Bankoutskottets utlåtande Nr 38
1935-04-04 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1935:38, Bankoutskottets utlåtande Nr 38
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
1
Jir 38.
Antorn till riksdagens kansli den 4 april 1985 kl. ö e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer m. fl.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
A. Anslaget till diverse pensioner och understöd
lii. lii.
I. Justitiedepartementet.
l:o.
Hovrättsassessorn H. Y. Y. Krumlindes dotter. I en till riksdagen avlåten,
den 8 mars 1935 dagtecknad proposition nr 208 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att assessorn i Svea hovrätt Hans Yngve Valdemar Krumlindes och
hans efterlämnade änka Gelly Agnes Krumlindes, född Setterberg, minderåriga
dotter Birgit Gelly Hansdotter må från och med den 1 februari
1934 till och med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår 18
års ålder, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Krumlinde var född den 2 mars 1897 och avled den 7 augusti 1933;
att han antogs till extra ordinarie notarie i Göta hovrätt den 7 februari
1921 och därefter under närmare fyra år tjänstgjorde såsom rättsbildat
biträde i domsagor;
att han i januari 1925 började aspiranttjänstgöring i Svea hovrätt;
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 38.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
att han i sistnämnda hovrätt erhöll första förordnande såsom fiskal den
30 mars 1926 och såsom adjungerad ledamot den 16 augusti 1928 samt att
han av Kungl. Maj:t förordnades till assessor den 20 september 1930;
att han efterlämnat änkan Gelly Agnes Krumlinde, född Setterberg, vilken
är född den 7 januari 1900, samt en den 8 januari 1934 och alltså efter
hans död född dotter Birgit Gelly Hansdotter;
samt att bouppteckningen efter Krumlinde utvisar en behållning i boet
av omkring 17,400 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
2:o.
F. d. vaktkonstapeln K. S. Eliassons änka. I punkten 2 av förevarande
proposition nr 208 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. vaktkonstapeln vid straffängelset i Karlskrona Karl Samuel Eliassons
änka Cecilia Kristina Eliasson, född Nilsson, må från och med den
1 februari 1934 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
uppbära en årlig pension av 384 kronor, att utgå från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m.; dock med skyldighet för änkefru
Eliasson att till andra huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter
återbetala det belopp av 384 kronor, som tillerkänts henne genom Kungl.
Majlis beslut den 10 augusti 1934.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Eliasson var född den 5 februari 1850 och avled den 27 januari
1934;
att han inträdde i fångvårdens tjänst den 13 januari 1878;
att han efter en tjänstetid av mer än 37 år erhöll avsked med pension
den 1 april 1915;
att han icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa;
att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan, Cecilia Kristina
Eliasson, född Nilsson, vilken är född den 12 april 1859, och en i ett tidigare
äktenskap född son;
att bouppteckningen efter Eliasson utvisar en behållning av omkring
650 kronor;
samt att änkefru Eliasson varken av styvsonen eller av andra anhöriga
kan påräkna bidrag till sitt uppehälle.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
3
II. Försvarsdepartementet.
3:o.
Förre poliskonstapeln A. Y. Wintzell änka. I punkten 3 av förevarande
proposition nr 208 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att förre konstapeln vid flottans poliskår i Karlskrona Axel Vilhelm Wintzell
änka Johanna Wintzell, född Hansson, må från och med den 1 juli
1934 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wintzell var född den 18 oktober 1849 och avled den 25 juni 1934;
att han antogs till skeppsgosse den 1 maj 1863 och till jungman den 1
maj 1868 samt förordnades till konstapel vid flottans poliskår i Karlskrona
den 20 mars 1874;
att han den 31 oktober 1914 beviljades avsked med åtnjutande av pension
och fyllnadspension från flottans pensionskassa till ett sammanlagt årligt
belopp av 1,000 kronor, varå sedermera utgått tilläggsförmåner;
att han vid sin död efterlämnade änkan Johanna Wintzell, född Hansson,
vilken är född den 28 februari 1873;
att bouppteckningen efter Wintzell utvisade en behållning av endast 15
kronor 85 öre;
samt att änkefru Wintzell enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund
av sjukdom är oförmögen att genom arbete försörja sig.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.
4:o.
T. f. generalkrigskommissarien C. O. H. Humbles änka. I en till riksdagen
avlåten, den 8 mars 1935 dagtecknad proposition nr 205 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att t. f.
generalkrigskommissarien Carl Olof Hjalmar Humbles änka Hedvig Elisabet
Humble, född Vedblad, må — utöver henne från civilstatens änke- och
pupillkassa tillkommande pension — från och med den 1 juni 1934 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig tilläggspension av 660 kronor.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Humble var född den 4 september 1890 och avled den 6 maj 1934;
att han efter avlagd juris kandidatexamen vann anställning såsom
amanuens i lantförsvarsdepartementet den 16 oktober 1914 och där befordrades
till andre kanslisekreterare den 21 december 1917 och till förste kanslisekreterare
den 24 oktober 1919;
att han innehade förordnande såsom t. f. kansliråd i försvarsdepartementet
från och med den 31 augusti 1920, förordnades att vara expeditionschef i
nämnda departement den 9 oktober 1923, till t. f. statssekreterare i samma
departement den 24 oktober 1924 och till innehavare av befattningen såsom
statssekreterare den 22 oktober 1927;
att han enligt Kungl. Maj:ts förordnande från och med den 1 februari
1934 till sin död uppehöll den ledigblivna befattningen såsom generalkrigskommissarie
och chef för arméförvaltningens civila departement;
att han, förutom åtskilliga andra kommittéuppdrag, innehaft förordnande
såsom generalsekreterare i försvarskommissionen från och med den 24 oktober
1930 intill tillträdet av förordnandet såsom generalkrigskommissarie;
att han vid sin död efterlämnade änkan Hedvig Elisabet Humble, född
Vedblad den 18 september 1885;
att behållningen i boet efter Humble uppgick till omkring 3,650 kronor;
samt att änkefru Humble från civilstatens änke- och pupillkassa åtnjuter
pension med 1,580 kronor, motsvarande delaktighetsbeloppet för förste kanslisekreterare
(lönegraden B 26), jämte därå utgående förhöjning och dyrtidstillägg.
Professorn J. Tillgren har utfärdat ett den 18 maj 1934 dagtecknat intyg
av följande lydelse:
»Framlidne t. f. generalkrigskommissarie Humble led under de sista åren
av en kardiovasculär affektion, njurhjärtlidande av den funktionella typ
som plägar benämnas efter sin upptäckare med karaktärsnamnet Palska
kriser. De med excessiv stegring av blodtrycket förlöpande högtryckskriserna
äro orsaken till de starkt cerebralt betonade sjukdomstillstånden. Vad beträffar
orsaken till sjukdomen är den ännu ej fullt klarlagd, men uteslutas
kan icke att ett arbetsområde, med forcerad intellektuell ansträngning, isynnerhet
periodiskt, och förenad med nattarbete, har ett bestämt ogynnsamt
inflytande på utveckling och förlopp av denna sjukdom; i denna riktning
tala snarast åtskilliga erfarenhetsrön i detta och liknande fall.»
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande:
Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid Humble innehaft högre krävande
befattningar inom statsförvaltningen, vid vilka i motsats till vad vid
andra jämförbara befattningar varit fallet möjlighet icke stått öppen för
honom att i eljest förekommande ordning tillförsäkra sina efterlevande en
mot löneställningen svarande pension, samt med hänsyn till uttalandet i
handlingarna bilagt läkarutlåtande örn det antagliga sammanhanget mellan
Humbles arbetsförhållanden och hans sjukdom, synes det statskontoret skäligt,
att änkefru Humbles förevarande framställning vinner beaktande.
Därest i enlighet med nu angivna synpunkter tilläggspension i före
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
5
varande fall beviljas, synes denna böra avpassas till sådant belopp, att densamma
jämte till änkefru Humble från civilstatens änke- och pupillkassa
nu utgående grundpension, 1,580 kronor, uppgår till den pensionsförmån,
som från nämnda kassa skulle tillkomma änka efter en med statssekreterare
i lönehänseende närmast jämställd befattningshavare, 2,340 kronor, dock
med viss reducering av tilläggspensionen med hänsyn tagen därtill, att
pensionsavgifter icke erlagts. Efter en dylik beräkningsgrund skulle tillläggspensionen
lämpligen kunna fastställas till ett belopp av 660 kronor.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Humble under en lång
följd av år bestritt först expeditionschefsbefattning och sedermera statssekreterarebefattning,
och under de sista månaderna av sin levnad uppehöll
han en ledigbliven ordinarie fullmaktstjänst i lönegraden A 3. På grund
av den anställningsform, som tillämpas vid förstnämnda båda befattningar,
har Humble icke varit i tillfälle att grundlägga en familjepensionsrätt, som
svarar mot befattningarnas löneställning. Till följd härav är hans änka
icke berättigad till annan pension än den, som varit förenad med Humbles
ordinarie tjänst såsom förste kanslisekreterare. Med hänsyn till de i detta
fall föreliggande särskilda omständigheterna — de ifrågavarande befattningarnas
krävande natur, innehållet i det i ärendet företedda läkarintyget
och den svaga ekonomiska ställning, vari änkefru Humble befinner sig —
har jag ansett mig böra i enlighet med statskontorets förslag förorda, att
tilläggspension beredes änkefru Humble. Mot det av statskontoret angivna
beloppet, 660 kronor, har jag intet att erinra.»
Med hänsyn till de i förevarande fall åberopade särskilda omständigheterna
finner utskottet sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
5:o.
Löjtnanten vid flygvapnet H. A. L. Palmblads änka. I en den 22
februari 1935 dagtecknad proposition nr 117 har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
löjtnanten vid flygvapnet Helge Alfred Louis Palmblads änka Gudrun
Maria Palmblad, född de Neergaard, må från och med den 1 juli 1933, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande pension och livränta, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 500 kronor,
varå dyrtidstillägg ej må utgå.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att löjtnanten Palmblad avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
den 8 juni 1933;
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
JJtskottet.
att änkefru Palmblad är född den 1(F mars 1901;
att makarna Palmblads barn äro födda: dottern den 22 februari 1928
och sonen den 21 mars 1929;
att änkefru Palmblad jämlikt för benne utfärdat läkarintyg lider av
allmän klenhet och på grund härav har nedsatt arbetsförmåga;
samt att bouppteckningen efter löjtnanten Palmblad utvisar en brist
av 3,901 kronor 60 öre.
Vidare inhämtas av handlingarna, att enligt de genom Kungl. Maj:ts
beslut den 15 juni 1934 fastställda grunderna för pensionering av efterlevande
till delägare i arméns nya änke- och pupillkassa änkefru Palmblad
jämte hennes barn uppbära från och med den 1 juli 1934 årligen i pension
816 kronor, därav 480 kronor belöpa å änkan och 336 kronor å barnen.
Från och med den 1 mars 1949, då det äldsta barnet uppnått 21 års ålder,
minskas barnpensionen till 240 kronor, och från och med den 1 april 1950,
då även det yngsta barnet uppnått nämnda ålder, upphör sistsagda pension
att utgå. Under räkenskapsåret 1934/1935 utgår tillfällig pensionsförhöjning
med 34 kronor, därav 20 kronor belöpa å änkan. Å pension
— men däremot icke å pensionsförhöjning — utgår dyrtidstillägg. Från
riksförsäkringsanstalten uppbär änkan Palmblad en årlig livränta av
750 kronor. Ett vart av barnen erhåller en livränta av 500 kronor per år,
intill dess det uppnått 16 års ålder. Från dessa livräntor avgår dock ett
belopp, motsvarande av statsmedel utbetalt dyrtidstillägg å förenämnda
pensioner. Änkan Palmblad uppbär alltså för närvarande i pension, tillfällig
pensionsförhöjning och livränta tillhopa 1,250 kronor.
Då löjtnanten Palmblad avlidit under förhållanden likartade med dem,
vilka tidigare lett till beviljande av tilläggspensioner åt efterlevande till
genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna familjeförsörjare,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att dylik pension beviljas hans efterlämnade
änka, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
Palmblad omkommit, eller från och med den 1 juli 1933. Vidkommande
pensionsbeloppet har utskottet icke funnit annat att erinra mot detsamma
än att beloppet synts böra jämkas till närmaste i helt krontal med tolv
jämnt delbara tal och alltså bestämmas till 504 kronor för år.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att löjtnanten vid
flygvapnet Helge Alfred Louis Palmblads änka Gudrun
Maria Palmblad, född de Neergaard, må från och
med den 1 juli 1933, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, utöver henne författningsenligt tillkommande
pension och livränta, från anslaget till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 38. "
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 504 kronor, varå dyrtidstillägg ej må
utgå.
6:o.
Löjtnanten i flottans reserv S. V. Langetz’ efterlevande. I motion
II: 123 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville besluta att avlidne
löjtnanten i flottans reserv S. V. Langetz’ hustru Margret måtte erhålla de
förmåner, vartill hon vore berättigad, därest Kungl. Maj:ts förordning den 23
september 1927 angående befäl i flottans reserv vore på henne tillämpliga.»
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Langetz, som var född den 12 mars 1891, konstituerades till fänrik i
flottans reserv den 28 september 1917 samt utnämndes till löjtnant i samma
reserv den 16 oktober 1925;
att Langetz, som avled den 5 augusti 1934, fullgjort tjänstgöringsskyldighet
för erhållande av pension jämlikt kungörelsen den 18 juni 1915 angående
antagning, utbildning och pensionering av befäl i flottans reserv;
att Langetz vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Anna Margareta (Margret)
Eleonora Langetz, född Seger den 22 september 1901, samt två minderåriga
söner, båda födda den 20 december 1929;
att Langetz efterlevande icke äro berättigade till pension av statsmedel,
enär sådan pension icke utgår enligt förenämnda kungörelse den 18 juni
1915;
samt att bouppteckningen efter Langetz utvisar en behållning i boet av
omkring 2,800 kronor.
Enligt förordningen den 23 september 1927 angående befäl i flottans reserv
§ 21 mom. 2 utbetalas, därest i reserven utnämnd officer avlider, innan
han uppnått den för pension stadgade levnadsålder, örn han fullgjort sin
tjänstgöringsskyldighet, till hans efterlevande anhöriga ett mot pensionens
vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.
Förordningen är icke tillämplig å i reserven efter genomgången reservofficersaspirantutbildning
utnämnda officerare, som uppnått eller före den 1
november 1928 uppnå 36 år. Langetz var född den 12 mars 1891, varför
författningen ej är tillämplig på honom. I motionen framhålles, att därest
Langetz varit endast 1 år 7 månader yngre, hade hans änka varit berättigad
till de förmåner, som nyssnämnda förordning medgiver.
Änkan Langetz gjorde den 11 september 1934 hos Kungl. Majit framställning
örn pension. I yttrande över framställningen förklarade sig marinförvaltningen
med hänsyn till konsekvenserna förhindrad tillstyrka bifall
till densamma.
Genom beslut den 9 november 1934 fann Kungl. Maj:t framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Utskottet.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Att, såsom i motionen yrkats, riksdagen skulle medgiva, att de i förordningen
den 23 september 1927 angående befäl i flottans reserv meddelade
bestämmelserna örn ersättning till efterlevande efter avliden officer skulle
få tillämpas i förevarande fall, finner utskottet sig med hänsyn till konsekvenserna
icke kunna tillstyrka. Icke heller kan utskottet förorda, att pension av
statsmedel tillerkännes änkefru Langetz, som är endast 33 år gammal och,
såvitt handlingarna utvisa, arbetsför. I betraktande av här föreliggande
omständigheter har emellertid utskottet icke velat motsätta sig, att makarna
Langetz’ båda minderåriga barn beredas årliga understöd i form av uppfostringsbidrag
till belopp av 120 kronor åt vartdera, att utgå intill utgången
av det kalenderår, varunder de uppnå 18 års ålder.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 123, må medgiva, att vartdera av avlidne löjtnanten
i flottans reserv Sigfrid Valentin Langetz’ och hans efterlämnade
änka Anna Margareta (Margret) Eleonora
Langetz’, född Seger, minderåriga barn Björn Olav Sigfrid
och Sten Åke Valentin må från och med den 1 januari
1935 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
av 120 kronor.
7:o.
Kontorsbiträdet vid Karlskrona örlogsstation A. Magnussons änka.
I motion II: 120 hemställer herr Holmgren »att riksdagen ville besluta, att
änkan Berta Charlotta Magnusson, född Nilsson, måtte tilldelas ett årligt
understöd, varvid hänsyn tages till den kapitalbehållning hon för närvarande
besitter.»
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Axel Magnusson var född den 14 februari 1874 och avlidit den 11
januari 1933;
att han under tiden från och med den 9 augusti 1892 till sin död tjänstgjort
vid Karlskrona örlogsstation först såsom daglönare och sedan såsom
kontorsbiträde;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Berta Charlotta Magnusson,
född Nilsson den 4 september 1876;
att bouppteckningen efter Magnusson utvisar en behållning i boet av
omkring 11,100 kronor;
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
9
att änkan enligt läkarintyg den 3 januari 1935 på grund av höggradig
neuros och allmän klenhet är oförmögen att genom eget arbete försörja sig;
samt att änkan icke åtnjuter pension från flottans pensionskassa.
Frågan örn pension till änkefru Magnusson har två särskilda gånger varit
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Den 18 april 1933 gjorde änkefru Magnusson framställning i ärendet hos
Kungl. Majit. I avgivet utlåtande förklarade marinförvaltningen sig
icke kunna med hänsyn till behållningen i boet tillstyrka pension åt sökanden.
— Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Maj:t icke skäl bifalla
framställningen.
Den 22 mars 1934 förnyade änkefru Magnusson sin framställning örn
pension och åberopade därvid, att hennes kapitaltillgångar nedgått till
7,000 kronor. I utlåtande över denna ansökning ansåg sig marinförvaltningen,
ehuru behållningen i boet dåmera minskats, fortfarande förhindrad
att tillstyrka bifall till framställningen. Icke heller statskontoret fann sig
kunna förorda, att den ifrågasatta pensionen beviljades. — Genom beslut
den 22 juni 1934 fann Kungl. Maj.t ej skäl bifalla ansökningen.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 120 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
8:o.
Förre varvsförmannen F. Peterssons änka. I motion II: 124 hemställer
herr Holmgren, »att riksdagen ville besluta, att änkan Anna Amalia
Petersson tilldelas ett årligt understöd till lämpligt belopp.»
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Petersson, som var född den 13 april 1861, antogs till daglönare vid
artilleridepartementet av flottans varv i Karlskrona den 7 november 1876
och befordrades till förman den 2 januari 1905;
att han erhöll avsked med pension den 31 maj 1926;
att han avled den 21 april 1933, efterlämnande änkan Anna Amalia
Petersson, född Jönsson den 21 september 1868, samt en son och en dotter,
födda år 1895 respektive år 1903;
att enligt bouppteckningen behållningen i boet uppgick till omkring
8,200 kronor;
att sonen innehar anställning såsom kontorist vid lasarettet i Karlskrona
och dottern vistas i hemmet såsom moderns hjälp;
samt att änkefru Petersson enligt läkarintyg på grund av vissa sjukdomar
är oförmögen att själv genom arbete förtjäna sitt uppehälle.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Änkefru Petersson gjorde den 22 november 1933 hos Kungl. Maj:t framställning
örn årligt understöd. I yttranden över denna framställning anförde
marinförvaltningen och statskontoret, att de med hänsyn till hennes
ekonomiska förhållanden icke kunde tillstyrka bifall till framställningen.
Genom beslut den 22 juni 1934 fann Kungl. Mart icke skäl bifalla
framställningen.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit får utskottet avstyrka bifall
till den föreliggande motionen och alltså hemställa,
att förevarande motion II: 124 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
9:o.
Förre skräddaren O. Blancks änka. I motion 1:94 hemställer herr
Wahlmark, »att riksdagen måtte bevilja förre skräddaren Olof Blancks änka,
Hanna Natalia Blanck, ett årligt understöd med belopp, som på grund av
Blancks långa anställningstid i statens tjänst och i övrigt ömmande omständigheter
kan anses skäligt.»
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Blanck, som var född den 8 mars 1865, tjänstgjorde som soldat vid
Dalregementet under tiden 10 oktober 1884—7 september 1901, innehade
anställning som skrädderiarbetare vid fälttelegrafkåren under tiden 26 juni
1911—21 mars 1914 och därefter som skräddare vid Upplands (infanteri-)
regementes skrädderiverkstad under tiden 23 mars 1914—1 augusti 1933;
att han genom beslut av 1933 års riksdag beviljades en årlig pension å
900 kronor;
att han avled den 14 maj 1934, efterlämnande förutom änkan Hanna
Natalia Blanck, född Svensson den 22 september 1874, fem barn,
samt att änkan är medellös och att barnen, av vilka två äro arbetslösa,
med svårighet kunna försörja sig själva samt icke kunna bidraga till
moderns uppehälle.
Då här förevarande pensionsärende är av beskaffenhet att böra prövas av
Kungl. Majit i enlighet med de av 1930 års riksdag godkända grunderna
för handläggning av ärenden örn understöd i vissa fall åt efterlevande till
personal i statstjänst, synes motionen icke böra föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 94 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskotiets utlåtande Nr 38.
11
lil. Socialdepartementet.
10 :o.
f F. d. hantyerksföreständaren A. Lindks änka. I en till riksdagen avlåten,
den 8 mars 1935 dagtecknad proposition nr 208 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. bantverksföreståndaren av 2:a grad vid Birgittas sjukhus
i Vadstena Alfred Lindbs änka Anna Maria Lindh, född Johansson, må
från och med den 1 februari 1934 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindh var född den 22 september 1858 och avled den 8 januari 1934;
att han den 24 april 1885 erhöll anställning såsom bryggare vid Birgittas
sjukhus i Vadstena, i vilken befattning han från och med den 1 januari
1919, då befattningen uppfördes å ordinarie stat, konstituerades till hantverksföreståndare
av 2:a grad;
att han med utgången av september 1920, således efter en tjänstetid av
mer än 35 år, erhöll avsked med pension;
att Lindh, enär han vid tidpunkten för tillträdet av den ordinarie befattningen
redan uppnått 60 års ålder, jämlikt bestämmelserna i reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa ej kunde vinna delaktighet i denna
kassa;
att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Maria Lindh, född Johansson
den 17 januari 1870, och en dotter, gift med en handlande i Vadstena;
samt att behållningen i boet efter Lindh uppgick till omkring 12,650
kronor, varav hälften tillföll änkan.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
lito.
Fjärdingsmannen G. Ekdahls änka. I motion II: 53 har fru Nordgren
jämte två av andra kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja fjärdingsmannen Gustaf Ekdahls änka, Mathilda Ekdahl,
ett årligt understöd av 400 kronor så länge hon lever i sitt nuvarande
änkestånd».
12
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Av handlingarna i ärendet framgår,
att Ekdahl var född den 27 april 1875 och avled den 3 juni 1934;
att han enligt särskilda av länsstyrelsen i Malmö givna förordnanden
tjänstgjort såsom polisuppsyningsman dels inom Hälsingborgs landsförsamlings
municipalsamhälle under tiden den 1 oktober 1901—30 juni 1903, dels
ock vid Skromberga stenkolsgruva under tiden den 1 juli 1903—den 31
december 1931;
att han under sistnämnda anställning avlönades av Höganäs-Billesholms
aktiebolag såsom ägare till Skrombergaverken;
att han av länsstyrelsen i samband med omorganisationen av polisväsendet
i riket förordnades att från och med den 1 januari 1932 vara ordinarie
fjärdingsman i Ekeby polisdistrikt;
att distriktet enligt bestämmelse i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om
polisväsendet i riket blev pliktigt ordna frågan örn tjänstepension för Ekdahl,
därvid Ekdahl beviljades inträde i statens pensionsanstalt mot erläggande
av en engångsavgift å 5,788 kronor, vilket belopp bestreds av
polisdistriktet så när som på 2,500 kronor, vilka erlades av HöganäsBillesholms
aktiebolag;
att i årliga pensionsavgifter för Ekdahl från tiden för hans inträde i anstalten
intill dagen för hans frånfälle erlagts 253 kronor 2 öre;
att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Matilda Ekdahl,
född Magnusson den 23 september 1881, samt fem till vuxen ålder komna
barn;
att bouppteckningen efter Ekdahl utvisade en behållning i boet av omkring
1,970 kronor;
att änkefru Ekdahl enligt ett den 3 mars 1935 dagtecknat läkarintyg på
grund av hjärtfel och struma ej är i stånd att genom arbete i väsentlig
grad bidraga till sitt uppehälle;
att enligt uppgift av vederbörande kommunalnämndsordförande såväl
änkefru Ekdahl som hennes barn äro medellösa; samt
att hon icke är berättigad till någon pension efter sin avlidne man,
I den föreliggande motionen har gjorts gällande, att anledningen till änkefru
Ekdahls nuvarande bekymmersamma ekonomiska läge vore att söka i det
förhållande, att mannen Ekdahl i samband med omorganisationen av polisväsendet
i riket kom att förlora sin anställning vid Höganäs-Billesholms
aktiebolag, varigenom hans änka gått miste örn den änkepension, som i
annat fall säkerligen tillerkänts henne från bolaget.
Pension av statsmedel åt efterlevande efter befattningshavare vid polisväsendet
har hittills icke, utskottet veterligt, beviljats att utgå av statsmedel,
örn man bortser från några enstaka fall, då riksdagen beviljat årliga
understöd åt änkor efter polismän, som dödats eller lidit större skada
under tjänstutövning. Någon anledning att riksdagen skulle på grund av
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
13
tillkomsten av den nya polisorganisationen intaga en annan ställning härutinnan
synes enligt utskottets uppfattning icke föreligga.
Med avseende å det nu förevarande pensionsärendet framgår av den
lämnade redogörelsen, att änkan Ekdahl icke är berättigad till någon pension
efter sin avlidne man. Hade denne, såsom i motionen framhållits, fått
kvarstå i sin anställning såsom polisuppsyningsman vid Skromberga stenkolsgruva,
hade med all sannolikhet ägaren till nämnda gruva — HöganäsBillesholms
aktiebolag — kommit att draga försorg örn änkans pensionering.
Genom 1925 års omorganisation av polisväsendet kom visserligen mannen
Ekdahl att vinna pensionsrätt för sig själv i statens pensionsanstalt, men
någon åtgärd för beredande av pension åt hans efterlevande vidtogs icke i
samband därmed. Erinras må, att de i reglementet för statens pensionsanstalt
meddelade bestämmelserna örn familjepension icke gälla beträffande
till anstalten anslutna befattningshavare vid polisväsendet. I engångsavgift
och årliga avgifter hava från och med den 1 januari 1932 till och med
dagen för mannen Ekdahls frånfälle den 3 juni 1934 till anstalten inbetalts
inemot 6,000 kronor, utan att hans efterlämnade änka, som på grund av
sjukdom icke kan väsentligen bidraga till sitt uppehälle och befinner sig i
behövande omständigheter, äger tillgodonjuta något vederlag i form av pension
härför. Det synes utskottet, som örn i detta fall så säregna förhållanden
vore för handen, att det i motionen gjorda förslaget skulle kunna tillmötesgås
utan att föranleda några konsekvenser. Utskottet vill därför för
sin del — utan att därmed uppgiva sin ovanberörda principiella uppfattning
i fråga örn pensioneringen av efterlevande efter här ifrågavarande
befattningshavare — tillstyrka, att någon pension av statsmedel tillerkännes
änkefru Ekdahl, och får utskottet i sådant hänseende förorda ett belopp av
384 kronor för år, att utgå från och med den 1 januari 1935.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att svenska polisförbundet den
20 januari 1933 hos chefen för socialdepartementet gjort framställning i
fråga örn befattningshavarnas vid polisväsendet familjepensionering. I utlåtanden
över denna framställning hava statskontoret och statens pensionsanstalt
förordat meddelande av föreskrift örn skyldighet för polisdistrikten
att ordna sådan pensionering för ifrågavarande befattningshavare, dock med
rätt att av befattningshavarna helt eller delvis uttaga de härför erforderliga
avgifterna. Utskottet får för sin del understryka angelägenheten av
att åtgärder i sådant avseende snarast vidtagas.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 53, må
medgiva, att fjärdingsmannen Gustaf Ekdahls änka
Matilda Ekdahl, född Magnusson, må från och med
den 1 januari 1935 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
384 kronor.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
IV. Ecklesiastikdepartementet.
12 :o.
Förre museiassistenten G. A. H. Dahlstedts änka. I en till riksdagen
avlåten, den 8 mars 1935 dagtecknad proposition nr 208 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva,
att förre assistenten vid naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning
Gustaf Adolf Hugo Dahlstedts änka Elvira Axelina Dahlstedt,
född Lundqvist, må från och med den 1 november 1934 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 804 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Dahlstedt var född den 8 februari 1856 och avled den 2 oktober 1934;
att Dahlstedt, vilken var filosofie hedersdoktor, från hösten 1890 intill
utgången av år 1925 eller under 35 år var anställd vid naturhistoriska
riksmuseets botaniska avdelning, först såsom amanuens och därefter från
och med den 30 december 1914 såsom assistent;
att 1925 års riksdag i enlighet med av Kungl. Majit framlagt förslag
beviljade Dahlstedt en årlig pension till belopp av 3,200 kronor;
att Dahlstedt vid sin död efterlämnade änkan Elvira Axelina Dahlstedt,
född Lundqvist, vilken är född den 25 januari 1880, samt makarnas son
Uno Ingvar Gustaf Dahlstedt, född den 23 oktober 1906;
att enligt bouppteckningen efter Dahlstedt tillgångarna i boet uppgingo
till 32,777 kronor, varav 30,000 kronor taxeringsvärdet å en makarna tillhörig
i Kottla å Lidingö belägen villafastighet, under det att skulderna
uppgingo till 15,362 kronor, varav 10,000 kronor inteckning i nämnda
fastighet;
att bouppteckningen sålunda utvisade en behållning av 17,415 kronor;
att änkefru Dahlstedt, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom är
avsevärt nedsatt, icke äger några som helst tillgångar utöver sin andel i
boet efter mannen samt förutom sonen icke äger någon anhörig, av vilken
hon kan erhålla bidrag till sitt uppehälle;
samt att sonen, vilken har anställning såsom kontorist, åtnjuter en avlöning
av något över 3,000 kronor för år.
I ett av bouppteckningsförrättarna efter bouppteckningens avslutande utfärdat,
den 1 februari 1935 dagtecknat intyg uppgives, att den i tillgångarna
i boet efter Dahlstedt ingående villafastigheten, vilken består av 5 små rum
och kök utan andra moderna bekvämligheter än värmeledning, har ett värde,
betydligt understigande det i bouppteckningen upptagna taxeringsvärdet
30,000 kronor, och att vid försäljning av fastigheten torde kunna erhållas
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
15
en köpeskilling av högst 20,000 kronor. Av intyget framgår vidare, att
det på grund av villans belägenhet icke lyckats för änkefru Dahlstedt att
uthyra någon del av densamma och därigenom bereda sig inkomst.
Med hänsyn till den förebragta utredningen rörande änkefru Dahlstedts
ekonomiska ställning finner utskottet sig böra biträda Kungl.
Marits förslag och får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande
framställning.
V. Handelsdepartementet.
13:o.
Förre navigationsskoleföreståndare!! C. A. Haglunds änka. I motion
II: 162 har herr Svedman jämte två av kammarens övriga ledamöter hemställt,
»att riksdagen måtte medgiva att förre navigationsskoleföreståndaren
Carl August Höglunds efterlämnade maka Anna Vilhelmina Elisabeth
Häglund, född Jakobsson, må från och med den 1 januari 1934 under sin
återstående livstid uppbära ett årligt understöd av 708 kronor.»
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Häglund, som var född den 9 juni 1856 och den 24 april 1877 avlagt
sjökaptensexamen av Ira klassen vid navigationsskolan i Visby, förordnades
den 30 november 1880 att under återstoden av läsåret 1880—1881 vara extra
lärare vid nämnda skola;
att han den 1 juli 1881 förordnades att vara ordinarie lärare å navigationsavdelningen
vid navigationsskolan i Strömstad;
att han, efter att den 10 september 1889 hava erhållit förordnande att
tillsvidare vara föreståndare för navigationsskolan i Strömstad, utnämndes
av Kungl. Majit den 5 september 1890 att vara föreståndare för samma
skola, varefter han den 3 februari 1893 erhöll transport till enahanda befattning
vid navigationsskolan i Visby;
att han innehade sistnämnda befattning till och med vårterminen 1912, då
skolan i anledning av beslut av 1911 års riksdag indrogs och han, räknat
från och med den 1 januari 1913, uppfördes å allmänna indragningsstaten;
att han under åren 1912—1921 uppehöll en extra lärarebefattning i skepparklassen
(3 månaders lärokurs) vid navigationsskolan i Kalmar;
att han sistnämnda år uppnådde pensionsåldern och erhöll en årlig pension
av 2,800 kronor;
samt att han avled den 30 november 1933, efterlämnande förutom änkan
Anna Vilhelmina Elisabeth Häglund, född Jakobsson, vilken är född den
4 januari 1858, två vuxna döttrar.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Vidare inhämtas,
att änkan Häglund enligt läkarintyg på grund av åldersbesvär samt dåligt
läkt lårbenshalsbrott är oförmögen till allt arbete;
att enligt bouppteckningen efter mannen behållningen i boet uppgick
till omkring 2,600 kronor;
samt att änkan Häglund ej äger något privat kapital samt ej heller åtnjuter
pension eller årligt understöd.
Änkefru Häglund gjorde den 1 februari 1934 bos Kungl. Majit framställning
örn pension. Denna framställning tillstyrktes av kommerskollegium.
I utlåtande den 26 februari 1934 anförde statskontoret följande:
»Statskontoret vill erinra, att jämlikt bestämmelserna i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa den 21 december 1907, som trädde i kraft
med ingången av år 1908, sökandens man varit berättigad att ingå såsom
delägare i nämnda kassa. Att Häglund icke begagnat sig av denna möjlighet
torde väl närmast få tillskrivas den omständigheten, att lian, som vid tidpunkten
för reglementets ikraftträdande uppnått en levnadsålder av ej fullt
52 år, icke ansett sig kunna erlägga de förhållandevis höga retroaktivavgifter,
som varit förutsättning för vinnande av delaktighet i kassan. Riksdagen
har emellertid i ett flertal fall bifallit framställningar örn pension åt
änkor efter befattningshavare i statens tjänst, vilka av en eller annan
anledning icke kunnat eller ansett sig kunna begagna sig av dem lämnat
tillfälle att genom inträde såsom delägare i statsunderstödd pensionsinrättning
bereda sina efterlevande understöd. Statskontoret finge i sådant hänseende
erinra örn exempelvis 1923 års riksdagsbeslut (bankoutskottets utlåtande
nr 31, p. 22) beträffande pension åt förre navigationsskoleföreståndaren
I. A. Hj. W. Bolins änka samt 1926 års riksdagsbeslut (bankoutskottets
utlåtande nr 24, p. 71) i fråga örn pension åt förre navigationsskolläraren
O. Mårtenssons änka och son.
Med hänsyn härtill och då i föreliggande fall vissa skäl talade för beviljande
av en sådan förmån jämväl åt Haglunds änka, som på grund av
hög ålder och sjukdom vore oförmögen att bidraga till sitt uppehälle, ville
statskontoret icke motsätta sig att åt henne utverkas pension av statsmedel,
och syntes densamma lämpligen böra bestämmas till 708 kronor för år,
motsvarande en oreglerad pension å 600 kronor, som genom riksdagens
förenämnda beslut tillerkänts förre navigationsskoleföreståndaren Bolins änka.»
Genom beslut den 16 mars 1934 fann Kungl. Maid ej skäl bifalla änkefru
Höglunds framställning.
Vid bedömande av nu förevarande pensionsärende bar utskottet ansett
sig icke kunna bortse från, att riksdagen tidigare, på sätt statskontoret
erinrat, under likartade förhållanden på framställning av Kungl. Majit beviljat
pension åt änkan efter en f. d. navigationsskoleföreståndare. Med hänsyn
härtill och då änkefru Häglund på grund av hög ålder och sjukdom
är oförmögen att bidraga till sitt uppehälle, finner utskottet sig kunna tillstyrka,
att hon beredes pension av statsmedel. I fråga om beloppet ansluter
sig utskottet till vad statskontoret och motionärerna föreslagit. Pensionen,
som sålunda synes böra bestämmas till 708 kronor för år, torde böra utgå
från och med den 1 januari 1935.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
17
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 162, må medgiva, att förre navigationsskoleföreståndaren
Carl August Haglunds änka Anna Vilhelmina
Elisabeth Häglund, född Jakobsson, må från och med
den 1 januari 1935 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
708 kronor.
14:o.
Förre fyrvaktaren H. Nilssons änka. I motion II: 321 hemställer fru
Nordgren, »att riksdagen måtte bevilja f. d. fyrvaktaren Hans Nilssons
änka, Anna Nilsson, född Jönsson, ett årligt understöd av 400 kronor under
hennes återstående livstid.»
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Nilsson, som var född den 10 september 1833, antogs till fyrbiträde
vid Kullens fyrplats den 31 mars 1859 och till fyrvaktare vid samma fyrplats
den 19 juni 1880;
att han erhöll avsked med pension den 7 april 1899 efter en tjänstetid
av 40 år;
att häri avled den 30 maj 1929, efterlämnande hustru i andra giftet Anna
Nilsson, född Jönsson den 4 juli 1857, samt i detta äktenskap tre vuxna
barn, en son och två döttrar, vilka alla äro gifta;
att bouppteckningen efter fyrvaktaren Nilsson utvisar en behållning i
boet av omkring 4,750 kronor;
att änkefru Nilsson icke åtnjuter pension från lotsverkets enskilda pensionskassa,
enär mannen vid ingående av sitt andra äktenskap på grund av
för hög ålder icke kunnat vinna delaktighet i kassan;
att änkefru Nilsson uppbär dels från lotsverket årligt understöd å 90 kronor,
dels ock folkpension till belopp av 72 kronor;
att änkan enligt läkarintyg på grund av sjukdom (åderförkalkning) är
arbetsoduglig;
samt att barnen icke i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns uppehälle.
Sedan änkefru Nilsson den 25 januari 1932 hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om årligt understöd, har lotsstyrelsen tillstyrkt, att årligt understöd
till belopp av 384 kronor måtte tillerkännas henne. I avgivet
utlåtande i ärendet anförde statskontoret, bland annat, att i detta fall
knappast kunde anses föreligga sådana ömmande omständigheter, som i allmänhet
plägade utgöra förutsättning för beviljande av årligt understöd.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 38. 2
Utskottet.
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
I alla händelser syntes understöd icke böra utgå med högre belopp än
240 kronor.
Genom beslut den 16 december 1932 fann Kungl. Maid framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kunde fyrvaktaren Nilsson
räkna en anställningstid hos staten av 40 år. Med hänsyn härtill och till
övriga i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet icke velat motsätta
sig, att hans änka, som på grund av ålder och sjukdom är oförmögen
att genom eget arbete försörja sig, erhåller pension av statsmedel. Beloppet
av denna pension synes, såsom lotsstyrelsen föreslagit, böra bestämmas till
384 kronor, därvid utskottet likväl förutsätter, att det från lotsverket utgående
understödet å 90 kronor kommer att indragas. Pensionen synes böra
utgå från och med den 1 januari 1935.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 321, må medgiva, att förre fyrvaktaren Hans Nilssons
änka Anna Nilsson, född Jönsson, må från och med den
1 januari 1935 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 384
kronor.
B. Alia lösdrivande verks medel.
I. Telegrafverkets medel.
15 :o.
Förra rikstelefonisten Olga Maria Johanssons dotter. I en till riksdagen
avlåten, den 8 mars 1935 dagtecknad proposition nr 208 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen
medgiva, att avlidna rikstelefonisten Olga Maria Johanssons dotter
Iris Anna Maria Johansson må från och med den 1 februari 1934 till
och med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder,
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 600 kronor, att utgå av telegrafverkets
medel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Olga Maria Johansson var född den 31 augusti 1890;
att hon inträdde i telegrafverkets tjänst år 1918 såsom växelstationsföreståndare
och med oförändrad tjänstgöring antogs till extra rikstelefonist
den 1 mars 1919;
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
19
att hon konstituerades till ordinarie rikstelefonist den 1 november 1930;
att hon avled ogift den 18 januari 1934, efterlämnande en dotter, Iris
Anna Maria Johansson, född den 19 mars 1918;
att den efter henne upprättade bouppteckningen utvisade brist;
samt att, enligt intyg av vice ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd,
fadern till barnet ej lämnat uppfostringsbidrag sedan många år
och med till visshet gränsande sannolikhet för all framtid vore urståndsatt
att lämna sådant bidrag.
Telegrafstyrelsen har anfört följande;
Olga Johansson hade såsom ordinarie rikstelefonist haft att, för beredande
av pension åt efterlevande barn, till telegrafverkets familjepensionsfond
erlägga avgift med 7 kronor 75 öre för månad.
I skrivelse till telegrafstyrelsen den 31 januari 1934 hade Olga Johanssons
broder, direktören Ernst Johansson, med förmälan att han komme
att förordnas till förmyndare för den avlidnas dotter, anhållit, att dottern
måtte tillerkännas pension efter samma grunder, som örn hon varit äkta
barn. Pensionen skulle i dylikt fall utgå med 756 kronor för år.
Vid 1932 års riksdag hade, på grund av proposition nr 235 och särskilda
motioner, fråga förevarit örn beredande av bidrag till en avliden
kvinnlig telegrafkommissaries utom äktenskap födda dotter. Riksdagen
beviljade i detta fall ett uppfostringsbidrag å 804 kronor för år, motsvarande
63 procent av den pension, som skulle utgått till äkta barn, att åtnjutas
till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått
18 års ålder. Med tillämpande av samma beräkningsgrund skulle uppfostringsbidrag
till Olga Johanssons dotter uppgå till — efter avrundning
till ett med 12 jämnt delbart belopp — 480 kronor för år.
Statskontoret har, med åberopande av vad telegrafstyrelsen anfört, tillstyrkt
framställning till riksdagen i enlighet med vad styrelsen föreslagit.
Föredragande departementschefen har beträffande understödets storlek
ansett sig böra förorda ett något högre belopp än vad myndigheterna
ifrågasatt eller 600 kronor.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
II. Trafikinedel.
16:o.
Förre stationskarlen A. Persson Fors’ änka och förre banvakten P. Nilssons
änka. I en till riksdagen avlåten, den 8 mars 1935 dagtecknad proposition
nr 208 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att en var av förre stations
-
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
karlen vid statens järnvägar Anders Persson Fors’ änka Johanna Fors,
född Olsdotter, och förre banvakten vid statens järnvägar Per Nilssons
änka Ingeborg Natalia Nilsson, född Knudsen, må, änkefru Fors från
och med den 1 juli 1934 och änkefru Nilsson från och med den 1 oktober
1934, under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en
årlig pension av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande makarna Fors,
att mannen Fors var född den 19 mars 1854 och avled den 23 februari
1934;
att han, efter att under åren 1888—1895 hava varit anställd vid Landskrona—Ängelholms
järnväg, i samband med statens övertagande av den
s. k. Västkustbanan, i vilken nämnda järnväg ingick, erhöll anställning
såsom ordinarie stationskarl vid statens järnvägar från och med den 1
januari 1896, vilken anställning han innehade till den 1 januari 1918, då
han avgick med pension;
att han vid sin död efterlämnade änkan Johanna Fors, född Olsdotter,
vilken är född den 28 februari 1858, samt fyra myndiga harn;
att bouppteckningen efter Fors utvisade en behållning av 5,875 kronor;
samt
att makarna Fors’ barn, såvitt kunnat utrönas, icke befinna sig i
sådana ekonomiska omständigheter, att de kunna i mer avsevärd mån
bidraga till moderns försörjning; och
beträffande makarna Nilsson,
att Nilsson var född den 10 augusti 1850 och avled den 27 september
1934;
att han var anställd vid förenämnda enskilda järnväg under tiden 14
februari 1883—31 december 1895 samt i samband med att denna järnväg
övertogs av staten erhöll anställning såsom ordinarie banvakt vid statens
järnvägar från och med den 1 januari 1896, vilken anställning han innehade
till den 1 april 1914, då han avgick med pension;
att han vid sin död efterlämnade änkan Ingeborg Natalia Nilsson, född
Knudsen, vilken är född den 17 januari 1857, samt — förutom tre i ett
tidigare äktenskap födda barn — två i det senare äktenskapet födda barn,
varav en son och en dotter;
att behållningen i boet efter Nilsson uppgick till 6,427 kronor;
samt att barnen icke kunna i nämnvärd utsträckning bidraga till moderns
uppehälle.
Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag än att pensionen till änkefru Fors synts höra utgå från
och med månaden näst efter den, då mannen avlidit, eller från och med
den 1 mars 1934.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
21
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majtts förevarande
framställning, må medgiva, att en var av
förre stationskarlen vid statens järnvägar Anders
Persson Fors’ änka Johanna Fors, född Olsdotter, och
förre banvakten vid statens järnvägar Per Nilssons
änka Ingeborg Natalia Nilsson, född Knudsen, må,
änkefru Fors från och med den 1 mars 1934 och
änkefru Nilsson från och med den 1 oktober 1934,
under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor, att
utgå av trafikmedel.
17:o.
Förre konduktören K. E. Palmkvists änka. I punkten 8 av förevarande
proposition nr 208 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
förre konduktören vid Svartälvs järnväg Karl Elof Palmkvists änka Sofia
Matilda Palmkvist, född Israelsson, må från och med den 1 juli 1934
under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig
pension av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Palmkvist var född den 22 september 1863 och avled den 14 juni 1934;
att han innehade anställning såsom konduktör vid Svartälvs av statens
järnvägar år 1910 övertagna järnväg från och med den 1 november 1889
till och med den 30 september 1926, då han avgick med pension;
att Palmkvist icke var delägare i någon pensionskassa;
att Palmkvist vid sin död efterlämnade änkan Sofia Matilda Palmkvist,
född Israelsson, vilken är född den 23 februari 1870, samt sex barn, varav
två gifta söner samt två gifta och två ogifta döttrar;
att icke något av makarna Palmkvists barn är i stånd att bidraga till
moderns försörjning;
samt att behållningen i boet efter Palmkvist uppgick till omkring
6,480 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.
22 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
18 :o.
Förre e. o. ritaren F. R. Löwenborg» änka. I punkten 9 av propositionen
nr 208 Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre e. o.
ritaren vid statens järnvägar Fredrik Reinhold Löwenborgs änka Ragnhild
Charlotta Löwenborg, född Wannérus, må från och med den 1 februari
1935 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära
en årlig pension av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Löwenborg var född den 18 december 1847 och avled den 2 januari
1935;
att han efter avlagd officersexamen innehade officersbeställning å stat
vid Kalmar regemente under tiden 2 juni 1869—13 maj 1876;
att han, efter att under åren 1877—1897 hava innehaft vissa anställningar
i statens tjänst, tjänstgjort såsom extra ordinarie ritare vid statens
järnvägar från och med den 1 mars 1898 intill utgången av februari
1918, då han avgick med pension, vilken från och med den 1 juli 1925 utgått
med ett årligt belopp av 1,848 kronor jämte dyrtidstillägg;
att han vid sin död efterlämnade änkan Ragnhild Charlotta Löwenborg,
född Wannérus, vilken är född den 15 februari 1861, samt två barn, varav
en son och en dotter;
att sonen, vilken är kammarskrivare i tullverket, på grund av sjuklighet
och försörjningsplikt gentemot egen familj ej är i stånd att lämna bidrag
till moderns försörjning;
att dottern, vilken är kartriterska, åtnjuter en årlig inkomst av 3,300
kronor;
samt att änkefru Löwenborg är medellös.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
19:o.
Förre reparatören vid statens järnvägar K. J. Johanssons änka. I
en inom andra kammaren väckt motion II: 436 har herr Gustavson i
Västerås hemställt, »att riksdagen måtte bevilja ett årligt understöd av 384
kronor till änkan Ida Johansson i Broddbo.»
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Karl Johan Johansson var född den 24 mars 1874 och avled den 17
april 1934;
att han, som innehade anställning såsom reparatör vid statens järnvägar,
på grund av sjukdom erhöll avsked med pension från och med den 1 oktober
1926;
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
23
att han varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa;
att han, efter det han blivit änkling, ingick nytt äktenskap den 22 december
1927 med Ida Johansson, vilken sedan augusti 1924 var anställd
såsom hushållerska hos reparatören Johansson och därvid vårdat dennes
sjuka hustru och dotter;
samt att hans efterlämnade änka, förenämnda Ida Johansson, född
Johansson den 3 mars 1880, befinner sig i behövande omständigheter.
Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa
måste äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes,
vara ingånget före delägares avskedstagande och innan han fyllt 50 år.
Då äktenskapet mellan reparatören Johansson och hans efterlämnade änka
ingåtts först efter det Johanssons anställning vid statens järnvägar upphört,
äger hans änka följaktligen icke åtnjuta pension från nämnda kassa.
Riksdagen har visserligen tidigare beviljat pensioner till efterlevande
efter vid statens järnvägar anställda ordinarie befattningshavare, vilka saknat
pensionsrätt i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Att märka är emellertid,
att riksdagen under senare år intagit den ståndpunkten att icke
medgiva pension i sådana fall, då det gällt efterlevande efter befattningshavare,
vilka ingått äktenskap efter avgång ur statens järnvägars
tjänst. Med hänsyn härtill och då ett bifall till den nu föreliggande motionen
sannolikt skulle medföra mindre önskvärda konsekvenser, har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till densamma.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 436 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
20: o.
Omlastare!! vid statens järnvägar A. Johansson-Rydbergs änka. I
motion II: 48 hemställer herr förste vice talmannen Magnusson, »att riksriksdagen
måtte bevilja änkan efter avlidne omlastaren vid statens järnvägar
Axel Johansson-Rydberg, Ida Karolina, född Johansdotter-Thor,
Vislanda, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå, så länge hon befinner
sig i sitt nuvarande änkestånd.»
Frågan örn årligt understöd åt änkefru Johansson-Rydberg har i anledning
av därom väckt motion (II: 43) varit föremål för behandling av 1929
års riksdag.
Av då föreliggande handlingar i ärendet inhämtades,
att Axel Johansson-Rydberg, som avled den 21 augusti 1920, antagits vid
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
statens järnvägar i tillfällig tjänst såsom omlastare den 1 februari 1907
och i stadigvarande tjänst såsom omlastare den 1 september 1919, vilken
befattning han innehaft till sin död;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade, förutom änka Ida Karolina Rydberg,
född Johansdotter-Thor den 5 september 1878, fyra barn, av vilka ett,
sonen Gert Karl Gunnar, var fött den 4 juni 1914;
att de vuxna barnen icke voro i den ställning, att de kunde bidraga till
moderns försörjning;
samt att änkan var medellös.
Såsom stöd för det i nämnda motion II: 43 framställda förslaget örn understöd
åt änkan Johansson-Rydberg anfördes, bland annat, följande:
»Under arbete å statens järnvägar den 16 oktober 1917 ådrog sig omlastaren
vid nämnda järnvägar Axel Johansson-Rydberg sådan skada, att
den sjukdom, varav han den 21 augusti 1920 avled, enligt av järnvägsläkaren
den 25 oktober 1928 utfärdat intyg, var en följd av den ådragna
skadan. Enligt förefintlig rapport rörande olycksfallet erhöll Rydberg vid
omlastningsarbete ett så kraftigt slag i bröstet av veven till en kolkran, att
blodhostning härav uppstod, och från vilken sjukdom han aldrig återvann
full hälsa. Någon livränta eller understöd från statens järnvägar utgår
icke till änkan Rydberg. Då mera än 10 år förflutit från det olyckan
timade, är kravet på skadestånd preskriberat.»
Över denna motion införskaffade utskottet i vederbörlig ordning yttranden
av riksförsäkringsanstalten, järnvägsstyrelsen och statskontoret. I
fråga örn innehållet i dessa yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till
sitt vid 1929 års riksdag avgivna utlåtande nr 26, punkten 49.
För egen del anförde bankoutskottet i nämnda utlåtande, bland annat,
följande:
Av utredningen i ärendet framgår, att Rydbergs anställning i statens
järnvägars tjänst endast uppgått till omkring 12 år, samt att hans efterlevande
änka icke på grund av sjuklighet är arbetsoförmögen. Vid sådana
förhållanden synes enligt utskottets mening understöd åt änkan icke böra
ifrågakomma. Icke heller finner utskottet vad i motionen anförts rörande
orsaken till mannens död kunna — med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten
i ärendet framhållit — läggas till grund för beviljande av dylikt
understöd. I betraktande av här föreliggande ömmande omständigheter
har emellertid utskottet icke velat motsätta sig, att, såsom järnvägsstyrelsen
och statskontoret föreslagit, änkan Rydbergs minderårige son Gert
Karl Gunnar beredes årligt understöd i form av uppfostringsbidrag till
belopp av 120 kronor, att utgå av trafikmedel intill utgången av det kalenderår,
varunder han uppnår 18 års ålder.
Utskottets hemställan härom bifölls av riksdagen.
Hos Kungl. Maj:t har änkefru Johansson-Rydberg —• under förmälan,
att uppfostringsbidraget till sonen upphört att utgå med utgången av år
1932 — i en den 19 januari 1933 dagtecknad skrift, varvid fogats läkarintyg,
utvisande att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom vore i
25
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
mycket hög grad nedsatt, anhållit att hon, som vore medellös, måtte komma
i åtnjutande av understöd.
Järnvägsstyrelsen anförde i avgivet utlåtande i ärendet följande:
»Av utredningen i samband med behandling vid 1929 års riksdag av
framställning från sökanden örn understöd framgår, att mannen Rydberg
varit anställd vid statens järnvägar allenast omkring 12 år samt att
sökanden vid tiden för berörda framställning icke på grund av sjuklighet
varit arbetsoförmögen.^ Med anledning härav ansåg riksdagen understöd
åt sökanden icke böra ifrågakomma.
På grund av innehållet av i ärendet åberopat läkarintyg torde väl numera
få anses ådagalagt, att sökandens arbetsförmåga åtminstone är i
väsentlig grad nedsatt. Emellertid erfordras för beviljande av änkeunderstöd
av nu ifrågavarande slag därjämte i allmänhet, att mannen varit anställd
i statens järnvägars tjänst i minst 20 år. Undantag härifrån har
endast plägat göras i fall, då anställningshavare avlidit till följd av
olycksfall i tjänsten eller på grund av sjukdom ådragen under arbetet,
eller eljest alldeles särskilda omständigheter förelegat, i vilka fall understödet
kunnat beviljas, oaktat mannens tjänstetid icke uppgått till 20 år.
Sökanden har visserligen uppgivit, att mannens död förorsakats av olycksfall
i arbetet och till stöd härför åberopat ett av före detta järnvägsläkaren
O. F. Nyqvist den 8 januari 1930 utfärdat läkarintyg. Emellertid har —
såsom behandlingen av pensionsfrågan vid 1929 års riksdag utvisar —
riksförsäkringsanstalten tidigare till behandling förehaft frågan örn orsakerna
till mannen Rydbergs död och därvid förklarat sig icke kunna med
säkerhet bedöma, huruvida döden förorsakats av olycksfallet. Under sådana
förhållanden. måste enligt styrelsens förmenande Rydbergs kortvariga
anställning vid statens järnvägar utgöra ett avgörande hinder för
beviljande av understöd åt hans efterlevande änka.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig järnvägsstyrelsen förhindrad
tillstyrka den gjorda framställningen.»
Statskontoret har yttrat följande:
»Såsom av handlingarna framgår har frågan örn understöd åt avlidne
omlastaren vid statens järnvägar Axel Johansson-Rydbergs efterlämnade
familj varit föremål för behandling vid 1929 års riksdag, varvid annan
förmån icke beviljades än ett uppfostringsbidrag å 120 kronor årligen åt
minderårige sonen Gert Karl Gunnar att åtnjutas intill utgången av det
kalenderår, varunder han uppnått 18 års ålder. Med utgången av år 1932
upphörde nämnda bidrag, och sonen har icke sådan arbetsförtjänst att han
kan lämna bidrag till moderns försörjning. Vid sådant förhållande och
då sökanden är medellös och hennes arbetsförmåga är i följd av sjuklighet
i hög grad nedsatt, föreligga utan tvivel ömmande omständigheter i detta
fall. Härtill kommer, att med stor sannolikhet kan antagas, att orsaksförhållande
förelåg mellan det olycksfall i tjänsten, som den 16 oktober
1917 drabbade omlastaren Rydberg, och hans den 21 augusti 1920 timade
frånfälle. Vissa omständigheter måste därför anses ganska kraftigt tala
för att något understöd beviljas.
Då emellertid, enligt vad som framgår av förenämnda utskottsutlåtande,
omlastaren Rydberg efterlämnade, utom omförmälde son, tre vuxna barn
och sökanden icke förebragt någon utredning om deras ställning och möjlighet
att bidraga till moderns underhåll, kan statskontoret icke annat än
ansluta sig till järnvägsstyrelsens avstyrkande utlåtande.»
liiliang lill riksdagens protokoll IDUS. S sami. Nr 3S. .''i
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Genom beslut den 30 juni 1933 fann Kungl. Maj:t icke skäl bifalla den
av änkefru Johansson-Rydberg gjorda ansökningen.
Till utskottet bar överlämnats ett av ordföranden i Vislanda fattigvårdsstyrelse
utfärdat intyg, dagtecknat den 7 december 1934, varav
framgår, att änkefru Johansson-Rydberg är medellös samt saknar anhöriga,
som kunna försörja henne.
I likhet med statskontoret finner utskottet sannolikt, att orsaksförhållande
förelegat mellan det olycksfall i tjänsten, som den 16 oktober 1917
drabbat omlastaren Johansson-Rydberg, och hans den 21 augusti 1920
timade frånfälle. Med anledning härav och då änkefru Johansson-Rydberg
saknar anhöriga, som kunna bidraga till hennes försörjning, har utskottet
ansett sig kunna tillstyrka, att hon må komma i åtnjutande av
någon pension. Pensionen synes böra bestämmas till 384 kronor för år
samt utgå av trafikmedel från och med den 1 januari 1935.
Åberopande det anförda, får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion;
11:48, må medgiva, att omlastaren vid statens järnvägar
Axel Johansson-Rydbergs änka Ida Karolina
Johansson-Rydberg, född Johansdotter-Thor, må från
och med den 1 januari 1935 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension
av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Stockholm den 4 april 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley, Ernfors, Hansén, Ström i
Lidköping, Ehrnberg och Bodin; dock att i behandlingen av punkterna 1 — 5, 11 — 13 samt
19 och 20 herr Bjurström deltagit i stället för herr Hansén;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Lovén, K. A. Westman, Paulsen,
Andersson i Lindome, Hilding och Elmroth.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
27
Reservationer:
vid punkten 6 (angående årligt uppfostringsbidrag åt löjtnanten i flot•
tans reserv S. V. Langetz’ minderåriga barn):
av herr Paulsen, som hemställt,
att förevarande motion II: 123 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
vid punkten 15 (angående årligt uppfostringsbidrag åt förra rikstelefonisten
Olga Maria Johanssons dotter):
av herrar Ström i Lidköping, Bäcklund, Lovén och Paulsen, vilka anfört
och hemställt följande:
»Enligt vår uppfattning bör det föreslagna uppfostringsbidraget bestämmas
till samma belopp, som författningsenligt utgår till efterlevande
barn av äktenskaplig börd efter ordinarie rikstelefonist eller 756
kronor för år. Erinras må i detta sammanhang, att de kvinnliga ordinarie
befattningshavarna hava att för pensionering av efterlevande barn
erlägga avsevärt högre avgifter än som försäkringstekniskt sett erfordras
för täckande av kostnaden för sagda pensionering.
Vi hemställa alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att avlidna rikstelefonisten
Olga Maria Johanssons dotter Iris Anna
Maria Johansson må från och med den 1 februari
1934 till och med utgången av det kalenderår, varunder
hon uppnår 18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 756 kronor, att utgå av telegrafverkets
medel»; samt
vid punkten 19 (angående pension åt förre reparatören vid statens järnvägar
K. J. Johanssons änka):
av herrar Åkerberg, Ström i Lidköping, Bäcklund, Paulsen och Elmroth,
vilka anfört och hemställt följande:
»Riksdagen har visserligen tidigare i regel uppehållit principen att
icke medgiva pension åt efterlevande efter vid statens järnvägar anställda
ordinarie tjänstemän, vilka saknat pensionsrätt i statens järnvägars
änke- och pupillkassa på den grund, att de ingått äktenskap efter avgång
ur tjänst. Undantag från denna regel hava emellertid förekommit, då
särskilda förhållanden synts föreligga. Enligt vår uppfattning äro omständigheterna
i förevarande fall sådana, att pension synes kunna bevil
-
28 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
jas utan risk för omfattande konsekvenser. Med hänsyn härtill hemställa
vi,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 43G, må medgiva, att förre reparatören vid statens
järnvägar Karl Johan Johanssons änka Ida Johansson,
född Johansson, må från och med den 1 januari
1935 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor,
att utgå av trafikmedel».
8 51172. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:174 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. a1 i texten