Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullsatserna å vissa för lacker avsedda lösningsmedel m. m.

1935-05-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:38, Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullsatserna å vissa för lacker avsedda lösningsmedel m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

flir 38.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1935 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om höjning av tullsatserna å vissa för lacker avsedda lösningsmedel

m. m.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 162 i

första kammaren av herr Wohlin m. fl. och nr 316 i andra kammaren av

herrar Björck i Kristianstad och Björklund, har hemställts, »att riksdagen

fr. o. m. den dag Kungl. Maj:t bestämmer beslutar vidtaga följande ändringar

i och tillägg till gällande tulltaxa.

Tull för

100 kg

kronor

215: i För lacker avsedda lösningsmedel, bestående av estrar med

tillsats av andra organiska vätskor, såsom bensin, bensol,

aceton, metanol (metylalkohol) eller dylikt, och ej hänförliga

till nr 215: 2; ävensom metylacetat, butylacetat

och adronolacetat (cyklohexanolacetat), med eller utan

tillsats, som nyss nämnts................................................... N 75: —

215:2 Etyllaktat (mjölksyreetylester), butyllaktat, dimetylftalat,

dietylftalat, dibutyl- och diisobutylftalat, glykolsyreetylester,

metylglykol (glykolmonometyleter), etylglykol,

butylglykol, metylglykolacetat, etylglykolacetat, glykolmonoacetat

och glykoldiacetat, med eller utan tillsats,

som nämnts i nr 215: x .................................................... N 30: —

Lacker och lackfärger, fasta eller flytande, samt fernissor,

ej hänförliga till nr 252:

253 sprithaltiga, andra än cellulosalacker............ T; även
som

icke drickbara spritblandningar, ej särskilt

nämnda, samt sprithaltiga putsmedel för läderarbeten

................................................................................ N 40: —

andra slag:

254: l asfaltlacker — — — — — — — — — —---

254: 2 cellulosalacker................................................................ T 75: —

254: 3 andra............................................................................... T 30: —.»

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 38—40. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Vid behandlingen av dessa motioner, vilka innefatta förslag om höjning

av tullen å vissa lösningsmedel för lacker samt å cellulosalacker, har

utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig;

och har utskottet härvid jämväl tagit del av handlingarna i

vissa nedan omförmälda, på Kungl. Maj:ts prövning beroende ärenden

rörande höjning av tullen å samma artiklar, som avses i de föreliggande

motionerna.

För lacker avsedda lösningsmedel. I gällande tulltaxa upptagas under

tulltaxenr 215 (statistiskt nr 531) med en tull av 30 kronor för 100 kilogram

»för lacker avsedda lösningsmedel, bestående av estrar nied tillsats

av andra organiska vätskor, såsom bensin, bensol, aceton, metanol (metylalkohol)

eller dylikt; ävensom metylacetat, butylacetat, adronolacetat

(cyklohexanolacetat), etyllaktat (mjölksyreetylester), butyllaktat, dimetylftalat,

dietylftalat, dibutyl- och diisobutylftalat, glykolsyreetylester,

metylglykol (glykolmonometyleter), etylglykol, butylglykol, metylglykolacetat,

etylglykolacetat, glykolmonoacetat och glykoldiacetat, med eller

utan tillsats, som nyss nämnts».

I de föreliggande motionerna föreslås en uppdelning av tulltaxenr 215

i två nummer, av vilka det ena 215: i skulle upptaga vissa för lacker avsedda

lösningsmedel med en från 30 till 75 kronor för 100 kilogram förhöjd

tull och det andra 215: 2 övriga hithörande artiklar med oförändrad

tull av 30 kronor för 100 kilogram. Beträffande den för höjning av

tullen å lacklösningsmedel anförda motiveringen, vilken i vissa delar

nära överensstämmer med vad som anförts i nedan omförmälda, till

Kungl. Maj:t ingivna framställning från Skånska Ättikfabriken aktiebolag,

får utskottet hänvisa till motionen nr 162 i första kammaren.

I en den 14 mars 1933 dagtecknad skrift har Skånska Ättikfabriken

aktiebolag gjort framställning örn höjning av tullen för lacklösningsmedel

till 75 kronor för 100 kilogram. Till stöd för framställningen har bolaget

anfört bland annat:

Enligt, det svensk-tyska handelsavtalet av den 14 maj 1926 hade från

svensk sida medgivits tullnedsättning beträffande vissa tekniska lösningsmedel,

däribland butylacetat, från 2 kronor 50 öre till 30 öre för kilogram.

En följd därav hade blivit, att utländska fabrikat helt behärskade den

svenska marknaden beträffande lösningsmedel för lacker. Trots denna utländska

monopolställning och de på grund av det ringa tullskyddet förminskade

utsikterna för inhemsk tillverkning å detta område hade bolaget

år 1930 upptagit fabrikation av butylacetat och andra lacklösningsmedel.

På grund av bolagets uppträdande på marknaden hade priserna å

lacklösningsmedel under de senare åren nedpressats med 25—40 procent,

oavsett den prissänkning, som uppstått genom guldmyntfotens upphävande.

För att uppehålla och utbygga den inhemska tillverkningen å detta

område och därigenom i möjligaste mån bliva oberoende av utländskt in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

3

flytande erfordrades emellertid ett ökat skydd, vilket borde genomföras

genom en lämpligt avvägd tullförhöjning. Ett ytterligare skäl för en

sådan åtgärd utgjorde det förhållandet, att råvaran butanol för det viktigaste

lacklösningsmedlet butylacetat vore belagd med tull av 15 procent

av värdet, varigenom nettotullskyddet å butylacetat avsevärt minskades.

En tullförhöjning skulle givetvis medföra någon prisförhöjning, vilken,

såvitt kunde bedömas, förmodligen komme att neutraliseras genom ytterligare

prissänkningar å de importerade produkterna. I varje fall skulle

en tullförhöjning icke tillnärmelsevis återföra priserna till det läge, som

varit rådande vid tiden för upptagandet av den inhemska tillverkningen.

I en senare inkommen skrift av den 1 november 1933 har bolaget framhållit,

att konkurrensen utifrån på senaste tid blivit alltmer besvärande,

i det att här i landet lacklösningsmedel utbjudits till priser, liggande avsevärt

under motsvarande svenska noteringar.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 28 december 1933 av

kommerskollegium, som därvid överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor

införskaffat yttrande, samt den 10 januari 1934 av generaltullstyrelsen.

Sveriges kemiska industrikontor har i sitt yttrande i ämnet påpekat,

att kontoret vid traktatförhandlingarna med Tyskland år 1926 avstyrkt

den senare genomförda sänkningen av tullen för lösningsmedel till 30 öre

för kilogram, vilken tullsats måste betecknas såsom otillräcklig. Kontoret

vidhölle alltjämt denna sin uppfattning och ansåge åtminstone en fördubbling

av tullsatsen nödvändig. Enligt kontorets mening borde emellertid

en tullhöjning begränsas att avse butylacetat och andra ättiksyreestrar

av butylalkohol, etylalkohol, propylalkohol och isopropylalkohol,

enär övriga lösningsmedel icke tillsvidare torde bliva föremål för tillverkning

inom landet.

Kommerskollegium har framhållit, att sedan numera inhemsk tillverkning

av såväl lösningsmedel för lacker som lacker uppstått, förnyad uppmärksamhet

borde ägnas tullförhållandena å detta område, samt i sådant

avseende anfört:

Tullen å lösningsmedel för lacker — 30 kronor för 100 kilogram — torde

i och för sig icke kunna anses låg, då den motsvarade mer än 15 procent

av ett normalt handels värde å varan. Med hänsyn till de former, som

kännetecknade våra tiders prispolitik, syntes emellertid tullsatsen icke

innebära nöjaktigt skydd för den inhemska tillverkningen av dylika lösningsmedel.

Sökandebolaget torde nämligen, för att överhuvudtaget kunna

få någon avsättning på den svenska marknaden, hava varit nödsakat

att med en utländsk fabrikskoncern ingå avtal, som visserligen innebure

tillförsäkrandet åt bolaget av en viss mindre del av den svenska marknaden

men förbehölle försäljningen åt den utländska koncernen. Enbart

ett sådant avtal visade ju tydligt de svenska tillverkarnas svaga ställning

på området i konkurrens gentemot utlandet. Sedan emellertid den svenska

fabriken fått till stånd sagda uppgörelse, vilken även omfattade prisfrågan,

hade lösningsmedel från andra länder utbjudits här i landet till

priser, som torde utesluta varje möjlighet till konkurrens från svenska

fabrikat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Betydelsen för svensk kemisk industri av den under senare år framträdande

inhemska tillverkningen av vissa organiska lösningsmedel för

lacker läge däri, att denna fabrikation syntes erbjuda en av de få till buds

stående vägarna att finna större avsättning för de ämnen, som uppstode

vid torrdestillation eller annan kemisk behandling av skogsprodukter

eller sekundärt framställdes ur så utvunna ämnen. De moderna lackfärgerna,

såväl oljelacker som cellulosalacker, bade fått en hastigt ökad

användning och tenderade att få karaktären av verkliga massartiklar. I

samma mån ökades förbrukningen av motsvarande lösningsmedel, och

denna kombination innebure uppenbarligen en lovande utsikt till ökad

sysselsättning för de svenska industriföretag, som vore inställda på fabrikation

därav. Förutsättningen därför vore emellertid, att de kunde uthärda

konkurrensen med utlandet.

Den betydande eftergift i tullskyddet, som 1926 års överenskommelse

inrymde åt Tyskland beträffande lösningsmedel för lacker, hade inneburit

å ena sidan, att de svenska lackfabrikanterna fått sina tullutgifter för

vissa viktiga halvfabrikat sänkta, men å andra sidan, att inhemsk tillverkning

av sådana lösningsmedel försvårats. Fördelen för lackfabrikanterna

bade i fortsättningen reducerats väsentligt därigenom, att från utländskt

håll relativt höga exportpriser noterats å lösningsmedlen men

låga priser å de färdiga lackerna, varigenom den svenska lacktillverkningen

försatts i en ogynnsam mellanställning. Då svensk företagsamhet

bade sökt fylla denna lucka genom tillhandahållande av billigare lösningsmedel,

bade denna insats genom förut berörda prispolitik snart blivit

ståcki Det torde kunna betecknas som ett synnerligen viktigt intresse

att genom tullagstiftningen stödja båda dessa sammanhängande tillverkningar:

fabrikation av lösningsmedel och framställning av lacker. Som

nu gällande tullsats å lösningsmedel för lacker icke längre vore traktatsenligt

bunden, syntes starka skäl tala för en höjning av denna tull.

Efter att hava berört förslaget från Sveriges kemiska industrikontor

bar kollegium påpekat, att det viktigaste av hithörande lösningsmedel

för lacker vore ättiksyreestern av butylalkohol (butylacetat), som

representerade inemot 90 procent av förbrukningen i Sverige av dylika

lösningsmedel. Närmast i ordningen kvantitativt sett komme de tre andra

av industrikontoret anförda alkoholernas ättiksyreestrar. övriga till

ifrågavarande tulltaxerubrik hänförliga ämnen betingade så höga priser

och bade sådana egenskaper, att en lägre tull för dessa icke kunde befaras

medföra utbyte av exempelvis butylacetat mot någon annan till rubriken

hörande kemisk förening. Kollegium biträdde därför industrikontorets

förslag till begränsning av tullförhöjningen samt förordade sökandebolagets

förslag örn en förhöjning av tullen till 75 kronor för 100 kilogram.

Generaltullstyrelsen bar anfört huvudsakligen följande:

En begränsning av tullförhöjningen enligt det av Sveriges kemiska industrikontor

framlagda och av kommerskollegium biträdda förslaget torde

komma att medföra vissa svårigheter av tullteknisk natur. Till lösningsmedel

avsedda blandningsprodukter innehölle nämligen stundom

metyl- eller amylacetat, vilka vid tulltaxeringen av ifrågavarande blandningsprodukter

endast med svårighet torde kunna skiljas från ättiksyreestrar

av andra alkoholer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

Etyl-, propyl- och isopropylacetat utan inblandning av bensin, bensol

eller andra dylika organiska vätskor hänfördes för närvarande till tulltaxenr

257 eller 258, vilka nummer omfattade flyktiga vegetabiliska

oljor, sammansatta eterarter (estrar) samt inom parfymindustrien eller

vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker och dylikt använda

essenser och andra välluktande ämnen, ej hänförliga till annat nummer,

naturliga eller konstgjorda, andra än bittermandelolja. För dessa varor

utginge allt efter som förpackningen vägde brutto minst 1 kilogram eller

mindre än 1 kilogram en grundtull av 200 kronor respektive 300 kronor

för 100 kilogram. Härtill komme vid båda numren en tilläggstull av 200

kronor för 100 kilogram enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa. Avsedda att användas såsom lösningsmedel

för lacker plägade dock etyl-, propyl- och isopropylacetat införas

uppblandade med andra organiska vätskor, t. ex. toluol (vanligen med

omkring 10 procent), i vilket fall varan bleve hant''örlig till tulltaxenr

215 och underkastad den lägre tull, som utginge vid detta nummer.

Vid eventuellt beaktande av det framställda önskemålet örn tullförhöjning

för ifrågavarande artiklar syntes denna lämpligen kunna genomföras

på det sätt, att tulltaxenr 215 uppdelades i två nummer. En sådan

ändring skulle visserligen icke fullt motsvara det förslag, som framställts

av Sveriges kemiska industrikontor och tillstyrkts av kommerskollegium.

De artiklar, som icke inrymdes i sistnämnda förslag men

komme att drabbas av tullförhöjningen, vore emellertid av den beskaffenhet,

att de, i den mån de förekornme till införsel, konkurrerade med butylacetat

och övriga inom landet framställda lösningsmedel.

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen, under erinran örn att en

höjning av tullen å lösningsmedlen innebure en ökad tullbelastning för

inhemska tillverkningen av lacker, varför denna tillverkning vid genomförandet

av nu förordade tullförhöjning även borde komma i åtnjutande

av motsvarande högre tullskydd, tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen

enligt ett med hänsyn till vad ovan anförts modifierat förslag.

Genom beslut den 16 februari 1934 tillkallade Kungl. Majit generaltulldirektören

N. Wohlin, direktören A. G. Bergengren, lektorn J. E. Björnsson,

direktören J. L. Ekman, direktören A. Th. N. Gabrielsson, landsorganisationens

ordförande K. E. Johanson, professorn B. G. Ohlin, direktören

A. I. Olsson och hemmansägaren G. Strindlund att såsom sakkun

niga inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag

till beredskapsåtgärder till skydd för den inhemska marknaden såsom ett

led i arbetet för åvägabringande av ökade försörjningsmöjligheter inom

olika näringsgrenar.

De sakkunniga hava den 10 april 1934 avgivit betänkande med förslag

till vissa tullåtgärder, vilka kunde vara ägnade att öka försörjningsmöjligheterna

inom landet.

I betänkandet, som innebär förslag örn tullförhöjningar beträffande ett

flertal tulltaxerubriker, behandlas jämväl frågan örn förhöjning av tullen

å för lacker avsedda lösningsmedel. De sakkunniga, som haft tillfälle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

taga del av förevarande framställning jämte däröver avgivna yttranden,

hava i korthet erinrat örn vad som anförts i ämnet samt därjämte uttalat,

att goda förutsättningar funnes för ökad sysselsättning inom ifrågavarande

bransch, därest de svenska tillverkarna genom ett tillräckligt skydd

sattes i stånd att uthärda den utländska konkurrensen. Utan att ingå i

närmare prövning av den avsedda tullförhöjningens storlek hade de sakkunniga

funnit sig böra tillstyrka tullåtgärd på denna punkt.

I en till handelsdepartementet den 7 mars 1935 inkommen skrift har

Svenska garveriidkare!öreningen under erinran örn att vid årets riksdag

väckts likalydande motioner (1:162 och II: 316) örn höjning av tullsatserna

å vissa för lacker avsedda lösningsmedel samt cellulosalacker, framhållit,

att en höjning av nämnda tullsatser skulle medföra allvarliga olägenheter

för den svenska garveriindustrien. Till frågans närmare belysning har

föreningen anfört huvudsakligen följande:

De ifrågavarande varuslagen hade en utbredd användning inom läderindustrien

vid framställning av ovanläder, varmed förstodes förutom

ovanläder till skodon jämväl reseffektläder och läder för möbel- och automobilklädsel.

Under år 1933 hade garveriindustrien förbrukat cirka 50,000

kilogram lacklösningsmedel. Förbrukningen av cellulosalacker under

nämnda år hade uppgått till omkring 60,000 kilogram, uteslutande av utländsk

tillverkning. Att svenska lacker icke kommit till användning berodde

på att inom landet icke kunnat framställas en kvalitet lämplig för

läderlackering. Även örn de svenska lackfärgerna i prishänseende ställde

sig fördelaktigare än de utländska, vore därför garverierna nödsakade

att använda importerade lacker i sin fabrikation.

Den svenska ovanläderindustrien hade att utstå en mycket hård konkurrens

särskilt från utlandet, där sedan gammalt funnes stora specialfabriker

för tillverkning av ovanläder med tillgång till lämpliga lösningsmedel

och lacker. De svenska företagarna, som för att kunna framställa en fullgod

produkt vore hänvisade till import av nämnda varor, vore därigenom

— speciellt under nuvarande valutaförhållanden —- handikapade i konkurrensen.

En höjning av tullsatserna å ifrågavarande varor med därmed

följande ytterligare prisstegring skulle därför högst ogynnsamt inverka

på den svenska ovanläderindustriens konkurrensförmåga. Importen

av ovanläder, som för närvarande uppginge till omkring 20 procent av

den inhemska produktionen, visade tendens att stiga trots de svenska garveriernas

ansträngningar att hävda sig i konkurrensen. Denna betydande

import möjliggjordes genom att ovanläderindustrien icke åtnjöte ett tillräckligt

starkt tullskydd.

I detta sammanhang har föreningen påpekat, att de här i landet framställda

skinnsorter, vid vilkas slutbehandling cellulosalacker användas,

för närvarande icke tulltaxerades såsom lackerade skinn (statistiskt nr

661 och 664) utan i stället hänfördes till färgade skinn (statistiskt nr 660

och 663).

Slutligen har föreningen anfört:

Den fördyring av produktionskostnaderna, som skulle bliva följden av

den föreslagna tullhöjningen, torde icke kunna undgå att inverka på sys
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 7

selsättningsgraden inom ovanläderindustrien. Den ökning av arbetstillfällena

inom lackindustrien, som ett genomförande av ett förhöjt tullskydd

avsåge att åstadkomma, kunde med andra ord väntas medföra en

motsvarande minskning av arbetstillgången inom läderindustrien. Den

svenska läderindustrien hade sedan ett antal år tillbaka haft att kämpa

med stora svårigheter av olika slag. Det vore därför av så mycket större

vikt för densamma, att den icke genom åtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet

försattes i en ställning, som i hög grad skulle nedsätta dess

konkurrensförmåga gentemot utlandet,

Över nu berörda framställning hava efter remiss yttranden avgivits den

8 mars 1935 av kommerskollegium, som därvid överlämnat yttrande från

Sveriges kemiska industrikontor, samt den 15 i samina månad av generaltullstyrelsen.

Sveriges kemiska industrikontor har framhållit, att de av Svenska garveriidkareföreningen

påtalade svårigheterna för den inhemska läderindustrien

torde kunna undgås genom att alla skinn, överdragna med lack,

även cellulosalack, skulle hänföras till lackerade skinn (statistiska nr 661

och 664), vilket även nr rent teknisk synpunkt vore riktigt.

Kommerskollegium, som funnit de av garveriidkareföreningen anförda

synpunkterna beaktansvärda, har ansett, att de påtalade olägenheterna för

ovanläderindustrien skulle kunna motverkas genom ökat tullskydd jämväl

å skinn, som behandlats med cellulosalacker. Sådant ökat tullskydd syntes

kollegium lämpligen kunna genomföras på så sätt, att skinn, som

överdragits med cellulosalacker, tullbehandlades som lackerade skinn, varigenom

desamma, utöver den för skinn av ifrågavarande slag utgående

tullen av 65 kronor för skinn i stycken, vägande minst 1 kilogram, respektive

90 kronor för 100 kilogram för skinn i stycken av mindre vikt, komme

att påföras en tilläggstull av 85 respektive 110 kronor för 100 kilogram.

Kollegium har hemställt, att, därest det ifrågasatta ökade tullskyddet för

lacklösningsmedel respektive cellulosalacker genomfördes, jämväl ändring

på sätt ovan angivits måtte vidtagas i tulltaxan.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande inledningsvis erinrat, hurusom

det av helt naturliga skäl icke kunde undvikas, att en tulländring beträffande

visst varuslag, som — i och för sig eller i bearbetat skick eller såsom

i vissa fabrikat ingående beståndsdel - funne användning inom olika

tillverkningsgrenar, komme att återverka på dessas tullskydd. Denna

omständighet torde emellertid icke böra utgöra hinder för genomförandet

av en reglering av tullbestämmelserna, där en sådan befunnes av förhållandena

påkallad. I den mån en tullhöjning för visst halvfabrikat gjorde

tullskyddet för den färdiga varan otillfredsställande, syntes konsekvensen

fordra, att även beträffande tullskyddet å den senare en justering av tullskyddet

vidtoges.

Styrelsen har därefter med ledning av de av garveriidkareföreningen

lämnade uppgifterna rörande förbrukningen av lösningsmedel respektive

cellulosalacker beräknat, att en höjning av tullen å dessa produkter med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

45 kronor för 100 kilogram skulle medföra en ökning av materialkostnaderna

för den svenska garveriindustrien med omkring 50,000 kronor för år.

Vidare har styrelsen anfört:

_ Det hade icke varit möjligt erhålla sådana närmare uppgifter angående

tillverkningen av de lädersorter, vid vilkas framställning lösningsmedel

och lacker komme till användning, som skulle erfordras för att med säkerhet

bedöma, vilken betydelse tullförhöjningarna å nämnda materialier

kunde hava för den svenska garveriindustrien. Tullhöjningen torde dock

näppeligen kunna motivera en så betydande ökning av tullen å de färdigberedda

skinnen — nämligen från 65 till 150 kronor per 100 kilogram för

skinn i stycken, vägande minst 1 kilogram, och från 90 till 200 kronor per

100 kilogram för skinn i stycken av mindre vikt — som skulle uppkomma

därigenom, att skinn med överdrag av cellulosalack, såsom kommerskollegium

ifrågasatt, i tullhänseende jämställdes med lackerade skinn. I detta

sammanhang borde tagas i betraktande, att förstnämnda slag av skinn i

allmänhet torde utgöras av tjockare kvaliteter med jämförelsevis hög

vikt.

Med ledning av importsiffrorna för de senare åren har generaltullstyrelsen

konstaterat, att importen av skinn, hänförliga till de rubriker i tulltaxan,

som omfatta med cellulosalacker behandlade skinn, sjunkit avsevärt

under denna tid, varför de nuvarande tullsatserna syntes hava inneburit

ett tillfredsställande skydd för den inhemska tillverkningen. Därest

denna tillverkning icke skulle anses tåla vid den minskning av tullskyddet,

som genomförandet av den föreslagna tullhöjningen för lösningsmedlen

och lackfärgerna skulle innebära, syntes garveriindustriens intressen

i nu berörda avseende lämpligen kunna tillgodoses enligt två alternativ,

antingen genom viss höjning av tullen å med cellulosalack behandlade

skinn eller ock därigenom, att sådana lösningsmedel och lacker,

som vore avsedda att användas inom läderindustrien, undantoges

från tullförhöjning.

Härom har generaltullstyrelsen framhållit:

Det förstnämnda alternativet förutsatte, att nämnda slag av skinn på

ett ur tulltaxeringssynpunkt tillfredsställande sätt kunde åtskiljas från

andra. . Under den tid, som stått till buds, hade styrelsen icke kunnat erhålla

tillräckligt stöd för bedömandet, huruvida detta läte sig göra. Ej

heller hade det varit för styrelsen möjligt att fastställa, i vilken grad

tullen å med cellulosalack behandlade skinn behövde höjas, för att den

föreslagna tullförhöjningen skulle kompenseras. Med hänsyn därtill ansåge

styrelsen sig böra förorda det senare av ovan angivna alternativ.

Vid den verkställda utredningen hade emellertid framkommit, att även

inom tillverkningen av konstläderpapp och vissa andra slag av papp

lösningsmedel och cellulosalacker komme till användning i icke oväsentlig

omfattning. I fråga örn exportvaror torde konsekvenserna av den

föreslagna tullhöjningen visserligen kunna elimineras genom tillämpning

av bestämmelserna angående tullrestitution, men det syntes kunna

ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till den utländska konkurrensen

på vår hemmamarknad jämväl sådana lösningsmedel och lacker, som

användas inom papp- och pappersindustrien, borde undantagas från tullförhöjning.

Såväl vad läder- som papp- och pappersindustrien beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 9

fade förutsatte detta ett intygsförfarande av det slag, som tillämpades

i fråga örn andra artiklar, vilka åtnjöte tullindring, då de vore avsedda

för viss industriell förbrukning.

Generaltullstyrelsen har slutligen föreslagit, att, vid en eventuell höjning

av tullen å under tulltaxenr 215 och 254:2 upptagna lösningsmedel

och cellulosalacker, till nämnda nummer måtte fogas en anmärkning med

bestämmelse därom, att tullen, under förutsättning att respektive varuslag

vore avsedda uteslutande för användning inom läder- eller pappoch

pappersindustrierna, skulle utgå med nuvarande belopp.

Storleken av införseln och den inhemska tillverkningen av lösningsmedel

för lacker framgår av följande uppgifter:

År

Införsel

Inhemsk tillverkning 1

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1931 ...........

256

344

45

67

1932 ............

289

439

89

134

1933 ...........

294

406

195

307

1934 ............

313

403

Cellulosalacker. Tulltaxenr 254: 2 inrymmer andra lacker och lackfärger

än sprithaltiga (tulltaxenr 253) och asfaltlacker (tulltaxenr 254:1)

med en gemensam tull av 30 kronor för 100 kilogram. Under denna

rubrik falla sålunda cellulosalacker (statistiskt nr 583) utan tillsats av

sprit. Sprithaltiga cellulosalacker falla däremot under tulltaxenr 253

med en tull av 40 kronor för 100 kilogram.

I de föreliggande motionerna föreslås sådan ändring av ifrågavarande

tulltaxenummer, att cellulosalacker, även sprithaltiga, skulle upptagas

särskilt för sig med en till 75 kronor för 100 kilogram förhöjd tull. Till

stöd härför hava motionärerna framhållit, att den av dem föreslagna

höjningen av tullen å lacklösningsmedel innebure en ökad tullbelastning

för den inhemska tillverkningen av cellulosalacker, varför denna

borde komma i åtnjutande av motsvarande högre tullskydd, ävensom

att, på sätt jämväl framhålles i nedan omförmälda, till Kungl. Maj:t

ingivna framställning, tillverkningen av cellulosalacker för närvarande

syntes i skyddshänseende vara sämre ställd än tillverkningen av oljelacker.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

nr 162 i första kammaren.

I en den 22 mars 1933 dagtecknad skrift hava Dorch, Bäcksin & C:os

Aktiebolag, Aktiebolaget Wilh. Becker och Klint, Bernhardt & Co gjort

framställning örn höjning av nuvarande tullsats för icke sprithaltiga cel
-

'' Av estrar, avsedda till lösningsmedel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lulosalacker med minst 20 öre per kilogram. Sökandena hava i sin framställning

sammanställt vissa kalkyler, utvisande den rådande ojämnheten

i det effektiva tullskyddet å färdiga cellulosalacker och oljelacker, hänförliga

till statistiskt nr 584, samt i anslutning därtill anfört bland annat

följande:

Av de lämnade uppgifterna framginge, att nettotullskyddet för oljelacker

utgjorde 27 kronor för 100 kilogram, vilket kunde betraktas såsom

tillfredsställande skydd, under det att nettotullskyddet för cellulosalacker

endast uppginge till 6 kronor 30 öre för 100 kilogram. Denna ojämnhet

i tullskyddet mellan dessa båda slag av lacker framstode så mycket

mer oegentlig vid det förhållandet, att tillverkningsvärdet av en oljelack

endast vore tredjedelen av samma värde för cellulosalack. Cellulosalacktillverkningen

här i landet hade numera blivit en stor produktionsgren,

vilken sysselsatte ett stort antal arbetare och dess produkter vore fullt

jämförliga med de utländska. Det vore därför berättigat, att den inhemska

industrien på detta område icke bleve sämre ställd än tillverkningen

av oljelacker.

Kommerskollegium har den 28 december 1933, efter remiss, avgivit yttrande

över framställningen samt därvid åberopat det från Sveriges kemiska

industrikontor införskaffade, under nästföregående punkt omförmälda

yttrande, däri jämväl frågan örn förhöjning av tullen å cellulosalacker

berörts.

I detta yttrande har Sveriges kemiska industrikontor i nu förevarande

avseende framhållit bland annat följande:

Tullen å lösningsmedel för lacker stöde i närmaste samband med tullen

å färdigfabrikatet cellulosalacker. Det vore inkonsekvent att cellulosalacker

och oljelacker skulle draga samma tull, enär cellulosalackerna vore

betydligt värdefullare än oljelackerna, vars värde i allmänhet endast torde

utgöra en tredjedel av de förras. Cellulosalackerna tillverkades i

starkt ökad omfattning och i utmärkta kvaliteter inom landet och funne

ständigt nya användningsområden. Den inhemska produktionen förde

emellertid en svår kamp med vissa utländska fabrikat, vilka kastades ut i

marknaden till underpris. Industrikontoret ansåge det därför nödvändigt,

att tullen å cellulosalacker höjdes i samma grad som tullen å lösningsmedlen.

För egen del har kommerskollegium till en början erinrat örn att 1928

års tullkommitté funnit tillverkningen av cellulosalacker i skyddshänseende

vara mindre fördelaktigt ställd än tillverkningen av sprithaltiga lacker

och oljelacker. Efter att i yttrandet hava påpekat sambandet mellan tullen

å lösningsmedlen för lacker och tullen å färdiga lacker har kollegium

framhållit följande:

De av sökandena framlagda kalkylerna över det effektiva tullskyddet å

färdiga cellulosalacker och å oljelacker hade icke givit anledning till erinran

från kollega sida. I procent av värdet å cellulosalacker respektive

oljelacker utgjorde nettotullskyddet i förra fallet 2.i och i senare fallet

13.5. Enligt kollega uppfattning saknades anledning att i skyddstullhänseende

ställa cellulosalackerna i sämre ställning än oljelackerna. Framställningen

av cellulosalaek vore vida mera komplicerad än framställnin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

11

gen av oljelack och innebure därför åtskilligt högre tillverkningskostnad

(oberäknat råvaror) för det förra slaget lacker än för det senare, ett förhållande,

som syntes göra en jämkning uppåt i tullskyddet för cellulosalackerna

ännu mera berättigad.

Under åberopande av sitt under nästföregående punkt omförmälda tillstyrkande

av tullförhöjning å lacklösningsmedel har kollegium framlagt

vissa kalkyler beträffande tullen å lösningsmedlen och dess inverkan å

tullskyddet för lacker, vilka beräkningar grundat sig å olika alternativ

i fråga örn storleken av tullsatserna för lösningsmedel respektive lacker.

Kollegium har slutligen förordat en tullsats av 75 kronor för 100 kilogram

såsom lämplig avvägning av tullskyddet för cellulosalacker vid lika

hög tull för lösningsmedlen butylacetat med flera samt hemställt örn vidtagande

av åtgärd för ett utbrytande av cellulosalacker (statistiskt nr 583)

ur tulltaxenr 254:2 med egen tullsats.

Generaltullstyrelsen har i infordrat yttrande den 10 januari 1934 framhållit:
Ej

sprithaltiga cellulosalacker folie nu under nr 254: 2 i tulltaxan och

droge en tull av 30 kronor för 100 kilogram. Vid en höjning av tullen å

dylika lacker enligt kommerskollegii förslag torde sagda tulltaxenummer

böra uppdelas i två undernummer, betecknade 254: 2 och 254: 3 samt omfattande,

det förra cellulosalacker och det senare andra lacker än de i

föregående nummer särskilt nämnda slagen.

Cellulosalacker, innehållande sprit, hade dittills hänförts till tulltaxenr

253 och sålunda belagts med högre tull än övriga cellulosalacker,

nämligen 40 kronor för 100 kilogram. Denna tullsats kunde uppenbarligen

icke bibehållas oförändrad för dessa lacker, under det att tullen höjdes

till 75 kronor vid nr 254: 2, enär den högre tullen då i vissa fall skulle

kunna undgås genom inblandning av sprit i varan. Enligt styrelsens

mening borde därför den förhöjda tullen vid nr 254: 2 drabba jämväl

sprithaltiga cellulosalacker. För att uppnå detta erfordrades en mindre

ändring av ordalydelsen i nr 253.

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen framlagt förslag till författningsbestämmelser.

De inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, vars uppdrag tidigare

berörts, hava haft jämväl nu förevarande spörsmål under övervägande.

De sakkunniga hava funnit det angeläget, att tillverkningen

av cellulosalacker icke genom ett alltför lågt tullskydd i förhållande till

tullbelastningen å råvarorna, bleve hämmad i utvecklingen. Genom en

tullförhöjning skulle vissa ökade sysselsättningsmöjligheter beredas dels

direkt och dels indirekt — genom tillverkning av emballage o. dyl. —

men dessutom skulle den svenska lackindustrien erhålla en starkare ställning.

De sakkunniga hava för sin del förordat en förhöjning av tullen i

enlighet med ämbetsverkens förslag.

Den under nästföregående punkt omförmälda framställningen från

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Svenska garveriidkareföreningen har, såsom av den där lämnade redogörelsen

framgår, avseende även å cellulosalacker, varför här allenast

må hänvisas till redogörelsen i fråga.

Rörande införseln och den inhemska produktionen av cellulosalacker må

nedanstående uppgifter anföras:

År

Införsel

Inhemsk tillverkning

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1931 ............

263

676

481

1,145

1932 ............

192

634

631

1,614

1933 ............

209

694

822

2,107

1934 ............

236

800

Framställningar till utskottet. I till utskottet ingivna framställningar

hava representanter för olika näringsgrenar givit uttryck för allvarliga

betänkligheter gent emot de föreslagna tullförhöjningarna för lacklösningsmedel

och därav framställda cellulosalacker. Så har från Svenska

garveriidkareföreningen inkommit en skrift av enahanda innehåll som

den ovan återgivna, till handelsdepartementet ingivna. Vidare hava

Aktiebolaget Nol-Tingstad, Alstermo Bruks Aktiebolag samt Aktiebolaget

Tidan i särskilda skrivelser uttryckt farhågor för att de ifrågasatta

tullförhöjningarna skulle inverka hämmande på avsättningen såväl här

i landet som å exportmarknaden av dessa företags tillverkningar av

konstläderpapp och annan med cellulosalack ytbehandlad papp och konstläder.

Vidare hava dels Dorch, Bäcksin & C:os Aktiebolag och Oscar

Bäcksins Aktiebolag, dels Färg- och Ferniss Fabriks Aktiebolaget, dels

ock Klint, Bernhardt & Co samt tre andra firmor inom färgbranschen i

särskilda skrivelser samstämmigt uttalat betänkligheter mot genomförandet

av den föreslagna tullhöjningen å cellulosalacker, vilken kom me att

drabba olika förbrukare, som redan nu kämpade med ekonomiska svårigheter.

Slutligen har en representant för Skånska Åttikfabriken Aktiebolags

försäljning av lösningsmedel i en till utskottet ingiven promemoria

utvecklat sina synpunkter på den inhemska tillverkningen och importen

av lacklösningsmedel och cellulosalacker.

Såsom framgår av de till utskottet inkomna framställningarna skulle ett

ökat tullskydd för lacklösningsmedel nödvändiggöra en höjning av tullskyddet

för cellulosalacker. En dylik åtgärd är ägnad att ingiva betänkligheter

ej minst med hänsyn till behovet av införsel av dylika lacker i

vissa kvaliteter för särskilda ändamål. Det är vidare tydligt, att

vid genomförandet av en höjd tull å lösningsmedel och lacker

svårigheter möta att på ett rättvist sätt avväga den kompensation

för tullförhöjningen, som i form av ökat tullskydd borde beredas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 13

de industrier, vilka för sina tillverkningar använda dessa förbrukningsartiklar.

Generaltullstyrelsen har i sitt ovan återgivna utlåtande (sid. 8—

9) anvisat möjligheten att från tullförhöjning undantaga de lösningsmedel

och lacker, som användas av vissa större förbrukare. Inom andra områden

saknas visserligen icke i gällande tulltaxa exempel på sådan undantagslagstiftning,

men enligt utskottets uppfattning bör en dylik utväg anlitas

endast örn alldeles särskilda skäl föreligga. I förevarande fall skulle

vid genomförandet av generaltullstyrelsens förslag vissa industrier med

avseende å priset på en viktig förbrukningsartikel komma i mycket olika

ställning.

Av de ovan anförda siffrorna framgår, att den inhemska tillverkningen

på förevarande område under senare år ökat eller från år 1931 till år

1933 vad angår lacklösningsmedel från 45 till 195 ton och ifråga örn cellulosalacker

från 481 till 822 ton. Tillverkningen och därmed sysselsättningsmöjligheterna

ha sålunda visat stigande tendens även under nu rådande

tullförhållanden. I detta sammanhang bör jämväl uppmärksammas,

att under nämnda år införseln av lacklösningsmedel icke företett någon

mera betydande stegring och införseln av cellulosalacker minskats.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då genomförandet av de föreslagna

tullförhöjningarna icke torde kunna undgå att få menliga återverkningar

för viktiga grenar av inhemsk industri, har utskottet icke ansett

skäl föreligga att under förhandenvarande förhållanden tillstyrka åtgärder

i motionernas syfte. Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna 1:162 av herr Wohlin

m. fl. samt II: 316 av herrar Björck i Kristianstad

och Björklund, örn höjning av tullsatserna å

vissa för lacker avsedda lösningsmedel m. m., icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOIL NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Jönsson, Larson i Lerdala, friherre

Lagerfelt, [.Örgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Hjalmarsson, Sjödahl,

Löfvander, Berg i Karlskrona, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp,

Heiding, Hagberg i Malmö, Hällgren, Nilsson i Karlstad och Persson i Undersvik.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.