Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 17

1935-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:17, Bankoutskottets utlåtande Nr 17

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl, May.ts proposition angående bidrag

av statsmedel till gäldande av förra kamreraren vid Ruda

—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägs
aktiebolag

Maria Wikströms avgifter till enskilda järnvägarnas

pensionskassa,

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1935 dagtecknad proposition

nr 106, vilken hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att från förslagsanslaget

till riksgäldskontoret: övriga omkostnader bestrida hälften av

de för förra kamareraren vid Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag

och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag Maria Wijkströms,

född Örnmark, delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa stadgade

avgifterna till kassan, i vad dessa avse tiden från och med den 1

juli 1932 intill dess rätt till pension från kassan må tillkomma Wijkström;

dock under villkor att återstående delen av samma avgifter erlägges av

Wijkström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wijkström, som är änka, är född den 17 december 1877 och alltså

57 år gammal;

att hon erhållit anställning såsom kamrer och kassör vid Ruda—Finsjö

—Oskarshamns järnvägsaktiebolag år 1908 och vid Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag

år 1919, vilka anställningar hon innehaft intill dess nämnda

bolag i november 1931 försatts i konkurs;

att exekutiv auktion å bolagen tillhöriga Oskarshamn—Ruda och Ruda

Älghults järnvägar förrättats den 10 maj 1932, därvid järnvägarna inropats

av riksgäldskontoret;

att järnvägarna sedermera enligt bemyndigande av riksdagen försålts

till östra Smålands järnvägsaktiebolag med tillträde den 16 juli 1932;

att änkefru Wijkström, som allt intill tiden för konkursernas avslutande

i december 1932 biträtt konkursförvaltningarna med kamrerargöromål,

därefter icke kunnat erhålla fortsatt anställning;

att hon under de senare åren av sin anställning åtnjutit en avlöning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 17.

13

3,000 kronor för år, för vilket belopp bon jämväl är delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa;

att pensionsavgifter för änkefru Wijkström erlagts till nämnda kassa

med sammanlagt 539 kronor 52 öre för år, varav bolagen betalt 23 kronor

55 öre och hon själv 21 kronor 41 öre månatligen;

att änkefru Wijkström, under förutsättning att föreskrivna avgifter

till kassan erläggas, enligt reglementet för kassan är berättigad att vid

uppnådd ålder av 63 år eller, under vissa villkor, vid tidigare inträdd

arbetsoförmåga komma i åtnjutande av pension till belopp av 2,100 kronor

för år;

att änkefru Wijkström har två söner, av vilka den ene, som är gift,

är ingenjör och sedan år 1933 anställd såsom icke-ordinarie tjänsteman

hos marinförvaltningen med en avlöning av omkring 5,900 kronor för år,

under det att den andre sonen, vilken är ogift, efter avlagd filosofie licentiatexamen

nyligen vunnit anställning såsom lärare;

samt att sönerna, av vilka den yngre har avsevärda studieskulder,

icke torde vara i stånd att helt draga försorg örn moderns uppehälle eller

att bestrida hennes avgifter till enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Hos Kungl. Maj :t har änkefru Wijkström hemställt, att bistånd av

statsmedel måtte beredas henne, enär hon trots att hennes hälsotillstånd

icke lade hinder i vägen för förvärvsarbete icke lyckats vinna någon ny

anställning samt att hon på grund härav och då hon saknade egna medel

till sitt uppehälle befunne sig i bekymmersamma ekonomiska förhallanden.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Då änkefru Wijkström icke varit anställd i statens tjänst, synes det

mig ur principiell synpunkt i hög grad tveksamt, huruvida understöd

från statens sida bör lämnas henne. Jag vill emellertid erinra, att 1933

och 1934 års riksdagar bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att i

ett likartat fall, avseende förre lokomotivmästaren vid Varberg—Ätrans

järnväg Anton Larsson, bestrida för delaktighet i enskilda järnvägarnas

pensionskassa stadgade avgifter. Även örn de förhållanden, som åberopats

i det föreliggande ärendet, ej synas vara lika ömmande som de omständigheter,

vilka förelågo beträffande Larsson, vill jag dock icke motsätta

mig. att den gjorda framställningen såtillvida tillmötesgås, att

statsverket lämnar ett bidrag till bestridande av sökandens avgifter till

enskilda järnvägarnas pensionskassa för att möjliggöra för henne att

bevara sin pensionsrätt i kassan. Detta bidrag torde emellertid böra begränsas

till att motsvara hälften av de erforderliga avgifterna. Ett bifall

härtill skulle innebära, att staten skulle erlägga ungefärligen den del av

avgifterna, som tidigare bestritts av de enskilda järnvägsbolagen. Enligt

vad jag inhämtat har sökanden, i avbidan på prövningen av frågan örn

understöd av statsmedel, erhållit anstånd med erläggande av avgifter,

belöpande å tiden efter don 30 juni 1932. Även till de sålunda redan förfallna

avgifterna torde staten böra bidraga i den utsträckning nyss angivits.

Såsom villkor för det ifrågasatta bidraget bör gälla, att återstående

delen av avgifterna erlägges av sökanden.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet.

Ehuru utskottet finner i viss mån betänkligt, att bidrag av statsmedel

för gäldande av ifrågavarande pensionsavgifter beviljas änkefru Wijkström,

vilken icke varit anställd i statens tjänst, har utskottet med hänsyn

till föreliggande särskilda omständigheter, icke velat motsätta sig

bifall till Kungl. Majrts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den 14 mars 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 13.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.