Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag till omorganisation av riksgäldskontoret.

1935-03-28 · 58 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:32, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag till omorganisation av riksgäldskontoret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag

till omorganisation av riksgäldskontoret.

I skrivelse den 22 mars 1934 framlade fullmäktige i riksgäldskontoret för

bankoutskottet förslag till vissa ändringar i riksgäldskontorets personalorganisation,

som synts fullmäktige nödvändiga med hänsyn till den alltjämt tilltagande

arbetsbelastningen inom riksgäldskontoret. Detta förslag grundade

sig i huvudsak på en utredning, som verkställts av en av fullmäktige i december

1933 för ändamålet tillsatt kommitté. Sedan utskottet i skrivelse den 24

påföljande maj återremitterat ärendet till fullmäktige i främsta rummet för

utredning angående frågan örn riksgäldskontorets ledning, tillsatte fullmäktige

den 7 juni 1934 en ny kommitté med uppgift att verkställa den av utskog

tet förordade undersökningen rörande riksgäldskontorets ledning och i samband

därmed, i den mån så funnes erforderligt, underkasta frågan örn riksgäldskontorets

organisation i övrigt förnyad granskning samt därefter i god

tid före 1935 års riksdags början till fullmäktige inkomma med förslag i ämnet.

Till ledamöter av denna kommitté utsago fullmäktige sin ordförande fil.

doktorn K. E. H. Hildebrand, tillika ordförande i kommittén, riksgäldsfullmäktige

E. A. Hallin, A. Anderson och G. H. Andersson samt ordföranden och

vice ordföranden i bankoutskottet vid 1934 års riksdag redaktören O. H. Åkerberg

och direktören J. E. Leffler ävensom statssekreteraren i finansdepartementet

G. H. Eriksson.

Efter fullgjort uppdrag har denna kommitté, benämnd riksgäldskontorets

organisationskommitté, till fullmäktige avlämnat ett den 5 december 1934 dagtecknat

förslag till vissa förändringar i riksgäldskontorets organisation. Kommitténs

förslag är bilagt detta utlåtande.

På anmodan av fullmäktige har lönenämnden för riksdagens verk den 18

december 1934 avgivit yttrande över kommitténs förslag.

I skrivelse till bankoutskottet den 18 januari 1935 hava fullmäktige — med

överlämnande av organisationskommitténs utlåtande samt avskrift av lönenämndens

yttrande — framlagt förslag''till omorganisation av riksgäldskontoret,

vilket i huvudsak ansluter sig till kommitténs förslag.

Organisationskommitténs förslag är uppdelat i två huvudavdelningar, avseende

den ena riksgäldskontorets ledning och den andra verkets organisation

i övrigt, varjämte uppgifter lämnats angående kostnaderna för förslagets genomförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BankoutsTcottets utlåtande Nr 82.

Riksgäldskontorets ledning.

Beträffande den nuvarande organisationen av riksgäldskontorets

ledning stadgas i § 9 reglementet för riksgäldskontoret följande:
»Fullmäktige

utse inom sig två deputerade, en förste och en andre, vilka

det åligger att i överensstämmelse med detta reglemente samt de beslut och

föreskrifter, som fullmäktige meddela, leda arbetet med upplåningen för statens

räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till av fullmäktige

beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden inför

fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över

arbetet inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande förvaltningen,

fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till annan

fullmäktig än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige förrättats

av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess nytt val av

fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeranden utses för

kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden har daglig

tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes

av fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller

för enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under

högst fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift örn tjänstens uppehållande

intill fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl beträffande

vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen

i sådant avseende innehåller.

Förste deputeraden äger att under en och en halv månad årligen åtnjuta

ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige, som utses att

under sådan ledighet bestrida förste deputeradens befattning, utgår ersättning

med belopp, motsvarande dennes arvode för ifrågavarande tid.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig

att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode såsom

förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, örn sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,

utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.»

Det må framhållas, att enligt långvarig praxis fullmäktiges ordförande intager

en ledande ställning inom riksgäldskontoret såväl vid låneförhandlingar

som vid handläggningen av andra viktigare angelägenheter.

Enligt § 20 reglementet för riksgäldskontoret åtnjuter fullmäktiges ordförande

såsom arvode 6,000 kronor samt var och en av de övriga fullmäktige

4.000 kronor årligen. Fullmäktiges dgputerade äga härjämte uppbära särskilda

årliga arvoden, som utgå med 10,000 kronor till förste deputeraden och

3.000 kronor till andre deputeraden.

I sin ovanberörda skrivelse den 24 maj 1934 anförde 1934 års bankoutskott

bland annat, att med hänsyn till den såväl kvalitativt som kvantitativt inträdda

ökningen av riksgäldskontorets arbetsuppgifter frågan örn riksgälds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

3

kontorets ledning syntes i lika hög grad som frågan örn personalorganisationen

erfordra en lösning, som tillgodosåge effektiviteten och ändamålsenligheten

i verkets förvaltning. Enligt utskottets mening syntes med fog kunna

ifrågasättas, huruvida deputeradeinstitutionen i sin nuvarande form vore fullt

tillfredsställande i angivna avseenden. Enligt utskottets mening borde ifrågavarande

spörsmål göras till föremål för en ingående undersökning.

Efter att hava lämnat en redogörelse för den hittillsvarande utvecklingen

beträffande riksgäldskontorets ledning från organisation med kommissarier

till organisation med deputerade har riksgäldskontorets organisationskommitté

framhållit, att det nuvarande systemet på grund av tidsförhållandena visat

sig ej vara fullt tillfredsställande, till följd varav det synts vara nödvändigt

att vidtaga åtgärder för tillgodoseende för framtiden av riksgäldskontorets

oavvisliga behov av en sakkunnig och erfaren ledning. Kommittén har i sådant

syfte föreslagit inrättande av en befattning såsom förvaltningschef, kallad

riksgälds direktör, vilken befattningshavare, avsedd att träda i

stället för den nuvarande förste deputeraden, borde besitta höga kvalifikationer

i olika avseenden och vara väl insatt i frågor, som berörde riksgäldskontoret.

För vinnande av största möjliga garanti för chefspostens besättande på bästa

sätt har kommittén efter ingående prövning tillstyrkt bemyndigande för riksgäldsfullmäktige

att inom eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören, och

har kommittén i detta avseende hänvisat till att sådan befogenhet lämnats

bankofullmäktige i fråga örn vice riksbankschefen. Riksgäldsdirektören skulle

tillsättas för en tid av högst tre år. -— Såsom arvode för riksgäldsdirektören

har kommittén föreslagit 25,000 kronor för år med rätt för fullmäktige att,

därest riksgäldsdirektören utsetts utom fullmäktiges krets, därutöver tillerkänna

honom ett tilläggsarvode, uppgående till högst fullmäktigarvodet.

Enligt kommitténs förslag skulle fullmäktige till ersättare för riksgäldsdirektören

att tjänstgöra vid semester eller förfall i övrigt för

denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i verket, dock att fullmäktige,

om särskilda omständigheter så påkallade, skulle kunna utse en fullmäktig

till ersättare. —- Ersättare, som vore tjänsteman i verket, syntes lämpligen utöver

sin ordinarie lön böra uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor samt vid

tjänstgöring under riksgäldsdirektörens semester och vid längre förfall för

denne ett månatligt tjänstgöringsarvode av 500 kronor. Om vid något tillfälle

fullmäktig utsåges till ersättare, skulle fullmäktige fastställa särskild ersättning

för honom.

I avsikt att giva fastare form åt nuvarande praxis i fråga örn viktigare ärendens

beredning och handläggning har kommittén föreslagit inrättande av ett

arbetsutskott, bestående av tre ledamöter: fullmäktiges ordförande och

riksgäldsdirektören såsom självskrivna och en tredje, utsedd för ett år i sänder

av och inom fullmäktige. Befattningen som andre deputerad skulle i samband

därmed bortfalla. — Enligt kommitténs förslag skulle det nuvarande extra årsarvodet

å 2,000 kronor till fullmäktiges ordförande med hänsyn till hans deltagande

i beredningsutskottets arbete höjas till 3,500 kronor för år samt den av

fullmäktige utsedde tredje ledamoten av utskottet äga uppbära ett arvode av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3,000 kronor för år, motsvarande det nuvarande arvodet till andre deputeraden.

Något särskilt arvode skulle ej utgå till riksgäldsdirektören för hans ledamotskap

i arbetsutskottet.

Lönenämnden för riksdagens verk, som ej ansett det tillkomma densamma

att yttra sig över kommittéförslaget i vad det rör organisationen av ledningen

för riksgäldskontoret, har såsom sin mening uttalat, att med hänsyn till de

stora anspråk, som måste ställas på riksgäldskontorets ledning, de av kommittén

föreslagna avlöningsförmånerna syntes lämpligt avvägda.

För egen del hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse

den 18 januari 1935 anfört i huvudsak följande:

Den av kommittén föreslagna omorganisationen av riksgäldskontorets ledning

funne fullmäktige för sin del lämplig och väl ägnad att tillgodose verkets

intressen. Med den under de senare åren i hög grad ökade upplåningen

för statens räkning och den utvidgning av riksgäldskontorets verksamhet, som

även i övrigt ägt rum, hade det blivit av allt större vikt, att chefskapet för

verket utövades av en person med sakkunskap och erfarenhet inom områden,

som tillhörde kontorets verksamhet. Fullmäktige ville visserligen vitsorda

organisationskommitténs uttalande, att fullmäktige hittills haft förmånen att

inom sin krets kunna finna en förste deputerad, vilken varit lämpad för uppdraget

och kunnat ägna den erforderliga tiden däråt, men funne i likhet med

kommittén den nuvarande ordningen ej innebära tillräcklig trygghet för att

en sådan person städse skulle vara att finna bland de av riksdagens valmän

utsedda fullmäktige. Fullmäktige ansåge därför den av kommittén föreslagna

befogenheten för fullmäktige att jämväl utom sin krets utse en chef för

verket vara väl motiverad och i hög grad ägnad att öka säkerheten för att

alltid till chef kunna erhålla en lämplig och kvalificerad person.

Då med den föreslagna ordningen för utseende av riksgäldsdirektören denne

komme att vara tjänsteman, syntes det fullmäktige i likhet med kommittén

naturligt, att den ersättare för riksgäldsdirektören, som hade att vid semester

och annat förfall för denne fullgöra hans åligganden, i regel vore tjänsteman

i verket. Då emellertid förhållanden kunde tänkas inträffa, som gjorde att

det ej vore lämpligt att utse en tjänsteman till ersättare, borde fullmäktige i sådana

fall äga att därtill utse en fullmäktig. Mot kommitténs förslag, att ersättaren

skulle utses för ett år i sänder, vore från fullmäktiges sida ej något

att erinra. Därest vid något tillfälle skulle inträffa, att såväl riksgäldsdirektören

som ersättaren hade förfall, borde fullmäktige givetvis äga att utse

en tillfällig ersättare.

Kommitténs förslag att giva bestämdare form åt nuvarande praxis i fråga

örn viktigare ärendens beredning och handläggning genom inrättande av ett

arbetsutskott syntes fullmäktige lämpligt och väl motiverat. Inom fullmäktige

hade emellertid ifrågasatts den ändringen i kommitténs förslag beträffande

utskottet, att den tredje ledamoten därav borde kunna utses även för kortare

tid än ett år. I sådant fall borde de blivande bestämmelserna örn arbetsutskottet

formuleras så, att ifrågavarande ledamot skulle utses på viss tid,

högst ett år i sänder. Vid övervägande av detta ändringsförslag hade fullmäktige

funnit sig kunna godtaga detsamma.

Med avseende å de av kommittén ifrågasatta löneförmånerna ville fullmäktige

för sin del instämma i lönenämndens uttalande och därvid särskilt framhålla,

att den föreslagna avlöningen till riksgäldsdirektören, på vilken, såsom

ovan angivits, mycket stora krav måste ställas, enligt fullmäktiges mening

ej kunde anses för högt tilltagen. Den vore ock avsevärt lägre än den avlöning,

som utginge till såväl riksbankschefen som vice riksbankschefen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

5

Enligt fullmäktiges mening syntes för riksgäldsdirektören lämpligen böra

tillämpas enahanda bestämmelser i fråga om pension, som gällde för förste

deputeraden i riksbanken (riksbankschefen).

I fråga örn semester och tjänstledighetsavdrag för riksgäldsdirektören syntes

kunna tillämpas de bestämmelser, som gällde för vice riksbankschefen. I

enlighet härmed skulle riksgäldsdirektören äga åtnjuta semester under 45 dagar

årligen; för tid, varunder han av sjukdom är hindrad att tjänstgöra, skulle

å hans arvode göras avdrag av 20 kronor för dag.

Fullmäktige hava bilagt sin skrivelse en av organisationskommitténs sekreterare

utarbetad promemoria, belysande kommitténs förslag angående arvode

åt riksgäldsdirektörens ersättare, vilken promemoria är av

följande innehåll:

»Inom såväl kommunikationsverken som den civila statsförvaltningen finnas

såsom ställföreträdare för cheferna utsedda tjänstemän i 30 :e lönegraden, vilka

härför uppbära särskilda arvoden eller vikariatsersättning.^

I postverket och telegrafverket uppbära ställföreträdarna årsarvoden å 2,000

kronor. Inom den civila statsförvaltningen tillämpas även i vissa fall detta

system, exempelvis i medicinalstyrelsen, där ställföreträdaren uppbär ett årsarvode

å 1,000 kronor. Skälen för att ställföreträdare uppbär arvode även

under tid, då han ej tjänstgör i generaldirektörens ställe, äro bland annat, att

han under året måste följa arbetet inom hela verket samt i vissa fall handlägga

ärenden, som äro gemensamma för verket, exempelvis personalfrågor m. m.

Något tjänstgöringsarvode förekommer i vanliga fall ej då årsarvode utgår.

Dock har i särskilda fall efter beslut av Kungl. Maj :t högre ersättning

än årsarvodet bestämts åt ställföreträdare, som under längre tid av året uppehållit

chefsbefattning (exempelvis medicinalstyrelsen).

Inom statsförvaltningen i övrigt utgår till chefernas ersättare vikariatsersättning

efter särskilda grunder, för så vitt Kungl. Maj :t ej annorledes förordnar.

Förslaget till arvode åt riksgäldsdirektörens ersättare innebär en tillämpning

av båda ovan nämnda tillvägagångssätt. Vid en jämförelse med avlöningarna

för olika chefsbefattningar och det föreslagna arvodet å 25,000 kronor

åt riksgäldsdirektören finner man, att telegrafverkets chef uppbär samma

arvode. Dennes ställföreträdare uppbär ett årsarvode å 2,000 kronor men ej

något tjänstgöringsarvode. Enligt vad ovan nämnts är högre ersättning åt ställföreträdare,

som på grund av chefens frånvaro under längre tid av året uppehåller

dennes befattning, beroende på Kungl. Maj :ts avgörande i varje särskilt fall.

För riksgäldsdirektörens ersättare skulle énahanda bestämmelser kunnat

föreslås. För att undvika särskild hänvändelse till riksdagen för bestämmande

av särskilt tjänstgöringsarvode åt ersättare, örn riksgäldsdirektören skulle

vara frånvarande under längre tid av året, ansågs lämpligare att föreslå dels

ett årsarvode å 1,000 kronor och dels ett tjänstgöringsarvode å 500 kronor för

månad. Under normala förhållanden, då man kan räkna med l1/2 månads semester

för riksgäldsdirektören, skulle arvodet för ersättaren sammanlagt för

år uppgå till 1,750 kronor eller 250 kronor lägre än arvodet åt chefens för telegrafverket

ställföreträdare. Vid kortare ledigheter för riksgäldsdirektören

skulle tjänstgöringsarvode ej utgå till ersättaren.»

Med anledning av fullmäktiges förslag beträffande riksgäldskontorets ledning

hava fullmäktige Nilsson och Lindqvist till fullmäktiges protokoll gjort

följande uttalande:

»Vi hava icke i allt kunnat ansluta oss till det föreliggande omorganisationsförslaget.

Det är särskilt i nedan angivna delar, som vi varit tveksamma och där

tveksamheten varit så stor, att vi ansett oss böra anmäla en avvikande mening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Vi äro väl med kommittén eniga därom, att förhållanden kunna inträffa,

som göra det önskvärt, att chefen för riksgäldskontoret må kunna utses även

utanför fullmäktiges egen krets. Vi dela också den av kommittén uttalade

uppfattningen, att chefsbefattningen bör besättas med en högt kvalificerad person.

Detta bör också vara möjligt utan att avlöningen sättes till det mycket

höga belopp, som av kommittén föreslagits.

Kommitténs förslag om utseende för ett år i sänder av en särskild ersättare

för chefen-riksgäldsdirektören, vid dennes semester och i övrigt vid förfall för

honom, kunna vi icke heller biträda. Avlöningsreglementets bestämmelser i

§ 19 angående skyldighet för tjänsteman att vikariera å högre tjänst och ersättning

för sådant vikariat bör även här komma i tillämpning, i likhet med

vad fallet är beträffande vikarie för verkställande styrelseledamot vid riksbankens

avdelningskontor. Fullmäktige bör dock alltid vara obetaget att, när

så kan anses lämpligt, inom sig förordna vikarie för riksgäldsdirektören.»

Härjämte har fullmäktiges vice ordförande herr Tamm till protokollet anfört

följande:

»I anslutning till den särskilda mening, som av herrar Nilsson och Lindqvist

uttalats rörande möjlighet för fullmäktige att förordna en fullmäktig till

ersättare för riksgäldsdirektören, vill jag såsom min mening uttala, att punkt

3 i första stycket av organisationskommitténs utlåtande å TL Förslag till omorganisation^

B. Riksgäldsdirektörens ersättare’ längst ned å sid. 7 borde hava

erhållit en sadan formulering, att fullmäktige befriades från att behöva i protokollet

motivera ett sådant förordnande, som i omförmälda punkt avses.» ‘

Riksgäldskontorets organisation i övrigt.

Efter den omorganisation av riksgäldskontoret, som ägde rum år 1917, har

ett antal nya ordinarie befattningar — huvudsakligen i de lägre lönegraderna

•—• tillkommit. Under samma tid hava två nya byråer inrättats i riksgäldskontoret,

nämligen dels år 1930, då den sedan år 1921 provisoriskt upprättade avdelningen

för handhavande av riksdagens ekonomiska angelägenheter under benämningen

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå överflyttades på ordinarie

stat, dels ock år 1933, då statsskuldboksavdelningen utbröts ur kameralbyrån

till en självständig byrå, benämnd statsskuldboksbyrån. I huvudsak är dock

riksgäldskontorets nuvarande organisation, sådan den

godkänts av riksdagen, densamma som år 1917. Kontoret består enligt denna

organisationsplan av följande byråer med underavdelningar: kanslibyrån, kaineralbyrån,

bestående av räkenskapsavdelningen, kassaexpeditionen och obligations-

och kupongavdelningen, statsskuldboksbyrån. revisionsbyrån samt riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå.

Härjämte har sedan år 1918 funnits en provisorisk avdelning, premielånsexpeditionen,

föranledd av statens upplåning i form av premieobligationslån.

Med hänsyn till att den under senare år inträdda stegrade arbetsbördan för

riksgäldskontoret syntes nödvändiggöra vissa förändringar av kontorets organisation,

uttalade 1934 års bankoutskott i sin ovanberörda skrivelse den 24 maj

1934, att utskottet förutsatte att fullmäktige vidtoge åtgärder till undvikande

av att olägenheter uppstode genom det uppskov med lösningen av kontorets

organisationsfråga, som föranleddes av utskottets beslut att återremittera frågan

till fullmäktige. I anledning härav hava fullmäktige från och med den 1

juli 1934 vidtagit vissa provisoriska förändringar av riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

7

gäldskontorets organisation. Dessa förändringar hava för att

icke föregripa den pågående utredningen begränsats till irad som ansetts vara

oundgängligt nödigt under en kortare övergångstid. Sålunda har inrättats en

ny byrå, benämnd emissionsbyrån. Såsom chef för denna byrå, i vilken premielånsexpeditionen

uppgått, har placerats en befattningshavare i 27 :e lönegraden.

Kameralbyrån har vidare uppdelats i en räkenskaps- och kassabyrå samt en

obligations- och kupongbyrå. Befattningen i 30 :e lönegraden såsom chef för

kameralbyrån har i samband med innehavarens avgång med pension i augusti

1934 ställts vakant. Såsom chef för räkenskaps- och kassabyrån har förordnats

en tjänsteman med lön enligt 27 :e lönegraden, varjämte föreståndaren för

obligations- och kupongavdelningen förordnats att vara chef för obligationsoch

kupongbyrån. Å räkenskaps- och kassabyrån har förordnats en befattningshavare

å extra stat i 22 :a lönegraden (revisor) och en kassakontrollant

i 16 :e lönegraden. Slutligen har inom sistnämnda byrå inrättats en särskild

avdelning för obligations- och kuponginlösen. Enligt nuvarande provisoriska

organisation är riksgäldskontoret alltså uppdelat på följande sju byråer: kanslibyrån,

räkenskaps- och kassabyrån, obligations- och kupongbyrån, statsskuldboksbyrån,

revisionsbyrån, emissionsbyrån och riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Till belysande av behovet av förändringar i riksgäldskontorets personalorganisation

har riksgäldskontorets organisationskommitté lämnat en ingående redogörelse

för utvecklingen av kontorets verksamhet sedan år 1917, från vilken

tid såsom nyss sagts den nuvarande organisationen i huvudsak daterar sig. I

samband härmed har kommittén påvisat, hurusom kontorets behov av arbetskrafter

under här ifrågavarande period väsentligen tillgodosetts genom anställande

av icke-ordinarie befattningshavare i lägre lönegrader, medan däremot

antalet mer kvalificerade befattningshavare i ledarställning icke ökats i tillräcklig

utsträckning. Av kommitténs utredning framgår, att riksgäldskontoret

i jämförelse med vissa andra statens verk — riksbanken, statskontoret och

riksräkenskapsverket — är mycket ogynnsamt ställt i fråga om relationen mellan

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, samt att det relativa antalet ordinarie

tjänstemän i de högre lönegraderna (21 :a—30 :e) är mycket lägre i riksgäldskontoret

än i något av övriga nämnda verk. I avseende å kommitténs utredning

i nu berörda hänseenden får utskottet hänvisa till kommittéutlåtandet

sid. 10—15.

Kommittén konstaterar, att riksgäldskontorets verksamhet sedan år 1917

undergått en betydande expansion samt att kontorets arbetsbörda numera är så

stor och omfattande, att en utvidgning av personalorganisationen, delvis i samband

med en förändrad indelning av kontoret i byråer, synes påkallad. I avseende

å personalens anställningsform har kommittén särskilt framhållit betydelsen

av att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bleve

fördelaktigare. Viss ökning av antalet högre befattningar syntes även motiverad.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig böra framlägga förslag

till förändringar i riksgäldskontorets nuvarande organisation, såväl i vad avser

indelningen i byråer som de ordinarie befattningshavarnas antal och lönegradsplacering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 3Z.

Beträffande riksgäldskontorets uppdelning i byråer förordar kommittén ett

bibehållande av den nuvarande provisoriska uppdelningen, dock med den ändringen

att den provisoriska obligations- och kupongbyrån samt emissionsbyrån

skulle sammanföras till en byrå, benämnd obligationsbyrån. Genom inrättandet

av denna byrå skulle bland annat ernås en fastare organisation än för närvarande

för handhavande av arbetet med riksgäldskontorets låneemissioner. Motiveringen

för detta förslag återfinnes å sid. 16, 23 och 24 i kommittéutlåtandet.

Härjämte skulle benämningen av två byråer förenklas. Byråerna skulle enligt

kommitténs förslag bliva följande sex: kanslibyrån, räkenskapsbyrån, obligationsbyrån,

statsskuldboksbyrån, revisionsbyrån och riksdagens ekonomibyrå.

I fråga örn lönegradsplaceringen av cheferna för dessa byråer har kommittén

på anförda skäl (sid. 17 och 18) föreslagit, att cheferna för de fyra förstnämnda

byraerna skulle placeras i 30 :e lönegraden och cheferna för de två

sistnämnda i 28 :e lönegraden.

Kommittén har (sid. 18—29) i detalj behandlat en var av ovannämnda byråer

och deras personaluppsättning, varvid föreslagits vissa uppflyttningar

eller förändringar av tjänster samt inrättande av ett antal nya ordinarie befattningar

särskilt i de lägre graderna. Förslaget i denna del innebär,

att nuvarande befattning i 30 :e lönegraden såsom riksgäldssekreterare och

ombudsman skulle ombildas till en befattning såsom riksgäldssekreterare, därvid

ombudsmannagöromålen skulle överflyttas till sekreterarbefattningen (se

nedan); av innehavaren av riksgäldssekreterarbefattningen skulle icke krävas

juridisk kompetens;

att antalet befattningar i 30 :e lönegraden såsom riksgäldskommissarie skulle

ökas med två, av vilka en skulle nyinrättas och placeras såsom chef för obligationsbyrån

samt en ersätta nuvarande befattning i 28 :e lönegraden såsom byrådirektör

(chef för statsskuldboksbyrån);

att nuvarande befattningar i 27 :e lönegraden såsom byrådirektör (chef för

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå) och såsom förste revisor skulle uppflyttas

till 28:e lönegraden;

att nuvarande befattning såsom sekreterare i 26 :e lönegraden skulle ombildas

till en befattning såsom sekreterare och ombudsman i 27 :e lönegraden, därvid

ombudsmansgöromålen skulle såsom ovan nämnts överflyttas till denna befattning

från nuvarande befattning såsom riksgäldssekreterare och ombudsman;

att nuvarande befattning såsom kamrerare i 26 :e lönegraden skulle nedflyttas

till 24:e lönegraden;

att befattningen såsom statistiker och bokhållare i 22 :a lönegraden skulle

uppflyttas till 24:e lönegraden (kamrerare);

att ytterligare följande befattningar skulle nyinrättas, nämligen en revisor i

22 :a lönegraden, en kammarskrivare i 16 :e lönegraden, en registrator och en

förste kontorsskrivare, båda i 14 :e lönegraden, en kontorsskrivare i 11 :e lönegraden

och tolv kontorsbiträden i 4:e lönegraden;

samt att nuvarande tre befattningar i 2:a lönegraden såsom skrivbiträde

skulle indragas.

För mötande av viss tillfällig arbetsbelastning föreslår kommittén vidare,

att fullmäktige skulle bemyndigas att tillsvidare, för ett budgetår i sänder,

förordna en tjänsteman i 22 :a lönegraden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

BankoutsTcottets utlåtande Nr 32.

9

Beträffande vaktmästarpersonalen föreslår kommittén (sid. 29—31) dels

uppfattning av befattningen såsom förste riksgäldsvaktmästare från 8:e till

9 :e lönegraden och av befattningarna såsom riksgäldsvaktmästare från 6 :e till

7:e lönegraden, dels inrättande av ytterligare en befattning såsom riksgäldsvaktmästare,

dels beviljande av särskilda arvoden, 360 kronor om året, till

vardera av två vaktmästare för uppdrag att ombesörja postbefordran, dels ock

tilldelande av fri uniformsbeklädnad.

Slutligen föreslår kommittén uppförande på ordinarie stat av en befattning

såsom telefonist.

I avseende å placeringen av befattningarna på de olika byråerna har kommittén

framhållit, att kommitténs förslag därutinnan vore upprättat med hänsyn

till de nu rådande arbetsförhållandena inom riksgäldskontoret. Då emellertid

dessa förhållanden under riksgäldskontorets raskt fortskridande utveckling

lätt kunde ändras, borde enligt kommitténs mening fullmäktige äga viss

frihet att efter sig företeende omständigheter placera befattningarna, där de

vid varje tid bäst behövdes. Enligt kommitténs mening borde detta särskilt

gälla i fråga örn de lägre befattningarna.

De av kommitténs organisationsförslag föranledda ändringarna i tjänsteförteckningen

för riksgäldskontoret framgå av nedanstående sammanställning:

Nu gällande Tjänsteförteck
tjänstefor-

ning enligt Befattningshavare Lönegrad }

teckning förslaget

1 — riksgäldssekreterare och ombudsman ... 30

— 1 riksgäldssekreterare..........30

1 3 riksgäldskommissarie..........30

1 1 byrådirektör..............28

— 1 förste revisor.............28

— 1 sekreterare och ombudsman.......27

1 — byrådirektör..............27

1 — förste revisor.............27

1 — sekreterare..............26

1 — kamrerare...............26

1 3 kamrerare..............24

1 1 notarie................22

i _ statistiker och bokhållare........22

1 1 kassör........ 22

2 3 revisor................22

3 3 kammarskrivare............17

2 3 kammarskrivare............16

— 1 registrator...............14

— 1 förste kontorsskrivare.........14

5 6 kontorsskrivare............11

— 1 förste riksgäldsvaktmästare....... 9

1 — förste riksgäldsvaktmästare....... 8

10 10 kameralbiträde............. 7

— 6 riksgäldsvaktmästare.......... 7

5 — riksgäldsvaktmästare.......... 6

8 20 kontorsbiträde............. 4

3 — skrivbiträde.............. 2

— 1 telefonist............... 2

67

50

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BanJcoutskottets utlåtande Nr 32.

Då riksgäldskontorets hela personal vid tiden för kommittéförslagets avlämnande

uppgick till 108 personer, voro sålunda ej mindre än 58 icke-ordinarie,

vilket senare antal efter organisationsförslagets genomförande skulle nedbringas

till 41. I vad mån proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie

befattningar skulle därigenom procentuellt förbättras framgår av en sammanställning

å sid. 32 i kommitténs utlåtande.

De föreslagna organisationsändringarna belysas ytterligare av bilagan till

berörda utlåtande.

Lönenämnden för riksdagens verk har i sitt över kommitténs förslag avgivna

yttrande anfört följande.

Den granskning, lönenämnden verkställt av organisationsförslaget i nu

förevarande del, hade givit nämnden den bestämda uppfattningen, att ett genomförande

av detsamma skulle giva riksgäldskontoret en ändamålsenlig organisation.

Detta gällde icke blott indelningen i byråer och arbetsfördelningen

dem emellan utan jämväl den personalorganisation, som föreslagits.

Mot den lönegradsplacering, som kommittén föreslagit för de olika befattningarna,

hade lönenämnden icke funnit skäl till erinran. Vad särskilt anginge

cheferna för byråerna och deras närmaste män, syntes med hänsyn till

det ansvar, och de arbetsuppgifter, som åvilade dessa befattningshavare,

den för dessa befattningshavare ifrågasatta lönegradsplaceringen vara lämpligt

avvägd. De förändringar i övrigt i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret,

som kommittén funnit erforderliga, syntes lönenämnden likaledes vara väl

motiverade. Förslagets genomförande skulle, såsom kommittén framhållit,

vara ägnat att medföra en önskvärd förbättring i jmoportionen mellan ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare. Icke heller de framlagda förslagen rörande

yaktmästarpersonalen och telefonisten hade givit lönenämnden anledning

till erinran. Beträffande vaktpersonalen skulle förslaget medföra ökad likställighet

med riksbankens vaktmästare, vilket syntes berättigat med hänsyn

till de i stort sett likartade arbetsuppgifterna.

I sin förenämnda skrivelse den 18 januari 1935 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

i huvudsak anfört följande.

Fullmäktige ville för sin del ansluta sig till det av kommittén framlagda förslaget

om ändrad personalorganisation för riksgäldskontoret. Fullmäktige

funné detta förslag val avvägt och ägnat att i stort sett undanröja de brister

i organisationen, som gjort sig gällande under en längre tid och framträdde allt

tydligare, i den mån riksgäldskontorets arbetsvolym ökades.

Endast i en detalj ville fullmäktige ifrågasätta ändring i kommitténs förslag,

nämligen vad beträffar benämningen å chefen för revisionsbyrån, som skulle

placeras i 28 :e lönegraden. Kommittén hade föreslagit bibehållande av den

nuvarande benämningen förste revisor. Inom fullmäktige hade emellertid

påpekats, att denna benämning ej förekomme inom statsförvaltningen för tjänsteman

i så hög lönegrad som den 28 :e, varför ifrågasatts, örn ej titeln byrådirektör,

som redan förekomme inom riksgäldskontoret, skulle vara lämpligare.

Fullmäktige hade intet att erinra mot en sådan ändring.

Fullmäktige hade ej ansett behövligt att nu låta utarbeta och till utskottet

översända förslag till de ändringar i reglementet och tjänstgöringsordningen

för riksgäldskontoret samt instruktionerna för dess befattningshavare, som

skulle bliva erforderliga vid bifall till organisationsförslaget. Den nya organisationen

borde enligt fullmäktiges mening träda i kraft den 1 juli 1935, före

vilken dag ny tjänstgöringsordning och nya instruktioner komme att av fullmäktige

fastställas. Förslag till erforderliga ändringar i reglementet för

riksgäldskontoret komme senare under riksdagen att framläggas för utskottet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

11

Enligt fullmäktiges mening syntes viel genomförande av det föreliggande

organisationsförslaget de nuvarande innehavarna av befattningarna såsom byrådirektör

och chef för statsskuldboksbyrån, byrådirektör och chef för riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå, förste revisor, statistiker och bokhållare,

förste riksgäldsvaktmästare, riksgäldsvaktmästare och skrivbiträde böra utan

ansökning konstitueras till resp. tjänstemän i 30:e, 28:e, 24:e, 9:e, 7:e och 4:e

lönegraderna. I övrigt borde de nya tjänsterna enligt förslaget anslås lediga

till ansökan. Då den i nu gällande avlöningsstat upptagna kamrerarbefattningen

i 26 :e lönegraden enligt förslaget skulle indragas och ersättas med en

kamrerarbefattning i 24 :e lönegraden, borde förstnämnda befattning uppföras

å övergångsstat och där bibehållas, så länge den nuvarande innehavaren kvarstode

i befattningen.

Kostnader för förslagets genomförande. Enligt av organisationskommittén verkställd.

beräkning (sid. 33 i kommittéutlåtandet) skulle nettoökningen av riksgäldskontorets

avlöningskostnader vid bifall till kommitténs förslag belöpa sig

till omkring 45,000 kronor om året. Härav hänförde sig omkring 18,000 kronor

till ledningen och omkring 27,000 kronor till organisationen i övrigt.

Fullmäktiges hemställan. Med åberopande av vad fullmäktige i sin förevarande

skrivelse anfört hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet ville

föreslå riksdagen besluta,

A) att från och med den 1 juli 1935 fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga

att för en tid av högst tre år i sänder inom eller utom sig utse en riksgäldsdirektör

att vara chef för riksgäldskontoret;

att riksgäldsdirektören skall såsom arvode åtnjuta 25,000 kronor för år med

rätt för fullmäktige att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,

därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode till högst samma belopp som

det till fullmäktig utgående arvodet;

att för riksgäldsdirektören skola tillämpas enahanda bestämmelser i fråga

örn pension, som gälla för förste deputeraden i riksbanken;

att fullmäktige skola äga att till ersättare för riksgäldsdirektören att tjänstgöra

vid semester eller förfall i övrigt för denne förordna för ett år i sänder en

tjänsteman i verket, dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så påkalla,

skola kunna utse en fullmäktig till ersättare;

att riksgäldsdirektörens ersättare skall, därest han är tjänsteman i verket,

uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor och vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens

semester eiler vid längre förfall för denne ett månatligt tjänstgöringsarvode

av 500 kronor, samt därest ersättaren är fullmäktig, åtnjuta särskild

gottgörelse för ifrågavarande uppdrag till belopp, som fastställes av fullmäktige;
att

från och med den 1 juli 1935 fullmäktige ej vidare skola utse förste och

andre deputerad;

att från och med den 1 juli 1935 skall för viktigare ärendens beredning och

handläggning i riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre

ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören såsom

självskrivna samt en tredje, utsedd på viss tid, högst ett år i sänder, av och

inom fullmäktige;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

att från och med den 1 juli 1935 skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till

fullmäktiges ordförande särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den av

fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet särskilt arvode med

3,000 kronor för år;

B) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens

verk fogade tjänsteförteckningen skall, med tillämpning från och med den 1

juli 1935, erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjiinsteförtech liing

angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom för

vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga

enligt den i § 9 av avlöningsreglementet intagna löneplan.

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne
planen
-

Riksgäldskontoret.

1 riksgäldssekreterare ...................................... 30

3 riksgäldskommissarier ............ 30

2 byrådirektörer ............................................ 28

1 sekreterare och ombudsman.................................. 27

3 kamrerare ................................................ 24

1 notarie .................................................. 22

1 kassör .................................................. 22

3 revisorer ................................................ 22

3 kammarskrivare .......................................... 17

3 kammarskrivare .......................................... 16

1 registrator .............................................. 14

1 förste kontorsskrivare ...................................... 14

6 kontorsskrivare .......................................... 11

1 förste riksgäldsvaktmästare ................................ 9

10 kameralbiträden ........ 7

6 riksgäldsvaktmästare ...................................... 7

20 kontorsbiträden ................................. 4

1 telefonist ................................................ 2

Anni. '' En av kamrerarebefattningarna i 24:e lönegraden må icke besättas, så länge å övergångsstat

vid riksgäldskontoret finnes uppförd en kamrerarebefattning i 26:e lönegraden.»

C) att å övergångsstat för riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli

1935 uppföras befattningen som kamrerare i 26:e lönegraden;

D) att gällande särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk skola från och med den

1 juli 1935, i vad avser avdelning II. Riksgäldskontoret mom. 2., erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

13

2. »Fullmäktige äga att tilldela vaktmästarpersonalen lämplig uniformsbeklädnad

vid tjänstgöring ävensom att anvisa till envar av förste riksgäldsvaktmästaren

och en riksgäldsvaktmästare särskilt arvode för postbefordran av

högst 360 kronor för år, dels ock till den riksgäldsvaktmästare, som förordnas

att biträda vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck, ett särskilt arvode

av högst 200 kronor för år.»

E) att fullmäktige i riksgäldskontoret må från och med den 1 juli 1935 tills

vidare, för högst ett budgetår i sänder, å extra stat därstädes förordna en tjänsteman

med placering i 22 :a lönegraden.

Vad först angår frågan örn riks g äldskontorets ledning vill Utskottet.

utskottet erinra, att då förlidet års bankoutskott tog initiativ till denna frågas

omprövning, detta utskott ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida deputeradeinstitutionen

i sin nuvarande form innebure en fullt tillfredsställande lösning

av verkets chefsfråga. Den nu verkställda utredningen har givit vid handen,

att så icke kan sägas vara fallet. Redan anordningen med två deputerade,

vilka gemensamt eller enligt viss arbetsfördelning dem emellan äro ansvariga

för ledningen av verket, är i och för sig föga lämplig. Härtill kommer, att

särskilt det arvode, som utgår till förste deputeraden, icke är så avmätt, att

för detsamma i regel torde kunna förvärvas en person med erforderlig kompetens,

som kan ägna hela sin tid åt riksgäldskontoret. Såväl riksgäldskontorets

organisationskommitté som fullmäktige hava uttalat, att det med hänsyn till

den betydande utveckling, riksgäldskontorets verksamhet numera tagit, blivit

av allt större vikt, att chefskapet för verket utövas av en person med sakkunskap

och erfarenhet inom kontorets verksamhetsområde. Utskottet vill för sin

del understryka angelägenheten av att åtgärder snarast vidtagas för tillgodoseende

för framtiden av kontorets behov av en insiktsfull ledning.

I nyss angivna syfte har organisationskommittén föreslagit deputeradeinstitutionens

ersättande med en befattning såsom riksgäldsdirektör,

vilken skulle handhava chefskapet för verket. Denna befattningshavare måste

besitta höga kvalifikationer i olika avseenden samt äga en ingående kännedom

om frågor, som falla under riksgäldskontoret. För vinnande av största möjliga

garanti för chefspostens besättande på bästa sätt borde enligt kommitténs

mening riksgäldsfullmäktige erhålla bemyndigande att inom eller utom sin

krets utse riksgäldsdirektören. Kommittén har i avseende härå hänvisat till att

sådan befogenhet lämnats bankofullmäktige i fråga örn utseende av vice riksbankschef.

Riksgäldsdirektören skulle enligt kommitténs förslag tillsättas för

en tid av högst tre år. Till detta förslag hava fullmäktige anslutit sig under

uttalande, att befogenheten för fullmäktige att jämväl utom sin krets utse

en chef för verket skulle vara i hög grad ägnad att öka säkerheten för att

alltid till chef kunna erhålla en lämplig och kvalificerad person.

Utskottet vill tillstyrka förslaget, att en befattning såsom riksgäldsdirektör

inrättas med uppgift att vara chef för riksgäldskontoret. Beträffande formen

för tillsättande av befattningen är utskottet emellertid icke övertygat, att den

av kommittén och fullmäktige föreslagna anordningen skulle vara den mest

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BankoutskoHets utlåtande Nr 8g.

ändamålsenliga. Det förhållandet, att bankofullmäktige äga utse riksbankschefens

ersättare — vice riksbankschefen — inom eller utom sig innebär enligt

utskottets mening icke något skäl för att motsvarande bestämmelser tillämpas

i fråga örn utseende av chefen för riksgäldskontoret. Utskottet håller före,

att riksgäldskontorets chef bör tillsättas i samma ordning som riksbankschefen.

Enligt utskottets mening är den av riksdagens kamrar jämlikt § 71

riksdagsordningen utsedda nämnden för val av fullmäktige i riksbanken och

riksgäldskontoret det mest lämpliga organet för utseende av en för riksgäldsdirektörsbefattningen

kompetent person. I avseende härå torde det vara tillräckligt

erinra, att befattningen såsom riksbankschef hittills kunnat på ett

tillfredsställande sätt tillsättas genom detta valsätt.

I enlighet med vad nu sagts skulle det ankomma på ovan omförmälda valnämnd

att sörja för att en till riksgäldsdirektör lämplig person insättes bland

fullmäktige i riksgäldskontoret. Det torde kunna förutsättas, att härvid visst

samråd kommer till stånd mellan valnämnden och representanter för fullmäktige.

Fullmäktiges befogenhet skulle vid bifall till utskottets förslag inskränkas

till att inom sig utse riksgäldsdirektör.

Den ståndpunkt, utskottet intagit till nu förevarande spörsmål, har i väsentlig

man föranletts därav, att enligt kommitténs och fullmäktiges förslag skulle

till riksgäldsdirektör kunna utses en person, som icke är fullmäktig. Utskottet

finner emellertid en sådan anordning ur mångå synpunkter olämplig,

enär riksgäldsdirektören i sadant fall icke skulle få deltaga i och därmed

direkt inför riksdagen bliva ansvarig för fullmäktiges på hans föredragning

fattade beslut. Med det betydande ansvar för kontorets verksamhet, som särskilt

med hänsyn till statens upplåning skulle komma att åvila riksgäldsdirektören,

är det av största vikt, att han gives säte och stämma bland fullmäktige

och underkastas den för dessa gällande ansvarighetslagen. Beaktas

bör därjämte, att om riksgäldsdirektören utses i samma ordning som riksbankschefen,

han skulle såsom i verkligheten direkt vald av riksdagen komma

att intaga en mera självständig ställning än örn han utsetts av fullmäktige.

Även andra betänkligheter måste hysas mot förslaget att riksdagen skulle

på fullmäktige överlåta befogenheten att utse riksgäldsdirektören. Ett beslut

i sådan riktning skulle inskränka riksdagens befogenheter i avseende å riksgäldskontorets

förvaltning och därjämte kunna vara ägnat att medföra krav

på en motsvarande fullmakt för bankofullmäktige beträffande tillsättandet av

riksbankschefen. Utskottet vill framhålla vikten av att riksdagen icke frånhänder

sig det direkta inflytandet på tillsättandet av chefsbefattningarna för

riksdagens två största verk, riksbanken och riksgäldskontoret, vilkas verksamhet

är av så utomordentlig betydelse för landets ekonomiska förhållanden.

Riksdagen har hittills motsatt sig väckta förslag att på andra organ överflytta

riksdagens befogenheter rörande riksbankens förvaltning.

Gentemot förslaget att riksgäldsdirektören skulle utses under medverkan av

ovan berörda valnämnd har anförts, att olägenheter skulle kunna uppkomma,

därest riksgäldsdirektören avginge vid en tidpunkt, då riksdagen ej vore samlad,

och då alltså efterträdare ej kunde utses förrän under nästföljande riks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

BankoutslcoUets utlåtande Nr 32.

15

dag. Denna invändning torde icke behöva tillmätas någon betydelse, enär

den ersättare, som enligt organisationsförslaget skulle utses för riksgäldsdirektören

att vid inträffande förfall träda i hans ställe såsom chef för riksgäldskontoret,

får förutsättas kunna uppehålla befattningen för även en längre

tid.

Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att

riksdagen skulle på fullmäktige överlåta befogenheten att utom sig utse riksgäldsdirektör.

Vad beträffar den tid, för vilken riksgäldsdirektören skulle förordnas, vill

utskottet vid det förhållandet, att fullmäktige enligt § 71 riksdagsordningen

väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje

året därefter försiggått, tillstyrka, att riksgäldsdirektören må kunna utses för

högst samma tid. Utskottet vill erinra, att kommittén och fullmäktige föreslagit,

att riksgäldsdirektören skulle utses för högst tre år i sänder. Enligt

praxis utses riksbankschefen av bankofullmäktige för ett år i sänder; någon

uttrycklig bestämmelse härom finnes dock icke meddelad. I anslutning härtill

lärer icke heller för riksgäldsdirektörens förordnande behöva i författning

meddelas någon särskild tidsbegränsning utan lärer det få ankomma på fullmäktige

att för högst den för fullmäktiguppdraget bestämda tiden meddela

förordnande örn befattningens uppehållande.

Såsom arvode för riksgäldsdirektören har kommittén föreslagit 25,000 kronor

för år med rätt för fullmäktige att, därest riksgäldsdirektören utsetts

utom fullmäktiges krets, därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode uppgående

till högst fullmäktigarvodet. Med hänsyn till de stora anspråk, som

måste ställas på riksgäldsdirektörens kvalifikationer, vill utskottet förorda

det föreslagna arvodesbeloppet, vilket synts utskottet vara lämpligt avvägt.

Då enligt utskottets förslag riksgäldsdirektören städse skulle vara fullmäktig,

tillkommer härjämte arvode såsom sådan till belopp av 4,000 kronor.

I likhet med fullmäktige finner utskottet lämpligt, att för riksgäldsdirektören

enahanda bestämmelser fastställas i fråga om rätt till pension, som

gälla för förste deputeraden i riksbanken (riksbankschefen). Härjämte torde,

såsom fullmäktige föreslagit, riksgäldsdirektören böra äga åtnjuta semester

under 45 dagar årligen, varjämte tjänstledighetsavdraget för riksgäldsdirektören

skulle utgöra 20 kronor för dag.

Enligt det föreliggande förslaget skulle fullmäktige äga att till ersättare

för riksgäldsdirektören att tjänstgöra vid semester eller

förfall i övrigt för denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i verket,

dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så påkallade, skulle kunna

utse en fullmäktig till ersättare. Fullmäktige hava i avseende härå uttalat,

att då med den föreslagna ordningen för utseende av riksgäldsdirektören

denne komme att vara tjänsteman, det synts fullmäktige i likhet med kommittén

naturligt att dennes ersättare i regel vore tjänsteman i verket. Med

hänsyn till att förhållanden emellertid kunde tänkas inträffa, som gjorde, att

det ej vore lämpligt att utse en tjänsteman till ersättare, borde fullmäktige

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banlcoutslcottets utlåtande Nr S2.

i sådana fall äga att därtill utse en fullmäktig. Inom fullmäktige har även

den uppfattningen gjorts gällande att fullmäktige skulle hava större frihet

att förordna en fullmäktig till vikarie för riksgäldsdirektören än det framlagda

förslaget medgiver.

Utskottet finner förslaget örn förordnande av en ersättare för riksgäldsdirektören

välbetänkt och har icke anledning till erinran mot den föreslagna

tiden för förordnandet. Då även med den av utskottet föreslagna

ordningen för utseende av riksgäldsdirektör denne är att i sådan egenskap

anse såsom tjänsteman, bör till erhållande av förordnande såsom ersättare för

riksgäldsdirektören i första hand ifrågakomma en tjänsteman i riksgäldskontoret

med ingående kännedom örn arbetet inom verket. Utskottet vill erinra, att

vid förfall för deputerade i riksbanken deras befattningar uppehållas av tjänstemän

i riksbanken. Enligt utskottets mening torde det endast i undantagsfall och

under alldeles särskilda omständigheter kunna tänkas föreligga en sådan situation,

då till ersättare skulle behöva utses en av fullmäktige. Under hänvisning

till sin nu uttalade uppfattning rörande tillämpningen av den föreslagna ordningen

för tillsättande av ersättaren vill utskottet för sin del ansluta sig till

förslaget att till ersättare jämväl må förordnas en fullmäktig.

Utskottet tillstyrker även fullmäktiges förslag i fråga örn avlöningen till

ersättaren såsom skälig med hänsyn till de kvalifikationer, som ersättaren

mäste besitta.

Såsom fullmäktige framhållit, böra fullmäktige äga utse en tillfällig ersättare

för den händelse såväl riksgäldsdirektören som ersättaren hava förfall.

I sådant fall torde fullmäktige äga bestämma den särskilda ersättning,

som bör utgå till den förordnade.

I syfte att giva en fastare form åt nuvarande praxis i fråga om viktigare

ärendens beredning och handläggning har kommittén föreslagit inrättande

av ett arbetsutskott, bestående av tre ledamöter: fullmäktiges ordförande

och riksgäldsdirektören såsom självskrivna och en tredje, utsedd för

ett år i sänder av och inom fullmäktige. Detta förslag biträdes av fullmäktige,

vilka dock ansett, att den tredje ledamoten borde utses på viss tid, högst

ett år i sänder.

Kommittén har framhållit, att arbetsutskottet icke skulle företräda fullmäktige

i annan mån än nu vore fallet med ordföranden och förste deputeraden

eller båda deputerade. Till beredning av arbetsutskottet skulle sålunda enligt

särskilda beslut av fullmäktige företrädesvis hänskjutas viktigare ärenden, såsom

förande av låneförhandlingar m. m. Tillkomsten av arbetsutskottet vore

givetvis icke avsedd att i någon mån rubba fullmäktigekorporationens ställning.

Då det även efter inrättandet av en riksgäldsdirektörsbefattning kan bliva

erforderligt, att frågor av större vikt, innan de föreläggas fullmäktige till

avgörande, underkastas ett allsidigt övervägande av en särskild delegation,

vill utskottet biträda förslaget om tillsättande av ett arbetsutskott med ovan

antydda uppgifter. Beträffande arbetsutskottets organisation har utskottet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

17

icke funnit anledning till annan erinran mot det framlagda förslaget än att

den tredje ledamoten av detsamma bör, såsom kommittén ifrågasatt, utses

på ett år i sänder. Att bestämma förordnandet till kortare tid än ett år

måste enligt utskottets mening vara olämpligt med hänsyn till att täta ombyten

å uppdraget måste vara ägnade att rubba den önskvärda kontinuiteten

i arbetet. Då enligt utskottets förslag riksgäldsdirektören städse skulle vara

fullmäktig, skulle sålunda samtliga ledamöter av arbetsutskottet vara fullmäktige

och av dem en — riksgäldsdirektören — tillika tjänsteman i verket.

Inom utskottet har ifrågasatts, att den av fullmäktige utsedde ersättaren för

riksgäldsdirektören skulle ingå i arbetsutskottet såsom självskriven tredje

ledamot. Med hänsyn till att i sådant fall fullmäktiges direkta inflytande i

arbetsutskottet skulle minskas, har utskottet icke funnit skäl biträda ovanberörda

ändringsförslag. Däremot vill det synas utskottet, som om det skulle

vara till fördel, örn ersättaren bereddes tillfälle att närvara vid arbetsutskottets

förhandlingar. Därigenom skulle det bliva möjligt för ersättaren att oavbrutet

följa handläggningen av de viktigaste ärendena och ersättaren förberedas

på de uppgifter, som bomme att möta honom, då han hade att uppehålla

riksgäldsdirektörsbefattningen. Utskottet förordar en anordning i sådant

syfte.

I samband med inrättande av ett arbetsutskott hava kommittén och fullmäktige

ifrågasatt dels att det särskilda arvodet till fullmäktiges ordförande

skulle ökas från 2,000 kronor till 3,500 kronor, dels ock att den tredje

ledamoten av arbetsutskottet skulle äga uppbära ett arvode av 3,000 kronor.

Utskottet biträder dessa förslag.

Enligt fullmäktiges förslag skulle den nya organisationen med avseende

å riksgäldskontorets ledning träda i kraft den 1 juli 1935. Med den ställning

utskottet intagit till frågan om formen för tillsättande av riksgäldsdirektören,

torde organisationen böra tillämpas omedelbart efter det val av

fullmäktige förrättats vid innevarande års riksdag. I anslutning härtill skulle

sålunda vid detta val en för riksgäldsdirektör lämplig person insättas bland

fullmäktige.

En förändring av den nuvarande organisationen av ledningen för riksgäldskontoret

föranleder vissa ändringar i reglementet för riksgäldskontoret. Utskottet

kommer senare under riksdagen att framlägga förslag härutinnan.

I samband med behandlingen av frågan örn riksgäldskontorets ledning anser

utskottet sig böra framhålla vikten av största möjliga samverkan mellan

riksgäldskontoret och riksbanken. Med den avsevärda

omfattning, statens upplåning numera tagit, hava de statliga låneoperationerna

fått allt större betydelse för de ekonomiska förhållandena i landet. För ernående

av största möjliga enhetlighet i de finanspolitiska åtgärderna är det

därför av vikt, att planläggningen av de statliga upplåningsfrågorna sker under

intimt samarbete mellan riksgälds- och bankofullmäktige. I detta sammanhang

vill utskottet erinra, att 1933 års bankoutskott i sitt utlåtande angående

riktlinjerna för valutapolitiken uttalade en anmaning till riksgäldsfullmäktige

att vid upplåningens handhavande i möjligaste mån undvika åt
Bihang

till riksdagens protokoll 1985. 8 sami. Nr SS. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

gärder, som verkade åtstramande på kapitalmarknaden eller eljest medförde

olägenheter för det enskilda näringslivet och alltså vore ägnade att motverka

syftet med den av statsmakterna anbefallda penningpolitiken. Vid granskningen

av riksgäldskontorets förvaltning har utskottet funnit, att sådant samarbete

numera i stor utsträckning äger rum. Strävandena synas emellertid

böra inriktas på att bevara och örn möjligt öka samverkan mellan de två institutionerna.

Utan att närmare ingå på ifrågavarande spörsmål förutsätter

utskottet, att fullmäktige i de båda verken söka skapa möjligast fasta former

för här åsyftade samverkan.

Vidkommande härefter det föreliggande förslaget beträffande organisationen

i övrigt vill utskottet erinra, att detsamma utgör resultatet

av två särskilda under åren 1938 och 1934 verkställda kommittéutredningar.

Särskilt den senare och mest ingående av dessa, nämligen den, som verkställts

av riksgäldskontorets organisationskommitté, har ådagalagt, hurusom riksgäldskontorets

arbetsuppgifter såväl kvalitativt som kvantitativt företett en

oavbruten och stark ökning under tiden från år 1917, då kontorets organisation

i huvudsak erhöll sin nuvarande gestaltning. Kommittén har påvisat, att

denna expansion av riksgäldskontorets verksamhet fortgått utan att kontorets

personalorganisation erhållit en däremot svarande förstärkning. I likhet med

fullmäktige anser utskottet, att riksgäldskontorets arbetsbörda numera är så

omfattande, att en avsevärd utvidgning av nämnda organisation är ofrånkomlig

för att verket skall på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina uppgifter.

Att längre uppskjuta vidtagande av härutinnan erforderliga åtgärder

synes icke vara försvarligt.

Enligt utskottets mening torde det nu föreliggande organisationsförslaget

väl tillgodose behovet av en sådan utbyggnad av riksgäldskontoret, som svarar

mot verkets arbetsuppgifter och samtidigt, såvitt nu kan bedömas, innebära en

lösning av organisationsfrågan för en avsevärd tid framåt. Utan att här närmare

ingå på förslagets olika detaljer, i vilket avseende utskottet får hänvisa

till den i det föregående lämnade redogörelsen, vill utskottet emellertid konstatera,

att förslaget bland annat avser att inom riksgäldskontoret skapa en

fastare organisation för handhavandet av arbetet med riksgäldskontorets låneemissioner

än som för närvarande förefinnes. Vad i detta avseende föreslagits

synes utskottet ägnat att möjliggöra en effektiv organisation av riksgäldskontorets

obligationsförsäljning och övriga upplåningsverksamhet. De i övrigt

föreslagna förändringarna beträffande kontorets indelning i byråer synas

utskottet vara ändamålsenliga. Beträffande placeringen av befattningarna på

olika byråer ansluter utskottet sig till det av kommittén gjorda uttalandet, att

fullmäktige böra äga att efter sig företeende omständigheter placera de lägre

befattningarna å de byråer, där de vid varje tid bäst behövas. I likhet med lönenämnden

för riksdagens verk finner utskottet den ifrågasatta lönegradsplaceringen

av de olika befattningarna vara väl avvägd. Anledning till erinran

synes icke heller kunna göras mot förslagen rörande särskild ersättning till

vaktmästarpersonalen för postbefordran samt fri uniformsbeklädnad för samma

personal.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr SS.

19

Endast i ett avseende, nämligen beträffande uppfattning av en telefonist

på ordinarie stat, har utskottet icke kunnat biträda det framlagda förslaget.

Fransett att enligt vad utskottet inhämtat telefonisterna i vissa andra statens

verk icke hava ordinarie anställning, vill utskottet erinra, att fullmäktige i

riksbanken i oktober 1934 i samband med beslut örn anordnande inom riksbankens

byggnad i Stockholm av en ny telefoncentral med helautomatisk telefonväxelsystem

beslutit, att skötseln av ifrågavarande telefonväxel skall ombesörjas

av personal från telegrafverket. Möjligheten för en liknande anordning

för riksgäldskontorets del synes icke böra förhindras genom ett beslut

örn uppförande av telefonistbefattningen på ordinarie stat.

Fullmäktige hava förutsatt, att vid genomförandet av organisationsförslaget

de nuvarande innehavarna av vissa till uppflyttning föreslagna befattningar

skulle utan ansökning konstitueras till tjänstemän i de högre lönegrader, till

vilka ifrågavarande befattningar skulle uppflyttas. Utskottet tillstyrker detta

förslag. I enlighet härmed skulle behov av övergångsanordning föreligga

endast beträffande en kamrersbefattning i 24 :e lönegraden.

De föreslagna ändringarna beträffande riksgäldskontorets personalorganisation

synas såsom fullmäktige ifrågasatt böra tillämpas från och med den 1 juli

1935.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande framställning, må besluta,

A) 1) att, med tillämpning omedelbart efter det val av

fullmäktige i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,

fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga att inom sig

utse en riksgäldsdirektör att vara chef för riksgäldskontoret;

2) att till riksgäldsdirektören skall, utöver fullmäktigarvodet,

utgå arvode med 25,000 kronor för år;

3) att riksgäldsdirektören må äga åtnjuta semester under

45 dagar årligen samt att för tid, varunder riksgäldsdirektören

är av sjukdom hindrad att tjänstgöra, å hans arvode

skall göras tjänstledighetsavdrag av 20 kronor för dag;

4) att för riksgäldsdirektören skola tillämpas enahanda bestämmelser

i fråga örn pension, som gälla för förste deputeraden

i riksbanken;

5) att fullmäktige skola äga att till ersättare för riksgäldsdirektören

att tjänstgöra vid semester eller förfall i övrigt

för denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i

verket, dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så

påkalla, skola kunna utse en fullmäktig till ersättare;

6) att riksgäldsdirektörens ersättare skall, därest han är

tjänsteman i verket, uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor

och vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens semester eller

vid längre förfall för denne ett månatligt tjänstgöringsarvode

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr SH.

av 500 kronor, samt därest ersättaren är fullmäktig, åtnjuta

särskild gottgörelse för ifrågavarande uppdrag till belopp,

som fastställes av fullmäktige;

7) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige

i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,

fullmäktige ej vidare skola utse förste deputerad och andre

deputerad;

8) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige

i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,

skall för viktigare ärendens beredning och handläggning i

riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre

ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören

såsom självskrivna samt en tredje, utsedd för ett

år i sänder, av och inom fullmäktige, skolande riksgäldsdirektörens

ersättare beredas tillfälle närvara vid arbetsutskottets

sammanträden;

9) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige

i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,

skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till fullmäktiges ordförande

särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den av

fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet särskilt

arvode med 3,000 kronor för år;

B) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen skall, med

tillämpning från och med den 1 juli 1935, erhålla följande

ändrade lydelse:

Tjänsteförteckning

angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk

ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader,

till vilka de äro hänförliga enligt den i § 9 av avlöningsreglementet

intagna löneplan.

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne
planen
-

Riksgäldskontoret.

1 riksgäldssekreterare ........................ 30

3 riksgäldskommissarier ........................ 30

2 byrådirektörer ............................ 28

1 sekreterare och ombudsman..............t.. 27

3 kamrerare ................................ 24

1 notarie ..... 22

1 kassör .................................... 22

3 revisorer t.................................. 22

s. 21 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32. 21

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne
planen
3

kammarskrivare ............................. 17

3 kammarskrivare ............r.-................ 16

1 registrator .......... 14

1 förste kontorsskrivare ..............,......... 14

6 kontorsskrivare .............................. 11

1 förste riksgäldsvaktmästare .............. 9

10 kameralbiträden 7

6 riksgäldsvaktmästare .............. 7

20 kontorsbiträden.............. 4

Anun. En av kamrerarebefattningarna i 24:e lönegraden må icke besättas, så

länge å övergångsstat vid riksgäldskontoret finnes uppförd en kamrerarebefattning

i 26:e lönegraden.

C) att å övergångsstat för riksgäldskontoret skall från och

med den 1 juli 1935 uppföras befattningen som kamrerare i

26 :e lönegraden;

D) att gällande särskilda bestämmelser angående tillämpning

av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens

verk skola från och med den 1 juli 1935, i vad avser

avdelning II. Riksgäldskontoret mom. 2., erhålla följande

ändrade lydelse:

2. »Fullmäktige äga att tilldela vaktmästarpersonalen

lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring ävensom att anvisa

till envar av förste riksgäldsvaktmästaren och en riksgäldsvaktmästare

särskilt arvode för postbefordran av högst

360 kronor för år, dels ock till den riksgäldsvaktmästare, som

förordnas att biträda vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck,

ett särskilt arvode av högst 200 kronor för år»;

E) att fullmäktige i riksgäldskontoret må från och med den

1 juli 1935 tills vidare, för högst ett budgetår i sänder, å extra

stat därstädes förordna en tjänsteman med placering i 22 :a

lönegraden.

Stockholm den 28 mars 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors*, Johansson i

Friggeråker, Ehrnberg, Nilsson i Mölndal och Bjurström;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, K. A. Westman*, Paulsen, Johansson

i Sollefteå, Andersson i Lindome*, Hilding och Gustavson i Västerås.

* B) närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) Vid punkten A) 1) :

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler oell Andersson

i Lindome, vilka anfört och hemställt följande:

»I likhet med utskottets majoritet tillstyrka vi förslaget örn inrättande

av en befattning såsom riksgäldsdirektör och chef för riksgäldskontoret. Vi

hava emellertid icke kunnat biträda det förslag beträffande formen för tillsättande

av befattningen, som framlagts av utskottets majoritet utan ansluta

oss till vad kommittén och fullmäktige härutinnan föreslagit.

Enligt vår uppfattning är nämligen den valkorporation, som utgöres av

kamrarnas valnämnd för utseende av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

föga lämpad för uppgiften att utse en till riksgäldsdirektör skickad

person. Denna valnämnd, som består av 48 personer, är alltför stor för att

kunna på ett smidigt sätt handlägga här avsedda anställningsfråga. I detta

avseende torde fullmäktige i riksgäldskontoret på ett bättre sätt kunna representera

riksdagen, särskilt som fullmäktige utan tvivel äro den mest sakkunniga

delegationen för prövning av frågan örn olika personers lämplighet för

uppdraget i fråga. Då fullmäktige hava ansvaret för riksgäldskontorets verksamhet,

synes det därjämte berättigat, att de tillförsäkras avgörande inflytande

på tillsättandet av riksgäldsdirektörsbefattningen. De böra i sådant

syfte hava full handlingsfrihet och icke nödgas välja den person, som av kamrarnas

valnämnd utsetts för ändamålet. Därest valet av riksgäldsdirektören

anförtroddes åt fullmäktige, skulle otvivelaktigt större garanti ernås för att

till denna ansvarsfulla befattning bleve utsedd den bäst skickade person, som

står till förfogande. Därigenom skulle jämväl undvikas de olägenheter, som

kunna uppkomma vid vakans å riksgäldsdirektörsbefattningen vid en tidpunkt,

då riksdagen ej är samlad. Med hänsyn till vad nu anförts och då riksdagen

uppdragit åt bankofullmäktige att inom eller utom sig utse vice riksbankschef,

vilja vi tillstyrka, att riksdagen lämnar riksgäldsfullmäktige bemyndigande

att inom eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören.

I likhet med fullmäktige anse vi, att den nya organisationen beträffande

ledningen av riksgäldskontoret bör träda i kraft den 1 juli 1935.

Vi hemställa alltså,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935

fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga att för en tid av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32.

23

högst tre år i sänder inom eller utom sig utse en riksgäldsdirektör

att vara chef för riksgäldskontoret.»; samt

av herr Lindgren.

2) Vid punkten A) 2) :

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson

i Lindome, vilka i anslutning till vad som anförts i den vid punkten A) 1)

fogade reservationen yrkat,

att riksdagen må besluta, att riksgäldsdirektören skall såsom

arvode åtnjuta 25,000 kronor för år med rätt för fullmäktige

att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,

därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode till högst

samma belopp som det till fullmäktig utgående arvodet.

3) Vid punkten A) 7):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson

i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den

nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen

yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935

fullmäktige ej vidare skola utse förste deputerad och andre

deputerad.

4) Vid punkten A) 8):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson

i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den

nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen

yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935

skall för viktigare ärendens beredning och handläggning i

riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre

ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören

såsom självskrivna samt en tredje, utsedd för ett

år i sänder, av och inom fullmäktige, skolande riksgäldsdirektörens

ersättare beredas tillfälle närvara vid arbetsutskottets

sammanträden.

5) Vid punkten A) 9):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson

i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den

nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen

yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935

skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till fullmäktiges ord
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Banko-utskottets utlåtande Nr SS.

förande särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den

av fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet

särskilt arvode med 3,000 kronor för år.

6) Vid -punkterna B)—E) :

av herr Paulsen, som anfört och hemställt följande:

»Föreliggande förslag beträffande personalorganisationen innebär, såsom

den a sid. 9 av utskottets utlåtande intagna sammanställningen utvisar, såväl

en ökning av befattningarnas antal som en högre lönegradsplacering av åtskilliga

befattningar. Enligt verkställd beräkning skulle förslagets genomförande

medföra en höjning av avlöningskostnaderna för riksgäldskontorets

personal med omkring 27,000 kronor örn året. Enligt min uppfattning bör

en så stor omläggning av riksgäldskontorets personalorganisation som den nu

föreslagna icke beslutas av riksdagen, förrän den blivande riksgäldsdirektören

beretts tillfälle att taga ställning till förslaget.

På grund av det anförda hemställer jag,

att riksdagen må avslå vad utskottet under punkterna B)—

E) hemställt.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

1*

RIKSGÄLDSKONTORETS ORGANISATIONSKOMMITTÉ

U T LÅTAN D E

AVGIVET

DEN 5 D E C E M BE R 1934

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

3*

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

I december 1933 beslöto fullmäktige, med hänsyn till att den alltjämt tilltagande

arbetsbelastningen inom riksgäldskontoret syntes fullmäktige nödvändiggöra

en allmän översyn av riksgäldskontorets organisation och personalbehov,

tillsätta en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till sådan ändring i riksgäldskontorets

organisation, som efter verkställd utredning kunde befinnas erforderlig.

Till kommittéledamöter utsågos riksgäldsfullmäktige E. A. Hallin

och A. Anderson samt riksgäldssekreteraren J. A. Hägglund och förste revisorn

T. E. I. G. Borell. Med skrivelse den 22 mars 1934 överlämnade fullmäktige

till bankoutskottet förslag till ändringar i riksgäldskontorets organisation

i anledning av nämnda kommittés i ämnet avgivna utlåtande.

Sedan bankoutskottet i skrivelse den 24 påföljande maj återremitterat ärendet

till fullmäktige i främsta rummet för en utredning angående frågan om

riksgäldskontorets ledning, hava fullmäktige den 7 juni 1934 tillsatt en av sju

ledamöter bestående kommitté med uppgift att verkställa den av bankoutskottet

förordade undersökningen rörande riksgäldskontorets ledning och i samband

därmed, i den mån så funnes erforderligt, underkasta frågan örn riksgäldskontorets

personalorganisation i övrigt förnyad granskning samt därefter i god

tid före 1935 års riksdags början till fullmäktige inkomma med förslag i ämnet.

Utskottet förutsatte vidare, att fullmäktige vidtoge åtgärder till undvikande

av att olägenheter uppstode genom det uppskov med lösningen av kontorets

organisationsfråga, som föranleddes av den av utskottet intagna ståndpunkten.

Erån och med den 1 juli 1934 hava fullmäktige i anledning härav

vidtagit vissa provisoriska förändringar av riksgäldskontorets organisation.

Till ledamöter av den ovannämnda kommittén hava utsetts riksgäldsfullmäktiges

ordförande K. E. H. Hildebrand, tillika ordförande i kommittén,

riksgäldsfullmäktige E. A. Hallin, A. Anderson och G. H. Andersson samt

ordföranden och vice ordföranden i bankoutskottet vid 1934 års riksdag redaktören

O. H. Åkerberg och direktören J. E. Leffler ävensom statssekreteraren

i finansdepartementet G. H. Eriksson. .

Efter fullgjort uppdrag överlämnar härmed denna kommitté, benämnd riksgäldskontorets

organisationskommitté, sitt förslag till vissa förändringar,i riksgäldskontorets

organisation. Till grund för kommitténs arbete, som pågått huvudsakligen

under tiden september—november innevarande år, ha legat, utom

av fullmäktiges ordförande och. förste deputerad utarbetade promemorior med

vissa synpunkter rörande dels riksgäldskontorets ledning och dels, riksgäldskontorets

organisationsfråga i övrigt, av den ar 1933 tillsatta kommittén (i det

följande benämnd 1933 års kommitté) avlämnat förslag jämte fullmäktiges

skrivelse till 1934 års bankoutskott. . ,

Vid behandlingen av riksgäldskontorets organisation har kommittén toljt

den uppdelning å olika byråer, som gjorts av 1933 års kommitté och som med

stöd av bankoutskottets ovannämnda skrivelse i vissa,, delar provisoriskt tilllämpas

under innevarande budgetar. Benämningarna a byraerna i nu föreliggande

utredning ansluta sig likaledes — i den mån do cj hänföra sig till kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4*

BankoutsTcottets utlåtande Nr SS. (Bilaga.)

mittens förslag — till det av 1933 års kommitté avgivna utlåtandet med däri

i fullmäktiges skrivelse till bankoutskottet vidtagna tillägg eller ändringar.

Riksgäldskontoret» ledning.

I. Den hittillsvarande utvecklingen.

. För att riksgäldskontoret skall kunna på ett för landet gagneligt sätt fylla

sin uppgift mäste det i hög grad åtnjuta riksdagens förtroende i lika hög grad

som den kapitalplacerande allmänhetens, varför riksdagen lägger stor vikt

vid valet av sina förtroendemän i riksgäldskontoret.

. Vid utövande av sin verksamhet äro fullmäktige i behov av omfattande insikter

i statsfinansiella frågor. En långvarig tjänstgöring såsom fullmäktig

ger helt naturligt ett betydande mått av kunskap och erfarenhet, men vid

nyval till fullmäktige tager riksdagen i allmänhet större hänsyn till förtroendesynpunkter

än till redan förefintliga kvalifikationer för uppdraget.

Problemet att inom kontorets ledning erhålla ett erforderligt mått av statsfinansiella

insikter och erfarenhet i statsupplåningsfrågor har under olika tidsskeden

lösts på olika sätt. Man kan särskilja förnämligast två olika organisationssystem,

vilka i tiden följt på varandra, nämligen:

. a) organisationen baseras på kommissarier såsom kontorets högt betrodda

tjänstemän;

b) kontorets ledning överlämnas till två av och inom fullmäktige valda

deputerade.

Kommittén vill i korthet redogöra för de utmärkande dragen för vardera

systemet.

A. Organisation med. kommissarier.

I ständernas instruktion av april 1810 för kommissarierna i riksgäldskontoret

stadgades bl. a. följande:

Under fullmäktiges överinseende handhaves administrationen av riksgäldsverket

av fem kommissarier, vilka för all dem ombetrodd penningeuppbörd

bliva en för alla och alla för en ansvariga.

Dessa kommissarier utses av fullmäktige.

Kommissariernas befattningar äro: att emottaga och redovisa till kontoret

inflytande uppbörd och övriga inkomster; att besörja kontorets utgifter; att

avge utlåtanden till fullmäktige, m. m.

Alla utgifter, vilka äro bestämda och ovillkorliga såsom inrikes räntebetalningar,

inlösen av kontorets förfallna obligationer i banco m. m. besörjas av

kommissajierna utan föregången anmälan hos fullmäktige, varemot utgifter

till avlöningar, ljuspenningar o. dyl. kräva fullmäktiges beslut. Till expenser

anordnas av fullmäktige ett visst belopp, som disponeras av kommissarierna.

Reparationer a kontorets hus fa icke företagas utan fullmäktiges prövning och

godkännande.

Kommissarierna avlämna till fullmäktige varje fullmäktiges sessionsdag

uppgifter örn förestående utbetalningar å utrikes orter och föreslå de utvägar,

vilka till betalningarnas verkställande synas mest lämpliga, varvid skälen för

deras tillstyrkande noga och omständeligen böra utredas.

De beslut fullmäktige i anledning härav fatta kungöras genast kommissarierna

till efterrättelse. Köpas växlar, så anordnas betalningen av kommissarierna.

I den rapport örn utrikesbetalningar, som näst påföljande sessionsdag

skall avlämnas, anmäla kommissarierna de växlar, som blivit köpta, med

alla nödiga detaljer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

5*

Första sessionsdagen i varje vecka avlämnas en av kamreraren i bokslutkontoret

och kassören bestyrkt rapport över inkomster och utgifter.

Varje kvartal avgives en berättelse örn verkets gång de näst förflutna tre

månaderna, om betjäningen sina skyldigheter fullgjort och i vad tillstånd kontoret

sig befinner i anseende till skulder och tillgångar, varöver bifogas ordentliga

kalkyler. I samband härmed avlämnas inlösta obligationer för att av

fullmäktige slutligen annulleras.

Före den 1 februari varje år författas och ingives en fullständig berättelse

örn allt vad under det näst förflutna året förefallit jämte förteckning på alla

till kommissarierna från fullmäktige remitterade mål eller av fullmäktige meddelade

beslut med anteckning över vidtägna åtgärder. Likaledes böra kommissarierna

till varje revision avlämna en fullständig berättelse örn verkets administration.

Kommissarierna sammanträda till session så ofta något förefaller, som kräver

deras gemensamma överläggning och åtgärd. Vid dessa sammanträden

föras protokoll över alla förekommande mål. Örn stridiga meningar uppstå i

avseende på utlåtanden eller förslag, vilka till fullmäktige skola avgivas, bör

protokollet i sin helhet åtfölja expeditionen.

Kommissarierna ställa sig till noga och ofelbar efterrättelse författningarna

och den instruktion, som av fullmäktige utfärdas, jämte de beslut, vilka av

fullmäktige särskilt vidtagas.

B. Organisation med deputerade.

I samband med de första järnvägslånen fingo riksgäldsfullmäktige år 1857

rätt att bland sig utse två deputerade för att handlägga frågor rörande sådana

lån, såväl emissionerna som utbetalningen av anslag. Deputerades åligganden

ha under de följande decennierna undergått vissa förändringar. Enligt 1930

års reglemente § 9 stadgas följande örn deputerades verksamhet:

»Fullmäktige utse inom sig två deputerade, en förste och en andre, vilka det

åligger att i överensstämmelse med detta reglemente samt de beslut och föreskrifter,

som fullmäktige meddela, leda arbetet med upplåningen för statens

räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till av fullmäktige

beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden inför fullmäktige,

tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över arbetet

inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande förvaltningen,

fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till annan fullmäktig

än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige förrättats

av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess nytt val

av fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeraden utses för

kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden har daglig

tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes av

fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller för

enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under högst

fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift örn tjänstens uppehållande intill

fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl beträffande

vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen i sådant

avseende innehåller.

Förste deputeraden äger att under en och en halv månad årligen åtnjuta

ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige, som utses att

opaginerad Kontrollera mot PDF

6*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

under sådan ledighet bestrida förste deputeradens befattning, utgår ersättning

nied belopp, motsvarande dennes arvode för ifrågavarande tid.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig

att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode såsom

förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, örn sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,

utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.»

Enligt långvarig praxis deltager riksgäldskontorets ordförande i och tager

ledningen vid låneförhandlingar och andra viktigare angelägenheters skötsel.

I detta hänseende förefinnes en skillnad mellan bankofullmäktiges och riksgäldsfullmäktiges

ordförandes befogenheter, vilken i viss mån torde sammanhänga

med att bankofullmäktiges ordförande utses av Kungl. Majit men riksgäldsfullmäktiges

av riksdagen; det har då varit helt naturligt att den senare

jämte förste deputeraden eller båda deputerade infunnit sig i bankoutskottet,

när detta önskat få upplysningar av fullmäktige. Denna praxis torde sedermera

ha återverkat även på andra håll.

Skillnaden mellan de båda organisationssystemen är rätt avsevärd. Enligt

det förra låg ledningen av det inre arbetet i övervägande grad hos ett kollegium

av högre tjänstemän. Enligt det senare systemet har ledningen överlämnats

till två av fullmäktige valda deputerade med förste deputeraden som

förvaltningschef.

II. Förslag till omorganisation.

A. Riksgäldsdirektör.

Kommissariesystemet hade den olägenheten, att ingen av fullmäktige direkt

befattade sig med förvaltningens detaljer i den mån de lågo utanför fullmäktiges

eget begränsade förvaltningsområde. Ej heller det senare systemet har

visat sig vara fullt tillfredsställande, vilket närmast sammanhänger med tidsförhållandena.

Beträffande bankofullmäktige har det blivit tradition att de av kamrarna

valda elektorerna sörja för att en till förste deputerad, d. v. s. riksbankschef,

lämplig man insättes bland fullmäktige. Däremot synes ej hittills tillräckligt

ha beaktats, att riksgäldskontoret i allt högre grad blivit ett synnerligen omfattande

affärsverk, och fördenskull har en liknande tradition icke vuxit fram

beträffande valet av en för förste deputeradeskapet särskilt lämplig man. Fullmäktige

ha visserligen hittills haft förmånen att inom sin krets kunna finna en

förste deputerad, vilken varit därtill lämpad och kunnat ägna den erforderliga

tiden åt uppdraget, men det senaste decenniets forcerade utveckling av riksgäldskontorets

verksamhet skapar en viss oro för framtiden. Det synes därför

vara nödvändigt att vidtaga åtgärder för tillgodoseende för framtiden av kontorets

oavvisliga behov av en sakkunnig och erfaren ledning.

Mellan riksgäldskontoret och riksbanken förefinnes den skillnaden, att riksbanken

har ett större verksamhetsfält än riksgäldskontoret, vilket tager sig

uttryck däri, att bankofullmäktige utse för olika grenar av verksamheten flera

deputerade, vilka biträdas av en vice riksbankschef. Ehuru riksgäldskontorets

arbete under senare år betydligt intensifierats och utökats, föreslår kommittén

endast en förvaltningschef, här kallad riksgäldsdirektör, vilken är väl

insatt i de olika frågor, som beröra riksgäldskontoret. Han bör för den skull

äga goda insikter i finansfrågor, speciellt sådana som beröra statsfinanser och

budgetpraxis. Han bör kunna leda ett mångskiftande arbete med ett stort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott,ets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

7*

antal tjänstemän samt klokt och objektivt kunna bedöma tjänste- och befordringsfrågor.

Han bör kunna väl samarbeta med fullmäktige samt med bankoutskott,

statsrevisorer och regering. Han bör likaledes kunna på ett förtroendefullt

sätt sköta förbindelsen med riksbanken och eventuella privatbankskonsortier.

Han bör äga sådana språkkunskaper, att han kan mottaga och

underhålla sig med utlänningar, vilka besöka kontoret, samt i utlandet studera

statsfinansiella förhållanden. Han bör slutligen kunna ägna hela sin tid åt

riksgäldskontoret, varav följer, att han svårligen tillika kan vara riksdagsman,

vilket förste deputeraden under tidigare relativt lugna förhållanden

ofta varit.

Det är mycket möjligt, att man ej vid varje val av riksgäldsdirektör kan

finna någon, som fyller alla de anförda kraven, och man får då väga de olika

kandidaternas personliga kvalifikationer emot varandra och utse den lämpligaste.

Ett sådant bedömande sker enligt kommitténs mening bäst inom en

mindre krets, och efter ingående prövning av frågan anser sig kommittén vilja

tillstyrka, att riksdagen må giva riksgäldsfullmäktige bemyndigande att inom

eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören. Det är visserligen kamrarnas

elektorer, som i verkligheten utse riksbankschefen, men bankofullmäktige lia

däremot genom 1932 års reform erhållit befogenhet att inom eller utom sin

krets utse vice riksbankschef. Kommittén anknyter sitt förslag beträffande

riksgäldsdirektören till denna åt bankofullmäktige lämnade befogenhet.

Kommittén finner det vara möjligt, att riksgäldsdirektören kan behöva utses

för längre tid än ett år, och anser, att fullmäktige må äga rätt att, örn så

erfordras, besluta därom, dock ej för längre tid än tre år. Kommittén har

diskuterat ett förslag, att anställningstiden eventuellt skulle kunna bestämmas

till högst sex år eller samma tid, som för närvarande gäller beträffande cheferna

för de affärsdrivande verken, men anser det lämpligt att tillsvidare

stanna vid tre år. Riksbankschefen väljes såsom fullmäktig på tre år men

såsom förste deputerad för ett år i sänder. Hans löneförmåner äro emellertid

så mycket högre än vad kommittén föreslår för riksgäldsdirektören, att en

kompensation i längre avtalstid för denne eventuellt kan bliva nödvändig. Vad

vice riksbankschefen angår finnes ingen bestämmelse örn avtalstiden och

någon fast praxis har givetvis ej hunnit utbilda sig.

Kommittén anser det emellertid ur alla synpunkter önskvärt, att en av

fullmäktige utsedd riksgäldsdirektör av riksdagen insättes bland fullmäktige.

Kommittén utgår från det antagandet, att fullmäktige vid sitt val

skola låta sig angeläget vara att, örn riksgäldsdirektören ej redan är fullmäktig,

finna en man, som har förutsättningar att vinna riksdagens förtroende.

Det är ej heller nödvändigt, att riksdagen skulle vid första valtillfälle

efter riksgäldsdirektörens tillsättning utse honom till fullmäktig, utan därmed

kan anstå, tills riksdagens bankoutskott och revisorer lärt känna honom. Blir

bedömandet gynnsamt, lär väl något hinder ej förefinnas för hans val till fullmäktig.

Skulle det däremot bliva mindre gynnsamt, lära fullmäktige ej lämpligen

kunna förlänga hans mandat utöver den första avtalstiden. Ur denna

synpunkt är det naturligtvis välbetänkt av fullmäktige att ej utan trängande

skäl medgiva en allt för lång avtalstid.

B. Riksgäldsdirektörens ersättare.

Under riksgäldsdirektörens semester och i övrigt vid förfall för honom skall

en ersättare finnas tillgänglig. Till ersättare förordna fullmäktige^för ett år

i sänder en tjänsteman i verket. Örn särskilda omständigheter så påkalla, må

fullmäktige dock utse en fullmäktig till ersättare.

Är riksgäldsdirektören fullmäktig, inträder vid förfall för honom nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

8*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

ersättare såsom riksgäldsdirektör och en av riksdagen vald fullmäktigsuppleant

i hans ställe såsom fullmäktig.

C. Arbetsutskott och ordförandens ställning.

Riksgäldsfullmäktige ha ordinarie sammanträden en gång i veckan och

dessutom extra sammanträden, då så erfordras. Melian sammanträdena skola

fattade beslut verkställas och ärenden förberedas till nästa sammanträde, förhandlingar

föras, t. ex. med riksbankschefen och representanter för privatbanker

eller på särskild kallelse med statsrevisorerna eller bankoutskottet. Överläggningar

med finansministern och andra departementschefer förekomma

även. I allmänhet ombesörja deputerade beslutens verkställande, men i övrigt

är det vanligt, att ordföranden och deputerade gemensamt handlägga viktigare

ärenden och att viktigare förhandlingar föras antingen av ordföranden och

förste deputeraden eller av ordföranden och båda deputerade.

Efter tillsättande av en riksgäldsdirektör inträder denne närmast i de funktioner,

som tillkommit förste deputeraden. Men i många fall synes det ej vara

lämpligt, att han ensam uppträder å fullmäktiges vägnar, utan fullmäktige

synas böra ge bestämdare form åt ovannämnda praxis genom val av ett arbetsutskott

av tre medlemmar: ordföranden och riksgäldsdirektören såsom

självskrivna och en tredje medlem, utsedd för ett år i sänder av och inom fullmäktige.

Såsom förut anmärkts deltager riksgäldsfullmäktiges ordförande vid den

förberedande behandlingen av viktigare frågor. Anledningen torde delvis få

sökas däri, att han såsom direkt vald till ordförande av riksdagen i eminent

grad blir en riksdagens förtroendeman. I denna ordförandens allmänna ställning

lär ej vara anledning att göra någon ändring.

Det nämnda arbetsutskottet skall icke företräda fullmäktige i annan mån

än som redan nu är fallet med ordföranden och förste deputeraden eller båda

deputerade. Någon annan instruktion för arbetsutskottet synes ej behöva

ifrågakomma än en bestämmelse i reglementet örn dess uppgifter i allmänhet,

vilken bestämmelse får kompletteras med speciella uppdrag av fullmäktige.

Fullmäktigekorporationens ställning blir alltså densamma som för närvarande.

För den händelse riksgäldsdirektören icke är fullmäktig, synes anordningen

med ett arbetsutskott vara den bästa formen för det konstitutionella ansvarets

fördelning. Fullmäktige i riksgäldskontoret äro för sin förvaltning ansvariga

inför riksdagen. Statsrevisorerna verkställa granskning och likaså bankoutskottet,

vilkas uttalanden om riksgäldskontorets verksamhet ligga till grund

för riksdagens beslut i dechargefrågan. Härjämte finnes en särskild ansvarighetslag

för fullmäktige, vilka i händelse av svårare förseelser skola ställas

till ansvar inför Svea hovrätt.

En riksgäldsdirektör, som utses utanför fullmäktiges krets, blir icke ansvarig

inför riksdagen utan inför fullmäktige. Örn ett arbetsutskott, i vilket

riksgäldsdirektören är ledamot, förbereder viktigare frågor, synes fullmäktiges

konstitutionella ansvar kunna upprätthållas oaktat den organisatoriska

förändringen med riksgäldsdirektör. Riksdagen kan genom bankoutskott A

utöva samma kontroll över fullmäktige och riksgäldskontoret i allmänhet som

för närvarande, även om riksgäldsdirektören ej skulle vara fullmäktig.

Från och med år 1928 har andre deputeraden icke valts för helt år, utan

uppdraget att fungera såsom sådan har lämnats till fullmäktige i tur och ordning,

allteftersom det för dem varit lämpligast att tjänstgöra. Anledningen

till förändringen var företrädesvis den, att det syntes lämpligt att fullmäktige

i allmänhet fingo såsom andre deputerad bättre sätta sig in i kontorets inre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

9*

förvaltning. En sådan omläggning av kontorets ledning, som nu är ifrågasatt,

synes lämpligen få till konsekvens, att den nuvarande förste deputeradens

chefsställning överflyttas på riksgäldsdirektören och andre deputeradeskapet

övergår i ett ledamotskap av det tänkta arbetsutskottet.

D. Avlöningar.

Förste deputeraden åtnjuter lön utöver fullmäktigarvodet med 10,000 kronor

per år jämte dyrtidstillägg. Denna lön måste avsevärt höjas för en riksgäldsdirektör

på grund av de fordringar, som komma att ställas på honom. Riksbankschefen

uppbär 43,000 kr., inklusive fullmäktigarvodet å 7,000 kr., och

vice riksbankschefen 28,000 kr., vilket belopp kan ökas med 7,000 kr., försåvitt

han ej är fullmäktig. Kommittén föreställer sig, att en lön av 25,000 kr.

skulle vara väl avvägd för riksgäldsdirektören; fullmäktige bör dock vara obetaget

att därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode uppgående till högst

fullmäktigarvodet, därest han utsetts utom fullmäktiges krets. Riksgäldsdirektörens

lön bör stå i någon proportion till chefslönerna i riksbanken men bör

kunna hållas under dessa. För riksgäldsdirektören synas enahanda bestämmelser

i fråga örn rätt till pension böra tillämpas, som gälla för deputerade

inom fullmäktige i riksbanken.

Ersättare, som är tjänsteman i verket, synes lämpligen utöver sin ordinarie

lön böra uppbära ett årsarvode å 1,000 kronor samt vid tjänstgöring under

riksgäldsdirektörens semester och vid längre förfall för denne ett månatligt

tjänstgöringsarvode av 500 kronor. Örn vid något tillfälle fullmäktig utses

till ersättare, fastställa fullmäktige särskild ersättning för honom.

Andre deputeradens arvode å 3,000 kr. bibehålies så tillvida som nämnda

belopp skulle utgå till den av fullmäktige valde ledamoten av arbetsutskottet.

Kommittén föreslår därjämte, att ordförandens nu utgående extra arvode å

2,000 kronor med hänsyn till hans deltagande i utskottets arbete höjes till

3,500 kronor för år. Medlemmarna av direktionen i riksbanken äga ej uppbära

särskilt arvode, men detta sammanhänger därmed, att de samtliga äro deputerade

eller vice riksbankschef och i dessa egenskaper åtnjuta arvode.

Organisationen i övrigt.

I. Allmänna synpunkter.

Det organisationsförslag, som fullmäktige avlämnade till bankoutskottet

vid 1934 års riksdag, avsåg endast, såsom fullmäktige framhöllo, att avhjälpa

de mest iögonfallande organisatoriska bristerna och att nödtorfteligen fylla

den närmaste tidens behov av något större antal kvalificerade arbetskrafter.

Det var ej fråga örn en omorganisation på lång sikt, utan fullmäktige ansågo

önskvärt att erhålla riksdagens godkännande av förslaget såsom en nödvändig

men tillfällig förbättring.

Genom bankoutskottets beslut att återremittera ärendet till fullmäktige har

organisationsfrågan kommit i ett nytt läge. Kommittén har ansett, att den

ej bör begränsa sig till att föreslå en mera tillfällig omorganisation, utan att

det vore lämpligt söka finna lösningar för en avsevärd framtid. Kontoret har

under sin tillvaro genomlevat många olika skeden med ökning eller minskning

av arbetsbördan och med förändringar i organisation och personalantal därefter.

För närvarande befinner sig kontoret i en expansionsperiod, som efter

allt att döma kommer att fortsätta under en längre tid. Konsekvensen bjuder

då att anpassa organisation och personal efter dessa förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 8 sami. Nr 32.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

10*

Banlcoutslcotteis utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

A. Organisationens utveckling och jämförelse mellan 1917 och 1934.

Riksgäldskontorets organisation är i huvudsak alltjämt densamma som år

1917. Under perioden 1917—1934 har emellertid kontorets verksamhet utvidgats

oerhört, vilket torde framgå av följande siffror. Statsskulden uppgick

den 31 december 1917 till 1,149 miljoner kronor och den 31 oktober 1934 till

2,504 miljoner kronor; ökningen är 118 %. Den förfallna räntan å statsskulden

utgjorde under 1917 44.5 miljoner och under budgetåret 1933—1934 99.3 miljoner

kronor; ökningen är 102 %. Skulderna inom linjen utgjorde den 31 december

1917 60.3 och den 30 juni 1934 343.5 miljoner kronor. Det är tydligt,

att denna utveckling medfört en mycket betydande arbetsökning. Vidare kan

nämnas, att kontrollen över enskilda järnvägar, som erhållit statslån, tagit en

oanad omfattning och att remisserna från Kungl. Maj :t och under hand från

departementschefer starkt ökat i antal. Inskrivningarna i statsskuldboken ha

flerdubblats och statsskuldboksbyrån har fått en ny och mycket arbetskrävande

verksamhetsgren genom inskrivningarna av premieobligationer. Premieobligationslånen

ställa kontinuerligt vida större anspråk på kontorets personal än

andra upplåningsfÖrmer. Riksgäldskontorets direkta obligationsförsäljning

har väsentligt ökats, bortsett från försäljningen av premieobligationerna, vilken

medfört alldeles nya problem. Nya utlånings- m. fl. fonder ha ställts

under riksgäldskontorets förvaltning. Synnerligen omfattande konverteringsoperationer

ha i hög grad ökat arbetet och dylika komma säkerligen även i

framtiden att förorsaka mycket arbete. Kassarörelsen har utvisat stegring,

delvis sammanhängande med att inlösen av kuponger till de inhemska statslånen

numera till övervägande del sker i riksgäldskontorets kassa. Arbetet

med de inlösta kupongernas ordnande, bokföring m. m. har komplicerats genom

att utbetalningen av räntorna å vissa lån till utländska obligationsägare

med hänsyn till pundets notering måste ske efter avräkning i denna valuta.

De nu lämnade uppgifterna torde ge en allmän föreställning örn den starka

expansion, riksgäldskontorets verksamhet undergått under perioden 1917—

1934.

B. Riksgäldskontorets personalorganisation i jämförelse med andra liknande

statens verk.

Då under krigstiden och därefter arbetsvolymen inom riksgäldskontoret hastigt

ökades, skedde en viss ökning av arbetskrafterna med huvudvikten lagd

på icke-ordinarie befattningshavare, medan däremot behovet av mer kvalificerad

personal i ledarställning icke i tillräcklig utsträckning tillgodosågs. Detta

föll sig naturligt, eftersom man ej kunde beräkna, hur länge de nya arbetskrafterna

skulle behöva kvarstå. Behovet av dem har emellertid i stor omfattning

blivit permanent och vissa organisationsåtgärder år 1917 stabiliserade

egentligen blott dåvarande arbets- och tjänsteförhållanden. Utvecklingen

har efter hand gått därhän, att en avsevärd del av kontorets verksamhet,

som tidigare uppfattats vara av tillfällig art, blivit en del av dess normala

verksamhet, ehuru i stor utsträckning fortfarande skött av icke-ordinarie arbetskrafter.

Proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän är ungefär densamma

den Vi 1918 och den S0/6 1934, men med den fortgående ökningen av antalet

tjänstemän ha olägenheterna dock framstått tydligare. Proportionen framgår

av nedanstående sammanställning, där uppdelningen den 31/i2 1933 inedtagits,

enär det extraordinära personalbehovet då var särskilt stort, något som

tillfälligt sänkte procentsiffran för de ordinarie tjänstemännen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SS. (Bilaga.)

Vi 1918

Ordinarie tjänstemän.................21

i procent av samtliga.................43.8 %

Extra ordinarie tjänstemän.............27

Extra tjänstemän..................—

Samma extra ordinarie och extra 27

i procent av samtliga 56.2 %

11*

''u 1933

s0/e 1934

50

50

32.5 %

46.3 %

40

40

64

18

104

58

67.5 %

53.7 %

Siffrorna för den 30/e 1934 hava reducerats med hänsyn till under hösten

1934 verkställd uppsägning av extra personal.

Under tiden 1918—1934 ha visserligen 29 ordinarie befattningar, huvudsakligen

i de lägsta lönegraderna, tillkommit, men proportionen mellan ordinarie

och icke-ordinarie har icke på långt när blivit tillfredsställande. Yad som år

1918 kunde anses tämligen berättigat, eftersom det ökade personalbehovet

framträtt blott ett fåtal år och man ej kunde veta, örn det ej inom kort kunde

bringas ned igen, måste anses vara mycket betänkligt år 1934.

Proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare den S0/8

1934 i riksgäldskontoret och vissa andra verk framgår av nedanstående tabell:

riksbanken

huvudkontoret

Ordinarie tjänstemän.........183

i procent av samtliga.........72.3 %

Extra ordinarie tjänstemän......38

Extra tjänstemän...........32

statskon-

toret

37

63.8 %

21

riksräken-

skapsverket

67

73.6 %

23

1

riksgälds-

kontoret

50

46.3 *

40

18

Summa extra ord. och extra 70

21

24

58

i procent av samtliga 27.7 %

36.2 %

26.4 %

53.7 %

Tabellen åskådliggör, hur avsevärt mycket lägre antalet ordinarie befattningar

proportionsvis är i riksgäldskontoret än i övriga ovan nämnda verk.

Antalet högre befattningshavare i riksgäldskontoret, till vilka räknats tjänstemän

i 22—30 lönegraden, uppgick den Vi 1918 till 9 eller 18.8 % av samtliga

tjänstemän. Den so/s 1934 hade antalet ej stigit till mer än 13, motsvarande

12 % av samtliga tjänstemän, sålunda en betydande procentuell försämring

i fråga örn antalet ledande poster. Följande sammanställning visar jämförelsen

med i föregående tabell nämnda verk.

riksbanken

huvudkontoret

Ordinarie tjänstemän i 21—30 lönegraden 79

i procent av samtliga tjänstemän.....31.2 %

statskon
toret
22
37.

9 %

riksräken
skapsverket
33
36.

3 %

riksgälds
kontoret
13
12.

0 %

I de tre förstnämnda verken är procenten nära nog densamma, medan för

riksgäldskontoret den låga procenten högre befattningshavare vid jämförelsen

med de övriga verken starkt framträder.

För riksgäldskontorets sunda utveckling och för dess arbete är det av den

allra största betydelse, att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän blir förmånligare, och icke minst att antalet högre befattningar

ökas. Kommittén har sökt att i sitt förslag förbättra proportionen i bägge nu

nämnda avseenden och hänvisar beträffande omorganisationens inverkan till

tabellen å sid. 32.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

C. Ojämnheten i riksgäldskontorets verksamhet.

Riksgäldskontorets organisationsproblem är ur den synpunkten svårbehandlat,

att det råder en stor ojämnhet beträffande arbetsvolymen under olika år.

En stor nyemission ökar helt naturligt arbetet, i all synnerhet en premielånsemission,

och detsamma gäller konverteringar, då kontoret skall både mottaga

och utlämna obligationer till stora belopp. Ibland hopas dylika extra arbeten

såsom exempelvis hösten 1933. Man kan rent av skilja mellan år med lågbelastning,

medelbelastning och högbelastning. En återblick på de senaste fem

budgetåren ger goda exempel på alla tre slagen.

Emissioner och konverteringar öka visserligen arbetet inom kontorets alla

avdelningar, men det råder dock en betydande skillnad mellan olika avdelningar.

Ett par av dem lia ett jämförelsevis jämnt arbete, medan ökningen i

vissa fall är högst väsentlig på andra avdelningar.

Kansli- och räkenskapsbyråerna, vilka bilda de centrala delarna av organisationen,

äro icke i lika hög grad som emissions- och statsskuldboksbyråerna

påverkade av de växlingar i arbetsvolymen, som föranledas av de tid efter annan

förekommande statslåneemissionerna och konverteringarna. Den arbetsbörda,

som åvilar förstnämnda två byråer, företer en mera jämn, mot statsskuldökningen

i stort sett proportionell stegring, varjämte det under de senare

åren i olika avseenden vidgade verksamhetsområdet för riksgäldskontoret

medfört en ökad arbetsbelastning särskilt för dessa byråer.

Vad särskilt kanslibyrån beträffar har dess arbete i främsta rummet ökats

genom järnvägsutredningar, juridiska frågor i allmänhet (i samband med processer

etc.), remisser i växande mängd m. m. Byrån har givetvis även känning

av emissioner och konverteringar (lånekontrakt och deras tillämpning och

tolkning etc.).

Ökningen av riksgäldskontorets medelsförvaltning har särskilt berört räkenskaps-

och kassabyrån (beredningen av ärenden rörande utanordnande av medel

samt ärenden av bokförings- och budgetteknisk art). Fondförvaltningen

har vidare blivit alltmer omfattande (t. ex. fonden för förlag till statsverket och

allmänna järnvägslånefonden). Kassarörelsen sväller helt naturligt ut vid

nyemissioner. -— På grund av genomförda omläggningar i redovisningssätt

och vidtagna rationaliseringsåtgärder m. m. möter det svårigheter att för en

längre period ernå en fullt jämförbar statistik över medelsförvaltningens ökning.

Följande siffror må dock anföras.

1917

1929/30

1933/3*

Uttag å riksgäldskontorets giroräkning, miljoner kr. ...

437.3 1

365.6

521.2

Uttag å statsverkets giroräkning, miljoner kr.......

54.1

131.8

116.7

Antal utfärdade cbeckar................

2,348

2,229

2,515

Antal kontantutbetalningar i kassan (1920).......

10,500

16,700

18,100

Antalet pagina i verifikationerna till kontorets inkomster

och utgifter (1920).................

9,898

12,358

14,573

Tabellen utvisar stegring från år 1917 utom beträffande uttagen å riksgäldskontorets

giroräkning och antalet utfärdade checkar, som under krigs- och efterkrigsåren

sprungo upp alldeles ofantligt. I jämförelse med det senaste budgetåret

framträder emellertid en ökning även i nu nämnda avseende.

Obligations- och kupongbyrån mottager och kontrollerar inlösta kuponger,

obligationer och talonger. Totalantalet utgjorde: 1

1 Häri ingå några utbetalningar i samband med kristidskommissionernas finansiering å synnerligen

betydande belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.) 13*

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

Kuponger............ 1,345,250

1,118,685

1,182,000

1,244,627

1,221,708

Obligationer (exkl. premieobligationer

samt obligationer och kuponger från

statsskuldboksbyrån)...... 134,642

46,153

4,400

11,144

116,283

Talonger............. 870

32,925

80,362

2,226

27,182

= 1,480,762

1,197,763

1,266,762

1,257,997

1,865,173

Den höga siffran för budgetåret 1929/30 sammanhänger med de stora konverteringarna

våren 1930. Mellan de därpå följande åren är skillnaden ej så

framträdande. Det torde dock beaktas, att premieobligationer ej medräknats.

För budgetåren 1931/32 och 1933/34 medförde konverteringarna av 1921 och

1923 års premielån en betydande ansvällning av obligations- och kupongbyråns

arbete. Anmärkas bör även, att arbetet med kuponginlösen väsentligen komplicerats

genom att likvider till utländska ägare skall ske till viss överkurs.

Indragningen av förskotten till svenska banker med åtföljande direkt kuponginlösen

i riksgäldskontoret bar medfört ökat arbete för såväl kassan som obligations-

och kupongbyrån.

De avdelningar, som handlägga obligationsemissioner och konverteringar

resp. inskrivningar i statsskuldboken — de nuvarande emissions- och statsskuldboksbyråerna

— få givetvis i än högre grad och mera omedelbart känning

av det ökade arbete, som nämnda transaktioner åstadkomma. I nedanstående

tabell ha sammanförts några uppgifter, vilka visa växlingarna mellan

de olika åren: av de fem senaste budgetåren kan det första och det

fjärde närmast kallas lågbelastningsår, det andra och det tredje medelbelastningsår

och det femte högbelastningsår. Beträffande budgetåret 1929/30 torde

dock beaktas de stora konverteringarna under våren 1930, vilka framträda

i siffrorna för emitterade och inlösta obligationer. Beteckningen lågbelastningsår

är sålunda ej här fullt riktig och kan endast hänföras till siffrorna

för ankomna och avgångna försändelser m. m.

1929/30

1930/31 1931/32

1932/33

1933/34

Antal emitterade obligationer

(ej premieobl.), även för kon- vertering ........

57,000 | 28,000

57,000

58,000

Antal emitterade premie- obligationer .......

Inlösta och konverterade stats-

2,000,000

2,800,000

ränteobligationer (exkl.

statsskuldboksbyrån) . . .

134,642

46,153 4,400

11,144

116,283

Därav konverterade statsränte-

obligationer.......

Premieobligationer: (genom

100,649

15,376

7,222

74,640

premielånsexpeditionen)

mottagna vid utbyte . .

1,303,858

1,790,973

utlämnade > > . .

1,303,858

1,790,973

inlösta efter uppsägning

391,864

73,471

försålda........

antal vinstutbetalningar

475,879

679,698

(per post)......

18,373

19,119 20,316

17,423

18,356

Ankomna försändelser ....

28,000

52,800 50,600

28,700

110,400

Därav värdeförsändelser . .

20,700

43,100 37,300

21,400

90,400

Avgångna försändelser ....

43,100

45,500 84,800

41,100

123,800

Därav värdeförsändelser . .

39,700

40,400 76,000

37,100

109,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

14* Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

Dessutom ej registrerade svar

på förfrågningar från pre-

mielånsexpeditionen ....

c: a 7,500

7,500

7,500

7,500

7,500

Totala antalet ankomna ock

avgångna försändelser . . .

78,600

105,800

142,900

77,300

241,700

Antal tryckta värdepapper

obl. mantlar.......

62,400

125,817

—

95,888

76,000

kupongark ........

72,300

201,936

—

181,798

115,939

interimsbevis.......

2,300

500

500

900

900

skattkammarväxlar ....

247

89

69

44

—

certifikat........

3,000

2,700

—

3,000

3,000

förvaringsbevis......

—

40,088

25,188

—

55,000

betalningsbevis......

—

1,000

—

2,000

—

vinstbevis ........

—

8,000

—

—

—

statsskuldsförbindelser . . .

—

—

—

263

50

Summa värdepapper

140,247

380,130 25,757

283,893

250,889

Premieobligationer

2,000,000

2,800,000

kalender-

Andra trycksaker

(blanketter, pro- spekt, etc.) . . .

Prospekt örn pre-

14,000

187,850 295,150

2,000,000

183,050

548,450

1,585,000

åren

1929—

1933

mieobligationslån

Beträffande arbetet å statsskuldboksbyrån må vidare framhållas följande:

Antalet utelöpande certifikat och deras totalbelopp under de olika åren

framgår av nedanstående tabell:

I. Utelöpande obligationscerti-

1917

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

fikat vid årets slut ....

4,572

14,538

14,599

15,487

16,948

17,815

II. Premieobligationscertifikat .

—

87,774

85,503

83,214

85,605

80,010

=

4,572

102,312

100,102

98,701

102,553

97,825

Totalbelopp under I (milj. kr.)

144.91

672.88

678.86

697.12

807.82

897.83

Totalbelopp under II (milj. kr.)

—

16.26

15.70

15.97

16.34

17.44

Summa (milj. kr.)

144.91

689.14

694.56

713.09

824.16

915.27

Antalet certifikat har betydligt ökats till budgetåret 1929/1930 men sedan

varit jämförelsevis konstant. Vid konverteringar sväller helt naturligt arbetet

med utfärdandet av certifikat betydligt ut.

Såväl premieobligationslånen som amorteringslånen föranleda dessutom mycket

tidskrävande arbete på grund av de utlottningar, som verkställas å desamma.

Ett visst mått på ökningen av statsskuldboksbyråns arbetsbörda sedan år

1917 kan man få genom undersökning av storleken av byråns korrespondens.

År 1917 avgick från byrån c:a 1,000 brev, inkl. vissa meddelanden angående

utbetalning av certifikaträntor. År 1932, som var ett relativt lugnt år,

uppgick antalet avsända kopierade skrivelser till c:a 5,000. Härtill kommer

ett avsevärt antal skrivelser, som icke kopierats. Enbart på grund av utbetalning

av certifikaträntor expedieras numera c:a 25,000 försändelser och meddelanden

årligen.

Belysande för ojämnheten i riksgäldskontorets verksamhet är även nedanstående

tablå, utvisande av riksdagen anvisade lånemedelsanslag, av riksgäldskontoret

utbetalda lånemedel samt upplåningens ökning under budgetåren

1922—1933/34.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Anslag att

Av riksgälds-

Upplåningen har

utgå av

kontoret utbe-

ökats (resp.

låne-

talade låne-

minskats)

medel

medel

med

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

År 1922 .......

.... 99.6

95.2

46.5

Jan.-

-juni 1923 . . .

.... 35.4

45.3

20.6

1923-

-24......

.... 94.2

85.6

74.1

1924-

-25......

.... 53.2

98.9

106.8

1925-

26......

.... 58.0

75.8

8.2

1926-

-27......

.... 55.2

62.3

84.8

1927-

28 . • . . . .

.... 30.3

42.2

20.4

1928-

29......

.... 49.4

50.9

17.5

1929-

30......

.... 34.4

40.2

(- 26.1)

1930-

31......

.... 49.8

36.9

47.7

1931-

-32......

.... 72.8

66.6

313.51

1932-

-33......

.... 179.4

166.7

207.2

1933-

-34......

.... 269.5

162.5

(- 5.1)1

1934-

-35......

.... 282.1

—

—

De utbetalda lånemedlen förorsaka, såsom av tabellen framgår, ej alltid

motsvarande ökning av upplåningen. Denna har i sådana fall kunnat uppskjutas

på grund av avsättningar till amorterings- m. fl. fonder samt i riksgäldskontoret

innestående statskontorets kassabehållningar m. fl. anledningar.

Växlingarna i arbetsvolymen måste taga sitt uttryck i ökning eller minskning

av antalet arbetskrafter. Man bör emellertid uppmärksamma, att antalet

ordinarie och i stor utsträckning även extra ordinarie tjänster måste avpassas

på sådant sätt, att en tillfredsställande arbetsorganisation kan upprättas

även vid högbelastning. Antalet tjänster kan ej fastställas efter år

med lågbelastning, enär organisationen då icke kan bära upp högbelastningens

börda. Å andra sidan behöver man ej taga sikte på högbelastningsår vid uppgörande

av en organisationsplan utan närmast medelbelastningsår, men lägga

organisationen så, att den lämpar sig efter en arbetsvolym i överkant av medelbelastningsf

allen.

Kommittén vill särskilt framhålla, att riksgäldskontoret har de viktigaste

uppgifterna att fylla och kan göra staten den största nyttan vid större belastning;

då komma de stora emissionerna och konverteringarna och då mäste kontoret

mer än eljest visa arbetsduglighet. Och full arbetsduglighet vinnes då

icke medelst intagande av ett proportionsvis allt för stort antal extra arbetskrafter

att fogas till en för knapp uppsättning av ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare.

Med beaktande av vad ovan framhållits övergår kommittén att närmare behandla

riksgäldskontorets organisation.

II. Byråernas organisation.

I det av 1933 års kommitté till riksgäldsfullmäktige avgivna utlåtandet

rörande riksgäldskontorets organisation, till vilket fullmäktige i sin skrivelse

till bankoutskottet i huvudsak anslöto sig, föreslogs riksgäldskontorets uppdelning

på följande byråer:

1 Ökningen under 1931/32 och minskningen under 1933/34 bero till stor del ar upptagandet resp.

återbetalningen av tillfälliga lån i samband med stödet till Skandinaviska Kreditaktiebolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 88. (Bilaga.)

kanslibyrån,

räkenskaps- och kassabyrån,

obligations- och kupongbyrån,

statsskuldboksbyrån,

revisionsbyrån,

emissionsbyrån och

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla något minskat antal byråer

och större likformighet mellan dessa har kommittén övervägt möjligheten av

ett sammanförande av obligations- och kupongbyrån med annan byrå.

Den förutvarande kameralbyran blev med tiden för stor och arbetstyngd

och den begränsning, som först genom statsskuldboksbyråns definitiva och

sedermera^ obligations- och kupongbyråns provisoriska frånskiljande genomfördes,

mäste betraktas som nödvändig för att chefen för räkenskapsbyrån

icke skall dragas allt för mycket från sin egentliga uppgift, Att till denna

byrå hänföra obligations- och kupongbyrån har kommittén därför ansett icke

böra ifrågakomma.

Däremot^ kan en sammanslagning av emissionsbyrån samt obligations- och

kupongbyrån mycket val företagas, då ett organiskt samband mellan dessa

byråer uppenbarligen finnes. En given vinst ernås vid en dylik sammanslagninS

genom att man far en med kvalificerad arbetskraft fylligare utrustad

byrå i stället för de båda organisatoriskt sett i detta avseende knapphändigt

försedda. En sådan byrå kan utrustas på liknande sätt som statsskuldboksbyrån,

nämligen med en chef, en kamrerare samt en revisor; den senare befattningen

blir då ny. Med en dylik organisation kan den valvstjänst och värdeförvaltning,

som ligger utanför statsskuldboksbyrån, lösas på samma sätt som

vid denna byrå, nämligen genom en tremannaförvaltning. En sådan anordning

innebär ett fullföljande av de förändringar beträffande vården av värdehandlingar,

som år 1933 med riksbanken som förebild beslöts för statsskuldboksbyrån.

För ovannämnda sammanslagning av emissionsbyrån samt obligations- och

kupongbyran tala emellertid även andra skäl. Ojämnheten i riksgäldskontorets

verksamhet är, enligt vad ovan framhållits, särskilt framträdande beträffande

just emissionsbyrån, under det att den ej visar sig på samma sätt i obligations-

och kupongbyråns arbete. Vid en nyemission eller konvertering kommer

sålunda en arbetsökning omedelbart att framträda på emissionsbyrån och

först senare och ej så markant på obligations- och kupongbyrån. Genom ett

sammanförande av dessa bada byråer erhålles en bättre arbetsfördelning än

örn de äro fristående; de ovan nämnda ojämnheterna bliva då i viss mån eliminerade.

Den nya byråns benämning har kommittén ansett böra bli obligationsbyrån.

_ Beträffande riksgäldskontorets uppdelning i övrigt å byråer har kommittén

anslutit sig till tidigare förslag med någon förenkling av benämningarna.

Räkenskaps- och kassabyrån föreslås benämnd endast räkenskapsbyrån och

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå riksdagens ekonomibyrå. Organisationen

blir sålunda enligt kommitténs förslag följande:

kanslibyrån,

räkenskapsbyrån,

obligationsbyrån,

statsskuldboksbyrån,

revisionsbyrån, och

riksdagens ekonomibyrå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

17*

I 1933 års kommittés förslag bibehölls chefen för kanslibyrån i 30 :e lönegraden

och övriga chefer placerades på följande sätt: å räkenskaps- och kassabyrån,

statsskuldboksbyrån, emissionsbyrån och revisionsbyrån i 28 :e, riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå i 27 :e samt obligations- och kupongbyrån

i 26 :e lönegraden.

Någon förändring i placeringen å löneplanen av kanslibyråns chef har kommittén

ej funnit anledning ifrågasätta. Beträffande övriga chefer får kommittén

framhålla, att deras tjänsteställning givetvis bör bestämmas efter deras

arbetes art och ansvar. Att härvid draga upp gränser, som skulle göra

chefskapet för någon av de större byråerna, räkenskaps-, obligations- och

statsskuldboksbyråerna, väsentligen mindre ansvarstyngt än å de båda andra

låter sig enligt kommitténs mening ej göra. Då organisationsfrågan inom riksgäldskontoret

vid tidigare tillfällen varit under utredning, har alltid i princip

hävdats likställigheten med riksbankens avdelningschefer, som äro placerade

i 30 :e lönegraden, till vilken lönegrad även övriga statliga befattningshavare

med ställning såsom chefer för byråer hänföras. Med den arbetsökning,

som inträtt i riksgäldskontoret under senare år, och därmed följande större ansvar

för cheferna för ifrågavarande byråer har kommittén ansett det vara en

underskattning av befattningarnas vikt att placera de tre ovannämnda befattningarna

i 28 :e lönegraden. Chefsbefattningen å den förra kameralbyrån,

vars centrala del utgjordes av den nu föreslagna räkenskapsbyrån, har varit

placerad i 30 :e lönegraden. En placering av räkenskapsbyråns chef i samma

lönegrad skulle sålunda innebära ett bibehållande av den förutvarande tjänsteställningen

för ifrågavarande befattningshavare. Sammanslagningen av emissions-

och obligationsbyråerna medför för chefen ökat ansvar och arbete. En

höjning av chefsbefattningen till 30 :e lönegraden framstår härigenom som än

mer motiverad, inte minst med tanke på den omfattande värdeförvaltning, som

kommer att förenas med ifrågavarande tjänst. Av samma skäl bör enligt kommitténs

mening chefen för statsskuldboksbyrån placeras i 30 :e lönegraden. I

detta sammanhang får kommittén föreslå, att de tre senast nämnda byråcheferna

benämnas riksgäldskommissarier. Denna titel anknyter till gammal tradition

i riksgäldskontoret och har sin motsvarighet i titeln bankokommissarie

i riksbanken och statskommissarie i statskontoret.

I jämförelse med nu gällande avlöningsstat innebär kommitténs förslag höjning

av en befattning från 28:e till 30 :e lönegraden (statsskuldboksbyrån) och

inrättande av en ny befattning i 30 :e lönegraden (obligationsbyrån).

Till ovannämnda kategori byråer har kommittén ej ansett sig kunna hänföra

revisionsbyrån och riksdagens ekonomibyrå. Beträffande chefens för revisionsbyrån

(förste revisorn) placering i löneplanen föreslog 1933 års kommitté

28 :e lönegraden under framhållande av att ökningen av riksgäldskontorets

arbete pålagt förste revisorn år från år betydligt större och mera skiftande

arbetsuppgifter och ansvar, varför det måste anses väl befogat, att förste

revisorn placerades i nämnda lönegrad. Som ytterligare skäl härför anförde

vidare 1933 års kommitté, att revisionsbyråns chef ej borde placeras i

lägre lönegrad än cheferna för räkenskaps-, statsskuldboks- och emissionsbyråerna,

vilkas arbetsåtgärder han ju hade att kontrollera. På grund av sistnämnda

motivering och i överensstämmelse med vad ovan sagts beträffande

övriga chefers placering skulle förste revisorn uppflyttas till 30 :e lönegraden.

En så hög tjänsteställning för förste revisorn anser kommittén emellertid ej

åtminstone för närvarande kunna tillräckligt motiveras utan kommittén har

stannat vid samma lönegrad som förut föreslagits eller 28 :e lönegraden. De

olägenheter, som uppkommit eller kunna tänkas uppkomma genom förste revisorns

placering i en lägre lönegrad än vissa andra befattningshavare i ver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

ket, har kommittén icke ansett kunna tillmätas avgörande betydelse för hans

lönegradsplacering.

Till 28 :e lönegraden anser kommittén även chefen för riksdagens ekonomibyrå

böra hänföras. De arbetsuppgifter, som åvila denne befattningshavare,

äro kvalitativt av sådan art, att de lika väl som förste revisorns åligganden

motivera en placering i denna lönegrad. En större likformighet i placeringen

av cheferna å löneplanen vinnes även härigenom.

Kommittén övergår härefter till en ingående behandling av frågorna örn

personaluppsättningen å de olika byråerna och erforderliga förändringar i fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan befattningshavarna samt härav föranledda

ändringar i tjänsteförteckningen å ordinarie befattningar. För varje

byrå angivas de föreslagna befattningarna i en tablå, i vilken för jämförelse

inom parentes upptagas befattningarna å gällande stat samt enligt 1933 års

kommittés förslag.

I fråga örn placeringen av befattningarna på de olika byråerna får kommittén

framhålla, att vad i detta avseende föreslagits framkommit med hänsyn

till de nu rådande arbetsförhållandena inom riksgäldskontoret. Då emellertid

dessa förhållanden under riksgäldskontorets nu raskt fortskridande utveckling

lätt kunna ändras, bör enligt kommitténs mening fullmäktige äga viss

frihet att efter sig företeende omständigheter placera befattningarna där de

vid varje tid bäst behövas. Utom fråga torde vara, att en sådan frihet måste

gälla beträffande de lägsta befattningarna, och det synes kommittén, att även

befattningarna i mellangraderna böra vara underkastade en viss rörlighet.

Vad däremot beträffar de högre befattningarna i 22 :a—30 :e lönegraderna, vilka

bilda stommen i organisationen, synes placeringen böra vara bindande, såvida

ej särskilt starka skäl skulle tala för en omplacering.

Kanslibyrån. Kommittén föreslår i likhet med 1933 års kommitté, att den

nuvarande sekreteraretjänsten å kanslibyrån ombildas till en sekreterare- och

ombudsmanstjänst. Den ständigt fortgående ökningen av riksgäldssekreterarens

arbetsbörda har sedan lång tid nödvändiggjort överflyttning av huvudparten

av ombudsmansgöromålen på sekreteraren. Inrättandet av sekreterareoch

ombudsmanstjänsten skulle sålunda i stort sett endast innebära ett stadfästande

av rådande förhållanden. Såsom fullmäktige i sin skrivelse till 1934

års bankoutskott anförde, skulle det härefter icke vara erforderligt att för

riksgäldssekreteraren kräva domareutbildning eller ens juridisk examen, men

höllö dock fullmäktige före, att det vore önskvärt, att befattningen även för

framtiden besattes med en person med sådan utbildning. Kommittén ansluter

sig till detta fullmäktiges uttalande.

Vid ombildning av sekreteraretjänsten synes det kommittén, att denna tjänst

med hänsyn till vikten av de med tjänsten förenade göromålen och dess innehavare

åvilande ökade ansvar bör uppflyttas från 26 :e till 27 :e lönegraden.

Ombudsmännen i statskontoret och järnvägsstyrelsen äro visserligen placerade

i 28 :e lönegraden, men då ombudsmannagöromålen i riksgäldskontoret ej

torde nå samma omfattning som i de nämnda verken, har kommittén stannat

vid 27 :e lönegraden.

Notarietjänsten föreslås bibehållen i nuvarande lönegrad (22 :a) med i huvudsak

oförändrade arbetsuppgifter. Till denna tjänst torde dock böra överföras

en del av sekreterarens nuvarande åligganden.

Övrig ordinarie personal å kanslibyrån utgöres för närvarande av en kammarskrivare

i 17 :e och en kontorsskrivare i 11:e lönegraden. Enligt 1933 års

kommittés förslag skulle kammarskrivaren, som förflyttades från räkenskapsavdelningen

år 1927 i samband med att det närmaste chefskapet över riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

19*

gäldskontorets kamerala tjänstemän och vaktbetjäning överflyttades från riksgäldskommissarien

till riksgäldssekreteraren, ^ återföras till räkenskapsbyrån

för utökning av den kvalificerade personalen å denna byrå. Av kammarskrivarens

arbetsuppgifter skulle från kanslibyrån medfölja upprättandet av avlöningslistor

m. m. samt vården av papper, blanketter m. m. övriga kammarskrivarens

åligganden skulle fördelas på innehavarna av notarietjänsten och en

nyinrättad registratorsbefattnmg i 14 :e lönegraden. Pa denna sistnämnda befattning

skulle — förutom vanliga registratorsgöromål — läggas de arbetsuppgifter,

som tillkommit kammarskrivaren såsom biträde åt riksgäldssekreteraren

i dennes egenskap av personalchef.

Kommittén bar ej ansett lämpligt att uppdela de kammarskrivaren å kanslibyrån

åliggande göromålen på ovan angivet sätt. Da detta av 1933 ars kommitté

föreslogs, avsågs närmast att bereda möjlighet för en erforderlig förstärkning

av räkenskapsbyråns personal utan utökning av antalet ordinarie

tjänster i kammarskrivaregraderna. Det ökade personalbehovet å räkenskapsbyrån

bör enligt kommitténs förslag tillgodoses på annat sätt; med förslaget

att förflytta kammarskrivaren från kanslibyrån skulle vidare följa vissa bestämda

olägenheter, sammanhängande därmed, att avlöningslistorna skulle komma

att upprättas av en tjänsteman och personalkort med registrering av förordnanden

och ledigheter föras av en annan. Kommittén föreslår därför, att

kammar skrivaretjänsten bibehålies å kanslibyran med i huvudsak oförändrade

arbetsuppgifter.

Den av 1933 års kommitté under ovannämnda förutsättning föreslagna registratorsbefattningen

i 14 :e lönegraden bör emellertid enligt kommitténs mening

i alla fall inrättas med delvis förändrade åligganden. I stället för de

arbetsuppgifter, som skulle tillförts registratorn från ^kammarskrivaren, föreslås

i stället överförande från revisorn å revisionsbyrån av arbetet med öppnandet

och distribueringen å olika byråer av ankommande vanlig post. En

önskvärd avlastning av revisorns åligganden, som rätt avsevärt utökats genom

vidtagna ändringar i instruktionen i anledning av uttalande av 1933 års kommitté,

motiverar även en sådan anordning. Öppnandet och fördelningen av värdeposten

torde likväl som hittills böra åvila revisionsbyrån, då detta är önskvärt

särskilt ur kontrollsynpunkt. Till registratorsbefattningen skulle vidare överföras

största delen av den nuvarande kontorsskrivarens arbetsuppgifter, vilka

av 1933 års kommitté ansetts vara av sådan art, att de böra åvila en befattningshavare

med högre tjänsteställning än 11 :e lönegraden, bland annat, förande

av förteckning över inkommande skrivelser och andra handlingar, vilka

skola föredragas inför fullmäktige (diarium), registrerande av ankommande

in- och utländska brev, biträdande med uppsättandet av utländska brev, översättningar

till och från främmande språk m. m. Härjämte torde även en del av

kammarskrivarens arbete, som denne har svårt att ägna tillräcklig tid at, såsom

vården av arkiv och boksamlingar, kunna åläggas registratorn. Väsentligen

likartade arbetsuppgifter åvilar registratorsbefattningen i statskontoret,

med vilken den ifrågasatta befattningen i riksgäldskontoret närmast torde vara

jämförlig. Samma lönegradsplacering för denna sorn. för registratorsbefattningen

i statskontoret eller 14 :e lönegraden har kommittén därför ansett väl

motiverad.

Den del av kontorsskrivarens arbete, som ej överflyttats på registratorn,

torde kunna uppdelas på andra befattningshavare å kanslibyrån. Kontorsskrivarebefattningen

å nämnda byrå kan härefter indragas.

För stenograf ering, maskinskrivning, kollationering och åtskilliga andra

kansligöromål av delvis mer kvalificerad art än som böra åläggas skrivbiträden

föreligger å kanslibyrån ett stadigvarande behov av minst tre biträden,

varav för närvarande två äro extra ordinarie skrivbiträden och ett extra skriv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20*

BanTcoutshottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

biträde. Under åberopande av vad kommittén tidigare framhållit beträffande

proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal i riksgäldskontoret

föreslår kommittén, att tva av dessa biträden placeras å ordinarie stat.

I detta sammanhang vill kommittén erinra örn 1933 års kommittés uttalande

örn de för närvarande å riksgäldskontorets stat uppförda tre skrivbiträdesbefattningarna

i 2 :a lönegraden. Ett bibehållande av nämnda befattningar ansåg

1933 års kommitté ej längre befogat, då det ökade arbetet inom riksgäldskontoret

under senare år medfört en förskjutning i arbetsuppgifterna för ett

flertal befattningshavare, bl. a. för ifrågavarande skrivbiträden, som utföra

arbete av samma art som kontorsbiträden i 4:e lönegraden, under det att de

enklare skrivgöromål, som ursprungligen avsetts för skrivbiträdesbefattningarna,

ombesörjas av extra ordinarie skrivbiträden i 2:a lönegraden. Detta uttalande

underströks ytterligare av fullmäktige i skrivelsen till 1934 års bankoutskott.

Kommittén får för sin del ansluta sig till tidigare förslag örn uppflyttning

av de nuvarande skrivbiträdesbefattningarna till kontorsbiträdesbefattningar.

Härför talar även starkt det förhållandet, att i riksgäldskontoret för närvarande

finnas anställda 13 extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e lönegraden. Det

naturliga vid dessa biträdens befordran till ordinarie tjänst är givetvis, att de

direkt övergå till 4:e ordinarie lönegraden och ej först, såsom i flera fall inträffat,

mäste passera 2 :a ordinarie lönegraden med åtföljande löneminskning.

Beträffande placeringen å löneplanen av ovannämnda biträden å kanslibyrån

får kommittén framhålla, att tidigare å denna byrå funnits placerat ett

extra ordinarie kontorsbiträde, vars arbete nu uppdelats på två extra ordinarie

sknvbiträden och ett extra skrivbiträde. Då arbetet kvalitativt ej undergått

någon förändring utan endast ökat i omfattning, torde därför de ovan föreslagna

tva ordinarie biträdena placeras i 4:e lönegraden (kontorsbiträden).

Liksom i tidigare förslag förutsättes, att en juridiskt utbildad extra ordinarie

amanuens kommer att vara anställd å kanslibyrån.

Antalet befattningshavare å kanslibyrån enligt kommitténs förslag (3.)

i jämförelse med gällande organisation (1.) och 1933 års kommittés förslag

(2.) framgår av nedanstående tablå.

I tablån har även inlagts antalet icke-ordinarie befattningshavare före och

efter kommitténs förslag. Härvid torde beaktas, att dessa uppgifter endast

avse att belysa förändringarna i proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie

personal. Uppdelningen av den icke-ordinarie personalen i extra ordinarie

och extra befattningshavare samt placeringen å olika byråer faller ej

inom kommitténs uppdrag, då detta avgöres av fullmäktige utan riksdagens

hörande.

Ordinarie.

3. Lönegrad.

(1) (1) 1 riksgäldssekreterare ........................ 30

(—) (1) 1 sekreterare och ombudsman .................. 27

(1). (—) — (sekreterare) ............................. (26)

(1) (1) 1 notarie ................................... 22

(1) (—) 1 kammarskrivare ............................ 17

(—), (1) 1 registrator ................................ 14

(1) (1) — (kontorsskrivare) .......................... (11)

(—) (1)_2 kontorsbiträden ........................... 4

(5) (6) 7

Icke-ordinarie.

(4)__2

(9)

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

21*

Räkenskapsbyrån. Såsom redan nämnts förordar kommittén — i likhet med

1933 års kommitté — att ur den nuvarande kameralbyrån utbrytes obligationsoch

kupongavdelningen samt att chefen för den i samband därmed bildade

nya räkenskapsbyrån, omfattande nuvarande räkenskapsavdelningen (den

egentliga räkenskapsbyrån) och kassaexpeditionen, placeras i 30 :e lönegraden.

Som chefens närmaste man är å byrån placerad en statistiker och bokhållare

i 22 :a lönegraden. Den fortgående ökningen av riksgäldskontorets arbete,

sedan denna befattningshavare år 1920 tillkom, har medfört, att på honom

måste ställas större krav än från början avsetts. På grund därav och med

hänsyn jämväl till lämpligheten av att å byrån finnes en ej för lågt placerad

ersättare för chefen föreslår kommittén, att statistikern placeras i 24 :e lönegraden

med benämningen kamrerare, varigenom överensstämmelse i denna del

skulle ernås med statsskuldboksbyråns organisation.

Den övriga personalen å den egentliga räkenskapsbyrån skulle enligt 1933

års kommittés förslag utgöras av två kammarskrivare, varav en skulle överförts

från kanslibyrån, en kontorsskrivare och tre kameralbiträden. Enligt kommitténs

förslag bibehålies kammarskrivaren å kanslibyrån. En utökning på

annat sätt av de kvalificerade arbetskrafterna å räkenskapsbyrån kvarstår

därför såsom av behovet påkallad. Å räkenskapsbyrån föreslås därför inrättandet,

utöver den nuvarande kammarskrivarebefattningen i 17 :e lönegraden.

av en sådan befattning i 16 :e lönegraden med i första hand de till

räkenskapsbyrån hörande arbetsuppgifter, som enligt 1933 års kommittés förslag

skulle åvila den kammarskrivare, som skulle förflyttas från kanslibyrån.

Denna befattningshavare bör därjämte åläggas en del arbete, som åvilar ovannämnda

kontorsskrivare. I samband med den föreslagna sammanslagningen

av emissions- samt obligations- och kupongbyråerna och därmed sammanhängande

omläggning av arbetet, som kommittén i det följande kommer att

närmare behandla, anser kommittén lämpligt, att en del bokföringsarbete överflyttas

till räkenskapsbyrån. Ifrågavarande arbete, som nu åvilar kammarskrivaren

å obligations- och kupongbyrån, skulle då åläggas den föreslagna

nya kammarskrivarebefattningen å räkenskapsbyrån. Sedan en del av kontorsskrivarens

arbete överflyttats på en kammarskrivare, torde återstoden

därav utan olägenhet kunna fördelas på å byrån tjänstgörande kameralbiträden.

Kontorsskrivarebefattningen å den egentliga räkenskapsbyrån kan härefter

indragas.

Beträffande personalbehovet i övrigt å den egentliga räkenskapsbyrån finnes

utöver de tre kameralbiträdena stadigvarande behov av ett kontorsbiträde.

Tidigare har å räkenskapsbyrån tjänstgjort ett ordinarie kontorsbiträde, som

förflyttats till obligations- och kupongbyrån för att förstärka de ordinarie

arbetskrafterna å denna byrå. Detta biträdes arbete å räkenskapsbyrån utföres

nu av ett extra ordinarie skrivbiträde. Då kommittén redan förut framhållit,

att konstant arbete i största möjliga utsträckning bör utföras av ordinarie

personal, föreslås inrättande å räkenskapsbyrån av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning

i 4:e lönegraden. Å räkenskapsbyrån torde vidare i fortsättningen

liksom hittills förefinnas behov av ett antal extra befattningshavare.

I sin skrivelse till 1934 års bankoutskott föreslogo fullmäktige, utöver 1933

års kommittés förslag, att å räkenskapsbyrån skulle inrättas en befattning

å extra stat i 22 :a lönegraden för budgetåret 1934/35 eller möjligen tillsvidare,

så länge behovet kunde fortfara. Denne befattningshavares åligganden

skulle närmast bestå i handläggning av ärenden i samband med utbetalningar

å anslag till fonden för förlag till statsverket. På grund av det stora antalet

rekvisitioner å dessa anslag och därmed sammanhängande detaljerad, tids
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22*

BanJcoutsTcottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

ödande bokföring ansågo fullmäktige det nödvändigt att tillfälligt öka de

kvalificerade arbetskrafterna å räkenskapsbyrån. Den ifrågasatta befattningshavaren

skulle även i övrigt biträda vid arbetet å byrån samt vid förefallande

behov även användas till andra arbetsuppgifter inom verket. Under den tid,

som förflutit sedan fullmäktige framlade sitt förslag i förevarande avseende,

har det berättigade i fullmäktiges begäran ytterligare framträtt. I de provisoriska

förändringar, som fullmäktige vidtagit i riksgäldskontorets organisation

under innevarande budgetår, ingår även förordnande av en tjänsteman

att uppehålla nämnda extra-statstjänst å räkenskapsbyrån, där ovan antydda

arbetsuppgifter givit tjänsteinnehavaren full sysselsättning.

Kommittén finner goda skäl tala för att fullmäktige bemyndigas att även

för framtiden, så länge behovet fortfar, för ett budgetår i sänder förordna

en tjänsteman i 22 :a lönegraden för att möta den tillfälliga arbetsbelastningen

å räkenskapsbyrån, och tillstyrker en sådan anordning.

I den till räkenskapsbyrån hörande kassaexpeditionen, som närmast

förestås av en kassör i 22 :a lönegraden, har i anslutning till 1933 års

kommittés förslag och bankoutskottets uttalande örn tillfälliga åtgärder under

innevarande budgetår av fullmäktige vidtagits vissa provisoriska förändringar.

Den starka arbetsökningen under de senare åren inom riksgäldskontorets olika

rörelsegrenar har även medfört, att kassören numera ej har möjlighet att personligen

deltaga i uppräkning och kontrollering av till inlösen avlämnade obligationer

och kuponger. Ifrågavarande arbete har därför sedan länge måst

överlåtas på i expeditionen tjänstgörande övrig personal. Fullmäktige ha

därför funnit av behovet påkallat, att under innevarande budgetår inrätta en

särskild avdelning för mottagande och uppräkning av för inlösen inlämnade

obligationer och kuponger, vilka sedan likvideras av kassören enligt utbetalningsorder

.från nämnda avdelning. I enlighet med 1933 års kommittés förslag

har såsom föreståndare för avdelningen placerats en tjänsteman i Ilie

lönegraden. Kommittén finner emellertid denna placering för låg med hänsyn

till det betydande ekonomiska ansvar, som åvilar nämnda befattningshavare,

och föreslår därför en höjning av befattningen till 14 :e lönegraden. Såsom benämning

å befattningens innehavare föreslår kommittén förste kontorsskrivare.

Som föreståndarens närmaste man å den nu nämnda avdelningen bör enligt

kommitténs mening vara placerad en tjänsteman i 7 :e lönegraden (kameralbiträde),

såsom även är fallet under nu rådande provisorium.

Det nu i kassaexpeditionen tjänstgörande skrivbiträdet bör, i enlighet med

vad ovan anförts rörande skrivbiträdesbefattningarna, ersättas med ett kontorsbiträde

i 4:e lönegraden med placering å ifrågavarande avdelning.

I enlighet jämväl med förslag av 1933 års kommitté ha fullmäktige vidare

provisoriskt under innevarande budgetår såsom kassakontrollant förordnat en

tjänsteman i 16:e lönegraden i stället för kontorsskrivaren, vilken såsom

nämnts placerats som föreståndare för ovannämnda nyinrättade avdelning.

Denna anordning är motiverad av kassakontrollantens allt mer utökade åligganden

och har till syfte att sörja för en ändamålsenlig kontroll över inkomster

och utgifter och över av kassören handhavda värden, som ofta uppgå

till högst betydande belopp. Kommittén anser, att denna nu provisoriskt tilllämpade

anordning även för framtiden bör äga bestånd, då redan nu kunnat

konstateras, därmed förenade fördelar beträffande arbetets handläggning i

kassaexpeditionen.

Beträffande kassakontrollantens placering å löneplanen vill kommittén, liksom

1933 års kommitté, vidare framhålla, att det är av stor vikt, att denna

befattningshavare gentemot kassören, som han skall kontrollera, intager en

opaginerad Kontrollera mot PDF

BanTcoutsleottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

23*

självständig ställning och ej blir ett kassörens biträde, vilket lätt kan bli

fallet, om kassakontrollanten intager en alltför låg tjänsteställning i jämförelse

med kassören. En placering i 16 :e lönegraden anser därför kommittén

vara den lägsta, som bör ifrågakomma, och förordar därför inrättande av en

ny kammarskrivaretjänst i löre lönegraden med placering såsom kassakontrollant.

.

Till kassaexpeditionens ordinarie personal bör ytterligare ett kontorsbiträde

i 4:e lönegraden, som sysselsättes med avstämpling av premieobligationer vid

vinstutbetalning m. m. Någon ändring av detta biträdes lönegradsplacering

föreslås ej.

Personalen å räkenskapsbyrån (med kassaexpeditionen) skulle enligt nedanstående

tablå, upprättad på samma sätt som beträffande kanslibyrån, bli följande.

Ordinarie.

Lönegrad.

riksgäldskommissarie . ... *.................. 30

(byrådirektör) ............................ (28)

kamrerare (statistiker) ...................... 24

(statistiker och bokhållare) .................. (22)

kassör .................................... 22

kammarskrivare ............................ 17

» ............................ 16

_ förste kontorsskrivare ...................... 11

— (kontorsskrivare) .......................... (11)

4 kameralbiträden ........................... 7

3 kontorsbiträden ............................ 1

— (skrivbiträde) ............................ (2)

14

1. 2.

(1) (-)

3.

1

(-) (1) - (-) (-)

(1)

(1)

(1)

(-).

(1)

(1)

(2)

(1)

(-) (->

(2).

(4)

(1)

(1)

(2)

(3)

(2)

(-)

(12) (13)

(8)_

(20)

Icke-ordinarie.

_5

19 + l1

Obligationsbyrån. Enligt 1933 års kommittés uppfattning borde de provisoriska

avdelningar, som inrättats för skötseln av de av riksgäldskontoret emitterade

premieobligationslånen samt för bandhavandet av det omfattande detaljarbetet

vid konverteringar och nyemissioner av statslån, ersättas av en

fastare organisation genom inrättandet av en emissionsbyra. Till belysande

av de arbetsuppgifter, som vid konvertering eller emittering av statslån skulle

ankomma på en sådan byrå, har 1933 ars kommitté redogjort för en del av det

arbete, som under hösten 1933 utfördes av ovanstående provisoriska avdelningar.

Vidare bar uppgift lämnats å av premielånsexpeditionen mottagna och

expedierade försändelser m. m., som visar omfattningen av denna verksamhetsgren.

Dessa uppgifter ingå till största delen i den å sid. 13 i föreliggande

utlåtande intagna tabellen, som tydligt åskådliggör det omfattande arbete,

det här är fråga örn. . . „

Då det läge i sakens natur, att arbetet å en emissionsbyra ej kunde vara

likformigt fördelat över hela året, utan vissa perioder med mindre forcerat

arbete särskilt för chefen för byrån komme att inträda, skulle det enligt 1933

års kommittés förslag även åligga chefen, att i den mån hans övriga arbete

medgåve och fullmäktige eller deputerade bestämde, utföra speciella uppdrag

1 Denna befattning avser en tjänsteman i 22:a lönegraden ä extra stat se sid. 21.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

inom riksgäldskontoret. Härigenom skulle framför allt vinnas, att tjänstledighet

för vissa befattningshavare för speciella uppdrag (utbyte av kupongark

mot talonger, granskning av i statsskuldboken inskrivna obligationer m. m.)

ej längre skulle bli erforderlig. Att sådan ledighet tidigare i stor utsträckning

måst beviljas framginge därav, att en högre tjänsteman under tiden 1919—

1933 för uppdrag av ovan angiven art samt för fullgörande av uppdrag såsom

föreståndare för den provisoriska emissionsavdelningen varit tjänstledig under

sammanlagt mera än tio år.

De fördelar, som enligt vad ovan sagts skulle vinnas genom inrättandet av

en emissionsbyra, kvarsta givetvis vid ett sammanförande med denna byrå av

obligations- och kupongbyrån. Härutöver skulle, såsom även antytts, vinnas,

att ojämnheterna i arbetet å emissionsbyrån i möjligaste mån bleve eliminerade.

Den sålunda sammansatta byrån, för vilken kommittén föreslagit

benämningen obligationsbyran, skulle givetvis i första hand erhålla sin personal

fran de båda byråer, som skulle sammanföras. Den tidigare föreslagua

emissionsbyrans chef skulle härvid, såsom i annat sammanhang framhållits,

placeras som chef för obligationsbyrån med avlöning enligt 30 :e lönegraden.

Chefens för obligationsbyrån närmaste man skulle bli den nuvarande kamreraren

och chefen för obligations- och kupongbyrån. Efter en sammanslagning

till en byrå av emissions- samt obligations- och kupongbyråerna kan det

emellertid ej anses sakligt motiverat att bibehålla en kamrerare i 26 :e lönegraden,

då denne ej längre blir chef för någon byrå. Nämnda befattning bör

därför i. likhet med kamrerarna å räkenskaps- och statsskuldboksbyråerna

placerasy 24 :e lönegraden. För att vården av värdeförvaltningen å obligationsbyran

pa sätt är fallet a statsskuldboksbyran skulle kunna handhavas av tre

tjänstemän^ erfordras inrättande av en revisorsbefattning i 22 :a lönegraden.

Revisorns åligganden skulle väsentligen sammanhänga med kontrollen av värdeförvaltningen.

En del av det arbete, som enligt 1933 års kommittés förslag

skulle åvila chefen för emissionsbyrån, såsom visst kontroll- oell bokföringsarbete,

måste givetvis avlyftas från honom på grund av det ökade arbete

och ansvar, som skulle medfölja chefskapet å den sammanslagna byrån. Nämnda

kontrollarbete m. m. (kontroll av avräkningsnotor vid konvertering eller

försäljning, av statsobligationer, upprättande av inventeringsinstrument över

värdehandlingar m.. m.) kan lämpligen åläggas revisorn. En stor del av de

uppgifter, som enligt 1933 års kommittés förslag skulle åvila kontorsskrivaren

å. emissionsbyrån, äro av sådan art, att de böra handläggas av en tjänsteman!

avsevärt högre tjänsteställning, vilket även vitsordats av 1933 års kommitté.

Det arbete, som här närmast avses, nämligen upprättandet av anordningar.

och levereringsreversal, kontrasignation av interimsbevis, uppsättandet

av skrivelser m. m., bör jämväl överflyttas till revisorn. Härjämte torde även

en del av kammarskrivarens. å obligations- och kupongbyrån arbete böra överföras

till revisorn. Kommittén vill i detta sammanhang åter understryka

olämplig!] et c n av att pa vissa befattningshavare lägges ett ansvar, som ej

star i rimligt förhållande till deras tjänsteställning. Kommittén erinrar även

ånyo örn den oförmånliga proportionen mellan högre och lägre befattningshavare

i riksgäldskontoret i jämförelse med vissa andra verk (se ovan sid. 11).

Inrättandet av ifrågavarande revisorsbefattning, som i övrigt synes starkt av

behovet påkallad, skulle i någon mån förbättra denna proportion.

Under, förutsättning att den nämnda revisorsbefattningen inrättas föreslår

kommittén, att kammarskrivarebefattningen a obligations- och kupongbyrån

indrages. Av de arbetsuppgifter, som tillhöra sistnämnda befattning, har viss

bokföring i det föregående föreslagits överflyttad till räkenskapsbyrån, varjämte

en del arbete, närmast ombesörjande av viss annan bokföring m. m., skul
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

*25

le överflyttas på den nye revisorn. Återstående kammarskrivaren åliggande arbete,

som består av bokföring i avräkningsböckerna av infriade obligationer och

kuponger m. m., bokföring av anmälningar rörande förkomna räntebärande

obligationer och kuponger, verkställande av de anteckningar i avräkningsböckerna

för amorteringslånen, som erfordras i anledning av inskrivning i och

uttag ur statsskuldboken, ordnande och förvarande av sammandrag och förteckningar

över infriade obligationer, kuponger, talonger m. m. samt förande

av diarium över vidtagna bokföringsåtgärder, bör åläggas en kontorsskrivare.

Kommittén föreslår sålunda inrättande av en ny kontorsskrivarebefattning i

11 :e lönegraden.

Övriga ordinarie befattningshavare å den nuvarande obligations- och kupongbyrån,

nämligen en kontorskrivare i 11 :e, ett kameralbiträde i 7:e, två

kontorsbiträde!! i 4:e och ett skrivbiträde skulle tillhöra den nya obligationsbyrån.

Skrivbiträdet bör av skäl, som anförts i fråga örn de nuvarande skrivbiträdesbefattningarna

i riksgäldskontoret, tillhöra 4:e lönegraden.

Från emissionsbyrån skulle obligationsbyrån, förutom chefen, av ordinarie

personal tillföras följande av 1933 års kommitté föreslagna befattningshavare,

nämligen en kontorsskrivare i Ilie, ett kameralbiträde i 7:e och ett kontorsbiträde

i 4:e lönegraden, vilka sålunda skulle ersätta för närvarande å emissionsbyrån

tjänstgörande två kameralbiträden. Enligt vad ovan föreslagits

skulle en del av denne kontorsskrivares av 1933 års kommitté föreslagna

åligganden överflyttas på den förut nämnde nye revisorn. Återstående arbetsuppgifter

motivera emellertid med någon överflyttning av arbete från övriga

tjänstemän mer än tillräckligt ett bibehållande av kontorsskrivarebefattningen.

På denna skulle även i fortsättningen ligga så betydelsefulla uppgifter som

att uppsätta avräkningsnotor, föra journaler vid konverteringar, kontrollera

vinstböcker och närmast handhava avstämpling av vinstobligationer å premielånen

och återsändande av obligationer jämte vinster m. m. Kommittén föreslår

därför, att ovannämnda kontorsskrivarebefattning inrättas å den nya obligationsbyrån.

Enligt 1933 ars kommittés förslag skulle ett av de två å emissionsbyrån

tjänstgörande kameralbiträdena förflyttas till revisionsbyrån, där tjänstemannen

i fråga ursprungligen varit placerad. En sådan anordning synes

kommittén väl befogad. Nämnda kameralbiträde skulle, såsom ovan framhållits,

ersättas av en av de föreslagna nya kontorsskrivarna å obligationsbyrån.

Det, återstående kameralbiträdet skulle däremot tillhöra den nya obligationsbyrån

med oförändrade arbetsuppgifter. Slutligen har 1933 års kommitté föreslagit

inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i 4:e lönegraden å emissionsbyrån,

vilken befattning nu föreslås till placering å obligationsbyrån.

Antalet ordinarie befattningar å obligationsbyrån skulle efter ovannämnda

överflyttningar bliva en mera än enligt 1933 års kommittés förslag å emissionssamt

obligations- och kupongbyråerna tillsammans eller inalles 12 befattningar.

Hela antalet tjänstemän, ordinarie och icke-ordinarie, å dessa byråer utgör

för närvarande 9 ordinarie och 22 icke-ordinarie. Genom ovannämnda

förslag skulle proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie endast obetydligt

förbättras, nämligen till 12 ordinarie och 19 icke-ordinarie. Den nuvarande

emissionsbyrån, närmast premielånsexpeditionen, har i mera än femton

år arbetat med till största delen extra ordinarie eller extra personal. Detsamma

gäller även i hög grad örn den nuvarande obligations- och kupongbyrån.

Beträffande premielånsexpeditionen har orsaken till att den arbetat med så

stor procent icke-ordinarie personal givetvis varit den, att nämnda avdelning

endast varit provisoriskt ordnad. Denna skulle nu ingå i en fast organiserad

byrå. Vad angår obligations- och kupongbyrån åter sammanhänger det stora

antalet icke-ordinarie personal med den fortgående konstanta arbetsökningen

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 8 sami. Nr 32. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26*

Bankoutskottets utlåtande Nr S2. (Bilaga.)

inom riksgäldskontoret. Av nu ifrågavarande icke-ordinarie personal äro ej

mindre än 9 extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e lönegraden, varav många

med en tjänstgöringstid i kontoret av mellan tio och femton år. Av dessa befattningar

skulle, som ovan nämnts, endast en enligt 1933 års kommittés förslag

uppföras på ordinarie stat. Enligt kommitténs mening synes det rimligt,

att ytterligare några av dessa extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar överföras

på ordinarie stat. Utöver ovan nämnda till obligationsbyrån hänförliga

fyra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar får kommittén därför föreslå inrättandet

av ytterligare fyra sådana befattningar i 4:e lönegraden. Förhållandet

mellan ordinarie och icke-ordinarie personal å obligationsbyrån skulle

härigenom förbättras till 16 ordinarie mot 15 icke-ordinarie.

Personalens placering å obligationsbyrån skulle härefter bli följande:

Ordinarie.

1. 2. 3. Lönegrad.

(—) (—) 1 riksgäldskommissarie ...................... 30

(—) (1) — (byrådirektör) ..... (28)

(1) (1) — (kamrerare) .............................. (26)

(—) (—) 1 kamrerare ................................ 24

(—) (—) 1 revisor ................................... 22

(l) (l) — (kammarskrivare) .......................... (16)

(1) (2) 3 kontorsskrivare ........................... 11

(3)1 (2) 2 kameralbiträden ........................... 7

(2) (4) 8 kontorsbiträden ............................ 4

(1) (—) — (skrivbiträde) ............................ (2)

(9) (11) 16

Icke-ordinarie.

(22)__15

(31) 31

Statsskuldboksbyrån. Efter 1933 års riksdags godkännande av fullmäktiges

förslag till omorganisation av nämnda byrå består den högre personalen å byrån

av en chef i 28 :e, en kamrerare i 24 :e och en revisor i 22 :a lönegraden. Det

väsentliga i omorganisationen bestod — förutom inrättandet av kamrerarebefattningen

— i att åt nämnda tre tjänstemän överlämnades vården av byråns

värdehandlingar, varvid förste deputeraden befriades från deltagande i den

omfattande värdeförvaltningen å denna byrå. Någon annan förändring av

statsskuldboksbyråns organisation i nu nämnda avseende har kommittén ej

anledning föreslå än den redan förut motiverade uppflyttningen av chefsbefattningen

från 28 :e till 30 :e lönegraden.

(Beträffande kammarskrivarebefattningen i 17 :e lönegraden, som bibehölls

oförändrad av 1933 års kommitté, föreslås ej heller nu någon förändring.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att statsskuldboksbyråns

korrespondens numera nått en sådan omfattning, att behov av förstärkning

av de kvalificerade arbetskrafterna redan så kort tid efter omorganisationen

börjat framträda. I viss mån sammanhänger detta med att revisorn, som det

åligger att handlägga större delen av korrespondensen, blivit mycket bunden

av valvstjänstgöringen. Då emellertid nämnda behov ännu ej är så starkt

framträdande, att det synes motivera inrättandet av en ny tjänst, torde det tills

vidare, såsom även 1933 års kommitté föreslagit, kunna tillgodoses genom

placering å byrån av en manlig extra ordinarie befattningshavare. Enär den

1 Härav två kameralbiträden å premielånsexpeditionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

27*

nuvarande extraordinära arbetsbelastningen å räkenskapsbyrån efter hand

torde komma att minska, skulle i samband därmed även möjlighet uppstå för

fullmäktige att, örn behov därav skulle föreligga, till statsskuldboksbyrån förflytta

den revisorsbefattning å extra stat, som nu är tillfälligt inrättad å räkenskapsbyrån.

Frågan örn inrättandet av en ny ordinarie tjänst behöver

därigenom ej upptagas till prövning, förrän ett konstant behov kan beräknas

föreligga.

I 1933 års kommittés förslag finnas å byrån upptagna tre kontorsskrivarebefattningar,

av vilka två skulle nyinrättas. Den ena av de sistnämnda skulle

placeras i expeditionen med uppgift att vägleda besökande vid utskrivande

av anmälningar m. m., att jämte kammarskrivaren mottaga obligationer och

andra värdehandlingar, att biträda vid uppräkningen och den preliminära

granskningen av desamma samt underteckna interimskvitton därå, att utföra

viss löpande bokföring samt i övrigt biträda kammarskrivaren vid arbetet i

expeditionen. Det i expeditionen för närvarande tjänstgörande kontorsbiträdet

skulle placeras å annan plats å byrån med arbetsuppgifter, som nu åligga

ett extra ordinarie kontorsbiträde å byrån. Kommittén anser nu nämnda kontorsskrivarebefattning

väl motiverad och föreslår att den inrättas med placering

i expeditionen. — Den andra av 1933 års kommitté föreslagna nya kontorsskrivaren

skulle särskilt åligga att biträda vid utbetalning av certifikaträntor

m. m., vilket arbete nu åvilar ett kameralbiträde. Även ifrågavarande

av den föregående kommittén föreslagna kontorsskrivarebefattning anser kommittén

böra inrättas. — Den nu å byrån tjänstgörande kontorsskrivaren bör

därjämte bibehållas med oförändrade arbetsuppgifter. — Antalet kameralbiträden

kan minskas från tre till två, sedan det förut nämnda kameralbiträdet

ersatts med en kontorsskrivare.

Under åberopande av vad ovan sagts beträffande skrivbiträdesbefattningarna

i riksgäldskontoret får kommittén föreslå, att skrivbiträdesbefattningen

å statsskuldboksbyrån ersättes med en kontorsbiträdesbefattning i 4:e lönegraden.

För att riktigare avväga proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie

personal föreslår kommittén vidare, att två av de fem extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna

å byrån överflyttas på ordinarie stat i 4:e lönegraden.

Personalens placering å statsskuldboksbyrån skulle härefter bli följande:

Ordinarie.

1.

2.

3.

(-)

(-)

1

riksgäldskommissarie

(1)

(1)

—

(byrådirektör) ....

(1)

(1)

1

kamrerare ........

(1)

(1)

1

revisor ...........

(1)

(1)

1

kammarskrivare

(1)

(3)

3

kontorsskrivare ....

(3)

(2)

2

kameralbiträden ....

(3)

(4)

6

kontorsbiträden ....

(1)

(-)

—

(skrivbiträde) ....

(12)

(13)

15

(14),_11

(26) 26

Lönegrad.

30

(28)

24

22

17

11

7

4

(2)

Icke-ordinarie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

Revisionsbyrån. Förste revisorn har här ovan föreslagits placerad i 28 :e

lönegraden. I likhet med 1933 års kommitté anser kommittén, att en del kontroll

av det löpande arbetet inom kontoret, som tidigare i alltför stor utsträckning

åvilat förste revisorn men den 1 juli 1934 överförts på revisorn, även för

framtiden bör åligga denne. Förste revisorn erhåller härigenom mera tid för

betydelsefullare arbetsuppgifter. Vidare synes det enligt kommitténs mening

önskvärt, att förste revisorn ålägges att efter fullmäktiges bestämmande i

den omfattning så efter närmare utredning kan befinnas lämpligt utöva kontroll

jämväl över riksdagens ekonomibyrå, varom föreskrifter för närvarande

saknas i instruktionerna.

Beträffande placeringen å löneplanen av revisorn och kammarskrivaren å

revisionsbyrån föreslås ingen ändring. Såsom kommittén redan föreslagit,

skulle ett av kameralbiträdena å den nuvarande premielånsexpeditionen återflyttas

till revisionsbyrån, där ett kameralbiträde ursprungligen varit placerat.

Å revisionsbyrån tjänstgör vidare ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Några förändringar i övrigt beträffande revisionsbyrån synas ej erforderliga

och fördelningen av personalen å denna byrå skulle sålunda bli följande:
Ordinarie.

!• 2. 3. Lönegrad.

(—). (1) 1 förste revisor .............................. 28

(1). (—) — (förste revisor) ............................ (27)

(1) (1) 1 revisor .................................... 22

(l) (l) 1 kammarskrivare .......................... 16

(—) (1) 1 kameralbiträde ............................ 7

(1) (l)_1 kontorsbiträde ............................ 4

(4) (5) 5

Icke-ordinarie.

(5)

4

(9)

9

Riksdagens ekonomibyrå. Den ordinarie personalen å denna byrå består av

en byrådirektör i 27 :e och ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden. Under riksdagstiden

tjänstgör dessutom å byrån en kammarskrivare i 17 :e lönegraden.

Ingen extra personal finnes anställd å byrån.

Byrådirektören, som jämväl tjänstgör såsom föreståndare för riksdagens

tryckeriexpedition, bär föreslagits placerad i 28 :e lönegraden. Beträffande

den å byrån under viss del av året tjänstgörande kammarskrivaren bar kommittén

ej någon förändring att föreslå. Vad åter angår det å byrån tjänstgörande

kontorsbiträdet vill kommittén framhålla följande. De arbetsuppgifter,

som åligga detta biträde, äro till största delen av den art, att de motivera

en högre lönegradsplacering. Av dessa arbetsuppgifter må nämnas registrering

av löpande årets riksdagstryck, förandet av kontrollistor över tryckeriers

och bokbindares debiteringar och kostnader för riksdagstryck, förande av

statistik över riksdagskostnader, handhavande av försäljningskassan för riksdagstryck

mellan riksdagarna, då kammarskrivaren ej tjänstgör, förande av

inventariebok m. m. 1933 års kommitté stannade vid att ej föreslå någon

förändring av ifrågavarande befattning. Kommittén anser emellertid så starka

skäl tala för en uppfattning av befattningen till 7 :e lönegraden, att en

sådan nu bör företagas. Personalen å riksdagens ekonomibyrå skulle därefter

bli följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.) 29*

Ordinarie.

1. 2. 3. Lönegrad.

(—) (—) 1 byrådirektör .............................. 28

(1) (1) — (byrådirektör) ............................ (27)

(—) (—) 1 kameralbiträde ............................ 7

(1) (1) — (kontorsbiträde) .......................... (4)

(2) (2) 2

(+1)1(+D1+11

III. Vaktmästarpersonal oell telefonist.

A. Lönegradsplacering.

Utöver de göromål, som i allmänhet tillkomma vaktmästarpersonal inom den

centrala statsförvaltningen, ha vaktmästarna i såväl riksbanken som riksgäldskontoret

särskilda åligganden, vilka sammanhänga med de båda verkens rörelse.

Till vaktmästarpersonalen överlämnas sålunda värden till stora belopp

för transporter inom och utom verken. Särskilt gäller detta beträffande vaktmästare,

som ombestyra postgöromål och — i riksbanken — inkassering av växlar.

I huvudsak åligga likartade göromål de båda verkens vaktmästare.

Arbetstidens längd är även med vissa undantag i det närmaste densamma i

båda verken. Den något längre tjänstgöringstiden i riksgäldskontoret uppväges

av den längre bevakningstjänstgöring, som åligger de flesta av riksbanksvaktmästarna.

För postvaktmästarna tillkommer i båda verken övertidstjänstgöring

av ungefärligen samma omfattning.

Före 1921 års lönereglering voro vaktmästarna i riksbanken och riksgäldskontoret

likställda i avlöningshänseende, men för närvarande äro riksbanksvaktmästarna

placerade i 7 :e och riksgäldsvaktmästarna i 6 :e lönegraden.

önskvärdheten av att likställighet i detta avseende återupprättas mellan

riksgäldskontorets och riksbankens vaktmästare har framhållits av 1933 års

kommitté. Något yrkande ansåg sig emellertid denna kommitté ej kunna göra,

enär lönenämnden för riksdagens verk i på riksgäldsfullmäktiges begäran avgivet

yttrande i april 1931, då denna fråga senast var föremål för prövning på

grund av framställning från riksgäldskontorets vaktmästare, framhöll, att en

allmän revidering av gällande avlöningsreglemente kunde förväntas komma

till stånd under den närmaste framtiden, då även fråga örn riksgäldsvaktmästarnas

placering i lönegrad torde komma under omprövning. På grund härav

syntes det lönenämnden, att åtgärder i förenämnda avseende ej lämpligen

då borde vidtagas.

Den av lönenämnden omförmälda revideringen av gällande avlöningsreglemente

har ännu ej kommit till stånd och ovisst är, när detta blir fallet. Kommittén

anser därför för sin del, att ovannämnda förhållanden ej böra utgöra

hinder för en uppflyttning av riksgäldskontorets vaktmästare till samma lönegrad

som riksbankens. En uppflyttning av riksgäldsvaktmästarna från 6:e

till 7 :e lönegraden bör även medföra en uppflyttning av förste riksgäldsvaktmästaren

från 8:e till 9:e lönegraden, då den nuvarande skillnaden av två lönegrader

får anses väl motiverad med hänsyn till förste riksgäldsvaktmästarens

förmanskap och större ansvar.

Med åberopande av det ovan anförda får kommittén sålunda föreslå, att förste

riksgäldsvaktmästarebefattningen uppflyttas från 8:e till 9:e lönegraden

och riksgäldsvaktmästarebefattningarna från 6 :e till 7 :e lönegraden.

1 En tjänsteman i 17:e lönegraden under viss del av året.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

B. Särskilda arvoden.

För vissa uppdrag, som åligga en del av riksbankens vaktmästare, utgå

särskilda arvoden. För arbete med postbefordran och inkassering utgör sålunda

ersättningen 50 kr. för månad (jämte dyrtidstillägg) och för lokalvakttjänstgöringen

utgår ersättning med 30 kr. för bevakningsvecka. I riksgäldskontoret

uppbär endast den riksgäldsvaktmästare, som det åligger att biträda

med mottagande och utlämnande av riksdagstryck m. m., särskild ersättning

av 200 kr. för år (jämte dyrtidstillägg). Däremot har tidigare ingen

ersättning utgått för arbetet med postbefordran, vilket utföres av förste riksgäldsvaktmästaren

och en riksgäldsvaktmästare. Såsom 1933 års kommitté

framhållit är detta arbete även under normala förhållanden omfattande, vilket

framgår av att årligen i medeltal mottagas och expedieras 70,000 ä

80,000 st. värdeförsändelser. Vid nyemissioner, konverteringar eller inlösen

av statslån blir ifrågavarande arbete givetvis ännu mera krävande. Sålunda

ankommo och expedierades under några månader hösten 1933 vid konverteringen

av 1923 års premieobligationslån sammanlagt omkring 127,000 st. värdeförsändelser.

1933 års kommitté ansåg det därför skäligt, att nämnda två

vaktmästare för sitt arbete tillerkändes särskilda arvoden, dock något lägre än

i riksbanken, där postvaktmästarna även ha att ombesörja inkassering, vilket

ej förekommer i riksgäldskontoret. Arvodet till vardera av nämnda två riksgäldsvaktmästare

föreslogs därför till 30 kronor för månad. Fullmäktige ha

beslutat att från och med den 1 oktober 1934 tillsvidare utbetala dessa arvoden.

Kommittén finner det väl motiverat, att särskild ersättning för arbete med

postbefordran i likhet med i riksbanken utgår även i riksgäldskontoret. Beträffande

ersättningens storlek har kommittén intet att erinra mot 1933 års

kommittés förslag.

Kommittén föreslår därför, att arvoden för uppdrag att ombesörja postbefordran

i riksgäldskontoret må utgå med 30 kronor för månad (jämte dyrtidstillägg)

till vardera av förste riksgäldsvaktmästaren och en av fullmäktige

utsedd riksgäldsvaktmästare.

C. Uniformsbeklädnad.

Beträffande frågan örn fri uniformsbeklädnad för riksgäldskontorets vaktmästare

får kommittén helt ansluta sig till det förslag, som avgavs av 1933

års kommitté och som tillstyrktes av fullmäktige i skrivelsen till 1934 års

bankoutskott. 1933 års kommitté gjorde följande uttalande:

»Riksbankens ordinarie och extra ordinarie och i viss utsträckning även extra

anställd vaktmästarepersonal åtnjuter fri uniformsbeklädnad. Denna förmån

har tidigare tillkommit även riksgäldskontorets vaktmästare men borttogs vid

regleringen år 1921 av avlöningsförhållandena m. m. vid riksdagens verk. Enligt

principerna i det då fastställda avlöningsreglementet skall ersättning lämnas

av tjänsteman för tillhandahållen tjänstedräkt. Några föreskrifter örn

skyldighet för riksgäldskontorets vaktmästare att vara iklädda tjänstedräkt

finnas emellertid ej, och följden har blivit, att vaktmästarepersonalen ej är uniformerad

under tjänstetiden. Kommittén anser emellertid, att det skulle vara

till stor fördel för verket, örn vaktmästarna tilldelades uniform. I synnerhet

vid konverteringar, nyemissioner av statslån, vinstutbetalningar m. m., då stor

tillströmning av allmänheten förekommer, skulle det betydligt underlätta upprätthållandet

av ordningen i expeditionslokalerna, örn allmänheten kunde vända

sig till en uniformerad vaktmästare för erhållande av upplysningar m. m. Vid

transporter av värdehandlingar och budskickning till banker o. s. v. är det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

*31

otvivelaktigt också av vikt att vaktmästarna kunna identifieras genom uniformen.

Örn sålunda stadgad skyldighet för riksgäldskontorets vaktmästare afbära

uniform ur verkets synpunkt är fördelaktig, anser kommittén dock ett sådant

åläggande kunna ske endast under förutsättning att uniformsbeklädnaden tillhandahålla

utan kostnad för vaktmästarpersonalen. Kommittén får därför

föreslå, att riksgäldskontorets vaktmästare åläggas att under tjänstutövning

vara iförda tjänstedräkt, vilken i likhet med vad fallet är i riksbanken tillhandahålles

på verkets bekostnad. Liksom i riksbanken bör uniformsbeklädnaden

för riksgäldskontorets ordinarie och extra ordinarie vaktmästare utgöras

av kavaj, väst, byxor, sommar- och vintermössa, sommar- och vinterrock samt

regnrock. De extra vaktmästare, som tjänstgöra i expeditionslokalerna böra

tillhandahållas kavajer och rockar.»

D. Ökning av den ordinarie vaktmästarpersonalen.

I riksgäldskontoret äro för närvarande anställda en förste riksgäldsvaktmästare

och fem riksgäldsvaktmästare å ordinarie stat samt fyra extra ordinarie

vaktmästare, varav tre med ständig tjänstgöring. För semestervikariat

och tillfälliga arbeten finnas dessutom ett antal extra vaktmästare att tillgå.

Då riksgäldskontoret år 1926 inflyttade i sina nuvarande lokaler, medförde

uppdelningen av lokalerna på olika våningar ökat behov av vaktpersonal, som

huvudsakligen tillgodosågs genom extra ordinarie och extra personal. En extra

ordinarie vaktmästarebefattning överflyttades från och med den 1 juli 1929 på

ordinarie stat, men sedan dess har antalet ordinarie personal ej förändrats. Antalet

extra ordinarie vaktmästare var den 1 juli 1929 tre, vilka alla hade ständig

tjänstgöring. Sedermera har sålunda tillkommit en extra ordinarie vaktmästare.

Under innevarande höst har revisionsbyrån inflyttat i lokaler, belägna

i en särskild våning, varav kommer att följa ökat arbete för vaktpersonalen.

Man kan därför med visshet förutse, att det nuvarande antalet fast

anställda vaktmästare även för framtiden kommer att behövas.

På grund av det ovan anförda anser kommittén det skäligt, att en av de

nuvarande extra ordinarie vaktmästarebefattningarna överflyttas till ordinarie

stat. Antalet ordinarie riksgäldsvaktmästare skulle härefter, förutom förste

riksgäldsvaktmästaren, bli sex och antalet extra ordinarie riksgäldsvaktmästare

tre.

E. Telefonist.

Då de nuvarande lokalerna år 1926 iordningsställdes för riksgäldskontoret,

inrättades även telefonväxel. Detta nödvändiggjorde anställandet av en telefonist,

som till en början var extra men år 1927 befordrades till extra ordinarie

i lia lönegraden. Från och med den 1 oktober 1933 är befattningen uppflyttad

till 2 :a lönegraden.

Kommittén föreslår, att denna befattning, varav stadigvarande behov föreligger,

överflyttas på ordinarie stat med placering i 2:a lönegraden.

IV. Sammanfattning.

De av kommitténs ovan framlagda organisationsförslag föranledda förändringarna

i tjänsteförteckningen över befattningarna vid riksgäldskontoret

ha sammanfattats i nedanstående sammanställning, vari även antalet ickeordinarie

tjänstemän angivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32*

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Ordinarie.

1- 2. 3. Lönegrad.

(1) (1) 1 riksgäldssekreterare ........................ 30

(1) (—) 3 riksgäldskommissarier ...................... 30

(1) (3) 1 byrådirektör .............................. 28

(—) (1) 1 förste revisor .............................. 28

(—). (1) 1 sekreterare och ombudsman .................. 27

(1) (1) — (byrådirektör) ............................ (27)

(1) (—) — (förste revisor) ............. (27)

(1). (—) — (sekreterare) .............................. (26)

(1) (1) — (kamrerare) .............................. (26)

(1) (1) 3 kamrerare ................................ 24

(1) (1) 1 notarie ................................... 22

(1) (1) — (statistiker och bokhållare) ................ (22)

(1) (1) 1 kassör .................................... 22

(2) . (2) 3 revisorer .................................. 22

(3) (3) 3 kammarskrivare ............................ 17

(2) (3) 3 » ............................ 16

(—) (1) 1 registrator ................................ 14

(—) (—) 1 förste kontorsskrivare ...................... 14

(5) (8) 6 kontorsskrivare ............................ 11

(—) (—) 1 förste riksgäldsvaktmästare ................ 9

(1) (1) — (förste riksgäldsvaktmästare) ................ (8)

(10) (8) 10 kameralbiträden ........................... 7

(—) (—) 6 riksgäldsvaktmästare ....................... 7

(5) (5) — (riksgäldsvaktmästare) ..................... (6)

(8) (13) 20 kontorsbiträden ............................ 4

(3) (—) — (skrivbiträden) .............. (2)

(—) (—) _1 telefonist ....... 2

(50) (56) 67

Icke-ordinarie.

(58)_41

(108) 108

I vad mån proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningar i

riksgäldskontoret procentuellt förbättrats genom kommitténs förslag framgår

av nedanstående sammanställning.

Enligt Enligt

nuvarande kommitténs

avlöningsstat förslag

Ordinarie tjänstemän.............. 50 67

i procent av samtliga............46,3 % 62,0 %

Icke-ordinarie tjänstemän........... . 58 41

i procent av samtliga............53,7 % 38,0 %

Ordinarie tjänstemän i 22—30 lönegraderna ... 13 15

i procent av samtliga............12,0 % 13,9 /

De föreslagna förändringarna i riksgäldskontorets organisation belysas vidare

av efterföljande tabellbilaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 88. (Bilaga.)

Kostnader för förslagets genomförande.

33*

Den vid genomförande av kommitténs förslag beräknade årliga kostnadsök
-

ningen framgår av följande uppgifter:

a) Ledningen.

Riksgäldsdirektörens lön ..............,................. kr. 25,000: —

Ersättaren: årsarvode 1,000 kr. jämte beräknat tjänstgörings
arvode

ä 500 kr. för månad under IV2 månad............ » 1,750: —

Höjning av ordförandens arvode ........................ » 1,500: —

kr. 28,250: —

Härifrån avgår förste deputeradens arvode .............. » 10,000: —

Nettoökningen blir alltså ................................ kr. 18,250: —

vilket belopp kan ökas med 4,000 kronor (motsvarande nuvarande fullmäktigearvodet),

örn riksgäldsdirektören ej är fullmäktig.

b) Organisationen i övrigt.

Avlöningskostnader (beräknade efter begynnelselönerna för de

olika befattningarna exklusive dyrorts- och dyrtidstillägg)..

Särskilda arvoden för postbefordran ....................

Kostnader för uniformsbeklädnad ........................

(efter 225 kr. för år för 10 st. vaktmästare)

kr.

63,978

720

2,250

kr. 66,948: —

Härifrån avgår det belopp, varmed avlöningskostnaderna för

den icke ordinarie personal, som kan antagas bli befordrad,

beräknas komma att minskas .......................... » 39,498: —

kr. 27,450: —

Sammanlagt skulle sålunda den årliga kostnadsökningen under ovan angivna

förutsättningar kunna beräknas till omkring 45,000 kronor.

Stockholm den 5 december 1934.

KARL HILDEBRAND.

HARALD ÅKERBERG. EDVIN LEFFLER. HERMAN ERIKSSON.

ERIC HALLIN. ANDERS ANDERSON. GUSTAF ANDERSSON.

^Artur Sandqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 8 sami. Nr 88.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34*

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Bilaga.

Riksgäld skontorets organisation.

Enligt nuvarande avid- Enligt kommitténs förningsstat.

slag.

Siffrorna inom parentes angiva lönegraderna.

Kanslibyrån.

1 riksgäldssekreterare, chef (30).

1 sekreterare (26).

1 notarie (22).

1 kammarskrivare (17).

1 kontorsskrivare (11).

5

4 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Kameralbyrån.

Riksgäldskommissarie, chef (30).

Räkenskapsavdelningen och kassaexpeditionen.

1 riksgäldskommissarie, föreståndare

(30).

1 statistiker (22).

1 kassör (22).

1 kammarskrivare (17).

2 kontorsskrivare (11).

4 kameralbiträden (7).

1 kontorsbiträde (4).

1 skrivbiträde (2).

12

8 icke-ordinarie tjänstemän.

20

Obligations- och kupong avdelning en.

1 kamrerare, föreståndare (26).

1 kammarskrivare (16).

1 kontorsskrivare (11).

3 kameralbiträden (7).1

2 kontorsbiträden (4).

1 skrivbiträde (2).

9

22 icke-ordinarie tjänstemän.2

31

Kanslibyrån.

1 riksgäldssekreterare, chef (30).

1 sekreterare och ombudsman (27).

1 notarie (22).

1 kammarskrivare (17).

1 registrator (14).

2 kontorsbiträden (4).

7

2 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Räkenskapsbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).

1 kamrerare (24).

1 kassör (22).

1 kammarskrivare (17).

2 kammarskrivare (16).

1 förste kontorsskrivare (14).

4 kameralbiträden (7)

3 kontorsbiträden (4).

14

1 tjänsteman å extra stat

5 icke-ordinarie tjänstemän.

20

Obligationsbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).

1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

3 kontorsskrivare (11).

2 kameralbiträden (7).

8 kontorsbiträden (4).

16

15 icke-ordinarie tjänstemän.

31

1 Härav 2 kameralbiträden å premielånsexpeditionen.

s Härav 8 tjänstemän å premielånsexpeditionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

35*

Statsskuldboksbyrån.

1 byrådirektör, chef (28).

1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (17).

1 kontorsskrivare (11).

3 kameralbiträden (7).

3 kontorsbiträden (4).

1 skrivbiträde (2).

12

14 icke-ordinarie tjänstemän.

26

Revisionsbyrån.

1 förste revisor, chef (27).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (16).

1 kontorsbiträde (4).

4

5 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

1 byrådirektör, chef (27).

1 ^kontorsbiträde (4).

2

Vaktmästare och telefonist.

1 förste riksgäldsvaktmästare (8).

_^riksgäldsvaktmästare ( 6 ).

6

5 icke-ordinarie tjänstemän.

11

Statsskuldboksbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).

1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (17).

3 kontorsskrivare (11).

2 kameralbiträden (7).

6 kontorsbiträden (4).

15

11 icke-ordinarie tjänstemän.

26

Revisionsbyrån.

1 förste revisor, chef (28).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (16).

1 kameralbiträde (7).

1 kontorsbiträde (4).

5

4 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Riksdagens ekonomibyrå.

1 byrådirektör, chef (28).

1 kameralbiträde (7).

2

Vaktmästare och telefonist.

1 förste riksgäldsvaktmästare (9).

6 riksgäldsvaktmästare (7).

1 telefonist ( 2).

8

3 icke-ordinarie tjänstemän.

11

Sammanfattning för verket i dess helhet.

50 ordinarie tjänstemän. 67 ordinarie tjänstemän.

58 icke-ordinarie tjänstemän. 41 icke-ordinarie tjänstemän.

108 Summa antal tjänstemän.

108 Summa antal tjänstemän.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.