Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.
1935-06-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1935:83, Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.
Dokumentets text
Bankoutskottets memorial Nr 83.
1
Nr 83.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1935 kl. 12 m.
Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.
I en till bankoutskottet ställd, till fullmäktige i riksbanken ingiven
och av fullmäktige med eget yttrande överlämnad ansökning, dagtecknad
den 9 januari 1935, har f. d. bankosekreteraren Edvard Gabriel Langborg
gjort framställning örn pension eller understöd.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Langborg är född den 8
augusti 1868 och alltså den 8 augusti 1935 uppnår en ålder av 67 år; att
han den 27 april 1891 antogs till e. o. notarie i Svea hovrätt; att han,
efter att under åren 1891—1895 hava fullgjort tingstjänstgöring, år 1896
antogs i riksbankens tjänst, där han den 26 februari 1917 utnämndes och
förordnades till bankosekreterare och ombudsman; att han tjänstgjorde
såsom dels notarie, dels ock sekreterare hos riksdagens bankoutskott åren
1896—1909, såsom sekreterare hos statsrevisorerna vid revision av bankoverket
åren 1904—1924, såsom ledamot och sekreterare i 1902 års löneregleringskommitté
samt såsom sekreterare hos lönenämnden för riksdagens
verk och hos delegerade för samma verk åren 1921—1927;
att Langborg genom Kungl. Maj:ts utslag den 16 juni 1928 jämlikt
25 kap. 20 § strafflagen avsattes från sin tjänst i riksbanken i samband
med att han ådömdes straffarbete jämte påföljd enligt 2 kap.
19 § strafflagen för trolöshet mot huvudman genom brottsligt förfarande
utom tjänsten; att han härigenom enligt gällande bestämmelser
i fråga örn pension för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk
förlorade all rätt till pension; att han i egna pensionsavgifter inbetalat
sammanlagt 5,450 kronor 78 öre; att Langborg, som avträtt sina tillgångar
till konkurs, efter avtjänandet av det honom ådömda frihetsstraffet
sökt försörja sig genom utövande av advokatverksamhet; att han hos
1934 års bankoutskott gjorde framställning örn erhållande av viss livränta,
beräknad i förhållande till inbetalta pensionsavgifter, vilken
framställning tillstyrktes av fullmäktige i riksbanken men icke föranledde
någon åtgärd från utskottets sida; samt att kyrkoherden i Adolf
Fredriks församling i Stockholm A. Hagardt den 7 januari 1935 intygat,
att Langborg de senare åren ej genom sitt arbete haft så stora inkomster
att därmed kunnat täckas utgifterna för ett nödtorftigt uppehälle för
Bihang lill riksdagens protokoll 1915. S sami. Nr 8.1—8b.
1
2
Bankoutskottets memorial Nr 83.
honom och hans hustru, varför makarna nödgats anlita bidrag från sina
barn, vilka dock tills vidare ej hade större inkomster, än vad som åtginge
till uppehälle för dem själva med familjer.
Fullmäktige i riksbanken hava i sitt i ärendet avgivna, den 9 maj 1935
dagtecknade yttrande anfört, bland annat, följande:
Hos bankoutskottet förelåge nu ett av fullmäktige i riksbanken i huvudsak
tillstyrkt förslag till reglemente angående tjänstepension för
tjänstemän vid riksdagens verk. Enligt 21 § av detta förslag vore tjänsteman,
som avginge från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension
från och med avgången, försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta
till det belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk beräkning
svarade mot den intjänta pensionen. Denna beräknades i förhållande
till uppnådd pensionsålder, men skulle för tjänsteman, vilken bleve
dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller som till
följd av tjänstefel skilts från tjänsten, den intjänta pensionen minskas
med två tredjedelar, där ej delegerade för riksdagens verk funne skäl
tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej mera än två tredjedelar av
den intjänta pensionen.
Enligt vad vederbörande departementschef på sin tid uttalat vid föredragning
av förslag till det nya civila pensionsreglementet, som i stort
sett läge till grund för nu omförmälda förslag, skulle nyss anförda bestämmelse
innebära, att den avgångne tjänstemannen genom livräntan
helt eller i viss utsträckning skulle erhålla vederlag icke blott för de
under tjänstetiden erlagda bidragen till pensionen utan även för den del
av den på tjänstetiden belöpande pensionen, som betalats av staten.
Även örn nu anförda bestämmelse, i den mån den kunde bliva av riksdagen
antagen att gälla även för riksdagens verk, icke kunde grunda
någon rätt för Langborg att komma i åtnjutande av motsvarande förmåner,
syntes dock kunna ifrågasättas såsom skäligt och billigt, att vid
prövning av förevarande ansökan finge tagas hänsyn till den ändrade
ståndpunkt i fråga örn tjänstemans rätt till för honom inbetalade pensionsavgifter,
vartill riksdagen numera anslutit sig.
Langborg hade före avsättningen till riksbanken för sin tjänst inbetalt
pensionsavgifter, uppgående till sammanlagt 5,450 kronor 78 öre utan
någon ränteberäkning, samt innehade vid avsättningen mera än 36 K>
tjänstår. Örn Langborg, som blev avsatt den 16 juni 1928, kvarstått i
tjänst endast till den 8 augusti samma år, då han fyllde 60 år, hade han
varit berättigad avgå från tjänsten med avkortad pension till belopp av
5,400 kronor örn året.
Riksdagen hade förut vid olika tillfällen tillerkänt tjänsteman, som
blivit avsatt från sin tjänst för brottsligt förfarande utom eller inom
tjänsten, viss del av honom eljest tillkommande pension att beräknas från
tiden för avsättningen eller någon senare tidpunkt, men torde därvid
icke hava tagits i beaktande någon tjänstemannen tillkommande rätt
till inbetalade pensionsavgifter.
På grund av vad sålunda i detta ärende förekommit och med hänsyn
jämväl därtill, att Langborg enligt ett av kyrkoherden A. Hagardt utfärdat,
ansökningen bilagt intyg, befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter,
att han vore i behov av understöd, ville fullmäktige föreslå
bankoutskottet att upptaga Långbergs pensionsansökan till förnyat övervägande.
Bankoutskottets memorial Nr 83. 3
Av utredningen framgår, att Langborg på grund av gällande bestämmelser
i fråga örn pension för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk
gått förlustig ej blott samtliga pensionsförmåner utan även de av honom
själv erlagda pensionsavgifterna, uppgående — oavsett ränta — till 5,450
kronor 78 öre.
Vid prövning av den föreliggande pensionsfrågan har utskottet kommit
till den uppfattningen, att billighetsskäl tala för att Langborg i någon form
erhåller vederlag för de av honom erlagda pensionsavgifterna. Ett beslut
i sådan riktning skulle stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt i
fråga örn tjänstemans rätt till inbetalade pensionsavgifter, till vilken riksdagen
genom antagande av det civila tjänstepensionsreglementet anslutit
sig. Utskottet vill erinra, att riksdagen numera med bifall till bankoutskottets
hemställan i utlåtande nr 67 godkänt förslag till tjänstepensionsreglemente
för riksdagens verk, vilket förslag i huvudsak grundar sig på
civila tjänstepensionsreglementet. Enligt nämnda reglementen är tjänsteman,
vilken avgår från tjänsten utan rätt till pension, försäkrad till erhållande
av uppskjuten livränta, som enligt försäkringsteknisk beräkning
svarar mot den intjänta pensionen. Därest denna bestämmelse gällt
vid tidpunkten för Långbergs avsättning, hade Langborg varit berättigad
att vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande av en livränta
under sin återstående livstid. Utskottet anser sig emellertid med hänsyn
till konsekvenserna icke kunna tillstyrka en retroaktiv tillämpning av ifrågavarande
bestämmelse på Langborg.
Icke heller finner utskottet lämpligt förorda, att till Langborg må utbetalas
ett engångsbelopp, motsvarande de av honom inbetalade pensionsavgifterna
jämte därå belöpande ränta. Enligt utskottets mening torde
Langborg på det sätt böra beredas vederlag för nämnda avgifter, atf han
för sin återstående livstid tillerkännes en årlig pension, beräknad med hänsyn
till kapitalvärdet av de av honom erlagda avgifterna och till hans nuvarande
levnadsålder. Till grund för denna beräkning synas lämpligen
böra läggas de bestämmelser, som enligt gällande pensionslag för kommunikationsverken
skola tillämpas i sådana fall, då tjänsteman upphör att
innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till
pension på grund av sin tjänst. I sådana fall skall för beredande åt tjänstemannen
av pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring från vederbörande
pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de
av honom erlagda pensionsavgifterna. Örn dessa bestämmelser varit tillämpliga
på Langborg, skulle han •— enligt vad pensionsstyrelsens försäkringstekniska
byrå upplyst — från och med den 8 augusti 1935, då han uppnår 67
års ålder, kunna erhålla en årlig pension av 1,440 kronor. Utskottet tillstyrker,
att en pension å detta belopp beviljas Langborg. Pensionen bör bestridas
av riksbankens medel samt utgå från och med den 1 juli 1935. Å
pensionen bör icke åtnjutas dyrtidstillägg.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
Utskottet.
#
4
Bankoutskoitets memorial Nr 83.
att riksdagen må medgiva, att f. d. bankosekreteraren
och ombudsmannen i riksbanken Edvard Gabriel
Langborg må från och med den 1 juli 1935 under sin
återstående livstid av riksbankens medel uppbära en
årlig pension av 1,440 kronor, dock utan rätt att därå
åtnjuta dyrtidstillägg.
Stockholm den 4 juni 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Ernfors*, Hansén, Ström i Lidköping*,
Ehrnberg och Bodin*;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund*, Laurén*, Lovén och Hammarlund*.
:) Ej närvarande vid memorialets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.