Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående vissa i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar jämte i hithörande ämnen väckta motioner.

1935-03-29 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:49, Utlåtande angående vissa i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar jämte i hithörande ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande angående vissa i statsverkspropositionen under utgifter

för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda

framställningar jämte i hithörande ämnen väckta motioner.

(lia avd.)

Till jordbruksutskottet liava hänvisats de i statsverkspropositionen under

avdelning utgifter för kapitalökning gjorda framställningar, som röra

jordbruksärenden.

Utskottet, som i sitt utlåtande nr 12 yttrat sig över de under punkterna

11 och 12 gjorda framställningarna i fråga örn arrendeegnahemsfonden

och arrendelånefonden, får härigenom avgiva utlåtande med anledning av

följande i samma avdelning av statsverkspropositionen framställda förslag.

Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till motsvarande

punkter i statsrådsprotokollet.

Vidkommande övriga till utskottet hänvisade framställningar rörande

utgifter för kapitalökning kommer utskottet att avgiva särskilda utlåtanden.

Statens allmänna fastighetsfond.

l:o) Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. Under punkten 1 har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan

för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av 44,000

kronor.

Med Kungl. Maj:ts förslag avses anslagsanvisning för tillbyggnad av

högskolans kirurgiska liundklinik, så att denna komme att innehålla en

behandlings- och operationssal för polikliniken, en operationssal samt ett

röntgenrum. I motiveringen till förslaget framhålles, förutom behovet

av ökat lokalutrymme, att berörda klinik, sedan verksamheten med de

smärre djurens kirurgi överförts från medicinska till kirurgiska kliniken,

lämnade ett icke oväsentligt överskott såsom inkomst av rörelsen

därstädes, varför det torde kunna heräknas, att kostnaderna för den

ifrågasatta utvidgningen i viss mån komme att förränta sig.

Mimny till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 49—54.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottet.

Anslagsbeloppet avses skola anvisas såsom kapitalökning till statens

allmänna fastighetsfond.

Under erinran, att riksdagen på hemställan av statsutskottet i dess

utlåtande nr 51 beslutat örn inrättande från och med den 1 juli 1935 av

statens allmänna fastighetsfond, får utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, hemställa,

att riksdagen må till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan

för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag

av 44,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles

under riksdagen avgiva förslag.

Statens utlåiiingsfonder.

2:o) Lånefonden för inköp av ädla avelsston. Bestämmelser angående

villkoren för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen den 4 juli 1913

(nr 226) med däri genom kungörelserna nr 366/1917 och 116/1920 gjorda

ändringar. Högsta årliga utlåningsbeloppet från fonden är för närvarande

bestämt till 200,000 kronor.

Kungl. Maj:ts under punkten 2 gjorda framställning innebär anvisande

såsom kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett

reservationsanslag av 50,000 kronor för tillgodoseende under 1936 av, liksom

under innevarande år, ett utlåningsbelopp av 130,000 kronor.

Mot framställningen har utskottet intet att erinra och hemställer fördenskull,

att riksdagen må såsom kapitalökning för lånefonden

för inköp av ädla avelsston för budgetåret 1935/

1936 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av dessa medel torde statsutskottet

framdeles under riksdagen avgiva förslag.

3:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Gällande

bestämmelser för lån från fonden återfinnas i kungörelsen den 12 juni

1931 (nr 217).

Utlåningsbeloppen från fonden ävensom storleken av de anslag, vilka

för samma budgetår anvisats för kapitalökning å fonden, framgå av följande

sammanställning:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49

3

Högsta med-

För kapital-

givna utlå*

bildning an-

Budgetår

ningsbelopp

visat anslag

Kronor

Kronor

1931/1932....................

............... 200,000

200,000

1932/1933 .....................

............... 190,000

150,000

1933/1934 .....................

............... 160,000

100,000

1934/1935 .....................

.............. 160,000

85,000.

Kungl. Maj:ts framställning under punkten 3 innefattar förslag att

för tillgodoseende i något vidgad omfattning av kraven å lån från fonden

högsta medgivna utlåningsbeloppet måtte höjas till 175,000 kronor.

För möjliggörande av utlåning till angivna belopp hemställer Kungl.

Majit därjämte örn anvisning såsom kapitalökning till fonden av ett reservationsanslag

av 65,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret

1935/1936 från lånefonden för inköp av avelshingstar

av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 175,000

kronor;

2) såsom kapitalökning för lånefonden för inköp av

avelshingstar av ardennerras för budgetåret 1935/1936

anvisa ett reservationsanslag av 65,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

4:o) Statens fjäderfälånefond. Under punkt 4 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att såsom kapitalökning för statens fjäderfälånefond anvisa

för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:206 av herr

Johansson, Johan, m. fl. och lii 369 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur statens fjäderfälånefond

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till motionen 1:195.

Av utskottet hava i vederbörlig ordning införskaffats yttranden från

statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret över följande motioner

örn sänkning till högst 3.5 procent av räntan å lån ur statens fjäderfälånefond

och andra statens utlåningsfonder, nämligen 1:195—198, 200—

211, 214—216 och 218 samt 11:356, 357, 359—361, 364—375 oell 377—379.

Eedogörelse för yttrandenas innehåll lämnas här nedan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från statens fjäderfälånefond

äro meddelade i kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 235). Enligt

kungörelsen kan ekonomisk förening, som Ilar till ändamål att främja

avsättning av ägg eller att idka gödning och slakt av fjäderfä, under

vissa villkor erhålla lån från fonden för a) anläggande, inrättande eller

inköp av äggpackerier eller av för lagring eller konservering av ägg avsedda

lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) anläggande,

inrättande eller inköp av anstalter, likaledes med tillhörande inredning

och utrustning, för gödning och slakt av fjäderfä, c) ombyggnad av packerier,

lokaler eller anstalter av omförmält slag eller d) vidtagande i

dylika packerier, lokaler eller anstalter av tekniska förbättringar med

avseende å inredning eller utrustning. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta

efter fyra och en halv procent örn året från lyftningsdagen. Lån amorteras

från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till

någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under den tid,

lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande

att amorteringstiden sättes beträffande lån för anläggande, inrättande,

inköp eller ombyggnad av gödnings- och slaktanstalt eller för vidtagande

av tekniska förbättringar i dylik anstalt eller i äggpackeri eller lagringseller

konserveringslokal till högst 10 år och beträffande annat lån till

minst 10, högst 20 år.

Kungl. May.ts framställning innefattar hemställan örn anvisning såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag

av 150,000 kronor, vilken anvisning erfordras med hänsyn till att

en eventuell behållning å hittills för fonden anvisat reservationsanslag

torde på grund av föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209)

med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag komma att

vid utgången av innevarande budgetår omföras till inkomsttitel för i

anspråk tagna reservationer.

Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden

från 4.5 till 3.5 procent.

I detta sammanhang må erinras, att 1934 års riksdag (R. skr. nr

209 och 266) beträffande lån, som beviljats eller kunde komma att beviljas

från statens bostadslånefond, vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden,

liantverkslånefonden, rederilånefonden, industrilånefonden, kraftledningslånefonden,

hemslöjdslånefonden, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond

eller statens kalkbrukslånefond, medgivit, att den årliga

räntan finge — beträffande lån ur statens bostadslånefond i den mån den

årliga räntan ej redan utginge efter lägre procentsats — från och med

den 1 juli 1934 tillsvidare utgå efter 41/2 procent. Riksdagens ifrågavarande

beslut var förestavat framförallt av hänsyn till att medelräntefoten

å statens upplånade kapital — med undantag av det i statens järnvägar

investerade — enligt inhämtad upplysning för budgetåret 1933/1934

preliminärt beräknades uppgå till ej fullt 4.4 procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 5

Vidare må erinras, att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29

september 1934 framställt förslag om sänkning — eventuellt tillfälligt —

från 4 Vs till 4 procent av räntan för lån från statens fjäderfälånefond,

statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens slakterilånefond

och statens kalkbrukslånefond ävensom spannmålskreditfonden.

Till motivering av sitt förslag har lantbruksstyrelsen framhållit, att det

allmänna ränteläget sedan tiden för fjolårets riksdagsbeslut angående

räntenedsättning för vissa statliga utlåningsfonder undergått ytterligare

sänkning samt att intet för närvarande syntes tyda på att en omsvängning

härutinnan vore att emotse åtminstone inom den närmaste tiden.

Med hänsyn härtill och då dessutom räntesatserna för statens egen upplåning,

genom vilken bland annat lånefondernas behov av medel täcktes,

under den senaste tiden avsevärt nedgått, har lantbruksstyrelsen ansett

skälig anledning föreligga till att frågan örn ytterligare nedsättning av

räntesatserna för lån ur de statliga fonderna upptoges till omprövning.

Över lantbruksstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

den 5 november 1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av fullmäktige

i riksbanken och den 9 januari 1935 av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret har till en början erinrat, att ämbetsverket redan i

ett den 9 november 1933 avgivet utlåtande rörande frågan om utlåningsräntan

för vissa statliga lånefonder förklarat sig icke kunna tillstyrka en

ifrågasatt sänkning till 4 procent, enär en dylik sänkning, därest man

ville fasthålla vid vedertagna principer ifråga örn kapitalinvestering i

fonderna, skulle föranleda ett utbyte i ej oväsentlig omfattning av lånemedel

mot skattemedel, en åtgärd, som emellertid under rådande ekonomiska

förhållanden icke syntes kunna ifrågakomma. Vidare har statskontoret

anfört i huvudsak följande.

Enligt vad statskontoret inhämtat hade medelräntan å av staten upplånat

kapital — med undantag av det i statens järnvägar nedlagda — lör

budgetåret 1933/1934 av riksgäldskontoret beräknats till 4.42 procent. Till

följd av konverteringar av äldre statslån torde denna medelränta under

innevarande budgetår komma att nedgå med en eller annan tiondels procent.

Någon förändring av större betydelse ifråga örn genomsnittsräntan

för statens upplåning hade således icke ägt rum, sedan frågan om räntesänkning

å lån från statens utlåningsfonder utgjorde föremål för prövning

av 1934 års riksdag. Under sådana förhållanden funne sig statskontoret

icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag örn nedsättning från

4 1/2 till 4 procent av räntan å lån från under statskontorets förvaltning

stående statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond,

statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond.

Ämbetsverket ville för övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke

syntes föreligga att under löpande lånetid göra räntan å lån från statens

utlåningsfonder -— vilka lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende

av växlingarna i ränteläget å allmänna lånemarknaden.

Under erinran att av de i lantbruksstyrelsens skrivelse angivna fonderna

endast spannmålskreditfonden stöde under riksbankens förvaltning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

hava fullmäktige i riksbanken, som ifrågasatt, huruvida icke

statens upplåning för den kortfristiga kreditgivningens behov skulle kunna

erhålla kortfristig karaktär, beträffande spannmålskreditfonden anfört

bland annat följande.

Därest statsmakterna ville avvika från den av riksdagen senast 1934

tillämpade principen, att utlåningsräntan skulle vara lika med medelkostnaden

för statens upplåning hade fullmäktige för sin del intet att

erinra mot att räntan fastställdes till den av lantbruksstyrelsen föreslagna

räntesatsen av 4 procent. Det vore för övrigt sannolikt, att berörda

medelkostnad vid 1934 års utgång torde komma att understiga 4 7*

procent. Förutsättningar för räntesänkningen till 4 procent måste dock

vara att någon åtstramning icke inträdde å penningmarknaden samt att

den risk, som vöre förenad med långivning från spannmålskreditfonden,

icke komme att ökas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande förklarat

sig vidhålla den ståndpunkt, som av fullmäktige i förevarande avseende

tidigare intagits, nämligen att räntan vid utlåning från statens

lånefonder borde så nära som möjligt ansluta sig till den effektiva medelräntefoten

för statens upplåning. Efter att hava erinrat örn att den

effektiva medelupplåningsräntan å samtliga utestående lånemedel med

undantag av de i statens järnvägar nedlagda för budgetåret 1933/1934 utgjorde

4.42 procent och att nedgången i denna räntefot för innevarande

budgetår ej kunde beräknas till mer än omkring en tiondels procent liava

fullmäktige andragit i huvudsak följande.

Ehuru den av fullmäktige omfattade principen för beräkning av räntefoten

å lån från utlåningsfonderna, vilken princip ur synpunkten av

riksgäldskontorets räntebetalning å statsskulden vore den enda hållbara,

under tider med fallande räntefot kunde synas mindre förmånlig för låntagarna,

måste den dock enligt fullmäktiges mening i längden även för

låntagarna anses vara den mest ändamålsenliga, då genom densamma ernåddes

en utjämning med undvikande av en alltför stor spänning mellan

de olika räntesatserna.

I likhet med bankofullmäktige ansåge riksgäldsfullmäktige det böra

övervägas, huruvida icke kortfristig upplåning borde tillgripas för anskaffande

av medel, som riksgäldskontoret kunde hava att tillhandahålla

allenast på kort tid.

Med den ståndpunkt fullmäktige intoge till frågan örn förutsättningarna

för en räntesänkning å lån från statens lånefonder, funne fullmäktige

någon sänkning av nu gällande räntor å lån från statens mejerilånefond,

spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond,

statens kalkbrukslånefond och spannmålskreditfonden för närvarande

icke böra ifrågakomma.

Vid ärendets anmälande i statsrådet den 1 februari 1935 Ilar chefen

för jordbruksdepartementet anfört följande:

Den vid 1934 års riksdag beslutade sänkningen av räntan å lån från

vissa statens utlåningsfonder ned till 4.5 procent hade motiverats därmed,

att räntefoten å statens upplånade kapital preliminärt beräknades för

I

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 7

budgetåret 1933/1934 uppgå till ej fullt 4.4 procent. Någon anledning att

i princip avvika från den ståndpunkt rörande sambandet mellan räntan

å statens utlånade och upplånade kapital, som berörda beslut innebure,

syntes ej föreligga. På sätt framginge av utredningen i förevarande

ärende komme medelräntan för statens upplåning under nämnda budgetår

att utgöra 4.42 procent, eller ett något högre procenttal, än det av riksdagen

beräknade. Enligt riksgäldsfullmäktiges utlåtande i ärendet kunde

motsvarande räntefot för budgetåret 1934/1935 antagas bliva allenast obetydligt

lägre än den nyss nämnda. Vid angivna förhållanden anslöte departementschefen

sig till den i yttrandena över lantbruksstyrelsens förslag

hävdade uppfattningen, att någon räntesänkning beträffande lån

från ifrågavarande utlåningsfonder under 4.5 procent icke för närvarande

syntes höra ske.

Statskontoret har i sitt yttrande över de inledningsvis angivna motionerna

avstyrkt bifall till desamma under hänvisning till sitt här

ovan berörda utlåtande över lantbruksstyrelsens framställning.

Jämväl fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande över

motionerna hänvisat till sitt ovan omförmälda utlåtande över lantbruksstyrelsens

framställning. Fullmäktige hava i detta sammanhang framhållit,

att det förhållandet, att statens effektiva medelupplåningsränta

trots nuvarande låga ränteläge sjönke så långsamt, berodde på

att de relativt högprocentiga lån, som riksgäldskontoret upptagit under

åren 1927—1933, ej kunde konverteras till en lägre räntesats förrän tio

år förflutit från respektive låns utgivningsdag, sålunda tidigast år 1937.

För att uppehålla det förräntningskrav å 4.5 procent, som vid utgången

av budgetåret 1933/1934 i det närmaste motsvarade medelräntan (4.42 procent)

å i statens utlåningsfonder placerade lånemedel, skulle vid bifall till

motionerna 1:195—218 och II: 356—379 — avseende utom de fonder, som

innefattas i de av utskottet till fullmäktige remitterade motionerna, vattenkraftslånefonden,

hantverkslånefonden, lånefonden för ackordslan och

förlagslån åt hantverkare samt arrendeegnahemslånefonden — enligt

fullmäktiges uppgift bliva nödvändigt dels att vid nya kapitalinvesteringar

i fonderna anvisa en större del därav än för närvarande av skattemedel,

dels ock att med skattemedel ersätta en del av det hittills i fonderna

investerade lånemedelskapitalet. För att åskådliggöra detta hava

fullmäktige låtit utarbeta följande tabell:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Tabell, utvisande det lånemedelskapital, som skulle behöva ersättas av skattemedel, o

räntefoten för utlåtning från nedannämnda fonder sänkes till 3.5 %.

Utlåningsfond

Statens mejerilånefond...

Egnahemslånefonden......

Vattenkraftslånefonden...

Jordförmedlingslånefonden

........................

Kraftledningslånef onden..

Gödselvårdslånefonden ..

Hemslöjdslånefonden

Väster- och Norrbottens

nybygges- och bostadsförb.

lånefond.........

Kolonisternas kreatursoch

redskapslånefond..

Spannmålslagerhusfonden

.....................

j Lånefonden för inköp av

gasgeneratorer för motordrift

..................

Hantverkslånefonden......

j Lånefonden för ackordslån

och förlagslån åt

hantverkare.

Lånemedel

kapital

30/e 1934

-

Kanta å

4 V* %

Investerat

kapital

so/e 1934

Kanta å

31/» %

För-

räntnings-

underskott

Lånemedel

kapital at

ersättas a

skattemed

3,000,000

—

135,000

—

3,400,000

—

119,000

—

16,000

—

355,555

191,456,342

12

8,615,535

40

221,816,342

12

7,763,571

97

851,963 4 8

18,932,520

9,417,922

15

423,806

50

9,417,922

15

329,627

28

94,179 22

2,092,871

1,250,899

14

56,290

46

1,397,059

14

48,897

07

7,393 39

164,297

13,377,005

14

601,965

2 3

13,377,005

14

468,195

18

133,770 05

2,972,667

1,080,000

—

48,600

-

1,350,000

—

47,250

—

1,350

—

30,000

110,546

24

4,974

58

110,546

24

3,869

12

1,105

46

24,565

115,000

—

5,175

—

125,000

—

4,375

—

800

—

17,777

49,034

—

2,206

53

49,034

—

1,716

19

490

34

10,896

1,137,000

—

51,165

—

1,407,000

—

49,245

—

1,920

—

42,666

200,000

—

9,000

_

200,000

_

7,000

_

2,000

44,444

350,000

—

15,750

—

350,000

—

12,250

—

3,500

—

77,777

1,000,000

—

45,000

_

1,000,000

_

35,000

10,000

222,222

|222,543,748 v 9 j 10,014,468j i o 253,999,908ji9 8,889,996j8i 1,124,4711 s »124,988,^641

Av de i motionerna omnämnda tjugofyra fonderna skulle enligt tabellen

i tretton erfordras utbyte av lånemedelskapital mot skattemedel. I

fem fonder, utgöra skattemedlen så stor del, att även vid en sänkning av

utlåningsräntan till 3.5 procent förräntningskravet 4.5 procent å lånemedelsandelen

kan uppehållas, i en fond utgöres kapitalet enbart av skattemedel

och i återstående fem fonder fanns den 30 juni 1934 ännu ej något

kapital investerat.

Av tabellen framgår, att vid en sänkning till 3 Va procent av räntefoten

å lån från de i tabellen upptagna fonderna skulle uppkomma ett årligt

förräntningsunderskott av omkring 1,125,000 kronor och att i följd

därav av lånemedelskapitalet i ifrågavarande fonder ett belopp av i runt

tal 25 miljoner kronor skulle vid bifall till motionerna behöva ersättas av

skattemedel.

Fullmäktige hava vidare — med hänsyn till att en sänkning av räntan

å lån från ovannämnda fonder till 3.5 procent med största sannolikhet

skulle medföra krav på enahanda nedsättning av räntan å lån från andra

statens utlåningsfonder — låtit utarbeta följande tabell:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

9

Tabell, utvisande det lånemedelskapital som skulle behöva ersättas av skattemedel, örn

räntefoten för utlåning från nedannämnda fonder sänkes till 3.5 %.

(I motionerna 1:195—218 och 11:356—379 cj upptagna fonder.)

Utlåningsfond

Lånemedelskapital

30/6 1934

kanta å

%

Investerat

kapital

s% 1934

Ränta å

3 7* %

För
räntnings
underskott
-

Lånemedels- j

kapital att

ersättas av

skattemedel

Allmänna järn vägslåne- fonden .....................

33,173,523

2 0

1,492,808

54

36,943,197

69

1,293,011

92

199,796

6 2

4,439,924

89

Bibanelånefonden .........

8,073,000

—

363,285

-

9,136,400

—

319,774

—

43,511

—

966,911

11

Lånefonden för tjänste

mannasamhället vid

Mörby .....................

2,490,000

112,050

2,490,000

87,150

24,900

553,333

33

Statens bostadslånefond

66,862,031

87

3,008,791

4 8

66,862,031

87

2,340,171

12

668,620

31

14,858,229

11

Luftfartslånefonden ......

1,010,308

66

45,463

89

1,010,308

66

35,360

80

10,103

09

224,513

11

Lånefonden för inköp av

renar........................

4,600

_

207

_

4,600

_

161

_

46

_

1,022

22

Spannmålskreditfonden.

3,500,000

—

157,500

—

3,500,000

—

122,500

-

35,000

—

777,777

78

Rederilånefonden .........

22,599,856

01

1,016,993

52

22,599,856

01

790,994

96

225,998

56

5,022,190

22

Industrilånefonden ......

4,947,173

57

222,622181

4,947,173

57

173.151 iov

49,471

74

1,099,372

—

142,660,493

31

6,419,722| 19 147,493,567

80

5,162,274 si

1,257,447 82 27,943,273

7 7

Av de i motionerna ej omnämnda utlåningsfonder, i vilka lånemedel

finnas investerade, skulle enligt tabellen i nio lånemedelskapital behöva

utbytas mot skattemedel. I en fond finnes även vid en räntefot av 3.5 procent

tillräckligt med skattemedel investerade.

Den sist intagna tabellen utvisar, att, örn räntenedsättning till 3.5 procent

bomme till stånd även beträffande andra statens utlåningsfonder

än de i motionerna omnämnda, ett årligt förräntningsunderskott av omkring

1,257,000 kronor skulle uppkomma och att sålunda, utöver ovannämnda

25 miljoner kronor, ytterligare ett belopp av omkring 28 miljoner

kronor lånemedelskapital skulle behöva ersättas av skattemedel.

Härav hava fullmäktige funnit framgå, att vid bibehållande av de vedertagna

principerna i fråga örn kapitalinvestering i statens utlåningsfonder

en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån från dessa

fonder för närvarande ej kunde genomföras utan stora uppoffringar.

Motionerna örn sänkning av räntan å lån från statens fjäderfälånefond utskottet.

ingå som ett led i det i motionerna 1:195—218 och 11:356—379 framställda

förslaget örn sänkning av räntan å lån från sammanlagt 24 olika

utlåningsfonder till 3.5 procent. Som skäl för en sådan allmän räntesänkning

hava motionärerna åberopat, att vid en effektiv inlåningsränta

av 4.43 procent utlåningsräntan sänkts till 4.5 procent samt att nu, när

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

penningar stöde att upplåna hos privata företag till avsevärt lägre ränta,

3—4 procent, tiden syntes vara inne för en ytterligare räntesänkning,

helst det nuvarande ränteläget visade en tendens att snarare sjunka

än stiga. I anledning härav vill utskottet erinra, att den effektiva medelräntan

för statens upplåning, som för hudgetåret 1933/1934 utgjorde

4.42 procent, icke kan beräknas för innevarande budgetår sjunka med mer

än omkring en tiondels procent. Orsaken till att statens effektiva medelupplåningsränta

trots nuvarande låga ränteläge sjunker så långsamt är,

enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt yttrande över motionerna

uppgivit, den, att de relativt högprocentiga lån, som riksgäldskontoret

upptagit under åren 1927—1933, ej kunna konverteras till en lägre

räntesats förrän tio år förflutit från respektive låns utgivningsdag, sålunda

tidigast år 1937. Vid bifall till motionerna 1:195—218 och 11:356

■—379 skulle därför enligt fullmäktiges uppgift bliva nödvändigt dels att

vid nya kapitalinvesteringar i fonderna anvisa en större del därav än för

närvarande av skattemedel, dels ock att med skattemedel ersätta en del

av det hittills i fonderna investerade lånemedelskapitalet. Enligt den å

sid. 8 här ovan återgivna tabellen skulle vid bifall till motionerna av

lånemedelskapitalet i ifrågavarande fonder ett belopp av 24,988,264 kronor

24 öre behöva ersättas av skattemedel. Emellertid skulle ett bifall

till motionerna med största sannolikhet medföra krav på enahanda nedsättning

av räntan även å lån från andra statens utlåningsfonder. För

en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån från såväl de i

motionerna omnämnda som andra statens utlåningsfonder skulle enligt

tabellerna å sid. 8 och 9 ett belopp av (24,988,264:24+27,943,273:77 =)

52,931,538 kronor 1 öre lånemedelskapital behöva ersättas av skattemedel.

Ehuru utskottet delar motionärernas åsikt, att lån från ifrågavarande

fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål, böra vara begärliga för lånesökande,

kan utskottet likväl icke tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande

av en allmän räntesänkning som de nu angivna. Utskottet

vill i detta sammanhang framhålla, att — även örn räntan å statslånen i

och för sig kan förefalla hög — lånen dock kunna vara fördelaktiga på

grund av de särskilda förmåner staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland

annat räntefrihet under två eller flera år från lyftningsdagen för lån ur

flera av de i motionerna omnämnda fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden,

spannmålslagerhusfonden, täckdikningslånefonden och allmänna

nyodlingsfonden.

På nu angivna skäl kan utskottet icke biträda motionärernas förslag örn

sänkning av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Med hänsyn till

att en dylik räntesänkning i och för sig är synnerligen önskvärd förutsätter

utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer denna

fråga och att det rådande låga ränteläget så snart som möjligt utnyttjas

för statens upplåning, varigenom beredes möjlighet för utlåningsräntans

sänkning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 11

Mot Kungl. Maj:ts framställning om anslag till kapitalökning för statens

fjäderfälånefond, har utskottet intet att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, såsom kapitalökning för statens fjäderfälånefond

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 150,000 kronor;

2) att motionerna 1:206 och 11:369 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

5:o) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden anvisa

för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:205 av herr

Johansson, Johan, m. fl., och 11:370 av herr Wallén rn. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur gödselvårdslånefonden

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till motionen 1:195.

över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning

beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här

ovan.

Gällande bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den

II juli 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927

och 132/1931 gjorda ändringar. Statslån från fonden tilldelas hushållningssällskap

för att därav utlämna lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder

samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar, som

betingas av en rationell gödselvård (gödselvårdslån). Gödselvårdslån kan

beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, oberoende av

storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande

brukare, av brukningstidens längd samt må ej beviljas till högre

belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer än 75 procent av den beräknade

kostnaden för anläggningen.

För lånen åtnjutes amorterings- och räntefrihet under två år från lyftningsdagen.

Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall vid utgången

av vart och ett av de därpå följande tio åren dels återbetalas en tiondel

av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter fyra procent

för år å oguldet kapitalbelopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag

av 300,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande

amorteringar, beräknade till 240,000 kronor, täcka lånebehovet under samma

budgetår.

Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden

från 4 till 3.5 procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 300,000 kronor;

2) att motionerna 1:205 och 11:370 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

6:o) Statens mejerilånefond. Enligt vad departementschefen under

punkten 6 anmält erfordras — då under budgetåret 1935/1936 disponibla

kapitaltillgångar å statens mejerilånefond beräknas kunna täcka under

budgetåret förekommande utlåning — icke någon kapitalanvisning till fonden

för budgetåret 1935/1936.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft två inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:195 av

herr Johansson, Johan, m. fl. och 11:356 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur statens mejerilånefond

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

motionen 1:195.

Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning

beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret. I

fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här

ovan.

Utlåningen från fonden är reglerad genom kungörelse den 12 september

1930 (nr 339) med ändringar däri genom kungörelserna nr 125/1931 och

266/1933. Lån från fonden må beviljas ekonomisk förening, som har till

ändamål att driva andelsmejeri och vars flesta medlemmar äro jordbrukare,

antingen för anläggande av mejeri med tillhörande inredning och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

13

utrustning, eller för ombyggnad av mejeri eller för vidtagande i mejeri

av tekniska förbättringar med avseende å inredning, maskinutrustning,

vattenanskaffning, kylanordning eller dylikt. Å lyftat lånebelopp erlägges

ränta efter fyra oell en halv procent örn året från lyftningsdagen.

Lån amorteras från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket

lånet till någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under

den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer under iakttagande,

att amorteringstiden sättes beträffande lån för vidtagande i mejeri

av tekniska förbättringar till högst 10 år och beträffande annat lån

till minst 10, högst 20 år.

Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4.5 till

3.5 procent.

Såsom förut berörts erfordras icke någon kapitalanvisning till fonden

för nästa budgetår.

Vad angår förslaget örn sänkning av räntan å lån från fonden, kan utskottet

på skäl, som under punkt 4 här ovan angivits, icke biträda detta.

Utskottet hemställer förty,

att motionerna 1:195 och 11:356 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

7:o) Spanmnålslagerhusfonden. Under punkt 7 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:210 av herr

Johansson, Johan, m. fl. och II: 365 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur spannmålslagerhusfonden

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till motionen 1:195.

Över dessa motioner jämte ett flertal motioner om liknande räntesänkning

beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga om yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här

ovan.

Gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden

äro meddelade i kungörelse den 12 september 1930 (nr

342) med däri genom kungörelserna nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar.

3 § stadgar, att ränta å lån för uppförande, inrättande, inköp

eller ombyggnad av lagerhus eller av magasin för torkning av spannmål

utgår först från och med fjärde året efter det kalenderår, under vilket lånet

till någon del första gången lyftats, samt beräknas efter 4 A procent örn

året. Lånet amorteras från och med sjunde året efter det kalenderår, uu
-

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

der vilket lånet till någon del första gången lyftats. Amorteringen jämte

ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en annuitet av tillhopa 7 procent

å lånets ursprungliga belopp. För lån till anskaffande av spannmålstork

bestämmer Kungl. Mait räntefoten, och ränta å dylikt lån skall löpa

från och med dagen efter den, då lånet utlämnats. Sådant lån amorteras

från och med kalenderåret efter det, under vilket låntagaren bekommit

lånet. Kungl. Majit bestämmer i varje särskilt fall den tid, högst 15 år,

inom vilken lånet skall vara till fullo återbetalt, samt de grunder i övrigt,

efter vilka det skall amorteras.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Departementschefen har framhållit, att intresset för ifrågavarande lån

varit och alltjämt är stort samt att med hänsyn till betydelsen av att erforderliga

lagerutrymmen stöde till förfogande det vore angeläget, att

efterfrågan på lån kunde i den utsträckning, som omständigheterna påkallade,

tillgodoses.

Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4.5 till

3.5 procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.

På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,

såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonr

den anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor;

2) att motionerna I: 210 och II: 365 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

8:o) Egnahemslånefonden. Under punkt 9 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Majit må för 1936 bevilja statslån

från egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav

14.500.000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter,

med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena

skulle därtill giva anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen

för jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk

större belopp än det sist angivna; dels såsom kapitalökning för egnahemslånefonden

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av

7.700.000 kronor; dels ock medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

15

med av departementschefen angivna riktlinjer under budgetåret 1935/1936

uppskov till ett sammanlagt belopp av 1,000,000 kronor må kunna beviljas

med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) 1:197 av herr Johansson, Johan, m. fl., och 11:378 av herr Wallén

m. fl., vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur

egnahemslånefonden skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent;

2) 1:25 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och 11:59 av herr

Lindman m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte för utlämnande

av fyllnadslån till egnahemslån till härför kvalificerade sökande

med stor familj enligt i motionerna angivna grunder för budgetåret 1935/

1936 anvisa ett belopp av 600,000 kronor att utgå av lånemedel; samt

3) II: 231 av herr Andersson i Tungelsta, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och

förslag dels angående sådan ändring av bestämmelserna för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten att nybildning av bärkraftiga jordbruksegnahem

underlättas, dels huruvida och på vad sätt egnahemsinnehavare

som oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter må kunna beredas sådan

hjälp att vederbörande kan behålla sitt egnahem.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas i

vad angår under 1) angivna motioner till motionen I: 195 samt i vad angår

under 2) och 3) angivna motioner till dessa.

Av utskottet hava i vederbörlig ordning införskaffats yttranden dels

över motionerna 1:197 och II: 378 jämte ett flertal motioner örn liknande

räntesänkning beträffande andra fonder av statskontoret och fullmäktige

i riksgäldskontoret, dels ock över motionerna 1:25, 11:59 och 11:231 av

statens egnahemsstyrelse.

Gällande bestämmelser för lån från egnahemslånefonden äro intagna i

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr

169/1933 och 124/1934, samt i kungörelsen nämnda dag (nr 218) med regiementariska

föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och

premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr 249/1932 och

170/1933. (Jmf. ock kungörelserna nr 173/1933 och 126/1934 ävensom kungörelsen

nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna nr 178/1929 och 125/1934.)

Låneverksamheten bedrives sålunda, att låneförmedlare (hushållningssällskap,

kommuner samt vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar) ur

fonden erhålla lån (egnahemsstatslån) att av dem användas för utlämnande

av egnahemslån till enskilda. Egnahemsstatslånen kunna användas för

utlämnande av egnahemslån för förvärv av antingen jordbrukslägenhet

(jordbrukslån) eller ock bostadslägenhet (bostadslån). Med avseende å.

återbetalningen dölas statslånen i en amorteringsdel och en stående del,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande AV 49.

vilken sistnämnda del i regel icke kan av staten uppsägas, förrän amorteringsdelen

tillfullo guldits. Skyldigheten att verkställa amortering å lånen

inträder först vissa år efter lånens utlämnande. Låneförmedlarna ansvara

gentemot staten för lånens förräntning och återbetalning. Egnahemslåntagares

skyldigheter gentemot låneförmedlare äro av samma innebörd

som låneförmedlares gentemot staten.

Beträffande egnahemslåneräntans storlek och lånens återbetalning gälla

olika regler för 1905—1919 års lån, å ena, samt senare lån, å andra sidan.

Lån, som beviljats för år 1919 eller tidigare, förräntas och återbetalas sålunda

:

Räntan utgör 3.6 procent. Lånet delas i två lika delar, en amorteringsdel

och en stående del. Återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen

inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under

vilket lånet från statskontoret utbekommits, och fullgöres å lån för

jordbrukslägenheter med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter

med en annuitet av 7 procent. Lånets stående del skall vara

återbetald inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen

bort fullgöras.

För 1920 och senare års lån fastställdes vid 1934 års riksdag följande —

beträffande 1920—1934 års lån dock endast efter frivillig övergång tillämpliga

— grunder för förräntning och återbetalning:

Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande 2/5 av utbekommet lånebelopp,

och en stående del, utgörande 3/s av samma belopp. Å amorteringsdelen

erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som

utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet

av fem och sex tiondels procent, och vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av sex

och en halv procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet tre och sex

tiondels procent och i senare fallet fyra procent, allt å oguldet kapitalbelopp

av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är

örn statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket

lånet beviljats, samt, då fråga är örn statslån, som utlämnats till beredande

av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen

börjar, erlägges å statslånets hela belopp endast ränta efter tre och

sex tiondels procent örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av

egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter fyra procent örn året vid

statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.

Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å

statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts,

efter fyra procent örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av

egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter fyra och en halv procent

örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.

Årsutlåningen från fonden har för ett vart av kalenderåren 1929—1935

bestämts till 20,000,000 kronor, varav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelnin
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

17

gen de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet

för åren 1932—1935 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill

giva anledning, större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna

finge tagas i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan

förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till

egnahemslånefonden för budgetåret 1934/1935, avseende utlåningen under

1935, anvisade riksdagen 10,000,000 kronor.

I anledning av proposition (nr 140) medgav 1933 års riksdag (skr. nr

149), att under budgetåret 1933/1934 uppskov med erläggande av ränta

och amortering å lån från egnahemslånefonden finge beviljas till ett sammanlagt

belopp av 2,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den

21 april 1933 (nr 173). Jämväl för innevarande budgetår har riksdagen

(skr. nr 120/1934) givit sitt samtycke till beviljande av uppskov till enahanda

belopp som för budgetåret 1933/1934. Enligt kungörelse den 4 maj

1934 (nr 126) angående beviljande under budgetåret 1934/1935 av uppskov

i vissa fall med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden

kan sådant uppskov omfatta ej mindre ränta och amortering

för år 1934 än även till betalning förfallna, ej guldna räntor och amorteringar

för tid dessförinnan, i senare fallet intill så stort belopp, att detta

— tillhopa med sådant belopp, med vars erläggande på grund av tidigare

medgivande uppskov åtnjutes — motsvarar tolv procent av det belopp,

varmed lånet utgått.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar förslag dels att årsutlåningen

från fonden skulle för 1936 fastställas till samma belopp som för ett vart

av kalenderåren 1929—1935, dels att för möjliggörande härav fonden

skulle tillföras ett kapitalökningsanslag av 7,700,000 kronor, dels ock att,

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen angivna

riktlinjer, uppskov med ränta och amortering å lån från fonden skulle under

budgetåret 1935/1936 kunna medgivas till ett sammanlagt belopp av

1.000. 000 kronor mot för ett vart av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935

2.000. 000 kronor.

Departementschefen har beträffande förslaget i sistnämnda avseende

anfört:

»Den under de två senaste åren tillämpado uppskovsanordningen är av

tillfällig karaktär och bör naturligtvis icke bibehållas längre än omständigheterna

nödvändigtvis kräva. Fortfarande torde det ekonomiska läget

emellertid vara sådant, att ett fullständigt upphörande under nästa budgetår

med uppskovsbeviljandet skulle komma att ställa ett stort antal

egnahemslånetagare i en bekymmersam situation. Emellertid anser jag,

att en begränsning kan och bör vidtagas i avseende å det belopp, intill

vilket uppskov får beviljas. Jag tillstyrker, att sagda belopp i överensstämmelse

med vad egnahemsstyrelsen föreslagit bestämmes till 1,000,000

kronor. Under innevarande budgetår gällande uppskovsbostämmelser synas

i övrigt böra under budgetåret 1935/1936 tillämpas i huvudsak oförändrade.

Med hänsyn till att 1934 års riksdag beslutat viss sänkning

av räntesatserna för stående delar av egnahemslån torde dock en motsva

Bihang till riksdagens protokoll 1935. Ut sami. Sr 49—54. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr ii).

rande nedsättning böra ske jämväl i avseende å räntesatserna för uppskovsbeloppen,

å vilka ränta sålunda bör erläggas elter lyra procent vid

egnahemslån för jordbrukslägenheter och efter fyra och en halv procent

vid egnahemslån för bostadslägenheter. Enligt gällande grunder kan uppskovet

omfatta ränta och amortering för 1934 ävensom restantier till ett

belopp, motsvarande, jämte tidigare erhållet uppskovsbelopp, högst 12 procent

av egnahemslånets ursprungliga belopp. Under nästkommande budgetår

torde uppskovet böra omfatta dels ränta och amortering för år 193o

dels ock restantier i nyss nämnda omfattning.»

Beträffande det i motionerna 1:197 och 11:378 framställda förslaget örn

sänkning av räntan å lån ur fonden till 3.5 procent samt de över dessa

motioner avgivna yttrandena av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillåter sig utskottet att hänvisa till redogörelsen under

punkt 4 här ovan.

Vidkommande motionerna 1: 25, II: 59 och II: 231, av vilka de båda förstnämnda

avse anslag till fyllnadslån till egnahemslån åt härför kvalificerad

sökande med stor familj och den sistnämnda åsyftar utredning angående

vissa åtgärder till främjande av egnahemsverksamheten, har

statens egnahemsstyrelse i sitt inledningsvis berörda yttrande

anfört:

»De för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelserna förutsätta som

regel, att vederbörande låntagare själv kan bidraga med visst kapital för

lägenhetens förvärvande, eventuella bebyggande och iärdigställande samt

jordbruksdriftens igångsättande. Egnahemslån för jordbrukslägenhet

får sålunda ej överstiga 6/e av fastighetens belåningsvärde, vilket belåningsvärde

ofta ur säkerhetssynpunkt av vissa egnahemslåneförmedlare

sättes lägre än den verkliga kostnaden. Lånesökanden bör alltså förfoga

över ett kapital motsvarande minst Ve av belåningsvärdet jämte vad som

åtgår för uppsättande av levande och döda inventarier. Särskilt då fråga

är om något större, bärkraftiga jordbruk, varav en familj skall erhålla

full försörjning, representerar det egna kapitalet ett ganska väsentligt

belopp. I ännu högre grad är detta förhållandet vid nybildning

av jordbruk å obebyggd jord, särskilt i södra och mellersta Sveriges egentliga

jordbruksbygder, där å fastigheten belöper förutom det relativt höga

jordpriset, den i regel dryga och betungande nybyggnadskostnaden, varjämte

dylika på intensiv jordbruksdrilt inriktade jordbruk kräva ett

ganska betydande kapital för anskaffande av kreatur och redskap. Visserligen

äro premielånen ägnade att i någon mån minska kostnadssumman,

men i allt fall kräva egnahemsföretag av nu nämnt slag en avsevärd

egen insats av företagaren. Vid lånerörelsens praktiska utövande

ägnas också stor uppmärksamhet åt frågan örn sökandens egna tillgångar,

och ansökningar örn egnahemslån avslås i regel, då den sökande icke anses

äga erforderliga egna tillgångar. I vissa fall hava dock försök gjorts

att på egnahemslånevägen söka bereda så gott som helt medellösa personer

egna jordbruk. Då i dylika fall frånvaron av eget kapital ofta nödvändiggjort

för sökanden att på ogynnsamma villkor ikläda sig skulder

utöver egnahemslånet, har företaget understundom föranlett besvikelser

för både låntagaren och låneförmedlaren. Å andra sidan saknas ingalunda

exempel på, att även helt obemedlade personer kunnat lyckligt ge
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 19

nomföra egnahemsföretaget tack vare stor sparsamhet, arbetsamhet och

ekonomisk omtanke från såvål låntagarens som hans hustrus sida.

Genom förevarande riksdagsmotioner 1:25 och 11:59 har nu det kravet

vunnit aktualitet, att åtgärder från statens sida borde vidtagas för att

möjliggöra förvärv av eget jordbruk för arbetare på landet såsom torpare,

statare och med dem likställda, vilka på grund av stor försörjningsplikt

icke kunnat hopspara det kapital, som erfordras för erhållande av

egnahemslån. Det har därvid framhållits att för personer med lantarbetarnas

begränsade inkomster ställer det sig, örn barnskaran är stor, ofta

mycket svårt för att icke säga omöjligt att inom rimlig tid hopspara det

kapital, som behöves för förvärvande av jordbruksegnahem.

För egen del vill egnahemsstyrelsen understryka behovet av en anordning

i den riktning motionärerna föreslagit. Vad särskilt angår lantarbetarna,

torde dessa intaga en i ekonomiskt hänseende i viss mån eftersatt

ställning. I många fall torde det för närvarande ej kunna påräknas, att

en lantarbetare, som kanske tidigt bildat familj, förmår höja sig till en

mera oberoende och förbättrad ställning för sig och familjen. Det synes

sålunda vara en angelägenhet av vikt att för berörda arbetarkategorier söka

bereda ökade möjligheter till förvärv av egna jordbruk och därmed försätta

dem i socialt och ekonomiskt gynnsammare livsvillkor. Att åtgärder

i detta syfte äro ägnade att främja en positiv politik i landets befolkningsfråga,

torde vara otvivelaktigt.

Medan styrelsen sålunda är ense med motionärerna i vad angår det i

motionerna uttalade syftet, vill styrelsen i fråga örn sättet för detta syftemåls

ernående göra vissa erinringar.

Den av motionärerna föreslagna formen för en hjälpanordning i nu

ifrågavarande avseende, nämligen fyllnadslån å 1U av lägenhetens värde,

kan fylla avsett behov endast i sådana fall, där låneförmedlaren beviljar

egnahemslån till högsta möjliga belopp eller 5/e av lånevärdet. Erfarenheten

i lånerörelsen har ådagalagt, att låneförmedlarna, som gentemot

staten svara för lånens återbetalning, ur säkerhetssynpunkt merendels

hålla egnahemslånen på en lägre nivå än 5/e av verkliga värdet, i

allt fall är en försiktig lånepolitik förefintlig hos vissa låneförmedlare.

Härtill kommer, att å lägenheter med skogsvärde utöver husbehov skogens

värde i regel icke medräknas vid egnahemslånets tillmätande. Från

denna utgångspunkt vill egnahemsstyrelsen ifrågasätta, huruvida den i

motionerna föreslagna låneformen såsom ovillkorligen begränsad till */a

av lånevärdet är den mest lämpliga. Det torde enligt styrelsens mening

böra övervägas, huruvida icke någon form av räntelria lån utan angivna

begränsning bättre lämpar sig för ändamålet genom den möjlighet, som

öppnas för en smidigare tillämpning.

Behovet av en smidigare tillämpning framträder enligt styrelsens mening

jämväl av annan anledning. En särskild hjälp från statens sida

torde nämligen vara önskvärd och erforderlig även i sådana fall, där en

innehavare av egnahemslån med stor familj på grund av stor försörjningsplikt

befinner sig i ekonomiska svårigheter. Här är det visserligen

ej fråga örn hjälp till erhållande av eget jordbruk utan nödvändig hjälp

till behållande av ett sådant. Styrelsen anser, att man i förebyggande

syfte i särskilda fall borde kunna lämna det avsedda understödet åt

nu åsyftade personer, vilka eljest kunna befaras komma att snart tillhöra

den kategori av jordlösa arbetare, vilka enligt förevarande motioner

äro avsedda att erhålla hjälp. I nu åsyftade fall lämpar sig givetvis

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Utskott et.

icke en låneform, som förutsätter, att egnahemslån utgått med högsta

möjliga belopp eller 6/e av lånevärdet.

I detta sammanhang torde lämpligen till behandling böra upptagas

de frågor, som berörts i den av herr Andersson i Tungelsta väckta, till

egnahemsstyrelsen för yttrande remitterade motionen 11:231 angående

vissa åtgärder till främjande av egnahemsverksamheten.

I förevarande motion framhålles, att för en egnahemslåntagare, som

från grunden nybygger ett jordbruksegnahem, bliva byggnadskostnaderna

så höga, att en låntagare, som startar med små tillgångar, betungas

av allt för stora utgifter, innan vederbörandes ekonomiska ställning hunnit

bliva stabiliserad. Motionären anser, att i dylika fall förmånligare

ränte- och amorteringsvillkor borde medgivas t. ex. under de första tio

åren.

Vidare uttalas i motionen att, då den under de senaste två åren tillämpade

uppskovsanordningen vore av tillfällig karaktär, hjälp i annan form

borde beredas en arbetsam och skötsam egnahemsinnebavare, som utan

eget förvållande kommit i ekonomiska svårigheter.

Motionen utmynnar i hemställan örn utredning och förslag dels angående

sådan ändring av bestämmelserna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

att nybildning av bärkraftiga jordbruk underlättas,

dels huruvida och på vad sätt egnahemsinnehavare, som oförvållat kommit

i ekonomiska svårigheter, må kunna beredas sådan hjälp, att vederbörande

kan behålla sitt egnahem.

Egnahemsstyrelsen finner i likhet med motionären förevarande spörsmål

förtjänta att göras till föremål för utredning. Därvid torde lämpligen

böra undersökas, huruvida icke en sådan hjälpanordning kan utfinnas,

att den kan tagas i anspråk för såväl de behov, förevarande motion

påvisar, som det ändamål, de i motionerna 1:25 och 11:59 föreslagna

fyllnadslånen vilja tillgodose.»

Egnahemsstyrelsen har tillstyrkt, att ovan berörda i motionerna 1:25,

11:59 och 11:231 framförda frågor upptoges till utredning i ett sammanhang.

Vidare har egnahemsstyrelsen beträffande den i motionen 11:231

utan något direkt yrkande berörda frågan rörande önskemålet av åtgärder

för åstadkommande av en förbättrad jordanskaffning under ökad

kontroll från det allmännas sida anfört:

»Utan att i detta sammanhang närmare ingå på denna fråga vill egnahemsstyrelsen

uttala, att mera målmedvetna strävanden att föra lämplig

och billig jord i marknaden torde vara erforderliga, därest nybildning

av jordbruksegnahem skall komma till stånd i större omfattning än hittills.

Egnahemsstyrelsen vill för sin del sålunda framhålla önskvärdheten

av, att jordanskaffningsfrågan göres till föremål för särskild utredning.

»

Utskottet bär intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag örn årsutlåningens

fastställande till samma belopp som under föregående år och örn

anvisande av 7,70.0,000 kronor såsom kapitalökning för fonden samt örn

uppskov med ränta och amortering å lån från fonden linder nästa budgetår.

I anledning av motionerna 1:197 och 11:378 örn sänkning av räntan å

lån från fonden till 3.5 procent vill utskottet framhålla, att räntan år 1934

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 21

sänkts till 3.6 å 4 procent för jordbrukslån och 4 å 4.5 procent för bostadslån.

Med hänvisning härtill och till vad som anförts under punkt 4 här

ovan avstyrker utskottet dessa motioner.

Vidkommande det i motionerna 1:25 och 11:59 framförda förslaget örn

anvisande av 600,000 kronor för utlämnande av fyllnadslån till härför

kvalificerade egnahemslåntagare med stor familj må erinras, att ett anslag

av denna art icke lämpligen torde kunna, såsom motionärerna tänkt sig, utgå

av lånemedel. Vissa anmärkningar mot utformningen av motionärernas

förslag hava även anförts i statens egnahemsstyrelses här ovan

återgivna yttrande över motionerna. Utskottet kan därför icke tillstyrka,

att anslag för ändamålet beviljas för nästa budgetår. Syftet med

motionerna —• att möjliggöra förvärv av eget jordbruk för skötsamma

lantarbetare och med dem likställda, vilka på grund av stor försörjningsplikt

icke kunnat hopspara nödigt kapital för erhållande av egnahemslån

— är emellertid enligt utskottets åsikt behjärtansvärt. Detsamma

gäller de i motionen 11:231 uttalade önskemålen örn underlättande av

bärkraftiga jordbruksegnahems nybildning och örn hjälp till behållande

av egnahem åt sådana egnahemsinnehavare, som oförvållat kommit i

ekonomiska svårigheter. På grund härav tillstyrker utskottet, att nu

berörda frågor, på sätt egnahemsstyrelsen förordat, upptagas till utredning

i ett sammanhang. Utskottet delar jämväl egnahemsstyrelsens

åsikt, att jordanskaffningsfrågan bör göras till föremål för särskild utredning.

>

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag

1) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1936 bevilja

statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av

20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter,

med rätt dock för Kungl. Maj:t att, därest

förhållandena skulle därtill giva anledning och i den

mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål

kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk

större belopp än det sist angivna,

2) såsom kapitalökning för egnahemslånefonden anvisa

för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av

7,700,000 kronor,

3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen angivna riktlinjer under budgetåret

1935/1936 uppskov till ett sammanlagt belopp

av 1,000,000 kronor må kunna beviljas med erläggande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;
II)

att motionerna 1:197 och 11:378 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

III) att riksdagen må i anledning av motionerna

1:25, 11:59 och 11:231 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av vad

utskottet här ovan anfört, föranstalta örn utredning

rörande de i motionerna berörda frågorna samt vidtaga

de åtgärder, vartill utredningen må föranleda.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

9:o) Jordförmedlingsfonden. Under punkt 10 har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen medgiva, dels att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

må under 1936 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av

statens egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad

som utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under

sagda år må överstiga 1,500,000 kronor;

dels ock att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning disponibla

kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån, må under

1936 av Kungl. Maj:t användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,

aktiebolag och föreningar.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, tili utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:201 av herr

Johansson, Johan, m. fl. och 11:374 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur jordförmedlingslånefonden

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

motionen 1:195.

Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning

beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här

ovan.

De närmare bestämmelser, vilka reglera utlåningen från fonden, återfinnas

dels i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom

kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934, dels i kungörelsen den 8 juni 1928

(nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten, ändrad genom kungörelserna

nr 178/1929 och 125/1934, dels ock i kungörelsen den 14 juni 1931

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 2d

<nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamliet, ändrad

genom kungörelsen nr 234/1934. Den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten,

som förut begränsats till Norrland och vissa delar av Dalarna

och Värmland, bär genom kungörelsen nr 234/1934 utsträckts att

omfatta rikets samtliga landskommuner.

Jämlikt kungörelsen nr 217/1928 må statslån från jordförmedlingsfonden

utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap för användande,

under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig at . e

eller delvis användas för bildande av egna hem, huvudsakligen för jordbruksändamål,

samt till bestridande av de för fastighetens exploatering

i dylikt syfte förenade kostnader, dels ock såsom förlagslån åt i samma kungörelse

omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande

såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av

nyss nämnd art. Enligt kungörelsen nr 331/1933 äger Kungl. Majit jämväl

tilldela kommun förlagslån till främjande av sådan jordförmedlingaoch

jordanskaffningsverksamhet, som omförmäles i kungörelsen. Å lån

från jordförmedlingsfonden erlägges ränta efter fyra procent örn året.

Vad beträffar storleken av de belopp, som under 1935 få användas för

de ovannämnda båda lånetyperna, må erinras, att 1934 års riksdag medgav,

dels att statens egnahemsstyrelse finge av jordförmedlingsfondens

kapitalbehållning till jordanskaffningslån disponera under 1935 tillhopa

högst så stort belopp, att vad som utestode i beviljade jordanskaffningslån

icke vid något tillfälle under sagda år överstege 1,500,000 kronor, dels

ock att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla kapitaltillgång,

som ej anvisades såsom jordanskaffningslån, finge av Kungl.

Majit under 1935 användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,

aktiebolag och föreningar.

Med bifall till Kungl. Majits proposition nr 267 anvisade vidare 1934

års riksdag (K. skr. nr 341) för budgetåret 1934/1935 såsom kapitalökning

för jordförmedlingsfonden ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Kungl. May.ts framställning avser, att ett motsvarande medgivande,

som på sätt ovan nämnts lämnats Kungl. Majit för 1935, skall lämnas

jämväl beträffande 1936. Någon kapitalökning till fonden för nästa budgetår

har icke ansetts erforderlig.

Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3.5

procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.

På skäl, som angivits under punkt 4 bär ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits

förslag, medgiva

Utskott»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

1) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

må under 1936 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap

av statens egnahemsstyrelse disponeras

tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade

jordanskaffningslån icke vid något tillfälle

under sagda år må överstiga 1,500,000 kronor,

2) att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom

jordanskaffningslån, må under 1936 av Kungl.

Majit användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,

aktiebolag och föreningar;

II) att motionerna 1:201 och 11:374 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

10:o) Arbetarsmåbrukslånefonden. Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181;..

R. skr. nr 280) beslöts inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden, från vilken

fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed

likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att

bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan

verksamhet. Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland

samt norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för

Kungl. Majit att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar

av riket. I anslutning till riksdagens beslut utfärdades kungörelse den

14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

Sedan genom beslut av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts

att omfatta hela landet, har härav föranledd ändring i sagda kungörelse

verkställts genom kungörelse den 7 juni 1934 (nr 234).

Såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisade 1933 års riksdag

för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Ä tillläggsstat

till riksstaten för samma budgetår anvisade 1934 års riksdag såsom

kapitalökning för fonden ytterligare ett reservationsanslag av

5,000,000 kronor. För kalenderåret 1935 har 1934 års riksdag medgivit

Kungl. Majit att bevilja statslån från arbetarsmåbrukslånefonden intill

ett belopp av 8,000,000 kronor. I samband härmed har riksdagen såsom kapitalökning

för fonden för budgetåret 1934/1935 anvisat ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor.

Kungl. Maj:ts framställning under punkten 13 innefattar hemställan om

medgivande att, med hänsyn till den stora efterfrågan å ifrågavarande

lån, årsutlåningsbeloppet för 1936 höjes med 2,000,000 kronor till 10,000,000

kronor samt att för tillgodoseende av en utlåning till angivna belopp fonden

anvisas kapitalökning med 5,000,000 kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot framställningen och hemställer

förty,

''tikottet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

25

att riksdagen må

1) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1936 bevilja

statslån från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp

av 10,000,000 kronor,

2) såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

C''1-'' . . ■; ■

liro) Täckdikningslånefonden. Under punkt 15 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden för

budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av 980,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen Ii202 av herr

Johansson, Johan, m. fl. och 11:373 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur täckdikningslånefonden

skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till motionen 1:195.

Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning

beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret. I

fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här

ovan.

Täckdikningslånefonden är avsedd för beredande av lån till täckdikningsföretag.

Lånen utlämnas till hushållningssällskap såsom låneförmedlare.

Gällande villkor för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen

den 22 juni 1920 (nr 332) med däri genom kungörelserna nr 358/1921,

239/1922, 84/1930 och 306/1933 gjorda ändringar. Genom kungörelsen den

28 juli 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser örn viss amorteringsfrihet

beträffande lån från täckdikningslånefonden. Lån från fonden

må under tre år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.

Därefter skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande

tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet,

dels ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp.

Jämlikt beslut av 1920 års riksdag (B. skr. nr 346) får ur ifrågavarande

fond beviljas lån intill ett belopp av 2,000,000 kronor årligen. Riksdagen

har senast för budgetåret 1931/1932 anvisat ett anslag av 550,000 kronor

såsom kapitalökning för fonden.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan att för tillgodoseende

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

av ett lånebehov för 1935 av oförändrat 2,000,000 kronor fonden skulle tillföras

ett kapitalökningsanslag för nästa budgetår av 980,000 kronor.

Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till

3.5 procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden

anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 980,000 kronor;

2) att motionerna 1:202 och 11:373 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

12 :o) Vedeldningslånefonden. Vid 1934 års riksdag (prop. nr 163; R.

skr. nr 241) beslöts inrättande av en lånefond, benämnd vedeldningslånefonden,

som skulle förvaltas av statskontoret och varifrån lån finge, i mån

av tillgång, utlämnas till landsting, kommuner och enskilda för främjande

av utbyte av kokspannor mot vedpannor eller inmontering av förugnar

vid förefintliga värmeanläggningar ävensom för installering av vedpannor

i stället för kokspannor vid nya värmeanläggningar. Såsom kapital

för fonden anvisades för budgetåret 1934/1935 ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor. Kungl. Majit har den 30 juni 1934 utfärdat kungörelse

(nr 433) angående allmänna villkor och bestämmleser för lån från vedeldningslånefonden.

Med hänsyn till att nämnda reservationsanslag torde vara tillfyllest

såsom kapital för fonden även under budgetåret 1935/1936 har anvisande

av ytterligare anslag till fonden för sagda budgetår icke äskats, vilket

utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 29 mars 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

27

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,

Tjällgren, von Stockenström, Fritiof Gustafson och Jacob Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Rödningsberg, Gustafson

i Kasenberg, Liedberg, Andersson i Tungelsta, Pellersson i Rosta, Karlsson i Munkedal

och Osberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:166 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar jäm a1 i texten