Sök i Ratio Lex

Första kammarens andru tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

1935-03-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1935:4, Första kammarens andru tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andru tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mais 1935 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, i

anledning av väckt motion angående ändring i § 2 kungörelsen

angående handel med farmacevtiska specialiteter.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 180, har herr Nordborg hemställt, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att § 2 första stycket av kungörelsen angående

handel med farmacevtiska specialiteter av den 15 juni 1934 måtte

erhålla följande ändrade lydelse: »Farmacevtisk specialitet må icke för

säljas, utom på av legitimerad läkare utfärdat recept, med mindre specialiteten

är upptagen i ett för ändamålet fört register.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:ts kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter

den 15 juni 1934 stadgar i § 2 som följer:

»Farmacevtisk specialitet må icke försäljas, med mindre specialiteten är

upptagen i ett för ändamålet fört register.

Ä medicinalstyrelsen ankommer att pröva fråga örn specialitets registrering.

Registret föres hos styrelsen. För att biträda styrelsen vid prövning av

registreringsärenden skall finnas en nämnd, bestående av fem ledamöter,

vilka utses av Kungl. Maj:t efter hörande av styrelsen och kommerskollegium.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat, äger styrelsen medgiva försäljning

av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas

av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav viss person visas

vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd.»

Den av motionären åsyftade ändringen i nämnda paragrafs första stycke

— varigenom detsamma skulle erhålla följande lydelse: »Farmacevtisk specialitet

må icke försäljas, utom på av legitimerad läkare utfärdat recept, med

mindre specialiteten är upptagen i ett för ändamålet fört register.» — skulle

givetvis erfordra ändring i eller borttagande av tredje stycket i paragrafen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande Yttranden.

från medicinalstyrelsen efter specialitetsnämndens hörande samt berett Svenska

läkaresällskapet tillfälle yttra sig, varjämte utskottet erhållit del av ett

uttalande i ämnet jämväl från Apotekarsocieteten.

Medicinalstyrelsens berörda utlåtande återfinnes såsom bilaga till detta utlåtande

(se Bil. A).

Bihang till riksdagens protokoll HISÖ. 12 sami. 2 aud. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

Utskottet.

Svenska läkaresällskapet erinrar om att sällskapet i samband med den nu

gällande lagstiftningens tillkomst sökt skydda det intresse, som kliniker och

enskilda läkare under vissa omständigheter kunde hava av att använda specialiteter,

som ej blivit registrerade. Vid kungörelsens utformning hade sällskapets

förslag härutinnan också beaktats på ett sätt, som enligt sällskapets

förmenande tillfredsställde det legitima behovet av undantag från registreringstvånget.

Direktionen för Apotekarsocieteten har framhållit bland annat i huvudsak

följande:

»Om motionen skulle vinna bifall, skulle detta i realiteten innebära, att specialiteterna

komme att uppdelas i två huvudgrupper, den ena omfattande sådana

läkemedel, som ej finge säljas utan föreskriven kontroll, och den andra

sådana, som utan dylik kontroll finge säljas efter ordination av läkare

m. fl. Skulle utvecklingen gå i denna riktning, komme detta sannolikt att

medföra, att en del fabrikanter för framtiden ansåge sig kunna underlåta att

söka få sina tillverkningar registrerade — något som i sak skulle innebära

ett upprivande av grunderna för hela specialitetsförordningen. En följd

härav skulle även bliva, att de registreringsavgifter, som beräknats erforderliga

för specialitetskontrollens uppehållande, icke skulle inflyta i avsedd omfattning.

Om en ej inregistrerad specialitet anses vara av det värde, att särskild licens

rörande försäljning av densamma i större utsträckning begäres, synes

anledning saknas för tillverkaren att av kostnadsskäl undandraga sig registreringstvånget.

Uraktlåter han söka registrering för att av en eller annan anledning

undgå kontroll, synes ett sådant förfaringssätt icke böra uppmuntras.»

Motionen har sålunda avstyrkts av såväl medicinalstyrelsen och dess specialitetsnämnd

som Svenska läkaresällskapet och direktionen för Apotekarsocieteten.

Utskottet får för egen del anföra följande:

Kungörelsen angående handel med farmacevtiska specialiteter har nätt

och jämt hunnit träda i kraft. Erfarenheterna från dess tillämpning äro

därför ännu alltför ringa för att kunna giva skälig anledning till en ändring

av lagstiftningen redan nu. Skulle i visst enstaka fall någon olägenhet hava

försports till följd av kungörelsens verkningar, lärer densamma likväl ej

kunna tillmätas sådan betydelse, att den kan anses uppväga vikten av att

äga en effektiv kontroll över farmacevtiska preparaters innehåll och pris

ävensom reklamen för dylika. Från sakkunnigt håll har, som ovan

nämnts, framhållits, att tillmötesgående av motionärens krav skulle innebära

ett upprivande av grunderna för denna helt nya lagstiftning, om vars

nytta och allmänna betydelse någon tvekan näppeligen kan råda. Utskottet,

som icke vill bestrida, att tolkningen av specialitetskungörelsen i enskilda

tall måhända kunnat komma att handhavas med väl stor stränghet särskilt

i avseende å sådana farmacevtiska specialiteter, vilkas anskaffande redan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 3

dessförutan varit förbundet med recepttvång, vill emellertid framhålla, att

en mindre rigorös tolkning av kungörelsens stadganden ingalunda behövei

befaras äventyra dess effektivitet och allmänna syfte.

Då emellertid under kungörelsens tillämpning vunna erfarenheter givetvis

efter hand undanröja dylika, enligt sakens natur med övergångstiden förknippade

olägenheter samt utskottet tillika försport, att en smidigare tilllämpning

därav också alltmera vunnit insteg, far utskottet, med beak

tande av de synpunkter i övrigt, som i de refererade yttrandena framförts,

samt under åberopande av vad utskottet för egen del härovan anfört, hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1935.

På utskottets vägnar:

EDWIN BERLING.

Närvarande: herrar Berling, Björck, John, Hansson, Jacob, Sandström, Holstenson

och von Muhlenfels.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bil. A.

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss deri 8 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att, därest så funnes erforderligt efter vederbörandes hörande,

avgiva och till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2 överlämna

yttrande över en inom kammaren av herr Nordborg väckt motion nr 180

angående ändring i bestämmelserna angående handeln med farmacevtiska

specialiteter.

Motionären hemställer, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla, att

2 § första stycket av kungörelsen angående handeln med farmacevtiska specialiteter

av den 15 juni 1934 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Farmacevtisk specialitet må icke försäljas, utom på av legitimerad läkare

utfärdat recept, med mindre specialiteten är upptagen i ett för ändamålet

fört register.»

över motionen har specialitetsnämnden avgivit yttrande den 23 februari

1935 av det innehåll bilagda protokollsutdrag utvisar.

Medicinalstyrelsen instämmer i vad specialitetsnämnden sålunda anfört.

Beträffande motionärens uppgifter rörande tillvägagångssättet vid sökandet

av licens för icke registrerade specialiteter hos styrelsen finner styrelsen

endast nödigt att omtala att blott en läkare inkommit med tryckta blanketter

och formulär. I övrigt torde de upplysningar vara tillfyllest, som återfinnas

i här bilagda V. P. M.

Styrelsen kan icke finna den av motionären ifrågasatta ändringen i specialitetskungörelsen

till någon del påkallad av de faktiska förhållandena och

får för den skull hemställa, att här avsedda motion icke måtte till någon

riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1935.

Ernst Matérn.

NILS HELLSTRÖM.

/ Lennart Löfquist.

Utdrag ur specialitetsnämndens protokoll den 23 februari 1935.

Närvarande: Expeditionschefen Landelius, professor Liljestrand, professor

Berglund, apotekare Ripa, direktör Kjellander.

Från Medicinalstyrelsen: Byråchefen Matérn.

Dinr A 211.

§ I''.

Remiss av framställning av riksdagens första kammares tillfälliga utskott

nr 2 örn erhållande av medicinalstyrelsens yttrande över en inom kammaren

väckt motion, nr 180, örn viss ändring i bestämmelserna ang. handel med

farmacevtiska specialiteter.

Som infordrat yttrande över en av Kungl. Majit genom remiss den 8

februari 1935 till Medicinalstyrelsen för yttrande överlämnad, inom riksdagens

första kammare av herr Nordborg väckt motion nr 180 om viss

ändring i bestämmelserna angående handel med farmacevtiska specialiteter

får specialitetsnämnden härmed anföra följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 5

Enligt 2 § första stycket av kungörelsen den 15 juni 1934 angående handel

nied farmacevtiska specialiteter ina sådan specialitet icke försäljas, med

mindre specialiteten är upptagen i ett för ändamålet fört register.

I motionen har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla,

att 2 § första stycket av nämnda kungörelse måtte erhålla följande ändrade

lydelse: »Farmacevtisk specialitet må icke försäljas, utom på av legitimerad

läkare utfärdat recept, med mindre specialiteten är upptagen i ett för ändamålet

fört register.»

Den av motionären föreslagna ändringen av nu gällande stadgande i 2 §

första stycket av specialitetskungörelsen skulle innebära en utvidgning av

den i tredje stycket av berörda paragraf givna undantagsbestämmelsen, vilken

har följande lydelse: »Utan hinder av vad i första stycket är stadgat,

äger styrelsen medgiva försäljning av sådan icke registrerad specialitet, som

till sin verkan skall prövas av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller

varav viss person visas vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd.»

Apotekssakkunnigas av år 1931 den 20 juli 1932 avgivna förslag till förordning

angående handel med farmacevtiska specialiteter innehöll icke någon

motsvarighet till nyssberörda undantagsbestämmelse. I avgivna yttranden

över detta förslag förordade svenska läkarsällskapet och apotekarsocietetens

direktion m. fl. införande i förordningen av en bestämmelse, som skulle

möjliggöra för kliniker, enskilda läkare m. fl. att erhålla specialitet, som icke

registrerats. Även Medicinalstyrelsen ansåg en tilläggsbestämmelse påkallad

och föreslog, att till 2 § skulle fogas ett stadgande av följande innehåll: »Undantagsvis

må dock, där ej medicinalstyrelsen av särskilda skäl annorlunda

bestämmer, farmacevtisk specialitet, som ej är registrerad, kunna försäljas,

då den av läkare, veterinär eller tandläkare skall användas för klinisk prövning

eller då bestämd person därav visas vara i behov.» I Kungl. Maj:ts proposition

nr 162 till 1934 års riksdag upptogs det sålunda väckta förslaget

i 2 § tredje stycket med den nu gällande lydelsen.

Motionären gör gällande, att sedan kungörelsen trätt i kraft, en avsevärt

stor del av specialiteter, som vunnit förtroende bland allmänheten eller som

läkare med framgång plägat föreskriva i sin praktik, vägrats registrering,

där icke, såsom befarats, registrering alls icke sökts. Allmänheten bleve förvägrad

att inköpa medel, som länge funnits tillgängliga å apoteken och visat

sig högst betydelsefulla för sjukvården, samt hänvisade att söka licens hos

medicinalstyrelsen. Detta medförde tidsutdräkt särskilt beträffande varor

av utländskt ursprung. Enligt motionären skulle dessa hittills i regel endast

använts efter läkares recept och anvisning, vilket torde lia varit garanti mot

medlens mindervärdighet eller allmänhetens missledande i bruket av deni.

Motionären ifrågasätter vidare, örn det vore nödigt, att läkare, i synnerhet

specialister, ställdes under förmynderskap under medicinalstyrelsen och dess

specialitetsnämnd för att skydda »en stor del av det hjälpsökande svenska

folket» från att »bli grundligt lurat, när de köpa dessa specialiteter», såsom

författningens syfte karakteriserats av första lagutskottets talesman. Fruktan

förelåge, att en viss ensidighet kunde komma att göra sig gällande, ej minst

vid tanken på huru medicinska auktoriteter i fråga örn både sedan länge

använda och nya läkemedel ofia befunnes stå i diametral motsättning mot

varandra. Det kunde också befaras, att en nationell isolering på området

kunde inträda, som skulle verka hämmande på läkarvetenskapen.

Om motionärens förslag komme till genomförande, skulle enligt hans förmenande

läkare kunna med visst apotek träffa avtal, att vissa icke registre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -i.

rade läkemedel, som han brukade i sin praktik, kunde hållas i förråd, varigenom

åtminstone risken för deras försvinnande ur marknaden ej längre

förelåge, vilket skulle innebära en avgjord fördel för patienterna.

I motionen har icke angivits i vad mån den föreslagna ändringen av 2 §

första stycket skulle föranleda ändring av tredje stycket i samma paragraf.

Specialitetsnämnden har i motsats till motionären sig ej bekant, att några

för sjukvården betydelsefulla medel vägrats registrering. Ett genomförande

av motionärens förslag finge enligt nämndens uppfattning till följd, att den

ledande grundtanken i specialitetskungörelsen — en enhetlig kontroll av de

farmacevtiska specialiteterna — ej längre tillämpades. Oregistrerade preparat,

däribland även sådana som överensstämde med eller liknade redan registrerade,

skulle ohindrat få saluföras, allenast därför att de föreskrivits

av läkare. Reklamen för oregistrerade preparat skulle icke påverkas av stadgandena

i specialitetskungörelsen och denna sålunda sättas ur kraft. Genom

att undandraga varorna förhandsprövning skulle även medel, vilka sedermera

vid undersökning befunnes vara oriktigt deklarerade eller sakna värde,

kunna få hållas till salu under lång tid. Specialitetsnämnden finner föga sannolikt,

att den enskilde läkaren vid utskrivandet av recept skulle hava tid

och tillfälle att beakta de krav på specialitets beskaffenhet, som uppställts i

5 § i specialitetskungörelsen. Det torde för övrigt icke kunna bestridas, att

påverkan å läkaren att föreskriva visst läkemedel kan förekomma.

Enligt specialitetsnämndens mening har redan den nu befintliga dispensföreskriften

givits en så vidsträckt avfattning, att stor försiktighet måste

iakttagas vid meddelandet av dispens. Dispens bör över huvud taget icke

givas för sådana varor, som vägrats registrering på grund av att varan icke

är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom.

Ej heller torde dispens böra givas för så lång tidrymd eller för så stora

kvantiteter, att tillverkaren finner onödigt att söka registrering.

Av i medicinalstyrelsens samling av författningar och cirkulär m. m. angående

medicinalväsendet under nr 1 och 3 1935 intagna meddelanden jämförda

med det av apotekens kontrollaboratorium år 1934 utgivna specialitetsregistret

med tillägg framgår, att registrering numera sökts för det övervägande

antalet av i nämnda register upptagna varor. Stora svårigheter

möta, när det gäller att utröna anledningen till att registrering icke sökts

för sådana varor, som återfinnas bland dispensärendena. Man torde kanske

kunna våga den förmodan, att det här närmast gäller varor, som endast i

ringa utsträckning försäljas å svenska apotek eller vilka tillverkaren respektive

ombudet icke vill underkasta den ingående prövning, som föreskrives

i specialitetskungörelsen.

Då sålunda den av motionären föreslagna ändringen icke synes påkallad

av omständigheterna, får specialitetsnämnden föreslå, att medicinalstyrelsen

ville hemställa, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

In fidem:

Lennart Löfquist.

Rätt utdraget betygar:

Ex officio:

Lennart Löfquist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

i

V. P. M.

angående handläggning av ärenden rörande registrering av farmacevtiska

specialiteter. (Avser tiden 1/7 1934—28/2 1935.)

Ansökan har avslagits i 28 fall, bland de i dessa fall framställda 41 olika

anmärkningarna hänföra sig 8 till felaktig deklaration, 5 till varans beskaffenhet,

7 till prisets skälighet, 14 till reklamen, i 7 fall har varan icke

funnits ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom.

Registrering har beviljats i 184 fall, härvid har beträffande 23 fall i beslutet

meddelats anvisning om viss rättelse.

160 dispensärenden ha förekommit, varav 1 avslagits av medicinalstyrelsen

och samtliga övriga bifallits. 129 olika läkemedel äro representerade,

varav 8 förevarit vid upprepade tillfällen. Dispens för läkemedel, vilket

tidigare vägrats registrering, har ej sökts. Samtliga dispenser hava expedierats

omgående i de fall, där ansökningshandlingen innehållit tillräckliga

uppgifter.

Stockholm i Kungl, medicinalstyrelsen den 28 februari 1935.

>" * • ■< s . ; *t‘ .. .. - i ■ . pr'' >

Lennart Löfquist.

Amanuens.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Lennart Löfquist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.