Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående återbäring i vissa fall av familjepensionsavgifter, erlagda av förutvarande kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.
1935-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1935:58, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående återbäring i vissa fall av familjepensionsavgifter, erlagda av förutvarande kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
5
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående återbäring i
vissa fall av familjepensionsavgifter, erlagda av förutvarande
kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 170 av
herr Löfgren samt den andra inom andra kammaren under nr 126 av fröken
Wellin och fru Eklund, har hemställts, »att riksdagen måtte hos
Kungl. Majit begära åtgärd till åstadkommande av sådan ändring av
gällande bestämmelser, att därigenom rätt beredes kvinnlig tjänsteman,
som före pensionsåldern lämnar statens tjänst, att tillgodonjuta så mycket
av erlagda familjepensionsavgifter, som enligt av Kungl. Majit fastställda
försäkringstekniska grunder då utgör deras värde.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
lii 126.
Enligt kungörelsen den 18 juni 1925 angående pensionering av efterlevande
barn till kvinnlig befattningshavare i statens tjänst (nr 279) är en var
kvinnlig innehavare av ordinarie tjänst med avlöning, som fastställts år
1925 eller senare, skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt
till pension åt efterlevande barn. För ifrågavarande .pensionering skola
erläggas samma avgifter, som i vederbörande pensionsinrättnings reglemente
äro stadgade för manlig innehavare av samma befattning eller befattning
i samma lönegrad.
De reglementen, som sålunda skola lända till efterrättelse i fråga örn
de kvinnliga befattningshavarnas avgiftsplikt, upptaga beträffande de
manliga befattningshavarnas rättsförhållanden vid förtidsavgång bestämmelser
av växlande innebörd. Enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa förlorar befattningshavaren i sådant fall sin delaktighet
i kassan, men kan efter ansökan utbekomma så mycket av erlagda avgifter,
som enligt de för kassan fastställda försäkringstekniska grunder utgör
deras värde. Jämlikt reglementet för statens järnvägars änke- och
pupillkassa äger befattningshavare under förutsättning att han innehar
45 levnads- och 20 ordinarie tjänstår rätt att kvarstå i kassan, men utträder
eljest ur kassan utan vederlag. Vid övergång till annan kassa kan
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Utskottet.
dock under vissa villkor överföring ske av erlagda avgifter. Enligt bestämmelserna
i telegrafverkets änke -och pupillkassa samt för tullstatens
enskilda pensionsinrättning äga delägarna kvarstå i kassan, dock kan i
fråga örn den förstnämnda kassan överföring av erlagda avgifter ske vid
delägares övergång till annan kassa. I de tre familjepensionskassorna för
tjänstemän vid universiteten i Uppsala och Lund förekommer icke vederlag
i någon form i samband med förtidsavgång.
Det framgår sålunda, att allenast för manliga befattningshavare med
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa gäller, att de kunna vid
avgång från tjänsten före pensionsåldern återfå värdet av erlagda avgifter.
Övriga manliga befattningshavare erhålla däremot vid förtidsavgång
icke något dylikt vederlag, men äga i vissa fall kvarstå i pensionskassan.
Några bestämmelser, som i ovanberörda avseenden reglera de kvinnliga
befattningshavarnas rättsförhållanden vid förtidsavgång, finnas icke meddelade,
vare sig i förenämnda kungörelse nr 279/1925 eller eljest.
I anledning av särskilda därom gjorda framställningar har frågan örn
återbekommande av avgifter, som erlagts av kvinnliga befattningshavare
för barnpensionering, vid olika tillfällen varit underställd Kungl. Maj:ts
prövning och därvid befunnits icke föranleda till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. I anledning av anförda besvär har frågan örn återbäring av
erlagda barnpensionsavgifter även prövats av regeringsrätten. Sedan en
f. d. kvinnlig befattningshavare hos statskontoret gjort framställning
örn återbekommande av ett belopp motsvarande värdet enligt försäkringstekniska
grunder av de avgifter, hon erlagt för barnpensionering, fann
statskontoret jämlikt beslut den 2 december 1932 sig icke kunna bifalla
ansökningen. Klaganden fullföljde sin talan hos regeringsrätten, som i
utslag den 31 augusti 1934, enär föreskrift saknades, på grund varav statskontoret
ägt bifalla klagandens därstädes gjorda framställning, ej fann
skäl göra ändring i statskontorets överklagade beslut.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att bestämmelser för närvarande
saknas, varigenom de ordinarie kvinnliga befattningshavarna vid förtidsavgång
från statstjänst tillförsäkras vederlag i någon form för de avgifter
för barnpension, som de under sin tjänstetid erlagt. Inom större delen
av den civila statsförvaltningen äro de kvinnliga befattningshavarna
härutinnan sämre ställda än de manliga befattningshavarna vid samma
verk, alldeles oavsett det i motionerna berörda förhållandet, att pensionsavgifterna
för de kvinnliga tjänstemännen, ehuru av samma storlek som
de avgifter de manliga tjänstemännen hava att erlägga för sin familjepensionering,
allenast grundlägga pensionsrätt för efterlevande barn.
Det torde icke kunna förnekas, att avsaknaden av föreskrifter i nyss
angivna hänseende innebär en olägenhet för de kvinnliga befattningshavarna,
samt att bristen på överensstämmelse mellan de manliga och de
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
7
kvinnliga tjänstemännens villkor i fråga om familjepensioneringen måste
te sig såsom otillfredsställande. Beaktas bör emellertid, att grunderna
för familjepensionering, icke minst i vad de avse förmåner vid
förtidsavgång, för manliga befattningshavare vid olika grenar av statsförvaltningen
äro av mycket olikartad innebörd. Enligt utskottets mening
är det i hög grad önskvärt, att såvitt möjligt enhetliga bestämmelser
i familjepensionsavseende varda fastställda för samtliga i statens tjänst
anställda befattningshavare. Utskottet vill erinra, att 1930 års pensionssakkunniga
i sitt den 20 juli 1934 avgivna betänkande rörande familjepensionering
för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare
i statens tjänst (statens off. utr. 1934: 29) framlagt förslag till lösning
av familjepensionsfrågan för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare
efter enhetliga principer. Vad beträffar den i motionerna
berörda frågan, hava de sakkunniga förordat, att befattningshavare, som
lämnar sin statstjänst i förtid, skall få bibehållas vid pensionsrätt för
sina efterlevande. Då de sakkunnigas förslag för närvarande är föremål
för Kungl. Maj:ts övervägande, saknas enligt utskottets mening anledning
att, på sätt i motionerna påyrkats, riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa örn vidtagande av åtgärder för möjliggörande för
kvinnliga befattningshavare att återbekomma erlagda familjepensionsavgifter.
Utskottet finner sig alltså böra avstyrka bifall till de föreliggande
motionerna 1:170 och II: 126.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner 1:170 och II: 126 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 maj 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindley, Johansson i Friggeråker*,
Ehrnberg*, Herling, Djurström* och Swartling; samt
[rån andra kammaren: herrar Leffler*, Häcklund''", Lovén, Paulsen, Hammarlund, Hilding,
Gustavson i Västerås* och Westerdahl.
* E] närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.