Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur samt örn lagstiftning rörande handeln med husdjur.

1935-04-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur samt örn lagstiftning rörande handeln med husdjur.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till bekämpande

av smittsam kastning hos nötkreatur samt örn

lagstiftning rörande handeln med husdjur.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) II: 85 av herr Gustafsson i Välsnäs, vari hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning angående möjligheter till

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreaturen samt att de förslag,

som utredningen kan föranleda, måtte föreläggas nästa års riksdag;

2) II: 106 av herr Aronson m. fl., vari hemställts, att riksdagen må i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit täcktes föranstalta

örn en allsidig utredning örn vilka åtgärder som till bekämpande av den

allmänna kastningen bland nötkreaturen lämpligen kunna vidtagas samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

ävensom

3) I: 265 av herrar Bengtsson och Sandström, vari hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Majit begära, att Kungl. Majit måtte föranstalta

örn utredning angående införande av särskilda lagbestämmelser för

handel med husdjur i enlighet med vad i motionen antytts ävensom därefter

för riksdagen framlägga det förslag till dylika lagbestämmelser,

vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till dessa.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur.

Frågan örn bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur

har tidigare varit föremål för utredning. Sålunda hava inom medicinalstyrelsen

tillkallade sakkunniga för att verkställa utredning och revision

rörande bestämmelserna angående förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren den 31 juli 1929 överlämnat

dels förslag till lag angående bekämpande av smittsamma liusdjurssjuk
11

i han g till riksdagens protokoll 10,V).

10 sami. Kr 67.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

domar (epizootilag) och dels förordning med närmare föreskrifter angående

bekämpande av nämnda sjukdomar (epizootiförordning) (stat.

off. utr. 1929:18). I dessa förslag hava intagits särskilda bestämmelser

jämväl beträffande bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur.

Sedermera har medicinalstyrelsen verkställt en överarbetning

av de sakkunnigas förslag samt den 30 augusti 1930 avgivit eget förslag

i ämnet (stat. off. utr. 1930:22).

Såsom motiv för upptagande av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreaturen

i förslagen har anförts, att antalet av sjukdomen årligen smittade

besättningar varit i ständigt stigande. Genom sjukdomen tillskyndas

djurägarna enligt vad de sakkunniga uttalat betydande förluster,

och mjölken från av sjukdomen angripet djur kan hos människor giva

upphov till sjukdomen undulantfeber. Från ett flertal myndigheter

och sammanslutningar ävensom enskilda jordbrukare hava ock, framhålla

de sakkunniga, vid skilda tillfällen gjorts framställningar örn vidtagande

av statliga åtgärder mot sjukdomen.

De sakkunniga hava i sina författningsförslag för sjukdomens bekämpande

upptagit bestämmelser örn, bland annat, att vid förekomsten

inom en och samma kreatursbesättning av mer än ett fall av sjukdomen

under ett år smittförklaring skall utfärdas. Mjölk eller produkt därav

från nötkreatur, som kastat inom de sistförflutna två månaderna eller

som visar tecken på förestående kastning, får icke användas till människoföda

med mindre mjölken förut uppvärmts till viss temperatur. Från

besättning, inom vilken smittsam kastning förekommit, får djur, som

kastat under sistförflutna tre månaderna, eller hondjur med flytningar

från könsdelarna eller dräktigt djur icke utföras annat än för omedelbar

nedslaktning med mindre genom särskilda undersökningar med en månads

mellanrum konstaterats, att det för utförsel avsedda djuret är fritt

från sjukdomen. Medicinalstyrelsen har föreslagit vissa lindringar i

dessa föreskrifter. Sålunda har styrelsen ansett, att det borde lämnas i

länsstyrelsens hand att avgöra huruvida smittförklaring skall utfärdas

eller ej. Bestämmelsen örn inskränkning i rätten att utföra djur har styrelsen

ansett böra gälla endast inom län, där Kungl. Majit därom förordnad

samt begränsas på så sätt, att utförsel finge utan undersökning

äga rum till gård, å vilken smittsam kastning redan förekommer.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat yttrande över de sakkunnigas och

medicinalstyrelsens förslag ifrågasatt lämpligheten av att epizootilagen

upptoge till behandling en sådan sjukdom som smittsam kastning hos

nötkreatur. Denna sjukdom vore nämligen så allmänt utbredd, att

lagens tillämpning på densamma enligt styrelsens mening komme att

lägga en fullständig tvångströja på stora delar av landets djurägare.

Visserligen förutsatte lagförslaget viss differentiering mellan de i detsamma

upptagna sjukdomarna, och nyssnämnda sjukdom hänfördes till

sådana, i fråga örn vilka smittförklaring endast i vissa fall skulle före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

3

komma. Men lagens föreskrifter innebure likväl ett hot, som måste för

djurägaren kännas synnerligen tryckande. Med säkerhet skulle detta

förhållande leda till att sjukdomen icke, på sätt i förslaget föreskrivits,

anmäldes, med påföljd att den komme att vinna en än större utbredning

än den för närvarande hade.

I likhet med lantbruksstyrelsen hava ett tiotal hushållningssällskaps

förvaltningsutskott i avgivna yttranden ifrågasatt lämpligheten av att

sjukdomen upptoges i lagen. Det har framhållits, att det vore meningslöst

att på lagstiftningens väg söka motarbeta denna sjukdom, så länge

man ej med bestämdhet visste, örn ett djur vore smittfarligt eller ej,

och så länge spörsmålet örn smittvägarna för sjukdomen icke slutligen

iösts. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna hava ansetts bliva alltför

betungande för jordbrukarna, vilka för undvikande av kostnader skulle

hemlighålla inträffade fall av sjukdomen. Denna bör enligt ifrågavarande

yttranden i stället bekämpas på frivillighetens väg i likhet med

vad som gäller beträffande tuberkulos hos nötkreatur. Understöd från

statens sida har ansetts böra härvid lämnas enskilda djurägare, som

önska befria sina besättningar från sjukdomen. —• Till denna ståndpunkt

hava ock anslutit sig statskonsulenten för boskapsskötsel, Sveriges privatpraktiserande

veterinärer samt ett icke obetydligt antal länsveterinärer.

I proposition till årets riksdag, nr 42, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

antaga ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag, till

epizootilag, och har riksdagen bifallit propositionen (skrivelse nr 95).

Särskilda regler för bekämpande av den smittsamma kastningen hos nötkreatur

hava icke medtagits i propositionen. Såsom skäl härför har departementschefen

anfört:

»Ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna, vare sig de av

de sakkunniga eller de av medicinalstyrelsen förordade, skulle med

sannolikhet komma att bliva synnerligen betungande för lantbrukarna.

Med den spridning sjukdomen numera vunnit torde bestämmelsen örn

förbud mot utförsel i vissa fall av nötkreatur komma att mångenstädes

lägga en stark hämsko på handeln med kreatur, och föreskriften örn uppvärmning

av mjölk från djur, som angripits av eller visar tecken på

sjukdomen, torde i stora delar av landet komma att bliva liktydig med

ett påbud örn allmän pastörisering av mjölk. De kostnader och svårigheter,

som en dylik föreskrift skulle medföra, komme att bliva högst betydande.

Det torde vara att befara, att, därest berörda bestämmelser

bleve gällande, djurägarna av fruktan för de ekonomiska konsekvenserna

av upptäckten av sjukdomen inom deras besättningar i stor utsträckning

komme att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. Sjukdomen kommer

härigenom att vinna än större spridning. Det är ock att märka,

att kännedomen örn sjukdomen och sättet för dess spridning ännu är i

vissa avseenden ofullkomlig, och det torde icke mod visshet kunna antagas,

att ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna

hejda sjukdomens utbredning. Under sådana förhållanden ansluter

jag mig till den i ett flertal yttranden framkomna meningen, att det icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

torde vara lämpligt att för närvarande föreskriva vidtagande av tvångsåtgärder

från statens sida för sjukdomens bekämpande. Däremot torde

i fråga örn förevarande sjukdom kunna övervägas att bekämpa densamma

på frivillighetens väg genom understödjande av djurägarnas egna

strävanden härutinnan. Frågan torde emellertid vara i behov av ytterligare

utredning innan densamma kan vinna en tillfredsställande lösning.»

Medicinalstyrelsen har i yttrande över motionerna II: 35 och II: 106

erinrat örn förenämnda förslag till epizootilag och epizootiförordning

samt vidare anfört bland annat följande:

»Enligt statsrådets och chefens för jordbruksdepartementet förmenande

torde sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur böra bekämpas

mera på frivillighetens väg och han hänvisar härutinnan till de bestämmelser

som från den 1 juli 1934 äro gällande för kampen mot nötkreaturstuberkulosen.

I samma riktning synas förslagen i förstnämnda motioner,

särskilt 11:35, gå. I båda yrkas en allsidig utredning örn vad som till

ifrågavarande sjukdoms bekämpande kan och bör göras, varjämte i motionen

II: 106 framhålles ofrånkomligheten av en lämpligt avvägd lagstiftning,

som hindrar en allt för fri handel med nötkreatur.

Genom en sådan lagstiftning skulle, som medicinalstyrelsen ovan berört,

mycket vinnas till undvikande av sjukdomens ytterligare spridning

och genom dess begränsning möjligheterna avsevärt ökas för densammas

utrotande.

Statliga kampåtgärder mot den smittsamma kastningen kunna nog icke

genomföras utan mer eller mindre besvärande inskränkningar uti djurägarnas

fria förfoganderätt över de smittade djuren samt därav betingade

kostnader. Vilken utsträckning skall givas åt dessa och efter vilka

linjer kampen i övrigt skall föras, tarvar självfallet den sakkunniga och

allsidiga utredning, som motionerna avse, och till vilken medicinalstyrelsen

vill yrka bifall med framhållande av önskvärdheten och vikten

av att de reglerande bestämmelserna måtte snarast möjligt utfärdas.»

I yttrande över motionerna II: 35 och II: 106 har lantbruksstyrelsen anfört

bland annat följande:

»Lantbruksstyrelsen anser sig till en början böra vitsorda de stora

svårigheter smittsam kastning vållar den svenska boskapsskötseln. Det

torde, såsom från motionärernas sida framhålles, äga sin riktighet, att

denna, sjukdom, med den allmänna spridning den fått, närmast efter tuberkulosen

och mill- och klövsjukan vållar nötboskapsaveln största skadan.

En utredning angående vad som från det allmännas sida kan göras för

att stödja jordbrukarna i deras kamp mot denna sjukdom finner lantbruksstyrelsen

därför i hög grad befogad.

En sådan utredning bör givetvis taga sikte dels på att vinna sådan kännedom

om sjukdomen och botemedlen däremot, att sjukdomen örn möjligt

kan utrotas, dels ock på att hindra sjukdomens spridning till andra

besättningar.

I sistnämnda avseende torde, även örn, såsom från motionärernas sida

framhålles, sjukdomens smittovägar ännu icke kunna anses fullt utforskade,

utredningen i första hand böra taga sikte på att hindra spridningen

genom handeln med levande djur, en väg för spridningen som är fullt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 5

känd. På denna punkt sammanfalla de intressen, som företrädas i de

båda ovannämnda motionerna, med dem, som föranlett motion nr 265 i

första kammaren angående lagstiftning rörande handeln med livdjur.»

Lantbruksstyrelsen bär i princip tillstyrkt de föreslagna utredningarna

men ifrågasatt, huruvida icke frågorna örn handeln med livdjur samt

örn åtgärder i allmänhet till förhindrande av spridning utav smittsamma

husdjurssjukdomar och således jämväl av smittsam kastning borde upptagas

såsom särskilda utredningsspörsmål, skilda från spörsmålet örn den

sistnämnda sjukdomens natur och botemedlen mot densamma. Enligt styrelsens

uppfattning vöre detta så mycket mera önskvärt, som det icke

torde vara uteslutet, att därigenom åtgärder ifråga örn denna, den kanske

mest betydelsefulla delen av den ifrågasatta utredningen, snabbare skulle

kunna vidtagas.

Lagstiftning rörande handeln med husdjur för hindrandet av smittsamma

sjukdomars spridande.

Gällande bestämmelser örn köp och byte av lös egendom återfinnas i

lagen den 20 juni 1905.

Fel eller brist i godset regleras i 42—54 §§ i lagen. Enligt dessa lagrum

gäller i allmänhet, att örn bestämt gods är sålt och däri finnes fel,

köparen äger häva köpet eller fordra sadant avdrag a köpeskillingen,

som mot felet svarar. Är felet att anse såsom ringa, må ej köpet hävas,

utan så är att säljaren svikligen förfarit. Saknade godset vid köpet

egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller har felet efter köpet uppkommit

i följd av säljarens vanvård eller försummelse, eller ligger svikligt

förfarande säljaren till last, vare han pliktig att ersätta köparen dennes

förlust. Är gods åter sålt å auktion, åge köparen ej tala å fel i godset,

med mindre säljaren svikligen förfarit eller godset ej motsvarar den beteckning,

varunder det utbjudits.

Frågan örn lagstiftning rörande handeln med husdjur för hindrandet

av smittsamma sjukdomars spridande har tidigare varit föremål för utredning

beträffande en sjukdom, nämligen tuberkulosen hos nötkreatur.

I gemensam skrivelse den 26 oktober 1922 hava medicinalstyrelsen och

lantbruksstyrelsen föreslagit vissa bestämmelser till förebyggande av försäljning

å auktion av smittfarligt tuberkulösa livdjur. Enligt detta förslag

skulle för avyttring av nötkreatur, tillhörande besättning örn mer än

10 djur, fordras, att djuren kliniskt undersökts av veterinär före auktionen.

Sedan vissa infordrade yttranden avgivits över skrivelsen, har

Kungl. Majit genom beslut den 5 februari 1926 lämnat förslaget utan

vidare åtgärd.

Sedermera har chefen för jordbruksdepartementet i anledning av riksdagens

skrivelse den 24 maj 1929, nr 9 A punkt 28, och med stöd av Kungl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1929 tillkallat tre utredningsmän att

verkställa en av riksdagen begärd utredning rörande ytterligare åtgärder

för bekämpande av nötkreaturstuberkulosen (nötkreaturstuberkulossakkunniga).

De nötkreaturstuberkulossakkunniga hava i skrivelse den

25 augusti 1931 avgivit förslag innefattande åtgärder till hindrande av

smittospridning genom handel med tuberkulösa livdjur. Förslaget innebär,

att förbud skulle utfärdas mot att nötkreatur, som vore behäftat med

tuberkulos i smittfarlig form, vare sig å auktion eller eljest försåldes annat

än till slakt. Örn nötkreatur försålts under förklaring från säljarens

sida, att det skulle nedslaktas, skulle köparen vara ansvarig för att djuret

nedslaktades inom 30 dagar, räknat från tiden för övertagandet. Statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet har i samband med avgivande

av proposition till 1934 års riksdag, nr 121, angående anslag till

förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

anfört, att de nötkreaturstuberkulossakkunnigas förenämnda förslag

ej vore ägnat att bringas till genomförande. Bestämmelser av det innehåll,

sakkunniga föreslagit, torde, då de förutsätta, att varje till försäljning

såsom livdjur avsett nötkreatur före försäljningen underkastas veterinärbesiktning

och, i förekommande fall, jämväl bakteriologisk undersökning,

med fog kunna befaras komma att verka i hög grad betungande

för djurägarna och hindrande för handeln med nötkreatur över huvud.

Här må jämväl erinras örn kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) örn

införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län.

Enligt denna kungörelse må icke till Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

eller Norrbottens län införas nötkreatur från övriga delar av riket,

med mindre länsstyrelsen i det län, dit införseln skall ske, därtill

lämnat tillstånd. Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur

äga rum till Kopparbergs eller Gävleborgs län från andra län

än de ovan nämnda eller till Gotlands län.

I ett särskilt yttrande över motionen I: 265 har medicinalstyrelsen —

under hänvisning till vad styrelsen anfört i yttrande örn åtgärder mot

den smittsamma kastningen —- livligt tillstyrkt, att den i motionen föreslagna

utredningen måtte verkställas.

I yttrande över samma motion har lantbruksstyrelsen vitsordat, att den

spridning av sjukdomar utav olika slag, som skedde genom handeln med

livdjur, innebure stor fara för landets husdjursavel. Särskilt syntes detta

vara fallet i fråga örn nötkreatursaveln, inom vilken smittsamma sjukdomar

av för aveln och produktionen ofta ödeläggande art vunnit insteg.

Styrelsen erinrade vidare örn att i ett rörande kontrollföreningsverksamhetens

organisation av 1933 års mjölk- och mejermtredning avgivet betänkande

föreslagits, bland annat, att kontrollnämndens kontroll vid kontrollgårdarna

jämväl skulle omfatta hälsotillståndet hos besättningarna.

Enligt styrelsens förmenande krävde frågan en noggrann utredning så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 7

väl med hänsyn till de olika former, under vilken handeln med livdjur

utövades, som på grund av olika sjukdomars olika karaktär och svårigheten

att vid försäljningstillfället kunna konstatera eventuellt föreliggande

smittfara. Frågan torde närmast vara att hänföra till det veterinära

området och borde utredas av medicinalstyrelsen eller i varje fall

under medverkan av den veterinära sakkunskapen.

Utskottet finner de av motionärerna framförda önskemålen beaktansvärda.

Jämväl medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i sina infordrade

yttranden över motionerna tillstyrkt utredning såväl av frågan

örn bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur som av

spörsmålet örn lagbestämmelser rörande handeln med husdjur för att

hindra spridandet av smittsamma husdjurssjukdomar.

Såsom av den föregående framställningen framgår, har antalet av sjukdomen

smittsam kastning årligen angripna besättningar varit i ständigt

stigande. Det har tillika framhållits, att för närvarande ej med bestämdhet

kan avgöras, örn ett djur är smittfarligt eller ej. Spörsmålet örn sjukdomens

smittvägar torde ej heller slutgiltigt vara löst. Med hänsyn till

den betydande spridning, sjukdomen erhållit, skulle sannolikt en tvångslagstiftning

på detta område bliva synnerligen betungande för jordbrukarna.

På grund därav skulle kunna befaras, att djurägarna av fruktan

för de ekonomiska konsekvenserna av upptäckten utav sjukdomen inom

deras besättningar komme att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. En

sådan lagstiftning skulle ofta nog få en effekt motsatt den avsedda.

Starka skäl synas sålunda tala mot att åtminstone för närvarande införa

tvångsföreskrifter för sjukdomens bekämpande. I överensstämmelse med

vad departementschefen i sitt ovan återgivna yttrande vid framläggande

av proposition med förslag till epizootilag uttalat, synes det i stället böra

övervägas att bekämpa sjukdomen på frivillighetens väg genom understödjande

av djurägarnas egna strävanden.

Vad motionen I: 265 angår, skulle otvivelaktigt genom viss hälsovårdskontroll

över handeln med livdjur mycket kunna åstadkommas för att

hindra överförandet av smitta. En sådan lagstiftning angående handeln

med husdjur synes emellertid erbjuda svårigheter. Därvid gäller bland

annat att avväga bestämmelserna så, att dessa, på samma gång som de

göras effektiva, ej komma att alltför starkt betunga de enskilda djurägarna

eller verka förlamande på handeln med kreatur.

I fråga örn såväl bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur

som handeln med husdjur äro enligt utskottets förmenande särskilda

åtgärder erforderliga. Innan sådana åtgärder kunna vidtagas, torde

emellertid frågorna böra underkastas en allsidig utredning. Vid denna

bör i främsta rummet jordbruksekonomisk men jämväl veterinär och

beträffande handeln med husdjur juridisk sakkunskap vara representerad.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 265, II: 35

och 11:106 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtto verkställa skyndsam utredning

angående frågorna örn bekämpandet av den

smittsamma kastningen hos nötkreatur och örn lagstiftning

rörande handeln med husdjur för hindrandet

av smittsamma sjukdomars spridande samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson.,

Tjällgren, von Stockenström, Granath och Bengtsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Kasenberg, Carlström, Pettersson i Rosta och Ericsson i

Sörsjön.

351355. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 5 i texten