Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring i villkoren för erhållande av statsbidrag till understöd åt fiskare.
1935-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1935:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring i villkoren för erhållande av statsbidrag till understöd åt fiskare.
Dokumentets text
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring i villkoren
för erhållande av statsbidrag till understöd åt fiskare.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet bar till behandling i ett sammanhang 1''örehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen.
1) II: 226 av herr Karlsson i Munkedal m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta anhålla hos Kungl. Majit örn sådant tillägg i kungl,
kungörelsen nr 281/1934, att länsstyrelse må kunna ålägga kommun, då
länsstyrelse anser skäl därtill föreligga, att anvisa medel till understöd
åt fiskare enligt kungl, kungörelsen 281/1934; ävensom
2) I: 261 av herrar Gustavson, John, och Sköldén samt II: 467 av benandersson
i Grimbo, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i villkoren för understöd åt fiskare, att vederbörande
kommuns bidrag må utgöra högst 10 procent av det sökta anslagsbeloppet.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa.
1934 års riksdag anvisade för budgetåret 1934/1935 ett extra reservationsanslag
av 750,000 kronor för beredande av understöd åt fiskare.
Jämlikt en i anledning därav den 15 juni 1934 utfärdad kungörelse (nr
281) må kommun, i den mån tillgängliga medel förslå, kunna enligt
bestämmelserna i kungörelsen erhålla anslag av statsmedel att användas
för utlämnande av tillfälligt understöd utan återbetalningsskyldighet åt
fiskare, som på grund av fiskerinäringens nuvarande tryckta läge, enbart
eller i förening med andra med utövandet av nämnda näring sammanhängande
omständigheter, råkat i ekonomiska svårigheter och för sin
försörjning befinner sig i trängande behov av bistånd.
I 4 § av kungörelsen stadgas, att Kungl. Maj:t äger såsom villkor för
statsanslags tillgodonjutande föreskriva, att kommunen skall av egna medel
bidraga till understödsverksamheten med visst, efter kommunens ekonomiska
ställning avpassat belopp, högst motsvarande 25 procent av det
belopp, som i understöd enligt kungörelsen utlämnas åt fiskare inom
kommunen, samt att då särskilda skäl därtill föranleda, kommun må
kunna befrias från bidragsskyldighet.
Genom en till 1934 års riksdag avlåten proposition, nr 262, föreslog
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
9
Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att för beredande av understöd åt
fiskare anvisa för budgetåret 1934/1935 ett extra reservationsanslag av
750,000 kronor, samt framlade till riksdagens hörande förslag till kungörelse
angående anslagets liandliavande. Detta förslag innehöll bland villkoren
för statsbidrag i 4 § sista punkten den bestämmelsen, att Kungl.
Majit, då särskilda skäl därtill föranleda, kunde undantagsvis befria kommun
från eljest utgående bidragsskyldighet. I samband med propositionen
väcktes inom riksdagen två likalydande motioner, I: 362 och II: 639,
vari hemställdes, utom annat, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring
av förslaget till kungörelse, att hela understödsbeloppet skulle utgå
av statsmedel.
Jordbruksutskottet, som behandlade ärendet, yttrade i sitt utlåtande,
nr 90, i anslutning härtill huvudsakligen följande:
»Utskottet finner övervägande skäl tala för att icke göra understödsverksamheten
rent statlig. Dess handliavande skulle i sådant fall näppeligen
kunna anförtros kommunerna, vilket dock måste anses önskvärt
för uppnående av en verklig behovsprövning. Enligt utskottets åsikt föreligga
icke heller tillräckliga skäl för att befria ekonomiskt bärkraftiga
kommuner från skyldighet att bidraga med ett efter kommunens ekonomiska
ställning avpassat belopp. Befriades alla kommuner från bidragsskyldighet,
skulle också tillgången på medel till understödsverksamheten
avsevärt minskas. Utskottet kan därför icke tillstyrka motionerna men
finner dock de däri framhållna synpunkterna förtjäna visst beaktande.
Det framstår nämligen för utskottet som angeläget, att behövande fiskare
i kommuner med svag ekonomisk ställning erhålla hjälp, även örn, såsom
motionärerna antytt, befrielse från bidragsskyldighet därigenom
möjligen skulle komma att meddelas i större omfattning än i propositionen
förutsatts. De av utskottet nu framhållna synpunkterna torde kunna
komma till uttryck i den utarbetade kungörelsen genom att ur 4 §:s sista
punkt utesluta ordet ''undantagsvis’. Givetvis förutsätter utskottet härvid,
att befrielse från bidragsskyldighet i allt fall icke ager. rum annat
än efter föregående noggrann prövning från Kungl. Maj:ts sida.»
Vid frågans behandling i riksdagen godkändes utskottets utlåtande.
Utskottet har inhämtat, att av ifrågavarande anslag inom den närmaste
framtiden högst 150,000 kronor beräknas vara disponerade. Enligt vad
utskottet vidare erfarit, har Kungl. Majit vid tillämpning av 4 § förevarande
kungörelse så förfarit, att såsom villkor för erhållande av statsbidrag
för sådana kommuner, vilkas kommunala utdebitering befinnes vara
normal och vilkas invånarantal icke är särskilt lagt, uppställts, att kommunen
själv till understödet bidrager med 25 procent av dess belopp. En
kommun med kommunal utdebitering av .16 kronor 38 öre har nödgats bidraga
med 20 procent, och i ett fall, där utdebiteringen var 20 kronor, fick
kommunen bidraga med 5 procent. Endast en gång har Kungl. Majit
helt befriat kommun från att själv lämna bidrag. Utdebiteringen i sistnämnda
kommun utgjorde 30 kronor 20 öre.
Det, torde, såsom motionärerna framhållit, hava inträffat, att kom
-
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 36.
mimer, där fiskarbefolkningen varit i minoritet, icke velat själva bidraga
till understöd åt behövande fiskare och därför underlåtit att söka statsbidrag
för ändamålet. Emellertid synes det möta vissa svårigheter att
träffa en anordning, som helt skulle utesluta dylika konsekvenser. I motionen
II: 226 förordade bestämmelse, att länsstyrelse, då den ansåge skäl
därtill föreligga, skulle kunna ålägga kommun att anvisa medel åt fiskare
enligt förevarande kungörelse, skulle innebära ett sådant ingrepp i den
kommunala självbestämmanderätten, som utskottet — särskilt med hänsyn
till den ringa erfarenhet, som av denna understödsverksamhet hittills
föreligger — icke kan finna lämpligt. Utskottet kan alltså icke biträda
motionen men förutsätter, att länsstyrelserna med intresse följa hithörande
frågors behandling inom olika kommuner. Vidkommande det i
motionerna I: 261 och II: 467 framställda förslaget, att det kommunala bidraget
icke skulle överstiga 10 procent av beviljat understöd, vill utskottet
framhålla, att en ändring av kungörelsen i sådant hänseende torde
medföra, att ekonomiskt härkraftiga kommuners bidragsskyldighet skulle
begränsas till 10 procent även i sådana fall, där deras bärkraft kunde motivera
högre bidrag till understödet. En författningsändring i syfte att
ernå välvilligare behandling av hårt skattetyngda kommuner synes
icke vara påkallad, då Kungl. Maj:t utan någon dylik ändring äger befogenhet
härtill. Utskottet anser sig av ovan anförda skäl icke kunna
tillstyrka den i motionerna I: 261 och II: 467 föreslagna ändringen i gällande
bestämmelser.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att motionen II: 226 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
2) att motionerna 1:261 och 11:467 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1935.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se memorial nr 34.
Reservation
av herr Karlsson i Munkedal, som yrkat bifall till motionen II: 226.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.