Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3
1935-03-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1935:3, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mare 1935 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning
av väckt motion angående inrättande av ett statslotteri.
1 en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 393, Ilar herr
Wallén m. fl. anhållit, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa örn slutförande
av den år 1920 hegärda utredningen örn statslotteri samt örn framläggande
av det förelag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.
I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till motionen, vilket i detta
avseende innehåller en kortfattad och i det väsentliga riktig redogörelse för
lotterifrågans behandling av riksdagen efter år 1920, varjämte motionärerna
erinra örn att de skäl, som därvid åberopats till stöd för inrättandet av ett statligt
penninglotteri, i huvudsak varit följande: Utländska lotterier eller därmed
likställda företag (tippningar o. s. v.) draga till sig avsevärda belopp från vårt
land, vilka uppgå till miljoner kronor. Mångfalden av lotterier inom landet är
näppeligen till gagn. Reda och överskådlighet ernås lättare genom ett enda
större lotteriföretag, anpassat till omslutningen efter behovet och köpkraften
inom landet och så smidigt anordnat med avseende å organisationsdetaljer
(exempelvis möjlighet till inköp av andelar i lotter o. s. v.) att det framgångsrikt
kan upptaga konkurrensen med motsvarande utländska lotterier. Den
oenhetliga prövningen och fördelningen av lotterimedel i fråga örn anslag till
olika ändamål skulle upphöra därigenom att riksdagen finge befogenhet att
själv avväga eller inverka på tillgodoseende av olika intressen, vilka nu stödjas
ömsevis eller samtidigt med budgetmedel och lotterimedel. Den moraliska synpunkten
mot statens handhavande av lotterirörelsen, som tidigare fått uttryck,
torde numera ej kunna med framgång förfäktas, sedan staten själv nyligen omhändertagit
såväl totalisatorspel som tippning.
Andra kammaren hänvisade motionen till sitt femte tillfälliga utskott, vilket
i sitt utlåtande nr 3 till att börja med redogör för frågans riksdagsbehandling
under de senaste åren.
Sedan riksdagen år 1920 beslutit anhålla, att Kungl. M]aj :t täcktes skyndsamt
låta verkställa utredning rörande inrättandet av ett statsobligationslotteri
eller någon annan form av ett under svenska statens kontroll ställt penninglotteri
samt för riksdagen framlägga det förelag, vartill denna utredning kunde
giva anledning, uppdrog chefen för handelsdepartementet år 1920 åt professor
C. V. L. Charlier att såsom sakkunnig till en början verkställa undersökning
angående förekomsten i främmande länder av statliga penninglotterier, dessas
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 12 sami. 2 avd. Nr 3. 1
1920/22 års
utredning.
Utlåtanden.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
organisation och omfattning samt de erfarenheter, som vunnits beträffande desamma,
ävensom utarbeta plan för utredningsarbetets fortsatta bedrivande.
Dylikt betänkande avgavs den 10 mars 1922 och var huvudsakligen, för att
icke säga enbart, inriktat på att utreda organisationen av utländska lotterier.
Några ytterligare åtgärder torde, anföres i redogörelsen, denna utredning
tills vidare ieke hava föranlett.
I anledning av en vid 1931 års riksdag inom andra kammaren väckt motion
(nr 48 av herr Bergström i Hälsingborg) anfördes av kammarens femte tillfälliga
utskott i dess utlåtande (nr 4) bl. a. följande: Förlusten för landet på
grund av spel på utländska lotterier torde kunna sägas hava nedgått, såväl
genom emitterandet av premieobligationslån som på grund av i övrigt ökade
spelmöjligheter inom landet. Men även under förutsättning att nämnda förlust
genom inträffade förhållanden nedbringats, vore den förlust, som uti ifrågavarande
hänseende drabbade landet, alltjämt mycket stor. Toge man sikte på
att vinna rättelse i det missförhållande, som består i penningutförsel till utländska
lotterier och som ej lärer kunna effektivt förhindras genom lagstiftningsåtgärder,
torde det bästa sättet att vinna ändring härutinnan vara inrättandet
inom landet av ett med de utländska konkurrenskraftigt penninglotteri.
I riksdagsskrivelserna i ämnet funnes helt naturligt icke närmare detaljer
örn det tilltänkta statslotteriet, men utan tvivel torde riksdagens avsikt varit
att ett statsorgan skulle handhava detsamma och att lotteriet framförallt borde
äga så stark konkurrenskraft i förhållande till de utländska klasslotterierna,
att det svenska spelet på sistberörda lotterier i största möjliga grad skulle upphöra
och komma ett svenskt statslotteri till godo.
Vidare erinrade utskottet år 1931 om att i vissa avseenden åtgärder visserligen
vidtagits i av riksdagen avsett syfte, såväl av Kungl. Maj :t som av riksgäldsfullmäktige.
Utskottet erinrade i senare fallet örn premieobligationslotterierna
med deras ökade möjligheter att inom landet tillfredsställa förefintlig
spellust samt att bidraga till allmännare sparande. I förra fallet åter borde
framhållas införandet av totalisatorspelet samt 1922 års utredning i lotterifrågan.
Denna utredning kunde dock knappast göra anspråk på att innehålla
tillräckligt material för bedömandet av själva huvudfrågan, inrättandet av ett
statslotteri, i den omfattning, riksdagen torde hava avsett. Från Kungl. Maj :ts
sida hade riksdagen ej heller under tiden från fattandet av 1920 års beslut
mottagit några förslag till lösning av förevarande spörsmål. Riksdagens hemställan
måste alltså anses vara i avsevärda delar obesvarad.
Utskottet hemställde därjämte, att andra kammaren för sin del måtte besluta,
att av riksdagen framställning gjordes till Kungl. Maj :t örn slutförande
snarast möjligt av den av riksdagen tidigare begärda utredningen rörande ett
under svenska statens kontroll ställt penninglotteri och örn framläggande för
riksdagen av de förslag, som denna utredning kunde föranleda.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
3
Andra kammaren beslöt i enlighet med utskottets förslag skrivelse till
Kungl. Maj :t under det att första kammaren avslog begäran örn dylik utredning.
Jämväl vid 1933 års riksdag förelågo motioner i ämnet (I: 21 och II: 26).
Vederbörande tillfälliga utskott i båda kamrarna avstyrkte motionerna. Reservationer
avgåvos i båda utskotten. Första kammaren avslog men andra kammaren
biföll den begärda utredningen. Frågan var alltså även denna gång
fallen.
Vid 1934 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion (nr 484 av
herrar Wallén och Nyblom) i frågan.
Andra kammarens femte tillfälliga utskott avstyrkte då motionen i utlåtande
nr 2 (efter lottning), men i reservation till utlåtandet anfördes i huvudsak
följande: Även om det kunde ifrågasättas, huruvida en omändring av
nuvarande halvofficiella penninglotteri genom förstatligande skulle bli billigare
i drift eller giva staten ökade inkomster, och utan att vilja avhända Kungl.
Maj :t möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall kunna tillgodose behjärtansvärda
behov av ideell, kulturell eller annan samhällsnyttig art, finge
erkännas att med enbart hittills vidtagna åtgärder på lotteriväsendets område
allt ej vore välbeställt eller slutgiltigt ordnat. Alltjämt förefunnes missförhållanden,
som det gällde finna framkomliga vägar för att undanröja. Kapitalflykten
från landet genom spel på utländska lotterier, de summor, som
årligen offras på olika slag av lotterier, sjul tes motivera en utredning
om lotteriväsendets ordnande efter för våra nuvarande förhållanden mera
lämpade grunder. Härvid torde såväl restriktiva åtgärder som även omläggning
av nuvarande lotteriverksamhet samt behovet av en bättre anpassad lotterilagstiftning
böra komma under omprövning, ävensom i vad mån riksdagen borde
hava inflytande beträffande lotterimedlens användning.
Enär på framställning av riksdagen utredning örn lotteriväsendet påbörjats
men ej fullföljts och då den i ämnet väckta motionen anknöte till nämnda utredning,
hemställdes, att andra kammaren måtte bifalla den då till behandling
föreliggande motionen.
Andra kammaren biföll reservationen, under det att första kammaren intog
annan ståndpunkt, varigenom förslaget örn riksdagsskrivelse förföll.
I anledning av nu förevarande motion anförde andra kammarens femte tillfälliga
utskott härefter följande:
”Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter, som lågo till
grund för andra kammarens år 1934 fattade beslut, för ett återupptagande av
den år 1920 anbefallda utredningen.
Dessutom vill utskottet i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av
att en såvitt möjligt enhetlig budgetbehandling förekommer i fråga örn de
ändamål, som med lotterimedel främjas och som kunna anses vara förtjänta
av bidrag från det allmännas sida.
Andra
hammarens
utskott.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Vid utformningen av plan för ett eventuellt statligt lotteriföretag böra
undersökas alla utvägar för att giva detsamma så stor smidighet och konkurrenskraft
att det med framgång kan upptaga tävlan med motsvarande utländska
företag, på vilka svenska lottköpare lägga ned avsevärda penningbelopp.
Vidare anser utskottet önskvärt, att en undersökning jämväl göres beträffande
de övriga möjligheter, vilka kunna stå till buds för hindrande av den
nu pågående kapitalflykten ur landet till följd av spel på utländska lotterieller
tippningsföretag.
Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört ifråga om de synpunkter,
som lågo till grund för andra kammarens vid 1934 års riksdag fattade
beslut samt vad utskottet härutöver ytterligare anfört, får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen ville hos Kungl.
Maj :t hemställa örn slutförande av den år 1920 begärda utredningen örn statslotteri
samt örn framläggande av det förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen
kan giva anledning.”
Andra
kammarens
beslut.
Utskottsutlåtandet, vilket icke var enhälligt, bifölls av andra kammaren.
Första kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott.
Utskottet vill till en början i jämförelse med de skäl, som i motionen
och härovan anförts till stöd för inrättande av ett statslotteri, uppräkna
några av de huvudgrunder, som under frågans tidigare riksdagsbehandling
åberopats till stöd för en motsatt uppfattning. Behovet av åtgärder mot
kapitalflykt genom spelet på utländska lotterier har sålunda av talesmännen
för denna uppfattning behjärtats i fullt ut samma utsträckning som av statslotteritankens
anhängare. De starkaste skäl talade emellertid mot antagandet,
att denna kapitalflykt kunde i ens någon mån motarbetas genom enbart överförande
av lotteriadministrationen i statens egen hand. Fastmera funnes anledning
befara, att hasardspelet genom ett dylikt sanktionerande skulle slå än
starkare rötter. Det nuvarande lotteriet stöde redan nu under strängaste statliga
kontroll, i vilket avseende därför intet vore att vinna genom att det ersattes
med ett formligt statslotteri. Det vore ingalunda utan vidare riktigt att anse,
att följderna av riksdagens hemställan år 1920 inskränkt sig till den år 1922
avgivna utredningen. Fastmer hade icke blott det huvudsakliga ändamålet med
riksdagsskrivelsen, nämligen inrättandet av ett statsobligationslotteri, blivit
uppfyllt, utan även genom den organisation, de vanliga penninglotterierna
(”teaterlotteriet”) efter hand erhållit, riksdagens alternativa begäran örn
”någon form av ett under statens kontroll ställt penninglotteri” i själva verket
blivit villfaren. Den nuvarande organisationsformen motsvarade i allt väsentligt
ett verkligt statslotteri. Det svenska lotteriet lämnade i förhållande till
sin omfattning högst betydande inkomster för såväl allmänna budgetändamål
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5
sorn ett stort antal kulturella och eljest allmännyttiga ändamål. Till bemötande
av den ofta väckta erinran om de svenska penninglotteriernas bristande konkurrenskraft
i förhållande till vissa utländska lotterier anmärktes, att vid tillskapandet
även av verkliga statslotterder i ett par av våra grannländer (Norge
och Finland) det svenska lotterisystemet tagits till förebild. Slutligen hade
näppeligen bärande skäl anförts för att beröva Kungl. Maj :t möjligheten att
efter prövning i varje särskilt fall kunna utan onödig omgång tillgodose behjärtansvärda
behov av ideell, kulturell eller annan samhällsnyttig art, som
av växlande anledningar ofta endast under betydande svårigheter kunde tillgodoses
på vanlig anslagsväg.
I avseende härefter å föreliggande frågas riksdagsbehandling aktar utskottet
likaledes nödigt att till jämförelse med vad i enlighet med andra kammarens
femte tillfälliga utskott härovan anförts anmärka följande.
Alltsedan riksdagen år 1841 fattade beslut om avskaffande av det dåvarande,
under 1700-talet införda statslotteriet, dröjde det trots ett flertal motionsvis
gjorda framstötar i riksdagen ända till 1916, innan en dylik framställning
äntligen vann riksdagens bifall för att, sedan den år 1920 upprepats, leda till den
sistnämnda år igångsatta sakkunnigutredningen. Denna utredning utmynnade
för övrigt i ett utkast till ett s. k. enkelt lotteri med en årlig omslutning av 48
miljoner kronor (motsvarande siffra för de nuvarande penninglotterierna är
36 milj. kr.). Utvecklingen på lotteriområdet har heller inte stått stilla sedan
denna tid, om än med ali rätt kan sägas att den icke ägt något omedelbart
samband med nyss omförmälda utredning. Utskottet vill härvidlag endast
nämna premieobligationslotteriema samt ordnandet av totalisatorspels- och tippningsfrågorna,
I avseende å frågans riksdagsbehandling vill utskottet vidare anmärka,
att vid 1931 års riksdag den då väckta motionen om införande av statslotteri
avslogs i första kammaren trots att utskottet hemställt, att andra kammarens
beslut om bifall till motionen måtte biträdas.
Vidkommande härefter behandlingen vid 1933 års riksdag vill utskottet
erinra därom, att utskottet då i anledning av en motion med nästan på samma
sätt avfattade yrkanden som de, vilka innevarande år gjorts till föremål för
riksdagens prövning, anförde bland annat, att genom de gällande bestämmelserna
lotteriverksamheten ställts helt under statlig kontroll. Skillnaden mellan
de nuvarande penninglotterierna och ett under statens kontroll ställt penninglotteri,
varom utredning i motionen begärts, syntes sålunda vara av väsentligen
formell art. Motionärerna torde emellertid hava ansett, att ett statslotteri skulle
hava den fördelen framför de nuvarande penninglotterierna, att det skulle
kunna kraftigare än dessa konkurrera med de utländska lotterierna och måhända
helt uttränga ur landet deras försäljning av lottsedlar, vilka enligt vad
som uppgåves i avsevärd mängd nu säljas till svenska köpare. Utskottet vöre
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
icke övertygat därom, att enbart den helstatliga karaktären av lotteriet skulle
få denna verkan. De nuvarande penninglotterierna syntes åtnjuta allmänhetens
fulla förtroende, och deras lotter hade, intill dess depressionen minskat köpkraften
hos allmänheten, slutsålts utan svårighet på mycket kort tid. Prägeln
av statslotteri torde icke kunna öka förtroendet och därmed konkurrenskraften
gentemot utländska lotterier. Befunnes det emellertid önskligt eller nödvändigt
att öka konkurrenskraften hos de svenska lotterierna, kunde detta, såvitt utskottet
såge, ske utan att ett lotteri, som även formellt ''bleve statligt, inrättades.
Så t. ex. kunde, i den mån som efterfrågan å lottsedlar i tillräcklig grad överstege
tillgången, lotternas antal på sätt som hittills skett okas, och utskottet
ville i detta sammanhang påpeka, att omsättningen å lotterierna sedan år 1920
till år 1931 ökats från 14,850,000 kronor till 36,000,000 kronor. Även andra
åtgärder i konkurrensstegrande syfte kunde vidtagas inom den nuvarande organisationens
ram och således utan att riksdagen'' begärde inrättande av ett statslotteri.
Mot inrättande av statslotteri talade även den omständigheten, att,
sedan utskottet år 1931 tog ställning till frågan, förhållandena hade ändrat
sig. Omsättningen på lotterierna hade nämligen ökats med 7,200,000 kronor.
Det ekonomiska läget motiverade därjämte icke för det dåvarande åtgärder i
motionens syfte.
Slutligen torde i avseende å lotterifrågan vid 1934 års riksdag böra —
vid jämförelse med den reservation till förmån för statslotteri, vilken vann
andra kammarens bifall och härovan finnes intagen — böra fasthållas att såväl
utskottet som vederbörande utskott i andra kammaren avstyrkte motionen under
åberopande av i stort sett sådana skäl, som regelbundet plägat anföras mot
inrättande av statslotteri och härovan i huvudsak blivit uppräknade.
Utskottets
hemställan.
Utskottet bär tagit i övervägande vad sålunda blivit i frågan anfört och
vid dess behandling inför utskottet ytterligare utrett samt finner inga nya skäl
förebragta utöver dem, som voro för första kammaren kända, då kammaren
senast vägrade sitt bifall åt en motsvarande motion. Utöver vad utskottet
anfört i sina ovannämnda utlåtanden i hithörande frågor torde ej heller vara
erforderligt att nu lämna ytterligare historik. Då det emellertid i avseende å
nuvarande lotteriorganisation synes lämpligt att i samband med förevarande
motion lämna något utförligare underrättelser, vill utskottet såsom bilaga till
detta utlåtande foga en uppställning i ämnet.
Utskottet, som saknar anledning att frånträda sin tidigare uttalade uppfattning
i föreliggande fråga, får hemställa,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
7
att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Stockholm den 14 mars 1935.
Å utskottets vägnar:
EDWIN BERLING.
Närvarande: Herrar Berling, Forslund, Rydberg*, Hansson, Jacob, Holstenson,
Heuman, von Muhlenfels och Karlsson, Gottfrid, i Gillberga.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation.
av herrar Holstenson och von Muhlenfels, vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort erhålla följande avfattning:
I en inom---------blivit uppräknade.
Riksdagen har senast år 1920 anhållit örn utredning rörande lotteriväsendet,
eventuellt inrättande av statslotteri. Utredning har varit igångsatt, men
har icke fullföljts.
Åren 1931, 1933 och 1934 har frågan varit uppe i riksdagen, och har alla
åren gått igenom i andra kammaren, under det att densamma fallit i första
kammaren.
Det bär väl aldrig varit någon meningsskiljaktighet i önskemålet att förhindra
att stora penningsummor genom spel på utländska lotterier gå ur landet,
utan det bär väl i första rummet varit den moraliska synpunkten, sorn varit
avgörande för första kammarens ställningstagande till denna sak.
Då vi numera ha en massa olika spelinrättningar, och senast fått tippningsförfarandet
legaliserat i landet, bör väl frågan hava kommit i ett annat läge,
som gör att de moraliska synpunkterna ej vidare dominera.
Det skulle därför vara önskvärt, om ett enda statligt större lotteriföretag,
anpassat efter behovet och köpkraften inom landet, kunde komma till stånd,
och anser utskottet, att örn detsamma anordnades tillräckligt smidigt, så skulle
konkurrensen från utlandet och den därmed förenade kapitalförlusten i det
närmaste komma att upphöra.
Utskottet får därför hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens beslut
och sålunda bifalla motionen II: 393.
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Bilaga.
P. M.
rörande penninglotterierna.
Första penninglotteriet beviljades den 18 september 1896 till förmån för
Stockholmsutställningen 1897 och Nordiska museet. Detta lotteri anordnades
i tre dragningar, vardera med 100,000 lotter å 10 kr. Sedermera ökades lotteriernas
antal från till en början 2 å 3 örn året och storlek successivt. Som
exempel kan nämnas att år 1914 anordnades 6 lotterier, år 1915 5 lotterier,
år 1916 6 lotterier, år 1919 8 lotterier, år 1920 9 lotterier etc. Från och med
år 1926 infördes den nuvarande ordningen med ett lotteri per månad. Antalet
lotter per lotteri utgjorde ursprungligen 100,000, från och med 1918 150,000,
från och med julidragningen 1927 200,000 samt från och med oktober 1931
250,000.
Årsomslutningen av lotterierna framgår av följande tabell.
1904—1908 ....
1916—1917 ....
1921..........
1924—1925 _____
1926 ...........
1928—sept. 1931
Okt. 1931 ......
4.000. 000 kr.
6.000. 000
14.850.000
18.150.000
19.800.000
28.800.000
36,000,000
Från och med juli månad 1917 hava lottsedlarna stämpelbelagts med 1 kr.
per lott samt från och med augusti 1927 med 2 kr. per lott. Denna skatt
inbringar för närvarande 6,000,000 kr. årligen.
Vidare inbringar skatten å lotterivinster cirka 2,000,000 kr. årligen. Vinnare
är nämligen befriad från skyldighet att själv erlägga skatt för lotterivinst,
men å dylik vinst skall, därest densamma överstiger 25 kronor, innehållas ett
belopp, motsvarande 10 procent å vinstens värde. Det sålunda innehållna
beloppet inlevereras till statsverket som en särskild skatt, av vilket hälften
användes till utjämning skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter
emellan. (Se Svensk författningssamling 1928, nr 376.)
Slutligen inbetalas för närvarande från och med budgetåret 1933—1934
2,000,000 kr. årligen av lotteriernas behållning till statskassan, som sålunda
har en årlig inkomst av lotterierna örn tillhopa cirka 10,000,000 kr.
I varje månad säljas numera, enligt lotteriföreståndarens
250,000 st. lottsedlar å kr. 12:—........................ kr.
vilket belopp fördelas sålunda:
I vinster till allmänheten utbetalas........ kr. 1,915,000: —
I understöd till av Kungl. Majit bestämda
institutioner.......................... „ 540,000
I skatt kr. 2: — per lottsedel............ „ 500,000
Till omkostnader.................... „ 45,000
beräkningar,
3,000,000: —
3,000,000: ■
ff
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
9
ÅRSBUDGET Föll
1) Svenska penninglotteriet.
Inkomst av lottförsäljningen .. 36,000,000: — kronor
Utgifter:
‘ ‘ “ ...... = 1,6 %
% } - 22.° %
= 12,4 %
= 63,8 %
= 100 %
Administration ............. o40,000
Stämpel.................... 6,000,000
Budgetstillskott ............. 2,000,000
Kulturella m. fl. ändamål .... 4,480,000
Vinster ............ 22,980,000
Summa 36,000.000
16,7
5,6
kronor
Räntor och preskriberade vinster tillfalla f. n. humanistiska fonden.
2) Danska klasslotteriet.
Inkomst av lottförsäljningen
här beräknad till......... 27,280,000: — kronor
Utgifter:
Kollektörer ................ 1,659,000:— „ = 6,08 % \
Annan administration ...... 475,000:— „ = 1,74 % /
Staten .................... 5,963,000:— „
Vinster ................... 19,183,000:— „
Summa 27,280,000:— kronor = 100 %
Räntor och preskriberade vinster torde tillfalla staten. Obs. I samband
nied indragningen av det mindre välkända danska koloniallotteriet har övervägts,
att lotteriet skulle utökas till en början med 10,000 lotter.
Ovanstående tabell har utarbetats efter uppgifter i professor Charliers
betänkande samt nyare danska författningsbestämmelser.
= 7,82 %
= 21,86 %
= 70,32 %
3) Norska penninglotteriet.
Inkomst av lottförsäljningen.............. 27,000,000:— kronor
Utgifter:
Administration ..............
Kulturella m. fl. ändamål ....
Vinster ....................
............ 1,485,000: —
........... 8,235.000: —
........... 17,280,000: —
V ~
5,5 %
30,n %
64 %
Summa 27,000,000: —
kronor =
100 %
Norska penninglotteriet handhaves av en lotterikommitté, som emellertid
överlåtit själva administrationen till Norska Creditbanken mot en ersättning
av 1,485,000:— kr. samt i lotteriet inflytande räntor. Preskriberade vinster
tillfalla staten med undantag av vad som åtgår till arvode åt kommitterade.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:155 Skrivelse till Konungen angående utredning om inrättande av statslotteri. a1 i texten