Sök i Ratio Lex

Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.

1935-06-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1935:83, Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 83.

1

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1935 kl. 12 m.

Memorial, angående pension åt f. d. bankosekreteraren E. G. Langborg.

I en till bankoutskottet ställd, till fullmäktige i riksbanken ingiven

och av fullmäktige med eget yttrande överlämnad ansökning, dagtecknad

den 9 januari 1935, har f. d. bankosekreteraren Edvard Gabriel Langborg

gjort framställning örn pension eller understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Langborg är född den 8

augusti 1868 och alltså den 8 augusti 1935 uppnår en ålder av 67 år; att

han den 27 april 1891 antogs till e. o. notarie i Svea hovrätt; att han,

efter att under åren 1891—1895 hava fullgjort tingstjänstgöring, år 1896

antogs i riksbankens tjänst, där han den 26 februari 1917 utnämndes och

förordnades till bankosekreterare och ombudsman; att han tjänstgjorde

såsom dels notarie, dels ock sekreterare hos riksdagens bankoutskott åren

1896—1909, såsom sekreterare hos statsrevisorerna vid revision av bankoverket

åren 1904—1924, såsom ledamot och sekreterare i 1902 års löneregleringskommitté

samt såsom sekreterare hos lönenämnden för riksdagens

verk och hos delegerade för samma verk åren 1921—1927;

att Langborg genom Kungl. Maj:ts utslag den 16 juni 1928 jämlikt

25 kap. 20 § strafflagen avsattes från sin tjänst i riksbanken i samband

med att han ådömdes straffarbete jämte påföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen för trolöshet mot huvudman genom brottsligt förfarande

utom tjänsten; att han härigenom enligt gällande bestämmelser

i fråga örn pension för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk

förlorade all rätt till pension; att han i egna pensionsavgifter inbetalat

sammanlagt 5,450 kronor 78 öre; att Langborg, som avträtt sina tillgångar

till konkurs, efter avtjänandet av det honom ådömda frihetsstraffet

sökt försörja sig genom utövande av advokatverksamhet; att han hos

1934 års bankoutskott gjorde framställning örn erhållande av viss livränta,

beräknad i förhållande till inbetalta pensionsavgifter, vilken

framställning tillstyrktes av fullmäktige i riksbanken men icke föranledde

någon åtgärd från utskottets sida; samt att kyrkoherden i Adolf

Fredriks församling i Stockholm A. Hagardt den 7 januari 1935 intygat,

att Langborg de senare åren ej genom sitt arbete haft så stora inkomster

att därmed kunnat täckas utgifterna för ett nödtorftigt uppehälle för

Bihang lill riksdagens protokoll 1915. S sami. Nr 8.1—8b.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets memorial Nr 83.

honom och hans hustru, varför makarna nödgats anlita bidrag från sina

barn, vilka dock tills vidare ej hade större inkomster, än vad som åtginge

till uppehälle för dem själva med familjer.

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt i ärendet avgivna, den 9 maj 1935

dagtecknade yttrande anfört, bland annat, följande:

Hos bankoutskottet förelåge nu ett av fullmäktige i riksbanken i huvudsak

tillstyrkt förslag till reglemente angående tjänstepension för

tjänstemän vid riksdagens verk. Enligt 21 § av detta förslag vore tjänsteman,

som avginge från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension

från och med avgången, försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta

till det belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk beräkning

svarade mot den intjänta pensionen. Denna beräknades i förhållande

till uppnådd pensionsålder, men skulle för tjänsteman, vilken bleve

dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller som till

följd av tjänstefel skilts från tjänsten, den intjänta pensionen minskas

med två tredjedelar, där ej delegerade för riksdagens verk funne skäl

tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej mera än två tredjedelar av

den intjänta pensionen.

Enligt vad vederbörande departementschef på sin tid uttalat vid föredragning

av förslag till det nya civila pensionsreglementet, som i stort

sett läge till grund för nu omförmälda förslag, skulle nyss anförda bestämmelse

innebära, att den avgångne tjänstemannen genom livräntan

helt eller i viss utsträckning skulle erhålla vederlag icke blott för de

under tjänstetiden erlagda bidragen till pensionen utan även för den del

av den på tjänstetiden belöpande pensionen, som betalats av staten.

Även örn nu anförda bestämmelse, i den mån den kunde bliva av riksdagen

antagen att gälla även för riksdagens verk, icke kunde grunda

någon rätt för Langborg att komma i åtnjutande av motsvarande förmåner,

syntes dock kunna ifrågasättas såsom skäligt och billigt, att vid

prövning av förevarande ansökan finge tagas hänsyn till den ändrade

ståndpunkt i fråga örn tjänstemans rätt till för honom inbetalade pensionsavgifter,

vartill riksdagen numera anslutit sig.

Langborg hade före avsättningen till riksbanken för sin tjänst inbetalt

pensionsavgifter, uppgående till sammanlagt 5,450 kronor 78 öre utan

någon ränteberäkning, samt innehade vid avsättningen mera än 36 K>

tjänstår. Örn Langborg, som blev avsatt den 16 juni 1928, kvarstått i

tjänst endast till den 8 augusti samma år, då han fyllde 60 år, hade han

varit berättigad avgå från tjänsten med avkortad pension till belopp av

5,400 kronor örn året.

Riksdagen hade förut vid olika tillfällen tillerkänt tjänsteman, som

blivit avsatt från sin tjänst för brottsligt förfarande utom eller inom

tjänsten, viss del av honom eljest tillkommande pension att beräknas från

tiden för avsättningen eller någon senare tidpunkt, men torde därvid

icke hava tagits i beaktande någon tjänstemannen tillkommande rätt

till inbetalade pensionsavgifter.

På grund av vad sålunda i detta ärende förekommit och med hänsyn

jämväl därtill, att Langborg enligt ett av kyrkoherden A. Hagardt utfärdat,

ansökningen bilagt intyg, befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter,

att han vore i behov av understöd, ville fullmäktige föreslå

bankoutskottet att upptaga Långbergs pensionsansökan till förnyat övervägande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 83. 3

Av utredningen framgår, att Langborg på grund av gällande bestämmelser

i fråga örn pension för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk

gått förlustig ej blott samtliga pensionsförmåner utan även de av honom

själv erlagda pensionsavgifterna, uppgående — oavsett ränta — till 5,450

kronor 78 öre.

Vid prövning av den föreliggande pensionsfrågan har utskottet kommit

till den uppfattningen, att billighetsskäl tala för att Langborg i någon form

erhåller vederlag för de av honom erlagda pensionsavgifterna. Ett beslut

i sådan riktning skulle stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt i

fråga örn tjänstemans rätt till inbetalade pensionsavgifter, till vilken riksdagen

genom antagande av det civila tjänstepensionsreglementet anslutit

sig. Utskottet vill erinra, att riksdagen numera med bifall till bankoutskottets

hemställan i utlåtande nr 67 godkänt förslag till tjänstepensionsreglemente

för riksdagens verk, vilket förslag i huvudsak grundar sig på

civila tjänstepensionsreglementet. Enligt nämnda reglementen är tjänsteman,

vilken avgår från tjänsten utan rätt till pension, försäkrad till erhållande

av uppskjuten livränta, som enligt försäkringsteknisk beräkning

svarar mot den intjänta pensionen. Därest denna bestämmelse gällt

vid tidpunkten för Långbergs avsättning, hade Langborg varit berättigad

att vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande av en livränta

under sin återstående livstid. Utskottet anser sig emellertid med hänsyn

till konsekvenserna icke kunna tillstyrka en retroaktiv tillämpning av ifrågavarande

bestämmelse på Langborg.

Icke heller finner utskottet lämpligt förorda, att till Langborg må utbetalas

ett engångsbelopp, motsvarande de av honom inbetalade pensionsavgifterna

jämte därå belöpande ränta. Enligt utskottets mening torde

Langborg på det sätt böra beredas vederlag för nämnda avgifter, atf han

för sin återstående livstid tillerkännes en årlig pension, beräknad med hänsyn

till kapitalvärdet av de av honom erlagda avgifterna och till hans nuvarande

levnadsålder. Till grund för denna beräkning synas lämpligen

böra läggas de bestämmelser, som enligt gällande pensionslag för kommunikationsverken

skola tillämpas i sådana fall, då tjänsteman upphör att

innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till

pension på grund av sin tjänst. I sådana fall skall för beredande åt tjänstemannen

av pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring från vederbörande

pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de

av honom erlagda pensionsavgifterna. Örn dessa bestämmelser varit tillämpliga

på Langborg, skulle han •— enligt vad pensionsstyrelsens försäkringstekniska

byrå upplyst — från och med den 8 augusti 1935, då han uppnår 67

års ålder, kunna erhålla en årlig pension av 1,440 kronor. Utskottet tillstyrker,

att en pension å detta belopp beviljas Langborg. Pensionen bör bestridas

av riksbankens medel samt utgå från och med den 1 juli 1935. Å

pensionen bör icke åtnjutas dyrtidstillägg.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

Utskottet.

#

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskoitets memorial Nr 83.

att riksdagen må medgiva, att f. d. bankosekreteraren

och ombudsmannen i riksbanken Edvard Gabriel

Langborg må från och med den 1 juli 1935 under sin

återstående livstid av riksbankens medel uppbära en

årlig pension av 1,440 kronor, dock utan rätt att därå

åtnjuta dyrtidstillägg.

Stockholm den 4 juni 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Ernfors*, Hansén, Ström i Lidköping*,

Ehrnberg och Bodin*;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund*, Laurén*, Lovén och Hammarlund*.

:) Ej närvarande vid memorialets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.