Memorial, med föranledande av kamrarnas skilj aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämnet väckt motion.
1935-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1935:41, Memorial, med föranledande av kamrarnas skilj aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets memorial Nr 41.
1
Sr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1931) kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets memorial, med föranledande av kamrarnas skilj
aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag
till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
ävensom en i ämnet väckt motion.
I en den 22 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 148, bade Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av
taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
I sitt i anledning av nämnda proposition avgivna betänkande nr 37 hade
bevillningsutskottet hemställt, bland annat, att riksdagen måtte i anledning
av förevarande proposition antaga ett vid nämnda betänkande fogat,
såsom utskottets förslag betecknat förslag till förordning örn ändring i
vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
I en vid betänkandet fogad, av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. avgiven
reservation hade hemställts, att den enligt utskottets förslag i 32 §
3 mom. stadgade skyldigheten för rörelseidkare, som ej fört handelsböeker,
att efter anmaning av landskamrerare tillhandahålla av rörelseidkaren
förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen
jämte därtill hörande handlingar, måtte utgå ur förslaget, samt att
riksdagen i enlighet härmed måtte besluta antaga det vid reservationen
fogade förslaget till lydelse av 32 § 3 mom. Vidare hade i en vid betänkandet
fogad, av herr Bärg i Katrineholm m. fl. avgiven reservation hem
ställts beträffande ansvarsbestämmelserna i 143 §, att riksdagen med bifall
i övrigt till utskottets hemställan måtte besluta, att i straffskalan för
oriktig deklaration, som avgivits mot bättre vetande, skulle ingå fängelse
i högst sex månader, under det att utskottet hemställt, att dylikt straff ej
skulle ingå i straffskalan. Slutligen hade i en vid betänkandet fogad, av
herr Nilsson i Kristianstad m. fl. avgiven reservation beträffande bestämmelsen
om förordningens ikraftträdande hemställts, att riksdagen med bifall
till motionen I: 325 av herr Fredrik Ström, i nu berörda del, måtte
besluta, att förordningen skulle träda i kraft först från och med den 1
Milling till riksdagens protokoll 1935. ? sami. Nr bl.
1
2 Bevillningsutskottets memorial Nr 41.
januari 1936 i stället för i enlighet nied utskottets hemställan den 1 juli
1935.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava, såvitt nu är i
fråga, första, kammaren, med antagande av utskottets förslag i övrigt,
godkänt dels den lydelse av 32 § 3 morn., som föreslagits i den av herr
Nilsson i Kristianstad m. fl. avgivna reservationen, dels ock den av herr
Nilsson i Kristianstad m. fl. avgivna reservationen angående ikraftträdandet
av förevarande förslag till förordning örn ändring i vissa delar av
taxeringsförordningen, samt andra kammaren godkänt förslaget till förordning
örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen i den av utskottet
föreslagna lydelsen, dock med den avvikelsen från nämnda förslag,
att ansvarsbestämmelsen i 143 § godkänts i enlighet med den av herr Bärg
m. fl. avgivna reservationen.
Mellan dessa kamrarnas beslut föreligga sålunda följande skiljaktigheter.
Enligt första kammarens beslut skulle rörelsei dkar e, som oj fört
handelsböeker, icke vara skyldig att efter anmaning av landskamrerare
tillhandahålla av rörelseidkaren förda anteckningar rörande intäkter
och utgifter inom rörelsen, medan enligt andra, kammarens beslut sådan
skyldighet skulle vara förhanden. I fråga örn ansvarsbestämmelserna
skulle enligt första kammarens beslut i straffskalan för oriktig deklaration,
som avgivits mot bättre vetande, icke ingå frihetsstraff, under det
att enligt andra kammarens beslut i straffskalan för dylik förseelse skulle
ingå sådant straff med fängelse i högst sex månader. Beträffande förordningens
ikraftträdande innebär första kammarens beslut, att förordningen
skulle träda i kraft den 1 januari 1936, medan enligt andra kammarens
beslut förordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1935.
Utskottet, som baft att jämlikt § 03 riksdagsordningen söka sammanjämka
de olika meningar, i vilka kamrarna sålunda stannat, har i sådant
hänseende ansett sig böra föreslå, att riksdagen beträffande skyldigheten
för rörelseidkare, som ej fört handelsböeker, att efter anmaning
av landskamrerare tillhandahålla av rörelseidkaren förda anteckningar
rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar,
följer andra kammarens beslut, men i fråga örn ansvarsbestämmelserna
i 143 § och bestämmelsen örn ikraftträdandet ansluter sig till
forsta kammarens mening.
Utskottet får således hemställa,
att kamrarna måtte, första kammaren med frånträdande
av sitt beslut i fråga örn 32 § 3 mom. i förslaget
till ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
samt andra kammaren med frånträdande av
sina beslut i fråga om 143 § och bestämmelsen örn
Bevillningsutskottets memorial Nr 41.
3
ikraftträdandet i samma författningsförslag, besluta,
att nämnda författningsrum och bestämmelse skola
erhålla följande lydelse:
32 i
:i moni. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig
föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl
fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter
anmaning av landskamrerare, i den utsträckning denne prövar nödigt,
tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för granskning,
varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare,
som ej fört handelsböcker, med avseende å av honom förda
anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill
hörande handlingar.
Vad nu---och handlingar.
143
1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling
eller i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 §
avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att
leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, bote om det oriktiga
meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst-
och förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat
fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle
hava undandragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid
taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor. Därest det oriktiga
meddelandet avsett förhållande, som utövat eller kunnat utöva inverkan
allenast å taxering till kommunal inkomstskatt, vare straffet böter,
örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst tjugufem
öre för varje skatteöre, som därigenom kommit att icke påföras den
skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för varje skatteöre,
som icke skulle påförts den skattskyldige, därest det oriktiga meddelandet
blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor.
Har någon i virkesdeklaration eller därtill hörande handling eller i
upplysning, som i 4(1 § avses, lämnat sådant oriktigt meddelande, som i
första stycket sägs, bote, örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen
följt, högst en krona för varje tiotal kronor rotvärde, som därigenom
icke blivit taxerat, och i annat fall högst .en krona för varje tiotal Japnor
rotvärde, som icke skulle hava taxerats, i händelse det oriktiga meddelandet
blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio
kronor.
2 moni. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats
mot bättre vetande, men har den som lämnat meddelandet vid dess
4
Bevillningsutskottets memorial Nr 41.
avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stad
gas hava motsvarande tillämpning; dock må böterna bestämmas till
högst hälften av vad i nämnda mom. sägs, men likväl ej lägre än tjugufem
kronor.
3 morn. Den som uppsåtligen förleder annan till förseelse, som i 1 mom.
sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,
så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.
Detsamma gälle ock, om någon vid sådan förseelse i avsikt att
bereda den skattskyldige vinning ej behörigen fullgjort skyldighet att
meddela uppgift till ledning vid dennes taxering för inkomst eller förmögenhet
eller virkestaxering.
4 mom. Straff enligt denna paragraf inträder icke för den, som av
egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.
5 morn. Vad i 1, 2 och 3 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den
skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936, dock att 141—143 §§
samt 144 § 1 mom. i deras förutvarande lydelse även därefter skola äga
tillämpning i fråga om förseelser, som begåtts före nämnda dag.
Stockholm den 10 maj 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Härvarande: herrar Nilsson i KrisUanstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Larson
i Lerdala, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson i Ramsta.
Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Velander, Löfvander, Werner i Hultsfred,
Johansson i Krogstorp, Heiding. Blomquist, Brännström i Skellefteå och
Bergström i Hälsingborg.
Herrar Velander, Johansson i Krogstorp och Brännström i Skellefteå
hava vid fattande av förestående beslut förklarat sig icke kunna biträda
det av utskottet i enlighet därmed förordade förslag till sammanjämkning.
3615*9. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämn s. 1 i texten