Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å manganjärn.
1935-05-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1935:53, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å manganjärn.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg
till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å
manganjärn.
(Ira avd.)
Bevillningsutskottet har i sitt betänkande nr 49 yttrat sig angående
Kungl. Maj:ts den 30 mars 1935 dagtecknad proposition, nr 224, med förslag
till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, utom i vad
angår införande av tull å manganjärn. Utskottet upptager nu till behandling
propositionen i denna del.
I förevarande hänseende har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
dels antaga ett förslag till ändringar i och tillägg till den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan, som — såvitt
här är fråga — är av följande lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Ferrolegeringar:
729:1
729:2
729:3
volframjärn — — — — —----—--
manganjärn, hållande mer än 60 % mangan N
andra slag ............................................................................
3:50
fria
dels ock förklara, att denna ävensom övriga i propositionen föreslagna
ändringar och tillägg skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
Enligt gällande tulltaxa är manganjärn, som hänföres till tulltaxenr
729:2 (ur statistiskt nr 1335), fritt från tull.
I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning
angående åtgärder till skydd för den inhemska marknaden föreslagit införande
av en tull av 3 kronor 50 öre för 100 kilogram för manganjärn,
hållande mer än 60 procent mangan. Till stöd härför hava de sakkunniga
anfört huvudsakligen följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 53.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
Tillverkningen i Sverige av högprocentigt manganjärn kade upptagits
först under världskriget, då behovet av denna för ståltillverkningen viktiga
råvara icke kunnat täckas genom import. Under en följd av år hade
sedermera en mycket stor del, 68—85 procent, av förbrukningen tillgodosetts
genom inhemsk tillverkning. Emellertid hade den svenska tillverkningen
under senare år utsatts för en dumpingartad konkurrens från utlandet,
varigenom priset på manganjärn undergått synnerligen betydande
sänkningar, enligt inhämtade uppgifter från 265 kronor per ton eif svensk
hamn 1929 till 155 å 160 kronor per ton i början av 1934.
_ Då självkostnadspriset på svenskt manganjärn enligt uppgift uppginge
till 180 å 190 kronor per ton, torde den svenska tillverkningen icke kunna
upprätthållas, örn den utländska prispolitiken komme att fullföljas. Därtill
komme den omständigheten, att tillverkningen, örn den en gång nedlades,
knappast kunde återupptagas, då den ifrågavarande malmgruvan vid
en nedläggning av driften torde komma att vattenfyllas och på grund av
säregna geologiska förhållanden icke mera kunde länspumpas. Genom
ett nedläggande av tillverkningen skulle sammanlagt ett nittiotal man
bliva arbetslösa.
I anslutning till ovan återgivna förhållanden hava de sakkunniga, under
framhållande av att Jernkontoret, som representerade de större förbrukarna
av mangan järn, tillstyrkt införande av en tullsats av 3 kronor 50 öre
för 100 kilogram för manganjärn, hållande över 60 procent mangan, stannat
för att förorda den sålunda ifrågasatta tullen samt framlagt förslag
till författningsbestämmelser. De sakkunniga hava tillagt, att manganjärn
som regel endast förekommer med en manganhalt av omkring 80
procent. J &•
''Kommerskollegium har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande av
den 5 maj 1934 ansett sig böra biträda förslaget.
Beträffande införseln och den inhemska tillverkningen må följande ur
den officiella statistiken hämtade uppgifter tjäna till upplysning. Därvid
torde emellertid beaktas, att i handelsstatistiken manganjärn är upptaget
tillsammans med manganhaltigt tackjärn (spegeljärn), varför de lämnade
uppgifterna icke kunna göra anspråk på att giva en fullt tillförlitlig bild
av importen av enbart manganjärn.
År
Införsel
Inhemsk tillverkning
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
1931 ............
2,835
455
1,826
482
1932 ............
3,335
456
1,536
528
l 1933 ............
2,314
350
1,243
463
1934 ............
6,644
931
Departementschefen har på grund av den i ärendet förebragta utredningen
funnit sig böra förorda införandet av tull på manganjärn med mer
än 60 procent mangan, vilken tull i propositionen föreslås utgå med 3 kronor
50 öre för 100 kilogram.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 3
Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag härutinnan hava framställningar
inkommit till utskottet från jernkontoret och Uddeholms aktiebolag.
Jernkontoret erinrar till en början, att det av förenämnda sakkunniga
framställda förslag örn tull å manganjärn grundade sig å en av fullmäktige
i jernkontoret hösten 1933 avlåten framställning samt anför därefter,
under framhållande att frågan sedan nämnda tidpunkt kommit i
ett annat läge, i huvudsak följande:
Den svenska förbrukningen av ferromangan hade sedan nyssnämnda
tid avsevärt stegrats på den grund att göttillverkningen sedan år 1932
ökats med ej mindre än 370,000 ton eller cirka 70 procent, vartill komme
att kvalitetsfordringar samtidigt framkommit, som tvingat till högre
mangantillsatser än förr, exempelvis för byggnads- och konstruktionsstål.
Förbrukningen av ferromangan hade sålunda under år 1934
sprungit upp till mera än dubbla den kvantitet, 2,300 ton, som Uddeholms
aktiebolag ansåge sig maximalt kunna tillverka per år av malm
från en bolaget tillhörig gruva under en längre följd av år. En ökning
av den inhemska tillverkningen, baserad på svenska malmer, syntes ej
vara möjlig och för övrigt ej heller önskvärd ur beredskapssynpunkf.
Tillgången på manganmalm vore nämligen inom vårt land mycket begränsad.
En eventuell tull skulle sålunda komma att verka såsom en
ren finanstull, vilket ju icke varit Kungl. Maj:ts och de sakkunnigas avsikt.
Då jernkontoret år 1933 framkom med förslag örn tull å ferromangan
skedde detta i samband med vissa andra förslag till åtgärder för att bereda
ökade arbetsmöjligheter vid järnverken. Det framhölls emellertid
då, att en tull å nämnda varuslag icke kunde skapa några nya arbetstillfällen
utan endast att redan befintliga kunde bevaras. Fullmäktige
framhöllo vidare, att upprätthållandet av manganjärnstillverkningen var
av betydelse ur beredskapssynpunkt, enär stål f. n. överhuvud taget ej
kunde tillverkas utan mangantillsats. Enligt då föreliggande uppgifter
skulle det på grund av de säregna geologiska förhållandena vara omöjligt
att återupptaga brytningen i Uddeholmsbolagets gruva, därest denna
vattenfylldes. Fullmäktige ville emellertid meddela, att, enligt senare
uttalanden från sakkunniga personer med ingående kännedom örn
gruvan, detta kunde låta sig göra. En länspumpning ställde sig emellertid
dyrbar och toge lång tid i anspråk, varför det av ekonomska skäl
knappast voro möjligt att återupptaga brytningen, försåvitt ej alldeles
speciella förhållanden komme att bliva rådande. Med nu föreliggande
uppgifter om malmtillgången och möjligheten att länspumpa
gruvan hade emellertid beredskapssynpunkten i viss mån kommit i ett
annat läge än tidigare. Jernkontoret hemställde därför örn avslag å
Kungl. Maj:ts förslag örn införande av tull å manganjärn.
Uddeholms aktiebolag framhåller, med anledning av jernkontorets skrivelse,
att beslutet om densamma icke varit enhälligt utan fattats mot reservation
av bolagets i fullmäktige närvarande representant samt anför
vidare i huvudsak följande:
Mot jernkontorets påstående, att frågan örn tullen å manganjärn sedan
hösten 1933 kommit i ett annat läge, ville bolaget för sin del göra
gällande, att behovet av skydd för den inhemska tillverkningen av
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
manganjärn (= ferromangan) ingalunda blivit mindre under de senare
åren. Då behovet av ferromangan ökats, borde det vara ännu mera
angeläget att tillvarataga och skydda den möjlighet, vi här hemma hade,
att uppehålla — och kanske utveckla — en egen tillverkning av ferromangan.
Med avseende på frågan örn återupptagande av brytningen i gruvan,
därest densamma nedlades, liksom beträffande malmtillgången i gruvan
hade ingenting inträffat eller mellankommit, som på något sätt försvagade
jernkontorets i den tidigare skrivelsen lämnade motivering för
den av Kungl. Maj:t föreslagna tullen.
Jernkontoret syntes nu önska, att driften vid gruvan i möjligaste mån
bleve inskränkt och densamma överförd till en slags reserv. Detta förefölle
föga hänsynsfullt mot bolaget och dess arbetare. Realiserandet av
nämnda önskemål skulle få ske till priset av ökad arbetslöshet och tillspillogivande
till stor del av det kapital, bolaget nedlagt på förvärv
och utbyggnad av ifrågavarande fyndigheter. Och kvar stöde då alltid
risken, att genom gruvdriftens totala nedläggande landet för alltid skulle
gå miste örn dessa fyndigheter.
Farhågorna för att tullskydd skulle ge anledning till en forcerad brytning
måste tillbakavisas som helt obefogade. Med de framställningskostnader
bolaget hade att räkna och med det tryckta prisläget å varan, vöre
vinstmöjligheterna för bolaget så små, att även en ren rovhrytning
måste te sig helt meningslös. Det föreslagna skyddet vore ej större, än
att det nätt och jämt vore ägnat att hålla industrien så att säga över
vattnet.
Alltför stort avseende hade kommit att fästas vid den lilla fördyring,
som till följd av tullen skulle uppstå för konsumenterna av ferromangan.
Man brydde sig emellertid därvid icke örn att tänka på, vilka konsekvenser
även i prisavseende som skulle följa därav, att den svenska tillverkningen
tvingades att upphöra. Försvunne den prisregulator, som denna
tillverkning dock utgjorde, skulle man mycket snart få se priser å ferromangan,
som vida överstege icke blott de nuvarande abnormt låga
dumpingpriserna utan även de förhöjda priser, som skulle betingas av
den föreslagna tullen. Det skulle visa sig, att den politik, som nu senast
förordats av jernkontoret, varit kortsynt och felaktig både ur den svenska
järnhanteringens egen synpunkt och framför allt ur landets.
Bolaget hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition måtte i förevarande
del av utskottet tillstyrkas.
Enligt utskottet tillhandakomna skrifter framgår vidare, att mellan
representanter för Uddeholms aktiebolag och vissa järnverk förhandlingar
förts örn avslutande av ett avtal örn försäljning från bolaget till
järnverken av vissa kvantiteter manganjärn, men att dessa förhandlingar,
vilka inriktats på åvägabringandet av först ett femårigt men sedermera
ett ettårigt avtal, avsett att gälla under förutsättning att nuvarande
tullfrihet för manganjärn bibehölles under avtalstiden, icke lett
till avsett resultat.
För den inhemska tillverkningen av järn och stål synes införande av
tull å manganjärn innebära en sådan olägenhet — ej minst med hänsyn
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 5
till den utländska konkurrensen på järnhanteringens område — att en
dylik åtgärd icke bör vidtaga® utan att alldeles särskilda skäl därtill
föranleda. De förhållanden, som på sätt ovan anförts föranlett Kungl.
Maj:ts förevarande förslag, tala visserligen för att denna vara åsättes
tull. Men de lämnade uppgifterna angående ovan omförmälda, mellan
vederbörande enskilda parter förda förhandlingar giva enligt utskottets
uppfattning vid handen, att åtminstone för den närmaste framtiden syftet
med den föreslagna tullen — uppehållande av driften vid den svenska
malmgruvan och tillvaratagande av arbetsmöjligheterna därstädes — bör
kunna vinnas utan ingripande från statsmakternas sida. Vid sådant
förhållande har utskottet ansett sig för närvarande icke böra tillstyrka
införande av tull å manganjärn. Utskottet hemställer därför,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 224, i vad den
avser införande av tull å manganjärn, icke måtte
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 maj 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Nilsson
i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge,
Olsson 1 Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Löfvander,
Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp, Brännström i
Skellefteå, Mårtensson och Nilsson i Karlstad.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami Nr 53.
6
Bevillningsutskottets betänkande N7- 53.
Reservation
av herr Nilsson i Karlstad, som ansett, att utskottet hort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 224, i vad den avser införande av tull å
manganjärn,
1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4
oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan
angiven del hava följande ändrade lydelse:
Ferrolegeringar:
Tull
lör 100 kg
kronor
729:1
volframjärn — —-----
729:2
manganjärn, hållande mer än 60 %
mangan........................................ N
3: 50
729:3
andra slag............................................
fria
2) förklara, att nämnda ändring skall träda i kraft
å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
851700.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 nied förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, i vad angår infö s. 1 i texten