Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt.

1935-02-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:3, Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30

maj 1873 om rikets mynt.

I en till riksdagen avlåten, den 9 januari 1935 dagtecknad proposition,

nr 18, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 12 och 14 lagen den 30 maj 1873 örn rikets

mynt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 6.

Av silver---1.45 gram.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.

Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla tvåtusen tvåhundrafemtio

gram fint silver. De skola utmyntas av en legering av niohundra

viktdelar silver och etthundra viktdelar koppar. Varje myntstycke

skall alltså väga 25 gram.

Av kopparnickel---fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter---belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till

statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga

1 Senaste lydelse av §§ 6 och 12 se 1920:309 och av § 14 se 1881 : 35.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. .. Nr 3. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

högre belopp än femtio kronor i 5-kronestycken, tjugu kronor i 2- och 1- kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt,

en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 14.

Tjugukronestycken och--— skola äga. Femkronestjmket av guld

upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor,

när det är sa nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för

rikets räkning är präglat, men till alla andra, när det förlorat mer än

sex tiondedels procent av nyssnämnda vikt.

Skiljemynt upphör---blivit otydlig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I skrivelse den 8 november 1934 har mynt- och justeringsverket hemställt,

att till hugfästande av Sveriges riksdags 500-årsminne måtte präglas

ett särskilt mynt av silver å fem kronor, avsett att under år 1935

utsläppas i rörelsen till ett antal av omkring en miljon stycken.

Till stöd för framställningen har verket anfört bland annat följande:

De närmast föregående tillfällen, då särskilda mynt präglats för att hugfästa

märkliga tilldragelser, voro år 1897 till minne av Konung Oscar II:s

tjugufemårsjubileum, år 1907 till minne av Konung Oscar Ilis och Drottning

Sofias guldbröllop, år 1921 till minne av Gustaf Vasas befrielseverk

samt år 1932 till hugfästande av trehundraårsminnet av Gustaf II Adolfs

död vid Lutzen. Vid samtliga dessa tillfällen präglades ett särskilt minnesmynt

av silver å två kronor i upplagor av omkring 250,000 stycken

mynt.

Emellertid har verket tänkt sig, att vid detta tillfälle ett mynt av

högre valör borde komma till utförande, dels för att göra detsamma unikt

och därigenom mera begärligt, dels ock för att kunna få konstaterat, huruvida

det kan befinnas önskvärt att även framdeles införa ett dylikt

skiljemynt i vår mynttillverkning.

Verket har härvid ansett sig böra föreslå ett mynt å fem kronor med

en diameter av 36 mm och en bruttovikt av 25 gram. Örn finhalten bestämdes

till 900 tusendelar silver, skulle finvikten i myntet sålunda komma

att uppgå till 22.5 gram. Remedierna beträffande såväl vikt som

finhalt torde lämpligen kunna fastställas till de för tvåkronestycken nu

görande, jämlikt § 8 i myntlagen.

Enligt vår nu gällande myntlag har åt våra silverskiljemynt givits

en finvikt, som till värde så nära som möjligt överensstämmer nied db

olika myntens valörer i serien.

Skulle lisett tilltänkt femkronesmynt inrangeras i myntserien efter

denna princip, skulle emellertid ett sådant mynt bliva alldeles för stort

och klumpigt, enär det då med en halt av 900 tusendelar skulle behöva

givas en diameter av 42 å 43 mm och en bruttovikt av 33.33 gram, således

större än den gamla riksdalern och betydligt tyngre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Ett så otympligt mynt skulle säkerligen aldrig bliva begärligt, och

någon anledning att bibehålla relationen i nuvarande sene av silverskiljeinynt

synes ej heller erforderlig, enär dessa mynt ju ej utgöra någon

värdemätare. , . , , , , ...

Då man har anledning förmoda, att ett mynt sadant som det. föreslagna

komme att i mycket stor utsträckning bliva ett verkligt minnesmynt

och sålunda undandragas den allmänna rörelsen, bör ett eventuellt

femkronesmynt utsläppas i ej alltför begränsad upplaga, örn detsamma

även skall kunna fylla den avsedda uppgiften att bliva ett kurserande

mynt. En upplaga å 1,000,000 stycken torde salunda få anses lämpligFärdigställandet

av en dylik myntpost å 5,000,000 kronor torde med nuvarande

silverpris kunna beräknas draga en kostnad av sammanlagt

högst 1,600,000 kronor, och skulle sålunda präglingen av det föreslagna

minnesmyntet komma att tillföra statsverket en inkomst av minst 3,400,000

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att de flesta stater ansett

med sin fördel förenligt att använda silvermynt av ungefärligen

motsvarande valör i stället för sedlar, på grund av den avsevärt högre

livslängden hos silvermynten, vilken för ett femkronesmynt torde kunna

beräknas till minst 75 år. Det synes verket angeläget, att en undersökning

verkställes, huruvida det icke även i vårt land skulle medföra betydande

fördelar att övergå till femkronor i silver.

Mynt- och justeringsverket har samtidigt avlämnat förslag till erforderliga

ändringar i myntlagen. Förslaget innebär dels införande i § 6

av mynttecken å fem kronor i uppräkningen av de mynttecken av silver,

som enligt lagen skola präglas, jämte närmare bestämmelser örn sådant

myntteckens beskaffenhet och dels vissa därav pakallade ändringar i §§

12 och 14.

Över framställningen hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken

och av kommittén för riksdagens 500-årsminne. I förstnämnda yttrande

har jämväl beaktats ett av enskild person i skrivelse till Konungen

den 19 november 1934 framställt förslag om prägling till riksdagens 500- årsminne av ett mynt av silver å fyra kronor, benämnt »specie».

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande anfört bland annat:

I likhet med myntdirektören anse fullmäktige önskvärt, att, såsom vid

tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum, till hugfästande av Sveriges

riksdags 500-årsminne ett särskilt mynt präglas, avsett att under år 1935

utsläppas i rörelsen. .

Myntverket har tänkt sig, att man nu skulle frångå den hittills använda

2-kronetypen och göra ett försök med ett mynt å fem kronor med

en diameter av 36 mm och en vikt av 25 gram.

Det finnes enligt fullmäktiges mening icke några utsikter, att det föreslagna

myntet å 5 kronor i någon större utsträckning skulle komma

ut i rörelsen och det torde vara uppenbart, att praktiska skäl icke föreligga

att ersätta eller komplettera riksbankens sedlar å fem kronor med

ett nytt skiljemynt av samma valör.

Myntverket angiver i sin framställning, att en utmyntmng av 1,000.000

5-krönorsmynt skulle tillföra statsverket en »vinst av minst 3,400,000

kronor».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Det må vara, att beräkningen utfaller sålunda ur myntverkets synpunkt,

då det ju icke är brukligt att såsom statsverkets skuld upptaga

värdet av utelöpande skiljemynt, i motsats till vad som sker i fråga örn

utelöpande sedlar. Så snart myntverket levererat ett färdigställt myntparti

. till riksbanken resp. allmänheten, anser myntverket sig kunna

fastställa en vinst. Men helt annorlunda ställer sig saken för statsverket

De utslappta mynten skola en gång åter inlösas av myntverket.

Endast i fråga örn mynt, som definitivt försvinna ur rörelsen — och antalet

sådana mynt kan icke beräknas — uppstår en verklig vinst.

Totalkostnaden för å ena sidan 5-kronorsmynt och å andra sidan 5- kronorssedlar ställer sig Dråga örn sådana mynt eller sedlar, som cirkulera

i rörelsen och slutligen inlösas, något högre för mynten. Beträfiande

sådana mynt eller sedlar, som definitivt försvinna ur rörelsen utan

att återinlösa^, blir vinsten avsevärt större för sedlarna än för mynten.

Viss historisk hänsyn kan åberopas för ett förnyande av den gamla

svenska silverdalen!, sedermera kallad riksdaler specie eller blott specie,

att detta mynt med * stort sett oförändrat silverinnehåll

bibehållits under så lång tid som från år 1535 till år 1871 eller under

336 år. Då man torde få räkna med att ett dylikt mynt å 4 kronor, särsk1.

11 örn det skulle erhålla benämningen specie, skulle komma att präglas

till storlek och vikt närmast liknande de gamla speciemvnten, vilka hade

en vikt av cirka 30 gram, är det tydligt, att icke heller detta mynt kan

bliva lämpligt för den allmänna rörelsen.

Under åberopande av vad ovan anförts, få fullmäktige avstyrka införandet

i vårt myntsystem av ett nytt mynt å 5 kronor eller å 4 kronor.

Därest emellertid Eders Kungl. Majit skulle finna det lämpligt att till

hugfästande av riksdagens 500-årsminne låta prägla ett begränsat antal,

exempelvis 250,000. stycken, minnesmynt å antingen 5 kronor eller 4

kronor, hava fullmäktige icke något att däremot erinra.

Skulle Eders Kungl. Majit däremot finna det lämpligare att, i överensstämmelse

med vad sorn ägt rum vid liknande tillfällen under de senaste

40 arén, fasthålla vid ett minnesmynt å 2 kronor, vilja fullmäktige, då

vid de senaste tillfällena det visat sig, att ett större antal mynt än’det

tillgängliga kunnat placeras hos allmänheten, ifrågasätta, huruvida icke

upplagans storlek borde höjas från 250,000 till 500,000 mynt.

. Kommittén för riksdagens 500-årsminne har tillstyrkt mynt- och justeringsverkets

förslag under uttalande av, att kommittén funne förslaget

tilltalande och att, då firandet av 500-årsminnet komme att vara förenat

med kostnader, förslaget även vore lämpligt med hänsyn till att detsamma

tillförde statsverket extra inkomster.

Föredragande departementschefen har anfört följande!

»För egen del är jag beredd förorda sådana åtgärder, att ett femkronors

skiljemynt av silver kan utgivas i samband med högtidlighållandet

av riksdagens 500-årsminne. Gällande myntkonvention mellan Sverige,

Danmark och Norge torde i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241

icke utgöra hinder för prägling av ett sådant skiljemynt. Däremot måste

en sådan åtgärd föregås av vissa ändringar i myntlagen, vilken bland

annat innehåller bestämmelser angående de slag av skiljemynt, som skola

1 Se prop. nr 11 år 1924.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

5

eller kunna präglas, samt angående den utsträckning, vari dessa skiljemynt

utgöra lagligt betalningsmedel. Förslag till sådana ändringar torde

nu böra iöreläggas riksdagen.

Det erlorderiiga tillägget till § 6 myntlagen synes böra givas det innehåll,

att prägling av myntstycken å lem kronor göres beroende av Konungens

lör varje gång meddelade beslut, liksom tallet nu är i fråga

örn prägling av myntstycken av kopparnickel eller av järn. Mynt- och

justeringsverkets förslag till ändring av § 6 innehåller vidare, att 100

stycken femkronors skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver

och att sådana mynt skola utmyntas av en legering av 900 viktdelar

silver och 100 viktdelar koppar samt således väga 25 gram. Häremot

har jag intet att erinra. Likaså ansluter jag mig till de föreslagna

ändringarna i §§ 12 och 14. Den förra paragrafen skulle enligt förslaget

komma att innehålla, att ifrågavarande skiljemynt liksom andra sådana

skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor

men att ingen annan är pliktig att i en betalning mottaga högre belopp

i femkronors skiljemynt än femtio kronor. Ändringen i § 14 är av redaktionell

natur. Andra ändringar i lagen torde icke erfordras.

Därest en lag av nu antytt innehåll kommer till stånd, torde jag framdeles

få förelägga Kungl. Majit förslag i fråga örn prägel, inskrift och

utseende i övrigt å de mynt, som avses skola präglas till riksdagsjubileet,

samt i fråga örn antalet sådana mynt.»

Utskottet vill giva sin anslutning till förslaget, att ett femkronors skiljemynt

av silver må präglas i samband med högtidlighållandet av riksdagens

500-årsminne. Mot det ifrågasatta nya myntets vikt och finhalt

har utskottet icke funnit anledning till erinran, liksom icke heller mot

den utsträckning, vari myntet skulle utgöra lagligt betalningsmedel. Utskottet

får därför tillstyrka det av Kungl. Majit framlagda förslaget till

ändringar i myntlagen. I detta sammanhang anser utskottet sig emellertid

höra framhålla, att den ståndpunkt, utskottet på sätt nyss sagts intagit

till frågan om utgivande av här avsedda minnesmynt, icke innebär

ett ställningstagande till den av mynt- och justeringsverket berörda frågan,

huruvida ett skiljemynt av ifrågavarande valör bör införas i vårt

myntsystem. Detta spörsmål synes enligt utskottets mening icke kunna

prövas utan att detsamma gjorts till föremål för en ingående utredning.

Föredragande departementschefen har icke heller ingått på denna fråga.

Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig kunna förutsätta, att den befogenhet,

som enligt den föreslagna lydelsen av § 6 myntlagen skulle

lämnas Kungl. Majit att meddela beslut om prägling av femkronors skiljemynt,

endast är avsedd att begagnas vid sådana tillfällen, då såsom här

är fallet fråga är örn hugfästandet av en särskilt betydelsefull tilldragelse.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami■ Nr 3. 2

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotiets utlåtande Nr 3.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maurts förevarande

proposition.

Stockholm den 1 februari 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HAKALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors, Johansson i Friggeråker.

Ström i Lidköping, Ehrnberg*, Berling och Bjurström;

från andra kammaren: herrar Leffler*, Bäcklund, Laurén*, Paulsen, Johansson i

Sollefteå, Hilding, Gustavson i Västerås* och Bengtsson i Kullen*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

*60824. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:17 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgörin a1 i texten