Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om inskränkning i rätten att använda rabarber vid vintillverkning.

1935-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:44, Betänkande, i anledning av väckta motioner om inskränkning i rätten att använda rabarber vid vintillverkning.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

13

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl. 4 e- m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om inskränkning i rätten att använda rabarber vid vintillverkning.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 26

i första kammaren av herr Verner Andersson och nr 64 i andra kammaren

av herr Pettersson i Dahl m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, dels att rabarber inte får ingå till mer än förslagsvis 10 procent

av råvaran till vin, dels att förordningen angående märkning av kärl,

innehållande söta läskedrycker, ändras så att å respektive kärl skall angivas

vad detsamma innehåller».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.

I motionerna har framhållits bland annat, att den svenska frukten fullt

ut kunde mäta sig med den utländska i såväl utseende som smak och

arom. Det borde vara ett nationellt intresse att skapa sådana betingelser

eller avsättningsmöjligheter för densamma, att den dyrare utländska

frukten till stor del utestängdes. En viktig faktor i denna strävan vore,

att den sämre frukten nyttiggjordes till vin, cider, mos etc. Hedan nu

ginge visserligen en hel del mindervärdig frukt till vinberedning. Medelst

koncessionsförfarandet torde för närvarande tillverkarna innehava

en viss monopolställning på så sätt, att vid råvaruprisets sättande produktionspriset

icke kunde göra sig gällande utan det pris, som gällde för

importerad vara. Vid koncessions beviljande till ny vintillverkning borde

mera än för närvarande hänsyn tagas till, att respektive anläggningar

placerades i de olika fruktodlingsdistrikten för att härigenom möjliggöra

billigare transport- och fraktkostnader på råvaran samt högre

pris på densamma ävensom ett bättre utnyttjande av frukten. Därest

den mindervärdiga äppelskörden mera än nu toges till vara för vinberedning,

kunde rabarber möjligen helt undvaras såsom råvara för detta

ändamål. Mot användande av rabarber kunde anföras dels dess stora

mängd oxalsyra, vilken möjligen kunde anses vara hälsovådlig, dels

ock att rabarber i fråga om aromatiska egenskaper icke kunde mäta sig

med äpplen eller vinbär. Från berörda synpunkt skulle vintillverknin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

gen erhålla en väsentligt ökad betydelse, därest densamma mera systematiskt

ställdes i frukt- och bärodlingens tjänst. De råvaror, som i första

hand borde komma till användning vid vintillverkning, syntes vara

äpplen samt vinbär och skogsbär, särskilt blåbär. Det vore att förvänta,

att den nyligen påbörjade tillverkningen av ren natursaft skulle få en

omfattning, som öppnade avsättningen för betydande myckenbeter utsorterade

äpplen. Under senare år hade avsevärda kvantiteter dylika

äpplen kommit till användning vid vintillverkningen. Ett övergivande

av rabarbern annat än som smaksättningsmedel vid denna tillverkning

skulle säkerligen medföra en väsentligt ökad förbrukning av

äpplen för nämnda ändamål liksom även ökad användning av andra

frukter och bär. Gentemot rabarberns användning vid vinframställning

bade även invänts, att en förjäsning av rabarbersaft icke gåve till

resultat en dryck, som fyllde de av lagstiftningen uppställda kraven på

vin. Rabarberns sockerhalt vore därtill alltför ringa. Det som förjästes

vid användningen av rabarber för vinframställning vore i huvudsak

icke växtsaften utan det socker, som utifrån tillsattes denna. För att

vin i lagstiftningens mening skulle kunna anses föreligga måste krävas,

att den använda växtsaften utan tillsats av främmande ämne vid förjäsning

lämnade en alkoholbalt av lägst 2 % volymprocent. I jämförelse

med betydelsen av ökade avsättningsmöjligheter för exempelvis äpplen

samt trädgårds- och skogsbär framstode angelägenheten av en ökad rabarberodling

som tämligen oväsentlig. Något ekonomiskt intresse av

större räckvidd torde rabarberodlingens främjande näppeligen kunna

anses utgöra. Rabarber i tillräcklig myckenhet för att lämna råvara till

bela 1933 års konsumtion av svenska viner skulle enligt motionärerna

kunna odlas på en areal av cirka 10 tunnland. Då det för rabarberodling

erforderliga kapitalbehovet vore synnerligen ringa, torde inga avsevärda

förluster behöva inträffa i de fall, då en övergång till annan

råvara vid vinframställning möjligen skulle medföra sådan odlings upphörande

eller begränsning. Dessa detaljer i fråga örn rabarberns lämplighet

såsom råvara till vinberedning gjorde, att användningen av densamma

borde örn icke belt förbjudas så åtminstone till stor del inskränkas.

Till sist hava motionärerna framhållit att, örn fruktsaft komme

till användning, i den mån detta vore möjligt, i stället för såsom för

närvarande stora mängder importerade essenser och kemikalier, mycket

skulle vara vunnet i denna avsättningsfråga. Med nuvarande rikliga

tillgång på svenska frukter vore det säkerligen möjligt stipulera, att

viss procent fruktsaft skulle ingå i läskedryckerna, men måhända kunde

samma resultat nås, örn bestämmelser infördes att å etiketten uppgift

skulle lämnas örn innehållet. Medelst reklam och etikettering bibringades

allmänheten nu den uppfattningen, att respektive läskedrycker

innehölle fruktsaft. En rimlig begäran torde vara, att förordningen örn

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 15

läskedryckstillverkningen ändrades så, att den etikett, vilken omslöte

respektive flaska, angåve den produkt densamma inuehölle.

Önskemålet örn ett bättre tillgodogörande av svensk frukt och svenska

bär har under de senaste åren vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens

prövning. På grund av ett motionsvis framställt yrkande i ämnet

hemställde 1932 års riksdag hos Kungl. Majit i skrivelse nr ITC örn

åtgärder, åsyftande att bland annat aktiebolaget Vin- och spriteentralen

i sina tillverkningar måtte i största möjliga utsträckning gynna inhemsk

produktion. I anledning härav beslöt Kungl. Majit den 8 juli 1932, att

vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört skulle meddelas bolaget till

kännedom och beaktande. Vid 1934 års riksdag var denna fråga föremål

för behandling i anledning av väckta motioner, vari hemställdes bland

annat, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära allsidig utredning och

förslag rörande tillverkning och avsättning av vin av svenska frukter

och bär. Huvudsyftet med sistnämnda motioner rönte odelat gillande

vid behandlingen inom vederbörande utskott. Motionerna avstyrktes

emellertid, då de i dessa gjorda yrkanden enbart toge sikte på vinberedning

och en särskild utredning redan igångsatts inom finansdepartementet

rörande bland annat tillverkning av svenska viner.

I anledning av en vid årets riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 14, har riksdagen i skrivelse, nr 75, hos Kungl. Majit hemställt

örn en allsidig utredning rörande ett rationellt tillgodogörande av svenska

frukter och bär.

I en den 16 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet överlämnad

skrivelse har styrelsen för Sveriges vattenfabrikanters riksförbund

i anledning av nu förevarande motioner framhållit bland annat följande.

Frukt- och bärsafter, i den form tekniken hittills kunnat framställa

dem, hade av skilda orsaker (bristande bakteriologisk och kemisk hållbarhet

samt svag syra- och aromhalt) icke kunnat ensamma användassom

smakämnen vid lemonadtillverkning. Däremot hade man genom

förjäsning, extraktion eller destillering tillgodogjort sig de i frukterna

ingående aromatiska beståndsdelarna. Intet av de halvfabrikat, smakämnena

utgjorde, framställdes annat än undantagsvis av läskedrycksfabrikerna

själva utan tillhandahölles av för ändamålet bildade hjälpindustrier.

Den allmänna tendensen inom essensindustrien ginge mot

ett ökat användande av frukter och bär som råmaterial för smakämnesframställningen.

Särskilt gällde detta extrakterna. Samtidigt med att

man kunde konstatera en allt mer ökad omsättning inom läskedrycksindustrien

av extraktdrycker, hade en alltfort pågående förskjutning

skett inom denna industri från den gamla tidens essensläskedrycker till

läskedrycker beredda av extrakter och naturella essenser, vilka härleda

sig ur frukter och bär. — Riksförbundet uppskattade omsättningen av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

kolsyrade drycker i landet under de senaste åren till cirka 100 miljoner

flaskor per år, därav cirka 60 miljoner flaskor kolsyrat vatten oell 40 miljoner

flaskor söta läskedrycker. Av de sistnämnda folie 20 miljoner flaskor

på läskedrycker utan fruktsmak, 6 miljoner flaskor på läskedrycker med

smak av utländsk frukt, 4 miljoner flaskor på läskedrycker med smak

av svensk frukt samt 10 miljoner flaskor på läskedrycker med smak sammansatt

av både svensk och utländsk frukt. Dessa siffror gåve möjlighet

att något så när bedöma de värden, som skulle kunna vinnas åt

svenska frukt- och bärodlare genom ökad användniug av svenska bär

och frukter vid läskedryckstillverkning främst genom upptagande av tillverkningen

av rena fruktsaftlemonader. Då genomsnittskostnaden för

smaktillsatsen för en vanlig lemonad uppginge till cirka 4 öre per flaska,

representerade det erforderliga halvfabrikatet för framställning av läskedrycker

med smak av svenska bär och frukter ett värde av cirka 160,000

kronor samt för dylik framställning av läskedrycker med smak av blandade

svenska och utländska bär och frukter ett värde av 400,000 kronor.

Nämnda belopp måste emellertid reduceras dels med hänsyn till att de

gamla lemonadtyperna sannolikt ej komrne att helt undanträngas av

fruktsaftlemonaderna dels ock med värdet av de svenska bär och frukter,

som skulle åtgått för framställning av de extrakter och naturella

essenser, vilka skulle kommit till användning för de drycker av äldre

typ, som skulle få vika för fruktsaftlemonaderna. — Sistnämnda lemonader

vore ett problem av första ordningen för läskedrycksindustrien, vilken

med allra största intresse följde de experiment, som på olika håll

påginge, att av svenska bär och frukter framställa råsafter för tillverkning

av fruktsaftlemonader. Sedan metoder för dylik tillverkning blivit

utexperimenterade, krävdes för ifrågavarande industri viss tid för att

hinna anpassa sig därefter. Då nämnda industri vore färdig att upptaga

tillverkningen av fruktsaftlemonader, torde denna industri hava intresse

av att få till stånd positiva bestämmelser till skydd för fruktsaftlemonaderna

antingen genom deklaration av liknande slag, som motionen åsyftade,

därest lämplig forin härför kunde utfinnas, eller ock att nämnda

lemonader bereddes ett skydd liknande det, som vore lämnat safttillverkningen

i 1917 års förordning örn förbud mot vilseledande varubeteckning

vid handel med födoämnen. Mot de i motionen ifrågasatta formerna för

deklaration erinrade riksförbundet, att eftersom läskedrycksfabrikerna

själva icke tillverkade de bär- och fruktsafter, extrakter och essenser, vilka

användes som smakämnen, kunde nämnda fabriker helt naturligt ej heller

påtaga sig ansvaret för en av dessa smakämnens sammansättning avhängig

deklaration. Deklarationsplikten måste därför, i varje fall primärt,

överföras på tillverkarna av dessa halvfabrikat. Införande av

deklarationsplikt sådan som den ifrågasatta förutsatte vidare ett samtidigt

fastställande av exempelvis begreppen fruktsaft och essens, vilka

begrepp nu icke vore lagligen fixerade. Svårigheterna härför vore be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

tydande och. möjligheterna till effektiv kontroll för närvarande minimala.

Då man ännu ej kände tillfredsställande metoder för industrimässig

framställning av svenska bär- och fruktsaftlemonader och ej

heller kände exakta metoder för kontrollen av den ifrågasatta lagstiftningens

efterlevnad, kunde riksförbundet för sin del ej finna att för det

närvarande förutsättningar kunde anses vara förhanden för att genomföra

en lagstiftning sådan som den ifrågasatta. Styrelsen hemställde

därför, att utskottet måtte avstyrka motionen i den del densamma avsåge

ändring av förordningen örn märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.

Beträffande frågan örn inskränkning i användningen av rabarber såsom

råvara vid vintillverkning i syfte att därigenom vinna ökad avsättning

för svenska frukter och bär har utskottet inhämtat, att Kungl.

Majit — i samband med att Kungl. Majit under innevarande år beviljat

vissa firmor tillstånd att till avsalu tillverka vin — såsom villkor för

nämnda tillverkning föreskrivit bland annat, att endast svenska frukter,

bär och andra växtdelar, de sistnämnda dock allenast i en myckenhet,

som motsvarar högst 15 procent av de vid tillverkningen invägda myckenheterna

råämnen av samtliga angivna slag, må användas såsom råmaterial

vid ifrågavarande tillverkning. Vad motionärerna i nu förevarande

hänseende hemställt har sålunda genom berörda föreskrift redan

blivit i huvudsak beaktat.

I enahanda syfte, som förut berörts, har i motionerna framlagts förslag

örn sådan ändring i förordningen angående märkning av kärl, innehållande

söta läskedrycker, att å dylikt kärl skall angivas dess innehåll

En bestämmelse av denna innebörd skulle måhända kunna bidraga till.

att efterfrågan å läskedrycker innehållande fruktsaft komme att ökas

samt att därigenom svenska frukter och bär erhölie en ökad avsättning

såsom råvara vid tillverkningen av dylika drycker. Av den ovan lämnade

redogörelsen för vattenfabrikanternas riksförbunds skrivelse framgår,

att under de senaste åren en förskjutning ägt rum i tillverkningen av läskedrycker

från sådana med kemikalisk essens såsom smakämne till dylika

beredda av extrakter och naturella essenser, härledda av frukter och bär,

ävensom att tillverkarna av läskedrycker med intresse följa de experiment,

som pågå på detta område i syfte att söka av svenska frukter och

bär, framställa råsafter för tillverkning av fruktsaftlemonader. Tillförlitliga

metoder för sådan tillverkning uppgivas emellertid ännu icke föreligga

och givet är, att viss tid torde krävas för läskedrycksfabrikanterna

att, sedan experimentstadiet på detta område övervunnits, anpassa sin

tillverkning efter de nya förhållandena. Med hänsyn härtill och då, på

sätt i ovannämnda skrivelse erinrats, läskedrycksfabrikerna själva icke

tillverka de bär- och fruktsafter, extrakter och essenser, vilka användas

snm smakämnen vid ifrågavarande tillverkning, kan det ifrågasättas, örn

Utskott**.

Bihang till riksdagens protokoll 19:15. 7 sand. Nr 42—4:7

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

innehavarna av läskedrycksfabrikerna lämpligen kanna åläggas ansvar för

en av dessa smakämnens sammansättning avhängig deklaration i enlighet

med motionärernas förslag. För att en effektiv kontroll på ifrågavarande

område skall kunna åstadkommas erfordras jämväl, att begreppen fruktsaft

och essens bliva fastställda. Då nämnda begrepp för närvarande

icke äro lagligen fixerade och då det torde kunna förväntas, att läskedrycksfabrikanterna,

sedan tillfredsställande metoder för industrimässig

framställning av svenska frukt- och bärsafter erhållits, skola hava intresse

av att få till stånd erforderliga bestämmelser till skydd för drycker

av dylik beskaffenhet, anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas

förslag i nu förevarande hänseende. I detta sammanhang får

utskottet erinra, att Kungl. Maj:t på därom av årets riksdag i skrivelse

nr 75 gjord hemställan igångsatt utredning rörande ett rationellt tillgodogörande

av svenska frukter och bär. Utskottet förväntar, att vid nämnda

utredning jämväl kommer att tagas under övervägande, örn och i vad

mån åtgärder i nu förevarande hänseende kunna vara av behovet påkallade.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 26 av herr Verner

Andersson och II: 64 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

örn inskränkning i rätten att använda rabarber vid

vintillverkning, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Larson i Lerdala,

friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Gävle,

Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Löfvander, berg

i Karlskrona, Hagström, Heiding, Blomquist, Brännström i Skellefteå och Hagberg

i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.