Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

1935-04-25 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1935:5, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1935 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande

nr <5, i anledning av väckt motion om anställande

av kommissionärer vid rikets rådhusrätter och överdomstolar.

Uti en inom första kammaren väckt motion, nr 219, Ilar herr von Heland

— under åberopande av att enligt kungl, kungörelsen den 30 juni 1933 (nr

477) angående kommissionärer hos statens förvaltningsmyndigheter kommissionär

med uppgift att i vissa avseenden tillhandagå allmänheten skall finnas

anställd hos vissa statsdepartement och förvaltningsmyndigheter, samt att

jämlikt domsagostadgan kommissionär vidare skall finnas anställd i varje

domsaga, medan däremot gällande författningar icke syntes föreskriva, att

kommissionär skall finnas anställd vare sig hos överdomstolarna eller hos

underdomstolarna i stad — hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till

Konungen anhålla, att kommissionärer måtte varda anställda jämväl hos

rikets rådhusrätter och överdomstolar med de åligganden, som angivas i

»den berörda författningen».

Till grund för sin hemställan åberopar motionären i huvudsak följande:

Att kommissionär icke vore anställd hos rådhusrätter och överdomstolar

medförde svårigheter och extra kostnader för den rättssökande allmänheten.

Ville någon ingiva handlingar till en rådhusrätt eller där uttaga bevis eller

erhålla andra uppgifter, måste han hänvända sig till någon i orten bosatt

person, så snart han icke själv kunde infinna sig på kansliet. Kostnaderna

härför torde som regel överstiga vad kommissionär ägde erhålla för motsvarande

uppdrags utförande. Ännu mera anmärkningsvärt framträdde de

angivna svårigheterna, då part skulle ingiva handlingar till överdomstolarna,

hos vilka målen i allmänhet utföras genom skrifters ingivande. Kunde han

icke själv infinna sig på expeditionen, måste han lämna på orten bosatt

person i uppdrag att utföra ärendet. Rättegångsbalken uppehölle visserligen

den tanken, att den, som ingåve handlingarna i målen, även utförde partens

talan och torde med utgångspunkt härifrån ställa sig avvisande till

möjligheten att hos myndigheten anställd kommissionär skulle få ingiva

handlingarna. I verkligheten hade emellertid den, som ingåve handlingarna,

som regel icke mer med målet att göra än vad skulle tillkomma en kommissionär.

Att under sådana förhållanden avböja möjligheten att låta sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 12 sami. 2 avd. Nr 5. loss ss 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

Reform
förslag.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

skilt tillsatt kommissionär ingiva handlingarna till det låga pris, som är

angivet i författningarna, syntes sakna varje fog. Vad anförts örn ingivande

av handlingar gällde givetvis med ännu större styrka sådana ärenden som

uttagande av bevis eller inhämtande av andra uppgifter. I detta sammanhang

kunde ock framkallas såsom önskvärt, att allmänheten utan anlitande

av kommissionär städse skulle kunna direkt korrespondera med landets

myndigheter och på så sätt insända handlingar och erhålla handlingar direkt

översända till sig. Utredning härom syntes böra företagas. —

Något yrkande i sist antydda riktning göres likväl icke i motionärens

slutliga hemställan.

Enligt den s k. domsagostadgan skall i varje domsaga finnas anställd

kommissionär med åliggande att under tjänstemannaansvar och mot bestämt

arvode tillhandagå den rättssökande allmänheten med ingivande till

domaren — alltså icke till häradsrätten —- av handlingar samt uttagande

och översändande till enskild av dylika. I den i motionen likaledes åberopade

kungörelsen den 30 juni 1933 lämnas i stort sett motsvarande bestämmelser

örn kommissionärer vid ett stort antal statliga förvaltningsmyndigheter.

Kommissionärer med författningsmässigt reglerad verksamhet saknas

sålunda i regel vid rikets allmänna domstolar i olika instanser, varvid

ju dock, som nämnts, behovet av kommissionärer vid häradsrätterna i stort

sett fylles av de i domsagostadgan avsedda kommissionärerna, varjämte kommissionär

skall vara anställd vid vattendomstolarna samt, för ärenden angående

inteckning i fartyg, vid Stockholms rådhusrätt. Motionären har

ock begränsat sitt yrkande till att avse förhållandena vid underdomstolarna

i stad och överdomstolarna, varmed närmast synes avses hovrätterna.

I en vid 1920 års riksdag i första kammaren väckt motion, nr 35,

hemställdes, att riksdagen ville besluta skrivelse till Kungl. Majit med

hemställan örn vilka lättnader, som i vissa i motionen berörda eller närstående

hänseenden skulle kunna beredas den rättssökande allmänheten.

Sedan kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, i

sitt utlåtande hemställt att första kammaren måtte besluta anhållan hos

Kungl. Majit örn utredning angående beredande åt den rättssökande allmänheten

av lättnader vid handlingars ingivande till offentliga myndigheter

jämte i samband därmed stående spörsmål, samt första kammaren bifallit

utskottets hemställan och andra kammaren biträtt detta beslut, anhöll riksdagen

i skrivelse den 31 mars 1920 (nr 91) örn utredning i berörda hänseenden.

Kungl. Majit uppdrog utredningen åt f. d. hovrättsrådet G. Lilienberg,

som den 31 december 1920 avlämnade utredningens resultat jämte

förslag dels till förordning angående rätt att med allmänna posten till offentlig

myndighet insända handlingar m. m., dels ock till kungörelse angående

anställande av kommissionär hos rådhusrätt, magistrat och stadsstyrelse.

I fråga örn dessa spörsmåls historik och de principiella frågor, som enligt

den sakkunniges förmenande därvid borde komma till beaktande, kan ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr o. 3

skottet sålunda hänvisa till utredningen, vilken likvisst i det avseende,

varom här är fråga, icke föranlett några lagstiftningsåtgärder.

I anledning av motionen har utskottet efter i föreskriven ordning gjord

hemställan erhållit yttranden från rikets hovrätter, varjämte föreningen

Sveriges stadsdomare och Sveriges advokatsamfunds styrelse beretts tillfälle

yttra sig över densamma. Dessutom hava flertalet av rikets rådhusrätter

till vederbörande hovrätt inkommit med yttranden över i motionen berörda

ämnen. Ifråga örn yttrandenas innehåll får utskottet lämna följande redogörelse.

A. Kommissionärers anställande vid överdomstolar.

Samtliga hovrätter hava förklarat sig icke hava något att erinra mot att

hos dem kommissionärer anställas med författningsenligt reglerad verksamhet.

Svea hovrätt gör i detta avseende icke något närmare uttalande.

Göta hovrätt har intet att erinra mot anställande av överdomstolskommissionärer

med uppgift allenast att uttaga bevis och avskrifter eller att

inhämta uppgifter, men betonar, att verkliga rättegångsombuds åligganden

äro av helt annan och mera krävande art än de, som tillkomma kommissionärer

enligt i motionen omförmälda författningar, varjämte hovrätten vidrör

spörsmålet örn advokatkårens ställning till frågan.

Hovrätten över Skåne och Blekinge företräder i stort sett samma synpunkter

som de av Göta hovrätt berörda.

Hovrätternas yttranden äro som bilagor fogade vid detta utlåtande (hil.

A-C).

I de av rådhusrätterna avgivna yttrandena har i allmänhet förevarande

del av motionen antingen förbigåtts eller uttryckligen undantagits. Dock

hava ett antal nedan närmare angivna rådhusrätter inskränkt sitt yttrande till

ett allmänt tillstyrkande av motionen och torde därmed kunna anses hava

uttalat sig jämväl i nu ifrågakomna avseende. De rådhusrätter å andra sidan

(Kalmar och Trosa), som uttalat sig i helt avstyrkande riktning, ha därvidlag

endast tagit ställning till frågan örn kommissionärers anställande hos dem

själva. Utförligare uttalanden rörande anställande av kommissionär hos

överdomstolarna hava lämnats av rådhusrätterna i Trälleborg (bil. L) och

Falun.

B. Kommissionärers anställande vid rådhusrätterna.

Samtliga hovrätter hava även härvidlag uttalat sig för ett ordnande av

kommissionärernas verksamhet.

Svea hovrätt har i övrigt intet närmare uttalande i frågan.

Göta hovrätt tillstyrker anställande av rådhusrättskommissionärer med

åligganden, å vilka de i ovan åberopade kungörelse den 30 juni 1933 angående

kommissionärer hos statens förvaltningsmyndigheter meddelade föreskrifterna

i huvudsak syntes kunna vinna tillämpning.

Yttranden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Hovrätten över Skåne och Blekinge förordar å sin sida, att vid utfärdande

av bestämmelser rörande kommissionärer vid rådhusrätterna de stadganden

böra tillämpas, som gälla rörande domsagokommissionärerna.

I övrigt får utskottet även i denna del hänvisa till yttrandena (bil. A—C).

(Rådhusrätterna gå i sina yttranden ofta närmare än hovrätterna in på

nu föreliggande spörsmål, merendels under starkt betonande av de lokala

förhållandena. Åtskilliga rådhusrätters yttranden innefatta dock därjämte

en belysning av frågan ur allmännare synpunkter eller från principiella utgångspunkter

och hava därför som bilagor fogats vid utskottets utlåtande.

Avstyrkande yttranden hava avgivits endast av rådhusrätterna i Kalmar och

Trosa. I åtskilliga övriga yttranden ifrågasättes dock värdet av den föreslagna

lagstiftningen, ehuru vederbörande rådhusrätter ansett sig sakna

förutsättningar för ett allmännare bedömande av hithörande spörsmål och

därför uttalat sig varken för eller emot (exempelvis rådhusrätten i Halmstad,

bil. H). Övriga yttranden torde kunna betecknas såsom tillstyrkande.

Uttalanden med ett allmänt tillstyrkande av motionen utan närmare motivering

hava avgivits av rådhusrätterna i Göteborg (bil. F), Malmö (bil. G),

Gävle, Simrishamn, Sundsvall, Köping, Orebro, Karlstad, Kristinehamn, Norrtälje,

Sigtuna, Vaxholm, Umeå, Örnsköldsvik, Uddevalla Lysekil, Mariestad,

Vimmerby, Västervik, Söderköping, Norrköping, Motala, Landskrona, Karlskrona,

Karlshamn, Kristianstad, Hedemora, Säter, Lidea, Sala, Söderhamn,

Västerås och Filipstad.

Till belysande av olika rådhusrätters ställning till frågan vill utskottet

anföra följande.

Stockholms samfällda rådhusrätt anför, att behovet av en ordnad kommissionärsverksamhet

länge stått klart för rådhusrätten, som även gjort egna

tidigare framställningar i ämnet, särskilt i samband med den mera vittutseende

och även i motionen berörda frågan örn utvidgning av rätten att till

offentlig myndighet insända handlingar med posten. Rådhusrätten funne

dock detta samband icke vara av den art, att det kunde omöjliggöra en fristående

lösning av frågan örn anställande av kommissionärer hos rådhusrätterna.

I övrigt får utskottet hänvisa till rådhusrättens yttrande med därvid

fogade handlingar (bil. D och E).

Då det av rådhusrätten i Trosa, vilken ju avstyrker kommissionärsväsendets

reglerande genom lagstiftning, avgivna yttrandet är belysande för hithörande

frågors ordnande i mindre städer, finner utskottet lämpligt återgiva

detsamma (bil. I). Detsamma är förhållandet med det av rådhusrätten i

Kalmar avgivna, likaledes avstyrkande yttrandet (bil. K).

Yttranden i tillstyrkande riktning med mer eller mindre uttömmande motivering

hava avgivits, utöver ovan nämnda, bland annat av rådhusrätterna i

Södertälje, Nyköping, Eskilstuna, Arboga, Falun, Östersund, Växjö, Alingsås,

Ulricehamn, Hälsingborg, Lund, Ystad, Trälleberg och Karlskrona.

Av dessa yttranden inhämtas i huvudsak följande.

Enligt den av motionären omförmälda kungörelsen den 30 juni 1933 skall,

liksom förhållandet varit under tidigare gällande bestämmelser, kommissionär

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andru tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 5

vara förordnad lios överexekutor. Överexekutor utgöres i flertalet av landets

städer, som icke lagts under landsrätt — oell sålunda icke blott av sist

uppräknade — av magistraten eller någon dess ledamot, d. v. s. ofta samma

personer som vederbörande stads rådhusrätt. På samma sätt torde i regel

den sålunda hos överexekutor förordnade kommissionären i avsevärd utsträckning

även anlitas som kommissionär hos icke blott rådhusrätten, utan

även hos inskrivnings-, konkurs- och ägodelningsdomare i staden m. fl.

myndigheter, varvid även tillämpades en taxa i överensstämmelse med den

i nyssnämnda kungörelse föreskrivna. Denna utveckling hade ofta befordrats

därigenom, att kommissionärsgöromålen hos överexekutor som oftast endast

i obetydlig omfattning försloge till att regelbundet sysselsätta kommissionären,

varjämte den rättssökande allmänheten i stor utsträckning syntes

hysa den uppfattningen, att kommissionären vore anställd även hos vederbörande

rådhusrätt och domare, vadan det ofta förekomme, att handlingar,

som skulle ingivas till dessa, adresserades till deras »kommissionär». I enstaka

fall hade även formliga förordnanden för dylik kommissionär givits

(Malmö, Hälsingborg), vilken anordning slagit väl ut. Dock torde det å

andra sidan knappast förekomma, att rättsförluster förorsakades enskild person

genom misstag örn förefintligheten av kommissionär. Huru förhållandena

i detta fall plägat ordnas belyses bland annat i det tidigare omnämnda yttrandet

av rådhusrätten i Halmstad (bil. H).

Föreningen Sveriges stadsdomare tillstyrker i sitt yttrande bifall till motionen

(bil. M).

Från Sveriges advokatsamfund har intet yttrande avgivits.

Av vad ovan och i de avgivna yttrandena över motionen anförts torde

framgå, att behovet av kommissionärer vid rikets överdomstolar och rådhusrätter,

åtminstone i större och medelstora städer, visat sig så påtagligt, att

kom missionärs verksamhet som regel i en eller annan form redan anordnats.

Att därav följt betydande olikformighet torde ligga i öppen dag.

Å andra sidan har detta förhållande givetvis medfört, att behovet av lagbestämmelser

nog gjort sig mindre kännbart. Uppenbarligen skulle det dock

vara till fördel, särskilt för allmänheten utom vederbörande stad, att kommissionärsväsendet

vunne en fastare utformning och mera enhetlig reglering.

Största vinsten synes dock, även örn frånvaron av under tjänstemannaansvar

verksamma kommissionärer hittills icke medfört allvarligare olägenheter, vara

att förvänta ur rättssäkerhetens synpunkt. Någon mera avsevärd olägenhet,

såsom ökad omgång eller kostnad för den rättssökande allmänheten, synes

näppeligen vara att befara och torde i varje fall ej kunna motväga de fördelar,

som — åtminstone för de något större domstolarnas del — kunna

väntas bliva följden genom ett mera enhetligt ordnat kommissionärsväsen.

Förevarande motion utmynnar i hemställan om åtgärder för kommissionärers

anställande vid stads- och överdomstolar. Bortsett redan därifrån,

att begreppet överdomstolar icke med nödvändighet behöver omfatta enbart

hovrätterna, torde emellertid böra ifrågasättas, huruvida en nyreglering

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

av kommissionärsväsendet i stad bör inskränkas till att avse verksamhet vid

rådhusrätterna i egentlig mening. Som ovan anförts, har ofta verksamheten

för de kommissionärer, som efter lokala initiativ anställts i ett flertal städer,

givits en vidare ram. Lämpligt torde därför vara att vid kommissionärsväsendets

ordnande jämväl kommer under omprövning, huruvida därvid icke

bör inbegripas kommissionärsverksamhet även hos exempelvis städernas

konkurs-, inskrivnings- och ägodelningsdomare, vid stadsstyrelser samt hos

magistraterna även i andra avseenden än dem, där redan enligt nu gällande

bestämmelser kommissionär skall finnas anställd.

På den närmare utformningen av hithörande bestämmelser saknar utskottet

anledning att ingå, då ordnandet av kommissionärsväsendet givetvis

ändock måste föregås av undersökningar och torde komma att röna inflytande

av de lokala förhållandena. Detsamma är förhållandet med den av

motionären utan särskilt yrkande berörda frågan örn utvidgad rätt för enskild

att genom allmänna posten träda i förbindelse med myndigheter och

offentliga befattningshavare, en fråga som för övrigt ingående behandlats i

f. d. hovrättsrådet Lilienbergs härovan omförmälda utredning. Utskottet,

som sålunda varken har anledning ansluta sig till därvid anförda synpunkter

eller finner allt gjort som härvidlag kan göras till undvikande av onödig

omgång och formalism, särskilt i avseende å hithörande förhållanden vid

överrätterna, förmodar emellertid att åtskilliga av dessa spörsmål enligt sin

egen natur komma att beaktas i samband med kommissionärsväsendets

ordnande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse

hos Kungl. Majit anhålla örn åtgärder för författningsmässigt

ordnande av kommissionärsverksamhet vid rikets överdomstolar

och städernas rättsväsen.

Stockholm den 25 april 1935.

Å utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: Herrar Nordborg, Berling, Rydberg,1) Björck, John, Hansson, Jacob,

Sandström, Holstenson och von Miihlenfels.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

7

Bilaga A.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss den 8 februari 1935 bar Kungl. Maj:t, med överlämnande

av en inom första kammaren väckt motion nr 219 örn anställande av kommissionärer

vid rikets rådhusrätter och överdomstolar, anbefallt hovrätten

att, sedan de under hovrätten lydande rådhusrätter berette tillfälle yttra sig

i ärendet, till utskottet överlämna yttrande över motionen.

I anledning härav får hovrätten, med överlämnande av de från rådhusrätterna

inkomna yttrandena, anföra.

Hovrätten får, under hänvisning till vad i nämnda yttranden anförts, tillstyrka,

att kommissionärer anställas vid rikets rådhusrätter. Vad därefter

angår frågan örn kommissionärers anställande vid hovrätterna får hovrätten,

då behov av biträde åt allmänheten vid ingivande av handlingar till hovrätten

samt vid anskaffande av laga kraftbevis med mera föreligger, förklara,

att hovrätten icke har något att erinra emot att kommissionärer anställas

jämväl vid hovrätterna.

Stockholm den 12 mars 1935.

På Kungl, hovrättens vägnar:

Birger Ekeberg.

Nils B. Piehl.

Bilaga B.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss den 8 februari 1935 har Kungl. Maj:t anbefallt Göta hovrätt

att, sedan de under hovrätten lydande rådhusrätter beretts tillfälle yttra

sig, avgiva yttrande över en inom riksdagens första kammare väckt motion

nr 219 örn anställande av kommissionärer vid rikets rådhusrätter och överdomstolar.

I likhet med de flesta under Kungl, hovrätten lydande rådhusrätter, som

yttrat sig i anledning av motionen, får Kungl, hovrätten tillstyrka, att vid

rådhusrätterna anställas kommissionärer. Beträffande dylik kommissionär

synas de i kungl, kungörelsen den 30 juni 1933 angående kommissionärer

hos statens förvaltningsmyndigheter meddelade föreskrifter i huvudsak kunna

vinna tillämpning.

Vidkommande därefter frågan om anställande av kommissionärer vid överdomstolarna

får Kungl, hovrätten anföra: Kungl, hovrätten vill erinra, att i

vademål och revisionsmål det på grund av stadgandena i 26 kapitlet 5 §

och 30 kapitlet 26 § rättegångsbalken åligger part att inställa sig i hovrätt

respektive Konungens nedre justitierevision antingen personligen eller genom

ombud, försett med vederbörlig fullmakt att utföra partens talan. Vidare

skall, då talan fullföljes genom besvär och besvärsskriften icke egenhändigt

av parten undertecknats, behörig fullmakt till besvärens ingivande vara dem

bifogad. De uppgifter, som åvila den som uppträder som ombud för part

i överdomstolarna, inskränka sig icke till ingivande och uttagande av hand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

lingar. Kungl, hovrätten vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på rättegångsbalkens bestämmelser örn muntliga förhör vid överdomstolarna

och örn det utsträckta muntliga förfarande, som torde komma att införas i

hovrätterna i samband med en blivande processreform. Av det sagda framgår,

att dessa rättegångsombuds åligganden äro av helt annan och betydligt

mera krävande art än de, som tillkomma kommissionärerna i de i motionen

omnämnda författningarna.

Behov av kommissionärer vid överdomstolarna kan icke heller anses föreligga,

då i städer, där dessa domstolar äro förlagda, finnas advokater, och

dessa äro bäst lämpade att såsom ombud tillvarataga den rättssökande allmänhetens

intressen. I varje fall torde man icke rimligen kunna begära,

att en kommissionär med det arbete och ansvar, som är förenat med bevakande

av mål vid domstol, skall kunna åtnöjas med arvode enligt de taxor,

som bestämts för kommissionär i domsagor och hos statens förvaltningsmyndigheter.

Emot anställande vid överdomstol av kommissionärer med uppgift allenast

att uttaga bevis och avskrifter eller att inhämta uppgifter har Kungl,

hovrätten intet att erinra. Kungl, hovrätten vill dock anmärka, att i Göta

hovrätt sedan lång tid tillbaka funnits och alltjämt finnas antagna s. k.

liovrättskommissarier, som gå allmänheten tillhanda. För dessa kommissarier

finnes emellertid ingen instruktion utfärdad, och de uppbära inga

andra arvoden än dem, de erhålla för sina uppdrag. Dessa arvoden kunna,

efter vad Kungl, hovrätten förvissat sig örn, icke anses oskäliga. Antalet

kommissarier är två, av vilka dock för närvarande endast en tjänstgör.

Denne träffas varje dag å hovrätten. Brev och försändelser adresserade till

»kommissionären hos Göta hovrätt» omhändertagas av honom. Så länge

denne kommissarie tjänstgör, kan han alltså ombesörja uttagande och översändande

av bevis och avskrifter samt besvara förfrågningar.

Från rådhusrätterna inkomna yttranden bifogas.

Jönköping den 7 mars 1935.

På Kungl, hovrättens vägnar:

G. Fischer.

Gunnar Arbman.

Bilaga C.

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss den 8 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt hovrätten

över Skåne och Blekinge att, sedan de under hovrätten lydande rådhusrätterna

beretts tillfälle yttra sig, avgiva utlåtande över en inom första kammaren

innevarande år väckt motion nr 219 örn anställande av kommissionärer

vid rikets rådhusrätter och överdomstolar. I anledning härav får hovrätten,

med överlämnande av de till hovrätten inkomna yttrandena, anföra

följande.

Enligt domsagostadgan skall i varje domsaga finnas anställd en kommissionär

med åliggande att under tjänstemannaansvar tillhandagå med ingivande

till domaren av ansökningar och andra handlingar, med uttagande

och översändande av expeditioner och ingivna handlingar samt med anskaf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 9

fande och översändande av avskrifter och bevis. I kungl, kungörelse den 30

juni 1933 stadgas, att kommissionär med i stort sett liknande uppgifter som

domsagokommissionärens skall finnas hos ett stort antal statliga förvaltningsmyndigheter,

däribland statsdepartement, centrala ämbetsverk och länsstyrelser.

Slutligen skall kommissionär vara anställd hos vattendomstolar samt, för

ärenden angående inteckning i fartyg, hos Stockholms rådhusrätt. De allmänna

överdomstolarna liksom även, med nyss angivna undantag, rådhusrätterna

sakna emellertid kommissionärer.

Enligt hovrättens mening äga de skäl, som föranlett inrättande av kommissionärsbefattningar

hos förut nämnda myndigheter, i det väsentliga även

giltighet beträffande rådhusrätter. Vid dessa synes sålunda ungefär samma

behov av kommissionär föreligga som i domsagorna. Hovrätten anser

därför lämpligt, att bestämmelser utfärdas örn anställande av kommissionärer

hos rådhusrätterna, därvid de rörande domsagokommissionärerna givna

stadgandena i allmänhet böra kunna vinna tillämpning.

För hovrättens del har allmänhetens behov i nu ifrågavarande hänseende

tidigare tillgodsetts av s. k. hovrättskommissarier, som förordnats av hovrätten.

Under de sista tiotalen år hava ej dylika befattningshavare fungerat.

I stället hava, då i enstaka fall handlingar insänts under »hovrättskommissionärens»

adress eller det eljest funnits påkallat, försändelser av dylikt slag

överlämnats till någon hovrättens extra tjänsteman, som vidtagit erforderliga

åtgärder därmed. Enligt rådande praxis betjänas allmänheten även direkt

per post av hovrättens expeditioner. Sålunda sändas på detta sätt t. ex.

lagakraftbevis från sekreterarexpeditionen även efter rekvisition från enskild

person och utan annan avgift än för postporto. Ehuru behov av kommissionär

i hovrätten ej gjort sig särskilt gällande, synes det likväl hovrätten vara

av vikt, att sådan befattning där inrättas och författningsenligt regleras.

Hovrätten får därför tillstyrka, att motionens syfte även för hovrättens del

förverkligas, dock bör härvid påpekas, att inom en hovrättskommissionärs verksamhetsområde

ej bör inrymmas ombudsmannaskap i hovrättsprocess, i

vilket avseende helt andra regler än de för kommissionär vanliga böra gälla.

Malmö den 13 mars 1935.

På Kungl, hovrättens vägnar:

S. Bruzelius.

E. Ahlgren.

Bilaga D.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Svea Hovrätt.

Genom skrivelse den 11 innevarande februari har Kungl. Hovrätten berett

Stockholms rådhusrätt tillfälle att avgiva yttrande i ärende rörande fråga

örn anställande av kommissionär vid rikets rådhusrätter och överdomstolar.

Frånsett ärenden angående inteckning i fartyg, för vilka enligt kungl,

kungörelsen den 1 november 1901 skall hos Stockholms rådhusrätt finnas

anställd kommissionär torde det äga sin riktighet att, såsom motionären

anför, gällande författningar icke föreskriva, att kommissionär skall finnas

anställd vare sig hos överdomstolarna eller hos underdomstolarna i stad.

Vid sådant förhållande har i varje fall inom Stockholms rådhusrätt något

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

anställande av kommissionär för övriga rättsärenden icke ansetts kunna ske

Då Kungl. Majit reglerat denna fråga för visst särskilt fall, torde det icke

tillkomma rådhusrätten själv att komplettera denna reglering genom egna

föreskrifter.

Att däremot behov av en dylik komplettering föreligger, har för rådhusrätten

länge statt klart. Sin uppfattning i detta hänseende fick rådhusrätten

tillfälle att framlägga, då Stockholms magistrat och samfällda rådhusrätt

den 28 oktober 1921 avgåvo underdåniga utlåtanden över ett av f. d. hovrättsrådet

G. Lilienberg den 31 december 1920 avgivet betänkande medförslag

till förordning angående rätt att med allmänna posten till offentlig

myndighet insända handlingar m. m. Nämnda betänkande åtföljdes bland

annat av ett förslag, till kungörelse angående anställande av kommissionär

hos ^ rådhusrätt, magistrat och stadsstjrelsc. Till detta förslag samt vad

magistraten och rådhusrätten1) i sina här i avskrift bilagda utlåtanden däröver

anförde tillåter sig rådhusrätten nu hänvisa, allenast med det tillägg,

att hänvisningen till 1920 års domsagostadga bör utbytas mot hänvisning

till nu gällande föreskrifter. Till bevis, att även sedermera önskemål örn

inrättande av en ordnad kommissionärsverksamhet vid rådhusrätten yppats,

får rådhusrätten vidare bilägga avskrift av en den 10 maj 1928 av dåvarande

aktuarien vid rådhusrätten till magistraten ingiven framställning i ämnet.1)

Denna framställning .har icke hittills föranlett någon åtgärd, beroende på

att man ansett sig i det längsta böra avvakta ett resultat av den Lilienbergska

utredningen i. frågan. Att något sådant resultat ännu icke lärer

föreligga, torde hava sin förklaring i att i denna utredning förslaget i vad

det avser kommissionärer sammankopplats med en vida mera vittutseende

fråga, nämligen rörande utvidgning av rätten att till offentlig myndighet

insända handlingar med posten, i vilket hänseende förslaget torde hava mött

åtskillig kritik (se härom t. ex. överståthållareämbetets här i avskrift bifogade

utlåtande av den 3 januari 1922).1)

heider åberopande av vad rådhusrätten sålunda anfört får rådhusrätten

alltså för sin del förorda att denna fråga nu utan ytterligare dröjsmål löses

genom statsmakternas försorg.

Därest åtgärder i detta avseende vidtagas, synas de, i likhet med vad det

Lilienbergska förslaget avsåg, böra utsträckas att omfatta kommissionärsuppdrag

jämväl i ärenden, som handläggas av magistrat.

Motionen avser såsom nämnts jämväl anställande av kommissionärer hos

överdomstolar. I detta hänseende torde något rådhusrättens uttalande icke

vara påkallat.

Stockholms rådhus den 15 februari 1935.

På samfällda rådhusrättens vägnar:

Frans Aug. Find.

W. Hilarion Wistrand.

l) Här uteslutet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

11

Bilaga E.

Till Konungen.

Genom överståthållareämbetet har Stockholms magistrat anmodats att i

anledning av Eders Kungl. Maj:ts remiss den 6 maj 1921 avgiva underdånigt

utlåtande över ett av f. d. hovrättsrådet G. Lilienberg avgivet betänkande

med förslag till förordning angående rätt att med allmänna posten till offentlig

myndighet insända handlingar m. m.

Betänkandet innehåller vidare ett förslag till kungörelse angående anställande

av kommissionär hos rådhusrätt, magistrat och stadsstyrelse.

I vad förslagsställaren anfört rörande behovet och lämpligheten av att

kommissionärer anställas jämväl hos nu ifrågavarande institutioner instämmer

magistraten till fullo.

I förslagets 2 § stadgas, att kommissionärer skall förordnas av myndighet,

hos vilken han skall vara anställd, dock att kommissionär hos rådhusrätt

förordnas av magistraten. Vidare stadgas i 4 § att, därest, såsom enligt

1 § kan ske, flera kommissionärer äro hos en myndighet förordnade, myndigheten

må, efter vad lämpligt finnes, mellan dem fördela de uppdrag, vilka

icke uttryckligen äro lämnade till viss kommissionär. Måhända skulle sistnämnda

stadgande kunna något omformuleras i syfte att tydliggöra, vad

som väl bör vara förhållandet, eller att denna fördelning av ärendena bör

verkställas av samma myndighet, som tillsatt kommissionärerna, d. v. s.

beträffande kommissionärer hos rådhusrätt av magistraten.

Denna fördelning av ärendena mellan flera kommissionärer torde, vad

angår rådhusrätt, som arbetar på avdelningar, i regel lämpligast ske sålunda,

att viss eller vissa avdelningar anvisas åt varje särskild kommissionär.

Magistraten har utgått från, att förslagets avfattning icke lägger hinder i

vägen för en sådan anordning.

I 5 § av nu ifrågavarande förslag stadgas att vissa bestämmelser i stadgan

den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning

skola äga motsvarande tillämpning i fråga örn myndighet och kommissionär,

som förevarande kungörelse avser.

Magistraten har härutinnan till en början ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida icke de sålunda åberopade bestämmelserna hellre borde inarbetas

i nu förevarande författning. Utan tvivel vore ett sådant tillvägagångssätt

ägnat att bereda lättnad för dem, som bliva satta att tillämpa författningen.

Särskilt skulle därigenom undgås de svårigheter i fråga örn tolkning av hänvisningens

innebörd, som eljest icke synas vara helt uteslutna.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

W. Hilarion Wistrand.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Bilaga F.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Göta Hovrätt.

Sedan rådhusrätten i Göteborg genom remiss den 11 innevarande februari

beretts tillfälle att avgiva yttrande över en inom riksdagens första kammare

väckt motion nr 219 örn anställande av kommissionärer vid rikets rådhusrätter

och överdomstolar, får samfällda rådhusrätten härmed anföra följande.

Motionen innefattar hemställan därom, att riksdagen ville i skrivelse till

Konungen anhålla, att kommissionärer måtte finnas anställda jämväl hos

rikets rådhusrätter och överdomstolar med de åligganden, som angivas i

kungl, kungörelsen den 30 juni 1933 angående kommissionärer hos statens

förvaltningsmyndigheter.

Samfällda rådhusrätten, som inskränker sitt yttrande över motionen till

vad densamma kan hava avseende å rådhusrätten härstädes, vill i anledning

av den i motionen gjorda hemställan erinra örn, att det därmed avsedda

syftet i huvudsak hittills torde hava vunnits genom att såsom kommissionär

anlitats den kommissionär, som är anställd hos överexekutor härstädes,

vilken stått till allmänhetens förfogande mot det arvode, som stadgas i förenämnda

författning. I sådant avseende har jämväl den härstädes anställde

förste stadstjänaren anlitats mot i regel enahanda arvode. Såvitt samfällda

rådhusrätten har sig bekant, har några större olägenheter av det hittills

tillämpade förfaringssättet icke förmärkts. Som den i motionen gjorda hemställan

emellertid synes samfällda rådhusrätten lämplig, får samfällda rådhusrätten

för sin del tillstyrka bifall till motionen.

Göteborgs rådhus den 21 februari 1935.

På samfällda rådhusrättens vägnar:

B. A. Wallinder.

Jarl Holmquist.

Bilaga G.

Till Kungl, hovrätten över Skåne och Blekinge.

I skrivelse den 11 februari 1935 har Kungl, hovrätten lämnat samfällda

rådhusrätten tillfälle att yttra sig över en inom riksdagens första kammare

väckt motion nr 219 örn anställande av kommissionärer vid rikets rådhusrätter

och överdomstolar.

Samfällda rådhusrätten får med anledning härav meddela, att kommissionär

sedan den 5 juli 1927 varit förordnad vid magistraten och rådhusrätten.

Som regel har därtill förordnats den vid rådhusrätten anställda ordinarie

aktuarien och instruktionen för kommissionären innehåller att för befattningen

skall i tillämpliga delar gälla vad i domsagostadgan finnes stadgat

örn kommissionär i domsaga.

Enär denna anordning visat sig vara till gagn, tillstyrker samfällda rådhusrätten

bifall till motionen, och detta desto hellre som det är uppenbart,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 13

att ett direkt korresponderande ''mellan allmänheten och landets myndigheter

skalle verka synnerligen betungande för myndigheterna.

Malmö rådhus den 20 februari 1935.

Å samfällda rådhusrättens vägnar:

S. E. Tillström.

N. G. Melander.

Bilaga H.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Göta Hovrätt.

Sedan rådhusrätten lämnats tillfälle att yttra sig över en av herr Erik

von Heland i riksdagens första kammare väckt motion örn anställande av

kommissionärer vid rikets underrätter och överdomstolar får rådhusrätten

härmed vördsamt anföra:

Det är ju möjligt att det vid någon eller några rådhusrätter tillampas ett

sådant system att det skulle kunna vara önskvärt att där få anställda kommissionärer

med uppgift att betjäna allmänheten. Det är emellertid rådhusrättens

egen erfarenhet att örn rådhusrättens ledamöter visa förståelse

för att kommunikationen med allmänheten skall försiggå på ett för allmänheten

tillfredsställande sätt — att denna förståelse är ganska allmän tror

sig rådhusrätten kunna vitsorda — införande av ett kommissionärsinstitut

med skyldighet att föra diarier m. m. skulle vara ägnad att för allmänheten

fördyra dess kostnader. Vid härvarande rådhusrätt inkomma årligen en hel

del framställningar med posten vilka upptagas direkt av den ledamot, vars

avdelning ärendet berör. Att förhållandet är allmänt vid rådhusrätterna

torde kunna härledas av att det så ofta inträffar att posten anlitas från

långt avlägsna trakter, där man säkerligen icke har någon kännedom örn

praxis vid denna rådhusrätt. Funnes en fast kommissionär är det väl troligt,

att denna finge hand örn alla dylika framställningar utan någon som

helst båtnad för allmänheten. En tänkbar utväg vore att länsstyrelserna

fingo en viss prövningsrätt, huruvida kommissionär skulle finnas vid rådhusrätt.

I de fall där anledning till klagomål av den art motionen anger

funnes skulle ju vederbörande domstol kunna förständigas att anställa kommissionär,

under det att andra rådhusrätter, som på annat och bättre sätt

sörjt för att allmänheten icke betungas med onödiga kostnader, skulle få

bibehålla det av dem använda systemet.

Halmstads rådhus den 16 februari 1935.

Å Rådstuvurättens vägnar:

Georg Bissmark.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Bilaga I.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Svea Hovrätt.

Genom Kungl. Hovrättens skrivelse elen 11 innevarande februari lämnad

tillfälle att avgiva yttrande angående förslag örn inrättande av kommissionärer

bl. a. vid Rikets rådhusrätter får rådhusrätten härigenom vördsamt

anföra följande.

Vid denna rådhusrätt mottages handlingar till rådhusrätten eller till magistraten

av tjenstförrättande borgmästaren samt behandlas av vederbörande

myndigheter i vanlig ordning, för så vitt givetvis fråga är örn ärenden, vilka

överhuvudtaget kunna ingivas utan befullmäktigat ombud.

Något klagomål har jag under min tioåriga tjänstetid härstädes aldrig

avhört beträffande det förhållandet, att särskild kommissionär icke finnes

anställd.

Handlingarna, som icke avhämtas av vederbörande personligen, avsändas

av mig, varvid jag stundom debiterar något mindre belopp för besvären

exempelvis 50 öre eller 75 öre, någon gång något mera därest besvärliga

inläggningar eller assureringar skola avsändas.

Både ingivandet och avsändandet bliva på detta sätt icke blott stundom

— och för det mesta — avgiftsfritt utan även, därest kostnad debiteras,

Ulligare än vanlig kommissionärstaxa.

Vid kansliet här finnes icke ständigt biträde utan endast vid de tider, då

längder och dylikt skola utskrivas eller avskrivas.

Skulle en kommissionär bliva anställd skulle borgmästaren för det första

få svårighet med att anskaffa någon, som ständigt skulle stå färdig med att

sända eller ingiva, varjämte det för varje fall skulle bereda honom idel besvär

med att giva bud exempelvis örn ett bevis eller protokoll skulle avsändas.

Därtill komme, att han finge tala örn i detalj huru med varje ärende

skulle förfaras, vilket besvär bleve större än örn han själv på ett par minuter

skriver ett postförskott eller dylikt.

Då exempelvis en beställning på ett gravationsbevis inkomme per telefon

skulle borgmästaren i stället för att själv skicka det sända bud på kommissionären,

att ett bevis funnes att expediera samt därefter meddela vart

detta bevis skulle sändas.

Örn handlingar inkomme, som tarvade komplettering, skulle borgmästaren

likaledes underrätta kommissionären samt omsorgsfullt inpränta, vad som

ytterligare erfordrades.

Ett inrättande av kommissionärsbefattning vid en rådhusrätt som denna

skulle sålunda endast förorsaka vederbörande myndighet besvär, öka allmänhetens

utgifter för expeditionen samt i sin mån bidraga till det redan allt

för myckna lagstiftandet i tid och otid.

Beträffande de större rådhusrätterna är givetvis förhållandet ett annat.

Några klagomål torde dock även beträffande kommissionärsförhållandet vid

dessa vara sällsynta.

Rådhusrätten får för sin del vördsamt avstyrka den ifrågasatta institutionens

reglerande genom lagstiftning.

Trosa den 27 februari 1935.

Henry Anckarman

Rådhusrättens ordförande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

15

Bilaga K.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hovrätt.

Med anledning av Kungl, hovrättens remiss den 11 februari 1935, varigenom

rådhusrätten i Kalmar beretts tillfälle att avgiva yttrande över en

inom riksdagens första kammare väckt motion örn anställande av kommissionär

vid rikets rådhusrätter och överdomstolar, får rådhusrätten härmed anföra

följande.

"Vid rådhusrätten finnes redan införd den ordningen, att till »kommissionären

vid rådhusrätten» ställda skrivelser med begäran örn uttagande av

bevis och resolutioner, inhämtande av upplysningar eller andra uppgifter

samt ingivande till befattningshavare vid rätten eller till inskrivningsdomaren

av handlingar mottagas, i förekommande fall utkvitteras samt brytas av

magistratens ordförande och av honom efter ärendets beskaffenhet fördelas

Eå de vid rådhusrättens tre särskilda expeditioner anställda expeditionsiträdena,

vilka en var inom sitt arbetsområde ombesörja det begärda ärendet

och mot samma arvode, som gäller för vid domsagornas kanslier anställda

kommissionärer, redovisa ärendet till sökanden. På alldeles samma

sätt förfares här, när, som ofta sker, skrivelser i ovannämnda syften anlända

till någon av befattningshavarna personligen.

Något trängande behov av lagstiftning i ämnet synes sålunda för denna

rådhusrätts vidkommande icke föreligga.

Att det ansetts nödvändigt förordna örn kommissionärers anställande vid

domsagorna har antagligen till en del haft sin grund däri, att domsagornas

kanslier icke sällan äro förlagda på platser, där ingen yrkesutbildad advokat

är bosatt. Då i varje stad med rådhusrätt torde finnas någon sådan advokat,

vilkens adress kan erhållas genom telefonkatalog eller handelskalender, bortfaller

detta skäl för rådhusrätternas vidkommande. I Kalmar finnas sex

yrkesutbildade advokater.

I detta sammanhang vill rådhusrätten icke underlåta framhålla, att officiellt

anställande av kommissionär vid rådhusrätt kan medföra icke önskvärd

konkurrens med stadens advokater, särskilt örn kommissionären berättigas

att, i analogi med vad beträffande domsagornas kommissionärer är

praxis, till rätten ingiva handlingar i ansökningsärenden, vartill kommer att,

då till kommissionär sannolikt komme att förordnas icke rättsbildat biträde,

ansökningshandlingarna ofta komme att vara oriktiga eller ofullständiga.

På grund av vad sålunda anförts får rådhusrätten vördsamt avstyrka, att

lagstiftning, i vad rådhusrätterna angår, äger rum i det ämne, motionen

omfattar.

Kalmar rådhus den 22 februari 1935.

På rådhusrättens vägnar:

Y. Malmquist.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Bilaga L.

Till Kungl. Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Sedan rådhusrätten i Trälleberg enligt Kungl, hovrättens skrivelse av den

11 innevarande februari månad lämnats tillfälle att inkomma med yttrande

över en inom riksdagens första kammare väckt motion örn anställande av

kommissionärer vid rikets rådhusrätter och överdomstolar, får rådhusrätten

härutinnan vördsamt anföra:

Rådhusrätten kan helt instämma i motionens syfte såvitt angår anställande

av kommissionärer hos underdomstolarna i stad, ty det är otvivelaktigt, att

avsaknaden av sådana befattningshavare för den rättssökande allmänheten

medför svårigheter och extra kostnader.

Med insikten härom har rådhusrätten för mera än fyra år sedan härstädes

sökt råda bot på nämnda sakförhållande genom att på eget initiativ utse

person att med kommissionärs befogenhet tillhandagå allmänheten--- ■—J)

Rådhusrätten anser sålunda synnerligen önskvärt, att fast kommissionärsskap

hos rådhusrätt fastslås i lag.

Det torde vara otvivelaktigt, att rätt avsevärda kostnader uppstå för parter

vid bevakning av mål hos rikets överdomstolar. Men härvidlag må anses,

att det verkliga sakförhållandet ligger något annorlunda till. En fullföljd

av mål hos överdomstolar är ju ett direkt led i en pågående processföring

och med de skarpt utmärkta formella behörighetskrav och kravet på handlingarnas

befintlighet i övrigt i fullgott formellt skick vid ingivandet till överrätter,

torde större krav böra ställas på ombudsbehörigheten än vad ett kommissionärsskap

med icke juridiskt utbildad person innebär. Med den praxis, som

nu råder, skicka advokater och allmänhet från rikets övriga orter nästan

undantagslöst handlingar, avsedda för överdomstolar, till juridiska ombud,

bosatta å de platser, där överdomstolar finnas. Enligt uppkommen sedvänja

anses det härvidlag åligga sistnämnda jurister icke blott att ingiva handlingarna

till överrätten på grund av vidfogad fullmakt utan även att före ingivandet

noggrant granska handlingarnas formella oantastlighet, särskilt som

just dessa jurister genom sin verksamhet äro särskilt förtrogna med överrätternas

skriftväxlingsformer och arbetssätt.

Det torde förty icke vara rådligt att hos överrätterna tillsätta kommissionärer

med i allo vidsträckt befogenhet att uppträda såsom formell part i

verkliga rättegångsmål. Deras kompetens räcker icke till och rättssäkerheten

skulle för många parter sättas i fara.

Däremot torde intet hinder möta för införandet av ett begränsat kommissionärsskap

hos överrätterna, d. v. s. att en kommissionär utan sysslande

med partsskap i rättegångsmål skulle äga befogenhet att uttaga lagakraftbevis

och övriga bevis, beställda direkta avskrifter av inneliggande handlingar

m. m.

I slutet av åberopade motionen har motionären framhållit såsom önskvärt,

att allmänheten skulle kunna utan anlitande av kommissionär direkt

korrespondera med landets myndigheter.

Rådhusrätten får på det allra bestämdaste motsätta sig ett sådant förslag.

Utom det allmänt kända förhållande, att oansvariga personer mycket ofta

uppvakta myndigheterna med rena okynnesskrivelser, klanderskrivelser mot

viss ämbetsman eller visst sakförhållande m. m., måste det anses alldeles

uteslutet, att j>ersoner i domarställning skulle kunna vara skyldiga att i

'') Här redogöres för kommissionärsväsendet i staden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 17

skrif tväxlingsform besvara frågor och påfordrade upplysningar i förhållanden,

som sedermera skulle bliva föremål för ett slutgiltigt rättsligt bedömande.

Med de ringa avgifter, som kommissionärer enligt gällande regler äro skyldiga

att sig åtnöja, torde någon börda för allmänheten icke läggas. Den

som vill uttaga eller ingiva handlingar eller bekomma vissa uppgifter och

som icke önskar personligen företräda hos vederbörande myndighet, bör med

lätthet kunna underkasta sig de nu fastställda kommissionärskostnaderna.

Trälleborgs Rådhus den 26 februari 1935.

För Rådhusrätten:

Alvin Wirgin.

Finar Runquist.

Bilaga M.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Sedan utskottet i skrivelse av den 31 januari 1935 anhållit örn Föreningen

Sveriges Stadsdomares yttrande över en inom riksdagens första kammare

av herr von Heland väckt motion örn anställande av kommissionärer vid

rikets rådhusrätter och överdomstolar, får föreningen anföra följande.

Motionen innefattar hemställan därom, att riksdagen ville i skrivelse till

Konungen anhålla, att kommissionärer måtte finnas anställda jämväl hos

rikets rådhusrätter och överdomstolar med de åligganden, som angivas i

kungl, kungörelsen den 30 juni 1933 angående kommissionärer hos statens

förvaltningsmyndigheter.

Föreningen, som inskränker sitt yttrande över motionen till vad densamma

kan hava avseende å rådhusrätterna, vill i anledning av den i motionen

gjorda hemställan erinra därom, att det därmed avsedda syftet i

huvudsak hittills torde hava vunnits genom att såsom kommissionärer vid

rådhusrätterna anlitats därstädes anställd rådhusvaktmästare eller i fall, då

magistraten eller ledamot därav är överexekutor, den kommissionär, som

skall vara anställd hos överexekutor. Nämnda personer torde såsom regel

hava stått till allmänhetens förfogande mot det arvode, som stadgas i förenämnda

författning. Såvitt föreningen har sig bekant, har några större

olägenheter av det hittills tillämpade förfaringssättet icke förmärkts. Då den

i motionen gjorda hemställan emellertid synes föreningen lämplig, får föreningen

för sin del tillstyrka bifall till motionen.

Göteborg den 20 februari 1935.

A föreningens vägnar:

Bernh. Lindberg.

Jarl Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 193ö. 12 sami. 2 avd. Nr 5.

1036 85 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:308 Skrivelse till Konungen angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid rikets överdomstolar och städernas rättsväsen. s. 1 i texten