Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder till reglering av jordbrukets skuldförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.

1935-05-07 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:71, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder till reglering av jordbrukets skuldförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa

åtgärder till reglering av jordbrukets skuldförhållanden

jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 105 och 106,

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

1) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Centralnämnden

och lånenämnderna för ackordslåneärenden m. m. för budgetåret

1935/1936 beräkna ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

2) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Ackordslån

åt jordbrukare m. m. för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag

av 1,900,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i statsverkspropositionen under avdelning utgifter

för kapitalökning, bil. 6, punkt 8, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, såsom kapital

till statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom för budgetåret

1935/1936 beräkna ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor.

I en till riksdagen den 8 mars 1935 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 187, har Kungl. Majit sedermera, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att

Ilo) dels besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond, benämnd statens

sekundärlånefond för jordbrukare,

dels medgiva, att lån ur statens sekundärlånefond för jordbrukare må

utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas

intagna i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse i ämnet,

dels ock såsom kapital för statens sekundärlånefond för jordbrukare anvisa

för budgetåret 1935/1936 under Utgifter för kapitalökning, Statens utlåningsfonder,

ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2:o) till Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från statens sekundärlånefond

för jordbrukare m. m. anvisa för budgetåret 1935/1936 under

nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

3:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: AckordsBihang

till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 71.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

lån åt jordbrukare m. m. anvisa för budgetåret 1935/1936 under nionde

huvudtiteln ett reservationsanslag av 1,900,000 kronor; samt

4:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Centralnämnden

och lånenämnderna för ackordslåneärenden m. m. anvisa för budgetåret

1935/1936 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 100,000

kronor.

Förenämnda förslag till kungörelse finnes såsom bilaga A fogat vid detta

utlåtande.

I detta sammanhang har utskottet jämväl till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 139 av herr Herou m. fl., vilken motion väckts före avlåtande av

propositionen, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att för utlämnande av ackords- och stödlån

åt jordbrukare samt för bestridande av med låneverksamheten förenade

kostnader för budgetåret 1935/1936 anvisa ett extra reservationsanslag av

20,000,000 kronor; samt att för låneverksamheten skall gälla de bestämmelser,

som antogos av riksdagen 1934, dock med den ändring:

att maximibeloppet för stödlån höjes till 1,000 kronor,

att stödlån må tilldelas utan hinder av att dylikt lån tidigare erhållits,

att stödlån tilldelas räntefritt,

att stödlån må utgå för förbättringsarbete, oavsett om lån användes för

betalning av gäld,

att låntagaren så långt möjligt beredes möjlighet att erhålla stödlån utan

återbetalningsskyldighet i samband med åtagande av förbättringsarbete;

2) 1:294 av herr Nilsson, Petrus m. fl. och II: 522 av herr Pehrsson

Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse angående statens

sekundärlån för jordbrukare, att i belåningsvärdet å jordegendom även må

inräknas värdet å växande skog;

3) I: 308 av herr Björck, John, och herr Löfvander, vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse

angående statens sekundärlån för jordbrukare, att fastighet, å vilken

enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende betraktas som

jordegendom;

4) II: 534 av herrar Andersson i Tungelsta och Wallén, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i Kungl. Maj:ts förslag till

kungörelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att fastighet,

varå enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande avseende betraktas såsom

jordegendom.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Under åren 1932 — 1934 hava från statens sida vidtagits hjälpåtgärder i

syfte att förhindra, att jordbrukare, som på grund av jordbrukskrisen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

3

kommit i ekonomiska svårigheter, skulle nödgas lämna jordbruket. Sålunda

har riksdagen för utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare

såsom extra reservationsanslag anvisat för budgetåret 1932/1933 15,000,000

kronor, för budgetåret 1933/1934 10,000,000 kronor samt för budgetåret

1934/1935 S,000,000 kronor. Bestämmelser rörande anslagens användning

hava meddelats i i kungörelserna nr 366/1932, 135/1933 och 54/1934. För

behandlingen av frågor rörande ackordslån och stödlån har av Kungl. Maj:t

tillsatts en för riket gemensam centralnämnd samt för varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde en lånenämnd.

Då det å ena sidan synts uppenbart, att denna stödverksamhet ej borde

bliva permanent, men å andra sidan frågan örn jordbrukets skuldsättning

under rådande krisförhållanden funnits värd särskild uppmärksamhet, har

Kungl. Maj:t den 15 december 1933 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem utredningsmän för att, i enlighet med av departementschefen

angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag

rörande formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Med

stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22 december 1933 såsom utredningsmän

ledamoten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören

N. K. Wohlin, tillika ordförande, verkställande ledamoten i Svenska jordbrukskreditkassan,

lantbrukaren N. Adler, assessorn, sedermera hovrättsrådet

i Göta hovrätt A. L. Ramfors, tillika sekreterare, bankdirektören

N. A. V. Brolén samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

G. Hj. Svensson. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 juli 1934

tillkallades såsom ytterligare utredningsman verkställande direktören i

Svenska bankföreningen, f. d. häradshövdingen Knut Dahlberg. På begäran

av Ramfors entledigades denne från och med den 15 september 1934

från uppdragen att vara utredningsman och sekreterare.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen jordbrukskreditutredningen,

hava hittills avgivit två betänkanden, nämligen dels den 8 oktober 1934

med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot

inteckning i jordegendom, m. m. (st. off. utr. 1934: 37), och dels den 16 november

1934 med förslag till kungörelse örn lån till jordbrukare för genomförande

av ackord m. m. (st. off. utr. 1934: 45).

Vad angår det statistiska material, som legat till grund för jordbrukskreditutredningens

förslag, må erinras, att den utredning angående jordbrukets

skuldsättning, som i anledning av beslut vid 1933 års riksdag

igångsatts och till vilken uppgifter insamlats i samband med 1934 års inkomsttaxering,

ännu icke blivit slutförd. Emellertid har statistiska centralbyrån

verkställt en pi’eliminär bearbetning av det statistiska materialet för

delar av vissa områden, vilka ansetts representativa för de olika förhållanden,

varunder jordbruket bedrives inom skilda trakter av landet. De områden,

vilka sålunda gjorts till föremål för undersökning, äro Östergötlands

läns norra skogsbygd, samma läns slättbygd och samma läns södra skogsbygd,

Malmöhus läns slättbygd, Skaraborgs läns slättbyggd, Västernorrlands

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

läns inland samt Västerbottens läns kustland. Tabeller rörande jordbrukets

skuldsättning år 1933 inom dessa delar av riket hava såsom bilaga fogats

vid jordbrukskreditutredningens utlåtande den 8 oktober 1934. Vid samma

utlåtande hava vidare såsom bilagor fogats dels uppgifter angående affärsbankernas

krediter till jordbrukare m. m. den 20 augusti 1934 samt nämnda

bankers räntesatser vid krediter till jordbrukare i slutet av augusti samma

år ävensom jordbrukskassornas räntesatser i oktober 1934, dels ock redogörelser

för i vissa främmande länder genomförda eller föreslagna statsingripanden

för lättande av jordbrukarnas skuldbörda m. m. På grundval av

statistiska centralbyråns förenämnda undersökning hava upprättats tabeller

över antalet jordbrukare, som hade en skuldsättning för jordbrukets behov

överstigande tillgångarna för jordbrukets behov. Dessa tabeller linnas intagna

i jordbrukskreditutredningens utlåtande den 16 november 1934 (sid.

18—20). Vid sistnämnda utlåtande hava såsom bilagor fogats tabeller, avseende

åren 1929—1933, rörande dels konkursansökningar och konkurser,

där gäldenären varit jordbrukare, dels ock exekutiva försäljningar av jordbruksfastigheter.

I jordbrukskreditutredningens betänkande med förslag till förordning angående

statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom

m. m. har jordbrukskreditutredningen upptagit till behandling spörsmålet

örn särskilda anordningar till förbättrande av villkoren för jordbrukets sekundärkrediter

mot inteckning i fast egendom.

Då jordbrukskreditutredningen å ena sidan funnit de nuvarande räntesatserna

å jordbrukets sekundärkrediter i betraktande av det för närvarande

rådande läget på penningmarknaden åtminstone mångenstädes vara jämförelsevis

höga och å andra sidan ansett det ur låntagarnas synpunkt vara

en angelägenhet av vikt att kunna liksom i fråga örn primärlånen hos

hypoteksföreningarna erhålla för längre tid bundna och med fast ränta

löpande sekundärlån, har utredningen funnit en konvertering av jordbrukets

sekundärkrediter i långfristiga lån mot lägre och fasta räntesatser vara ett

viktigt led i regleringen av jordbrukarnas skuldsättning. Utredningen har

ansett, att det nu rådande ränteläget borde utnyttjas för en dylik konvertering.

För att detta syfte i största utsträckning skulle kunna ernås, borde

konverteringen åstadkommas genom en så bred aktion som möjligt under

kortast möjliga tid. Ett ytterligare önskemål, som i detta sammanhang

komme i betraktande, vore, att de ifrågavarande långfristiga lånen förbundes

med för jordbrukarna möjligast fördelaktiga amorteringsvillkor.

För tillgodoseende av nu angivna synpunkter å regleringen av jordbrukarnas

kreditförhållanden har jordbrukskreditutredningen föreslagit inrättande

av särskild statlig lånefond, ur vilken långfristiga sekundärlån mot

inteckning i jordegendom skulle på förmånliga villkor kunna utlämnas.

Såsom kapital till fonden har utredningen föreslagit anvisande av ett belopp

av 40,000,000 kronor. Närmare bestämmelser angående löne verksamhet tens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 5

bedrivande hava upptagits i ett vid betänkandet fogat förslag till förordning

i ämnet.

Det av jordbrukskreditutredningen framlagda förslaget till förordning i

ämnet åsyftar, att långfristiga lån skola kunna beviljas jordbrukare från

en för ändamålet bildad statlig fond mot säkerhet av inteckning i jordegendom

till högst sjuttiofem procent av egendomens belåningsvärde. Fonden

skall förvaltas av riksgäldskontoret. Lånerörelsen skall för statens

räkning handhavas av en nämnd med ledande, sammanhållande och övervakande

uppgifter. Nämnden, som skall hava sitt säte i Stockholm, utgöres

av fem ledamöter, därav två utses av Kungl. Majit, som tillika förordnar

en av dessa ledamöter till ordförande i nämnden, en, tillika vice

ordförande, av fullmäktige i riksgäldskontoret samt vardera en av styrelserna

för Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska jordbrukskreditkassan.

Utlåningen och vården av utlämnade lån skola under nämndens

ledning och tillsyn besörjas av låneförmedlare. Såsom låneförmedlare äger

nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit

samt de ytterligare kreditinrättningar, som Kungl. Majit kan finna skäl

bestämma. I låneförmedlares behandling av fonden rörande ärenden skall

deltaga ett av Kungl. Majit förordnat ombud för statsverket, mot vars mening

lån ej må beviljas. För att såsom lånebiträden bisträcka nämnden

eller låneförmedlarna äger nämnden, där så erfordras, anlita jordbrukskassor

och sparbanker ävensom av nämnden utsedda kommittéer av två

eller tre personer. Lånebiträden, som nyss nämnts, äga icke bevilja lån

eller handhava vården av utlämnade lån. Till riksgäldskontoret skall gäldas

ränta å de medel, som från fonden tagas i anspråk, enligt räntefot,

som fastställes av Kungl. Majit efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lån, som beviljas jordbrukare, skola förräntas efter fast vid

lånets meddelande bestämd räntefot. Denna skall, där Kungl. Majit ej

föreskriver annat, vara en halv procent högre än den räntefot, efter vilken

ränta skall erläggas till riksgäldskontoret. Av varje års inkomst av lånerörelsen

skall, innan räntan till riksgäldskontoret erlägges, dels gäldas omkostnaderna

under året för lånerörelsens bedrivande, dels ock till en för

fonden avsedd säkerhetsfond avsättas ett belopp, motsvarande en femtedels

procent av de utlämnade lånens sammanlagda kapital. Härutöver skall

säkerhetsfonden tillföras vad som av årsinkomsten må återstå, sedan all

utestående och vid årets utgång förfallen ränta till riksgäldskontoret blivit

erlagd. Den ordning, i vilken inkomsten av lånerörelsen sålunda skall

tagas i anspråk, gäller dock ej de första verksamhetsåren. För tiden till

utgången av 1938 skall nämligen, i den mån så erfordras för fullgörande

av förräntningsskyldigheten till riksgäldskontoret, någon avsättning till

säkerhetsfonden ej äga rum. Sistberörda fond får ej användas i lånerörelsen

utan skall av nämnden hållas innestående på räntebärande räkning i

riksgäldskontoret eller ock placeras i svenska statens obligationer. Den får

vidare endast tagas i anspråk för täckande av kapitalförlust, som drabbat

fonden.

Vid jordbrukskreditutredningens ifrågavarande betänkande hava fogats

särskilda yttranden av herrar Adler, Dahl berglock Svensson, vilka i vissa

avseenden varit av skiljaktig mening rörande det i betänkandet framlagda

förslaget. Av reservanterna har Dahlberg föreslagit, att genomförandet av

sekundärkrediternas konvertering skulle helt överlåtas åt Sveriges allmänna

hypoteksbank med de till densamma anslutna hypoteksföreningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Över samma betänkande liava till följd av remisser yttranden avgivits

av statskontoret, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, styrelserna

för Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska jordbrukskreditkassan,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen ävensom av

Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

I jordbrukskreditutredningens betänkande med förslag till kungörelse

örn lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. har jordbrukskreditutredningen

behandlat spörsmålet örn fortsatt hjälpverksamhet från

statens sida med syfte att för jordbrukare underlätta genomförandet av

ackord ävensom att i vissa andra fall lämna bistånd till jordbrukare, som

befinna sig i Ekonomiskt trångmål.

Vidkommande stödlåneverksamheten har jordbrukskreditutredningen uttalat,

att tillräckliga skäl enligt utredningens åsikt icke förelåge att bibehålla

denna provisoriska form av statlig långivning. Däremot har frågan,

huruvida ackordslåneverksamheten borde fortgå ännu någon tid, av jordbrukskreditutredningen

besvarats jakande. Jordbrukskreditutredningen har

även övervägt frågan örn en mera allmän hjälp till högt skuldsatta jordbrukare,

men funnit, att denna fråga för det dåvarande icke kunde bliva

föremål för prövning.

I syfte att giva en ökad effektivitet åt hjälpverksamheten har jordbrukskreditutredningen

emellertid föreslagit dels densammas utsträckning

till vissa andra fall än där förutsättningar finnas för genomförande

av ackord, dels utvidgning av ackordslånerörelsens omfattning och dels

vissa jämkningar i villkoren för utlämnandet av ackordslån. Utredningen

har härvid framhållit, att, därest framdeles en ännu mera omfattande

verksamhet från statens sida för sanering av hårt skuldsatta jordbrukares

ställning komme till stånd, den i betänkandet föreslagna mera begränsade

hjälpverksamheten måhända kunde inordnas därunder, varvid

nu föreslagna bestämmelser eventuellt kunde inarbetas och sammanföras

med reglerna för den förenämnda mera vidsträckta hjälpverksamheten.

För möjliggörande av ifrågavarande verksamhet har utredningen föreslagit

anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 4,000,000

kronor. Bestämmelser rörande verksamhetens bedrivande hava upptagits

i ett vid betänkandet fogat förslag till kungörelse örn lån till jordbrukare

för genomförande av ackord m. m.

Enligt det av jordbrukskreditutredningen framlagda förslaget till kungörelse

i ämnet skall lån kunna beviljas jordbrukare i främsta rummet för

genomförande av ackord. Förslagets bestämmelser härutinnan överrensstämma,

bortsett från föreskrifterna örn lånebeloppens storlek, i stort sett

med vad som för närvarande gäller. Vidare kan lån meddelas för förekommande

av exekutiv försäljning av en jordbrukares fastighet eller hans

för jordbruket nödiga inventarier. I samband med lån för någotdera av

nu angivna ändamål medgiver förslaget slutligen lån för anskaffande av

yttre inventarier till jordbruket eller reparation av till fastigheten hörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 7

ekonomibyggnader under villkor, att den med lånet avsedda anskaffningen

eller reparationen linnes oundgängligen behövlig för jordbrukets fortsatta

bedrivande. Liksom hittills skola för behandlingen av lånefrågorna linnas

en för riket gemensam centralnämnd samt för varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde en lånenämnd. Lån skola kunna beviljas till belopp

upp till 25,000 kronor, dock att lån till högre belopp än 10,000 kronor

endast må beviljas efter medgivande av centralnämnden. Med avseende å

lånebeloppens storlek stadgar förslaget emellertid vissa relativa gränser,

olika alltefter de ändamål, för vilka lånen skola utgå. För genomförande

av ackord får lån sålunda icke beviljas till högre belopp än 800 kronor,

ökat med 40 procent av uppskattade värdet av låntagarens fastighet eller,

örn han brukar annans fastighet, 25 procent av dennas uppskattade värde.

Lån för förekommande av exekutiv försäljning får ej meddelas till större

belopp än som motsvarar 30 procent av uppskattade värdet av låntagarens

fastighet eller, om han brukar annans fastighet, 20 procent av dennas uppskattade

värde. Slutligen må lån för anskaffande av yttre inventarier eller

reparation av ekonomibyggnader icke utlämnas till större belopp än som

motsvarar 5 procent av fastighetens uppskattade värde.

Över betänkandet hava efter remisser yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen och centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden

ävensom av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott utom det i

Kristianslads län.

Departementschefen har beträffande behovet av åtgärder på kreditväsendets

område för jordbruksnäringens stödjande anfört:

»Den verkställda utredningen bestyrker angelägenheten av att jordbrukarnas

kreditförhållanden ordnas på ett tillfredsställande sätt. Visserligen

har, såsom jordbrukskreditutredningen framhållit, jordbrukets ekonomiska

läge till följd av vidtagna statsåtgärder, de sista årens goda skördar och

den allmänna konjunkturförbättringen ej oväsentligt förbättrats. Svårigheten

att komma upp till en sådan prisnivå å jordbrukets produkter, att

jordbruket skänker sina utövare nöjaktig förräntning av jordbrukskapitalet,

förefinnes emellertid alltjämt. Frågan örn fortsatta åtgärder i prisstödjande

syfte torde jag få tillfälle att i annat sammanhang behandla. Oavsett de

resultat, som härvid må erhållas, torde emellertid läget för många vara sådant,

att en reglering av skulderna är av behovet påkallad.

Det av utredningen framlagda statistiska materialet rörande jordbrukets

skuldsättning tillåter väl icke några bestämda slutsatser härutinnan,

men å andra sidan pekar det hän på att stora grupper av jordbrukare

äro starkt skuldsatta. Under sådana förhållanden framstår det som ett

angeläget önskemål, att jordbrukets ränteutgifter hållas nere och att krediterna

jämväl i övrigt så ordnas, att amorteringar å erhållna lån kunna

erläggas. Jordbrukskreditutredningens förslag till inrättande av en statlig

lånefond med uppgift att tillhandahålla jordbrukare långfristiga lån

till fördelaktiga räntesatser åsyftar i sin man att tillgodose det nyssnämnda

önskemålet. Ehuru förslaget avser endast en begränsad del av jordbrukskrediten

samt lånerörelsen måhända icke kan bringas upp till någon mera

avsevärd omfattning, måste förslaget anses innebära ett steg i rätt riktning.

Att låta med dess genomförande anstå i avbidan på resultatet av ytterligare

utredningar på jordbrukskreditens område, såsom i några yttranden

påyrkats, torde ej finnas anledning. Såväl förslagets avgränsning mot öv
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

./ordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

riga jordbrukskrediter som framförallt det rådande ränteläget synes tala

för att förslaget redan nu bliver föremål för statsmakternas prövning.

Mot jordbrukskreditutredningens uttalande, att utlämnandet av stödlån

borde upphöra med utgången av budgetåret 1934/1935, bar jag icke något

att erinra. Dessa lån hava varit motiverade under höjdpunkten av en kris,

då bristen på kontanta medel gjort sig särskilt kännbar. Sedan en återgång

mot normalare förhållanden börjat ske, torde detta slag av hjälpverksamhet

kunna undvaras.

Vad däremot ackordslåneverksamheten beträffar tala starka skäl för att

denna någon tid framåt får fortsätta. Jordbrukskreditutredningens förslag

i syfte att giva ökad effektivitet åt denna verksamhet anser jag mig böra

i princip biträda. Likaledes tillstyrker jag, att hjälp må kunna lämnas

också i andra fall än där möjligheter finnas för genomförande av ackord.

Det av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Norrbottens län gjorda

uttalandet till förmån för att hjälp tillika i någon form bereddes av krisen

drabbade jordbrukare, som tvingats lämna sina jordbruk, är visserligen

behjärtansvärt. Då emellertid, vilket förvaltningsutskottet även framhållit,

antalet dylika jordbrukare lärer vara mycket stort samt det övervägande

antalet av dessa torde hava skaffat sig utkomst på annat håll, synes med

hänsyn jämväl tagen till det finansiella läget ävensom svårigheten att avgöra,

vilka jordbrukare, som sålunda borde hjälpas, någon åtgärd i sist

angivet syfte icke nu böra vidtagas.

I sitt betänkande den 16 november 1934 har jordbrukskreditutredningen,

såsom nämnts, funnit det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke längre

gående åtgärder till stöd för skuldtyngda jordbrukare än de i betänkandet

föreslagna borde vidtagas från statens sida. Emellertid har utredningen

ansett ett slutligt bedömande av detta spörsmål icke kunna ske, förrän den

inom statistiska centralbyrån pågående undersökningen rörande jordbrukets

skuldsättning avslutats. Till vad utredningen sålunda anfört får jag ansluta

mig. I uttalande till statsrådsprotokollet den 9 januari 1935 angående

jordbrukskreditutredningens verksamhet har jag förklarat mig utgå

från att utredningen, så snart resultatet av nyssnämnda undersökning förelåge,

fullföljde den utredning örn mera allmän hjälp till högt skuldsatta

jordbrukare, som i omförmäld a betänkande ifrågasatts. I samband därmed

ansåg jag det böra undersökas, örn ej anordningar kunde träffas, som gåve

landets jordbrukare större motståndskraft mot konjunkturernas växlingar,

exempelvis genom förhindrande av överdriven skuldsättning. På min hemställan

beslöt Kungl. Majit uppdraga åt jordbrukskreditutredningen att utföra

en dylik undersökning samt att till Kungl. Majit inkomma med de

förslag, som därav föranleddes. Frågan örn reglering av jordbrukets skuldsättning

kan sålunda icke anses slutbehandlad med de förslag, som jag på

grund av nu föreliggande betänkanden anser mig böra underställa Kungl.

Majits prövning. Det torde bliva anledning att återkomma till spörsmålet,

sedan förenämnda utredningar i ämnet hunnit verkställas. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att även frågan örn möjligheterna att åstadkomma

förbättrade villkor för den primära fastighetskrediten jämlikt Kungl. Majits

beslut den 24 juli 1934 är föremål för utredning av särskilda utredningsmän,

de s. k. 1934 års fasti ghetskreditsakkunniga. Ej heller denna utredning

är ännu slutförd.»

Beträffande förslaget till kungörelse angående statens sekundärlånefond

för jordbrukare har departementschefen anfört:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

9

»Lika med jordbrukskreditutredningen och på de av utredningen anförda

skäl anser jag, att genomförandet av en konvertering, varom här är fråga,

medelst reguljära åtgärder från de kreditinstitutioners sida, vilka hava hand

om den nuvarande sekundärbelåningen, svårligen skulle kunna åstadkommas.

Liksom utredningen håller jag före, att den för närvarande lämpligaste

formen för frågans lösning är, att en statlig lånefond bildas, för vars

handhavande särskilda regler fastställas. Fonden synes kunna benämnas

statens sekundärlånefond för jordbrukare. Mot fondens förvaltning av riksgäldskontoret,

på sätt jordbrukskreditutredningen föreslagit, har jag ej funnit

anledning till erinran.

Vad angår den föreslagna organisationen av låneverksamheten hava, såsom

framgår av de avgivna yttrandena, meningarna härutinnan varit delade.

Bland de nackdelar en enligt utredningens förslag anordnad organisation

ansetts medföra har i yttrandena med särskild styrka framhållits dels

den bristande enhetlighet, som bomme att vidlåda handläggningen av låneärendena,

och dels den intressekonflikt vid långivningen, som kunde uppkomma

hos låneförmedlare, vilka själva hedreve utlåning mot sekundära

säkerheter, och som kunde tänkas föranleda att vissa mera riskfyllda krediter

överflyttades på fonden. I förstnämnda hänseendet må erinras, att det

givetvis ligger stor vikt uppå, att låneansökningarna underkastas en enhetlig

prövning. Då emellertid en av den föreslagna nämndens främsta uppgifter

skall vara att tillse, att lånefrågorna bliva föremål för ett likartat

och enhetligt bedömande från de olika låneförmedlarnas sida, torde anmärkningen

icke böra tillmätas någon större betydelse. Nämnden saknar enligt

förslaget icke heller möjligheter vare sig att utöva kontroll eller att vidtaga

rättelse, där så finnes påkallat. Jämförelsen med Svenska bostadskreditkassan

i förevarande avseende synes ej övertygande. De låneärenden, låneförmedlarna

få handlägga, torde komma att som regel avse lägre belopp och

sammanlagt utgöra ett vida större antal än deni bostadskreditkassan har

att pröva.

Beträffande de uttalade farhågorna för en intressekonflikt vid långivningen

hos vissa låneförmedlare, som skulle kunna tänkas medföra menliga verkningar

för staten, synas dessa vara överdrivna. I förslaget har skapats viss

garanti mot en ur statens synpunkt icke önskvärd långivning genom bestämmelsen

att i behandlingen av låneärenden skall deltaga ett ombud för statsverket,

mot vars mening lån ej må beviljas. Vidare kan och bör nämnden

givetvis utöva uppsikt över låneförmedlarnas handlande i förevarande hänseende.

Visar sig någon låneförmedlare mindre lämplig i denna sin egenskap,

bär han naturligtvis skiljas från uppdraget. På grund av vad sålunda

anförts och då de skäl, jordbrukskreditutredningen i övrigt åberopat till

motivering av sitt organisationsförslag, synas bärande, har jag ansett mig

böra biträda detsamma.

De av jordbrukskreditutredningen behandlade spörsmålen örn räntegottgörelse

till staten för medel, som placerats i lånerörelsen, örn den utlåningsränta,

som skall tillämpas i fråga örn lån från fonden, örn sättet för

bestridande av förvaltningskostnaderna samt örn avsättning av medel till

en säkerhetsfond för mötande av eventuella kapitalförluster äga ett visst

samband med varandra och kunna därför lämpligen upptagas till gemensamt

övervägande. Utredningens förslag i dessa delar, särskilt vad angår

den föreslagna säkerhetsfonden, har i yttrandena föranlett vissa erinringar,

vilka enligt min mening icke sakna fog. Därvid bör främst uppmärksammas,

att med säkerhetsfonden avses att täcka uppkomna kapitalförluster

men däremot icke ränteförluster. Dessa senare förluster liksom ock sådana

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

kapitalförluster, till vilkas gäldande säkerhetsfonden ej förslår, tänker sig

utredningen närmast skola täckas med skattemedel. Uppenbarligen får vid

dessa förhållanden anordningen med en säkerhetsfond ett minskat värde. 1

likhet med statskontoret anser jag, att uppläggandet av en dylik säkerhetsfond

icke är motiverat. Uppkommande förluster torde, örn så blir erforderligt,

få täckas i samma ordning som i dylikt fall tillämpas beträffande

statens övriga utlåningsfonder, nämligen genom anslag å riksstaten. Jämväl

i övrigt biträder jag statskontorets uppfattning, att någon giltig anledning

icke tinnes att i budgettekniskt avseende behandla förevarande fond

annorlunda än andra liknande fonder. Riksgäldskontorets räntekostnader

för de lånemedel, som investerats för fonden, torde sålunda böra bestridas på

samma sätt som räntan å statsskulden i övrigt. Till täckande av förvaltningskostnaderna

torde, i överensstämmelse med vad som exempelvis gäller

beträffande egnahemslånefonden, böra upptagas anslag under nionde huvudtiteln.

En följd av denna anordning är å andra sidan, alt avkastning av

fonden bör redovisas såsom inkomst under särskild inkomsttitel i riksstaten.

Vad angår den ränta, som låntagarna skola betala, biträder jag utredningens

förslag, innebärande att densamma bör för varje lån bestämmas

vid lånets beviljande och därefter oförändrad gälla under hela lånetiden.

Räntefoten torde böra för varje budgetår beträffande de lån, som därunder

beviljas, fastställas av Kungl. Majit. Dess beräknande synes, i anslutning

till vad riksgäldsfullmäktige anfört, böra ske med hänsyn tagen till medelräntan

under nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer.

I överensstämmelse med utredningens förslag torde emellertid — på

grund av statens utgifter för de med lånerörelsen förenade förvaltningskostnaderna

— utlåningsräntan böra överstiga sagda medelränta med en

halv procent. Örn omständigheterna därtill föranleda torde hinder icke böra

möta för Kungl. Majit att fastställa en ännu något högre räntefot. Under

de första åren av låneverksamheten, till dess erfarenhet rörande densamma

vunnits, torde anledning dock icke föreligga att tillämpa annan räntesats

än den enligt angivna grunder lägsta möjliga. Skulle förhållandena gestalta

sig sålunda, att en sänkning av räntan linnes påkallad, torde, på samma

sätt som beträffande utlåningsräntan vid andra statens utlåningsfonder,

frågan få underställas riksdagen.

Beträffande redovisningen av i lånerörelsen inflytande medel torde böra

stadgas skyldighet för låneförmedlare och lånebiträden att ofördröjligen

inleverera uppburna räntor och amorteringar till nämnden. Det torde böra

åligga nämnden att till riksgäldskontoret redovisa inlevererade medel före

januari månads utgång varje år. I avbidan på dylik redovisning böra

medlen hållas insatta å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto.

På enahanda sätt bör förfaras med sådana medel, vilka nämnden mottager

från riksgäldskontoret och vilka ej omedelbart erfordras i lånerörelsen.

Medel, vilka låneförmedlare mottager från nämnden, böra, i avbidan på

deras användning för med dem avsett ändamål, insättas å postgirokonto.

De bestämmelser, som sålunda föreslås skola gälla, innebära icke något

avsteg från den av jordbrukskreditutredningen uttalade, av mig såsom

riktig befunna principen, att låneverksamheten skall i görligaste mån bära

sig själv. Möjligheten att härvidlag följa utvecklingen förefinnes i lika

hög grad enligt det av mig förordade som enligt utredningens förslag.

Enär i några yttranden uttalats tveksamhet, huruvida lån från fonden

bör beviljas i sådana fall, då med lånet ej avses att omlägga redan erhållna

krediter, vill jag framhålla, att enligt min mening hinder ej bör möta att

i dylika fall bevilja lån. Att den föreslagna hjälpaktionen i främsta rum
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11

niet avser att konvertera på ogynnsamma villkor erhållna krediter, synes

icke rimligtvis böra utesluta, att lån exempelvis beviljas jordbrukare, som

för startandet av ett eget jordbruk är i behov av kapital.

Såsom jag tidigare framhållit, kan tvekan råda rörande den omfattning,

den föreslagna låneverksamheten kan komma att erhålla. Det linnes anledning

antaga, att kreditinrättningarna med nuvarande förhållanden på kapitalmarknaden

söka behålla sina krediter. Även om utvecklingen kommer att

gå i nu antydda riktning, är. därmed icke sagt, att fonden förlorar sin

betydelse. Oavsett omfattningen av lånerörelsen, kommer fonden att äga

sitt värde genom att i för låntagarna gynnsam riktning påverka betalningsvillkoren

för det slag av krediter, varom här är fråga.

I statsverkspropositionen för nästa budgetår har såsom kapital till fonden

beräknats ett belopp av 20,000,000 kronor. Sannolikt torde nämnda belopp

förslå för ändamålet. I allt fall synes anledning saknas att, innan erfarenhet

vunnits rörande lånebehovet, anvisa högre belopp än det sålunda beräknade.

Något anslag till förvaltningskostnaderna har icke beräknats i statsverkspropositionen.

En tillförlitlig beräkning av medelsbehovet för detta ändamål

torde icke för närvaravde vara möjlig. Jag hemställer, att anslagsbeloppet

för nästa budgetår bestämmes till 50,000 kronor att anvisas såsom

förslagsanslag.»

Beträffande förslaget till kungörelse örn lån till jordbrukare för genomförande

av ackord m. m. har departementschefen anfört:

»Jag har redan tidigare — i samband med behandlingen av frågan örn

behovet av åtgärder på kreditväsendets område till jordbruksnäringens

stödjande — principiellt uttalat min anslutning såväl till fortsatt och

utvidgad ackordslå overksamhet som till att hjälp bereddes jämväl i

andra fall än där förutsättningar för genomförande av ackord äro för

handen. Jordbrukskreditutredningens förslag synas ägnade att på ett

mera effektivt sätt än hittills kunnat ske bringa lättnad i jordbrukarnas

kreditsvårigheter. De i fråga örn ackordslånen föreslagna bestämmelserna,

syftande att möjliggöra för jordbrukarna att i större grad än nu är

fallet draga nytta av hjälpverksamheten, har jag funnit i stort sett lyckligt

avvägda. Jag biträder sålunda i huvudsak förslaget i denna del.

Till vissa detaljer torde jag senare få återkomma.

Likaledes biträder jag i huvudsak utredningens förslag till bestämmelser

örn lån för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens

fastighet eller hans för jordbruket nödiga inventarier. Det synes mig

finnas grundad anledning antaga, att genom utnyttjandet av nämnda lån

antalet tvångsförsäljningar av jordegendomar och jordbruksinventarier

skall i icke ringa utsträckning nedbringas. De erinringar, som i yttrandena

framställts mot denna låneform, synas icke vara av den betydelse.

att de förringa värdet av densamma, .lag vill emellertid icke underlåta

att framhålla, att där möjligheter finnas för genomförande av ae

kord, ackordslån böra meddelas i stället för nu ifrågavarande slag av

lån. Ackordslånen äga nämligen ett bestämt företräde på grund av den

sanering av gäldenärens ekonomi, som med hjälp av dessa lån åstadkommes.

Beträffande de föreslagna lånen för anskaffande av yttre inventarier

till gäldenärens jordbruk eller reparation av till hans fastighet hörande

ekonomibyggnader har behovet av lån för sagda ändamål starkt framträtt

under nu pågående ackordslåneverksamhet. Lånen torde sålunda

otvivelaktigt hava en uppgift att fylla, oell jag anser mig icke böra mot
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

sätta mig, att bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med jordbrukskreditutredningens

förslag härutinnan meddelas. Någon fara för

missbruk av lånemöjligheten torde icke förefinnas, därest, såsom utredningen

föreslagit, beträffande förutsättningarna för erhållande av dylikt

lån stadgas, dels att lånet icke må meddelas annat än i samband med beviljande

av lån för genomförande av ackord eller för förekommande av

exekutiv försäljning dels ock att den med lånet avsedda anskaffningen

eller reparationen finnes oundgängligen behövlig för jordbrukets fortsatta

bedrivande. Uppenbart är, att kontroll bör utövas, att lånet användes

för det ändamål, vartill det avsetts.

I fråga örn lånebeloppens storlek biträder jag utredningens förslag med

den avvikelsen allenast, att, i överensstämmelse med vad i yttrandena

från bland andra statskontoret och lantbruksstyrelsen framhållits, det

av utredningen förordade absoluta maximibeloppet, 25,000 kronor, torde

böra nedsättas till 15,000 kronor i syfte att begränsa den med utlåningen

förbundna risken för statsverket. Sistnämnda lånemaximum torde förslå

att tillgodose lånebehovet hos jordbrukare av sådan storleksordning, att

de över huvud taget kunna ifrågakomma till erhållande av hjälp på

detta sätt. De av utredningen föreslagna relativa gränserna vid ackordslån

och lån för förekommande av exekutiv försäljning kunna visserligen

synas vida, men å andra sidan torde viss rörelsefrihet böra lämnas, örn

den åsyftade effektiviteten av hjälpverksamheten skall kunna ernås. Jag

anser mig emellertid böra understryka utredningens uttalande, att maximibeloppen

endast böra komma till användning i undantagsfall oell att

lån under inga förhållanden böra utlämnas med högre belopp än som är

oundgängligen nödvändigt. Vad beträffar lånen för anskaffande av yttre

inventarier eller reparation av ekonomibyggnader torde måhända en något

högre procentsats än den av utredningen föreslagna hava varit motiverad.

Då emellertid lån för sagda ändamål, såsom förut nämnts, endast

må beviljas under förutsättning att den med lånet avsedda anskaffningen

eller reparationen finnes oundgängligen behövlig samt dessutom

erfarenhet synes böra vinnas rörande lämpligheten av den föreslagna procentsatsen,

finner jag ej skäl att nu föreslå någon höjning av densamma.

Jordbrukskreditutredningens förslag till bibehållande av centralnämnden

och lånenämnderna såsom organ för låneverksamheten ävensom de

skäl, utredningen till stöd härför åberopat, anser jag mig kunna godtaga.

Härav följer, att jag ej funnit mig böra biträda det av centralnämnden

förordade förslaget örn centralisering av låneärendenas handläggning tili

nämnden och förenkling av organisationen genom att ersätta lånenämnderna

med låneförmedlare. Antagandet av centralnämndens förslag skulle

enligt min mening innebära ett försvagande av organisationen, främst

därutinnan, att den garanti för en materiellt riktig bedömning, som ligger

uti att låneansökningarna först prövas av den lokala nämnden och

sedermera kunna bliva föremål för omprövning av centralnämnden, skulle

försvinna. Men även den erfarenhet rörande hithörande ärenden, som

lånenämnderna förvärvat sig, skulle icke längre kunna nyttiggöras i lånerörelsen.

En viss förenkling av rörelsen synes dock kunna vidtagas

jämväl med den av utredningen förordade organisationen. Sålunda torde

det icke bliva erforderligt att, på sätt nu är fallet, hos lånenämnderna

hava anställda särskilda sekreterare och skrivbiträden. Härigenom böra

vissa besparingar i organisationskostnaderna kunna ernås.

Frågan i vilken utsträckning medel för ändamålet kunna bliva erforderliga

under nästa budgetår undandrager sig ett säkert bedömande. Vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

13

fördelningen av det för budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslaget

till ackordslån och stödlån åt jordbrukare hava, såsom centralnämnden

erinrat, 1,200,000 kronor reserverats för ackordslån. Enligt centralnämndens

beräkningar torde av sistnämnda belopp omkring 500,000 kronor

fortfarande vara oanvända den 1 juli 1935. Jag förutsätter, att den

reservation å innevarande års anslag, som nämnda dag kan förefinnas

och som icke erfordras för utlämnande av lån enligt nu gällande bestämmelser,

må tagas i anspråk för den nya låneverksamheten. Vad angår

medelsbehovet i övrigt torde, på sätt statskontoret framhållit, enligt

grunderna för den nya riksstatsuppställningen medelsanvisningen böra

fördelas å två anslag, nämligen ett för organisationskostnaderna och ett

för lånetilldelningen. I överensstämmelse härmed har i årets statsverksproposition

under nionde huvudtiteln, punkterna 105 och 106, för ändamålet

beräknats under titeln Lån till jordbrukare för genomförande av

ackord m. m. dels till Centralnämnden och lånenämnderna för ackordslåneärenden

m. m. ett förslagsanslag av 100,000 kronor, dels ock till

Ackordslån åt jordbrukare m. m. ett reservationsanslag av 1,900,000 kronor.

Med hänsyn till osäkerheten rörande verksamhetens utveckling

torde man böra stanna tillsvidare vid dessa belopp. Vad sistnämnda

anslag beträffar må framhållas, att jag icke ansett anledning föreligga att

frångå de principer, som hittills tillämpats i fråga örn anslag till ackordslånerörelsen,

och enligt vilka berörda anslag erhållit reservationsanslags

natur. På grund härav torde de av jordbrukskreditutredningen föreslagna

lånebestämmelserna böra kompletteras med en föreskrift, att lån

må kunna beviljas allenast i den mån tillgängligt anslag så medgiver.

En dylik begränsning av lånemöjliglieten torde dock icke med nödvändighet

förutsätta en sådan ordning som den för närvarande beträffande

ackords- och stödlån gällande, eller att Kungl. Maj:t skall fastställa de

belopp, inom vilka lån må av vederbörande nämnd beviljas. På sätt

centralnämnden framhållit torde det vara lämpligare, att lånenämnderna

allt efter behov göra framställning hos centralnämnden örn att nödiga

medel ställas till förfogande. På centralnämnden ankommer då att tillse,

att tillgängligt anslag icke överskrides.»

I anslutning till de av departementschefen angivna grunderna hava

på grundval av jordbrukskreditutredningens förslag inom jordbruksdepartementet

utarbetats dels förslag till kungörelse angående statens sekundärlånefond

för jordbrukare, dels ock förslag till kungörelse örn lån

till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. Nämnda båda kungörelseförslag

finnas såsom bilaga A och bilaga B fogade vid detta utlåtande.

Beträffande motiveringen till de särskilda bestämmelserna i förslagen

hänvisas till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. I

det följande komma allenast de i motionerna berörda detaljbestämmelserna

att behandlas.

Motionerna T: 308 och II: 53i åsyfta sådan ändring i förslaget till kungörelse

angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att fastighet,

å vilken enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende

betraktas som jordegendom.

Enligt 1 § i kungörelseförslaget skall med jordegendom förstås själv

ständig, å marken bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk

jämte skogsbruk bedrives.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Departementschefen tiar ej funnit skäl biträda ett av Stockholms läns

och stads trädgårdsmä väckt yrkande att jämväl fastighet, varå enbart

trädgårdsskötsel bedrives, skulle i förevarande hänseende betraktas såsom

jordegendom.

Motionerna 1:291 och 11: 522 åsyfta sådan ändring i förslaget till kun

görelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att i belåningsvärdet

å jordegendom även må inräknas värdet å växande skog.

Enligt 18 § i kungörelseförslaget må lån meddelas till högst 75 procent

av jordegendomens belåningsvärde. I belåningsvärdet må ej inräknas

värdet å växande skog.

Jordbrukskreditutredningen har i motiveringen till motsvarande stadgande

i sitt förslag anfört:

Genom år 1930 vidtagna författningsändringar hade det medgivits hypoteksföreningarna

att vid sina värderingar av fastigheter i belåningsvärdet

inräkna, förutom jordvärdet, jämväl värdet å växande skog. Utvecklingen

hittills gjorde det sannolikt, att tidigare gjorda antaganden örn behövligheten

av denna lättnad varit i någon mån överdrivna. Skogsbelåning från

hypoteksföreningarnas sida hade förekommit i endast mycket ringa omfattning.

Icke allenast detta förhållande utan framför allt de stora risker,

vilka måste vara förenade med att till en så hög gräns, som i fråga

örn sekundärbelåningen vore föreslagen, belåna en sådan tillgång som

växande skog torde böra föranleda till att beträffande lån från fonden

icke ifrågasätta skogens inräknande i egendomsvärdet. Det borde ihågkommas,

att sekundärlånen vore avsedda att vara mångåriga, och att erfarenheten

visade, att rotprisen för skog vore underkastade starka växlingar.

Skulle det i fråga örn primärbelåningen lämnade medgivandet

utsträckas att gälla jämväl lånen från fonden, måste detta föranleda en

motsvarande utvidgning av 1930 års lag örn begränsning av rätten att

avverka skog å intecknad fastighet. Enligt denna lag ägde skogsvårdsstyrelsen,

då hypoteksförening meddelade lån mot inteckning i fastighet

med växande skog och mellan fastighetsägaren och föreningen överenskommelse

träffades, att viss inskränkning skulle gälla i rätten att avverka

skogen, på begäran av föreningen meddela föreskrift, att de överenskomna

bestämmelserna skulle lända till efterrättelse, samt därefter utöva uppsikt

över föreskriftens efterlevnad. Hade lånet infriats eller häftade fastigheten

ej längre därför eller hade föreningen förklarat sig icke vidare påfordra

föreskriftens tillämpning, ändå att fastigheten alltjämt svarade för

lånet, skulle föreskriften upphöra att gälla. Då i förordningen angående

allmänna grunder för hypoteksföreningarnas verksamhet stadgades, att

föreskriftens tillämpning ej finge, upphöra förrän lånet nedgått till det

belopp, som kunnat beviljas även utan skogens belåning, borde detta stadgande

antagas å andra sidan förutsätta, att föreskriftens tillämpning

skulle upphöra, så snart omständigheterna gjorde det möjligt. Skulle

emellertid den växande skogen bliva föremål även för sekundärbelåning,

vore det uppenbart, att ifrågavarande föreskrifter, vilkas övervakande ju

bekostades av låntagarna, måste förbliva i tillämpning under hela den tid,

någon del av sekundärlånet återstode ogulden.

I det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet av herr Svensson har

denne, med instämmande av herr Adler, hemställt, att i belåningsvärdet

måtte inräknas jämväl värdet å växande skog.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

15

Svensson har till stöd för sin mening anfört:

I stora delar av landet vore skogen av avgörande ekonomisk betydelse

för jordbrukarna. Detta gällde icke endast Norrland utan även betydande

delar av Småland, Värmland, Västmanland och Dalarna samt i viss utsträckning

andra landskap. I dylika trakter av vårt land vore jordbrukarna

otta mera beroende av inkomst från skogen än från den odlade

jorden, varav även framginge, att egendomarnas skogsvärde vore av minst

lika stor betydelse som jordvärdet. Att rotvärdet å växande skog kunde variera

starkt vore riktigt, men å andra sidan torde detta värde sett på längre

sikt kunna anses i stort sett ganska konstant. Vad beträffade risken vid

belåning av skog, som brukades i förening med jordbruk, vore denna enligt

reservantens mening icke större än vid belåning av jord, örn behöriga

säkerhetsåtgärder vidtoges. Liksom det läge i jordbrukarens intresse att

väl hävda sin jord, vore det i hans intresse att vårda skogen, för att denna

skulle ge så god och varaktig avkastning som möjligt. Om motsatsen konstaterades,

borde och måste ett lån uppsägas, vare sig belåningsvärdet utgjordes

av jord eller skog. Att skog i och för sig icke skulle vara ett lämpligt

objekt för långfristig kredit kunde reservanten för sin del icke finna.

Snarare borde skogen med sin långa omloppstid vara särskilt lämpad som

underlag för dylik kredit. Genom en fördelaktig låneform skulle möjligheter

öppnas framförallt för de mindre jordbrukarna att låta skogen växa

till dess den mest lämpliga avverkningstiden vore inne, och då skogen

vore en av vårt lands värdefullaste naturtillgångar, vore detta en fördel,

som icke borde underskattas vare sig ur den enskildes eller ur det allmännas

synpunkt.

Kostnaden för övervakning i samband med skogsbelåning torde icke behöva

bli avsevärd, då redan nu en allmän uppsikt enligt skogsvårdslagen

ägde rum. För vinnande av ökad trygghet torde även utan olägenhet

kunna föreskrivas skyldighet att brandförsäkra belånad skog.

Utan att möjlighet bereddes att som grund för belåning medtaga skogsvärdet

skulle stora grupper av vårt lands jordbrukare gå miste örn de fördelar

i kredithänseende, som föreliggande förslag vore avsett att bereda

dem.

Fullmäktige i riksbanken hava uttalat, att de biträdde jordbrukskreditutredningens

ståndpunkt beträffande belåning av växande skog och sålunda

avstyrkte det av herr Svensson framförda förslaget.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har däremot förklarat, att sällskapet

anslöte sig till den mening, som kommit till uttryck i herr Svenssons

yttrande.

Departementschefen har anfört följande:

»Vad jordbrukskreditutredningen anfört till stöd för sin ståndpunkt anser

jag icke kunna frånkännas giltighet, även örn beaktansvärda skäl tala

jämväl för den av reservanterna framförda meningen. Särskilt synes det

av utredningen påpekade, av reservanterna vitsordade förhållandet, att

rotprisen för skog äro underkastade starka växlingar, i förevarande hänseende

höra tillmätas betydelse. Det torde visserligen vara riktigt, att,

såsom reservanterna framhållit, värdet å växande skog, sett på längre

sikt, är ganska konstant. Men om, å andra sidan, låntagaren under tider

av vikande skogspriser drabbas av ekonomisk misär, lärer det icke kunna

undgås, att fonden tillskyndas avsevärda förluster, därest i belåningsvärdet

inräknats jämväl värdet å skogen. På grund av vad sålunda an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottet,

forts har jag, om än med någon tvekan, ansett mig böra biträda jordbrukskreditutredningens

förslag i denna del.»

Motionen II: 139 åsyftar, att stödlåneverksamheten skulle bibehållas

och ramen för densamma vidgas.

Jordbrukskreditutredningen har till stöd för sitt förslag örn stödläneverksamhetens

upphörande med utgången av budgetåret 1934/1935 anfört:

De svårigheter på grund av brist på kontanta medel, som utgjort ett

skäl för anordnandet av ifrågavarande utlåning, hade genom de senaste

årens förbättring i jordbrukskonjunkturen otvivelaktigt minskats. Där

en jordbrukares ekonomiska ställning varit så undergrävd, att den inträdda

konjunkturuppgången icke kunnat för honom medföra någon

nämnvärd lättnad, torde förhållandena ofta vara sådana, att icke hellmén

hjälp av den begränsade natur, som stödlånen utgjorde, kunde antagas

vara tillräcklig för att mera varaktigt bringa honom i ett gynnsammare

läge.

I de yttranden, som avgivits över jordbrukskreditutredningens den 16

november 1934 avlämnade betänkande, har förslaget örn upphörande av

stödlåneverksamheten med utgången av budgetåret 1934/1935 nästan undantagslöst

tillstyrkts.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot jordbrukskreditutredningens

nyssberörda uttalande.

Utskottet anser, i likhet med departementschefen, att — även örn jordbrukets

ekonomiska läge på sista tiden förbättrats — åtgärder till åstadkommande

av gynnsammare kreditförhållanden för jordbrukarna i allt

fall äro av behovet påkallade. Sekundärkrediten torde särskilt tarva en

reglering; och frågan härom lärer, på sätt jordbrukskreditutredningen

framhållit, kunna företagas till fristående behandling redan nu och utan

hinder därav, att den av riksdagen begärda statistiska undersökningen

angående jordbrukets skuldsättning icke blivit slutförd. I överensstämmelse

med vad såväl departementschefen som utredningen uttalat erfordras

härvidlag framförallt åtgärder i syfte att konvertera på ogynnsamma

villkor erhållna krediter i långfristiga lån med fördelaktigare

amorteringsvillkor samt fasta och lägre räntesatser. Då det i propositionen

framlagda förslaget örn inrättande av en statens sekundärlånefond

för jordbrukare synes ägnat att gagna detta syfte, kan utskottet i

princip biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Fondens ändamål bör, i anslutning till det redan sagda, främst vara

konsolidering av redan befintlig gäld. Detta kan dock icke rimligtvis

utesluta, att lån från fonden understundom beviljas i sådana fall, då med

lånet ej avses att omlägga tidigare erhållna krediter. Upptagande av

nya sekundärlån, exempelvis för jordbruksdriftens förbättrande, kan utan

tvivel i vissa fall vara fullt befogat. Emellertid vill utskottet understryka,

att ny skuldsättning av denna art i regel icke bör uppmuntras,

framförallt icke i samband med startande av jordbruk.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

17

Vad därefter angår organisationen av den föreslagna låneverksamlieten,

tala onekligen vissa skäl för att liela uppgiften anförtros åt en redan

förefintlig kreditorganisation och då närmast, såsom inom utredningen

föreslagits av reservanten Dahlberg, Sveriges allmänna hypoteksbank

med de till densamma anslutna hypoteksföreningarna. Till stöd

härför har Dahlberg framhållit, att hypoteksbanksorganisationen äger en

utomordentlig erfarenhet örn långfristig kreditgivning mot inteckning i

jordbruksegendom samt att dess egen arbetsuppgift är strikt begränsad

till den primära belåningen, vadan ingen som helst intressekonflikt mellan

den egna uppgiften och det nya uppdraget kan ifrågakomma. Emellertid

torde, såsom utredningens majoritet påpekat, hypoteksföreningarnas

lokala organisation icke överallt vara tillräckligt utbyggd å de olika

orterna för att den avsedda utlåningsrörelsen, därest den anförtroddes enbart

åt hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, skulle kunna bliva i

önskvärd grad effektiv. Då jämväl jordbrukskasseorganisationen företräder

en betydande erfarenhet på förevarande område och många jordbrukare

för närvarande anlita denna organisation för tillgodoseende av

sitt behov av kredit mot inteckningssäkerhet, förefaller det naturligt, att

även sistnämnda organisation skall få anlitas för den nya utlåningen. Utskottet

finner därför liksom utredningens majoritet och departementschefen

lämpligast att såsom låneförmedlare använda såväl liypoteksföreningar

som centralkassor för jordbrukskredit samt även andra kreditinrättningar,

företrädesvis sparbanker. I detta sammanhang må understrykas

angelägenheten av att fondens intressen bevakas, så att icke de låneförmedlare,

vilka själva bedriva utlåning mot sekundära säkerheter, på

fonden överflytta mera riskfyllda krediter. Såsom garanti häremot har

i 9 § av förslaget till kungörelse i ämnet upptagits den bestämmelsen, att

i behandlingen av låneärenden skall deltaga ett ombud för statsverket,

mot vars mening lån ej må beviljas. Därutöver erfordras dock givetvis en

noggrann uppsikt över låneförmedlarnas handlande i detta hänseende.

Såväl med hänsyn härtill som för åstadkommande av nödig enhetlighet

i handläggningen av låneärendena torde det vara ofrånkomligt att, såsom

förslaget innebär, för lånerörelsens handhavande inrätta en central

nämnd med säte i Stockholm. Ehuru önskvärdheten att undvika överorganisation

på kreditgivningens område enligt utskottets åsikt är värd

synnerligt beaktande, anser sig utskottet alltså icke kunna förorda någon

inskränkning i den i propositionen föreslagna organisationen.

Beträffande fondens ränte- och omkostnadsfrågor överensstämmer

Kungl. Maj:ts förslag i stort sett med vad som gäller för andra liknande

fonder. Vad departementschefen i detta sammanhang anfört föranleder

ingen annan erinran från utskottets sida, än att utskottet vill framhålla

angelägenheten av att utlåningsräntan hålles så låg, som med hänsyn

till förvaltningskostnaderna och medelräntan för statens upplåning är

möjligt.

flihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 71. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Vidkommande den föreslagna lane verksamhetens nytta tor jorn brukarna

må anmärkas, att — även örn räntefoten för utlåningen från fonden

icke i jämförelse med det nuvarande låga ränteläget kan bliva särdeles,

förmånlig för låntagarna — det i allt lall med tanke pä möjligheten a\

framtida ändringar i ränteläge oell penningställning mäste betraktas

som en fördel, att de för närvarande synnerligen lösa krediterna bindas

på så goda villkor som de föreslagna. Då kreditinrättningarna med nuvarande

förhållanden pä kapitalmarknaden hava intresse av att behålla

sin utlåning, kan därjämte, såsom departementschefen framhållit, fondens

tillkomst beräknas i en för låntagarna gynnsam riktning påverka

betalningsvillkoren lör det slag av krediter, varom här är fråga.

Med hänsyn till att det nuvarande ränteläget måste verka återhållande

pä efterfrågan av lån från fonden torde det i propositionen beräknade

kapitalet för fonden, 20,000,(JOO kronor, vara tillräckligt. Utskottet biträder

Kungl. Maj:ts anslagsäskande i denna del.

Under framhållande av att förvaltningskostnaderna böra hållas inom

så snäva gränser som möjligt tillstyrker utskottet jämväl att för sistnämnda

ändamål anvisas det av Kungl. Majit äskade förslagsanslaget

ä 50,000 kronor.

Detalj bestämmelserna i det framlagda förslaget till kungörelse angående

statens sekundärlånefond för jordbrukare föranleda icke någon utskottets

erinran i andra hänseenden än de i motionerna berörda.

Enligt 1 och 18 §§ i förslaget må lån från fonden meddelas mot säkerhet

av inteckning i jordegendom till högst sjuttiofem procent av egendomens

belåningsvärde. Med jordegendom skall förstås självständig, å

marken bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk jämte

skogsbruk bedrives. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande

skog.

I motionerna 1: 308 och II: 534 hemställes, att även fastighet, varå enbart

trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende skulle betraktas

såsom jordegendom. Motionerna I: 294 och II: 522 avse, att i belåningsvärdet

å jordegendom skulle få inräknas värdet å växande skog.

Vad fdrst angår de fastigheter, å vilka enbart trädgårdsodling bedrives,

kunna de enligt utskottets åsikt i vissa fall vara av sådan beskaffenhet,

att de skäligen i belåningshänseende böra likställas med jordbrukslägenlieter.

Utskottet tänker närmast på sådana trädgårdsfastiglieter,

där den högkultiverade jorden representerar ett verkligt, bestående

värde. Däremot ifrågasätter utskottet givetvis icke belåning av

fastigheter, som till sin huvudsakliga natur äro bostadslägenheter. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Majit vid utfärdande av kungörelse i ämnet

vidtager de ändringar i det till riksdagens yttrande framlagda förslaget,

som erfordras för att möjliggöra belåning av trädgårdsfastigheter

i den utsträckning utskottet nu antytt.

Vidkommande därefter frågan örn skogsbelåning kan, såsom departe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

19

mentschefen påpekat, belåning av växande skog ingiva allvarliga betänkligheter

framförallt med hänsyn till de starka växlingarna i rotprisen

för skog. Härtill kommer, att en sådan belåningsform med nödvändighet

kräver särskilda föreskrifter, varigenom låntagaren underkastas en

långt gående begränsning i rätten att avverka skog på fastigheten. Het

förefaller tveksamt, örn jordbrukarna böra uppmuntras att genom skogsbelåning

på lång sikt avhända sig dispositionsrätten över sin skog. Den

genom lagen den 6 juni 1930 örn begränsning av rätten att avverka skog

å intecknad fastighet införda möjligheten att erhålla hypotekslån mot

säkerhet i Amxande skog har, enligt utredningens uppgift, endast i mycket

ringa omfattning utnyttjats. Då för skogsbelåningens utsträckande

till den föreslagna sekundärkrediten i allt fall skulle erfordras, att i nyssberörda

lagstiftning skedde en komplettering, som icke kan medhinnas

Aud innevarande års riksdag, kan utskottet icke tillstyrka motionerna.

Därest fördelarna med sekundärbelåning av växande skog skulle befinnas

överväga de OAmn antydda olägenheterna, står ju möjligheten öppen för

Kungl. Majit att till en kommande riksdag framlägga förslag i ämnet.

Utskottet övergår till den andra i propositionen behandlade huvudfrågan,

nämligen örn ackords- och stödlåneverksamheten. Enligt propositionen

skulle stödlåneATerksamheten upphöra med utgången av innevarande

budgetår, varemot i motionen II: 139 hemställes örn anslag för bibehållande

och utvidgande av denna verksamhet. Då utskottet, i likhet

med departementschefen, anser, att stödlåneverksamheten snarast möjligt

bör avAmcklas, kan utskottet icke biträda motionen.

Beträffande ackordslåneverksamheten har utskottet intet att erinra

mot att denna, i enlighet med de i propositionen angivna riktlinjerna,

tillsvidare fortgår efter i stort sett samma plan som hittills men utvidgas

dels genom höjning av lånens maximibelopp, dels ock genom att

lån må beviljas icke blott för genomförande av ackord utan även för förekommande

av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller hans

för jordbruket nödiga inventarier ävensom — i samband med lån för något

av nu angina ändamål — för anskaffande av yttre inventarier till

gäldenärens jordbruk eller oundgängligen nödig reparation av ekonomibyggnader.

Då den fortsatta verksamheten i A-iss mån har karaktären

av ett provisorium i avbidan på den slutliga lösningen aAr frågan örn

jordbrukskrediten, synes icke heller något vara att invända mot bibehållande

aAT den nuvarande organisationen med en centralnämnd och särskilda

lånenämnder för Amrje hushållningssällskapsområde. Medelsanvisningen

bör, såsom departementschefen framhållit, fördelas på två anslag,

ett reservationsanslag för lånetilldelningen och ett förslagsanslag

för organisationskostnaderna. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts anslagsäskande,

avseende, att det förra anslaget bestämmes till 1,900,000

kronor och det senare till 100,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning ävensom motionerna 1:308

och II: 534 samt med avslag å motionerna II: 139,

I:294 och II:522

l:o) dels besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond,

benämnd statens sekundärlånefond för jordbrukare,

dels medgiva, att lån ur statens sekundärlånefond

för jordbrukare må — med beaktande av vad utskottet

bär ovan anfört — utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de bestämmelser, vilka finnas intagna

i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget

till kungörelse i ämnet,

dels ock såsom kapital för statens sekundärlånefond

för jordbrukare anvisa för budgetåret 1935/1936 under

Utgifter för kapitalökning, Statens utlåningsfonder,

ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2:o) till Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån

från statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m.

anvisa för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln

ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

3:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av

ackord m. m.: Ackordslån åt jordbrukare m. m. anvisa

för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln ett

reservationsanslag av 1,900,000 kronor; samt

4:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av

ackord m. m.: Centralnämnden och lånenämnderna

för ackordslåneärenden m. m. anvisa för budgetåret

1935/1936 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag

av 100,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda

medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 7 maj 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 70.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

21

Reservation

av herrar Tjällgren och Pettersson i Rosta, som ansett, att utskottets

yttrande hort hava följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med. — ---nu antytt.

Vidkommande därefter frågan örn skogsbelåning är det enligt utskottets

åsikt med hänsyn till skogens avgörande ekonomiska betydelse för

jordbrukarna inom stora delar av vårt land synnerligen önskvärt, att

vid den föreslagna sekundärbelåningen värdet å växande skog får inräknas

i egendomens belåningsvärde. Utskottet delar alltså i princip den

mening, som inom utredningen uttalats av reservanterna Svensson och

Adler och till vilken Sveriges allmänna lantbrukssällskap anslutit sig.

Den som skäl mot ifrågavarande mening åberopade omständigheten, att

rotprisen för skog äro underkastade starka tillfälliga växlingar, torde

icke kunna tillerkännas någon avgörande betydelse, då rotvärdet å

växande skog, såsom från reservanternas sida framhållits, sett på längre

sikt är ganska konstant. Emellertid erfordras för skogsbelåningens utsträckande

till den föreslagna sekundärkrediten, att gällande lagstiftning

örn begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet ändras.

Då erforderlig ändring härutinnan icke kan medhinnas vid innevarande

års riksdag, kan utskottet icke för närvarande tillstyrka den i motionerna

1:294 och 11:522 påyrkade ändringen i det framlagda förslaget

till kungörelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare. Däremot

förordar utskottet, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär

framläggande av förslag i ämnet till nästa år.

Utskottet övergår---— 100,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majlis

förevarande framställning ävensom motionerna I: 308

och 1:534 samt med avslag å motionen 11:139

l:o) dels — --- 100,000 kronor;

II) att riksdagen i anledning av motionerna I: 294

och 11:522 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit till nästkommande års riksdag framlägger

förslag om sådana ändrade bestämmelser, som

möjliggöra utlämnande av lån från statens sekundärlånefond

för jordbrukare mot inteckna]gssäkerhet i

växande skog.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Bilaga A.

Förslag

/ till

Kungörelse

angående statens sekundärlånefond för jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer:

Fondens ändamål.

1 %.

Statens sekundärlånefond för jordbrukare laar till ändamål att i enlighet

med bestämmelserna i denna kungörelse lämna lån mot säkerhet av

inteckning i jordegendom.

Med jordegendom förstås i denna kungörelse självständig, å marken

bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk

bedrives.

Fondens förvaltning''.

2 $.

Fonden förvaltas av riksgäldskontoret, som har att på anfordran utbetala

för lånerörelsen erforderliga medel.

Lånerörelsens organisation m. m.

3 $.

Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd med säte i

Stockholm.

Nämnden utgöres av fem ledamöter. Två ledamöter jämte två suppleanter

för dem förordnas av Konungen, som tillika förordnar en av dessa ledamöter

till ordförande i nämnden. En ledamot, som skall vara vice ordförande,

jämte en suppleant för honom förordnas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank och styrelsen

för Svenska jordbrukskreditkassan utse vardera en ledamot jämte

en suppleant för honom.

4 $.

Under nämndens ledning och tillsyn besörjes utlåningen från fonden

och vården av de utlämnade lånen av låneförmedlare. Såsom låneförmed
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Ar 71. 23

lare äger nämnden anlita liypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit

samt de ytterligare kreditinrättningar, som Konungen kan

finna skäl bestämma. Ej må låneförmedlare, med mindre därom med

nämnden träffats avtal, i sin verksamhet för fondens räkning gå utöver

det distrikt, som för hans egentliga verksamhet är bestämt. Anlitas bankaktiebolag

såsom låneförmedlare, skall genom avtal mellan nämnden och

bolaget bestämmas det eller de kontor, vilka skola för låneförmedlingen

användas, och det område, som härutinnan skall utgöra sådant kontors

distrikt.

5 i

Där så erfordras, äger nämnden anlita jordbrukskassor och sparbanker

ävensom av nämnden utsedda kommittéer av två eller tre personer att såsom

lånebiträden bisträcka nämnden eller av nämnden angivna låneförmedlare.

Lånebiträde må icke besluta örn beviljande av lån, ej heller

handhava vård av utlämnat lån.

6 §.

Arvoden åt nämndens ledamöter bestämmas av Konungen.

I den mån Konungen icke bestämmer de arvoden eller andra ersättningar,

som skola utgå till av nämnden anlitade låneförmedlare eller

lånebiträden eller till personer, som eljest med lånerörelsens bedliv andterhålla

befattning, äger nämnden att därom träffa avgörande.

Lånerörelsens bedrivande.

7 %.

Medel till utlåning skola av nämnden i mån av behov och tillgång tillhandahållas

låneförmedlarna, vilkas styrelser äga att under iakttagande

av gällande föreskrifter och i vederbörlig ordning meddelade anvisningar

besluta angående utlåningen.

Låneförmedlare, vars styrelse beviljat lån, har att till låntagaren utlämna

lånebeloppet och att, där ej nämnden annat bestämmer, handhava

vården av lånet, så länge någon del därav utestår ogulden.

8 %.

Med nämndens medgivande må låneförmedlares styrelse överlåta åt ett

inom styrelsen utsett arbetsutskott, bestående av minst tre ledamöter, att

besluta i fondens ärenden eller vissa av dem.

Jämväl må med nämndens medgivande sådan befogenhet av styrelsen

för bankaktiebolag, som är låneförmedlare, överlåtas åt styrelsen för kontor,

som för låneförmedlingen användes.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

9 §.

I behandlingen inom låneförmedlares styrelse så ock inom arbetsutskott

eller kontorsstyrelse, varom i 8 § förmäles, av fonden rörande ärenden

skall såsom ledamot deltaga ett ombud för statsverket, som förordnas av

Konungen. Mot ombudets mening må lån ej beviljas.

10 §.

I fondens ärenden skola hos nämnden och låneförmedlarna föras räkenskaper,

som skola avslutas för kalenderår. Vid behandling av dylika

ärenden skola föras protokoll.

Låneförmedlares styrelse har att enligt anvisning av nämnden lämna

nämnden fortlöpande redovisning för hos låneförmedlaren vidtagna åtgärder

i fondens ärenden.

11 %.

Medel, som nämnden mottager från riksgäldskontoret och vilka ej omedelbart

erfordras i lånerörelsen, ävensom från låneförmedlare och lånebiträden

till nämnden inlevererade räntor och amorteringar skola insättas

å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto. Nämnden skall årligen

sist före januari månads utgång till riksgäldskontoret redovisa influtna

räntor och amorteringar.

Medel, som låneförmedlare mottager från nämnden, skola i avbidan på

deras användande för med dem avsett ändamål, insättas å postgirokonto.

Uppburna räntor och amorteringar skola av låneförmedlare och lånebiträden

utan dröjsmål inlevereras till nämnden.

12 §.

De till fonden för erhållna lån avgivna förbindelser med tillhörande

säkerhetshandlingar skola hos vederbörande låneförmedlare eller annan»

som nämnden för ändamålet anlitar, förvaras i brandfritt och i övrigt

betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar,

av vilka en nyckel skall innehavas av ett av nämnden därtill förordnat

ombud.

13 §.

Ledamöter av nämnden vare, en för alla och alla för en, ansvariga för

skada, som de genom att överträda denna kungörelse eller eljest uppsåtligen

eller av vårdslöshet tillskynda fonden.

Revision.

14 %.

Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av tre

revisorer, av vilka två jämte två suppleanter för dem förordnas av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 25

Konungen, medan den tredje jämte en suppleant för honom förordna*

av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Låneförmedlarnas i fondens ärenden förda räkenskaper samt styrelsernas

för låneförmedlarna förvaltning av sagda ärenden skola årligen

granskas av samma revisorer, som utsetts för motsvarande granskning,

rörande låneförmedlarnas egna ärenden; skolande i den fonden rörande

revisionen hos varje låneförmedlare jämväl deltaga en revisor, som förordnats

av Konungen.

15 %.

Låneförmedlares revisorer rörande fonden skola, så snart ske kan efter

det deras granskning av sistförflutna årets räkenskaper och förvaltning

fullbordats, insända berättelse över granskningen till nämndens revisorer.

Dessa äga, där i berättelsen finnes framställd anmärkning eller omständigheterna

eljest därtill föranleda, infordra yttrande av låneförmedlarens

styrelse.

Nämndens revisorer skola senast den 1 juli till chefen för jordbruksdepartementet

ingiva berättelse över sin granskning av sistförflutna årets

räkenskaper och förvaltning, vilken berättelse skall vara åtföljd av de

av låneförmedlarnas revisorer avgivna berättelser jämte de yttranden,

som må hava infordrats och bekommits.

I varje av revisionsberättelserna skall angivas, huruvida ansvarsfrihet

tillstyrkes eller avstyrkes för de personer, vilkas förvaltning granskningen

avsett.

Angående ansvarsfrihet beslutar Konungen efter att hava inhämtat

utlåtande av fullmäktige i riksgäldskontoret.

16 $.

Därest nämndens revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämna oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåta att göra anmärkning mot dylik

uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt

uppdrag visa vårdslöshet, vare de, en för alla och alla för en, ansvariga

för fonden därigenom tillskyndad skada.

Utlåningsvillkor.

17 §.

Lån skola förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot.

Denna fastställes av Konungen och må icke understiga medelräntan för

statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått

det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en halv procent.

18 §.

Lån må meddelas till högst sjuttiofem procent av det av vederbörande

låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom

fråga är. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande skog.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Egendoms belåningsvärde skall fastställas efter värdering med iakttagande

av att detsamma ej må bestämmas högre än som motsvarar egendomens

vid senaste taxering åsätta jordbruksvärde. Värdering skall, om

så erfordras, verkställas genom besiktning på ort och ställe men må

eljest ske med ledning allenast av befintliga handlingar. För besiktning

må, där så finnes lämpligt, särskilda sakkunniga anlitas. Har

egendom besiktigats vid tidigare lånevärdering, bör härtill tagas hänsyn

vid avgörandet, huruvida eller i vad mån besiktning skall anses behövlig.

Det åligger nämnden att meddela de ytterligare bestämmelser, som

erfordras rörande fastställande av egendoms belåningsvärde.

19 §.

Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av

inteckning eller inteckningar liggande inom tre fjärdedelar av egendomens

belåningsvärde.

Lån må ej beviljas, med mindre fordringsinteckningarna med bättre

rätt äro placerade på sätt, som må anses vara för fonden betryggande.

Innan beviljat lån utlämnas, skola samtliga fordringsinteckningarna

med bättre rätt pantförskrivas jämväl till säkerhet för fonden. Vederbörande

låneförmedlare må dock i särskilt fall medgiva, att den låntagare

såsom ägare av den intecknade egendomen tillkommande andel av

sådana inteckningar må i första hand pantförskrivas för annat lån.

20 §.

Lån utan fastställd amortering må icke meddelas.

Reglementariska föreskrifter.

21 %.

Närmare föreskrifter rörande nämndens arbete meddelas av Konungen.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande låneförmedlarnas

och lånebiträdenas arbete samt villkoren för utlåning från fonden

och vad därmed har samband, meddelas, där ej Konungen därom förordnar,

av nämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

27

Bilaga B.

Förslag

till

Kungörelse

om lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må kunna,

i den mån tillgängligt anslag det medgiver, erhålla lån enligt bestämmelserna

i denna kungörelse.

Såsom jordbrukare anses även den, som, utan samband med jordbruk,

bedriver trädgårdsskötsel eller annan därmed jämförlig verksamhet såsom

självständig näring.

2 §.

För behandling av frågor rörande lån enligt denna kungörelse skola finnas

dels en för riket gemensam centralnämnd och dels för varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde en lånenämnd.

Nämnderna utses av Kungl. Maj:t, som jämväl utfärdar instruktion för

dem.

Om lånen.

3 $.

Lån ina beviljas:

1) för genomförande av ackord;

2) för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller

hans för jordbruket nödiga inventarier.

I samband med lån för något av nu angivna ändamål må lån även beviljas

för anskaffande av yttre inventarier till gäldenärens jordbruk eller

reparation av till hans fastighet hörande ekonomibyggnader.

4 §.

För beviljande av lån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

att gäldenärens ekonomiska svårigheter icke uppkommit på grund av omständigheter,

vilka varit jordbrukets bedrivande ovidkommande;

att gäldenären gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande

av svårigheterna och i övrigt finnes förtjänt av bistånd;

att gäldenären saknar möjlighet att annorledes på rimliga villkor uppbringa

nödiga medel; samt

att med hänsyn till avkastningsförmågan hos gäldenärens jordbruk, storleken

och beskaffenheten av hans skulder ävensom övriga omständigheter

kan med hög grad av sannolikhet antagas, att gäldenären skall, örn lånet

erhålles, kunna fortsätta att driva jordbruket och därunder göra rätt för sig.

5 §.

Lån för genomförande av ackord må beviljas endast under villkor,

att ackordet omfattar jämväl fordran hos gäldenären, för vilken ställts

säkerhet i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten finnes ej

förslå till fordringens gäldande;

att i samband med ackordet betalas förfallen utskyld eller arrendeavgift

ävensom ränta å fordran hos gäldenären, i den mån för fordringen ställd

säkerhet beräknas förslå även till räntans gäldande;

att ackordet icke innebär nedsättning av tjänstehjons och arbetares lönefordran

till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i händelse av

konkurs; samt

att de i ackordet deltagande borgenärerna icke i ackordet erhålla, utöver

vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder belöper å deras

fordringar, mer än fem procent av fordringsbeloppet; ej heller i något fall

mer än åttiofem procent av sagda belopp.

6 $.

Lån för förekommande av exekutiv försäljning må, såvitt särskilda omständigheter

ej annat föranleda, beviljas endast under villkor,

att faran för dylik försäljning är uppenbar;

att fordringsägare, som genom lånet erhåller avbetalning, i sådant avseende

åtnöjes med belopp ej överstigande trettio procent av fordringens

kapital; samt

att sådan fordringsägare tillika förbinder sig att under viss tid, som ej

må understiga fem år, icke indriva återstoden av fordringen, med mindre

gäldenären väsentligt eftersätter sin skyldighet att å rätt tid erlägga viss,

skälig ansedd ränta.

7 §.

Lån för anskaffande av yttre inventarier eller reparation av ekonomibyggnader

må beviljas endast under villkor, att den med lånet avsedda

anskaffningen eller reparationen finnes oundgängligen behövlig för jordbrukets

fortsatta bedrivande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

29

8 %.

Lån för genomförande av ackord må icke beviljas till större belopp än

åttahundra kronor, ökat med fyrtio procent av uppskattade värdet av gäldenärens

fastighet eller, örn han brukar annans fastighet, tjugofem procent

av dennas uppskattade värde.

Lån för förekommande av exekutiv försäljning må icke beviljas till större

belopp än som motsvarar trettio procent av uppskattade värdet av gäldenärens

fastighet eller, örn han brukar annans fastighet, tjugo procent av

dennas uppskattade värde.

Lån för anskaffande av yttre inventarier eller reparation av ekonomibyggnader

må icke beviljas till större belopp än som motsvarar fem procent

av fastighetens uppskattade värde.

Härjämte skall iakttagas, att lån enligt denna kungörelse icke må utan

medgivande av centralnämnden beviljas någon till större sammanlagt belopp

än tiotusen kronor. Efter framställning av vederbörande lånenämnd äger

centralnämnden medgiva förhöjning av nämnda belopp till högst femtontusen

kronor.

9 §.

Till säkerhet för lån skall, där gäldenären äger fastighet, vilken icke är

belånad till så högt belopp, som motsvarar dess vid värderingen åsätta

värde, pantförskrivas inteckning i fastigheten intill sagda värde. Belånad

inteckning, som genom lånet frigöres, skall jämväl pantförskrivas till

säkerhet för detsamma.

I övrigt skall såsom villkor för låns utlämnande föreskrivas, att för lånet

ställes av vederbörande nämnd godkänd säkerhet, dock att där gäldenär

saknar^ möjlighet att lämna godtagbar säkerhet och omständigheterna äro

sådana, att gäldenären kan förväntas fullgöra sina med lånet förbundna

förpliktelser, nämnden må helt eller delvis eftergiva sagda villkor. Säkerhet

bestående av inteckning i jordbruksinventarier bör icke mottagas. Gäldenären

skall förbinda sig att, så länge någon del av lånet återstår ogulden,

icke utan nämndens medgivande uttaga eller belåna sådan inteckning eller

försälja honom tillhörigt lösöre genom avhandling, som avses i förordningen

den 20 november 1845 i avseende på handel örn lösören, som köparen låter

i säljarens vård kvarbliva.

10 §.

Lån är räntefritt under de två första åren. Därefter gäldas ränta efter

fyra procent örn året. Från och med femte kalenderåret näst efter det,

under vilket lånet utlämnats, skall å lånet årligen erläggas amortering,

som jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en varje år lika stor

annuitet, så beräknad, att lånet är återbetalt femton år efter amorteringens

början.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11 §•

Den, som erhållit ackordslån jämlikt någon av de tidigare gällande kungörelserna

örn ackordslån och stödlån till jordbrukare, må icke beviljas lån

jämlikt denna kungörelse.

Ej heller må någon, som erhållit lån jämlikt denna kungörelse, beviljas

ytterligare lån enligt samma kungörelse; dock att vederbörande lånenämnd

i särskilt fall må med centralnämndens medgivande bevilja lån för genomförande

av ackord åt den, som tidigare erhållit lån för förekommande av

exekutiv försäljning.

Om förfarandet i låneärenden ni. ni.

12 §.

Vill någon erhålla lån enligt denna kungörelse, skall han därom göra

ansökan hos lånenämnden i orten; ägande nämnden efter erforderlig utredning

och sedan skriftligt besked från centralnämnden inhämtats, att tillgängligt

anslag medgiver lånets utbetalande, bevilja lån.

13 §.

Lån må ej beviljas, med mindre till ledning vid lånefrågans bedömande

värdering skett av gäldenärens tillgångar.

För varje hushållningssällskaps verksamhetsområde skola linnas en eller

flera av centralnämnden förordnade värderingsmän, vilka skola vara inom

området bosatta. Jämte en i denna ordning utsedd värderingsman skall i

värdering deltaga en i gäldenärens hemtrakt bosatt person, vilken för varje

särskilt fall förordnas av lånenämnden i orten. I fall av ringa betydenhet

eller enkel beskaffenhet vare dock värdering av endast en av nu sagda

värderingsmän tillfyllest, såvida tillräcklig kännedom om värdet av gäldenärens

tillgångar anses sålunda kunna erhållas.

Till grund för värdering skall läggas saluvärdet av tillgångarna.

14 §.

Då lån beviljas, skola tillika sådana föreskrifter rörande lånets användande

och sättet för dess utbetalande meddelas, att trygghet vinnes för att

lånet blir använt för därmed avsett ändamål. I förekommande fall må ock

bestämmas viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget vid

äventyr att rätten till utbekommande av ej lyfta! belopp skall vara förverkad.

Lånenämnds beslut rörande låneansökan skall ofördröjligen tillställas

gäldenären; och skall han därvid tillika underrättas örn vad han bär att

iakttaga, därest han enligt 15 § vill draga frågan under centralnämndens

prövning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

31

15 %.

Är gäldenär missnöjd med lånenämnds beslut, äger han draga frågan

under centralnämndens prövning genom inlaga, vilken, ställd till centralnämnden,

skall insändas till lånenämnden och dit inkomma sist å trettionde

dagen från det beslutet meddelades; åliggande det lånenämnden att till

centralnämnden skyndsamt översända inlagan jämte ansökningshandlingarna

och eget yttrande.

Har låneansökning sålunda kommit under centralnämndens prövning, må

centralnämnden, där det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat,

vidtaga ändring i lånenämndens beslut, dock att lån ej må av centralnämnden

beviljas i vidare mån än tillgängligt anslag det medgiver. Celi*

tralnämndens beslut i ärendet skall utan dröjsmål tillställas gäldenären

och, i avskrift, lånenämnden.

Centralnämndens beslut må ej överklagas.

16 §.

Då lån beviljats, skall gäldenären utfärda skuldförbindelse, däri angivas

hans åtaganden i fråga örn lånets användning och återbetalande jämte övriga

lånevillkor, samt, i förekommande fall, avlämna föreskriven säkerhet.

17 §.

Då lån av lånenänmd beviljats och gäldenären skriftligen förklarat sig

nöjd med nämndens beslut eller ock den i 15 § angivna tid gått till ända utan

att gäldenären på sätt i nämnda paragraf sägs anmält missnöje med beslutet,

skall lånenämnden till länsstyrelsen ofördröjligen översända dels avskrift

av beslutet och det i 12 § omförmälda besked dels ock den av gäldenären

utfärdade skuldförbindelsen med tillhörande säkerhetshandlingar. Länsstyrelsen

har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran ofördröjligen

utbetala lånebeloppet till gäldenären eller för hans räkning till den lånenämnden

anvisat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av

centralnämnden meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,

kommit lånenämnden tillhanda.

18 %.

Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång

av gäldenär inbetalas till länsstyrelsen.

19 §.

Länsstyrelsen åligger övervaka, att gäldenär fullgör sina skyldigheter i

avseende å honom beviljat lån.

Länsstyrelsen äger uppsäga lån till omedelbar betalning, där det behnnes,

att gäldenären genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande eller där

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

gäldenären visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering

eller annorledes bryter mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse

åligger, så ock eljest när sådana förhållanden inträffat, att gäldenären med

hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få

tillgodonjuta lånet. Sker uppsägning av lånet enligt vad nu sagts, skall,

ändå att ränta eljest ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent

örn året från och med uppsägningsdagen.

20 §.

Finner länsstyrelsen, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat

lån bör äga rum eller att säkerhet för lån bör eftergivas, skall frågan

därom underställas Kungl. Maj:t.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935, från och med vilken

dag ackordslån ej må beviljas enligt bestämmelserna i kungörelsen den 23

mars 1934 (nr 54) örn ackordslån och stödlån till jordbrukare. Har beträffande

tidigare gjord ansökan örn ackordslån beslut icke meddelats före

förstnämnda dag, skall den nya kungörelsen tillämpas å ärendet.

3 5149 2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till reglering av jordbrukets skuldförhållanden jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten