Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 34

1935-03-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:34, Bankoutskottets utlåtande Nr 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1935 kl. 12 in.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse oell förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del

av dels de allmänna protokoll och protokoll över låneärenden, som blivit

förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den 10 januari

1934, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i

protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den 9 januari

1935, dels den av riksdagens år 1934 församlade revisorer avgivna berättelsen

örn granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för

tiden 1 juli 1933—30 juni 1934, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial

nr 2 överlämnade, till 1935 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o.

Upplåning mot statsskuldsförbindelser. Revisorerna hava i sin förenämnda

berättelse (sid. 43) anfört följande:

»Enligt avtal av den 19 juni 1933 överenskoms mellan riksgäldskontoret

och Kooperativa förbundet, att förbundet skulle mot statsskuldsförbindelse

till riksgäldskontoret utlåna belopp, som för varje gång icke understege

en halv miljon kronor. Lånen skola återbetalas ett år efter å någondera

sidan skedd uppsägning, dock tidigast åtta år efter medlens överlämnande.

Räntefoten gjordes enligt avtalet rörligt på så sätt, att ränta skulle utgå

efter en räntefot motsvarande medelvärdet av den effektiva räntan för

av riksgäldskontoret under närmast föregående två kalenderår verkställd

ny fast upplåning. Riksgäldskontoret äger att inom en vecka efter erhållet

skriftligt erbjudande från förbundets sida meddela, huruvida riksgäldskontoret

är villigt mottaga eller icke mottaga det erbjudna lånebeloppet.

Även under budgetåret 1934/1935 hava belopp av riksgäldskon

föret mottagits. T. o. m. den 30 september hava sålunda statsskuldsförbindelser

försålts till förbundet för 0 miljoner kronor.

Den utgående räntan kommer att ligga ganska högt. För förfallotiden 1

oktober 1933 fastställdes den till 4a procent och för 1 april och 1 oktober

notäng till riksdagens protokoll 1935. S sami. Nr 34. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

1934 till 4.3 procent. Den kommer givetvis att nedgå, sedan medelvärdet

skall beräknas å år med lägre effektiv ränta för verkställd ny upplåning.

Revisorerna finna sig böra för riksdagen omförmäla, att riksgäldskontoret

ingått dylikt avtal vid en tidpunkt, då räntefoten redan visat

nedåtgående tendens, och så sent som under innevarande budgetår mottagit

ytterligare belopp på enahanda villkor. Någon uppgift örn räntefoten

under nästa år kan icke lämnas, men klart är, att den kommer att ligga

betydligt över den räntesats, 3 procent, till vilken det sist upplagda konverteringslånet

av riksgäldskontoret utbjudits.»

Med anledning av revisorernas uttalande liava fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 20 december 1934 — vilken skrivelse återgivits i

anslutning till den tryckta revisionsberättelsen (sid. 46) — meddelat, att

upplåning mot statsskuldsförbindelser med s. k. rörlig ränta hade från

Kooperativa förbundet samt postverket gjorts under tiden 19 juni 1933—

14 september 1934 å ett sammanlagt belopp av 26,000,000 kronor. Därav

hade under innevarande budgetår från Kooperativa förbundet mottagits

6,000,000 kronor samt från postverket 11,000,000 kronor.

Beträffande det anmärkta förfarandet med inlåningen från Kooperativa

förbundet, vilket givetvis även gällde inlåningen från postverket,

ville fullmäktige framhålla, att ett fallande ränteläge visserligen bleve

fördelaktigt för långivaren under den närmast liggande tiden efter inlåningen,

men att sedermera kompensation så småningom erhölles för att

slutligen vid stigande ränteläge övergå till påtaglig fördel för den andra

parten, d. v. s. riksgäldskontoret. En utjämning bleve det under alla förhållanden

på längre sikt.

Den ifrågavarande inlåningsformen hade fullmäktige subsidiärt använt

sig av vid tillfällen, då marknaden visat en viss tröghet i fråga örn upptagande

av obligationer mot för riksgäldskontoret acceptabla villkor.

Fullmäktige hade emellertid, redan innan revisorernas anmärkning framställts,

kommit till den uppfattningen, att någon anledning att under nuvarande

förhållanden fortsätta med denna lånetyp icke vore förhanden.

Utskottet delar revisorernas uppfattning därom, att riksgäldskontorets

upplåning under tiden juli—september 1934 mot statsskuldsförbindelser

med rörlig ränta och jämförelsevis kort löptid måste med hänsyn till den

dåvarande ränteutvecklingen anses hava varit ofördelaktig för staten.

Även örn, såsom fullmäktige framhållit, på lång sikt en viss utjämning i

de för närvarande höga räntekostnaderna för nämnda skuldförbindelser

icke synes osannolik, är det uppenbart, att riksgäldskontoret vid den tid,

varom här är fråga, hade genom upplåning i annan form kimnat på gynnsammare

villkor anskaffa motsvarande belopp.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
-

omförmäla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

2:o.

3

Övriga anmärkningar av revisorerna. Vad i revisorernas berättelse örn

granskningen av riksgäldskontorets ställning och förvaltning blivit i övrigt

anfört, bar utskottet med hänsyn till fullmäktiges däröver avgivna förklaringar

funnit icke vara av beskaffenhet att från utskottet sida påkalla

något yttrande, vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o.

Vissa låneemissioner under senare halvåret 1934. Under senare halvåret

1934 verkställde riksgäldskontoret två mera betydande låneoperationer,

nämligen dels försäljning av 1934 års 3 procent amorteringslån,

dels ock konvertering av statens 3.6 procent räntelån i 1934 års 3 procent

statsräntelån. Sistnämnda låneoperation avslutades dock först några dagar

in på nyåret 1935. Körande ifrågavarande två lån inhämtas ur fullmäktiges

låneprotokoll och berättelse till innevarande års riksdag bland

annat följande.

1934 års 3 1h vrocent amortering slån. För anskaffande av erforderliga medel

till riksgäldskontorets utgifter beslöto fullmäktige den 1 september

1934 utgiva ett nytt statslån, löpande med 3 Va procent ränta. Emissionen

av detta lån ägde rum i samverkan med riksbanken och det privatbankskonsortium,

som biträtt riksgäldskontoret vid flertalet av dess tidigare

inom landet företagna låneoperationer. Efter överläggning med representanter

för riksbanken och nämnda konsortium bestämdes, att det nya

lånets belopp skulle utgöra 70 miljoner kronor; att obligationerna av detsamma

skulle dateras den 1 oktober 1934; att amortering å lånet ej skulle

ske under tiden till och med år 1944; att under åren 1945—1974 (30 år) lånet

skulle på basis av lika stora annuiteter amorteras genom utlottning

en gång årligen; samt att riksgäldskontoret skulle äga rätt dels att öka

den årliga amorteringen dels ock att efter tre månaders föregången uppsägning,

dock tidigast per den 1 oktober 1944, slutbetala hela lånet.

Kontrakt rörande det nya amorteringslånet avslöts mellan riksgäldskontoret,

riksbanken och privatbankerna den 4 september 1934; och stadgades

däri, bland annat, att av de för lånet utfärdade obligationerna privatbankskonsortiet

skulle till en kurs av 98 procent fast övertaga obligationer

å sammanlagt 30 miljoner kronor samt riksgäldskontoret och riksbanken

gemensamt obligationer å sammanlagt 40 miljoner kronor. Genom

särskilt avtal mellan riksgäldskontoret och riksbanken samma dag överenskoms,

att riksbanken av sistnämnda belopp skulle övertaga 15 miljoner

kronor samt för sin medverkan och sin garanti erhålla 1 procent å

det sålunda övertagna beloppet.

I enlighet med förenämnda bestämmelser utfärdade riksgäldskontoret,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

V takotUt.

riksbanken oell privatbankskonsortiet den 6 september 1934 inbjudan till

teckning till en kurs av 99 procent av nom. 70 miljoner kronor av ifrågavarande

lån.

Det till försäljning utbjudna beloppet övertecknades högst avsevärt redan

samma dag kungörelse örn teckningen offentliggjorts i tidningarna,

varför en stark reduktion av de tecknade beloppen måste äga rum. Det

sammanlagt tecknade beloppet utgjorde, enligt vad utskottet inhämtat,

icke mindre än omkring 343 miljoner kronor.

1934 års 3 procent statsräntelån. Den 29 november 1934 beslöto fullmäktige

att till inlösen den 30 juni 1935 uppsäga samtliga emissioner av svenska

statens 3.6 procent räntelån, utgivna åren 1887, 1904 och 1909, ävensom i

samband därmed erbjuda innehavare av obligationer, tillhörande ifrågavarande

lån, å vilket redovisades en skuld av 83,689,360 kronor, att under

tiden 12 december 1934—5 januari 1935 utbyta desamma mot obligationer

av ett nytt statslån, betecknat »Svenska statens 3 procent räntelån».

De nya 3 procent obligationerna skulle dateras den 30 december 1934 och

åtföljas av räntekuponger, förfallande till betalning den 30 juni och 30

december samt vara konvertibla den 30 december 1944. De innehavare av

obligationer av 3.6 procent lånet, vilka antoge nyssnämnda erbjudande,

skulle erhålla det nominella heloppet nya obligationer, som motsvarade

närmast lägre jämnt hundratal kronor av innehavet av 3.6 procent obligationer,

samt dessutom kontant dels kupongbeloppet per den 30 december

1934, dels ock 0.6 procent skillnadsränta för tiden 30 december 1934—

30 juni 1935. Vid genomförandet av konverteringen anlitade riksgäldskontoret

biträde av riksbanken och åtskilliga banker, vilka härför erli

ollo en provision av */« procent.

Vid utgången av den för utbyte fastställda tiden hade endast nom.

26,991,940 kronor obligationer av 3.6 procent statslånet, motsvarande omkring

32 procent av lånet, anmälts till utbyte mot obligationer av 1934

års 3 procent räntelån.

Enligt utskottets mening synas med fog vissa erinringar kunna riktas mot

det sätt, på vilket ifrågavarande två låneemissioner blivit genomförda. Vad

först angår 1934 års 3 i/s procent amorteringslån är det otvivelaktigt, att

villkoren för detta lån blevo ogynnsammare för staten än förhållandena

krävde. Läget på obligationsmarknaden var vid tidpunkten för lånets

emitterande synnerligen fördelaktigt för låntagarna; en stark tendens till

fallande räntor gjorde sig gällande, varjämte betydande placeringsbehov,

icke minst från vissa statsinstitutioners sida, förelågo. Med hänsyn härtill

och i betraktande av dåvarande kursläge för liknande statsobligationer

måste den för lånet fastställda försäljningskursen anses alltför låg,

oavsett att lånet fick formen av ett amorteringslån att uteslutande amorteras

genom utlottning. Den mycket betydande överteckningen å lånet,

vars obligationer omedelbart efter emissionen uppnådde en avsevärd över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

5

kurs, giver vid handen, att den allmänna uppfattningen bland kapitalplacerarna

var, att lånet för dem erbjöd mycket fördelaktiga villkor.

Medan vid fastställandet av villkoren för nyssnämnda lån en väl

pessimistisk uppfattning örn läget synes hava gjort sig gällande, synes

vid emissionen av 1934 års 3 procent statsräntelån en alltför stark optimism

hava varit rådande. Efter upptagandet av nyss berörda 3 ‘A procent

lån hade visserligen räntenivån å obligationsmarknaden avsevärt

nedgått och amorteringslån, löpande med 3 procent ränta, placerats av

andra låntagare än staten. Marknaden var emellertid mot slutet av år

1934 icke inställd för mottagande av ett 3 procent statsräntelån till pari,

i varje fall icke under de särskilda förutsättningar, som gällde för emissionen.

Denna avsåg nämligen, som ovan nämnts, att ernå en konvertering

av 3.g procent obligationer till sådana löpande med 3 procent ränta.

För 3.6 procent obligationerna gällde emellertid en uppsägningstid av icke

mindre än sex månader. Ett konverteringserbjudande i samband med

uppsägning av lånet måste redan på grund av denna långa tidrymd

bliva mindre lockande. Genom uppsägningen fingo dessutom 3.6 procent

obligationerna karaktären av kortfristiga placeringsobjekt och blevo såsom

sådana föremål för stark efterfrågan, varigenom vissa belopp undandrogos

konverteringen. Att nu angivna särskilda förhållanden icke tillräckligt

beaktats vid uppläggandet av ifrågavarande lån, torde i väsentlig

mån utgöra förklaring till att lånet icke vann önskvärd framgång.

Då utskottet alltså ansett sig böra konstatera, att villkoren för ovanberörda

två låneoperationer icke nog smidigt anpassats efter marknadsläget,

har utskottet å andra sidan icke underskattat de svårigheter, som under

förhandenvarande omständigheter mött, då det gällt att tillgodose de

ökade kraven på lånemedel. Det inträffade synes dock understryka

behovet av en förstärkning av riksgäldskontorets organisation i syfte

att möjliggöra för kontoret att med framgång hävda statens intressen

på lånemarknaden. Det torde icke vara påkallat att här närmare

ingå på betydelsen ur statsfinansiell synpunkt och icke minst för statskreditens

bevarande, att de statliga låneoperationerna genomföras på ett

tillfredsställande sätt. Utskottet vill i detta sammanhang uttala såsom

önskvärt, att riksgäldskontoret vid sin upplåning eftersträvar största möjliga

direkta förbindelse med sparbanker, kassor m. fl. kapitalplacerare

samt ernår en självständig och stark ställning på emissionsmarknaden.

Under erinran att utskottet i sitt utlåtande nr 32, rörande omorganisation

av riksgäldskontoret framlagt förslag, åsyftande bland annat att tillgodose

önskemålet av en mera effektiv organisation av riksgäldskontorets

npplåningsverksamhet, har utskottet här endast velat vad i ovanberörda

låneärenden förekommit för riksdagen

omförmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utakottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

4:o.

Försäljning av premieobligationer på avbetalning. Enligt särskilda

ay riksgäldskontoret den 22 juni 1933 utfärdade tillståndsbevis för riksgäldskontorets

kommissionärer för försäljning av statens premieobligationer,

firma Albert Bonnier, aktiebolaget Nordiska Kompaniet samt

firma Åhlén & Holm, skall priset vid försäljning på avbetalning av 1933

års premieobligationer på grundval av försäljningskursen å Stockholms

fondbörs med tillägg av 8 kronor 75 öre bestämmas i samråd med riksgäldskontoret

före tryckandet av inköpsbevis. Utan riksgäldskontorets

medgivande må priset dock ej under åren 1934—1938 överstiga 65 kronor.

I skrivelse till riksgäldskontoret den 7 november 1934 hemställde kommissionärerna,

att riksgäldskontoret måtte medgiva, att ifrågavarande

försäljningspris måtte tillsvidare fastställas till 70 kronor för obligation.

Till stöd för denna framställning anfördes i en under hand till riksgäldskontoret

ingiven promemoria i huvudsak, att den noterade kursen å 1933

års premieobligationer, hämera stigit till omkring 63 kronor.

Kommissionärernas skrivelse upptogs till behandling vid fullmäktiges

sammankomst den 15 november 1934. Sedan under överläggningen yrkats

dels av fullmäktiges ordförande bifall till framställningen, dels av

tre fullmäktige avslag å densamma, dels ock av två fullmäktige, att avbetalningspriset

skulle fastställas till högst 68 kronor för obligation, beslöto

fullmäktige, efter det ordföranden anslutit sig till sistnämnda förslag,

i överensstämmelse med detsamma.

Vid behandlingen av detta ärende hade inom fullmäktige framträtt

två olika principuppfattningar örn fullmäktiges befogenheter gentemot

kommissionärerna, den ena, företrädd av fullmäktiges ordförande, att

fullmäktige blott hade att övervaka, att den kurs å premieobligationer,

sorn. foges till utgångspunkt vid prissättningen, kunde anses något så när

stabil och tillägget hölles inom 8 kronor 75 öre, och den andra, företrädd

av övriga fullmäktige, att fullmäktige ägde att tillse, att priset ej bleve

alltför högt i förhållande till premieobligationernas inre värde. Efter

konstaterande av detta förhållande i ett till fullmäktiges låneprotokoll gjort

särskilt uttalande, antecknade fullmäktiges ordförande till protokollet,

att han ansåge önskvärt, att bankoutskottet måtte göra ett uttalande i den

föreliggande principfrågan.

Riksdagens år 1933 församlade revisorer ifrågasatte, huruvida icke,

därest köp av premieobligationer på avbetalning vid eventuella fram

tida emissioner skulle möjliggöras, riksgäldskontoret självt — möjligen

i samverkan med andra statens institutioner — skulle kunna handhava

även denna del av försäljningen. I varje fall borde en närmare utredning

av denna fråga verkställas. Skulle det därvid visa sig, att det

nuvarande systemet med särskilda auktoriserade kommissionärer vore att

föredraga, syntes det revisorerna, som örn de mellan riksgäldskontoret

och kommissionärerna träffade ÖAmrenskommelserna i form av kontrakt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 7

tillståndsbevis eller annorledes borde utformas med ytterligare noggrannhet.

Revisorerna ville ifrågasätta, huruvida icke vid avbetalningsköp

köpares rätt att vid köpeavtalets hävande på grund av bristande betalning

med visst avdrag återfå inbetalt belopp borde på ett effektivare sätt delgivas

allmänheten.

I punkten 2 av sitt utlåtande nr 28, angående verkställd granskning av

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, erinrade bankoutskottet vid

1934 års riksdag, att fullmäktige i sitt yttrande över revisorernas förenämnda

uttalande ställt i utsikt, att, därest ett nytt premieobligationslån

skulle komma att uppläggas, undersökning skulle verkställas av möjligheterna

för postverkets medverkan därutinnan. Tillika uttalade utskottet,

att för den händelse riksgäldskontoret framdeles skulle anlita biträde

av privata kommissionärer, denna försäljning borde regleras med

beaktande av de synpunkter, som av revisorerna framhållits.

Den ståndpunkt, som revisorerna och utskottet sålunda intagit till här

förevarande spörsmål beträffande framtida premieobligationsemissioner,

var föranledd av en önskan att i största möjliga mån tillgodose allmänhetens

berättigade intressen vid köp av premieobligationer på avbetalning.

Samma synpunkter böra givetvis vara vägledande vid prövningen av

ärenden rörande avbetalningsförsäljning av nu utelöpande premieobligationer.

Enligt utskottets mening har riksgäldskontoret såsom den myndighet,

som äger lämna tillstånd till avbetalningsförsäljning av premieobligationer,

icke blott befogenhet utan även skyldighet att utöva ett

reglerande inflytande över denna försäljning. I avseende härå hava fullmäktige

bland annat att tillse, att priset vid dylik försäljning icke blir

alltför högt i förhållande till premieobligationernas verkliga värde.

Från nu angivna utgångspunkt hade det varit önskvärt, att priset på

1933 års obligationer icke tillåtits överstiga ovanberörda i tillståndsbevisen

angivna belopp av 65 kronor för obligation. Något skäl för riksgäldskontoret

att medgiva avbetalningsförsäljning till högre pris än detta synes

icke föreligga, i synnerhet som det kan vara i viss mån tveksamt

huruvida sådan försäljning ur riksgäldskontorets synpunkt fyller någon

uppgift, sedan lånet en gång blivit placerat. Utskottet förutsätter, att

fullmäktige komma att tillse, att det nuvarande höga priset icke förblir

gällande längre än som finnes oundgängligen nödigt.

Utskottet vill slutligen framhålla angelägenheten av att den av 1933 års

revisorer föreslagna utredningen rörande möjligheten för riksgäldskontoret

att självt eller i samverkan med andra statsinstitutioner handhava

avbetalningsförsäljning beträffande eventuella nya premieobligationslån

verkställes i god tid före emissionen av nästa premieobligationslån.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet, med tillkännagivande av

sin uppfattning i den av riksgäldsfullinäktiges ordförande upptagna frågan,

härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

5:o.

Åtgärder i fråga om riksbyggnaderna å Helgeandsholmen m. m. Enligt

gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige

i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga vissa åtgärder

rörande riksbyggnaderna å Helgeandsholmen.

Gemensamt sammanträde mellan bemälda fullmäktige för utförande av

ifrågavarande uppdrag har, enligt vad utskottet inhämtat, ägt rum den

8 februari 1934, därvid behandlats fråga örn omnibustrafiken i Riksgatan;

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

6:o.

Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll och

berättelser har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat

särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får

för riksdagen

anmäla.

7:o.

Ansvarsfrihet. Revisorerna hava i sin berättelse anmält, att revisorerna

för sin del tillstyrkte, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret

för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej

funnit anledning till erinran i annat avseende än vad förut blivit anfört

samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas

ansvarsfrihet ej mindre för den av riksdagens år 1934

församlade revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret

under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 än

även för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade

i fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari

1934 till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 28 mars 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley, Johansson i Friggeråker, Ehrnberg,

Berling, Johansson i Faleberg*, Bjurström och Swartling;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Lovén, Paulsen, Johansson i Sollefteå,

Hammarlund, Andersson i Lindome* och Hilding.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

8 sami.

Nr 34.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.