Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts, proposition angående understöd åt fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap jämte i ämnet väckt motion.
1935-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1935:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts, proposition angående understöd åt fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1935 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts, proposition angående understöd
åt fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap
jämte i ämnet väckt motion.
(lia avd.)
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 138, har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till bidrag åt fiskare vid förlust
av eller skada å fiskredskap beräkna för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 45,000 kronor.
Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen den 1 februari 1935 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 77, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att till avsättning till statens fiskredskapsfond
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett anslag av 45,000 kronor.
I samband härmed bar utskottet till behandling förebaft en i anledning
av sistnämnda proposition inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad
motion, nr 506, av herr Hansson i Hönö m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn vidtagande av
åtgärder för anordnande genom befintliga försäkringsföreningar under en
försökstid av 5 år i Göteborgs och Bobus samt Hallands län av fiskredskapsförsäkring
samt för ändamålet anvisa ett anslag av 150,000 kronor,
därav 30,000 kronor att utgå under budgetåret 1935/1936.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionen, hänvisas till
denna.
För beredande av ersättning åt fiskare, som genom förlust av eller skada
å fiskredskap eller därmed jämförliga anordningar råkat i svår belägenhet,
bar Kungl. Majit för varje år från och med 1919 haft möjlighet att
anvisa medel, först ur undsättningsfonden och därefter ur allmänna nödhjälpsfonden.
I regel bar bidrag lämnats med belopp motsvarande två tredjedelar
av förlustens eller skadans värde. Av bidraget bar hälften lämnats såsom
understöd utan återbetalningsskyldigbet och hälften såsom räntefritt lån,
att amorteras efter viss tid i regel icke överstigande fem år. Understöd
bar endast beviljats i sådana fall, då trängande behov därav befunnits
föreligga. Ansökan örn understöd bar plägat ingivas till länsstyrelsen, som
genom vederbörande polismyndighet låtit verkställa undersökning angå
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.
7
ende den förlorade redskapens eller den uppkomna skadans värde och om
sökandens ekonomiska ställning.
Med hänsyn till bland annat att nyssnämnda båda fonder blivit i det
närmaste förbrukade anvisade 1934 års riksdag (prop. nr 262; skr. nr 342)
för åtgärder till fiskerinäringens främjande samt beredande av ersättning
åt fiskare för förlust av eller skada å fiskredskap för budgetåret 1934/
1935 under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.
Med tillämpning av förut omförmälda principer har under 1934 ur sagda
anslag såsom understöd vid förlust av eller skada å fiskredskap anvisats
sammanlagt omkring 30,500 kronor. Ur allmänna nödhjälpsfonden har
under nämnda år icke utlämnats något dylikt understöd.
I anledning av två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner
(1:185 och 11:215) anhöll riksdagen (skr. nr 277), att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa utredning rörande de åtgärder, som från statens sida kunde
vidtagas för att bereda fiskarebefolkningen tillgång till försäkring av
båtar och fiskredskap samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen
kunde föranledas. Genom beslut den 12 juni 1931 uppdrog
Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att verkställa den sålunda begärda utredningen.
Efter verkställd utredning har lantbruksstyrelsen den 27 augusti 1934
avgivit utlåtande jämte förslag i ämnet.
Lantbruksstyrelsen, som funnit särskilda statsåtgärder för anordnande
av försäkring av fiskebåtar icke för närvarande vara av behovet påkallade,
har beträffande frågan örn försäkring av fiskredskap framhållit, att
sådana privata försäkringsföreningar, vilka meddelat försäkring mot partiella
förluster av fiskredskap, d. v. s. redskapsförluster utan samband med
båtförlust, vanligtvis efter tämligen kort tid på grund av svårt ekonomiskt
avbräck måst upphöra med dylik försäkringsverksamhet. De speciella
svårigheter, som en redskapsförsäkring sålunda syntes hava att kämpa
med, sammanhängde enligt lantbruksstyrelsens åsikt därmed, att fiskredskap
i regel på grund av hastig förslitning och värdeminskning vore
mindre lämpliga såsom försäkringsobjekt. De svårberäkneliga riskerna
för förluster bidroge också till att genom en stark stegring av premierna
försvåra fiskarenas anslutning till en redskapsförsäkring. Härjämte
torde en dylik försäkringsverksamhet — med hänsyn icke minst till
svårigheten att utöva nödig kontroll mot missbruk — kräva en både vidlyftig
och relativt kostsam förvaltningsapparat. Alla dessa svårigheter
bomme att kvarstå med oförminskad styrka såväl vid en statlig försäkring
som vid en ömsesidig försäkring med större eller mindre statsunderstöd.
På grund härav ansåge lantbruksstyrelsen sig ej kunna förorda vidtagande
av åtgärder för åvägabringande med statens hjälp av fiskredskapsförsäkring.
Lantbruksstyrelsen har i stället föreslagit inrättande av en fond, benämnd
statens fiskredskapsfond, varur understöd skulle iitgå till beredande
av ersättning åt fiskare för förlust av eller skada å fiskredskap vid
fisko i saltsjön. Av det årliga understödsbeloppet, beräknat till 45,000
kronor, skulle en tredjedel tillskjutas av statsmedel och återstoden täckas
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.
genom upptagande av årliga avgifter av fiskarena. För budgetåret 1935/
1936 har lantbruksstyrelsen emellertid hemställt örn anvisande av statsmedel
av hela det beräknade beloppet 45,000 kronor.
Över lantbruksstyrelsens utlåtande och förslag hava yttranden avgivits
av statskontoret och länsstyrelserna i rikets kustlän ävensom av svenska
ostkustfiskarnas centralförbund, svenska västkustfiskarnas centralförbund,
Malmöhus läns havsfiskeförening och Smygeortens fiskeriförening.
I flertalet yttranden har lantbruksstyrelsens förslag örn inrättande av en
statens fiskredskapsfond principiellt förordats eller lämnats utan erinran.
Beträffande utformningen av lantbruksstyrelsens förslag hava emellertid
i flera avseenden framställts erinringar. Med få undantag har i yttrandena
vidare givits uttryck åt den uppfattningen, att försäkring av
fiskebåtar icke nu borde göras till föremål för statsåtgärder.
Departementschefen har beträffande frågan örn försäkring av fiskredskap
anfört:
»Såsom i det föregående berörts hade 1931 års riksdag vid sitt beslut
örn utredning i förevarande avseende närmast för ögonen anordnandet av
en försäkring av fiskredskap genom ömsesidiga försäkringsbolag, vilka
vid inträffade större förluster skulle kunna erhålla understöd av statsmedel.
En dylik anordning torde principiellt sett äga betydande företräden
framför varje annan form av statshjälp på ifrågavarande område. Utredningen
i ärendet synes emellertid hava givit vid handen, att en fiskredskapsförsäkring
med hänsyn till de svårigheter av skiftande art, som
därvid möta, åtminstone för närvarande äger ytterst ringa utsikter att
utan orimligt stora ekonomiska uppoffringar från statsverkets sida kunna
med framgång genomföras. Åtgärder för främjande genom statsbidrag av
sådan försäkring hava också praktiskt taget enhälligt avstyrkts i de i
ärendet avgivna yttrandena.
Då jag sålunda icke anser mig kunna nu förorda statsåtgärder i syfte att
förmå fiskarena att genom försäkring bereda sig ersättning för förlust
av eller skada å fiskredskap, vill jag ej därmed hava sagt, att icke statsmakterna
i den utsträckning så lämpligen kan ske böra stödja en efter ekonomiskt
sunda principer avvägd och i övrigt ändamålsenligt anordnad försäkringsverksamhet.
Frågan huruvida dylikt stöd bör lämnas torde emellertid
få avgöras från fall till fall. Skulle sålunda exempelvis fiskarena
inom en viss trakt finna med sin fördel förenligt att till skydd mot förlust
av eller skada å fiskredskap organisera en privat försäkringsrörelse
och härför anse sig i behov av bistånd från statens sida, torde framställning
i ämnet få göras hos Kungl. Majit, som torde, därest framställningen
finnes böra bifallas, för riksdagen framlägga det förslag, vartill
förhållandena kunna föranleda.»
Departementschefen har funnit uppenbart, att ett behov föreligger av
möjlighet till statsunderstöd vid redskapsförluster. Då nödhjälpsfondens
tillgångar nu i det närmaste äro slut och eventuell reservation å det inledningsvis
berörda, av 1934 års riksdag beviljade anslaget avsetts för annat
ändamål (jämför utskottets utlåtande nr 40), blir ny medelsanvisning erforderlig.
Angående den form, vari fortsatt understödsverksamhet bör
bedrivas, har departementschefen anfört:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.
9
»Jag förutskickar, att jag i likhet med lantbruksstyrelsen icke för närvarande
finner anledning att föreslå åtgärder för beredande av ersättning
vid förlust av fiskebåtar. Spörsmålet synes böra begränsas att gälla
fiskredskap i egentlig mening.
Lantbruksstyrelsens förslag, som i viktiga avseenden utformats med nuvarande
understödssystem som förebild, bygger till skillnad från berörda
system på den principen, att fiskarena själva i huvudsak skola bekosta
hjälpverksamheten. Örn än en dylik anordning kan finnas i och för sig riktig,
synes den dock i förevarande fall leda till ohållbara konsekvenser.
Den kritik, som med angivna utgångspunkt riktats mot förslaget, måste
jag finna i huvudsak berättigad. Särskilt synes mig mot godtagande av
lantbruksstyrelsens förslag tala den omständigheten, att ett stort antal av
fiskarena skulle, ehuru de nödgades erlägga avgifter, vara uteslutna från
möjligheten att komma i åtnjutande av ersättning från den föreslagna
fonden. En ändring av förslaget därhän, att envar avgiftsbetalande skulle
äga tillgodonjuta dylik ersättning, torde å andra sidan av ekonomiska skäl
icke kunna genomföras. Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag icke
ansett mig kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag.
Efter övervägande av de olika synpunkter, som kommit till uttryck i
ärendet, förefaller det i nuvarande läge vara mest lämpligt att, såsom
statskontoret föreslagit, ifrågavarande verksamhet anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad hittills skett. Staten torde alltså helt höra
bestrida kostnaderna för densamma. Beträffande grunderna för verksamhetens
bedrivande torde vidare höra gälla, att envar fiskare, som genom
förlust av eller skada å fiskredskap befinnes hava råkat i nödställd
belägenhet, bör äga möjlighet att efter ansökan hos Kungl. Maj:t utfå ersättning
med visst belopp. En förutsättning härför hör givetvis dock vara,
att förlusten eller skadan icke är att hänföra till försummelse eller vårdslöshet
från sökandens sida. Uppenbart är också, att ersättning ej hör
utgå för sådan skada eller förlust, som normalt sammanhänger med redskapens
användning. Ersättning torde som regel icke böra utgå, därest
förlustens eller skadans värde understiger 50 kronor. Ersättningens belopp
synes, liksom hittills, höra bestämmas till högst två tredjedelar av
värdet. Av beloppet bör regelmässigt högst hälften lämnas såsom bidrag
utan återbetalningsskyldighet samt återstoden utgå såsom räntefritt lån
med en amorteringstid av åtta år. Nu angivna grunder torde dock endast
böra betraktas såsom normgivande. De torde icke böra fastställas i författningsform,
och Kungl. Maj:t bör äga rätt att medgiva de avvikelser,
vartill förhållandena kunna giva anledning."
För beredande av medel till den av departementschefen angivna understödsverksamheten
har Kungl. Maj:t föreslagit upptagande å riksstaten
för nästa budgetår av ett särskilt anslag linder nionde huvudtiteln å det
av lantbruksstyrelsen föreslagna och i statsverkspropositionen beräknade
beloppet 45,000 kronor. De anvisade medlen föreslås skola bokföras under
särskild diversemedelstitel, benämnd »statens fiskredskapsfond», vilken
skulle förvaltas av statskontoret. I anslutning härtill har anslaget givits
formen av bestämt anslag. Även i den man beviljade ersättningsbelopp
utgöras av bidrag utan återbetalningsskyldighet avses de, för enkelhetens
skull, skola utbetalas ur fonden och icke avföras direkt å anslaget. Med
hänsyn till den sålunda förordade anordningen bär den i statsverksprofiilianrj
till riksdagens protokoll Ullin. 10 sami. Nr ''lil—lil. g
Utskottet.
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.
positionen föreslagna anslagsrubriken ändrats till »avsättning till statens
fiskredskapsfond».
Erforderliga föreskrifter för genomförandet av den här angivna anordningen
avses bliva meddelade av Kungl. Majit.
Motionärerna anse, att statens hjälp bättre kunde lämnas såsom bistånd
till fiskredskapsförsäkring än enligt understödslinjen. De hava tänkt sig,
att de nuvarande fiskebåtsförsäkringsföreningarna i Bohuslän och Halland
under en försökstid av fem år och med staten sorn garant skulle få
utvidga sin verksamhet till att avse försäkring av fiskredskap. Statens
kostnader härför hava i motionen beräknats till högst 30,000 kronor för år.
Utskottet biträder Kungl. Majda förslag örn inrättande av en statens
fiskredskapsfond, från vilken fiskare kunna beredas understöd vid förlust
av eller skada å fiskredskap enligt de av departementschefen angivna
riktlinjerna.
Vad beträffar motionärernas hemställan örn statens bistånd till fiskredskapsförsäkring,
anser utskottet, i likhet med departementschefen, att
statsmakterna i den utsträckning så lämpligen kan ske böra stödja en
efter ekonomiskt sunda principer avvägd och i övrigt ändamålsenligt anordnad
försäkringsverksamhet. I frågans nuvarande läge kan utskottet
dock icke tillstyrka motionärernas förslag örn anvisande av anslag för
fiskredskapsförsäkring. Skulle de i motionen omnämnda försäkringsföreningarna
vilja utvidga sin verksamhet till att avse försäkring av fiskredskap
och härför påkalla statens bistånd, lärer frågan böra behandlas i
den ordning departementschefen angivit, d. v. s. framställning i ämnet
göras till Kungl. Majit, sorn, därest framställningen finnes böra bifallas,
för riksdagen framlägger det förslag, vartill förhållandena föranleda.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majlis
förslag, till Avsättning till statens fiskredskapsfond
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett anslag av 45,000
kronor;
2) att motionen 11:506 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1935.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Härvarande: se utlåtande nr 40.
350S80. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:94 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt fiskare vid förlust eller skada å fiskredskap. a1 i texten