Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om nedsättning av räntan å lån från svenska bostadskreditkassan m. m.

1935-04-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:44, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om nedsättning av räntan å lån från svenska bostadskreditkassan m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottets utlåtande Nr ii.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående utredning av

frågan om nedsättning av räntan å lån från svenska

bostadskreditkassan m. m.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 249 av

herr Ström, Fredrik, och den andra inom andra kammaren under nr 410

av herr Lundbom med instämmande i motionens syfte av fem av kammarens

övriga ledamöter, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning dels av frågan huruvida,

i vilken mån och på vad sätt en nedsättning av räntan å lån från svenska

bostadskreditkassan må kunna åstadkommas, dels ock av frågan örn möjligheterna

för en höjning av den övre belåningsgränsen vid kassans utlåning.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

1:249.

Svenska bostadskreditkassan jämte till densamma hörande bostadskreditföreningar

bildades enligt beslut av 1929 års riksdag med uppgift att

åt fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen tillhandahålla

sekundärkredit, d. v. s. kredit liggande mellan omkring 50 å 60 % och

högst 75 % av fastighetsvärdet. För mindre fastigheter, såsom bostadsegnahem

o. d., har institutet att i regel tillgodose hela det förefintliga legitima

kreditbehovet — från botten och uppåt.

Kreditorganisationen utgör en sammanslutning av låntagarna själva, bildad

likväl under viss statlig medverkan. Verksamheten lämnar ej rum för

företagarvinst. Organisationen, som omfattar hela riket, består av en central

kassa, svenska bostadskreditkassan, som har att anskaffa de erforderliga

lånemedlen genom försäljning av obligationer, och av lokala föreningar,

bostadskreditföreningar, med uppgift att förmedla lånen åt sina medlemmar.

Kassan står under ledning av en styrelse av minst sju, högst nio ledamöter,

i vilken styrelse Kungl. Majit utser ordförande och ännu en ledamot

samt riksgäldsfullmäktige en ledamot. I sista hand beslutas rörande kassans

angelägenheter av ombudsstämma. Denna stämma, som skall sammanträda

årligen, består av ombud, valda av föreningarna. Ombudsstämman väljer

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr ii.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

ledamöter av kassans styrelse utom de tre förutnämnda, beslutar om an

svarsfrihet åt styrelsen samt väljer två revisorer. En tredje revisor utses av

riksgäldsfullmäktige.

Inom bostadskreditförening välja medlemmarna själva vid årlig föreningssammankomst

styrelse och revisorer — en ledamot av styrelsen och en revisor

utses dock av kassans styrelse — samt fatta beslut om ansvarsfrihet för

styrelsen. Föreningsmedlems rösträtt bestämmes, med viss begränsning, i

förhållande till beloppet av hans oguldna lån hos föreningen. Efter liknande

grunder fastställes det antal ombud, som förening äger utse till ombudsstämman.

Låntagarna äro solidariskt ansvariga för varandras förbindelser till föreningen

och de olika föreningarna i sin tur likaledes solidariskt ansvariga

för varandras förbindelser till kassan. I syfte att förebygga att denna ansvarsfrihet

skulle behöva anlitas, äro föreskrifter meddelade om fondbildning

genom tillskott från låntagarna. Dylik fondbildning skall äga rum både

hos kassan (reservfond) och hos varje förening (säkerhetsfond). Såsom

en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar en av staten tillskjuten

grundfond, bestående av svenska statens fyra och en halv procent obligationer

å nominellt 30 miljoner kronor, vilken fond dock fortfar att tillhöra

staten och må disponeras endast i närmare angivna fall, huvudsakligen vid

kassans likvidation.

Kassan utställer obligationer mot säkerhet av de skuldförbindelser med

tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna,

samt av föreningarnas till kassan utfärdade förbindelser för erhållna

lån. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må

icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

Högsta tillåtna gräns, intill vilken fastighet må belånas hos kreditorganisationen,

är 75 procent av fastighetsvärdet. Lån kan beredas för såväl äldre

som nybyggda bostadshus, dock endast för färdiga hus. Lånen skola amorteras

enligt fastställd plan under högst 40 år. Lån är ouppsägbart från långivarens

sida under hela lånetiden.

Bostadskreditinstitutionens verksamhet regleras genom två av Kungl. Maj:t

utfärdade författningar, nämligen förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256)

om svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar samt reglementet

den 18 oktober 1929 (nr 353) för svenska bostadskreditkassan och för

bostadskreditföreningar.

Över nu föreliggande motioner har utskottet inhämtat yttrande av styrelsen

för svenska bostadskreditkassan, som i skrivelse den 19 mars 1935

inkommit med sådant yttrande.

I sitt yttrande har styrelsen till en början till behandling upptagit den

i motionerna berörda frågan om nedsättning av räntan å lån

från kassan, och har styrelsen härutinnan anfört följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

3

»Vad först angår frågan om utlåningsräntan hava i motionerna linder

hänvisning till en desamma bilagd sammanställning över kostnaderna för

lån hos en bostadskreditförening framhållits, att dessa kostnader vore med

hänsyn till det nuvarande ränteläget alltför höga. Emellertid är att märka,

att de i sammanställningen avsedda låneserierna, för vilka gälla en låneränta

av 5 %, icke tillämpats efter den 19 oktober 1932. Sedan det på grund av

nedgången i det allmänna ränteläget under senare år blivit möjligt för

kassan att verkställa upplåning mot allt lägre ränta, har kassan i olika

etapper sänkt sin utlåningsränta, så alt densamma nu utgör 31!? % ■ Denna

räntefot måste i betraktande av att kassans utlåning väsentligen avser sekundärlån

anses vara synnerligen fördelaktig.

Enligt av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdad

förordning rörande bostadskreditinstitutionen (sv. förf. sami. nr 256/1929)

har låntagare hos bostadskreditförening att utöver ränta å sitt lån gälda vissa

bidrag till kassans och respektive bostadskreditförenings fondbildning. Dessa

bidrag äro avsedda att förebygga, att den solidariska ansvarighet, som låntagarna

enligt samma förordning äro underkastade, skall behöva tagas i

anspråk. Härutöver har låntagare att erlägga bidrag till täckande av kassans

och respektive bostadskreditförenings förvaltningsutgifter. De sammanlagda

kostnaderna för de lån, som för närvarande utlämnas från bostadskreditföreningarna,

framgår av här bilagda sammanställning.1

I detta sammanhang finner styrelsen sig böra framhålla, att ehuru staten

medverkat till bostadskreditinstitutionens tillkomst genom utfärdande av

reglerande föreskrifter för dess verksamhet och genom att för underlättande

och förbilligande av kassans upplåning ställa en grundfond av statsobligationer

till kassans förfogande, institutionen närmast är att anse såsom en

kooperativ kreditinrättning, vars verksamhet icke är inriktad på företagarvinst

utan uteslutande har till syfte att bereda låntagarna möjligast gynnsamma

lån. Med hänsyn härtill har kassans styrelse städse sökt att, såvitt

detta varit möjligt, tillgodose låntagarintresset genom att smidigt anpassa

utlåningsräntan efter upplåningsräntan. Det är ock helt naturligt att så skett,

då kassans förvaltning väsentligen handhaves av låntagarna själva, i det att

majoriteten av styrelsens ledamöter utses av ombud för bostadskrediter - eningarna. Styrelsen har ock sin uppmärksamhet fäst på frågan örn nedbringande,

i den mån det ligger inom styrelsens befogenhet, av övriga kostnader

för lånen. Styrelsens befogenhet härutinnan inskränker sig emellertid

till förvaltningsbidraget till kassan, vilket av styrelsen kommer att sänkas,

så snart lånerörelsens omslutning medgiver delta. Självfallet komma jämväl

bostadskreditföreningarnas styrelser att, så snart detta blir möjligt, sänka

förvaltningsbidraget til respektive förening. Det torde härvid böra erinras,

att något statsanslag icke lämnats bostadskreditinstitutionen för täckande

av kostnaderna för låneverksamhetens organiserande, vilka kostnader sammanlagt

kunna beräknas hava uppgått till omkring 250 000 kronor. I många

fall har tvärtom behovet av rörelsemedel för dylika ändamål endast kunnat

täckas genom tillfällig upplåning, varvid icke sällan en bostadskreditförenings

styrelseledamöter måst ikläda sig borgen. Det förhållandet, att

lånerörelsen från början kommit att belastas med nyss berörda startkostnader,

har givetvis varit ägnat att uppskjuta tidpunkten för en önskvärd nedsättning

av förvaltningsbidraget.

Den ovan angivna räntefoten av 3 Va % tillämpas i fråga örn lån, som

utlämnats av kassan från och med den 5 november 1934. Å tidigare ut
1

Intagen fi sid. K.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

lämnade lån beräknas en högre ränta, alltefter den ränta, som vid tiden för

lånens utgivande gällde för kassans upplåning. Beträffande utlåningen från

kassan vid slutet av år 1934 lämnas följande uppgifter:

Lån, löpande med 5 % ränta ........ 50,32 milj. kr.

» » »I 43/4 % » 18,72 »

» » » 4V2 % » 3,63 » »

» » » 4 % » 7,88 » »

» » » 3V2 % » 1,87 » »

Summa 82,42 milj. kr.

En betydande del av kassans utlåning löper sålunda med jämförelsevis

hög ränta. Beaktas bör emellertid, att ifrågavarande, efter nuvarande förhållanden

höga ränta vid tiden för lånens utgivande ansågs vara fördelaktig

för låntagarna och endast på grund av den starka nedgång i räntenivån,

som därefter ägt rum, kommit att framstå såsom mindre gynnsam. Vid

bedömande av låneräntans höjd bör därjämte icke förbises, att de lån, som

tillhandahållas av bostadskreditinstitutionen, äro ouppsägbara från institutionens

sida. Den trygghet, som dylika lån härigenom erbjuda låntagarna, är

så betydelsefull, att lånen i längden måste anses vara fördelaktiga, även örn

räntan under viss period av lånetiden skulle i förhållande till det förhandenvarande

ränteläget förefalla hög. Den snabba utveckling, kassans lånerörelse

tagit, synes giva vid handen, att fastighetsägarna uppskattat ifrågavarande

lånetyp.

Någon möjlighet för kassan att åvägabringa en nedsättning av räntan å

de nu utestående lånen, förrän konverteringsrätt inträder å kassans obligationer,

förefinnes icke. Kassans obligationslån äro uppsägbara efter tio år

från lånens upptagande. Då det första lånet upptogs år 1930, inträder konverteringsrätt

för kassan tidigast år 1940. I den mån möjlighet för en räntenedsättning

då skulle föreligga, kommer denna möjlighet givetvis att tillvaratagas.

Då motionärerna ifrågasätta, att de äldre låntagarna skulle kunna

komma i åtnjutande av nuvarande låga ränta, synas de förbise, att kassan

genom villkoren för sin upplåning utfäst sig att betala samma ränta å sin

upplåning, som låntagarna hava att erlägga, samt alt kassan saknar medel

för finansiering av en räntelättnad för ifrågavarande låntagare. Den ena

möjlighet, varigenom omedelbar räntenedsättning skulle kunna ernås, är

genom statens mellankomst. Något positivt resultat av den i motionerna

begärda utredningen lärer därför icke kunna förväntas, för såvitt icke statsmakterna

före utredningens igångsättande förklara sig villiga tillskjuta för

räntenedsättningen erforderliga medel. I avseende härå vill styrelsen meddela,

att en nedsättning av räntan till 372 % å samtliga från bostadskreditkassan

utlämnade lån, löpande med högre ränta än 37a %, skulle för budgetåret

1935/1936 medföra en årlig kostnad av i runt tal 1 miljon kronor, vilket

belopp sedermera kommer att på grund av amortering å lånen successivt

nedgå. Styrelsen anser sig icke böra uttala sig i frågan, huruvida och i vilken

omfattning en hjälpaktion bör komma till stånd för här ifrågavarande fastighetsägare.

Emellertid vill styrelsen erinra, att dessa utgöra endast en del av

de fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen, som innehava sekundärlån,

och att en sådan hjälpaktion nu möjligen kan komma att medföra

krav på liknande räntelättnad från andra kategorier låntagare.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr H.

b

Vad härefter angår den i motionerna berörda frågan om höjning av

belåningsgränsen vid bostadskreditinstitu tion ens

utlåning har kassans styrelse anfört följande:

»I motionerna har vidare gjorts gällande, att den övre lånegräns, som tilllämpas

av bostadskreditinstitutionen, är väl snävt tilltagen. I avseende härå

vill styrelsen erinra, att institutionen författningsenligt är berättigad att utlämna

lån mot fastighetsinteckning liggande inom högst 75 % av fastighetsvärdet.

Det ankommer härvid på styrelsen för respektive bostadskrediter - ening att i varje särskilt fall avgöra, huruvida för ifrågasatt lån erbjuden

inteckning kan med hänsyn till sitt läge inom fastighetens värde anses utgöra

betryggande .säkerhet. I sista hand har kassans styrelse att pröva den

erbjudna lånesäkerheten. Med hänsyn till de risker, som av skilda orsaker

äro förenade med sekundärbelåning, har kassans styrelse funnit sig böra

föreskriva, att bostadskreditföreningarna skola i sin utlåningsverksamhet

iakttaga försiktighet. Delta har synts vara desto mer nödvändigt, som eventuella

förluster å lånerörelsen i första hand måste bäras av institutionen

själv, nämligen genom disposition av dess fonder och genom anlitande av

låntagarnas solidariska ansvarighet. Uppenbart är, att lånerörelsen bör så

bedrivas, att anlitande av den solidariska ansvarigheten icke behöver komma

ifråga. I motsatt fall skulle hela institutionen komma att lida svårbotlig

skada. För ernående av gynnsammast möjliga upplåningsvillkor för kassan

är det dessutom av stor vikt, att kassans inteckningssäkerhet är betryggande.

1 detta sammanhang må jämväl erinras, att bostadskreditinstitutionens

verksamhet började under en tid, åren 1930—1931, då hyrorna och därmed

fastighetsvärdena voro synnerligen höga. Under de senare åren har en allmän

hyressänkning inträffat inom de flesta städer. Samtidigt har en avsevärd

förskjutning av värdena å olika slag av fastigheter gjort sig gällande;

äldre omoderna fastigheter hava i regel undergått en kraftigare värdesänkning

än nybyggda, modernt inredda. Nu antydda utveckling har givetvis i

hög grad ökat behovet av försiktighet vid långivningen.

Enligt inom kassan verkställd utredning utgjorde den genomsnittliga övre

belåningsgränsen för samtliga intill slutet av år 1934 av kassan belånade

fastigheter i förhållande till ifrågavarande fastigheters sammanlagda taxeringsvärde

68 % och av sammanlagda belåningsvärdet 69 %. Sistnämnda

värde fastställes av respektive bostadskreditförenings styrelse efter besiktning

och värdering av styrelsens värderingsman. Angivna procenttal utgöra

medeltal för belåningen inom hela landet. Såväl högre som lägre siffror

förekomma sålunda inom olika orter. Belåningsprocenten är vidare genomgående

högre för hyreshus än för egna hem.

Det framgår av uppgifterna här ovan, att den faktiska övre belåningsgränsen

i genomsnitt är lägre än den högsta tillåtna. Detta förhållande förklaras

dels av ovan berörda försiktighet i låneutgivningen och dels därav

att många låntagare ej önska så höga lån, som skulle kunna beviljas. —

Med avseende å den faktiska övre lånegränsen må här jämväl framhållas,

att denna lånegräns i händelse av exekutiv auktion å belånad fastighet avsevärt

forsk jutes uppåt såväl genom bevakning av räntor m. m. å underliggande

lån som genom kostnader av olika slag. Erfarenheten har ock visat,

alt förluster uppstått för institutionen i samband med exekutiva auktioner,

oaktat övre belåningsgränsen väsentligt understigit 75 % av fastighetsvärdet.

En höjning på sätt i motionerna ifrågasatts av övre belåningsgränsen för

bostadskreditinstitutionen skulle med hänsyn till de därmed förenade ökade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

Utskottet.

riskerna icke kunna genomföras utan rubbning av de civilrättsliga förhållandena

mellan kreditinstitutionen å ena sidan samt dess nuvarande låntagare

och långivare å andra sidan. Det torde härutinnan vara tillräckligt framhålla,

att en höjning av belåningsgränsen utöver 75 % skulle öka de nuvarande

låntagarnas solidariska ansvarighet och därför skäligen icke torde

kunna genomföras utan deras medgivande, för såvitt icke staten genom

särskilda åtgärder övertager den genom belåningsgränsens höjning ökade

risken.»

Utskottet vill erinra, att de under statlig medverkan anordnade fastighetskreditinstitutionerna

tillkommit för att bereda fastighetsägarna tillgång till

på lång sikt bundna, från långivarens sida ouppsägbara lån. Sådana lån medföra

till skillnad mot korttidslån betydande fördelar vid fastighetsfinansiering,

i det att de trygga fastighetsägarna mot såväl uppsägning som räntestegring.

Dessa fördelar ernås genom att kreditinstitutionerna själva anskaffa

de för sin utlåningsrörelse erforderliga medlen genom upplåning på lång

sikt, nämligen genom upptagande av obligationslån. Då konverteringsrätt

för sådana lån regelmässigt inträder tio år efter lånens utgivande, äro låntagarna

hos institutionerna berättigade att först efter utgången av samma tid

uppsäga sina lån till återbetalning.

Den betydande nedgång i räntenivån, som inträtt under de senare åren,

har självfallet medfört, att lån, som upptagits hos ifrågavarande kreditinstitutioner

mot en högre ränta än den nu gällande, för närvarande te sig mindre

gynnsamma än vid tidpunkten för lånens upptagande. I den mån möjlighet

därtill hittills förefunnits, hava sådana med högre ränta förskrivna lån

konverterats i lån med lägre ränta. Sådan omläggning av krediterna kommer

givetvis att jämväl i fortsättningen äga rum, allteftersom lån bliva konvertibla,

som löpa med högre ränta än den vid konverteringsrättens inträde

gällande.

I nu förevarande motioner har beträffande den senast inrättade fastighetskreditinstitutionen,

svenska bostadskreditkassan, förslag väckts, åsyftande

att bereda vissa av dess låntagare möjlighet att före konverteringstidens

inträde komma i åtnjutande av räntesänkning. I sitt i ärendet avgivna

yttrande har kassans styrelse bland annat framhållit, att bostadskreditinstitutionen

saknade medel för finansiering av en sådan räntelättnad, varför

ekonomisk medverkan från statens sida vore erforderlig, därest statsmakterna

skulle önska genomföra motionärernas förslag. I motionerna har emellertid

icke anförts något skäl för att staten skulle träda hjälpande emellan i nu

förevarande fall. Motionärerna synas vidare hava förbisett, att samma förhållanden,

som göra en omedelbar räntelättnad önskvärd för vissa låntagare

hos bostadskreditkassan, äro för handen jämväl beträffande låntagare hos

övriga kreditinstitut, vilka i likhet med denna kassa förmedla långfristig

utlåning. Då de av bostadskreditkassan utlämnade lånen utgöra endast en

ringa del av de utestående långa fastighetslånen, måste det därför beaktas,

att vittgående konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt kunna vara att för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr M.

7

vänta av åtgärder i motionernas syfte. Kassans styrelse har i sitt yttrande

förklarat sig komma att utnyttja framdeles uppkommande möjligheter till

konvertering av de nu med jämförelsevis hög ränta löpande lånen ävensom

till nedbringande såvitt möjligt av nu utgående förvaltningsbidrag. Med

hänsyn till det nu anförda finner utskottet icke anledning tillstyrka det i

motionerna framförda förslaget, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla örn utredning rörande möjligheterna att nedsätta räntan å

lån från bostadskreditkassan.

1 motionerna har vidare antydningsvis gjorts gällande, att en höjning av

bostadskreditkassans övre belåningsgräns skulle vara påkallad. I avseende

å denna fråga kan utskottet helt ansluta sig lill vad kassans styrelse härom

anfört i sitt ovan intagna yttrande. Utskottet kan sålunda icke förorda en

höjning av den författningsenligt bestämda övre gränsen för kassans lån.

Icke heller finner utskottet skäl uttala sig för en omläggning av kassans utlåningsrörelse

i riktning mot en mindre betryggande låneprövning. Vid nu

angivna förhållanden får utskottet avstyrka bifall till motionerna jämväl

i den del, de innefatta förslag örn utredning av frågan om sekundärkreditens

omfattning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:249 och 11:410 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ernfors, Johansson i Friggeråker,

Hansén, Ström i Lidköping, Nilsson i Mölndal och Swartling;

från andra kammaren: herrar Leffler, K. A. Westman*, Paulsen*, Andersson i

Falkenberg, Svedman, Persson i Tidaholm*, Hilding och Elmroth*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottels utlåtande Nr 44.

Bilaga.

Bostadskreditföreningarnas lånevillkor.

(Fr. o. m. den 5 november 1934 tillsvidare.)

De årliga kostnaderna för lån av nedanstående tre låneserier utgöra i

procent av ursprungligt lånebelopp:

1) Lån med amortering under c:a 40 år. (Serie N.)

1—5 åren

6—10 åren

Ränta...........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0,1

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

0,25

0,25

= 4,5

4,1

4,0

Amortering ......................

1,2

1,3

Summa 5,3

5,3

5,3

2) Lån med amortering under c:a 32 år. (Serie 0.)

1—5 åren

6—10 åren

H731 7.

Ränta ..........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0,1

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

.......... 0,25

0,25

0,25

= 4,5

4,1

4,0

Amortering ......................

.......... 1,4

1,8

1,9

Summa 5,9

5,9

5,9

3) Lån med amortering under c:a 22 dr. (Serie P.)

1—5 åren

6—10 åren

1I721 V,

Ränta...........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0, l

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

.......... 0,25

0,25

0,25

= 4,50

4,10

4,00

Amortering ......................

3,15

3,25

Summa 7,25

7,25

7,25

Centroltr., Esselte, Sthlm 35

503060

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.