Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å manganjärn.

1935-05-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:53, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å manganjärn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg

till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tull å

manganjärn.

(Ira avd.)

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande nr 49 yttrat sig angående

Kungl. Maj:ts den 30 mars 1935 dagtecknad proposition, nr 224, med förslag

till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, utom i vad

angår införande av tull å manganjärn. Utskottet upptager nu till behandling

propositionen i denna del.

I förevarande hänseende har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att

dels antaga ett förslag till ändringar i och tillägg till den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan, som — såvitt

här är fråga — är av följande lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

Ferrolegeringar:

729:1

729:2

729:3

volframjärn — — — — —----—--

manganjärn, hållande mer än 60 % mangan N

andra slag ............................................................................

3:50

fria

dels ock förklara, att denna ävensom övriga i propositionen föreslagna

ändringar och tillägg skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Enligt gällande tulltaxa är manganjärn, som hänföres till tulltaxenr

729:2 (ur statistiskt nr 1335), fritt från tull.

I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning

angående åtgärder till skydd för den inhemska marknaden föreslagit införande

av en tull av 3 kronor 50 öre för 100 kilogram för manganjärn,

hållande mer än 60 procent mangan. Till stöd härför hava de sakkunniga

anfört huvudsakligen följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. Nr 53.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

Tillverkningen i Sverige av högprocentigt manganjärn kade upptagits

först under världskriget, då behovet av denna för ståltillverkningen viktiga

råvara icke kunnat täckas genom import. Under en följd av år hade

sedermera en mycket stor del, 68—85 procent, av förbrukningen tillgodosetts

genom inhemsk tillverkning. Emellertid hade den svenska tillverkningen

under senare år utsatts för en dumpingartad konkurrens från utlandet,

varigenom priset på manganjärn undergått synnerligen betydande

sänkningar, enligt inhämtade uppgifter från 265 kronor per ton eif svensk

hamn 1929 till 155 å 160 kronor per ton i början av 1934.

_ Då självkostnadspriset på svenskt manganjärn enligt uppgift uppginge

till 180 å 190 kronor per ton, torde den svenska tillverkningen icke kunna

upprätthållas, örn den utländska prispolitiken komme att fullföljas. Därtill

komme den omständigheten, att tillverkningen, örn den en gång nedlades,

knappast kunde återupptagas, då den ifrågavarande malmgruvan vid

en nedläggning av driften torde komma att vattenfyllas och på grund av

säregna geologiska förhållanden icke mera kunde länspumpas. Genom

ett nedläggande av tillverkningen skulle sammanlagt ett nittiotal man

bliva arbetslösa.

I anslutning till ovan återgivna förhållanden hava de sakkunniga, under

framhållande av att Jernkontoret, som representerade de större förbrukarna

av mangan järn, tillstyrkt införande av en tullsats av 3 kronor 50 öre

för 100 kilogram för manganjärn, hållande över 60 procent mangan, stannat

för att förorda den sålunda ifrågasatta tullen samt framlagt förslag

till författningsbestämmelser. De sakkunniga hava tillagt, att manganjärn

som regel endast förekommer med en manganhalt av omkring 80

procent. J &•

''Kommerskollegium har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande av

den 5 maj 1934 ansett sig böra biträda förslaget.

Beträffande införseln och den inhemska tillverkningen må följande ur

den officiella statistiken hämtade uppgifter tjäna till upplysning. Därvid

torde emellertid beaktas, att i handelsstatistiken manganjärn är upptaget

tillsammans med manganhaltigt tackjärn (spegeljärn), varför de lämnade

uppgifterna icke kunna göra anspråk på att giva en fullt tillförlitlig bild

av importen av enbart manganjärn.

År

Införsel

Inhemsk tillverkning

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1931 ............

2,835

455

1,826

482

1932 ............

3,335

456

1,536

528

l 1933 ............

2,314

350

1,243

463

1934 ............

6,644

931

Departementschefen har på grund av den i ärendet förebragta utredningen

funnit sig böra förorda införandet av tull på manganjärn med mer

än 60 procent mangan, vilken tull i propositionen föreslås utgå med 3 kronor

50 öre för 100 kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 3

Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag härutinnan hava framställningar

inkommit till utskottet från jernkontoret och Uddeholms aktiebolag.

Jernkontoret erinrar till en början, att det av förenämnda sakkunniga

framställda förslag örn tull å manganjärn grundade sig å en av fullmäktige

i jernkontoret hösten 1933 avlåten framställning samt anför därefter,

under framhållande att frågan sedan nämnda tidpunkt kommit i

ett annat läge, i huvudsak följande:

Den svenska förbrukningen av ferromangan hade sedan nyssnämnda

tid avsevärt stegrats på den grund att göttillverkningen sedan år 1932

ökats med ej mindre än 370,000 ton eller cirka 70 procent, vartill komme

att kvalitetsfordringar samtidigt framkommit, som tvingat till högre

mangantillsatser än förr, exempelvis för byggnads- och konstruktionsstål.

Förbrukningen av ferromangan hade sålunda under år 1934

sprungit upp till mera än dubbla den kvantitet, 2,300 ton, som Uddeholms

aktiebolag ansåge sig maximalt kunna tillverka per år av malm

från en bolaget tillhörig gruva under en längre följd av år. En ökning

av den inhemska tillverkningen, baserad på svenska malmer, syntes ej

vara möjlig och för övrigt ej heller önskvärd ur beredskapssynpunkf.

Tillgången på manganmalm vore nämligen inom vårt land mycket begränsad.

En eventuell tull skulle sålunda komma att verka såsom en

ren finanstull, vilket ju icke varit Kungl. Maj:ts och de sakkunnigas avsikt.

Då jernkontoret år 1933 framkom med förslag örn tull å ferromangan

skedde detta i samband med vissa andra förslag till åtgärder för att bereda

ökade arbetsmöjligheter vid järnverken. Det framhölls emellertid

då, att en tull å nämnda varuslag icke kunde skapa några nya arbetstillfällen

utan endast att redan befintliga kunde bevaras. Fullmäktige

framhöllo vidare, att upprätthållandet av manganjärnstillverkningen var

av betydelse ur beredskapssynpunkt, enär stål f. n. överhuvud taget ej

kunde tillverkas utan mangantillsats. Enligt då föreliggande uppgifter

skulle det på grund av de säregna geologiska förhållandena vara omöjligt

att återupptaga brytningen i Uddeholmsbolagets gruva, därest denna

vattenfylldes. Fullmäktige ville emellertid meddela, att, enligt senare

uttalanden från sakkunniga personer med ingående kännedom örn

gruvan, detta kunde låta sig göra. En länspumpning ställde sig emellertid

dyrbar och toge lång tid i anspråk, varför det av ekonomska skäl

knappast voro möjligt att återupptaga brytningen, försåvitt ej alldeles

speciella förhållanden komme att bliva rådande. Med nu föreliggande

uppgifter om malmtillgången och möjligheten att länspumpa

gruvan hade emellertid beredskapssynpunkten i viss mån kommit i ett

annat läge än tidigare. Jernkontoret hemställde därför örn avslag å

Kungl. Maj:ts förslag örn införande av tull å manganjärn.

Uddeholms aktiebolag framhåller, med anledning av jernkontorets skrivelse,

att beslutet om densamma icke varit enhälligt utan fattats mot reservation

av bolagets i fullmäktige närvarande representant samt anför

vidare i huvudsak följande:

Mot jernkontorets påstående, att frågan örn tullen å manganjärn sedan

hösten 1933 kommit i ett annat läge, ville bolaget för sin del göra

gällande, att behovet av skydd för den inhemska tillverkningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

manganjärn (= ferromangan) ingalunda blivit mindre under de senare

åren. Då behovet av ferromangan ökats, borde det vara ännu mera

angeläget att tillvarataga och skydda den möjlighet, vi här hemma hade,

att uppehålla — och kanske utveckla — en egen tillverkning av ferromangan.

Med avseende på frågan örn återupptagande av brytningen i gruvan,

därest densamma nedlades, liksom beträffande malmtillgången i gruvan

hade ingenting inträffat eller mellankommit, som på något sätt försvagade

jernkontorets i den tidigare skrivelsen lämnade motivering för

den av Kungl. Maj:t föreslagna tullen.

Jernkontoret syntes nu önska, att driften vid gruvan i möjligaste mån

bleve inskränkt och densamma överförd till en slags reserv. Detta förefölle

föga hänsynsfullt mot bolaget och dess arbetare. Realiserandet av

nämnda önskemål skulle få ske till priset av ökad arbetslöshet och tillspillogivande

till stor del av det kapital, bolaget nedlagt på förvärv

och utbyggnad av ifrågavarande fyndigheter. Och kvar stöde då alltid

risken, att genom gruvdriftens totala nedläggande landet för alltid skulle

gå miste örn dessa fyndigheter.

Farhågorna för att tullskydd skulle ge anledning till en forcerad brytning

måste tillbakavisas som helt obefogade. Med de framställningskostnader

bolaget hade att räkna och med det tryckta prisläget å varan, vöre

vinstmöjligheterna för bolaget så små, att även en ren rovhrytning

måste te sig helt meningslös. Det föreslagna skyddet vore ej större, än

att det nätt och jämt vore ägnat att hålla industrien så att säga över

vattnet.

Alltför stort avseende hade kommit att fästas vid den lilla fördyring,

som till följd av tullen skulle uppstå för konsumenterna av ferromangan.

Man brydde sig emellertid därvid icke örn att tänka på, vilka konsekvenser

även i prisavseende som skulle följa därav, att den svenska tillverkningen

tvingades att upphöra. Försvunne den prisregulator, som denna

tillverkning dock utgjorde, skulle man mycket snart få se priser å ferromangan,

som vida överstege icke blott de nuvarande abnormt låga

dumpingpriserna utan även de förhöjda priser, som skulle betingas av

den föreslagna tullen. Det skulle visa sig, att den politik, som nu senast

förordats av jernkontoret, varit kortsynt och felaktig både ur den svenska

järnhanteringens egen synpunkt och framför allt ur landets.

Bolaget hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition måtte i förevarande

del av utskottet tillstyrkas.

Enligt utskottet tillhandakomna skrifter framgår vidare, att mellan

representanter för Uddeholms aktiebolag och vissa järnverk förhandlingar

förts örn avslutande av ett avtal örn försäljning från bolaget till

järnverken av vissa kvantiteter manganjärn, men att dessa förhandlingar,

vilka inriktats på åvägabringandet av först ett femårigt men sedermera

ett ettårigt avtal, avsett att gälla under förutsättning att nuvarande

tullfrihet för manganjärn bibehölles under avtalstiden, icke lett

till avsett resultat.

För den inhemska tillverkningen av järn och stål synes införande av

tull å manganjärn innebära en sådan olägenhet — ej minst med hänsyn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 5

till den utländska konkurrensen på järnhanteringens område — att en

dylik åtgärd icke bör vidtaga® utan att alldeles särskilda skäl därtill

föranleda. De förhållanden, som på sätt ovan anförts föranlett Kungl.

Maj:ts förevarande förslag, tala visserligen för att denna vara åsättes

tull. Men de lämnade uppgifterna angående ovan omförmälda, mellan

vederbörande enskilda parter förda förhandlingar giva enligt utskottets

uppfattning vid handen, att åtminstone för den närmaste framtiden syftet

med den föreslagna tullen — uppehållande av driften vid den svenska

malmgruvan och tillvaratagande av arbetsmöjligheterna därstädes — bör

kunna vinnas utan ingripande från statsmakternas sida. Vid sådant

förhållande har utskottet ansett sig för närvarande icke böra tillstyrka

införande av tull å manganjärn. Utskottet hemställer därför,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 224, i vad den

avser införande av tull å manganjärn, icke måtte

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Nilsson

i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge,

Olsson 1 Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Löfvander,

Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp, Brännström i

Skellefteå, Mårtensson och Nilsson i Karlstad.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami Nr 53.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande N7- 53.

Reservation

av herr Nilsson i Karlstad, som ansett, att utskottet hort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 224, i vad den avser införande av tull å

manganjärn,

1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan

angiven del hava följande ändrade lydelse:

Ferrolegeringar:

Tull

lör 100 kg

kronor

729:1

volframjärn — —-----

729:2

manganjärn, hållande mer än 60 %

mangan........................................ N

3: 50

729:3

andra slag............................................

fria

2) förklara, att nämnda ändring skall träda i kraft

å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

851700.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 nied förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, i vad angår infö s. 1 i texten