Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring eller förtydligande av bestämmelserna örn restitution av B-skatt.

1935-05-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1935:56, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring eller förtydligande av bestämmelserna örn restitution av B-skatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring eller förtydligande av bestämmelserna örn restitution

av B-skatt.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 319, har herr milgärd hemställt »örn ändring eller förtydligande i

bestämmelserna örn restitution av B-skatt enligt förordningen den 14 maj

1926 i sådan riktning, att inländska aktiebolag och solidariska bankbolag,

de där innehava såväl B-beskattade som icke B-beskattade tillgångar, vilka

kunna tänkas använda till utdelning i vanlig ordning, med avseende

å rätten till dylik restitution skola anses hava för utdelningen i första

hand tagit i anspråk tillgångar av förstnämnda slag inom de av samma

bestämmelser i övrigt uppställda gränserna».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

I syfte att vinna ökad likställighet beträffande beskattningen av utdelad

och icke utdelad vinst infördes genom förordningen den 31 oktober

1919 en vid sidan av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten å

aktiebolagen utgående skatt, den s. k. B-skatten. Jämlikt 19 § 2 mom. i

1910 års numera upphävda förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt

skulle B-skatten utgå nied viss procent av ett grundbelopp, vilket utgjorde

två kronor för varje fullt hundratal av den del av vederbörande bolags

nästföregående år till A-skatt taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna,

dock efter avdrag för de kronoutskylder, som belöpte på sist

nämnda inkomst, samt beträffande försäkringsbolag jämväl för vinstutdelning

till försäkringstagarna. I samband med B-skatteus införande lärn

nades i 19 § 3 mom. av ovannämnda förordning bestämmelser örn restitution

av erlagd B-skatt. Enligt sistnämnda bestämmelse skulle, i den

mån enligt 19 § 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig ordning utdelades,

bolaget äga rätt åtnjuta restitution i en mot B-skattens påläggande i hu

vudsak svarande utsträckning.

I anledning av en vid 1924 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen

i skrivelse den 16 maj 1924, nr 165, under åberopande av bevillningsutskottets,

av riksdagen godkända betänkande nr 39, att Kungl. Maj:t ville för

lii lionu 611 riksdagen!! protokoll 1935. 7 sami. Nr 56—57.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

anstalta om utredning angående B-skattens upphävande och därvid, i den

måll det befunnes erforderligt att ersätta B-skatten med någon annan

skatteforiu, beakta vad i betänkandet härutinnan anförts.

I sitt förenämnda betänkande anförde bevillningsutskottet, bland annat,

att det vore av vikt, att vid ett upphävande av B-skatten närmare föreskrifter

lämnades, i vilken ordning restitution av B-skatt framdeles borde

lämnas. Särskilt i sådana fall, där B-beskattade medel av bolaget förbrukats

för att täcka förefintlig eller sedermera uppkommen brist, syntes

övergångsbestämmelser böra meddelas till förekommande av att vid användande

till utdelning av efter B-skattens upphävande hopsparade ine

ilek restitutionsförfaraudet skulle komma till användning.

Med anledning av riksdagens ovanberörda hemställan framlade Kungl.

Majit i proposition nr 19!i till 1926 års riksdag förslag dels örn B-skattens

upphävande från och med den 1 januari 1927, dels ock till bestämmelser

rörande restitution av dylik skatt efter nämnda dag.

I sitt anförande till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet anförde

föredragande departementschefen bland annat följande.

Det kunde vara mycket svårt att avgöra, huruvida de hos ett bolag be

fintliga besparade vinstmedlen utgjordes av B-beskattade medel eller ej,

liksom ock att avgöra, huruvida för ett visst ändamål t. ex. för utdelning

använts B-beskattade medel eller andra medel. Dessa svårigheter komme

att efter B-skattens upphävande bliva ännu mer framträdande, enär alla

vinster som därefter intjänades icke bleve underkastade B-skatt. Alla

de bolag, som hade B-beskattade medel, komme alltså att hava medel av

båda slagen. Det skulle givetvis vara av stort värde om man, såsom 1924

års bevillningsutskott ifrågasatt, kunde meddela några regler till förekommande

av restitution vid utdelning av medel, som intjänats efter B

skattens upphävande. Det syntes departementschefen emellertid omöj

ligt att uppställa några allmängiltiga regler på ifrågavarande område,

utan det torde vara nödvändigt att låta vederbörande myndigheter lösa

spörsmålet från fall till fall. Utgången torde härigenom i många fall

bliva materiellt rättvisare än om myndigheterna skulle vara bundna av

några efter genomsnittsfallen uppställda regler. Departementschefen hade

fördenskull ansett sig icke böra i nu förevarande syfte föreslå annan regel

än den, som upptogs i ett inom finansdepartementet upprättat förslag,

nämligen att restitution ej finge ske för sammanlagt högre belopp än det,

varmed bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för det sista

räkenskapsår, för vilket B-skatt utginge, överstigit aktiekapital och reservfond.

Uti nämnda förslag upptogs en bestämmelse, att rätten att

för framtiden erhålla restitution skulle inskränkas till viss tid. Aågon

dylik bestämmelse hade departementschefen icke ansett böra intagas

i det med propositionen framlagda förslaget, enär frågan om en dylik inskränkning

enligt linus åsikt icke borde upptagas till behandling föll än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. 3

i samband med det slutliga avgörandet om införande av en ersättning för

B-skatten.

Det i ovannämnda proposition framlagda förslaget godkändes av riksdagen

och bestämmelserna i ämnet återfinnas i förordningen den 14 maj

1926 (nr 126).

I syfte att fylla den lucka i beskattningen, som B-skatten efterlämnat,

framlade Kungl. Maj:t i proposition nr lili för 1927 års riksdag förslag

till förordning örn utskiftningsskatt, vilket förslag med vissa smärre

ändringar antogs av riksdagen. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen

den 27 juni 1927. Vid framläggandet av sistnämnda förslag

framhöll emellertid departementschefen, att denna lösning av frågan örn

ersättningsskatt för B-skatten i viss mån måste anses bliva av provisorisk

karaktär.

Beträffande frågan örn upphävande av rätten till restitution av B-skatt

har bölagsskatteberedningen i sitt betänkande (statens offentliga utredningar

1931:40, sid. 351) framhållit bland annat, att enligt beredningens

mening måste det betecknas såsom önskvärt, att rätten till restitution av

B-skatt bringades att upphöra. Den av kammarrätten hävdade synpunkten

på restitutionsrätten såsom en riksdagens utfästelse, svarande mot

åläggandet, av skyldigheten att erlägga B-skatt, syntes icke böra hindra

en avveckling av sagda rätt, allenast ett tillräckligt utmätt rådrum bereddes

bolagen att träffa sina anstalter. I sådant hänseende ansåg beredningen

en tid av fem är efter utgången av det år, varunder förordning

i ämnet utfärdades, vara tillräcklig.

I den förevarande motionen har bland annat framhållits, att vid till

lämpningen av bestämmelserna örn restitution av B-skatt hade för lösande

av frågan, huruvida till den utdelning, varå kravet å restitution grundade

sig, använts B-beskattade medel eller icke, uppställts den presumtionen,

att utbetalningen i första hand skett med användande av B-beskattade

medel. Innebörden av denna presumtion hade, såvitt anginge

ansökningar örn restitution, innan B-skatten upphävdes, klarlagts genom

vissa av regeringsrätten meddelade utslag. Sålunda finge anses fastslaget,

att utdelningen principiellt tagits av B-beskattade medel, oavsett

om detta framginge av beslutet örn utdelningen eller om dylika medel enligt

räkenskaperna innestå!!, men att därvid undantoges ett belopp, motsvarande

den till A-skatt taxerade inkomsten, minskad med därå belöpande

utskylder. — I och med att B-skatten upphävts, framträdde svårigheterna

vid restitution av dylik skatt med ökad skärpa. I valet mellan

B-beskattade och icke B-beskattade tillgångar hade regeringsrätten givit

de senare intjänade, före skattens införande företrädet åt den för bola

gen gynnsammaste tolkningen. Det kunde då förväntas, att i motsvarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

situation, där skillnaden endast låg i, att de icke B-beskattade medlen in

tjänats efter skattens upphävande, samma för de skattskyldiga bolagen

gynnsamma princip skulle följas. Efter denna förutsättning hade också

restitution av B-skatt i det stora flertalet fall ägt rum för tiden efter år

1926. Emellertid hade den 6 november 1934 i regeringsrätten meddelats

två utslag av motsatt innebörd. Dessa innefattade godkännande av en

utav länsstyrelsen i Malmöhus län tillämpad princip, enligt vilken till

utdelning, som ägt rum efter år 1926, skulle anses i första hand hava använts

medel, vilka avsatts efter B-skattens upphävande. Såvitt man kunde

bedöma av den avfattning, regeringsrättens nyssnämnda utslag erhål

lit, skulle därvid anses, att till utdelning visst år — i den mån utdelningen

icke täckts av senaste årets vinst, beräknad enligt taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt efter avdrag för därå belöpande kronoutskylder

tagits i anspråk i första hand vad som fonderats närmast

föregående år, därefter vad som fonderats året dessförinnan och så vidare.

Resultatet bleve i de angivna fallen, att begärd restitution av B-skatt i

regel icke kunde medgivas. I den mån regeringsrättens nya princip vunne

tillämpning hos övriga länsstyrelser, komme visserligen alla bolag i

fortsättningen att behandlas lika, men detta kunde ej upphäva den ojämn

het i avseende på restitutionens totala belopp, som bleve en följd av, att

den liberalare tolkningen av 1926 års bestämmelser genom lagakraftägande

beslut tillämpats i det stora flertalet fall. Då i fråga om rätten till

restitution av B-skatt bolagen icke kunnat beviljas frihet att besluta, vilka

medel som skulle anses använda till viss utdelning, ansåg motionären det

vara desto mera angeläget, att restitutionsbestämmelserna erhölle en avfattning,

som i alla förekommande fall gåve bolagen den rätt, varå de

inom de i förordningen den 34 maj 1926 utstakade gränserna i övrigt

kunde göra anspråk.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottaga ett av kammarrätten den 12 mars 1935 avgivet yttrande i an

ledning av motionen, i vilket yttrande kammarrätten anfört bland annat

följande.

Kammarrätten erinrade i första hand, att genom den av regeringsrätten

ändrade praxis i mål angående restitution av B-skatt komme bolagens

möjlighet att erhålla dylik restitution att i hög grad minskas. De svårigheter

i bevisningshänseende, som föranleddes av den av regeringsrätten

senast tillämpade principen, torde under årens lopp alltmera ökas och

det fmge därför anses såsom säkert att, även örn restitutionsrätten under

obegränsad tid framåt bibehölles, åtskilliga bolag aldrig komme att återfå

tidigare erland B-skatt, som de vid användning av den förut gällande presumtionen

skulle hava kunnat erhålla. Motionären, som torde underförstått,

att restitutionsrätten under de närmaste åren icke skulle upphävas,

avsåge att på lagstiftningens väg åter sätta bolagen i det gynnsammare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. ö

läge i processuellt hänseende, i vilket de förut befunnit sig. Huruvida

motionärens syfte genom lagstiftning borde tillgodoses, funne kammarrätten

i avsevärd mån vara beroende av frågan örn avveckling av rätten

att åtnjuta restitution av B-skatt. Från statens synpunkt torde upphävandet

med det snaraste av restitutionsrätten vara önskvärd. För bolagen

vore det däremot betydelsefullt, att avvecklingen skedde på sådant

sätt, att B-skattemedel i största möjliga mån kunde återgå till bolagen.

Kammarrätten, som icke ville ingå pa de statsfinansiella och politiska

grunder, som vid avgörandet av denna sak kunde liava betydelse, ansåg

sig böra från juridisk synpunkt framhålla, att ett upphävande utan vidare

av restitutionsrätten skulle innebära en uppenbar kränkning av den rätt

till återfående av erlagd skatt, som bolagen vid B-skattens införande tillförsäkrats.

Det organiska sammanhanget mellan skattskyldighet och restitutionsrätt

framginge klart av 11)19 års bevillningsutskotts uttalande

vid nämnda skatts tillkomst, och i överensstämmelse härmed hade vid B

skattens upphävande år 1926 lämnats uttryckliga bestämmelser örn orubbad

rätt till fortsatt restitution av erlagd B-skatt. Kammarrätten har

härefter erinrat örn, att den meningen vid flera tillfällen uttalats, att efter

tillkomsten av utskiftningsskatten frågan, örn bolagen skulle åtnjuta restitution

av B-skatt, i väsentlig mån förlorat sin betydelse, enär varje restitution

av B-skatt, åtminstone principiellt sett, skulle medföra en motsvarande

ökning av skyldigheten att utgöra utskiftningsskatt. Detta övervägande

teoretiska resonemang torde dock i verkligheten ej godtagas av

de parter — staten och bolagen — som härav berördes. De alltjämt talrikt

inkommande ansökningarna om restitution av B-skatt funne kammarrätten

tydligt vittna örn, att bolagen betraktade det som en väsentlig fördel

att återbekomma sådana skattemedel, och det torde icke finnas något tvivel

örn att icke stora återbetalningar av B-skatt från statsverkets synpunkt

ansåges som en olägenhet, som icke kunde uppvägas av utsikten att någon

gång i framtiden i stället erhålla större belopp i utskiftningsskatt. Örn

kammarrätten i likhet med motionären ansåge starka skäl tala för att bolagen

i största möjliga mån sattes i tillfälle att återbekomma erlagda Bskattemedel,

ansåg sig ämbetsverket mot motionens innehåll i juridiskttekniskt

hänseende böra uttala betänkligheter. Mot presumtionen, att utdelning

ansåges i första hand hava ''skett med användande av B-beskattade

medel, torde i fråga örn den tid, under vilken bestämmelserna om erläggande

av B-skatt varit gällande, ingen mera betydande erinran vara

att göra. Beträffande förhållandena efter B-skattens upphävande läge

det onekligen nära till hands att använda samma betraktelsesätt, till vilket

regeringsrättens utslag den 6 november 1934 syntes ansluta sig. Den

av motionären förordade presumtionen innebure däremot, att även i dessa

fall B-beskattade medel skulle anses hava tagits i anspråk före de senare

intjänade medlen. Att till vinnande av visst syfte stadga att ett visst åskådningssätt

skulle gälla beträffande förhållanden, som inträffat under en

s. 6 Kontrollera mot PDF

lif skott et

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

tidigare tidrymd, samt ett motsatt åskådningssätt för tiden därefter, funné

kammarrätten inkonsekvent. Ju längre tiden löpte oell man avlägsnade

sig från de år, da B-skatten utgått, desto mera sällan torde för övrigt sistnämnda

prcsumtion överensstämma med verkliga förhållandena. Enligt

kammarrättens förmenande mäste det därför anses olämpligt, att ifrågavarande

presumtion lagfästes. Någon bestämd lösning av det föreliggande

spörsmålet ansåg ''sig kammarrätten icke nu kunna angiva utan syntes

denna fråga lämpligen böra göras till föremål för särskild utredning. Att

en sådan utredning med det snaraste borde komma till ständ, ansåg kammarrätten

önskvärt icke minst av den anledningen, att de alltjämt talrikt

förekommande målen rörande restitution av B-skatt på grund av sin invecklade

beskaffenhet vållade såväl de beslutande myndigheterna som

bolagen mycket besvär. En mera enkel och lämplig Ådig för tillgodoseende

av bolagens rätt torde antagligen kunna finnas.

Be skäl kammarrätten anfört mot ett bifall till motionen har utskottet

funnit övertygande. Ben rättstillämpning, som kommit till uttryck i be

vörda av regeringsrätten den (i november 1934 meddelade utslag, får anses

ansluta sig till den uppfattning i frågan, som angavs såväl av 1924 års

bevillningsutskott som även av vederbörande departementschef vid fram

läggande av 1926 års proposition med förslag till B-skattens upphävande.

Utskottet har därför icke kunnat biträda motionen.

Vad härefter angår den av kammarrätten berörda trugan örn avveckling

av rätten till restitution av B-skatt, har utskottet i anslutning till vad såväl

kammarrätten som bolagsskatteberedningen uttalat funnit önskvärt, att

denna rätt inom en nära framtid upphäves. Genom den ändrade praxis i

fråga om restitutionsrätten kommer aktiebolagens möjlighet att vinna restitution

av B-beskattade medel att i hög grad minskas. Principiellt sett borde

restitutionsrätten tillkomma endast sådana bolag, vilkas utdelningsbara

tillgångar nedgått efter den 31 december 1924 respektive efter utgången

av det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1925. På

grund av taxeringstekniska förhållanden — i regel till följd av den år

1928 införda befrielsen för bolag frän taxering för inkomst genom utdelning

— har man emellertid att räkna med att, även efter det praxis kommit

att följa regeringsrättens utslag, åtskilliga bolag, jämväl i andra fall

än där nämnda principiella förutsättning föreligger, kunna bliva berättigade

till restitution av B-skatt. Ett bibehållande av restitutionsrätten

torde därför medföra uppenbara ojämnheter de olika bolagen emellan.

Då utskottet sålunda ansett sig böra förorda restitutionsrättens avskaffande,

Ilar utskottet haft att taga ståndpunkt till den av kammarrätten

berörda frågan om bolagens rätt till ersättning pä grund härav. Genom

utskiftningsskattens tillkomst låter det sig visserligen ur teoretisk syn

punkt försvara att avskaffa restitutionsrätten utan särskild ersättning,

då varje restitution av B-skatt medför en motsvarande ökning av skyldig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 66. 7

heten att utgöra utskiftningsskatt, men det synes dock skäligt att frågans

materiella sida undersökes. Vid övervägande av på vad sätt bolagens berörda

anspråk lämpligen bör tillgodoses, har utskottet ansett närmast böra

ifrågakomma, att tillräckligt rådrum beredes bolagen att träffa sina anstalter

för erhållande av restitution. Huru långt rådrum, som därvid skall

utmätas, bör enligt utskottets uppfattning bliva beroende av det värde en

fortsatt restitutionsrätt kan anses motsvara. Ett bedömande härav torde

knappast vara möjligt utan att man med ledning av de restitutionsbeslut,

som under de senaste åren meddelats, vinner kännedom örn, i vilken utsträckning

berättigade anspråk på restitution framkommit. För utskottet

har visserligen ett antal under år 1934 meddelade restitutionsbeslut

varit tillgängliga, men några säkra slutsatser i frågan hava icke kunnat

dragas av desamma.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att förevarande motion 11:319 av herr Hillgard,

örn ändring eller förtydligande av bestämmelserna örn

restitution av B-skatt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2) att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning

av frågan om avveckling av aktiebolagens rätt

att åtnjuta restitution av B-skatt samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 23 maj 1935.

På bevillningsutskottets vägnar;

JOH. NILSSON.

Säri>uilinde: herrar Nilsson i Kristianstad, Karg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Ericson

i Göberga, Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden,

Olsson i Närlinge, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson,

Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, .lohansson i Krogstorp, Brännström

i Skellefteå, Mårtensson och Nilsson i Karlstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:283 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring eller förtydligande av bestämmelserna om restitution av B-skatt. a1 i texten