanden än hittills varit

möjligt, anse vi att, intill dess närmare erfarenheter vunnits örn verkningarna

härav, det bör anstå med genomförandet av den nu föreslagna

reformen.

Vi hava alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering

hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att 35 § 4 mom. i förslaget

till förordning örn ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

skall utgå.»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 61

beträffande 5i §:

av herrar Nilsson i Landeryd, friherre Lagerfelt, Anderson i Norrköping,

Larsson i Örbyhus, Brännström i Skellefteå och Velander, vilka

anfört:

»I fråga om skattskyldigs plikt att lämna medverkan till ledning för

egen taxering har kammarrätten i sitt över de sakkunnigas förslag avgivna

yttrande — efter att hava erinrat, att det enligt gällande lagstiftning

föreligger en obegränsad plikt att efter anmaning meddela erforderliga

upplysningar i nämnda hänseende, såvitt angår beskattningsåret

— i fråga örn den nu föreslagna utvidgningen av uppgiftsplikten till

att även omfatta förhållanden, som hava betydelse för påförande av eftertaxering,

ansett sig icke kunna biträda detta förslag samt till stöd härför

anfört följande: ''Kammarrätten vill göra gällande, att de i deklarationen

lämnade uppgifterna, därest icke sannolika skäl för deras oriktighet

äro för handen, böra anses vara med sanningen överensstämmande och

att — under nämnda förutsättning — taxeringsmyndigheternas uppgift

bör vara att pröva, i vad mån den skattskyldiges på deklarationsuppgifterna

grundade anspråk äro med gällande skatteförfattningar överensstämmande,

givetvis med rätt och skyldighet att granska i deklarationen

möjligen förekommande värderingar och uppskattningar. Och det bör

enligt kammarrättens mening anses självfallet, att då en taxering vunnit

laga kraft, vilket i regeln blir fallet vid taxeringsårets utgång, den

skattskyldige bör vara fri från andra till beskattningsåret hänförliga

förpliktelser än dem, som åvila honom i följd av den åsätta taxeringen,

försåvitt icke skäl av övertygande art giva vid handen, att han gjort

sig skyldig till sådant oriktigt meddelande eller sådan underlåtenhet,

som bör föranleda eftertaxering. Örn de sakkunnigas förslag beträffande

taxeringsorganisationens förstärkning, ökad uppgiftsskyldighet m. m.,

genomföras i den omfattning kammarrätten ansett sig kunna biträda desamma,

torde det kunna förväntas, att beskattningsnämnderna i högre

grad än hittills varit förhållandet bliva i tillfälle att kontrollera riktigheten

av de skattskyldigas deklarationer. Att under sådana förhållanden

vid uppkommen fråga örn eftertaxering försätta en skattskyldig i

en sämre processuell ställning än som för närvarande gäller synes icke

överensstämma med rättvisa och billighet.’

I anslutning till vad kammarrätten i nu förevarande hänseende anfört,

lia vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att 54 § i förslaget till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) skall utgå.»

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

beträffande 79 § 3 moni.:

av herrar Nilsson i Landeryd, friherre Lagerfelt, Anderson i Norrköping,

Larsson i Örbyhus och Velander, vilka anfört:

»Mot de förslag till ändrade bestämmelser rörande bokgranskning, som

propositionen innefattar, har utskottet icke funnit skäl till annan erinran

än att, där den skattskyldige det begär, skall granskningen verkställas

hos honom. Då den bokföringspliktige är ansvarig för sina handelsböcker

och därtill hörande handlingar och då det givetvis kan vara förenat

med betydande besvär och olägenheter för en rörelseidkare att även

under en kortare tid undvara nämnda handlingar, synes det rimligt, att

en av honom framställd begäran, att granskningen skall ske hos

honom, tillmötesgås. Givet är, att det även torde i hög grad underlätta

arbetet för den, som skall verkställa granskningen, örn denne har möjlighet

att samråda direkt med den, som omhänderhaft bokföringen. Härigenom

torde granskningsarbetet även kunna ske mera snabbt och smidigt

än örn detsamma skall behöva avbrytas för inhämtande av upplysningar

i ett eller annat avseende från rörelseidkaren. Med hänsyn härtill och

då några föreskrifter icke lämnats, vem som skall hava ansvaret för rörelseidkarens

handelsböcker och handlingar under transporten mellan

dennes boningsort och den plats, där granskningen eljest skall äga rum,

ävensom under den tid handlingarna förvaras hos granskaren, anse vi

att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte med bifall i övrigt till utskottets

hemställan besluta, att 79 § i förslaget till förordning

örn ändring i vissa delar av taxeringförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) skall hava följande

lydelse:

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens---dylik granskning. Därvid

sxall den skattskyldiges deklaration med tillhörande handlingar överlämnas.

På landskamreraren---fall utses. Så snart---deklaratio
nen

återställes.

Vad i---rederiets bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att

för ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares

bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande

landskamrerare, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom.

sägs. Framkommer vid granskningen upplysningar av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 63

landskamrerare:! föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i

denna nämnd.

3 morn. Granskning, som i denna paragraf avses, skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten

för den, vars bokföring är föremål för granskningen. Där han

det begär, skall granskningen verkställas hos honom. Hava handelsböcker

eller andra handlingar överlämnats för granskningen, skola de så fort

ske kan återställas. Meddelande örn resultatet av granskningen skall snarast

lämnas den, vars bokföring varit föremål för granskningen.»

beträffande Ii3 §:

av herrar Bärg i Katrineholm, Björnsson, Wahlmark, Ericson i Boxholm,

Hjalmarsson, Werner i Hultsfred, Blomquist, Bergström i Hälsingborg

och Mårtensson, vilka anfört, att de ansett

dels att utskottets yttrande beträffande ansvarsbestämmelserna (efter

det stycke å sid. 38, som slutar med orden »skola bevaras under längre

tid») bort hava nedan angivna lydelse:

»Samtliga över förslaget hörda myndigheter och korporationer med undantag

av länsstyrelsen i Uppsala län och Skånes handelskammare hava

antingen tillstyrkt införande av urbota straff för falskdeklaration eller

lämnat förslaget örn fängelsestraff utan erinran, därvid dock länsstyrelserna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län uttalat viss tvekan i fråga

örn lämpligheten av fängelsestraff. I likhet med 1929 års bevillningsutskott

har även utskottet funnit sig böra förorda, att i straffskalan för

oriktig deklaration, som avgivits mot bättre vetande, införes fängelse.

Utskottet finner det nämligen vara av betydelse, att detta brotts allvarliga

karaktär fastslås, och den allmänna uppfattningen härom kommer

säkerligen att påverkas av att fängelse kan följa som straff.

Utskottet har ansett sig kunna utgå från att fängelse som straffpåföljd

kommer att inträda endast i de fall, där brottets art är av särskilt allvarlig

natur eller vid upprepat brott. Enligt 1 § 1 mom. förordningen den

8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel utgår straff för sådan införsel,

örn den sker i större omfattning eller yrkesmässigt, med böter

från och med fyra till och med tio gånger beloppet av tullavgiften, dock

minst 100 kronor eller fängelse i högst ett år. Motsvarighet till den kombination

av normerat bötesstraff och fängelse Kungl. Maj:ts förslag innebär

saknas sålunda icke i vår lagstiftning.

Den föreslagna (— utskottet sid. 38 rad 19)---giltig ursäkt.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte med bifall i övrigt till utskottets

hemställan besluta, att 143 § i förslaget till föi’-

opaginerad Kontrollera mot PDF

€4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

ordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) skall hava följande

lydelse:

143 V

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling

eller i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 §

avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att

leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, straffes med böter

till belopp, som nedan sägs, eller fängelse i högst sex månader.

Böter bestämmas, örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt, till högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som därigenom

undandragits, och i annat fall till högst fem gånger den inkomstoch

förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits, i händelse det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock till

minst femtio kronor. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande,

som utövat eller kunnat utöva inverkan allenast å taxering till kommunal

inkomstskatt, bestämmas böter, örn det oriktiga meddelandet blivit

vid taxeringen följt, till högst tjugufem öre för varje skatteöre, som

därigenom kommit att icke påföras den skattskyldige, och i annat fall till

högst tjugufem öre för varje skatteöre, som icke skulle påförts den skattskyldige,

därest det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i

vartdera fallet dock till minst femtio kronor.

Har någon i virkesdeklaration eller därtill hörande handling eller i

upplysning, som i 46 § avses, lämnat sådant oriktigt meddelande, som i

första stycket sägs, bote, örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt, högst en krona för varje tiotal kronor rotvärde, som därigenom

icke blivit taxerat, och i annat fall högst en krona för varje tiotal

kronor rotvärde, som icke skulle hava taxerats, i händelse det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio

kronor.

2 mom. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats

mot bättre vetande, men har den som lämnat meddelandet vid dess

avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, straffes denne med

böter, högst hälften av det belopp, vartill enligt 1 inom. i motsvarande

fall högst må dömas, men lägst tjugufem kronor.

3 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förseelse, som i 1 mom.

sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,

så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.

Detsamma gäde ock, örn någon vid sådan förseelse i avsikt att

bereda den skattskyldige vinning ej behörigen fullgjort skyldighet att

meddela uppgift till ledning vid dennes taxering för inkomst eller förmögenhet

eller virkestaxering.

1 Kursiveringar utmärka avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

å mom. Straff enligt denna paragraf inträder icke för den, som av

egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

beträffande ikraftträdandet:

av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, friherre Lagerfelt,

Anderson i Norrköping, Larsson i Örbyhus, Heiding, Brännström i Skellefteå

och Velander, vilka anfört:

»I propositionen har föreslagits, att förordningen skall träda i kraft

den 1 juli 1935, dock att 141—143 §§ samt 144 § 1 mom. i deras förutvarande

lydelse även därefter skola äga tillämpning i fråga örn förseelser, som

begåtts före nämnda dag. Detta förslag föranleder icke till annan erinran

än att, då i regel en författning icke bör erhålla retroaktiv verkan,

bör denna princip även gälla beträffande det nu föreliggande förslaget,

vilket därför bör träda i kraft först från och med nästa taxeringsår eller

från och med den 1 januari 1936.

Vi hava alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering

hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 325

av herr Fredrik Ström i nu berörda del, besluta, att

bestämmelsen örn ikraftträdandet i förslaget till förordning

örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) skall hava följande

lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936, dock att 141—143 §§

samt 144 § 1 mom. i deras förutvarande lydelse även därefter skola äga

tillämpning i fråga örn förseelser, som begåtts före nämnda dag.»

beträffande motiveringen:

av herr Anderson i Norrköping mot vissa delar av utskottets motivering.

Hiliana lill riksdagens protokoll 10,15. 7 sami. Nr 37-

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämn s. 1 i texten