Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

1935-05-24 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1935:9, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1935 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, i anledning

av väckt motion örn åtgärder för åstadkommande

av ökad utskeppning av lapplandsmalm över svensk

hamn.

I en uti riksdagens första kammare väckt, till utskottet hänvisad motion,

nr 242, hava herr Hansén m. fl. hemställt, att riksdagen ville hos Kungl.

Majit anhålla örn skyndsam utredning rörande de åtgärder, som må erfordras

för att tekniska och ekonomiska förutsättningar skola skapas för ökad

utskeppning av lapplandsmalm över svensk hamn.

Som grund för sin hemställan anföra motionärerna i huvudsak följande:

Med hänsyn till det betydande arbetareantal, som funne sysselsättning vid Motionen.

malmutlastningen, vore det ur flera synpunkter av vikt, att fördelningen av

malmexporten från malmfälten i Lappland på de båda utskeppningshamnarna,

Luleå och Narvik, skedde på det ur landets synpunkt mest gynnsamma

sättet. Den nuvarande tidpunkten, då statsmakterna på många olika

vägar sökte bekämpa den rådande arbetslösheten, syntes vara särskilt lämplig

för överväganden i detta hänseende, och staten, såsom delägare till hälften

i det företag, som närmast hade avgörandet av denna fördelning i sin

hand, borde hava stora möjligheter att inverka på frågans lösning i önskvärd

riktning. Skeppningen över Luleå vore visserligen stängd under en del

av vintern på grund av isförhållandena, men denna omständighet hade icke

på långt när samma betydelse nu som vid sekelskiftet. Fartygsmaterielen

hade utvecklats i sådan riktning, att risken för fartygen vid gång i is blivit

betydligt begränsad, och statsisbrytareverksamheten för uppehållande av

sjöfarten på Norrlands hamnar under en större del av året än tidigare varit

möjligt måste betecknas såsom mycket framgångsrik. Erfarenheten under

senare år hade även givit vid handen, att malmskeppning över Luleå vid

behov kunde utsträckas ett gott stycke in på vintern. Åren 1929 och 1930

uppgick malmbolagets utlastning i Luleå till över 2 miljoner ton — mot omkring

5 1]2 miljoner ton över Narvik — och en betydande stegring utöver

förstnämnda kvantitet torde kunna åstadkommas genom relativt ringa ökning

av den tekniska utrustningen. En del malmkunder önskade få sin

malm i krossat skick, och 1934 års riksdag hade (i skrivelse nr 301) även,

med beaktande av önskvärdheten av att den svenska utfraktshamnen för

lapplandsmalmen skulle vara rustad för tillgodoseende av köparnas krav,

anhållit örn utredning rörande åstadkommande under gemensam medverkan

av därav intresserade olika parter av en krossverksanläggning å Svartön. När

denna fråga vunnit sin lösning, hade åtminstone ett hinder för ökad skeppning

över Luleå bragts ur världen. Bland de fördelar, som en till förmån för

Luleå ändrad fördelning av lapplandsmalmens utskeppning skulle medföra,

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 12 sami. 2 avd. Nr 9. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Utskottet.

borde i främsta rummet nämnas de ökade arbetstillfällena, i första hand i

Luleå stad men även vid järnvägen i hela dess utsträckning mellan malmfälten

och Luleå och vidare indirekt i hela den kringliggande bygden, som

skulle få ökad avsättning för sina lantmannaprodukter. Huru stor denna

ökning kunde bli rent siffermässigt sett, kunde icke angivas utan en närmare

undersökning. För Luleå hamn, vars affärer genom den starkt minskade

malmutlastningen kommit i ett ganska oroväckande tillstånd, skulle

en betydande ökning av trafiken vara den allra bästa hjälpen. Statens järnvägar

skulle genom den längre fraktvägen på dess linjer tillföras ökade inkomster.

Även för statens vattenfalls verk skulle en dylik omläggning betyda

ökad avsättning av kraft, såväl för banans drift som vid anläggningarna på

Svartön, och medföra ökade inkomster. Slutligen omnämndes den ökning i

statens inkomst av sjöfartsavgifter, som vore att påräkna genom ökad trafik

på svensk hamn. Allt detta gjorde, att frågan icke vore av enbart lokal betydelse,

utan att en lycklig lösning av densamma skulle sträcka sina verkningar

till hela landet. Motionärernas avsikt vore icke, att de åtgärder, å

vilka en blivande utredning kunde giva anvisning, skulle inkräkta på bolagets

rätt eller bliva betungande för dess ekonomi, utan att det skulle lyckas

att finna någon anordning i den angivna riktningen, som med berättigad

hänsyn tagen till bolagets intressen vore ur nationalekonomisk och social

synpunkt bättre än den nuvarande.

Då motionen, som ovan anförts, liksom över densamma avgivna yttranden,

uteslutande tager sikte på den järnmalm, som från Norrbottensgruvorna

— i första hand Gellivare och Kiruna — utskeppas över Luleå och Narvik,

saknar utskottet anledning uttala sig om utskeppningen av lapplandsmalmer

av annan art eller över andra svenska hamnar än Luleå (Svartön).

Då motionärernas hemställan allenast syftar till utredning av hithörande

spörsmål, vill utskottet strängt begränsa sitt utlåtande till frågan örn en dylik

utrednings lämplighet. Det synes då huvudsakligen böra övervägas, dels

huruvida icke tillräckligt material redan föreligger för bedömande av denna

fråga, dels huruvida under senaste tid nya omständigheter tillkommit, som

icke kunnat tagas i betraktande vid tidigare utredningar, dels ock huruvida

en utredning, örn sådan kommer till stånd, överhuvud kan tänkas komma alt

anvisa åtgärder av den beskaffenhet att statsmakterna hava möjlighet att

därmed ingripa gestaltande på området.

I förstnämnda hänseende får utskottet erinra örn, att järnmalmsexporten

på grund av sin vikt för den svenska folkhushållningen sedan lång tid ägnats

ingående uppmärksamhet från det allmännas sida och från tid till annan

gjorts till föremål för utredning. Senast hemställde 1934 års riksdag i skrivelse

nr 301 om utredning rörande en fråga, som äger det närmaste samband

med nu föreliggande spörsmål. Den därvid ifrågasatta malmkrossningsanläggningen

å Svartön torde väl i själva verket böra föregås av en sådan

prövning, varom hemställes i motionen. Obestridligt är för det andra även

att på senaste åren omständigheter tillkommit, som icke i full utsträckning

kunnat komma under bedömande vid ingående av malmavtalen. Utskottet

får i sådant avseende hänvisa till det minskade beroendet av isförhållandena

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 3

i Bottenhavet, vilket tilläventyrs kan sammanhänga med klimatologiska förändringar

och i varje fall med tillkomsten av våra statsisbrytare, ävensom

den omständigheten, att malmlastningshamnen vid Luleå gjorts tillgänglig

för allt större fartyg. Härjämte måste beaktas de moderna strävandena till

rationalisering av arbetsprocesser med minskat behov av mänsklig arbetskraft

som följd. Härtill komma de ständigt fluktuerande, ofta språngvisa

förändringarna i det allmänna ekonomiska världsläget, vilka starkt göra

sig gällande på de områden, som beröras av malmexporten. Vidare får utskottet

erinra därom, att statsmakterna otvivelaktigt äga möjligheter att inverka

på de förhållanden, som bestämma malmexportens riktning. Staten

äger sålunda icke blott stor del i företagen för malmens utvinnande, utan

behärskar även uttransporten av densamma såsom ägare till järnvägen och

dess elektriska drivkälla samt upplags-, lossnings- och lastningsanordningarna

i den svenska exporthamnen, vilket allt giver staten icke blott möjligheter

att inverka på förevarande förhållanden, utan även ett direkt intresse

av deras ändamålsenliga ordnande. Härtill kommer, att statens verksamhet

för det allmänna statsändamålet i avseende å ett företag av denna utsträckning

måste ske under särskilt omsorgsfullt beaktande av företagets stora betydelse

för en ansenlig befolkning och hela vårt näringsliv.

Nu anförda synpunkter torde böra läggas även på bedömandet av de yttranden

över föreliggande motion, som på grund av utskottets hemställan inkommit

från kommerskollegium, järnvägsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens

län. Från Luleå stad har även inkommit yttrande i ärendet. Yttrandena

hava såsom bilagor fogats vid detta utlåtande. Detsamma är fallet med

ett uttalande av styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, begärt av

andra kammarens tillfälliga utskott nr 5, till vilket utskott hänvisats en i

andra kammaren väckt likalydande motion. I avseende å den utredning, vars

lämplighet utgör enda föremålet för första kammarens utskotts utlåtande,

anföres

av kommerskollegium — vilket dock utgår från en strängt frihandelsbetonad

inställning — att en närmare undersökning av hela problemet är nödvändig

för utrönande örn de uppoffringar, som från statens sida torde komma

att erfordras, ur det helas synpunkt kunna uppvägas av de av motionärerna

anförda gynnsamma biverkningarna,

av järnvägsstyrelsen — vilken begränsar sig till ett bedömande ur statens

järnvägars intressesynpunkter — att en omläggning är genomförbar utan

minskning av nettobehållningen å malmbanan, varvid dock något försök

icke gjorts att siffermässigt bestämma de indirekta kostnadsökningarna, samt

att styrelsen icke hade något yrkande beträffande frågan, huruvida den begärda

utredningen borde komma lill stånd,

av länsstyrelsen i Norrbottens län, att en utredning vore av flera skäl indicerad

på grund av under senare tid inträffade förändringar i skeppningsför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

hållandena, varjämte en dylik utredning även borde taga sikte på av länsstyrelsen

utförligt angivna synpunkter örn Gellivaremalinfältens tillgodoseende,

samt i det av stadsfullmäktige i Luleå beslutade yttrandet, att ett varmt

bifall skänktes motionen med åberopande av ett flertal närmare angivna skäl,

varemot exportföreningens styrelse —- som enbart bedömer förslaget ur

affärsmässig synpunkt — ifrågasätter behovet av utredning, då övervägande

nackdelar skulle följa av en ökad skeppning över Luleå.

Vidare har utskottet berett trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

tillfälle yttra sig i frågan, och har med anledning därav bolagets verkställande

direktör inför utskottet närmare belyst bolagets ställning därtill.

Utskottet har under ärendets fortsatta beredning särskilt övervägt de olika

möjligheter, som äro tänkbara för beredande av en ökad avsättning inom

landet av lapplandsmalmen och dess biprodukter samt de svårigheter, vilka

särskilt för Luleå stads del icke blott redan nu gjort sig kännbara, utan även

och framför allt äro att befara i samband med utlöpandet år 1937 av de

bestämmelser, som till förmån för staden meddelats om malmutskeppningen

över dess hamn.

Inga av de av föreliggande spörsmål berörda myndigheter, vilka mera

ingående yttrat sig över motionen, lia avstyrkt densamma. Styrelsen för

exportföreningen, som uttalat sig i avstyrkande riktning, har endast i allmänna

ordalag motiverat sin ståndpunkt och därvid enbart givit uttryck åt

strängt affärsmässiga synpunkter samt sålunda avsiktligt icke ingått på bedömande

av andra sidor av frågan.

Slutligen bör framhållas att, även örn hittills anmärkta och för utskottet i

övrigt kända förhållanden måhända icke äro ägnade att giva näring åt mera

vittgående förhoppningar på en vändning till det bättre i det bekymmersamma

läge, som följt av nedgången av skeppningen över malmbanans

svenska exporthamn, likväl å andra sidan ytterligare försämring för i motionen

avsedda intressen icke kan anses utesluten. Utskottet får i sådant avseende

hänvisa till den av gruvbolaget ifrågasatta ytterligare inskränkningen

av brytningen i Gellivare (Malmberget) och alltså av malm, som helt utskeppas

över Luleå, vidare till det redan nämnda förestående utlöpandet av de

garantier, som syfta till befrämjande av denna utskeppning, ävensom till faran

för ett omslag i det nuvarande, för malmutförseln i det hela likväl relativt

gynnsamma konjunkturläget.

Efter övervägande härav har utskottet icke kunnat undgå finna, att skäl

föreligga för en utredning i av motionärerna avsedd riktning. För utredningsyrkandet

tala ej blott behovet av en avvägning av olika intressen inom landet

och de senaste årens ändrade förhållanden utan även förhandenvarande

möjligheter för statsmakterna att inverka på ifrågavarande område, allt ämnen,

som utskottet icke vill föregripa. Vidare förtjänar beaktas, att den

ifrågasatta utredningen komme att få ett organiskt samband med av riksdagen

tidigare begärd sådan. Flera av de på frågans lösning inverkande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

5

faktorerna torde för övrigt redan vara i avsevärd mån kända och i huvudsak

blott behöva sammanställas till ett gemensamt bedömande.

Emellertid torde vidare böra beaktas, att de tekniska förutsättningarna för

en utskeppning av lapplandsmalm över svensk hamn i åtskilligt större utsträckning

än för närvarande är fallet redan förefinnas, och att en utökning

av den rent tekniska utrustningen utöver redan förutsedda behov därför huvudsakligen

torde vara en ekonomisk fråga. Däremot är icke uteslutet, att jämväl

andra förutsättningar än de tekniska och ekonomiska böra komma under

omprövning vid en utredning, vilken utskottet dock icke anser sig böra

föregripa heller i detta avseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa örn undersökning för att

utröna, huruvida utsikter förefinnas att genom åtgärder av

statsmakterna främja malmutskeppningen över Luleå.

Stockholm den 24 maj 1935.

Å utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Berling, John Björck, Jacob Hansson, Sandström,

Holstenson och Heuman.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS

KOMMERSKOLLEGIUM

Bergsbyrån

Stockholm den 5 mars 1935.

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 februari 1935 har Kungl. Kommerskollegium

att avgiva yttrande över det i motionen nr 242 i första kammaren

avhandlade ärendet om åtgärder för åstadkommande av ökad utskeppning

av lapplandsmalm över svensk hamn, och får Kollegium härmed anföra

följande.

För ett bedömande av förutsättningarna för en ökad utskeppning av lapplandsmalm

över svensk hamn torde det vara lämpligt att undersöka huru

de i motionen angivna utskeppade kvantiteterna fördela sig på de särskilda

gruvfälten. Med ledning av uppgifter i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

styrelseberättelser ha följande tabeller upprättats över bolagets skeppningar.

Malmutskeppning från Luleå (i 1 000-tal ton).

Kiruna-

Gellivare-

Luossavaara-

Tuolluvaara-

Freja-malm

1924 ____

---- 162

985

3

15

1925 ____

---- 116

1 872

—

49

_

1926 ____

____ 112

1 248

6

56

_

1927 ____

.... 59

2 371

2

32

_

1928 ____

____ 11

1 301

5

16

__

1929 ____

---- 105

2 084

2

16

50

1930 ____

____ 121

1 841

—

19

46

1931 ____

____ 53

836

2

10

37

1932 ____

____ 15

312

—

12

7

1933 ____

____ 147

384

—

—

16

1934 ____

____ 772

810

34

18

23

Malmutskeppning från Narvik (i 1 000-tal ton).

Kiruna-

Gellivare-

Luossavaara-

Tuolluvaara-malm

1924 ____

.... 3135

71

176

25

1925 ____

.... 4 288

259

114

79

1926 ____

____ 3 778

4

160

122

1927 ____

---- 5 580

10

440

117

1928 ____

____ 2 148

—

225

129

1929 ____

----5 156

—

295

81

1930 ____

____ 5 095

—

216

89

1931 ....

---- 2 604

—

77

62

1932 ____

____ 1 189

—

85

24

1933 ....

____ 1 465

—

129

12

1934 ____

____ 1957

—

369

12

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !). 7

Den Freja-malm, som direkt utlastats av Bergverksaktiebolaget Freja,

redovisas icke i L. K. A. B:s berättelser, men torde även denna hava i sin

helhet gått över Luleå. Gellivaremalmen har jämväl, som synes av tabellerna,

på senare tid uteslutande utlastats över Luleå. Det är alltså endast beträffande

de från järnvägsstationen Kiruna avsända malmerna från Kiirunavaara,

Luossavaara och Tuolluvaara, i det följande gemensamt kallade Kiruna-malm,

som någon förändring till förmån för Luleå är möjlig.

Kollegium utgår ifrån att bolagets ledning noga avväger fördelningen av

Kiruna-malmens utlastning i Luleå och Narvik så, att för varje sändning

summan av järnvägsvakt, ombordbringningskostnad och sjöfrakt blir den

minsta möjliga. Enligt vad från bolagets sida under hand uppgivits har

denna ekonomiska synpunkt haft till följd, att Kiruna-malm, som är destinerad

till hamnar vid Östersjön, utlastas i Luleå, med undantag endast av

brådskande skeppningar, då denna hamn är stängd av is, under det att i regel

malm med annan destinationsort går över Narvik. Den höga siffran för

år 1934 är föranledd av arbetskonflikt i Narvik.

Förutsättningen för att skeppningen över Luleå skall relativt taget kunna

ökas utan särskild tunga för bolaget, synes därför vara antingen stegrad

försäljning av Gellivare-malm eller ökad avsättning av Kiruna-malm till

Östersjöhamnar eller nedbringande av kostnaderna för malmens transport

över Luleå i sådan utsträckning att denna väg för utfrakten kan konkurrera

med den andra. Utsikterna för att statsmakterna skulle kunna bidraga

till ökad avsättning inom nu ifrågavarande område eller till stegrad försäljning

av Gellivare-malm synas vara skäligen små. Visserligen kan man

tänka sig att denna fråga kan beaktas vid traktatförhandlingar med berörda

makter, men någon omedelbar förbättring är dock icke att förvänta. Icke

heller för sjöfrakterna torde offentliga åtgärder kunna bliva av nämnvärd

betydelse.

Det återstår då egentligen blott järnvägsfrakterna inom landet saint kostnaderna

i utlastningshamnen, som kunde tänkas förändrade i sådan riktning,

att det av motionärerna uppställda önskemålet kunde tillgodoses. Staten

såsom ägare av såväl järnvägen som upplags-, lossnings- och lastningsanordningar

å Svartön har otvivelaktigt möjlighet att inverka på dessa kostnader.

Huruvida de uppoffringar från statens sida, som därvid torde komma att

erfordras, kunna ur det helas synpunkt anses bliva uppvägda av de utav

motionärerna anförda gynnsamma biverkningarna, finner Kollegium mycket

ovisst. För bedömandet härav är en närmare undersökning av hela problemet

erforderlig och en lycklig lösning av frågan skulle vara av stor betvdelse

för den närmaste orten.

Beträffande de tekniska förutsättningarna för ökad skeppling över Lulea

ha motionärerna omnämnt, att malmbolagets skeppning under vartdera av

åren 1929 och 1930 uppgått till över 2 miljoner ton. De tekniska förutsättningarna

för en utskeppning av något över 2 miljoner ton förefinnas sålunda

redan nu. Endast örn ekonomiska förutsättningar för en större skeppningskvantitet

kunna skapas, kan det därför vara erforderligt att ägna denna

del av frågan någon särskild uppmärksamhet, kvantitativt sett. Den av 1934

års riksdag begärda utredningen örn åstadkommande av en krossverksan1

liggning å Svartön, som motionärerna erinrat örn, torde få anses vara av

betydelse endast för Kiruna-malm, då den från Gellivare kommande malmen

redan vid sin gång genom sovringsverken vid gruvorna blivit krossad i erforderlig

grad. Det synes sannolikt, att, örn någon mera betydande ökning

av skeppningen över Luleå skulle kunna åstadkommas, denna komme att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

lill stor del utgöras av Kiruna-malm, varför en krossverksanläggning i

samband därmed bleve av större betydelse än som för närvarande kan tillmätas

densamma.

K. A. Fryxell.

Karl Sidenvall.

/C. G. Hindbäck.

KUNGL.

JÄRNVÄGSSTYRELSEN

Ekonomibyrån

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss den 8 februari 1935 har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över en av herr Hansén m. fl. i

första kammaren väckt motion nr 242, och får styrelsen i anledning härav

anföra följande.

Ifrågavarande motion, vilken i främsta rummet syftar till att bereda ökade

arbetstillfällen i första hand inom Luleå men även vid statens järnvägar

och indirekt inom den bygd, som i fråga örn avsättning av sina produkter är

beroende av Luleå och övriga stationssamhällen på sträckan upp till Malmfälten,

utmynnar i en hemställan, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla

örn skyndsam utredning rörande de åtgärder, som må erfordras för

att tekniska och ekonomiska förutsättningar skola skapas för ökad utskeppning

av lapplandsmahn över svensk hamn.

Det torde närmast ankomma på övriga myndigheter — kommerskollegium

och länsstyrelsen i Norrbottens län — vilkas yttranden utskottet samtidigt

infordrat, att bedöma uppslagets betydelse med hänsyn till dess sålunda

angivna syfte. Järnvägsstyrelsen anser sig alltså här kunna begränsa sig

till att belysa förutsättningarna för och verkningarna av förslagets genomförande,

om frågan bedömes ur statens järnvägars intressesynpunkter.

Styrelsen får då till en början vitsorda riktigheten av motionärernas uttalande,

att en omläggning av malmtransporterna, på sätt av dem ifrågasättes,

skulle tillföra statens järnvägar ökade bruttoinkomster på grund av

att fraktavgiften Kiruna—Svartön utgör kronor 3: 48 per ton, medan motsvarande

fraktavgift Kiruna—Riksgränsen belöper sig till endast kronor

2: 64. Vid en överflyttning av exempelvis 1 milj. ton Kiruna-malm från Narvik

till Luleå (Svartön) skulle malmbanans bruttoinkomster till följd härav

komma att öka med 840 000 kronor.

En sådan transportomläggning komme icke att vålla statens järnvägar

några trafiktekniska svårigheter. De till Luleå för Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags räkning utfraktade malmkvantiteterna hava nämligen de senaste

åren rört sig örn endast omkring 600 000 ton, medan de år 1930, då de nådde

sitt maximum hittills, utgjorde c:a 2 300 000 ton. Framhållas må vidare,

att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag jämlikt bestämmelserna i 1927 års

malmavtal äger påfordra transport till Svartön av upp till 3 500 000 ton

malm årligen. Tydligt är sålunda att en högst betydande transportkapacitet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 9

f. n. är outnyttjad. Att den av motionärerna ifrågasatta ökade utskeppningen

låter sig genomföra utan tekniska svårigheter för statens järnvägars del,

är desto mera tydligt, som förslagsställarna väl närmast åsyfta en utjämning,

d. v. s. en ökning av hittillsvarande minimifrakter, men däremot icke

några ökade transporter på Luleå vid tidpunkter, då trafiken dit är som

störst.

Däremot är det uppenbart, att omläggningen måste föranleda en ej oväsentlig

ökning av kostnaderna för drift och underhåll av berörda bandelar.

En i anledning av motionen verkställd utredning angående den driftkostnadsökning,

som skulle uppkomma, örn exempelvis 1 milj. ton transporterades

Kiruna—Luleå (Svartön) i stället för Kiruna—Riksgränsen, ger vid handén,

att statens järnvägars direkta merkostnader genom en sådan transportomläggning

kunna beräknas till minst 600 000 kronor per år.

Med hänsyn till förenämnda antagande, att förskjutningen skulle avse

blott undre gränsen för transportmängderna och följaktligen bli av betydelse

enbart i tider av undernormal trafik, har omläggningen beräknats icke förorsaka

någon ökning av anläggningsvärdena och alltså icke heller av kostnaderna

för förräntning och förnyelse. Emellertid är det klart, att en så

betydande ökning av tåg- och vagnrörelsen, som den här ifrågasatta, måste

påskynda nedslitningen av såväl rullande materiel som Täler, och att i praktiken

kostnaderna för förnyelse komma att ej oväsentligt stiga. Även en

del andra kostnader, vilka i kalkylen antagits vara fasta, torde komma att

uppvisa någon ökning.

Styrelsen har icke gjort något försök att siffermässigt bestämma dessa

indirekta kostnadsökningar. Enär emellertid anförda direkta kostnadsökning

tål en höjning med 40 procent, utan att man kommer över ökningen i

fraktinkomst, anser sig styrelsen med tämlig visshet kunna uttala, att omläggningen

är genomförbar utan minskning av nettobehållningen å malmbanan.

Å andra sidan synes den förbättring av resultatet, vilken kan uppkomma,

icke bli av sådan storlek, att hänsyn därtill kan behöva tagas vid

förevarande ärendes avgörande.

Beträffande frågan, huruvida den av motionärerna begärda utredningen

bör komma till stånd, är från järnvägsstyrelsens sida intet yrkande att

göra. Stockholm den 9 mars 1935.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

Axel Granholm.

Erik Malmkvist.

Tjf.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

KUNGL. MALTS BEFALLNINGSMANVANDE

I NORRBOTTENS LÄN

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Med anledning av remiss på motion av herrar D. Hansén m. fl. om skyndsam

utredning rörande de åtgärder, som må erfordras för att tekniska och

ekonomiska förutsättningar skola skapas för ökad utskeppning av lapplandsmalm

över svensk hamn får länsstyrelsen överlämna yttrande i saken från

stadsfullmäktige i Luleå och för egen del anföra följande.

Betydelsen för Luleå stad och för hela länets försörjning för övrigt av

att en stadig export av våra norrbottensmalmer i möjligaste mån säkerställes

har flera gånger för statsmakterna framhållits. Tili följd av särskilda

förhållanden, som hotade att nedskära den garanterade skeppningen av lapplandsmalm

över Luleå hamn, har länsstyrelsen senast i underdånig skrivelse

den 24 november 1934 (varav avskrift bifogas) framdragit en del omständigheter

ägnade att belysa denna fråga, därom jämväl övriga handlingar i

detta ärende torde lämna ytterligare upplysning. Den sålunda utvecklade

betydelsen för stadens och länets försörjning av denna malmskeppning förstärkes

än ytterligare ju mer exporten kan bringas att öka. I Norrbotten är,

som bekant, jordbruket i det hela icke självförsörjande utan på olika vis

förbundet med och beroende av trävarunäringen och dess skilda hanteringar:

skogsskötsel, avverkning, flottning och förädling. Länet är därför i särskild

grad känsligt för de störningar i denna, den ena av landsändans tre bärande

näringsgrenar, som tid efter annan inträffa. En utvidgad skeppning över

Luleå hamn av Norrbottensmalmerna skulle därför åtskilligt bidraga till

möjligheterna för länet att, utan alltför mycket anlitande av statsmakterna,

med egna resurser möta dessa störningar och andra kriser.

På grund härav vill länsstyrelsen på det livligaste understödja motionen

örn utredning rörande åtgärder för stimulerande av denna utskeppning. En

dylik utredning synes nu så mycket mera indicerad som, på sätt också

motionärerna antytt, möjligheterna för sjöfartssäsongens utsträckande genom

moderna statsisbrytare och fraktfartygsmaterielens kraftigare utrustande

numera te sig helt annorlunda än för blott kort tid sedan.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen som ett önskemål framhålla, att

utredningen måtte taga sikte på de synpunkter örn Gellivaremalmfältens

tillgodoseende, som av länsstyrelsen i åberopade underdåniga skrivelsen

framhållits. Luleå i landskansliet den 9 mars 1935.

R. Sundberg.

A. B. Gärde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

11

LULEÅ STAD

Utdrag av protokoll, hållet hos stadsfullmäktige

i Luleå den 28 februari 1935.

§ 24.

Sedan magistraten begärt stadsfullmäktiges yttrande över en av herr

D. Hansén m. fl. i riksdagen väckt motion örn åtgärder för åstadkommande

av ökad skeppning av lapplandsmalm över svensk hamn, hade detta ärende

remitterats till drätselkammaren, som vid sammanträde den 15 februari 1935

uppdragit åt en kommitté, bestående av stiftssekreteraren Torsten Caap,

rådmannen O. Widlund och distriktschefen E. P. Lantz, att å kammarens

vägnar avgiva yttrande direkt till stadsfullmäktige.

Då ärendet tidigare innevarande dag företagits till behandling inom beredningsnämnden

hade från kommittén inkommit följande yttrande:

»Till Stadsfullmäktige.

Å sammanträde den 15 februari 1935 har drätselkammaren, sedan stadsfullmäktiges

ordförande anmodat kammaren att inkomma med yttrande

rörande av herr Hansén m. fl. i riksdagen väckt motion om åtgärder för

åstadkommande av ökad utskeppning av lapplandsmalm över svensk hamn,

beslutat uppdraga åt undertecknade att å kammarens vägnar avgiva det

begärda yttrandet.

I anledning härav få vi anföra följande:

Stadsfullmäktige hade i slutet av förra året anledning att i skrivelse till

Kungl. Maj:t framhålla den synnerliga vikten för ej blott Luleå stad och den

omkringliggande bygden utan även hela länet av att den nuvarande malmskeppningen

över Luleå ej minskade eller upphörde. Denna fråga, som under

de senaste åren för staden varit en av de mest brännande, aktualiserades

då av en av L. Iv. A. B. gjord underdånig framställning om befrielse från

skyldigheten att under innevarande bokföringsår den 1 oktober 1934—

den 30 september 1935 inom Gällivare malmfält bryta minst en fjärdedel

av den kvantitet malm, som under samma år skulle brytas vid Kiirunavaara

malmfält. Det utomordentliga intresse, som inom stora delar av länet såväl

bland kommunala myndigheter som länets tidningspress visades denna fråga,

gav otvetydigt vid handen, vilken storartad betydelse, som av länets innevånare

fästes vid densammas avgörande. Fullmäktige torde därför hava all

anledning att med största glädje hälsa den nu väckta motionen, vilken örn

densamma kommer att leda till av motionärerna förutsatt mål synes kunna

medföra fördelar av största räckvidd för såväl staden som länet.

Den nedgång av malmskeppningen, som, på sätt framgår av de av motionärerna

åberopade exportsiffrorna, förekom under åren 1931, 1932 och 1933,

medförde för hamnens ekonomi de mest ödesdigra påföljder, vilka ställde

stadens myndigheter inför mycket bekymmersamma ekonomiska problem.

Det torde också under dessa år hava visat sig, att hamnens ställning vid

en lägre skeppning än den i 1927 års malmavtal förutsatta, nämligen

l 200 000 ton per år, måste anses i högsta grad prekär. Endast under de

förstnämnda två åren försämrades nämligen hamnens ekonomi på sådant

sätt, att staden för hamnens räkning nödgades upptaga ett fast lån å 250 000

kronor. Vi hava velat framhålla detta för att fastslå den helt avgörande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

betydelse, som malmexporten har för Luleå hamn. I detta hänseende anse vi

oss vidare böra andraga följande. För malmexportens bekvämlighet har

staden under olika tidsperioder nödgats utbetala avsevärda belopp för fördjupning

av Tjuvholmssundet. Dessa arbeten hava nödvändiggjorts av det

allt större tonnage, som för frakternas förbilligande kommit till användning

vid malmskeppningen. Inom några år torde hamnen med stor säkerhet

stå inför nödvändigheten att företaga ytterligare fördjupning av sundet.

Ett sådant arbete kan dock staden ej med egna eller av sjöfarten influtna

medel utföra med mindre än att malmtrafiken pa Luleå ökas i avsevärd

grad. Detta torde enklast belysas av följande siffror. Under åren 1926—

1930, som ur inkomstsynpunkt voro mycket goda år för hamnen, utgjorde

inkomsterna lör tjuvholmssundet (s. k. muddringsavgifter) sammanlagt

kronor 1 007 300: 51. Utgifterna hava under samma period uppgått till

kronor 1 378 300: 87. börlusten på Tjuvholmssundet har alltså under denna

period utgjort kronor 371 000: 36. Denna förlust förklaras därav, att under

perioden ett större muddringsarbete utförts. Är 1934, vilket under nuvarande

förhållande måste anses såsom relativt gott, uppvisade emellertid Tjuvholmssundet

en förlust av kronor 1 076: 39, oaktat att intet egentligt muddringsarbete

under året utfördes. Genom de nu angivna siffrorna tro vi oss hava

påvisat att stadens hamn endast under ett mera rationellt utnyttjande kan

hållas i det skick, som sjöfarten äger påfordra, och vi anse det icke blott

ur stadens utan även ur nationell synpunkt vara av största intresse, att

stadens hamn och dess tillfartsleder ''hålles fullt i nivå med de krav, som

vid olika tider kunna ställas på densamma.

\i hava härovan framhållit hurusom hamnens ekonomiska ställning vid

en skeppning, som understiger 1 200 000 ton per år, blir synnerligen prekär.

Det har emellertid visat sig, att en skeppning, uppgående till en kvantitet

av 1 200 000 ton eller något därutöver, med den rationalisering, som genomförts

vid lastningen, endast på ett mycket otillfredsställande sätt förmår

giva arbete åt den arbetarstam, som sedan länge haft sin enda utkomst

av detta arbete. Enligt av oss införskaffade uppgifter hava under åren 1933

och 1934 169 arbetare varit helt eller delvis sysselsatta med skeppningen.

Av dessa torde under år 1933 icke 30 % och under år 1934 icke 50 % haft

sådana inkomster av sitt arbete, att desamma kunna anses hava givit full

försörjning. Dessa arbetare hava därför under stor del av året varit nödsakade

att vid kommunala och statliga nödö jälpsarbeten söka utfyllnad i

sina inkomster. Med den härovan angivna skeppningen skulle staden sålunda

lia att i framtiden räkna med ett konstant arbetslöshetsproblem, liggande

helt vid sidan av stadens övriga dylika problem. Utöver det nyss

angivna antalet arbetare finnes emellertid cirka ett 50-tal sådana, vilka måste

hänföras till kategorien »malmarbetare», ehuru de under nämnda år icke

kunnat beredas någon som helst sysselsättning med malmskeppningen. För

såväl staden som staten föreligger här ett arbetslöshetsproblem, som kail förväntas

medföra högst avsevärda utgifter för kanske icke produktivt arbete.

Då den av motionärerna ifrågasatta ökade skeppningen givetvis kommer

att medföra ökat arbete skulle jämväl detta problem få en lycklig lösning.

Framhållas bör att de arbetare, varom här är fråga, till största delen äro

bosatta i det med Luleå stad inkorporerade församhället Svartöstaden, där

de flesta av dem sedan lång tid tillbaka bebo egna mindre fastigheter. Dessa

arbetare äro därför på ett sådant sätt bundna vid detta samhälle, att en

utflyttning, örn nu en sådan skulle behöva ifrågasättas, måste beräknas taga

en mycket avsevärd tid i anspråk. Härtill kommer vidare, att stadens eko
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

13

nomiska ställning redan för närvarande är så ansträngd, att staden näppeligen

torde kunna i längden på ett mera avsevärt sätt bidraga till avhjälpande

av en konstant arbetslöshet av med hänsyn till stadens bärkraft så

betydande mått, som den, vilken uppstår under den nuvarande skeppningen.

Statsmakternas hjälp måste därför i allt större utsträckning påkallas.

Att en ökad malmskeppning skulle medföra ett ekonomiskt uppsving för

staden, ej endast genom minskade utgifter för staden, utan framför allt

genom den ökade köpkraften hos stadens innevånare, ligger således i öppen

dag liksom också, att detta uppsving skulle bereda det omkringliggande

jordbruksområdet stora fördelar. Då emellertid stadens ekonomiska ställning

för hela länets ekonomi måste anses hava den allra största betydelse, kommer

varje förbättring eller försämring i stadens ställning att återspeglas i

länets ekonomiska förhållanden. För att i någon mån påvisa detta vilja vi

som exempel framhålla, att vid 1934 års landsting av hela skatteunderlaget,

672 468:88 skattekronor, nära en sjättedel eller 109 681:99 skattekronor,

belöpte å Luleå stad.

Motionärerna hava bland de fördelar, som en till förmån för Luleå ändrad

fördelning av malmskeppningen skulle medföra, omnämnt den ökning i

statens inkomst av sjöfartsavgifter, som vore att påräkna. För åskådliggörande

av detta vilja vi lämna följande av oss införskaffade uppgifter

rörande vissa sådana avgifter, därvid vi för uppgifterna utvalt år, som med

hänsyn till den större eller mindre skeppningen måste anses särskilt be
-

Lysande.

Å r

Malmskeppnin- gen s storlek över

Luleå enl. motio- närerna

Vid tullkamma- ren i Luleå de- biterade fyr- och

båkavgifter

I Luleå upp- burna tonavgif- ter

Vid Luleå lots- plats uppburna

lotsavgifter

1925.......... 2,04 236 693:— 39 631:50 139 952:75

1927.......... 2,4 6 242 637:— 45 428:10 157 935:25

1932.......... 0,b5 43 201:— 7 123:20 27 434:25

1934.......... 1,62 90 008:— 24 609:85 70 805:25

Av dessa siffror framgår, att en ökning av malmskeppningen, som även

i de avseenden, varom här är fråga, är av absolut avgörande betydelse, medför

icke obetydliga merinkomster för statsverket.

De ytterligare exempel, som av motionärerna anförts som bevis på de

merinkomster, vilka genom en ökad skeppning över Luleå skulle tillföras

statsverket, synas oss icke kunna vederläggas. Att härförutom en ökning

av det allmänna välståndet i Norrbottens län måste antagas medföra icke

obetydligt ökade skatteintäkter för staten, synes jämväl vara värt beaktande,

framför allt med hänsyn lill de avsevärda belopp, som staten under nu rådande

förhållanden tvingas utgiva för avhjälpande av rådande arbetslöshet.

Enligt vårt förmenande skulle den av motionärerna ifrågasatta utredningen

otvivelaktigt giva vid handen, att ur såväl Luleå stads och Norrbottens

läns som statens synpunkt mycket betydande fördelar skulle stå

att vinna genom en ökad skeppning av lapplandsmalm över Luleå, och vi

kunna icke tro att dessa fördelar på något sätt skola kunna eluderas av

eventuella nackdelar, om nu sådana kunna förefinnas, vilket vi betvivla.

Under åberopande av vad vi sålunda anfört, få vi föreslå stadsfullmäktige

att varmt förorda bifall till motionen.

Luleå den 26 februari 1935.

Oscar Widland.

Torsten Gaup.

E. />. Lantz.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Under den inom beredningsnämnden i ärendet förekommande diskussionen

hade yrkats dels av herr S. A. Svensson, att beredningsnämnden

skulle föreslå stadsfullmäktige, att såsom yttrande åberopa vad kommittén

anfört, dock med den avvikelsen, att början av näst sista stycket av yttrandet

skulle erhålla följande formulering: »Under förutsättning, att denna ifrågasatta

ökade transport av lapplandsmalm över Luleå icke sker på bekostnad

av brytningskvantiteten i Malmbergets gruvor, vilket vi bestämt uttala oss

emot, skulle enligt vårt förmenande den etc.», dels ock av herr Flemström

med instämmande av herrar Strandh och Werner att beredningsnämnden

skulle föreslå fullmäktige att åberopa kommitténs yttrande oförändrat.

Efter votering hade herr Flemströms yrkande bifallits med 6 röster mot

2, som tillfallit herr Svenssons förslag.

Mot detta beslut hade herr Svensson reserverat sig.

Då ärendet nu företogs till behandling inom fullmäktige yrkade dels herr

S. A. Svensson bifall till sitt inom beredningsnämnden väckta förslag, dels

ock herr Lantz med instämmande av herr Werner bifall till beredningsnämndens

förslag.

Herr ordföranden framställde proposition å de gjorda yrkandena och

fann det av herr Lantz gjorda yrkandet vara av fullmäktige bifallet.

Votering begärdes emellertid.

Följande förslag till voteringsproposition blev av fullmäktige godkänt.

Den, som vill bifalla det av herr Lantz gjorda yrkandet, röstar ja.

Den, det ej vill, röstar nej.

Vinner nej, hava fullmäktige beslutat i enlighet med herr Svenssons yrkande.

Vid härefter företagen votering avgå vos 21 ja-röster och 9 nej-röster.

Stadsfullmäktige hade alltså bifallit det av herr Lantz framställda yrkandet.

Som ovan.

På stadsfullmäktiges vägnar:

Axel Stark.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Avskrift.

Nr 6056.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

15

Till KONUNGEN.

Jämlikt anbefallning i nådig remiss på framställning av LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag om befrielse från skyldighet att under viss tid

bryta utfäst kvantitet malm inom Gellivare malmfält får Länsstyrelsen överlämna

inkomna yttranden i ärendet från stadsfullmäktige och magistraten

i Luleå samt kommunalfullmäktige i Gellivare och landsfiskalen i orten

samt för egen del i underdånighet anföra följande.

I 1927 års malmavtal med staten stadgas, bland annat, att bolagets brytning

inom Gellivare malmfält (Malmberget) varje år skall utgöra minst 1U

av den samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen, dock icke

mera än . 1000 000 ton. Enligt arbetsplanen för räkenskapsåret 1 oktober

1934—30 september 1935 kommer att brytas omkring 3 420 000 ton malm

vid Kiruna och omkring 665 000 ton i Malmberget, och bolagets framställning

går ut på dispens under nämnda tid från berörda bestämmelse i malmavtalet,

så att bolaget icke skulle behöva öka sin planerade brytning i Malmberget.

I framställningen antydes jämväl, att det av anförda grunder —

bland annat med hänsyn till avsättningsförhållandena — kunde bliva önskvärt

att än ytterligare förskjuta proportionen mellan den vid Kiruna och

i Malmberget brutna malmen till förmån för den förstnämnda.

Anledningen till och innebörden i åberopade bestämmelsen i malmavtalet

kan icke hava varit någon annan än avsikten att skapa en statsmakternas

kaution för att icke, genom förläggande av bolagets huvudsakliga brytning

till Kiruna med dess lätt-tillgängligare och värdefullare malm, utsätta de

av malmbrytningen i Malmberget berörda kommunerna för stora ekonomiska

svårigheter; härpå tyder, örn ej annat, att bolaget vid förhandlingar örn

nya malmavtal alltid hävdat önskemålet örn minsta möjliga brytning i

Malmberget. Staten har med andra ord sagt ifrån, att bolaget vid bedrivande

av sin verksamhet har att taga hänsyn till även andra förhållanden

än dem som hava att göra med den rena affärsvinsten. De skäl som föranledde

ifrågavarande bestämmelse hava sedan dess vuxit i Styrka, i det

att den av den ekonomiska krisen orsakade minskningen av brytningen i

Malmberget under de år som gått efter avtalets ingående vållat oerhörda

ekonomiska svårigheter för Gellivare kommun och Luleå stad, verkningar

som varit synnerligen kännbara även för länet i övrigt. Erinras bör att

bolaget icke självt genom sina åtgöranden eller eljest i tid varskott örn någon

inskränkning. Från år 1927, då arbetsstyrkan vid gruvorna i Malmberget

enligt uppgift utgjorde omkring 900 man, ökades denna successivt,

och samtidigt subventionerades av bolaget byggnadsverksamheten inom

Malmbergets municipalsamhälle, varigenom ett par hundra arbetareegnahem

uppkommo. Ännu så sent som i juli 1930 nyanställdes folk vid gruvorna

i Malmberget, så att personalen då utgjorde 1 737 anställda med full

arbetstid, men redan på hösten samma år började inskränkningar, som

sedan i etapper fortsatt, så att personalen år 1933 utgjorde 999, de flesta

med 10 dagars arbete per månad, och 1934 i oktober 702 man med på

olika sätt inskränkt arbetsvecka. Härigenom bar i Gellivare kommun skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

H> Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Sr t).

underlaget sänkts från 208 000 skattekronor år 1930 till 66 700 år 1934,

skattesatsen höjts från 8 kronor år 1930 till 19 kronor år 1933 och det totala

skattetrycket stigit från kronor 12: 30 år 1930 till kronor 25: 10 år

1933 (i Malmbergets municipalsamhälle kronor 26:60). Enligt en vid ärendets

behandling i Gellivare kommunalnämnd lämnad uppgift av en bolagets

tjänsteman i Malmberget skulle den ökade brytning i Malmbergsgruvorna,

som erfordrades för uppnående av den åtagna 1U av Kirunabrytningen, medföra

att kommunens skatteintäkt ökades med minst 200 000 kronor.

Beträffande den andra av Gellivaremalmen mera direkt berörda kommunen,

Luleå stad, te sig förhållandena icke mindre bekymmersamma. Stadens

hamn har med väldiga kostnader iordningställts till största delen för

malmskeppningens skull, och de senast under åren 1927—1929 för en summa

av 800 000 kronor utförda fördjupningarna av Tjuvholmssundet hava

skett uteslutande för malmexportens bekvämlighet och efter uttalade önskemål

från bolaget. Att hamnens och farledernas uppehållande för malmtrafiken

vore i hög grad ett statens intresse och att stadens hamn sålunda borde

kompenseras för uppkommande förluster i anledning av nedgång i malmskeppningen

har av statsmakterna tydligen erkänts i den bestämmelse i

1927 års malmavtal, varigenom bolaget förpliktats att till hamndirektionen

utgiva en på visst sätt bestämd ersättning för den myckenhet malm, som

understeg 1 200 000 ton. För åren 1932 och 1933 skulle denna gottgörelse

hava uppgått till sammanlagt över 152 000 kronor, men på ansökan av bolaget

har Eders Kungl. Majit befriat bolaget därifrån. Åberopade bestämmelse

innebär tydligen icke för staden den väntade garantien för hamnens

ekonomi, och staden har för dess räkning nödgats upptaga ett lån på 250 000

kronor. Med de sålunda antydda utsikterna ter sig en minskad brytning

av Gellivaremalm än mera betänklig. Konsekvenserna för staden i dess helhet

av en sådan situation bliva givetvis än mer kännbara. Från och med år

1933 hava med Luleå stad inkorporerats de två samhällena Svartöstaden och

Skurholmsstaden, vilkas omkring 2 500 invånare till allra största delen

hava sin utkomst av malmskeppningen över Luleå hamn. Samhällena ifråga

ägde icke förutsättningar för köpingsbildning, och det behövliga ordnandet

av dem genom inkorporering blev därför en ytterst av malmexporten betingad

åtgärd. Bestämmelserna rörande inkorporeringen, som innehålla

stadganden örn utgivande av skadeersättning från Luleå stad till Nederluleå

socken, berättiga visserligen staden till viss nedsättning i denna ersättning,

för den händelse skattekronorna inom inkorporeringsområdena

skulle något år under angiven period nedgå under ett visst antal, men staden

har uppenbarligen härav endast en tämligen tvivelaktig kompensation

för förlorade skatteintäkter. Än tydligare framstår stadens behov att icke

dessa skatteinkomster minskas av de sanitära och andra välfärdsanordningar,

som för dessa områdens del äro under utförande för stora kostnader.

Klart är utan vidare att en nedgång i malmbrytningen inom Gellivare

malmfält och därav följande minskning i malmexporten över Luleå komme

att medföra verkningar, som sträcka sig vida utöver de nämnda kommunernas

gränser. Järnvägsfolket och andra efter malmbanan, hela Gellivare

socken och jordbruksbygden omkring Luleå stad påverkas genom indragna

tjänster, minskade arbetstillfällen och andra förtjänstmöjligheter samt

nedskuren avsättning av produkter. Det innebär ingen överdrift att påstå

att fluktuationerna i förevarande rörelse kännbart förnimmas i hela länets

ekonomiska liv.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

17

EU försök som det förevarande att undslippa en åtagen förpliktelse, vilken

i en viss situation är besvärlig, skulle, därest det gällde ett helt enskilt

företag, avvisas med en enkel hänvisning till att ingångna avtal måste

hållas. Det åberopade skälet synes icke böra förlora i tyngd i ett fall som

detta, där staten själv är så stor intresserad part i företaget och på så

många sätt förbunden å dess vägnar. Vid de här ovan antydda och i de lokala

myndigheternas yttranden ytterligare utvecklade förhållandena måste

länsstyrelsen bestämt hävda att ett bifall utan vidare till bolagets framställning

icke kan vara förenligt med rättvisa och billighet. Skall den begärda

lättnaden beredas bolaget och skall härmed inledas den fortsatta aktion

i samma riktning som bolaget låter framskymta, så bör detta icke få ske

annat än mot den kompensation åt de av Gellivaremalmen beroende intressena,

som efter utredning kan finnas skälig.

Remisshandlingen återgår.

Luleå i landskansliet den 24 november 1934.

Underdånigst

A. B. GÄRDE.

R. Sundberg.

SVERIGES ALLMÄNNA

EXPORTFÖRENING

Andra kammarens femte tillfälliga utskott, Riksdagen,

Stockholm.

Åberopande utskottets remiss av den 1 februari 1935 beträffande en motion

nr 478 av herr Nilsson i Antnäs m. fl. med förslag om utredning angående

förutsättningarna för ökad utskeppning av lapplandsmalm över svensk hamn

får styrelsen för Sveriges allmänna exportförening äran meddela följande.

Enligt de upplysningar, som erhållits, skeppas som regel kirunamalmen

över Narvik med undantag för den malm, som är avsedd för hamnar i östra

delen av Östersjön, under det att malmen från Gällivare exporteras över

Luleå. Motionärerna föreslå nu, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla

om skyndsam utredning rörande de åtgärder, som må erfordras för att tekniska

och ekonomiska förutsättningar skola skapas för ökad utskeppning

av lapplandsmalm över Luleå.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, som anser sig enbart böra

bedöma det föreliggande förslaget ur rent affärsmässig synpunkt, tillåter sig

framhålla som sin åsikt, att knappast några mera betydande fördelar skulle

kunna vinnas genom det föreslagna arrangemanget.

Vad först angår den av motionärerna förmodade ökningen i trafikinkomsterna

för statens järnvägar tillåter sig styrelsen erinra om den betydligt

lägre grundfrakten per bankilometer till Svartön än lill Riksgränsen,

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 12 sami. 2 avd. Nr 9. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

vilket i stället torde få till följd, att en minskning i järnvägarnas nettoinkomst

kan befaras uppstå, om kirunamalmen i hela den utsträckning,

som gällande avtal medgiver, omdirigeras över Luleå. Även för denna stad

torde verkningarna av en sådan åtgärd bli av begränsad betydelse ur synpunkten

av ökade arbetstillfällen. Den omständigheten att noalmutskeppning

ej torde kunna beräknas äga rum under 5 å 6 vintermånader trots isbrytarhjälp

skulle nämligen bidraga till att öka säsongarbetslösbeten i Luleå.

Viktigast ur exportföreningens synpunkt är emellertid, att den föreslagna

omläggningen dels skulle förhindra köparna att hämta malmen, där det erbjuder

de största fördelarna för dem såväl ur kostnads- som andra synpunkter,

dels skulle medföra ej obetydliga nackdelar för Luossavaarar—

Kiirunavaara aktiebolag. Skeppning av malm från Kiruna över Luleå till

hamnar utanför Östersjön måste nämligen föranleda ökade kostnader för

bolaget bl. a. på grund av de dyrare sjöfrakterna från denna hamn i jämförelse

med Narvik och erforderliga nya tekniska anordningar i Luleå. Härtill

kommer att under de tider då med hjälp av isbrytare malmutskeppning

från Luleå kan äga “rum endast särskilt för isgång lämpat tonnage kan

komma till användning, som dessutom är utsatt för större materialskador

och risker än i öppet vatten och därför drager högre försäkringsavgifter

oavsett faran för infrysning.

På ovannämnda grunder tillåter sig därför styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening ifrågasätta, örn en utredning kan anses behövlig, då det synes

ådagalagt, att inga större fördelar men väl ej obetydliga nackdelar skulle

bli följden av en ökad utskeppning av lapplandsmalm över Luleå. Styrelsen

uttalar för övrigt sin övertygelse, att Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag

självt kommer att vidtaga åtgärder i denna riktning, örn och när detta visar

sig fördelaktigt.

Stockholm den 4 mars 1935.

Å styrelsens för Sveriges allmänna exportförening vägnar:

Hemming Johansson. Erik Nylander.

Iduns tryckeri aktiebolag

Esselte ab. Stockholm 1935

517456

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:309 Skrivelse till Konungen angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid rikets överdomstolar och städernas rättsväsen. s. 1 i texten