Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
1935-05-23 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1935:68, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
1
Nr 68.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till
reglemente angående tjänstepension för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
I skrivelse den 7 februari 1935 hava fullmäktige i riksbanken framlagt
förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk. Förslaget, som bygger på huvudgrunderna i
det av 1934 års riksdag godkända tjänstepensionsreglementet för arbetare i
statens tjänst, har enligt uppdrag av fullmäktige utarbetats av sekreteraren
hos 1930 års pensionssakkunniga, revisorn i riksräkenskapsverket E. Norberg.
Den i ärendet verkställda utredningen jämte förslaget till pensionsreglemente
är bilagt detta utlåtande (Bilagor A och B).
Fullmäktige hava hemställt, att bankoutskottet ville utverka riksdagens
godkännande av det uppgjorda förslaget till pensionsreglemente, att tilllämpas
från och med den 1 juli 1935.
Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande vid ärendets
behandling inom fullmäktige uttalad avvikande mening. Jämväl detta
protokollsutdrag är bilagt detta utlåtande (Bilaga C).
Mot det föreliggande förslaget till reglemente angående tjänstepension för
arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk har utskottet icke
funnit anledning till erinran. Vid sådant förhållande får utskottet tillstyrka,
att reglementet må av riksdagen godkännas, att tillämpas från och med
den 1 juli 1935.
I överensstämmelse med vad som inom civila statsförvaltningen stadgats
synes beträffande här ifrågavarande arbetare böra föreskrivas, att med avIöningsbelopp,
varå dyrtidstillägg utgår, skall i fall, där vederbörande har
att vidkännas pensionsavdrag å lönen, förstås lönebeloppet minskat med
pensionsavdraget (lönens nettobelopp).
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må
1) godkänna det såsom Bilaga B vid detta utlåtande fogade
förslaget till reglemente angående tjänstepension för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, att träda
i kraft den 1 juli 1935; samt
Bihang tilt riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 68.
Utskottet.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
2) förklara, att med avlöningsbelopp, å vilket enligt gällande
bestämmelser dyrtidstillägg utgår, skall för arbetare,
som har att vidkännas pensionsavdrag jämlikt ovannämnda
reglemente, förstås lönens nettobelopp.
Stockholm den 23 maj 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Lindley*, Ernfors*, Hansén,
Ehrnberg, Berling* och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, K. A. Westman, Severin, Hilding,
Gustavson i Västerås och Westerdahl,
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
3
Bilaga A.
Utredning och förslag angående pensionsreglering för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
Det av 1934 års riksdag antagna pensionsreglementet för arbetare i statens
tjänst (t jämte pensionsreglementet för arbetare, S. F. S. nr 443) har aktualiserat
frågan om genomförande av motsvarande pensionsreglering för de
till arbetare hänförliga anställningshavarna vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk. För nämnda arbetare har hittills icke funnits någon ordnad
tjänstepensionering utan har beslut om pension, där sådan ansetts böra
ifrågakomma, fattats av riksdagen från fall till fall. En undersökning, i
vad mån det nya pensionsreglementet för arbetare i statens tjänst kan läggas
till grund för en nyordning av pensionsväsendet även för riksbankens arbetare,
har givit vid handen följande.
I. Riksbankens sedeltryckeri.
För arbetspersonalen vid sedeltryckeriet gäller en av fullmäktige den 14
augusti 1919 fastställd avlöningsstat med vissa däri sedermera beslutade
ändringar. Staten upptager bland viktigare avlöningsförmåner veckolön,
varierande mellan kronor 20: — och 70: — för vecka, ackordsersättning, hyresbidrag
samt betalning av skatter till stat och kommun. Ackordsersättning
tillkommer emellertid endast arbetare antagna före 1914. Vidare har bestämmelsen
örn skattebetalning upphävts genom fullmäktiges beslut den 11
maj 1922, varvid emellertid genom särskilda beslut av fullmäktige den 11
maj 1923 och den 12 juni 1924 personal anställd före 1920 bereus kompensation
för borttagandet av denna förmån i form av 14,25 % tillägg å ordinarie
veckolöner med villkor, att tillägget icke må utgå med högre belopp
för år än den skatt, som blivit vederbörande påförd. Å denna s. k. skattekompensation
utgår icke dyrtidstillägg. I övrigt beräknas dyrtidstillägg å
utgående löneförmåner efter de för oreglerade verk gällande grunderna.
På grund av ändringarna i avlöningsstaten kan arbetspersonalen å sedeltryckeriet
i lönehänseende indelas i tre olika huvudgrupper:
grupp 1, som är i åtnjutande av alla i staten av den 14 augusti 1919 upptagna
förmåner, således med ackordsersättning och skadekompensation;
grupp 2, som är i åtnjutande av alla förmåner utom ackordsersättning,
och slutligen
grupp 3, som icke äger rätt till vare sig ackordsersättning eller skadekompensation.
Då det gäller att fastställa de blivande pensionsunderlagen för här ifrågavarande
arbetare, torde man böra utgå från vad som kan betecknas som
den normala lönenivån, vilken i detta fall representeras av ovan omförmälda
grupp 3. De indragna förmåner, som genom en övergångsanordning alltjämt
tillkomma arbetare, tillhörande grupperna 1 och 2, kunna nämligen knappast
komma i betraktande vid bestämmandet av pensionerna, alldenstund på
pensionsområdet icke brukar tagas hänsyn till personlig lönefyllnad eller
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
särskilda lönetillägg vid sidan av den egentliga lönen. Med utgångspunkt
från gruppen 3 kan emellertid arbetspersonalen vid sedeltryckeriet efter
arbetets art och veckolönernas storlek indelas dels i tryckeriförman och mera
kvalificerade arbetare (i det följande betecknade tryckerimästare), dels i
övriga tryckeriarbetare (betecknade tryckare). Löneförmånerna för dessa
båda slag av arbetare utgöra efter en beräknad slutlön av resp. 70 och 62
kronor för vecka:
Tryckerimästare Tryckare
Veckolön 52 */r vecka.................. 3 650 3 232
Hyresbidrag ........................ 600__600
4 250 3 832
Till dessa löner kommer, såsom förut nämnts, dyrtidstillägg efter för oreglerad
avlöning gällande grunder. Vid en pensionsreglering torde man emellertid
böra utgå från en lönenivå, som kan anses jämförlig med den vid
reglerade verk och myndigheter gällande. Alldenstund löneregleringen vid
dessa verk inneburit en höjning av förutvarande löner med i allmänhet
minst 16 %, böra de för tryckeripersonalen angivna lönesiffrorna höjas med
minst samma procenttal för ernående av en riktig jämförelse med reglerade
löner, å vilka dyrtidstillägg utgår efter en 18 enheter lägre procentsiffra än
dyrtidstillägg å oreglerad lön. Såsom jämförelsetal erhålles då för tryckerimästare
4 930 kronor och för tryckare avrundat 4 450 kronor, närmast motsvarande
lönen till i Stockholm stationerade tjänstemän, tillhörande den reglerade
löneplanens 17 resp. 15 löneklass, däri inberäknat provisoriskt dyrortstilllägg.
17 löneklassen innefattar slutlönen åt en e. o. tjänsteman i 14 lönegraden
(lön i Stockholm 5 094 kronor) och 15 löneklassen slutlönen i 12 lönegraden
(lön i Stockholm 4 500 kronor).
Vid fastställande av pensionsunderlag för arbetare i statens tjänst har
man i tjänstepensionsreglementet för arbetare fördelat de anställda i två
pensionsgrupper, den ena avseende arbetare i anställning, för vilken ej kräves
särskild yrkesutbildning, med ett pensionsunderlag (för män) å 1 476
kronor, och den andra avseende arbetare i anställning, för vilken kräves
särskild yrkesutbildning, med ett pensionsunderlag å 1 644 kronor. Nämnda
pensionsunderlag motsvara de pensioner, som tillkomma extra ordinarie
tjänstemän i 4 resp. 6 lönegraderna. De enligt avlöningsstaten för arbetspersonalen
vid riksbankens sedeltryckeri utgående avlöningarna ligga emellertid
avsevärt över den för arbetarpersonal i statens tjänst i allmänhet tilllämpade
lönenivån. Detta förhållande är givetvis att tillskriva den särställning
sedeltryckeriet intager inom statsverksamheten och de alldeles särskilda
personliga kvalifikationer, som krävas av de anställda. Det förefaller fördenskull
uteslutet att för sedeltryckeripersonalen, som i lönehänseende är
närmast jämförlig med e. o. tjänstemän i 14 resp. 12 lönegraderna, tillämpa
samma pensionsunderlag, som fastställts i tjänstepensionsreglementet för
arbetare och vilka, såsom nyss framhölls, till beloppet sammanfalla med
pensionsunderlagen för e. o. tjänstemän, tillhörande 4 resp. 6 lönegraderna.
Det förtjänar i detta sammanhang erinras, att man vid utformandet av
tjänstepensionsreglementet för arbetare förutsatt att de angivna pensionsunderlagen
icke lämpligen kunde eller borde tillämpas å alla under reglementet
eljest hänförliga arbetare. Sålunda innehåller reglementet en bestämmelse
(1 § 3 morn.), enligt vilken kan från reglementets tillämpning
undantagas, bl. a., den till visst förvaltningsområde hörande personalen i
dess helhet eller någon del av densamma. Vidare stadgas i civila tjänste
-
Bankoatskottcts utlåtande Nr 68.
5
pensionsreglementet (1 § 4 morn.), att Kungl. Majit äger, när särskilda skäl
därtill äro, besluta, att reglementet skall i tillämpliga delar bliva gällande
jämväl för vissa andra icke-ordinarie anställningshavare än de i reglementet
närmast avsedda. Ur motiveringen till dessa stadganden inhämtas, att utredningen
rörande arbetarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden
givit vid handen, att speciellt gruppen arbetsledande förmän i nämnda
hänseenden vore synnerligen heterogent sammansatt. Vad anginge kommunikationsverken
kunde såsom allmänt omdöme sägas, att förnranspersonalen
i regel utgjordes av ordinarie tjänstemän, vilka hörde under civila tjänstepensionsreglementet,
eller av anställningshavare, vilka så småningom vunne
tjänstemannaställning. Vidkommande arbetarpersonalen vid försvarsväsendet
avveke avlöningsförmånerna i fråga om ett stort antal av de såsom arbetsledande
förmän redovisade anställningsliavarna endast i obetydlig mån från
dem, som tillkomme närmast jämförliga arbetare inom samma grupp. I
andra fall åter bade redovisats förmän, vilkas avlöning med tämligen betydande
belopp översteee den lön, som tillkomme närmast jämförliga arbetare.
Vid arméns centrala beklädnadsverkstad funnes exempelvis förmän,
för vilka fastställts en maximilön av 5 300 resp. 6 000 kronor, och vid marinens
centrala beklädnadsverkstad åtnjöte förmannen i skrädderireparationsverkstaden
och förmannen i skomakeriavdelningen för nytillverkning
löner, vilka motsvarade den för extra ordinarie tjänstemän i 12 lönegraden
fastställda lönen; andra förmän vore i lönehänseende jämställda med e. o.
tjänstemän i 10 lönegraden o. s. v.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden hade det synts lämpligast, att
förmanspersonalen icke behandlades såsom en särskild pensionsgrupp i
arbetarpensionsreglementet. I stället borde för arbetsledande förmän, vilka
i lönehänseende intoge en sådan särställning, att de skäligen syntes böra
beredas bättre pensionsförmåner, än som skulle kunna utgå enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare, civila tjänstepensionsreglementet i tilllämpliga
delar Wiva gällande, därvid det skulle ankomma på Kungl. Majit
att bestämma den lönegrad till vilken vederbörande befattning skulle vara
att i pensionshänseende hänföra, eller ock fastställa särskilt pensionsunderlag
och pensionsavdrag för densamma (civila tjänstepensionsreglementet
28 § 3 inom.).
Från de synpunkter, som föranlett statsmakterna att medgiva ovan omförmälda
undantag från de generella pensionsbestämmelserna för arbetare
i .statens tjänst ävensom inplacering under tjänstemännens pensionsreglemente
av vissa till arbetarpersonalen närmast hänförliga anställningshavare,
skulle det måhända te sig befogat att i fråga örn arbetspersonalen vid sedeltryckeriet
tänka sig en sådan lösning av pensionsfrågan, att denna personal
inordnades under ett blivande tjänstepensionsreglemente för tjänstemän vid
riksdagens verk. Ehuru några tekniska svårigheter väl icke skulle möta lör
en sådan lösning av den föreliggande frågan, måste det dock av principiella
skäl förefalla mindre tilltalande att låta en för undantagson avsedd bestämmelse
gälla hela den till eif visst förvaltningsområde hörande personalen.
Då därtill kommer, att icke heller beträffande den andra gruppen av arbetare,
för vilken pensionsreglering bär föreslås, nämligen arbetarna vid riksbankens
pappersbruk, synes kunna ifrågasättas samma pensionsunderlag,
som fastställts i tjänstepensionsreglementet för arbetare — varom
mera i det följande — torde (let vara lämpligast, alt i eli särskilt pensionsreglemente
för riksbankens arbetare angiva de pensionsunderlag, som för
6
♦ Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
de olika arbetargrupperna prövas rättvist avvägda i förhållande till utgående
löner.
Förut har framhållits, hurusom slutlönen för tryckerimästare enligt gällande
avlöningsstat närmast motsvarar slutlönen för en e. o. tjänsteman i
14 lönegraden, medan tryckare i lönehänseende äro närmast jämförliga med
e. o. tjänstemän i 12 lönegraden. Pensionsunderiagen i nämnda lönegrader
utgöra (för män) 2 640 kronor resp. 2 304 kronor, vilka belopp synas utgöra
tillfredsställande pensioner för arbetspersonalen vid sedeltryckeriet.
Beträffande pensionsvillkor i övrigt torde i allt väsentligt kunna tilllämpas
de i tjänstepensionsreglementet för arbetare innefattade bestämmelserna,
allenast med de smärre jämkningar och tillägg, som betingas av anställnings-
och avlöningsförhållandena vid sedeltryckeriet. Rörande innebörden
av dessa jämkningar och tillägg hänvisas till detaljbehandlingen av
bifogade förslag till »Reglemente angående tjänstepension för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk».
II. Riksbankens pappersbruk.
1 ett till riksdagens bankoutskott ingivet förslag den 11 februari 1932 angående
pensionering av vissa vid riksbankens pappersbruk vid Tumba anställda
arbetare hava fullmäktige uppdragit vissa riktlinjer för hur dylik
pensionering enligt fullmäktiges mening lämpligen borde ordnas. I fråga om
pensionsbeloppens storlek har därvid uttalats, hurusom det näppeligen läte
sig göra att fastställa nämnda belopp enligt den praxis, som i allmänhet hade
gällt vid pensionering av arbetare i statens tjänst. Pensionsbeloppen skulle
nämligen då bliva för låga. Vad anginge förevarande arbetargrupp, syntes
hänsyn böra tagas till de stora anspråk, som i olika avseenden ställdes på
densamma. Fullmäktige tilläde:
»Den utbildade arbetaren vid pappersbruket har att utföra ett precisionsarbete,
som står på höjdpunkten av vad som presteras inom pappersfabrikationen.
Men dessutom måste med hänsyn till arbetets art ställas särskilt
stora krav på hederlighet och pålitlighet hos arbetaren. Visserligen har vid
tillverkningen av sedelpapper utvecklats ett noggrant och tillförlitligt kontrollsystem,
men det oaktat måste det under arbete varande materialet under
olika tillverkningsstadier stå under förmännens och arbetarnas vård och
ansvar. Det bör också i detta sammanhang framhållas, att under åratal något
för sedlar avsett papper icke förkommit eller kunnat utnyttjas i obehörigt
syfte. Brukets arbetarpersonal fyller de strängaste fordringar på ärbarhet
och redbarhet. Detta förhållande bör till stor del tillskrivas den goda
anda, som kan sägas vara nedärvd genom den betydelsefulla släkttradition,
som utbildat sig bland arbetarna vid bruket. Detta förhållande är av allra
största värde för riksbanken. Då pensioneringen torde få anses såsom en av
de största förmåner, som äro förenade med anställning i statens tjänst, torde
utsikterna att erhålla en i förhållande till avlöningen väl avvägd pension
ytterligare underlätta möjligheterna att bevara en god arbetarpersonal vid
Tumba bruk.
Vad nu sagts gäller givetvis icke arbetare vid bruket, vilka ej äro sysselsatta
med själva papperstillverkningen. Emellertid torde det vara förenat
med stora olägenheter att använda olika principer för pensioneringen av
arbetarna vid pappersbruket. Då därjämte---skillnaden i avlöning
mellan olika arbetargrupper vid bruket medför, att för arbetare, som icke
syssla med mera kvalificerat arbete, de föreslagna pensionerna icke bliva
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
7
osedvanligt höga, torde samma grunder för pensioneringen böra tillämpas
för samtliga arbetare.
Fullmäktige hava icke förbisett den invändningen mot de nu angivna
principerna för pensioneringen av arbetare vid Tumba bruk, att desamma
kunna tänkas få konsekvenser i fråga örn pensioneringen av andra grupper
av i statens tjänst anställda arbetare. Med hänsyn till såväl den särställning,
pappersbruket intager, som även arbetets art och avlöningens storlek torde
likväl enligt fullmäktiges förmenande en dylik invändning sakna verklig
betydelse.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det icke vara orimligt, örn pensionsbeloppen
i förevarande fall avvägas enligt något så när samma grunder
som för ordinarie statsanställda, vilket icke minst motiveras med den synnerligen
långa anställningstid vid bruket, vederbörande i allmänhet kunna
uppvisa. Givetvis torde dock hänsyn böra tagas till den omständigheten, att
arbetarna vid Tumba bruk icke erlagt pensionsavgifter. I allmänhet utgår
pension till befattningshavare i statens t jänst med motsvarande avlöning med
belopp, utgörande omkring 65 procent av avlöningen. Därvid anses % av
pensionen motsvara statens bidrag och Vi såsom befattningshavarens tillskott
genom erläggande av pensionsavgifter. Den del av pensionen, som motsvarar
statens bidrag, utgör således något mer än 40 procent av avlöningen.
I förevarande fall synas därför pensionsbelopp, utgörande 40 procent av
avlöningen, kunna anses såsom skäliga. Emellertid torde det vara lämpligt
att till undvikande av alltför växlande pensionsbelopp sammanföra ifrågavarande
manliga arbetare i vissa grupper. Sålunda torde till en första grupp
böra hänvisas förmän med en avlöning av 4 720 kronor, varav 40 procent
utgör 1 888 kronor. Pensionen torde för denna grupp böra fastställas efter
sedvanlig avrundning till 1 896 kronor. Till en andra grupp synas böra hänföras
de arbetare, som tjänstgjort såsom andre formare och guskare med en
avlöning av 4 120 kronor, varav 40 procent utgör 1 648 kronor. Pensionen
torde för denna grupp sålunda böra fastställas till 1 656 kronor. Till en tredje
grupp synas övriga arbetare böra hänföras. Avlöningarna variera i denna
grupp mellan 3 520 kronor och 3 040 kronor. Medeltalet härav utgör 3 320
kronor vilket belopp torde böra betraktas såsom avlöning i förevarande fall.
Härav utgör 40 procent 1 328 kronor. Pensionen torde alltså för denna grupp
böra fastställas till 1 332 kronor.»
Å de föreslagna beloppen skulle dyrtidstillägg icke utgå.
Vid behandlingen av detta pensionsärende framhöll bankoutskottet i utlåtande
nr 29 till 1932 års riksdag, att pensioneiäng av arbetare vid Tumba
bruk borde äga rum efter prövning av riksdagen i varje särskilt fall i avvaktan
på lösningen av den sedan länge aktuella frågan om åvägabringande
av pensioneringsbestämmelser för arbetarpersonal i allmänhet i statens
tjänst. Vad anginge de föreslagna pensionsbeloppen borde enligt utskottets
mening, så länge dyrtidstillägg utginge å pensioner av statsmedel i allmänhet,
jämväl pensioner för brukets arbetare så avvägas, att dyrtidstillägg å
beloppen kunde i vanlig ordning beräknas. Utskottet anförde vidare bl. a.
följande:
»Efter den omräkning av pensionsbeloppen, som erfordras för att pensionerna
med därå belöpande dyrtidstillägg, beräknade enligt nu gällande
grunder, skola giva samma totalförmåner, som avses i fullmäktiges förslag,
skulle beloppen bliva respektive 1 644 kronor, 1 416 kronor och 1 128 kronor.
Dessa belopp kunna synas något höga i förhållande till de pensioner,
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
som i allmänhet plägat beviljas åt arbetare i statstjänst. Utskottet delar
emellertid fullmäktiges mening därom, att de jämförelsevis höga avlöningar,
som utgått i dessa fall, de osedvanligt långa anställningstider, ifrågavarande
arbetare kunna räkna, samt de särskilda förhållanden i övrigt, vilka äro
rådande vid Tumba bruk, göra det påkallat att pensionsbeloppen för ifrågavarande
personer icke tillmätas alltför knappt. Icke minst bör vid detta
spörsmåls bedömande tagas hänsyn därtill, att arbetarna i fråga på grund
av vid bruket hittills tillämpad praxis haft anledning räkna med att få kvarstanna
i tjänst, så länge de förmått utföra arbete av mindre ansträngande
beskaffenhet. På grund av vad nu anförts finner utskottet någon väsentlig
erinran icke vara att göra mot fullmäktiges förslag.»
I syfte att säkerställa, att ett föregripande av en blivande prövning av
frågan om generella pensioneringsgrunder för den här avsedda arbetarpersonalen
undvekes, hade emellertid utskottet ansett sig böra ifrågasätta någon
jämkning nedåt av de föreslagna beloppen, nämligen till resp. 1 596, 1 368
och 1 092 kronor. Utskottets förslag godkändes av riksdagen.
De generella pensioneringsbestämmelser för arbetare i statens tjänst, vilka
bankoutskottet år 1932 saknade, föreligga nu i form av det år 1934 antagna
tjänstepensionsreglementet för arbetare. Detta reglemente synes även utan
olägenhet kunna läggas lill grund för ett ordnande av pensioneringen för
arbetarpersonalen vid Tumba bruk, såvitt angår reglementsbestämmelsernas
allmänna innebörd, medan däremot de för pensionsgrupperna yrkesarbetare
resp. icke-yrkesarbetare fastställda pensionsunderlagen synas vara väl låga
för här omhandlade arbetare. Bankoutskottets ovan omförmälda, av 1932
års riksdag godkända utlåtande torde också giva vid handen, att riksdagen
redan på frågans dåvarande stadium varit på det klara med att pensioner
till arbetare vid Tumba bruk, med hänsyn till för dem rådande särskilda anställnings-
och avlöningsförhållanden, icke böra tillmätas alltför knappt.
Därest man med utgångspunkt från de år 1932 fastställda pensionsbeloppen,
1 596, 1 368 och 1 092 kronor, vilka beräknats under beaktande av att arbetarna
icke själva lämnat något bidrag till sin pensionering, vill söka bestämma
storleken av de pensioner, som borde utgå, örn arbetarna skola genom
pensionsavdrag å lönen bekosta ungefär en tredjedel av pensionen,
torde 1932 års pensioner böra ökas med 50 %. Därvid erhållas pensioner
å 2 394, 2 052 och 1 638 kronor. Dessa belopp motsvara närmast de pensioner,
som utgå till manliga extra ordinarie tjänstemän i 13 :e (2 436:—),
10:e (2 040:—) och 6:e (1 644:—) lönegraderna.
Utgår man i stället vid jämförelsen från medellönerna för tre-årsperioden
1931-—1933, erhålles i medellön (därvid inberäknat naturaförmåner)
för gruppen förmän och förste formare ...... 4 959 kronor
» » andre formare och guskare ...... 4 212 »
» » övriga arbetare (män) .......... 3 502 »
I dessa löner kan sägas vara inarbetat i genomsnitt c:a 11 % dyrtidstilllägg.
1 För jämförelses skull böra de angivna medellönerna divideras med
1,11, varvid följande belopp erhållas.
för gruppen förmän och förste formare ...... 4 468 kronor
» » andre formare och guskare ...... 3 795 »
» » övriga arbetare (män) .......... 3 155 »
1 Dyrtidstillägg å nyreglerade tjänstemannalöner utgick år 1931 med 12 %, 1932 med i
medeltal 11 % och 1933 med i medeltal 9,25 %.
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
9
Enär pensionsunderlagen för tjänstemän äro beräknade att utgöra c:a
~i& av slutlönen å A-ort, men Tumba blivit i dyrortssystemet hänfört till
D-ort, bär undersökts, hur pensionsunderlaget ställer sig i förhållande till
D-ortslön. Det har av denna undersökning framgått, att pensionsunderlagen
i de lönegrader, vilka vid förevarande jämförelse kunna ifrågakomma, tämligen
nära motsvara 58 % av slutlönen å D-ort. 58 % av de sist erhållna
medellönerna utgör
för gruppen förmän och förste formare ...... 2 591 kronor
» » andre formare och guskare...... 2 201 »
» » övriga arbetare (män) .......... 1 830 »
Dessa belopp äro, som synes, genomgående högre än de pensionsbelopp,
vilka framkommit med utgångspunkt från de av 1932 års riksdag fastställda.
De motsvara sålunda närmast pensionsunderlagen för manliga e. o. tjänstemän
i 14:e (2 640:—), Ilie (2 160:—) och 8:e (1 824:—) lönegraderna.
Eftersom de av riksdagen för vissa arbetare vid Tumba bruk fastställda pensionerna
avsiktligt jämkats nedåt i syfte att undvika »ett föregripande av
en blivande prövning av frågan örn generella pensioneringsgrunder för den
här avsedda arbelarpersonalen», lär man vid den avsedda pensionsregleringen
böra räkna med de förhöjda pensionsbelopp, som betingats av den vid
bruket rådande, jämförelsevis höga lönenivån.
I överensstämmelse härmed har för gruppen förmän och förste formare
räknats med en pension av 2 640 kronor och för gruppen »övriga arbetare»
med en pension av 1 824 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att i ett
blivande gemensamt pensionsreglemente för arbetare vid sedeltryckeriet och
vid Tumba bruk ernå största möjliga överensstämmelse i pensionshänseende
mellan de båda förvaltningsgrenarna — bl. a. genom undvikande av för stor
splittring i fråga om pensionsgrupper — har däremot pensionsunderlaget
för andre formare och guskare satts lika med det för tryckare vid sedeltryckeriet
föreslagna eller till 2 304 kronor, motsvarande den pension, som
tillkommer e. o. tjänsteman i 12 :e lönegraden. En dylik anordning har synts
försvarlig även på den grund, att arbetare endast i undantagsfall — exempelvis
vid sjukdom — torde komma att pensioneras såsom andre formare
eller guskare, enär här avsedda arbetare i allmänhet torde kunna påräkna
befordran till förmän eller förste formare innan de uppnå pensionsåldern.
Mot nedflyttning av gruppen tryckare vid sedeltryckeriet talar bl. a. den
omständigheten, att anställningen som tryckare —- i motsats till vad ovan
anförts beträffande andre formare och guskare — i regel är att betrakta
såsom vederbörandes sluttjänst.
Påpekas må, att bland gruppen »övriga arbetare» ingå tre s. k. utearbetare,
vilkas anställningsförhållanden måhända i och för sig kunde motivera en
något lägre pension än den för gruppen föreslagna. 1 betraktande av vad
fullmäktige i sin förut omförmälda skrivelse till bankoutskottet vid 1932
års riksdag framhållit rörande olägenheterna av att använda olika principer
för pensioneringen av arbetarna vid pappersbruket och med hänsyn till det
ringa antal arbetare, för vilka en särställning med avseende å pensionen
synes kunna ifrågakomma, bar dock något undantag från huvudregeln icke
ansetts vara erforderligt.
Vad särskilt angår de vid bruket anställda kvinnliga arbetarna, torde den
för dem tillämpade lönenivån — medellönen åren 1931—1933 utgjorde 1 673
kronor — knappast giva anledning till avvikelse från det i tjänstepensions
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
reglementet för arbetare bestämda pensionsunderlaget för kvinnlig arbetare
i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, nämligen 1 104
kronor.
lil- Detaljbehandling av förslagei till reglemente angående tjänstepension
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
Bifogade reglementsförslag ansluter sig, frånsett indelningen i pensionsgrupper
och för dem föreslagna pensionsunderlag och pensionsavdrag, i allt
väsentligt till det nya tjänstepensionsreglementet för arbetare i statens tjänst.
Rörande de olika bestämmelsernas innebörd kan därför hänvisas till det
betänkande, som legat till grund för sistnämnda reglemente (statens offentliga
utredningar 1932: 22) samt till Kungl Maj:ts proposition nr 222 till
1934 års riksdag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst med
däröver av bankoutskottet avgivet utlåtande nr 60. I fråga om förslagets detaljer
må emellertid bemärkas följande. .
1 §. Ur denna paragraf har uteslutits de stadganden i motsvarande paragraf
av tjänstepensionsreglementet för arbetare, vilka åsyfta säsongarbetare,
enär dylika arbetare icke finnas i riksbankens tjänst anställda.
Liksom i tjänstepensionsreglementet för arbetare inrymts förbehåll för
Kungl. Majit att från reglementets tillämpning undantaga vissa arbetare, har
behov av en liknande undantagsbestämmelse ansetts föreligga i fråga örn sådana
arbetare vid riksbanken, vilkas anställnings- och avlöningsförhållanden
anses böra föranleda, att de beredas högre pension, än den enligt reglementet
normalt utgående. Därvid har förutsatts, att dessa arbetares pensionering
skulle ordnas i enlighet med bestämmelserna i det blivande tjänstepensionsreglementet
för tjänstemän vid riksdagens verk samt att prövningen av
frågor örn undantag från arbetarpensionsreglementet bör ankomma på delegerade
för riksdagens verk. Såsom ett exempel på fall, som här åsyftas,
torde kunna erinras örn den av 1932 års riksdag beslutade pensioneringen
av formbindaren vid Tumba bruk N. J. Stenbeck (jfr bankoutskottets utlåtande
nr 29 år 1932).
2 §. Något behov av en bestämmelse analog med det i 2 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet
för arbetare förekommande stadgandet om tillgodoräkning
av anställningstid hos enskilt företag, som övertages av staten, torde
icke förefinnas, varför detta stadgande icke medtagits i förslaget.
3 §. Överensstämmer med motsvarande paragraf i tjänstepensionsreglementet
för arbetare.
4 §. I anslutning till vad som i det föregående anförts om pensionsgrupper
och pensionsunderlag för olika arbetarkategorier vid sedeltryckeriet och
pappersbruket lia i förslaget upptagits fyra pensionsgrupper, nämligen
grupp 1: tryckerimästare vid sedeltryckeriet och arbetsledande förmän vid
pappersbruket;
grupp 2: tryckare vid sedeltryckeriet samt andre formare och guskare vid
pappersbruket;
grupp 3: övriga manliga arbetare vid pappersbruket; samt
grupp 4: kvinnliga arbetare.
Pensionsunderlagen och pensionsavdragen i grupperna 1—3 motsvara de
i civila tjänstepensionsreglementet för manliga e. o. tjänstemän i resp. 14,
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
11
12, (ev. 11) och 8 lönegraderna fastställda samt i grupp 4 pensionsunderlag
och pensionsavdrag för kvinnliga icke-yrkesarbetare enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare. Pensionsavdragens veckobelopp äro så uträknade,
att de motsvara 84/365 av det för månad fastställda beloppet
| 7 x ^ X månadsbeloppetj avrundning till närmast högre 5-tal ören.
Enligt ungefärlig uppskattning skulle den nuvarande arbetarstammen
komma att fördela sig på de olika pensionsgrupperna på följande sätt:
^ ^ antal arbetare i grupp c
förvaltningsgren ^ ^ 3 4 Summa
sedeltryckeriet .......... 30 50 — — 80
pappersbruket ......... 13 16 79 27_135
43 66 79 27 215
5 §. Överensstämmer med motsvarande paragraf i tjänstepensionsreglementet
för arbetare.
6 §. Såsom andra moment i denna paragraf, som reglerar pensionsåldern,
lia intagits vissa föreskrifter angående entledigande av arbetare efter uppnådd
pensionsålder. Dessa föreskrifter överensstämma till sitt innehåll med
bestämmelserna i 1 § första och andra punkterna i kungl, kungörelsen den
30 november 1934 med föreskrifter angående entledigande efter uppnådd
pensionsålder av arbetare i statens tjänst, å vilka tjänstepensionsreglementet
för arbetare äger tillämpning (nr 570). Det har nämligen synts lämpligast
att i själva reglementet införa de stadganden av åsyftat slag, vilka kunna
befinnas erforderliga.
7—9 §§. Överensstämma med motsvarande paragrafer i tjänstepensionsreglementet
för arbetare.
10 §. Liksom ur 1 § har även här uteslutits föreskrifter, som endast
beröra säsongarbetare.
11 §. Närmare föreskrifter angående förandet av tjänstematrikel torde
böra meddelas av fullmäktige.
12—15 §§. Överensstämma i sak med motsvarande paragrafer i tjänstepensionsreglementet
för arbetare.
16 §. Rörande beräkningen av uppskjuten livränta har förutsatts, att
samma ordning skall iakttagas, som kan bliva bestämd enligt det blivande
tjänstepensionsreglementet för tjänstemän vid riksdagens verk. Bestämmelser,
avseende säsongarbetare, hava icke medtagits.
17—18 §§. Prövningen av frågor om rätt till pension enligt reglementet
torde böra ankomma på fullmäktige. Fullmäktige synas även böra äga befogenhet
att utfärda de närmare tolknings- och andra föreskrifter, som
kunna finnas erforderliga för reglementets tillämpning.
övergångsbestämmelser.
Punkt 1. Enligt 8 § i avlöningsbestämmelserna för arbetspersonalen vid
sedeltryckeriet skall, för beredande av livränta åt vederbörande, av tryckeriet
för varje person inbetalas till ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i
Stockholm en årlig avgift av 135 kronor från och med det år, under vilket
han fyller 20 år till och med det år, under vilket han uppnår 55 levnadsår.
Av denna avgift skall personalen själv bidraga med en tredjedel (45 kronor).
12
Bankoutskoliets utlåtande Nr 68.
Livräntan utgår från och med det år vederbörande fyller 56 år, oavsett om
han då fortfarande är i tjänst.
Ett slags, låt vara begränsad, pensionsrätt kan sålunda sägas redan ha
kommit tryckeripersonalen till del från och med det år, under vilket vederbörande
fyller 20 år. Det förefaller då rimligt, att, på samma sätt som skett
beträffande sådana under tjänstepensionsreglementet för arbetare hänförliga
arbetare, vilka redan vunnit pensionsrätt i någon kassa, låta dem omedelbart
från reglementets ikraftträdande erhålla pensionsrätt enligt reglementet,
även om de icke uppfylla de i 1 § 2 mom. angivna villkoren härför,
d. v. s. fyllt 21 år och innehaft anställning under 21 månader i följd.
Punkt 2. Den såsom punkt 2 föreslagna övergångsbestämmelsen ansluter
sig till punkten 3 i övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
för arbetare i statens tjänst. Dess närmare innebörd framgår av bankoutskottets
utlåtande nr 60 till 1934 års riksdag sid. 37—38.
Punkt 3. Enligt övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
för arbetare (punkt 4) ankommer det i fråga örn arbetare, som före reglementets
ikraftträdande övergått från enskilt företags till statens tjänst i samband
med statens övertagande av sådant företag, på vederbörande verks
styrelse att besluta, om och i vad mån tjänstår må tillgodoräknas arbetaren
för tid, under vilken han innehaft anställning hos det enskilda företaget.
Alldenstund en stor del av personalen å sedeltryckeriet tidigare innehaft
anställning hos de enskilda entreprenörer, som före år 1919 ombesörjde sedeltryckningen,
erfordras tydligen en bestämmelse, motsvarande den ovan
från tjänstepensionsreglemetet för arbetare återgivna. Sålunda torde det få
ankomma på fullmäktige att besluta, örn och i vad mån tjänstår må tillgodoräknas
arbetare vid sedeltryckeriet för tid, under vilken vederbörande
haft anställning hos här avsedd enskild entreprenör.
Rörande tillämpningen av en dylik bestämmelse synes man böra förutsätta,
att tillgodoräkning av anställningstiden i enskild tjänst såsom regel
bör medgivas i samma omfattning som i 2 § 2 mom. b) av reglementet föreslagits
i fråga örn tid, under vilken arbetare före reglementets ikraftträdande
innehaft statsanställning av beskaffenhet och under förutsättningar,
som i 1 § sägs. Härav följer, att tillgodoräkningen endast skulle avse tjänstår
för bestämmande av pension men däremot icke tjänstår för bestämmande
av den tid, under vilken arbetaren skall hava att vidkännas pensionsavdrag
jämlikt föreskrifterna i 3 §.
Punkt 4. Detta stadgande överensstämmer med punkten 5 i övergångsbestämmelserna
till tjänstepensionsreglementet för arbetare och åsyftar endast
sådan pension från pensionsförsäkringsfonden, som grundar sig på inbetalning
till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande författning
rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal. Sålunda beröres
av föreskriften icke den på grund av bestämmelserna i lagen om allmän
pensionsförsäkring utgående vanliga s. k. folkpensionen.
Punkt 5. Vid behandlingen av punkten 1 i förevarande övergångsbestämmelser
redogjordes i korthet för den livränteförsäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockholm, som finnes anordnad för arbetspersonalen
vid sedeltryckeriet. I samband med införandet av ordnade pensioneringsförhållanden
torde denna föga rationella livränteförsäkring böra bringas
att upphöra. Detta synes lämpligen kunna ske på så sätt, att inbetalningarna
till ränte- och kapitalförsäkringsanstallen avbrytas vid tidpunkten för de
nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande. Emellertid synes det rimligt
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
13
att dessutom uppställa det kravet, att de pensioner, som beviljas enligt det
nya pensionsreglementet, skola minskas med beloppet av den livränta, som
arbetaren äger utbekomma från ränte- och kapitalförsäkringsanstalten på
grund av före reglementets ikraftträdande verkställda inbetalningar enligt
därom för arbetspersonalen vid sedeltryckeriet då gällande bestämmelser.
En dylik begränsning av pensionsrätten synes icke minst vara motiverad
av de eftergifter i fråga örn villkoren för pension, som göras genom reglerna
angående tillgodoräkning av före reglementets ikraftträdande förfluten anställningstid.
Punkt 6. Stadgandet i övergångsbestämmelsernas sista punkt är hämtat
från tidigare omförmälda kungörelse med föreskrifter angående entledigande
efter uppnådd pensionsålder av arbetare i statens tjänst, å vilka tjänstepensionsreglementet
för arbetare äger tillämpning (S. F. S. nr 570/1934; 1 §
punkt 3). Uppenbart synes vara, att genomförandet av ordnad tjänstepensionering
för riksbankens arbetare icke bör föranleda omedelbart entledigande
av sådana arbetare, vilka vid reglementets ikraftträdande redan uppnått
en levnadsålder, som med två år överstiger den i reglementet stadgade
pensionsåldern. Anstånd med avskedet bör i varje fall kunna få medgivas
under så lång tid, som motsvarar normal uppsägningstid. Icke heller torde
man kunna underlåta att taga viss hänsyn till hittills följd praxis i fråga
om rätten att kvarbliva i anställningen så att icke övergången från avlönings-
till pensionsstat må för den enskilde arbetaren komma alldeles oförmodat.
Även kunna tänkas förekomma fall, där tjänstens intresse kräver,
att lämplig efterträdare hinner bliva insatt i arbetet, innan avsked med
pension beviljas den, som förut innehaft anställningen. På fullmäktige synes
fördenskull böra ankomma att i dessa och liknande fall besluta efter skälighetsprövning.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
Bilaga B.
Förslag
till
Reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk.
§ 1. I
1. Detta reglemente äger tillämpning å sådana vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk anställda arbetare, vilka fylla ett fortlöpande behov
av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid av normal omfattning.
2. Såsom förutsättning för reglementets tillämplighet gäller, att arbetaren
uppnått en levnadsålder av minst 21 år samt att hans anställning fortgått
21 månader i följd.
Arbetare skall erhålla skriftligt bevis om den tidpunkt, från vilken han är
underkastad reglementets föreskrifter.
3. Från tillämpningen av bestämmelserna i reglementet kunna genom beslut
av delegerade för riksdagens verk undantagas arbetare, vilkas anställnings-
och avlöningsförhållanden anses böra föranleda, att deras pensionering
ordnas i enlighet med bestämmelserna i tjänstepensionsreglemetet för
tjänstemän vid riksdagens verk.
2§.
1. Tjänstår, som avses i detta reglemente, beräknas för tid, under vilken
arbetare vidkänts pensionsavdrag, varom förmäles i 3 och 4 §§.
2. Såsom tjänstår enligt detta reglemente skall jämväl tillgodoräknas
a) tid, under vilken arbetare, innan detta reglemente blivit tillämpligt å
honom, erlagt avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller
understödd pensionsans tält, pensionsfond eller pensionskassa;
b) två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare eljest, med eller utan
pensionsrätt, innehaft statsanställning av beskaffenhet och under förutsättningar,
som i 1 § sägs; samt
c) i den mån så prövas skäligt, två tredjedelar av den tid, under vilken
arbetare, innan reglementet blev tillämpligt å honom, under de i 1 § 2 mom.
angivna förutsättningarna i statens tjänst förrättat arbete, som icke varit
av fortlöpande natur, eller innehaft fast anställning vid armén, marinen
eller flygvapnet.
3. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggandet av rätt
till pension, må icke i något avseende ånyo tillgodoräknas såsom tjänstår,
såframt icke under nämnda tid fullgjorts annat arbete än det, på vilket den
tidigare tjänstårsberäkningen grundats. ,
3§.
Från och med den dag, arbetare erhåller pensionsrätt enligt detta reglemente,
och intill utgången av den månad, under vilken han uppnår trettio
tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern, skall han å sin avlöning
vidkännas pensionsavdrag till belopp, som framgår av bestämmelserna
i 4 §.
Vid tillämpning av detta stadgande må, utan avseende å vad i 2 § 2 och
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
15
3 mom. föreskrives, tid, som förflutit innan detta reglemente blivit å arbetaren
tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån för sådan tid erlagts
avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd
pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.
Är arbetare vid ordinarie avlöningstillfälle icke berättigad att utbekomma
någon avlöning för den tidsperiod, löneutbetalningen avser, skall han icke
heller vidkännas pensionsavdrag för nämnda tidsperiod.
4 §•
1. Arbetare skall tillhöra endera av nedanstående pensionsgrupper, för
vilka gälla följande pensionsunderlag och pensionsavdrag.
Pensionsgrupper
Pensions-
underlag
Pensionsavdrag
kronor
kronor
för månad
för vecka
1. Tryckerimästare vid sedeltryckeriet och arbetsle- dande förmän vid pappersbruket ..............
2 640: -
8:50
2: —
2. Tryckare vid sedeltryckeriet samt andre formare
och guskare vid pappersbruket................
2 304: —
7: —
1:65
3. övriga manliga arbetare vid pappersbruket......
1 824: -
4: 75
1: 10
4. Kvinnliga arbetare ..........................
1 104: —
2:80
0:65
2. Där ej fullmäktige annorlunda förordna, tillkommer det vid sedeltryckeriet
föreståndaren och vid pappersbruket förvaltaren att meddela föreskrifter
beträffande arbetarnas placering i pensionsgrupper.
5 §•
1. Varder arbetare utan något sitt förvållande förflyttad till anställning
med lägre pensionsunderlag, skall i pensionshänseende för honom fortfarande
gälla vad som finnes stadgat i fråga örn den anställning, han vid
förflyttningen innehade.
2. Har arbetare efter egen ansökning förflyttats till anställning med lägre
pensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något arbetarens
förvållande, skall i pensionshänseende gälla vad som finnes stadgat för den
anställning, till vilken han förflyttats.
6 §•
1. Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken arbetaren
uppnår en levnadsålder av 60 år.
2. Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, må bibehållas i
tjänst efter uppnådd pensionsålder endast då särskilda skäl därtill föranleda
samt arbetaren prövas kunna på tillfredsställande sätt utföra honom åvilande
arbetsuppgifter. Efter det arbetaren uppnått en levnadsålder, som med
två år överstiger den i reglementet stadgade pensionsåldern, må han ej
längre bibehållas i tjänst.
7 §•
Rätt att åtnjuta pension enligt detta reglemente tillkommer:
a) arbetare, som entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder (ålderspension
);
16
Bankoutskotiets utlåtande Nr 68.
b) arbetare, som entledigas på grund därav, att han till följd av olycksfall
i arbetet blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande
arbete (invalidpension);
c) arbetare, som entledigas på grund därav, att han till följd av sjukdom,
vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt
arbetsförmåga blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom
åliggande arbete, dock under förutsättning, att han vid entledigandet kan
räkna minst tio tjänstår (sjukpension).
8 §•
1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår sålunda, att
hel pension utgår, därest arbetaren kan räkna minst trettio tjänstår, men
eljest avkortad pension.
2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för arbetaren enligt
detta reglemente gällande pensionsunderlaget; dock att för den, som under
loppet av de senaste tre åren före avgången innehaft anställning inom skilda
pensionsgrupper, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de
högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de tre senast förflutna
åren före avgången varit gällande för honom.
Därest härvid skall tagas hänsyn till tid före det reglementet vunnit tilllämpning
å arbetaren, skall så anses, som om för honom under sådan tid
gällt det pensionsunderlag, som vid pensioneringstillfället är fastställt för
den pensionsgrupp, till vilken arbetaren skulle hava varit hänförd, om reglementet
under ifrågavarande tid varit gällande för honom.
3. Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med V120
för varje fpll fjärdedel av år, varmed tjänståren understiga trettio.
9 §•
Invalidpension faslställes till ett belopp, motsvarande det för arbetaren
vid entledigandet gällande pensionsunderlaget.
10 §.
Sjukpension bestämmes enligt de i 8 § angivna grunderna, varvid emellertid
iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem procent
av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke må överstiga den
ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med oförändrat
pensionsunderlag kvarstått i anställningen till pensionsålderns
inträde.
11 §•
Till ledning vid prövning av arbetares pensionsrätt skall vid sedeltryckeriet
och pappersbruket förås tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,
som utfärdas av fullmäktige.
12 §.
Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i detta
reglemente, icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma
jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.
13 §.
1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,
utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
17
näst efter den, då avgång från anställningen ägt rum, till och med den
dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.
2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av fullmäktige; vid sedeltryckeriet föreståndaren
och vid pappersbruket förvaltaren likväl obetaget att efter pensionstagarens
frånfälle låta förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.
14 §.
1. Pension enligt detta reglemente må ej åtnjutas av den, som till följd av
fel eller försummelse skilts från sin anställning.
2. Pensionstagare, som Undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål
för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en
tredjedel av pensionen.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av
honom, må fullmäktige kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det
förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
15 §.
Därest arbetare, som åtnjuter invalid- eller sjukpension, erhåller pension
för annan statsanställning, skall förstnämnda pension minskas med ett belopp,
motsvarande två tredjedelar av den lägre pensionen eller, om båda
äro lika, av den ena av dem.
16 §.
1. Arbetare, som avgår ur riksbankens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande
av pension enligt detta reglemente, är från och med avgången försäkrad
till erhållande av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat,
som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den intjänta pensionen.
Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en pensionsålder av 63 år.
Därest antalet tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den intjänta
pensionen med två procent för varje felande helt tjänstår. För arbetare,
vilken entledigats på egen önskan eller ock till följd av fel eller försummelse
skilts från sin anställning, skall emellertid, där avdraget härigenom blir
större, den intjänta pensionen minskas, i förra fallet med hälften och i senare
fallet med två tredjedelar.
2. Arbetare skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur riksbankens
tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.
3. Därest livränteförsäkrad person ånyo vinner anställning i statstjänst,
medförande rätt till pension, eller erhåller sådan befattning med pensionsrätt
i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,
i vilken tjänstår för pension må räknas för statsanställningen, upphör
hans rätt till livränta. Är jämväl den nya anställningen underkastad
bestämmelserna i detta reglemente, skall — där ej föreskrifterna i 1 mom.
ånyo träda i tillämpning — vid bestämmande av pension för anställningen
hänsyn tagas till den tid, under vilken vederbörande förut innehaft sådan
anställning, som enligt bestämmelserna i 2 § må räknas honom till godo
såsom tjänstår för pension.
4. Livränta utbetalas enligt bestämmelser, som meddelas av fullmäktige,
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått
en levnadsålder av 63 år, till och med den månad, varunder livräntetagaren
avlider.
Bihang till riksdagens protokoll 1035. 8 sami. Nr 68.
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
17 §•
1. Fråga om rätt till pension enligt detta reglemente prövas av fullmäktige.
2. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt
bevis därom.
18 §.
De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för reglementets
tillämpning, meddelas av fullmäktige.
Detta reglemente träder i kraft den
övergångsbestämmelser.
1. Vad i 1 § 2 mom. stadgas angående förutsättning för reglementets tilllämplighet
skall icke utgöra hinder för arbetare, som vid reglementets
ikraftträdande är livränteförsäkrad i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockholm, att omedelbart erhålla pensionsrätt enligt reglementet.
2. Arbetare, å vilken reglementet med ikraftträdandet erhåller tillämpning,
må, örn han avgår med rätt till pension före den 1 januari 1945 och
därvid med tillämpning av de i 2 § innefattade bestämmelserna icke kan
räkna tjugufem tjänstår, av tid, varunder han före ikraftträdandet innehaft
statsanställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 §
sägs, såsom tjänstår för pension tillgodoräkna, i den mån så erfordras för
att uppbringa antalet tjänstår till tjugofem, fyra femtedelar örn avgången
äger rum före den 1 januari 1940 samt tre fjärdedelar om avgången äger
rum under tiden 1 januari 1940—31 december 1944.
3. I fråga om arbetare vid sedeltryckeriet, som övergått från anställning
hos enskild entreprenör till riksbankens tjänst i samband med riksbankens
övertagande av verksamheten vid sedeltryckeriet, tillkommer det fullmäktige
att besluta, om och i vad mån tjänstår må tillgodoräknas arbetaren
för tid, under vilken han haft anställning hos den enskilde entreprenören.
4. Örn arbetare, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika
är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av
inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande författning
rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal, räknas
sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente tillkommande
pensionen, vilken alltså skall minskas med det belopp, som pensionstagaren
sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
5. Vad i punkt 4 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
arbetare vid sedeltryckeriet, som är berättigad till livränta från ränte- och
kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm på grund av före reglementets
ikraftträdande verkställda inbetalningar till anstalten enligt därom för arbetspersonalen
vid sedeltryckeriet då gällande bestämmelser.
6. För arbetare, vilken vid reglementets ikraftträdande uppnått eller kort
tid därefter uppnår en levnadsålder, som med två år överstiger den i reglementet
stadgade pensionsåldern, må, utan hinder av vad i 6 § 2 mom. stadgas,
ytterligare någon kortare tids anstånd med entledigande medgivas, där
fullmäktige så pröva skäligt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
19
Bilaga C.
Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken
den 7 februari 1935.
Närvarande:
fullmäktige
vice ordföranden herr Rooth, herr Amnér, herr Larsson, herr Björnsson,
herr Stendahl, herr Nilsson, herr Örne,
ävensom herr Wilhelmsson.
§ 6.
Deputeraden Larsson erinrade, att med anledning av 1934 års riksdags
beslut ifråga om reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens
tjänst uppdrag lämnats åt revisorn i riksräkenskapsverket Erik Norberg att
verkställa utredning och till fullmäktige inkomma med förslag till pensionsreglering
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och riksbankens pappersbruk
i Tumba.
Föredraganden anmälde vidare, att ifrågavarande utredning numera verkställts,
och föredrog det i ärendet upprättade förslaget, varav fullmäktige
tidigare under hand erhållit del. Enligt detta skulle pensionsåldern för arbetare
inträda vid en uppnådd levnadsålder av 60 år, med rätt dock för
fullmäktige att under vissa förutsättningar låta arbetare kvarstå i tjänst till
högst 62 års ålder.
Med hänsyn till de särskilda arbetsförhållanden, som vore rådande vid
Tumba bruk, hade inom fullmäktige uttalats önskvärdheten av att en något
högre pensionsålder måtte fastställas för ifrågavarande arbetare. Då emellertid
riksdagen så nyligen som förlidet år fastställt en generell pensionsålder
av 60 år för arbetare i statens tjänst, hade fullmäktige ansett sig icke
böra förorda en högre pensionsålder.
Herr Stendahl anförde, att hittills arbetare vid bruket, som uppnått en
jämförelsevis hög ålder, ända till 75 å 80 år, icke avskedats utan fått utföra
ett lindrigare arbete än tillförne. Riksdagen hade emellertid på därom gjorda
framställningar medgivit pensionering av åtskilliga arbetare, som uppnått en
levnadsålder av 70 år eller därutöver. Då nu ifrågavarande arbetare med
hänsyn till arten av deras arbete, enligt herr Stendahl mening, ännu vid
65 års ålder vore fullt arbetsföra för det arbete, som av dem fordrades, hemställde
herr Stendahl, att den föreslagna pensionsåldern måtte höjas från
60 år till 65 år.
Herr Larsson, med vilken herr Amnér instämde, hemställde, att fullmäktige
ville bifalla det framlagda förslaget till pensionsreglemente och i skrivelse
till bankoutskottet enligt registraturet, under erinran, att fullmäktige
hade för avsikt att framdeles till utskottet inkomma med förslag till reglering
jämväl av tjänstemännens pensioner, ville hos utskottet anhålla, att utskottet
måtte utverka riksdagens godkännande av förslaget till pensionsreglemente,
att tillämpas från och med den 1 juli 1935.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 68.
I samband härmed erinrade föredraganden, att vissa arbetare, högst fyra,
vid bruket anställts vid så hög ålder, att de icke innehade det antal tjänsteår,
som fordrades för erhållande av en skälig pension enligt det föreliggande
förslaget, samt att fullmäktige beträffande dessa personer ämnade framdeles
till utskottet inkomma med särskild framställning rörande deras pensionering.
Fullmäktige beslöto härefter i enlighet med föredragandens hemställan.
Mot detta beslut anmälde herr Stendahl reservation under åberopande av
sitt förenämnda yrkande.
Denna paragraf förklarades genast justerad.
Ur protokollet:
Marcus Öhlin.
!
Centraltryckeriet
Esselte ab. Stockholm 1935
? .503809
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.