Sök i Ratio Lex

Memorial, med föranledande av kamrarnas skilj aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämnet väckt motion.

1935-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:41, Memorial, med föranledande av kamrarnas skilj aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 41.

1

Sr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1931) kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets memorial, med föranledande av kamrarnas skilj

aktiga beslut lieträffande utskottets betänkande nr 37 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 148 med förslag

till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

ävensom en i ämnet väckt motion.

I en den 22 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 148, bade Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga ett

vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

I sitt i anledning av nämnda proposition avgivna betänkande nr 37 hade

bevillningsutskottet hemställt, bland annat, att riksdagen måtte i anledning

av förevarande proposition antaga ett vid nämnda betänkande fogat,

såsom utskottets förslag betecknat förslag till förordning örn ändring i

vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

I en vid betänkandet fogad, av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. avgiven

reservation hade hemställts, att den enligt utskottets förslag i 32 §

3 mom. stadgade skyldigheten för rörelseidkare, som ej fört handelsböeker,

att efter anmaning av landskamrerare tillhandahålla av rörelseidkaren

förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen

jämte därtill hörande handlingar, måtte utgå ur förslaget, samt att

riksdagen i enlighet härmed måtte besluta antaga det vid reservationen

fogade förslaget till lydelse av 32 § 3 mom. Vidare hade i en vid betänkandet

fogad, av herr Bärg i Katrineholm m. fl. avgiven reservation hem

ställts beträffande ansvarsbestämmelserna i 143 §, att riksdagen med bifall

i övrigt till utskottets hemställan måtte besluta, att i straffskalan för

oriktig deklaration, som avgivits mot bättre vetande, skulle ingå fängelse

i högst sex månader, under det att utskottet hemställt, att dylikt straff ej

skulle ingå i straffskalan. Slutligen hade i en vid betänkandet fogad, av

herr Nilsson i Kristianstad m. fl. avgiven reservation beträffande bestämmelsen

om förordningens ikraftträdande hemställts, att riksdagen med bifall

till motionen I: 325 av herr Fredrik Ström, i nu berörda del, måtte

besluta, att förordningen skulle träda i kraft först från och med den 1

Milling till riksdagens protokoll 1935. ? sami. Nr bl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets memorial Nr 41.

januari 1936 i stället för i enlighet nied utskottets hemställan den 1 juli

1935.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava, såvitt nu är i

fråga, första, kammaren, med antagande av utskottets förslag i övrigt,

godkänt dels den lydelse av 32 § 3 morn., som föreslagits i den av herr

Nilsson i Kristianstad m. fl. avgivna reservationen, dels ock den av herr

Nilsson i Kristianstad m. fl. avgivna reservationen angående ikraftträdandet

av förevarande förslag till förordning örn ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen, samt andra kammaren godkänt förslaget till förordning

örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen i den av utskottet

föreslagna lydelsen, dock med den avvikelsen från nämnda förslag,

att ansvarsbestämmelsen i 143 § godkänts i enlighet med den av herr Bärg

m. fl. avgivna reservationen.

Mellan dessa kamrarnas beslut föreligga sålunda följande skiljaktigheter.

Enligt första kammarens beslut skulle rörelsei dkar e, som oj fört

handelsböeker, icke vara skyldig att efter anmaning av landskamrerare

tillhandahålla av rörelseidkaren förda anteckningar rörande intäkter

och utgifter inom rörelsen, medan enligt andra, kammarens beslut sådan

skyldighet skulle vara förhanden. I fråga örn ansvarsbestämmelserna

skulle enligt första kammarens beslut i straffskalan för oriktig deklaration,

som avgivits mot bättre vetande, icke ingå frihetsstraff, under det

att enligt andra kammarens beslut i straffskalan för dylik förseelse skulle

ingå sådant straff med fängelse i högst sex månader. Beträffande förordningens

ikraftträdande innebär första kammarens beslut, att förordningen

skulle träda i kraft den 1 januari 1936, medan enligt andra kammarens

beslut förordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1935.

Utskottet, som baft att jämlikt § 03 riksdagsordningen söka sammanjämka

de olika meningar, i vilka kamrarna sålunda stannat, har i sådant

hänseende ansett sig böra föreslå, att riksdagen beträffande skyldigheten

för rörelseidkare, som ej fört handelsböeker, att efter anmaning

av landskamrerare tillhandahålla av rörelseidkaren förda anteckningar

rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar,

följer andra kammarens beslut, men i fråga örn ansvarsbestämmelserna

i 143 § och bestämmelsen örn ikraftträdandet ansluter sig till

forsta kammarens mening.

Utskottet får således hemställa,

att kamrarna måtte, första kammaren med frånträdande

av sitt beslut i fråga örn 32 § 3 mom. i förslaget

till ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

samt andra kammaren med frånträdande av

sina beslut i fråga om 143 § och bestämmelsen örn

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 41.

3

ikraftträdandet i samma författningsförslag, besluta,

att nämnda författningsrum och bestämmelse skola

erhålla följande lydelse:

32 i

:i moni. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl

fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter

anmaning av landskamrerare, i den utsträckning denne prövar nödigt,

tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för granskning,

varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare,

som ej fört handelsböcker, med avseende å av honom förda

anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill

hörande handlingar.

Vad nu---och handlingar.

143

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling

eller i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 §

avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att

leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, bote om det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst-

och förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat

fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle

hava undandragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid

taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor. Därest det oriktiga

meddelandet avsett förhållande, som utövat eller kunnat utöva inverkan

allenast å taxering till kommunal inkomstskatt, vare straffet böter,

örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst tjugufem

öre för varje skatteöre, som därigenom kommit att icke påföras den

skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för varje skatteöre,

som icke skulle påförts den skattskyldige, därest det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor.

Har någon i virkesdeklaration eller därtill hörande handling eller i

upplysning, som i 4(1 § avses, lämnat sådant oriktigt meddelande, som i

första stycket sägs, bote, örn det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt, högst en krona för varje tiotal kronor rotvärde, som därigenom

icke blivit taxerat, och i annat fall högst .en krona för varje tiotal Japnor

rotvärde, som icke skulle hava taxerats, i händelse det oriktiga meddelandet

blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio

kronor.

2 moni. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats

mot bättre vetande, men har den som lämnat meddelandet vid dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets memorial Nr 41.

avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stad

gas hava motsvarande tillämpning; dock må böterna bestämmas till

högst hälften av vad i nämnda mom. sägs, men likväl ej lägre än tjugufem

kronor.

3 morn. Den som uppsåtligen förleder annan till förseelse, som i 1 mom.

sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,

så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.

Detsamma gälle ock, om någon vid sådan förseelse i avsikt att

bereda den skattskyldige vinning ej behörigen fullgjort skyldighet att

meddela uppgift till ledning vid dennes taxering för inkomst eller förmögenhet

eller virkestaxering.

4 mom. Straff enligt denna paragraf inträder icke för den, som av

egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

5 morn. Vad i 1, 2 och 3 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den

skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936, dock att 141—143 §§

samt 144 § 1 mom. i deras förutvarande lydelse även därefter skola äga

tillämpning i fråga om förseelser, som begåtts före nämnda dag.

Stockholm den 10 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Härvarande: herrar Nilsson i KrisUanstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Larson

i Lerdala, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson i Ramsta.

Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Velander, Löfvander, Werner i Hultsfred,

Johansson i Krogstorp, Heiding. Blomquist, Brännström i Skellefteå och

Bergström i Hälsingborg.

Herrar Velander, Johansson i Krogstorp och Brännström i Skellefteå

hava vid fattande av förestående beslut förklarat sig icke kunna biträda

det av utskottet i enlighet därmed förordade förslag till sammanjämkning.

3615*9. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen ävensom en i ämn s. 1 i texten